Skip to main content

Full text of "Arkiv för nordisk filologi"

See other formats 


Google 



This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this file - a reminder of this book's long journey from the 

publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing tliis resource, we liave taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the files We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrain fivm automated querying Do nol send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each file is essential for in forming people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books .google .com/I 



Google 



IJber dieses Buch 

Dies ist ein digitales Exemplar eines Buches, das seit Generationen in den Realen der Bibliotheken aufbewahrt wurde, bevor es von Google im 
Rahmen eines Projekts, mit dem die Bücher dieser Welt online verfugbar gemacht werden sollen, sorgfältig gescannt wurde. 
Das Buch hat das Uiheberrecht überdauert und kann nun öffentlich zugänglich gemacht werden. Ein öffentlich zugängliches Buch ist ein Buch, 
das niemals Urheberrechten unterlag oder bei dem die Schutzfrist des Urheberrechts abgelaufen ist. Ob ein Buch öffentlich zugänglich ist, kann 
von Land zu Land unterschiedlich sein. Öffentlich zugängliche Bücher sind unser Tor zur Vergangenheit und stellen ein geschichtliches, kulturelles 
und wissenschaftliches Vermögen dar, das häufig nur schwierig zu entdecken ist. 

Gebrauchsspuren, Anmerkungen und andere Randbemerkungen, die im Originalband enthalten sind, finden sich auch in dieser Datei - eine Erin- 
nerung an die lange Reise, die das Buch vom Verleger zu einer Bibliothek und weiter zu Ihnen hinter sich gebracht hat. 

Nu tzungsrichtlinien 

Google ist stolz, mit Bibliotheken in Partnerschaft lieber Zusammenarbeit öffentlich zugängliches Material zu digitalisieren und einer breiten Masse 
zugänglich zu machen. Öffentlich zugängliche Bücher gehören der Öffentlichkeit, und wir sind nur ihre Hüter. Nie htsdes to trotz ist diese 
Arbeit kostspielig. Um diese Ressource weiterhin zur Verfügung stellen zu können, haben wir Schritte unternommen, um den Missbrauch durch 
kommerzielle Parteien zu veihindem. Dazu gehören technische Einschränkungen für automatisierte Abfragen. 
Wir bitten Sie um Einhaltung folgender Richtlinien: 

+ Nutzung der Dateien zu nichtkommerziellen Zwecken Wir haben Google Buchsuche Tür Endanwender konzipiert und möchten, dass Sie diese 
Dateien nur für persönliche, nichtkommerzielle Zwecke verwenden. 

+ Keine automatisierten Abfragen Senden Sie keine automatisierten Abfragen irgendwelcher Art an das Google-System. Wenn Sie Recherchen 
über maschinelle Übersetzung, optische Zeichenerkennung oder andere Bereiche durchführen, in denen der Zugang zu Text in großen Mengen 
nützlich ist, wenden Sie sich bitte an uns. Wir fördern die Nutzung des öffentlich zugänglichen Materials fürdieseZwecke und können Ihnen 
unter Umständen helfen. 

+ Beibehaltung von Google-MarkenelementenDas "Wasserzeichen" von Google, das Sie in jeder Datei finden, ist wichtig zur Information über 
dieses Projekt und hilft den Anwendern weiteres Material über Google Buchsuche zu finden. Bitte entfernen Sie das Wasserzeichen nicht. 

+ Bewegen Sie sich innerhalb der Legalität Unabhängig von Ihrem Verwendungszweck müssen Sie sich Ihrer Verantwortung bewusst sein, 
sicherzustellen, dass Ihre Nutzung legal ist. Gehen Sie nicht davon aus, dass ein Buch, das nach unserem Dafürhalten für Nutzer in den USA 
öffentlich zugänglich ist, auch für Nutzer in anderen Ländern öffentlich zugänglich ist. Ob ein Buch noch dem Urheberrecht unterliegt, ist 
von Land zu Land verschieden. Wir können keine Beratung leisten, ob eine bestimmte Nutzung eines bestimmten Buches gesetzlich zulässig 
ist. Gehen Sie nicht davon aus, dass das Erscheinen eines Buchs in Google Buchsuche bedeutet, dass es in jeder Form und überall auf der 
Welt verwendet werden kann. Eine Urheberrechtsverletzung kann schwerwiegende Folgen haben. 

Über Google Buchsuche 

Das Ziel von Google besteht darin, die weltweiten Informationen zu organisieren und allgemein nutzbar und zugänglich zu machen. Google 
Buchsuche hilft Lesern dabei, die Bücher dieser We lt zu entdecken, und unterstützt Au toren und Verleger dabei, neue Zielgruppcn zu erreichen. 
Den gesamten Buchtext können Sie im Internet unter |http: //books . google .coiril durchsuchen. 




















"J^*.*^*." ''f?'*. "M'i. ".■','?¥'''■.■* 'ÜB' " " vS' ' -^ ■ 

«Ä^'-»^:J»"<ij^i ►"'•«■{«. ' - ■■■ .' < m f - •?» - 

►T^Ä*.'''*'» ►'<Ä '"< ■»"• ■• - s: - .< 

-.Aa "^^ ,A, '>:' :- '^•' - .. , ' 

*-*^'^*.*5!*£fr"<^^ •* ^^t ' ''^•' *'** ''®^ '' " W *' 

<^>',<I^;lfrf-«^^.< .«K' »"• :«: • 'äfe . ' räi - • xs 

*v'^'*i*'T^-^')'*-*I''^* *"■" 'S' ''^'" W' * '' '^' ^ ' ^' '' '' -* 












^ ^^ ^i^, ^^ K^« *y^ ,^s-, ^ff-^ o-!^, ^v^ T-i-. "P^ -^1*^ ^r^ t-fl« ^**^ «i 
n ^i^, ^j^ ^-i», ^5^ r-?^ ^r^ r-S^ ^ä^ i-S»-. ^^ f^5v- ^^p* ^1^ *V^ „^s^ ^ 




■" ^K ».■» a». ».•< Ä »T'« ^ »T'» ^ *T* Ä l> . '• Ä ►T'» ^»■ 

1^ *^ e^ ^^ B-Sv. i'^ ^^ ^"^ w'*-^ ^^ ^Ä? ^^ «-^ ^r* «3^ 'tt^ ~' 

T ^i'-, !^ r^S-j ^"^ *-^ "^S*^ e-*-^ ^^ ^Vr ^ä^ v-Ä» ^J'^ cA« ^'^ t-ö^ 

E>>ÄK«m»I<Ä».-»Ä».«Ä»,*Ä»T«^».'»3 






lo.^m.K:»! 



T* Ä »J* ife »r'« ^ »T< 3 

£»!'«Ä».'«Ä».'<3 



K »T< ^ »T'» Ä »T'» Ä »T'» M »I •• ^ ♦.■• Ä »T'« ^ »T-* 

"^»>^»>Ä»riÄ»>^»v»^^ 




'% ?«£{ x"; ■» Ä 23 Ä »5 ^ t5 ^ 35 ^ tJ^ ^ 53 v 5 



.„-Jt>^»>^»>^»>^»^^^«s^»^ , 

E,;.«;!«I».;^Ä«J«Ä»T<«M»T'»Ä»T*M»T'»Ä»!< 

.( 'S: l' ■ >• 3te ► . « Ä ► ;■« S 

;v., «r- ^»w, '^ä^ ^Uu, ^s^ c'!»^ ^ 
»!, >■ <Ä».'>'SE» -»ä» 



K-! :« >>;< Ä k3 w »V» Ä »s« Ä »5* M 5* Ä »A< ) 



,«ÄfrT'»»»T<2 



£' 



' ■* .««B '>~ t ;«B!' VT< ^ »T« Ä »T* 1 

Ä »l'« Ä • 



►.•»Ä»!'»Ä».'»Ä 

^^ ^^ r-Ö-^ '"5^ r-!»l, «-W^ 
™ ».'» Ä »,■» Ä »,.■«; 



K. »" a Ä, »T» ^fe K< Ä ^< Ä »j» Ä »j* "j^; 
'•' Ä >'" #; » '■S»T<Ä».''Ä».'»Ä'^f 






Si; > T -« 'M{ > jf Ä' * •« ^te » ' < Ä i^"'^ ^ »T« ^ 

■• A: »T- B. ^ ^ 2» m »j;^Ä J^'^^-^^^^ 




K K< X®> *.'< Ä "-.-" ^»T« «es" '"« 5^ K< •* ""i •' 

P^ Ä »'l ^ M ^ r^ ^. „'- .-Å-. -"^''- «V. . , 's 

4 J'.'*^^»^. ®y > 







9K< 



ARKIV 



FÖR /_ / ^ <i y 



«C^><M> 



NORDISK FILOLOGI 



UTGIVET UNDER MEDVARKAN AV 

SOPHUS BUGGE FINNUR JÖNSSON KRISTIAN kAlUND 

NILS LINDER ADOLF NOREEN 

GUSTAV STORM LUDV. F. A. WIMMER THEODOR WISÉN 

GENOM 

AXEL KOCK. 



FEMTE BANDET. 



NY FÖLJD. 

FÖRSTA BANDET. 




^^^(m^^^— 



LUND, 1889. 
C. W. K. GLEERUPS FÖRLAG, 



iébåX 



/ 



v 



Al ^ 



Vf 



wm 



ARKIV 



FöE (y-<^y. 



NORDISK FILOLOGI 



UTGIVET UNDER MEDVARKAN AV 

SOPHUS BUGGE FINNUR JÖNSSON KRISTIAN kAlUND 

NILS LINDER ADOLF NOREEN 

GUSTAV STORM LUDV. F. A. WIMMER THEODOR WISÉN 

GENOM 

AXEL KOCK. 



FEMTE BANDET. 



M V F n I . .T n 



ATTENTION PATRON: 



This volume is too fragile for any future repair. 
Please handle with great care. 



LUND, 1889. 
C. \A^. K. GLEERUPS FÖRLAG, 



I 



Innehåll. 

Sophus Bugge, Iduns Æbler 1 

Axel Kock, Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära. . . 46 

Axel Kock, Bidrag till forndansk ljudlära 66 

K. Maurer, VigsUSi 98 

E. Mogk, Drålthvælt 108 

M. Lorenzen, Nyfdndne fragmenter af en codex af Magnus 

Erikssons landslag 110 



Hj. Falk, Oldnorske ordforklaringer 111 

Sophus Bugge, Folkenavnet Daner 125 

E. Sievers, Nordische kleinigkeiten 132 

Ludvig Larsson, Om uttalet av ci, au ock ey i äldre isländska. 142 
Gustaf Cederschiöld, Bidrag till kritiken af Bandamanna- 
sagas text 150 

Esaias Tegnér, Tyska inflytelser på svenskan. . . . 155 (och 303) 
K. H. Karlsson, Dialektisk öfvergång a> o i ändeisen hos 

fornsvenska ord med kort rotstafvelse 166 

Wilhelm Ranisch, Anmälan av "Hugo Gering, Glossar zu den 

Liedern der Edda (Sæmundaredda)" 168 

E. H. Lind, Bibliografi för åren 1885 ock 1886 . 172 



Ebbe Hertzberg, Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 223 (och 345) 

Hj. Falk, Med hvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? . . . 245 

Janus J6nsson & Finnur J6nsson, Um ordid vigg 278 

Björn Magnusson Olsen, Nogle bemærkninger til et vers i 

Haustlöng 285 

Finnur J6nsson, Vengi 289 

Elof Tegnér, Carl Johan Schlyter (nekrolog). 290 

i. '%^,y J6n Amason (nekrolog) 297 



Esaias Tegnér, Tyska inflytelser pä svenskan. ... (155 och) 303 
Ebbe Hertzberg, Tvivlsomme ord i Norges gamle love. (223 och) 345 

Axel Kock^ Fornsvenskans behandling av diftongen ia 371 

Adolf Noreen, Bidrag till äldre Västgötalagens takstkritik. . . 385 



-»"O—C^-*- 



Innehåll. 

Sophus Bugge, Iduns Æbler 1 

Axel Kock, Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära. . . 46 

Axel Kock, Bidrag till forndansk ljudlära 66 

K. Maurer, VigsUSi 98 

E. Mogk, Drålthvælt 108 

M. Lorenzen, Nyfundne fragmenter af en codex af Magnus 

Erikssons landslag 110 



Hj. Falk, Oldnorske ordforklaringer 111 

Sophus Bugge, Folkenavnet Daner 125 

E. Sievers, Nordische kleinigkeiten 132 

Ludvig Larsson, Om uttalet av ci, au ock ey i äldre isländska. 142 
Gustaf Cederschiöld, Bidrag till kritiken af Bandamanna- 
sagas text 150 

Esaias Tegnér, Tyska inflytelser på svenskan. . . . 155 (och 303) 
K. H. Karlsson, Dialektisk öfvergäng a>o i ändeisen hos 

fornsvenska ord med kort rotstafvelse 166 

Wilhelm Ranisch, Anmälan av "Hugo Gtering, Glossar zu den 

Liedern der Edda (Sæmundaredda)" 168 

E. H. Lind, Bibliografi för åren 1885 ock 1886 172 



Ebbe Hertzberg, Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 223 (och 345) 

Hj. Falk, Med hvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? . . . 245 

Janus Jönsson & Finnur Jönsson, Um ordid vigg 278 

Björn Magnusson Olsen, Nogle bemærkninger til et vers i 

Haustlöng 285 

Finnur Jönsson, Vengi 289 

Elof Tegnér, Carl Johan Schlyter (nekrolog) 290 

i. 'd'. f Jon Amason (nekrolog) 297 



Esaias Tegnér, Tyska inflytelser pä svenskan. ... (155 och) 303 
Ebbe Hertzberg, Tvivlsomme ord i Norges gamle love. (223 och) 345 

Axel Kock, Fornsvenskans behandling av diftongen ia 371 

Adolf Noreen, Bidrag till äldre Västgötalagens takstkritik. . . 385 



Iduns Æbler. 



Et Bidrag til de nordiske Mythers Historie. 

I. 

Æbler nævnes oftere i de norsk-islandske mythiske og 
heroiske Sagn. De vigtigste af disse Motiver, som er knyt- 
tede til Æbler, skal jeg her meddele. 

I Gylfaginning (Snorra Edda A. M. Udg. I, 98) for- 
tælles: "Brages Kone heder Idun. Hun gjemmer i sin Æske 
de^ Æbler, i hvilke Gruderne skal bide, naar de ældes; de 
blive da alle unge, og saa skal det være til Ragnarökk (til 
denne Verdens Ende)." 

Længer ud i Gylfaginning (Sn. E. A. M. Udg. I, 208 
ff., II, 293 f.) fortælles, at Jætten Thjaze engang fangede 
Loke, men lovede at slippe ham lös, hvis han kunde bringe 
Idun med sine Æbler udenfor Aasgard. Loke lokkede da 
Idun ud i en Skog ved at fortælle, at han der havde fun- 
det nogle prægtige Æbler; han bad om, at hun vilde tage 
sine Æbler med for at sammenligne dem med de andre, som' 
!D)ke havde fundet. Thjaze kom da der i Ørneham og flöi 
bort med Idun. Æserne blev nu snart gamle og graa. De 
truede Loke til at bringe Idun tilbage. Han flöi i Falkeham 
til Jætteverdenen, fandt der Idun, hvem han omskabte til en 
Nöd. Med den i sine Kloer kommer han tilbage til Æserne, 

uagtet han forfölges af Thjaze i Ømeham. 

1 



2 Sophus Bugge. 

Denne Mythe er behandlet i et Afsnit af Digtet Baust- 
Igng^ som anfores i Skåldskaparmål (Sn. Edda ed. AM. I, 
306 — 314) og som der tillægges Thjodolv fra Hvin. For- 
fatteren af Grylfaginning og af Skåldskaparmål har benyttet 
dette Digt som Kilde, men har dog ikke kjendt Mythen fra 
Digtet alene, thi i dette, der meddeler Mythen i væsentlig 
.samme Sagnform som Fortællingen i Gylfaginning, nævnes 
det ikke, at Loke omskabte Idun til en Nöd. I Digtet kal- 
des Idun mey pas ellilyf Åsa kunni (Str. 9) "den unge Kvinde, 
som kjendte Æsernes Middel mod Alderdom", munstærandi 
mær a mey (Str. 12) "den lystforögende navnkundige unge 
Kvinde". Paa Grund af en Misforstaaelse af et Udtryk i 
Haustlpng har nyere Lærde ladet Idun bo i Brunnnkr "Age- 
ren ved Kilden". Det heder i Str. 9 : 

brünakrs of kom hekkjar 

Brisings gotfa disi 

girffi-f^ofr % gåraa 

grjotm^atfar sidan. 
Jeg forstaar dette saaledes: "Brisings-Halsbaandets Tyv 
(d. e. Loke) bragte derpaa Gudinden (Idun) til Jættens 
Gaarde". 

Codex Wormianus har hrvn akr^ medens Udgaverne efter 
codex regius læse brunnakrs. Jeg forstaar brunakr "Bry- 
nenes Ager" som "Hovedet", der andensteds kaldes bruna berg^ 
borg^ grund eller hgrgr. Brynagerens, Hovedets "Bænk" er 
"Halsen"; Halsens gir^i er "Halsbaandet". 

I Tilslutning til Fremstillingen i Haustlpng heder det i 
Skåldskaparmål Kap. 22: Idun skal i omskrivende digterisk 
Udtryk betegnes som Æblernes Vogterske, og Æblerne som 
Æsemes Lægemiddel mod Alderdom. 

Digtet Haustlpng synes efter hele sin sproglige, poetiske 
og mythiske Karakter ikke at kunne være ældre end fra 
Tiden henimod Midten af det 10:de Aarhundred. Af Digtet 
selv ser man, at det er digtet om Billeder paa et Skjold, 



Iduns Æbler. 3 

som Skalden har faaet af en Thorleiv. I Skåldatal 228 
siges, at Thjodolv fra Hvin har digtet om Thorleiv spake 
(d. e. den vise). Herved tænkes utvivlsomt paa Digtet Haust- 
Ipng. Navnet Thorleiv spake moder os i de gamle Skrifter 
til Tider der er saa vidt adskilte, at det ikke er troligt, at 
de har været omspændte af ett menneskeligt Liv. Særlig 
fremhæver jeg det Udsagn i Are frodes fsleridingabék Kap. 2, 
at TJlvljots Lov for det meste blev overensstemmende med 
den da gjældende Gulatingslov, idet Thorleiv spake Horde- 
kaares Sön gav Raad om, hvad man skulde lægge til, tage 
fra eller forandre. Dette Lovgiverarbeide foregik omkring 
Aar 927. Snorre fortæller (Heimskr. Håk. s. gööa Kap. 11), 
at Haakon den gode "satte Gulatingsloven med Thorleiv spa- 
kes Raad". Dette er da vel skeet ikke længe efter 935. 
Denne Thorleiv skal have vær^t Ulvljots Morbroder. En 
Thorleiv spake, som fik Haakon Jarls Sön til Opfostring, er 
neppe forskjellig fra den Mand af samme Navn, som under 
Olav Tryggveosöns Regjering blev lemlæstet af Skalden Hall- 
fred. Denne Thorleiv spake, fra hvem Orknöjarlen Ragnvald 
stammede og som tor gjælde for en sikkert historisk Person, 
skal have været en Dattersön af Hordekaares Sön Thorleiv 
spake. Halvdan svartes og Harald haarfagres Raadgiver 
Thorleiv spake har vel Sagnet skabt efter den Mand af 
samme Navn, som har været virksom ved Haakon den godes 
Lovgivning i Gulating og som har havt Lidflydelse paa Ulv- 
ljots islandske Lov, men om denne sidste er historisk, vover 
jeg ikke at afgjöre. Ogsaa Forbindelsen mellem dette Navn 
Thorleiv spake og Haustlpng tillader os at sætte dette Digts 
Tilblivelse lidt för Midten af 10:de Aarhundred i det tidligste. 
I mange Tilfælde, hvor Skalde, som har levet under Ha- 
rald haarfagre eller för ham, nævnes som Forfattere af be- 
varede Digte eller Vers, synes dette ikke vel foreneligt med 
disses Karakter. Saaledes tror jeg, den Omstændighed, at 
Thjodolv fra Hvin nævnes som Forfatter af Haustlgng, ikke 



4 Sophus Bugge. 

bör være enebestemmende ved Ansættelsen af Digtets Til- 
blivelsestid. 

Jeg gaar nu over til et Motiv, der forekommer i Digtet 
Skirnisfgr. Da Skirne Fröys Svend er kommen til Jætte- 
verdenen for at vinde den fagre Gerd for sin Herre og da 
han har faaet Moen i Tale, siger han: "Elleve Æbler helt 
gyldne har jeg her; dem vil jeg give dig, Gerd! at vinde 
din Elskov, saa at du siger, at Fröy er dig den kjæreste 
af alle levende". Gerd svarer: "Elleve Æbler modtager jeg 
aldrig for at gjöre nogen Mand til Vilje". 

Rydberg (Fädernas Gudasaga S. 133) mener, at der har 
været et Æble fra hver af Æserne. At den tolvte Aas Bal- 
der paa denne Tid var död, viser sig deraf, at Skirne efter 
Æblerne bod Gerd Ringen Draupne, som havde været paa 
Ligbaalet med Balder. 

Det Digt, hvis Æmne er Skirnes Færd til Jætteverde- 
nen, er udgaaet fra samme Livskreds som Digtet om Lokes 
Trætte med Guderne i Æges Hal og vel snarest, som Vig- 
fusson mener, forfattet af samme Digter som dette Digt 
Lokasenna. Begge Digte er vistnok fra förste Halvdel af 
10:de Aarhundred. Begge er stærkt paavirkede af kristelig 
og romersk Kultur, saaledes som den fremtraadte i England. 
Jeg nævner et Exempel herpaa. Da Gerd i Skirnisfyr giver 
efter for Skirne, hilser hun ham med de samme Ord som 
Siv Loke i Æges Hal, da hun vil stille denne tilfreds: "Jeg 
hilser dig: tag imod Rimkalken, der er fyldt med den gamle 
Mjöd". Ordet kdlkr er laant fra angelsaks. caliCj der igjen 
stammer fra lat. calix^ calicem^ og hrimkålkr er en feilagtig 
Oversættelse af lat. calix crystallinus. 

Begge Digte er forfattede af en Nordmand; men om 
han har boet i det vestlige Norge eller i en af de norske 
Nybygder i Vesten, vover jeg ikke at afgjöre. 

Endelig nævner jeg her et Motiv, der optræder i Sag- 
net om Volsungerne. I Vglsunga saga Kap. 1 fortælles: 



Iduns Æbler. 6 

Kong Rere i Hunaland har intet Barn med sin Dronning. 
De bede til Guderne om Afkom; Frigg og Oden bönhöre 
deres Bön, og Oden sender sin Valkyrje foskmærj Ljod, 
Datter af Jætten Rimne, med et Æble til Kongen. Hun 
flyver i Kraakeham, og da hun finder Rere siddende paa en 
Haug, lader hun Æblet falde i hans Fang. Han gaar med 
det til sin Dronning. De æde hver sit Stykke *). Deraf bliver 
Dronningen frugtsommelig og föder Sonnen Volsung, der siden 
bliver gift med Ljod. 

V^lsunga saga er sandsynlig bleven til paa Island i 
anden Halvdel af 13:de Aarhundred; ialfald er den os fore- 
liggende Redaktion yngre end J>i8riks saga, der efter G. Storm 
er forfattet af en Nordmand lidt efter 1250. 

Sagnet om Æblet, som gjör Dronningen frugtsommelig, 
fortælles i det væsentlige overensstemmende i de V^lsungs- 
rimur, som af en Skald Kalv er forfattede efter en anden 
Redaktion af V^lsunga saga end den os foreliggende **). 

At dette Motiv med Æblet i Volsungesagnet er ældre 
end Sagaen, har vi al Grund til at antage; men hvormeget 
ældre, lader sig ikke tilnærmelsesvis bestemme uden muli- 
gens ved en nærmere Undersögelse af Motivet selv ***). 



*) etr pat epli sumt synes at betyde: Dronningen æder et Stykke af det 
Æble; hvorved man synes at maatte tænke til, at Kongen æder det andet Stykke. 
I Valsungs rimur siges udtrykkelig, at begge æde Æblet. 

*•) Udgivne i Möbins's Udgave af Sæmundar Edda. I Str. 99 bör læses: 
Lét på H1JÖ9 (ikke hJJött) i lofSungs knén litit epli detta. 

I Eimerne siges ikke, at Ljod er Datter af Jætten Eimne og at hun flyver 
i Kraakeham. Det heder i dem (Str. 126), at Oden sendte Ljod som Hustru 
for Volsung. 

***) Jeg indskrænker mig her til kun at nævne andre i islandske Sagaer for- 
talte Sagn, hvori Æbler eller Æbletræer forekomme som Sagnmotiv eller poetisk 
Billede. Saaledes Hervarar s. ok HeiSreks i cod. reg. 2845, 4:to (Bugges 
Udg. S. 330). Jomsvikinga 5. efter skinnboken 7, 4:to på Kungl. Bibi. i Stock- 
holm utg. af G. Cederschiöld S. 56, jfr. Flat. I, 102, Fms. XI, 9. Hrölfs s. 
Gautrekssanar i Fas. III, 60. Jfr. de poetiske Betegnelser for en Kriger 
régapaldr Helg. Bö^rv., brynpings apaldr Sigrdr. 



6 Sophus Bugge. 

II. 

Naar jeg nu gaar over til en ündersögelse om Oprin- 
delsen af disse nordiske Sagn om Æbler og til en Sammenstil- 
ling af dem med fremmede Fortællinger om Æbler, bör 
det forst mærkes, at Æble, oldn. epli^ ligesom de i Betyd- 
ning tilsvarende Ord i andre Sprog (angelsaks, æppel^ lat. 
malum^ gr. ju^fjXov o. s. v.) vistnok fortrinsvis betegner, hvad 
vi nærmest forståa ved Æble, Frugten af Pyrus malus (Linné), 
men dog ogsaa bruges om andre, især större og rundagtige 
Træfrugter. 

De i det foregaaende meddelte norröne Sagn udtale fol- 
gende Forestillinger: 

1) Æbler, som en Gudinde, der er Digtergudens Hu- 
stru, vogter, er det Middel, hvorved Guderne bevare sin evige 
ungdom. Engang, da Gudinden med Æblerne for en Stund 
var borte fra Gudernes Verden, blev de gamle og graa- 
haarede. 

2) En Svend, der er udsendt af Guden Froy for at 
vinde en fager Jættemo for ham, byder hende gyldne Æbler, 
for at hun skal skjænke Guden sin Elskov. 

3) Oden sender et Æble til et barnlöst Ægtepar, der 
har anraabt ham og Frigg om Afkom, og efter at Kongen 
og Dronningen har spist af dette Æble, bliver hun frugt- 
sommelig og föder en Sön. 

Disse i de norröne Sagn udtalte Forestillinger maa vække 
det Spörgsmaal: Hvilke Forhold i den ydre Natur har först 
fremkaldt disse Sagntræk? Hvilken Jordbund har baaret de 
Frugter, som har været Forbilleder for Æblerne i de anforte 
norsk-islandske Sagn? Paa dette Spörgsmaal har N. M. Pe- 
tersen i "Nordisk Mythologi", 2:den Udg., Kjöbenh. 1863, 
S. 261 f. givet et bestemt Svar. 

Han benegter, at Islands Natur kunde fremkalde My- 
then om Iduns Æbler; og ing^n vilde jo kunne falde paa 



Iduns Æbler. 7 

en saa urimelig Mening. Norge værdiger Petersen her intet 
Ord, uagtet Iduns Æbler forste Gang nævnes i et Digt, som 
tillægges en Nordmand. Derimod skal det være Æblerne i 
Danmarks Haver, som har fremkaldt Mythebilledet. Petersen 
taler i varme Ord om Idun, som hersker "i Frugthaven med 
sine Æbleblomster . . . Dér sidder hun . . ., medens . . . 
Solen hver Dag kysser hendes gulkindede Æbler, saa de 
hver Dag stærkere rödme og hvidne. Der gjæster Brage 
hende, den aldrig trætte Sangfugl . . . Saa nyder han af 
Naturens forædlede Frugter, forynges derved og forynger selv 
sit Folk, naar det tager til at ældes. Dersom denne Mythe 
hidtil ikke . . . har været ret forstaaet, saa maa det uden 
Tvivl forklares deraf, at man ved vore gamle Sagaer næsten 
altid har havt Island for Øie, Kulde og Frost uden Kultur, 
men . . . vor Mythologi er ikke fodt i Islande, men i So- 
lunde". Altsaa i "Sölunde", blandt Sjællands Æblehaver skal 
Mythen om Iduns Æbler være skabt. 

Det synes næsten ubarmhjærtigt at lade Kritikens kolde 
Luft trænge ind og dræbe Petersens Blomster. Men den 
kolde Luft turde være sundere. Först maa jeg minde om, 
at der intet Vidnesbyrd er os bevaret om, at Digterguden 
Brage eller Gudinden Idun eller Iduns Æbler kjendtes i Dan- 
mark i Hedendommen. Der kan, saavidt jeg ved, ikke paa- 
vises det svageste Spor af, at Forestillingen om Iduns Æbler 
har været en dansk hedensk Forestilling. Jeg benegter ikke, 
at saa har været Tilfældet. Jeg siger kun, at vi ikke ved 
det ringeste herom *). Men sæt, at Mythen om Iduns Æble^ 
havde været kjendt i Danmark i Hedendommen, kunde det 
da være Danmarks Æblehaver, som havde fremkaldt denne 
Mythe? Nei ingenlunde. Det idylliske Billede, som Peter- 



•) Jeg kan ikke finde dette modbevist ved Worsaaes Tolkning af BiUe- 
derne paa det ene Guldhorn fra Gallehus, hvorefter Scener af Mythen om 
Iduns Eov skulde være fremstillede paa dette. 



8 Sophus Bugge. 

sen har udmalet for os, er fuldstændig uhistorisk. Der er 
al Grund til at tro, at Danmark i Hedendommen slet ikke 
har havt Haver med forædlede, sode, saftfulde, gulkindede 
Æbler, der kunde fremkalde Forestillingen om Æbler hvis 
Saft gav Mennesker og Guder evig ungdom, om gyldne 
Æbler som Elskeren skjænkede sin Elskede, om Æbler som 
gjorde den ufrugtbare frugtbar. Det samme gjælder Norge. 

Der er al Grund til at antage, at der i Slutningen af 
Hedendommen, da de mythiske norröne Sagn tale om for- 
yngende, gyldne, frugtbargjörende Æbler, ikke fandtes an- 
dre Æbletræer i Norden end de vilde. Disses Frugter med 
sin sure snærpende Smag, ofte endog uspiselige for Menne- 
sker, kunde umulig fremkalde mythiske Forestillinger som 
de nævnte *). Der findes nordiske Stedsnavne dannede af 
apaldr Æbletræ, som efter al Sandsynlighed er fra hedensk 
Tid. Saaledes Ahilds'6 ved Christiania, skrevet i Rode Bog 
S. 248 Apaldasifij S. 284 Appaldasyn af * Apaldr syn^ *Apal' 
drsvifij d. e. en Gaäi'd, hvor der vokser et (fremtrædende) 
Æbletræ; thi Gaardnavne sammensatte med vin kan, da saa- 
danne ei findes paa Island, ikke antages at være fra kristelig 
Tid. Men i saa gamle Stedsnavne maa apaldr nödvendig 
betegne et vildt Æbletræ. 

Æbler omtales i Frostatingsloven. Denne er i den os 
foreliggende Form sandsynlig fra Aar .1244**); men det 
lader sig ikke afgjöre, naar den Lovbestemmelse, hvorom her 
handles, forst er kommen ind i Loven. 



•) Weinhold (Altnordisches Leben S. 80) siger: "Apfelbäume . . . wuchsen 
auch wild in den Wäldern. So lockte Loki die schöne Idun in den Wald 
hinaus, unter dem Vorwand, er habe schöne Aepfel draussen gefunden, die er 
mit ihr theilen wolle". Weinhold synes altsaa at tænke sig, at der i den hedenske 
Tid i Skovene i Norden (uden at han nærmere bestemmer, hvor) vokste vilde 
Æbletræer, hvis Frugter havde fremkaldt den mythiske Forestilling om Iduns 
Æbler eller om Æbler, som kunde sammenlignes med dem. 

*•) Maurer: De nordgermaniske Ketskilders Historie S. 28. 



Iduns Æbler. 9 

Det heder her XIH, 11 (Norg. gl. Love I, 243 f.): 
"Ingen maa fare i anden Mands Nöddeskov; farer han, da 
miste han Nödderne og give Landnaam (Bod for ulovlig 
Benyttelse af anden Mands Jordeiendom); men for Æbler 
og Humle skaj han betale Værdien og give Landnaam til- 
lige". Schtibeler *) fremhæver, at Loven her mod Sædvane 
vilde have udtrykt sig uklart og ubestemt, hvis den mente 
dyrkede Æbler. Han meddeler, at det i Romsdalen og til- 
stödende Egne nu er Skik, at de smaa vildtvoksende Æbler 
samles om Hosten, gjemmes i Hö til udover Vinteren og 
spises. Schtibeler mener da, at man har gjort det samme i 
den tidlige Middelalder, da spiselige Træfrugter maa have 
været meget sjældne i Norge, og at det anforte Lovsted saa- 
ledes kan forstaaes om vilde Æbler. Derimod i den nyere 
Landslov af 1274 er der paa det tilsvarende Sted (IX, 9, 
Norg. gl. Love II, 175) brugt et utvetydigt udtryk: "Om 
en Mand gaar i en anden Mands Loghave, Angelicahave, 
Æblehave (e'plagar&r) eller Næpe-, Erte- eller Bönne-Bed, 
da erstatte han det dobbelte til Eieren og give to Øre i Bod 
(pokkabot)^ og det samme gjælder for al Frugt, som værges 
med Hegn eller Vagt; men hvis han tager saa meget som 
til en Øres Værd eller mere, da er han strafskyldig derfor 
som for andet Tyveri". Her maa nödvendig være Tale om 
dyrkede Æbler. Schübeier antager da, at dyrkede Æbler er 
indforte i den Del af Norge, hvor Frostatingsloven gjaldt, i 
den Tid, som ligger mellem begge Loves Tilblivelse, idet 
han henforer Stedet i Frostatingsloven til Tiden kort efter 
Kristendommens Indforelse. Men selv om den ældre Lovbe- 
stemmelse skulde forstaaes om dyrkede Æbler, kan det ikke 
gjöre det sandsynligt, at der fandtes Æblehaver i Norge i 
den hedenske Tid **). 



*) Viridarium Norveg. (Christ. 1888) S. 464 
*•) I Sverris saga Kap. 45 (Ungers Udg. Kap. 39) nævnes véd 1180 en 
Nordmand ÆUfr eplastgng, men det kan ikke sees, om dette Tilnavn sigter 



10 Sophus Bugge. 

I Jyske Lov, der blev udstedt af Valdemar den anden 
1241, nævnes i det ældste Haandskrift, Flensborgerhaand- 
skriftet, der er fra Slutningen af 43:de Aarhundred, Æble- 
haver, og Loven indeholder Straffebestemmelse mod den, som 
bryder ind i anden Mands Abildgaard og stjæler Æbler. I den 
skaanske Lov (fra omkring 1210) kaldes et umyndigt Barn 
"Æblebarn", d. e. et Barn, som leger med Æble. Ogsaa her 
maa vistnok tænkes paa dyrkede Æbler. 

Dyrkningen af Frugttræer og Kunsten at forædle disse 
udbredte sig fra Syden navnlig med Kristendommen. Ve- 
nantius Fortunatus priser Æbletræer, som Kong Childebert 
den forste (f 558) med egen Haand har podet. Karl den 
store var en ivrig Befordrer af Havedyrkningen *). Vi tor 
sikkert paastaa, at forædlede Æbler, der kunde fremkalde 
Forestillinger som de, vi har fundet i de mythiske Sagn i 
Norden, först dyrkedes i Klosterhaveme. Abbed Vilhelm, 
der 1165 var indkaldt til Danmark fra Paris, forskrev 
Planter, Rodder og Podekviste (arhorum surculos) **), og 
Klosteret Æbleholt (ved det nuværende Fredriksborg), hvor- 
hen han flyttede 1177, fik sandsynlig sit Navn af den af 
ham indförte Frugtavl. Ligeledes er i Norge Havedyrkning 
i egentlig Forstand ikke bleven almindelig for efter Klo- 
strenes Oprettelse. Æbleavlen i Hardanger er at tilskrive 
den Indflydelse, Munkene i Lysekloster udövede ***). Fra 
Slutten af 13:de Aarhundred af omtales i Norge Æble- 
haver oftere. 



tu dyrkede eUer vilde Æbler. Det kan ikke, som man har ment, betyde 
"Æblestilk", meu mulig enten, som Prof. O. Rygh formoder, "en Stang, der 
anbringes som Stötte under Æblegrene" eUer ogsaa "en Stang, hvormed man 
slaar Æblerne ned, naar de hostes". Tilnavnet synes at være en figurlig Be- 
tegnelse for en lang tynd Mand. Jfr. Tilnavnet Mostrstgng, 

*) Schübeier S. 466. 

♦♦) Ser. r. Dan, VI, 75. 

•••) Lange Norske Klostres Hist. S. 255—257. 



Iduns Æbler. 11 

Der kunde være dem, som vilde forklare Mythen om 
Iduns foryngende Æbler og det Motiv, at Skirne byder Gerd 
gyldne Æbler, som Minder fra en Tid, da Nordboerne havde 
sit Hjem i solvarmere Egne, hvor Frugter, som kunde frem- 
kalde slige Forestillinger, modnedes. Og det turde vel endog 
være en almindelig Mening blandt Nutidens Mytheforskere, 
at Nordboerne i Fortællingen om Iduns Æbler har bevaret 
en urgammel Mythe, hvis Lighed med den græske Mythe 
om Hesperidernes Æbler skal forklares deraf, at Græker og 
Nordboer, der begge er indogermanske Folk, har bevaret en 
og samme Mythe hver i sin Form fra det fælles Urhjem. 
Men heller ikke denne Opfatning *), som jeg flere Steder 
har seet antydet, men ingensteds bestemt fremsat og begrun- 
det, kan holde Stand for en skärp Kritik. Det vilde for det 
förste være urimeligt at antage, at Nordboerne havde bevaret 
Mindet om og Navnet paa et forladt varmere Hjems Frug- 
ter gjennem Aartusinder, i hvilke de havde boet i Egne, 
som ingen velsmagende Æbler frembragte. Men dertil kom- 
mer, hvad end stærkere maa fremhæves, at det ikke lader 
sig videnskabelig bevise eller endog blot gjöre sandsynligt, at 
Nordboerne nogensinde i en Tid, hvorom de har bevaret no- 
get nu paaviseligt Minde i Sprog og Forestillinger, har boet 
i Egne, der var synderlig varmere end deres historiske Hjem. 
Nutidens Archæologer har ikke kunnet paavise Kjendsgjær- 
ninger, der godtgjöre, at den Stamme, som i historisk Tid 
bebor Norden, först er vandret herind i Jæmalderen eller 
Broncealderen. Montelius **) har endog sögt at gjöre det 
sandsynligt, at det Folk, som boede i Norden under Stenal- 
derens senere Del, ikke var af en forskjellig Stamme. 



*) J. W. Wolf (Beiträge zur deutschen Mythologie, zweite Abtheilung) 
synes at betragte Mythen om Iduns Æbler som en urgermansk Mythe, der 
ogsaa engang har været kjendt blandt de hedenske Tydsker. 

•*) Nord. Tidskr. utg. af Letterstedtska Foren. 1884 S. 21—36. 



12 Sophus Bugge. 

Den sammenlignende Sprogforskning har paa sin Side 
vist, at de i de europæiske Tungemaal af indogermansk Æt 
bevarede Minder henpege paa, at de Europæere, som har talt 
disse Tungemaal, i saa langt tilbageliggende Tider som de, 
hvorom Videnskaben hidtil har turdet udtale sig, har havt 
sit Hjem i et kjoligt Klima, snarest i Nord- eller Mellem- 
Europa. 

De nordiske Mythers gyldne, foryngende og besvang- 
rende Æbler kan altsaa heller ikke vel være Minder, som 
Nordboerne har bevaret fra sit IJrhjem. 

Men de gyldne Æbler som bydes for at vinde Elskov, 
de foryngende og de frugtbargjörende Æbler i de norsk- 
islandske Myther kan ikke være skabte uden Forbilleder i 
den ydre Naturs Frembringelser. Da nu disse Forbilleder 
ikke fandtes i de Lande, hvor Nordmænd og Islændinger ved 
Hedendommens Slutning havde hjemme, og heller ikke i 
Lande, som kan antages at have været Nordboernes tidligere 
Hjem, saa maa disse Mythebilleder være blevne dan- 
nede under Paavirkning fra fremmede Lande eller 
fra fremmede Folk. 

Men naar Sagen staar saaledes, synes der at være liden 
Grund til straks at ty til den Udvei, at disse Mythebilleder 
skulde være skabte af de nordiske Vikinger selvstændig og 
uafhængigt af fremmede Folks Forestillinger, blot fordi de 
paa Vikingetog til solvarme Lande havde seet og smagt Sy- 
dens herlige Frugter. 

Da de nordiske Folk paa den Tid, til hvilken vi med 
Sikkerhed kan före de her forekommende Mythebilleder til- 
bage, var komne i mangesidig Berörelse med fremmede Folk, 
synes der meget mere at være fuld Grund til at undersöge, 
hvorvidt lignende Mythebilleder findes eller fandtes hos andre 
europæiske Folk. 

Vi vil da finde, at de gyldne Æbler der bydes for 
at vinde Elskov, de foryngende og de frugtbargjö- 



Iduns Æbler. 13 



rende Æbler er saa vidt udbredte i den europæiske Folke- 
digtning (for her at holde os til denne), at de næsten kan 
kaldes den europæiske Folkedigtnings Fælleseie. 



m. 

I Nutiden fortælles rundt omkring i Europa Eventyr, 
i hvilke der er Tale om Æbler, ofte betegnede som gyldne, 
der kalde Livet tilbage, opretholde den Syges Liv eller 
forynge Livet. Disse Livsens Æbler nævnes ofte sammen 
med Livsens Yand. Det kan efter min Mening ikke paa- 
vises, at noget af disse Eventyr heri er paavirket af de 
gamle norsk-islandske Myther eller af hedenske germanske 
Forestillinger, der har været beslægtede med disse. Mange 
af de antydede Eventyr fremtræde paa et saadant Omraade 
eller har en saadan Karakter, at Tanken om, at de skulde 
have faaet Motivet med Æblerne fra *den norsk-islandske 
Mythe eller fra en tilsvarende tydsk Mythe (om hvilken vi 
intet ved), maa falde bort. Jeg peger her paa endel af disse 
Eventyr, hvoraf nogle allerede er sammenstillede i J. W. 
Wolfs Beiträge zur deutschen Mythologie 2:te Abtheilung, 
Göttingen 1857. 

I et svensk Eventyr fortælles: Langt langt borte ligger 
et Land, som heder IJngdomslandet. I det findes et under- 
fuldt Yand og kostelige Æbler. Hvo som drikker af Yandet 
og æder af Æblerne, bliver ung, om han var aldrig saa gam- 
mel. Men ikke mange er de, som faa smage Yandet og 
Æblerne, thi Yeien did er lang og fuld af Farer. Yed Siden 
af Træet, som bærer Æblerne, vælder Kilden, hvis Yand 
straaler som Guld og giver en underfuld Klang, naar det 
rinder over Stenene. Disse Undre findes i en höi Sal i et 
Slot, hvor en sovende Jomfru bor *). 



*) Hyltén-CavaUius og Stephens Svenska Folksagor och Afventyr N:r 9. 



14 Sophus fingge. 

I et tydsk Eventyr kræver en Kongsdatter af sin 
Beiler, at han skal bringe hende et Æble af Livsens Træ. 
Han faar dette ved to Ravne, som flyve hen og hente det, 
og "da de havde spist Æblet, naaede de i uforstyrret Lykke 
en höi Alder"*). Andre tydske Eventyr fortælle om deilige 
Frugter, hvis Nydelse gjör en syg Konge frisk; om et Træ, 
hvis Saft löser Forstenelsens Trolddom. Holda har i Nu- 
tidens tydske Folkesagn en foryngende Brönd. I denne 
staar foran hendes Hus et Træ, som bærer Guldæbler og 
Guldblade, fra hvilke Skjonhed regner ned paa hendes Ynd- 
linge **). 

I andre europæiske Folks Eventyr gjenfindes ganske de 
samme eller nær beslægtede Motiver. Til de Exempler, som 
jeg her nævner, vil vistnok enhver, som har særlige Kund- 
skaber i de forskjellige Folks Eventyrskatte, kunne foie flere 
nye. I slaviske og litauiske Eventyr er Lægedommens og 
Livsens Vand, det foryngende Vand og de foryngende Æbler, 
der ofte betegnes som gyldne. Motiver der meget ofte fore- 
komme. Saaledes kan i et russisk Eventyr en gammel skrö- 
belig Konge blive hjulpen ved de foryngende Æbler. Lig- 
nende i lillerussiske og mähriske Eventyr. Det nævnes i et 
Eventyr, at de underfulde Æbler vokse i en Jomfrus Have***). 
I et rumænsk Eventyr faar en ungersvend af en hellig Mo- 
der et Guldæble, hvis Nydelse bevarer en Jomfrus Liv ****). 
I græske og albanesiske Eventyr omtales meget ofte gyldne 
Æbler. I et græsk Eventyr fra Syra anstiller en Dronning 
sig efter et Trolds Raad syg for at faa bragt sin Sön af 
Dage. Hun forlanger af Sonnen forst Livsens Vand, som han 
bringer, derpaa Livsens Æble. En gammel Kvinde, der er 



*) Grimm Kindermärchen 17. 
**) Wolf Beiträge II S. 6. 
***) W. WoUner i Leskien u. Brugman Litauische Volkslieder u. Märchen 
S. 532 f. 

•#•#) Wolf Beiträge II S. 6 efter Schott. 



Iduns Æbler. 15 

Prinsens Fylgje, fortæller ham, hvorledes han kan finde 
dette. Der er en Have fuld af Æble-, Pære-, Figen- og 
Granattræer; de raabe til Prinsen: pluk af mig! Men han 
skal söge efter et Æbletræ, paa hvilket der sidder en Fugl. 
Af det plukker han Livsens Æble. Da skriger Fuglen: 
Herre! man har plukket mig. Der bliver saa et forfærdeligt 
Yeir og Prinsen maa i al Hast ride bort uden at se sig om. 
Han bringer Æblet til den gamle Kone, der har vist ham 
Yeien. Da Prinsen siden er myrdet, gyder hun Livsens 
Vand over hans Legeme og giver ham Livsens Æble at 
spise. Han staar da op og er frisk som för *). 

Forestillingen om foryngende Æbler eller Æbler, som 
opholde Livet, kan ogsaa i Middelalderen paavises flere 
Steder udenfor Norden. 

I den keltiske Digtning er der overhoved megen Tale 
om vidunderlige Æbler og Æbletræer. En irsk Fortælling 
forer os her over fra Nutiden til Middelalderen. Der paa- 
lægges Tuirenns Sönner en Mandebod, fordi de har dræbt 
en (mythisk) Hövdings Fader. Denne Bod bestaar for en 
stor Del i at hente forskjellige vidunderlige Gjenstande. 
Blandt disse er tre Æbler fra Hisbernas Have öst i Ver- 
den. Disse Æbler vogtes af Kongen i Hisbernas Land og 
hans bedste Kjæmper, men Tuirenns Sönner faa dog rovet 
fire Æbler. Æblernes Farve er som Guld. De smage som 
Honning, og om en saaret Kriger eller en Mand, der er 
dödssyg, æder af dem, saa er han straks helbredet. De 
blive aldrig mindre, hvormeget man end æder af dem. Naar 
en Kriger kaster et af disse Æbler fra sin Haand, vil det 
altid af sig selv vende tilbage til ham. Denne Fortælling 
er efter Haandskrifter fra 18:de og 19:de Aarhundred med- 
delt i fri Oversættelse af Joyce i Old Celtic Romances 



*) Hahn Griech. u. alban. Märchen II S. 280—282. 



16 Sophus Bugge. 

S. 37 — 96 *). I Lecan-Bogen fra omtr. 1416 nævnes kor- 
telig den Bod, som blev lagt paa Tuirenns tre Sönner **). 
De tre Brodre og Hövdingen, som de dræbte, nævnes i 
Leinsterbogen, der er skreven för 1160***). Hisbemas Æb- 
ler er et Motiv, som i nyere Tid er lagt ind i et ældgam- 
melt Sagn. Men ogsaa i irske Sagn, der sikkert gaa til- 
bage til den tidlige Middelalder, tales om vidunderlige 
Frugter, særlig Æbler. I det underjordiske Slot ved Floden 
Boinne er der tre Træer, i hvilke Frugterne hænge hele 
Aaret igjennem; der dör aldrig nogen ****). Cormac mac Airt, 
Overkonge over Irland, ser en Dag en ung Mand, der hol- 
der i Haanden en Gren, hvorpaa ni Guldæbler hænge. Naar 
Grenen rystes, saa Æblerne slaa mod hverandre, klinger der 
Toner, som ingen kan höre uden straks at glemme al sin 
Sorg og alle sine Onder. Denne Gren er vokset paa Havgu- 
dens Manannan mac Lirs underfulde f ). 

I den britanniske Middelalders Digtning har Æbler en 
stor Betydning, og Æbletræer har der faaet en mystisk An- 
vendelse. Men i Artur-Sagnet om Avallon eller Æbleoen 
og i Digtet om Merddins Æbletræer med de sode Frugter, 
der vogtes af Gloyvv^edd (den straalende). Moen med de fagre 

» 

Lokker f f ), er der ingen særlig Forbindelse med de Fore- 
stillinger, som her omhandles. Det allegoriske Digt om 
Æbletræerne, der er lagt Merddin i Munden, synes at være 
fra 13:de Aarhundred; Æblehaven, der kun danner Digtets 
Ramme, synes deri at være et mystisk Billede for Digterens 
Fædreland Wales. 



*) Til 0'Currys Udgave og Oversættelse i Atlantis IV, 157 iBF. har jeg 
ikke Adgang. 

**) Joyce S. X f. 
***) D'Arbois de Jubainville Le cycle mythologique irlandais S. 373. 
****) D'Arbois S. 274 f. 
t) D'Arbois S. 327 ff. 
ff) Se San-Marte Die Sagen von Merlin S. 63—67. N. M. Petersen 
siger, at vi i Digtet om Merddins Æblehave har den samme Mythe som Iduns- 
Mythen. Men disse to Udviklingsformer er meget forskjellige. 



Iduns Æbler. 17 

De foryngende Æbler vil vi gjenfinde i Frankrig. I 
den franske Roman Huon de Bordeaux^ der er afsluttet 
1454 og trykt för 1516 *), forekommer en Kilde, der har 
den Egenskab, at Nydelsen af dens Vand og Badningen 
deri gjör Döde levende og forynger Gamle. Ved Bredden 
vokser et Træ, hvis Æbler har samme foryngende Kraft 
som Kildens Vand **). I det ældre franske Digt om Huon 
nævnes ogsaa den foryngende Kilde, og det siges, at den 
udspringer i Paradiset ***), derimod nævnes her ikke Æble- 
træet, hvis Æbler har en foryngende Kraft. 

Alle de i det foregaaende meddelte fremmede Sagn om 
Æbler er i den Form, hvori de fremtræde, yngre end Sag- 
net om Iduns Æbler og kan derfor ikke være dettes Kilde. 
Æblerne, som forynge eller vedligeholde Livet eller kalde 
dette tilbage og som jævnlig forekomme sammen med Kil- 
den, der indeholder Livsens Vand, maa vistnok, som de 
optræde i tydske, slaviske, litauiske, rumænske, græske 
Eventyr samt i den franske Roman have udviklet sig af 
en og saiiime Grundtradition, hvis Lidflydelse ogsaa spores 
i österländske romantiske Fortællinger ****). 

Denne Grundtradition finder jeg i Bibelen. I förste 
Mosebog 2: 9 fortælles, at Gud skabte Livsens Træ (d. e. 
et Træ, hvis Frugt har den Egenskab, at den, som æder 
den, lever) midt i Paradiset. I Johannes's Aabenbaring 2: 7 

*) Dunlop Geschichte des Prosaromans übersetzt von Liebrecht S. 123; F. 
Wolf Denkschriften der Wiener Akad., 8:ter Bd., S. 198. 

**) Æblerne i Huon har Val. Schmidt i en Anmærkning til "Die Marchen 
des Straparola" (1817) S. 279 först sammenlignet med Iduns Æbler. 

***) Huon de Bordeaux Chanson de geste publiée par GuessardetGrandmaison 
(Paris 1860) V. 5537—5545; Wolf anf. St. S. 227. Dette Digt, som er for- 
fattet 1180—1200, findes i et picardisk Haandskrift fra omkring Midten af 13:de 
Aarhundred. 

****) "Les Romans orientaux . . . supposent aussi dans le Paradis ter- 
restre une fontaine et un arbre, qu'ils appellent de vie^ parce que, selon eux, 
les eaux de Tune et les fruits de l'autre donnent l'immortalité". Le Grand 
Fabliaux ou Contes du XII:e et du Xlllre siécle, I, Paris 1781, S. 252, hvor 
der henvises til D'Herbelot Bibi. orient, p. 492 og 993. 

2 



18 Sophus Bugge. 

heder det: "den, som seirer, ham vil jeg give at æde af 
Livsens Træ, som er midt i Guds Paradis". Og i Aaben- 
baringen 22: 1 — 2 siges om det himmelske Jerusalem, som 
Johannes forudser: "Og han (Engelen) viste mig Livsens 
Vands rene Flod skinnende som Krystal . . . Midt i dens 
Gade og paa begge Sider af Floden vokste Livsens Træ, 
som bar tolv Slags Frugter og gav sin Frugt efter enhver 
Maaned". Da Frugten af Kundskabens Træ betegnedes som 
Æbler, ledede dette til, at man som Æbler ogsaa beteg- 
nede Frugterne paa Livsens Træ, der dels stilledes imod 
Kundskabens Træ, dels i Middelalderen identificeredes med 
dette. Saaledes taler den navnkundige i England fodte 
Missionær Winifrid eller Bonifatius (f 755) i en af sine 
Gaader om de gyldne Æbler paa Livsens Træ, d. e. Kristi 
Kors *). 

Til Johannes's Aabenbaring og Genesis viser altsaa 
den Forestilling tilbage, at der paa en Lyksalighedens Plet 
ved en straalende Kilde vokser et Æbletræ; baade Vandet 
og Æblerne har den vidunderlige Egenskab i Evighed at 
bevare Livet. Og det er jo kun en anden Vending af 
denne Opfatning, naar man tillægger Vandet og Æblerne 
den Egenskab at forynge Livet. Det siges udtrykkelig om 
den foryngende Kilde i det franske Digt om Huon, at den 
udspringer i Paradiset. 

Jeg tror i det foregaaende at have paavist, at den 
norsk-islandske Mythe om Iduns foryngende Æbler maa 
have udviklet sig under fremmed Paavirkning. Jeg finder 
derfor Grund til at antage, at Iduns foryngende Æbler 
ligesom f. Ex. de foryngende Æbler i den franske Roman 
om Huon af Bordeaux staa i historisk Forbindelse med 
Frugterne af Livsens Træ i Bibelen. Men herfra alene 
kan Mythen om Iduns Æbler ikke have sin Oprindelse, thi 



O Ebert Geschichte d. Liter. d. Mittelalters I, 613. 



Iduns Æbler. 19 

de Sagntræk i den nordiske Mythe, at en Gudinde gjemmer 
de foryngende Æbler i en Æske og at denne Gudinde med 
sine Æbler engang roves og siden fores tilbage til Gude- 
verdenen, finde neppe sin Forklaring i de fra Bibelen ud- 
gaaede Forestillinger. De nævnte Motiver i den nordiske 
Mythe forudsætte efter min Formodning Sammenhæng med 
Motiver hentede fra den græsk-romerske Mytheverden; 
og dette Element i Iduns-Mythen synes mig væsentligere og 
sikrere end det jödisk-kristelige. Jeg paastaar ikke, at en 
enkelt græsk-romersk Mythe er bleven overfort til den nor- 
diske Gudeverden; men jeg formoder, at Forestillinger, der 
har dannet sig under Indflydelse fra sene, forvanskede For- 
mer af forskjellige græsk-romerske Myther, her sammen 
med de i det foregaaende nævnte jödisk-kristelige Forestil- 
linger har faaet Indflydelse paa den nordiske Mythes Dan- 
nelse. 

Först og fremst tænker jeg paa Hesperidernes Æb- 
ler, ved hvilke den mythedannende Fantasis naturlige For- 
billeder efter Hehn *) har været de guldgule duftende Kvæ- 
der (mala Cydonia)^ som syltede i Vin, Most og Honning 
gav disse Stofie en fin Duft og Smag. 

For denne Sammenhæng mellem Iduns-Mythen og græsk- 
romerske Myther er den i det foregaaende anforte sene 
irske Fortælling om Hisbemas Æbler meget oplysende. 
Hisbernas Æbler er, som selve Navnet viser, Hesperi- 
dernes Æbler **). Men hine har den Egenskab, at enhver, 
som æder af dem, straks bliver frisk, om . han end er döds- 
syg, altsaa den samme Egenskab som de Livsens Æbler i 
mangfoldige europæiske Eventyr, der tydelig stamme fra 
Frugterne af Livsens Træ i Bibelen. Disse Eventyrets 



*) Hehn Kulturpflanzen und Hausthiere* S. 209. 

**) I latinske Haandskrifter fra Middelalderen skrevne af Kelter staar 
hisperus for Hesperus^ se Hagen Scholia Bernensia ad Verg. Bucol. et Georg, 
p. 800. 



20 Sophus Bugge. 

Æbler er ofte gyldne ligesom Hesperidemes Æbler og His- 
bernas Æbler i den irske Fortælling. 

At jödisk-kristelige Forestillinger om Livstræets Frugter 
kunde være smeltede sammen med græsk-romerske Fore- 
stillinger om Hesperidemes Æbler hos Folk, for hvem 
begge var Vækster fra en fremmed Verden, er meget na- 
turligt, da begge Forestillinger har flere Beröringspunkter 
tilfælles. Nogle gamle Forfattere sige, at Hesperidemes 
Æbler fandtes hos Hyperboræerne, og disse tænktes som et 
lyksaligt Folk, der levede et tusindaarigt Liv uden at 
svækkes af Sygdom eller Alderdom *). 

Den Mening, at Mythen om Iduns Æbler tildels er 
skudt op af fremmede Spirer, gjendrives ikke derved, at 
disse i Mythen er voksede sammen med hjemlige mythiske 
Forestillinger, eller derved, at Fortællingen om Idun og 
hendes Æbler er udstyret med mange Sagntræk, som hver- 
ken gjenfindes i de bibelske Forestillinger eller i de græsk- 
romerske Myther. Eri Paastand om det modsatte vilde inde- 
holde en Miskjendelse af Fantasiens skabende, forbindende 
og sammensmeltende Evne til stadig ny Omformning af 
det digteriske Stof. Og med Styrke fremhæver jeg, at den 
sene irske Fortælling i denne Henseende forholder sig lige- 
saa frit som den nordiske Mythe til det fremmede Æmne. 

Hesperidemes Æbler i den antike Mythe og Hisbemas 
Æbler i den irske Fortælling roves, og ligesaa Idun med 
hendes Æbler i den nordiske Mythe. Herved er der endog 
særlige Overensstemmelser mellem den irske og den norsk- 
islandske Fortælling. Nogle af disse Overensstemmelser er 
altfor særegne til at kunne være tilfældige. Loke flyver 

*) I Kunstfremstillinger af Hesperide-Mythen slynger en Slange sig om- 
kring Æbletræets Stamme. Naar den gammelkristelige Kunst i Fremstillinger 
af Syndefaldet ligeledes lader Slangen slynge sig om Træets Stamme, har den, 
efter hvad man almindelig antager, optaget dette ene Motiv fra Fremstillinger 
af Hesperide-Mythen. Se Piper Mythologie und Symbolik d. christl. Kunst I, 
66-71. 



Iduns Æbler. 21 

i Hö geham fra Jætteverdenen og holder i sine Klöer en 
Nöd, hvori han har omskabt Idun (som vi maa antage, 
med hendes Æbler). Han for f öl g es af Jætten, der flyver 
i Ørneham. Loke bragte sit Bytte til Gudernes Borg og lod 
sig falde ned ved Borgvæggen. Ørnen kunde ikke stanse 
sin Flugt. Guderne tændte en Ild, der brændte Ørnens 
Vinger. Da dræbte Guderne Jætten indenfor Borgporten. 

I den irske Fortælling flyve de tre^rödre i Höge- 
ham med de Æbler, de har rovet fra Hisbemas Have; de 
to har hver sit Æble, den tredje to, et Æble holder han 
i sine Klöer, et i sit Næb. De forfölges af den frem- 
mede Konges Dötre, der flyve i Griffeham*). Da Ho- 
gene næsten er komne bort for Griffene, udsende disse fra 
sine Øine og sine Næb Luer, der blinde Högene og svide 
deres Fjær, saa de ikke længer kan udholde Heden. De 
forvandle sig da til Svaner og lade sig falde ned i Soen. 
Griffene opgive saa Forfölgelsen, og Tuirenns Sönner komme 
i god Behold bort med Æblerne. 

I Gylfaginning **) fortælles det, at Guderne, da de saa 
Ørnen komme flyvende, bar frem Hövelspaan, saa meget de 
kunde bære, og siden tændte Ild deri. Men denne For- 
tælling synes at grunde sig paa en Misforstaaelse af Ordene 
i Haustlgng ***). Her heder det: 

"Rofu skjott en skofu 
skgpt ginnregin brinna. 

skgpt i Forbindelse med skofu synes at maatte betyde Spyd- 
skafter og skofu i Forbindelse med skgpt maa betegne, at de 
glattede (glathovlede) Spydskafterne for at gjöre dem skik- 
kede til Brug; jfr. skefr spjotskepti Fas. I, 284, skafna 



*) Jeg bruger den fremmede Ordform "Grif om den fabelagtige Fugl 
(medens "Grib" betegner en virkelig Fugl); et nordisk Ord for Fabelfuglen 
er "Garn". 

**) Sn. Edda I, 212. 

***) Sn. E. I, 314. 



22 Sophus Bugge. 

aska Atlakv. 4. hofu brinna kan heller ikke betyde, som 
man sædvanlig har forstaaet det, "de begyndte at tænde en 
Ild", thi et Substantiv hrinni forekommer ingensteds og har 
ikke tilstrækkelig Analogi. Viktor Rydberg har ogsaa for- 
staaet Stedet paa en ganske anden Maade, nemlig saaledes, 
at Guderne tændte Vaverluer og hvæssede sine Spyd *). 
Som Ordene staa i de to Haandskrifter, synes de at maatte 
forstaaes: "Guderne loftede Spydskafterne, og de havde glattet 
dem" eller — "Spydskafterne, som de glattede". Dog er 
en og Præteritum skofu i denne Forbindelse paafaldende. 
Meningen vilde faa et langt naturligere Udtryk, om der 
her stod: 

Hofu skjott en skgfnu 

skgpt ginnregin. 

Den formodede Mening "Guderne loftede straks sine 
Spyd" stöttes ved den irske Fortælling, hvor Vogterne af 
Hisbemas Æbler slynge Kastespyd mod Högene, da de 
komme for at rove Æblerne. Ordet brinna i Haustl^ng 
synes at maatte forstaaes som Præs. Indic. 3. Ps. Flertal, 
og som Subject synes snarere Guderne end Spydene at 
maatte forstaaes. Men siges det, at Guderne brinna^ da 
kan Meningen ikke være en anden end den, at der fra 
Gudernes Legemer (fra deres Mund eller Øine) udgaa 
Luer **), hvorved Ørnens Vinger svides, saa at den stanses 
i sin Flugt: 

en son biäils sviéfnar^ 

sveipr vart i fgr^ Greipar. 

Dette danner da en hoist mærkelig Lighed med den 
irske Fortælling, hvor Hisbema-Kongens Dötre, som er i 
Griflfeham, fra sine Øine og fra sine Næb udsende Luer, 



*) Undersökningar i germansk mythologi S. 182; Fädernas Gudasaga 
S. 106. 

*♦) I Jryißskv. 27 siger Jætten Thrym om den som Fröyja forklædte 
Thor : ''Ild synes mig at brænde af øinene". Oden heder Båleygr, 



Iduns Æbler. 23 

der blinde og svide Högene, saa de maa lade sig falde ned. 
Handlingens enkelte Momenter er i den irske og i den 
norröne Fortælling de samme, men de er ordnede forskjellig 
i Handlingens Udvikling og forskjellig fordelte paa de for- 
skjellige Personer. 

At der er historisk Sammenhæng mellem den irske og 
den nordiske Fortælling, synes mig ikke tvivlsomt. Uagtet 
den irske foreligger i Optegnelser, der er mange Aar- 
hundreder senere end den Tid, fra hvilken vi kjende den 
nordiske, mener jeg, at irske Sagn her har paavirket nor- 
diske og ikke omvendt, baade fordi Iduns Æbler i sig selv, 
saaledes som jeg i det foregaaende har paavist, indeholde 
Vidnesbyrd om, at det norröne Sagn skyldes fremmed Ind- 
flydelse, og fordi den irske Fortælling ikke lader sig lös- 
rive fra det græsk-romerske Sagn om Hesperidernes Æbler. 

Det er egentlig kun det Afsnit af den nordiske Mythe, 
der fortæller om hvorledes Loke rover Idun fra Jætten og 
bringer hende til Gudernes Verden, som svarer til den irske 
Fortælling og som tilligemed denne forudsætter åeix græsk- 
romerske Mythe om at Hercules hos Atlas henter Hesperider- 
nes Æbler. Det er paa Grund af en i en Forsamling udtalt 
Trusel med Döden, at Loke maa hente Idun og at Tui- 
renns Sönner maa hente Hisbemas Æbler. Ogsaa Hercules 
henter Æblerne nödtvungen. Den nordiske Mythe har intet, 
der svarer til det Motiv, som den irske Fortælling har til- 
fælles med den græsk-romerske, at Æblerne danner et Led 
i en hel Række af vidunderlige Gjenstande, som det er paa- 
lagt at hente. At den irske Fortællings Grif i den nor- 
diske er bleven til Øm, stemmer vel overens med sydlandske 
Forfatteres Skildring af Griffens Udseende, hvorefter den 
har Hoved og Vinger som Ørnen. Efter de gamle græsk- 
romerske Fortællinger vogtede Griffer Hyperboræernes Guld 
og angreb dem, der vilde stjæle dette. Derfra kunde man 
komme til ogsaa at lade Griffer, saaledes som i den 



24 Sophus Bugge. 

irske Fortælling, optræde mod dem, der vilde stjæle He- 
speridemes gyldne Æbler, der tildels ligeledes tænktes at 
være hos Hyperboræeme. 

Den norsk-islandske Mythes foryngende Æbler maa 
ligesom Hisbernas Æbler tænkes aldrig at blive mindre, 
hvormeget man end spiser af dem. Det nævnes ingensteds, 
at der i Aasgard fandtes et Træ, paa hvilket Æblerne vokste. 
De gjemmes af en Gudinde. At hun er gift med Digter- 
guden Brage *), synes at være et Motiv, som Nordboerne 
selvstændig har skabt. Æblernes foryngende Kraft er ud- 
trykt i Gudindens Navn. Itunn eller I^uÜr har som Gud- 
indens Navn af de Gamle vistnok været opfattet som "hun 
der gjör ung igjen" og sat i Forbindelse med Præfixet i^j 
der betyder "igjen" (f. Ex. i i^gjgld^ Gjengjæld), ligesom 
ags. ed (f. Ex. i edgeong "som bliver ung igjen", edniwe 
"fornyet"). Forste Led id bar Navnets mythiske Betydning; 
"Untij -uår var et sædvanligt Slutningsled i Kvindenavne, 
hvilket man i Gudindens Navn ikke har tillagt nogen sær- 
lig Betydning. Idunn var sandsynlig blevet brugt som Navn 
paa menneskelige Kvinder, inden det opfattet som "den 
foryngende" blev Navn paa en Gudinde **). 

Der er intet Spor til, at Idun til nogen Tid eller paa 
noget , Sted i Norden har været en Gudinde for det hele 
Folk, for Almuen, eller til at hun har været dyrket med 
religiös Tro. Hun er ligesom sin Mand Digterguden Brage 
skabt af Hövdingeskaldene, og i deres Digtning har hendes 
Billede levet og udviklet sig. 

At en Gudinde i den norsk-islandske Mythe vogter 
eller gjemmer de foryngende Æbler, kan, ligesom det Motiv 



*) Jfr. mine Bemærkninger i Pauls og Braunes Beitr. XIII S. 187—201. 

**) IBunn Datter af den islandske Landnaamsmand Moldagnupr fra Nord- 

raöre Isl. ss. T, 48; 272. Ogsaa ellers som Navn paa en menneskelig Kvinde: 

isl. SS. I, 209; paa Oplandene i Norge efter et sagnhistorisk Stykke af Færey. 

s. Flat. I, 134. 



Iduns Æbler. 25 

i den cymriske Digtning, at en Mö vogter Merddins Æble- 
træer, middelbart have sit Forbillede i latinske Mythefor- 
tællinger. Jeg minder ved Idun, som vogter og gjemmer 
Æblerne, ikke blot om Hesperideme, som vogtede de gyldne 
Æbler, men. ogsaa om Venus, som fik det gyldne Æble 
til Eie, til hvem Hesperidemes Æbler var helligede og som 
skjænkede Hippomenes tre af disse. Derimod skal jeg her 
ikke begrunde og udvikle den Forbindelse, jeg antager 
mellem Fortællingen om Iduns Rov ved Thjaze og en i 
Mythographus Vaticanus II, 132 og 133 meddelt Form af 
Fortællingen om Helenas Rov ved Theseus. Denne Com- 
bination faar midlertidig staa som en ubegrundet Hypo- 
these, da nærværende Afhandlings Hovedresultat er uaf- 
hængigt af den. 

I nær Forbindelse med de i det foregaaende særlig om- 
handlede . Forestillinger, hvorved den irske Havgud Manan- 
nan mac Lirs vidunderlige allerede er nævnt, staar den 
hos Irlænderne fra den tidlige Middelalder af sædvanlige 
Tro paa et Land eller en "Ungdomslandet" eller "de Leven- 
des Land", der ligger langt ude i Havet mod Vest : det er det 
herligste Land under Solen. Der er Overflod af Solv og 
Guld og Ædelstene, af Honning og Vin. Træerne bære 
Frugter og Blomster og grönt Löv hele Aaret igjennem. 
Den, som lever der, er evig ung. Disse Forestillinger er 
nærmest beslægtede med de græsk-romerske Fortællinger om 
de Saliges Øer og Elysium og vistnok ogsaa paavirkede af 
disse. 

I denne Forbindelse skal jeg ogsaa kortelig nævne de 
nordiske Sagn om Kong Gudmund paa Glases- eller Glæ- 
sesvoldene . (d. e. de straalende Sletter) i det fjærne Norden. 
I hans Land er Udödelighedsageren, hvor ingen bliver syg 
eller ældes eller dör. Gudmunds Sön er den vise og ret- 



26 Sophus Bugge. 

færdige Dommer Hgfundr*). Gudmund eier Haver med 
kostelige Frugter **). Dette Motiv med Haverne forud- 
sætter fremmed Paavirkning. Efter min Mening er de nor- 
diske Sagn om Gudmund paa Glæsesvoldene opstaaede un- 
der Indflydelse af Fortællinger om Rhadamajithys paa de 
elysiske Sletter og om Hyperboræerne ; men en nærmere 
Begrundelse heraf kan jeg her ikke give, da dette Sagn 
ikke danner det egentlige Æmne for denne Undersögelse. 

Frugten af Kundskabens Træ, som bragte Döden ind 
blandt Menneskene, betegnes i den kristelige Middelalder 
oftere som Dödens Æble i Modsætning til Frugterne af 
Livsens Træ. Saaledes stiller Bonifatius i en Gaade de 
beske Æbler paa det dödbringende Pesttræ i Modsætning 
til de gyldne Æbler paa Livsens Træ. Ogsaa den kriste- 
lige Forestilling om Dödens Æble er gaaet over til Islæn- 
dingerne. Efter Heidarviga saga (tsl. ss. H, 351) kvæder 
Thorbjöm Brun sson i Borgefjorden (i 1014 eller et af 
Aarene deromkring), da han har seet Syner, hvilke hans 
Kone har udtydet som Varsler om hans nær forestaaende 
Död, en Strophe, som slutter med Ordene: ann . . . eplis 
glséljan mér heljar "Kvinden under mig Dödens Æble". 
Udödelighedsageren (odåinsakr) har ligeledes sin Modsæt- 
ning i Udtrykket "Dödsageren" (ddnarakr) om den med 
Lig fyldte Valplads i et Vers i Sturlunga s. for Aar 1238 
Vigfussons Udg. I S. 370). 



Jeg har i det foregaaende af Sagn om foryngende 
Frugter kun nævnt de, som nærmest oplyse Mythen om 
Iduns Æbler. Men Forestillingen har en meget videre Ud- 



*) Hervarar s. ok HeiJreks Kap. 1 i Hauksbok. 
♦*) Saxo S. 424 f. (Müllers Udg.) Om disse Sagn jfr. Rydberg Under- 
sökningar i germansk mythologi S. 234 ff. 



Iduns Æbler. 27 

bredelse. Saaledes kan nævnes, at Englænderen Gervasius 
af Tilbury i sine Otia imperialia^ der er forfattede 1211 
eller deromkring, fortæller, at Alexander den store fandt 
Æbler i Indien, der havde den vidunderlige Egenskab, at 
Præsterne, som spiste af dem, blev 400 Aar gamle *). Lige- 
ledes beretter Franskmanden Petrus Comestor i sin Histo- 
ria ScholasticUj der er forfattet mellem 1169 og 1175, at 
Alexander til Aristoteles skriver om, at Solens og Maanens 
Træers Præster i Indien fik langt Liv af at æde vidunder- 
lige Æbler **). Den fælles Kilde for Gervasius og Petrus 
Comestor er hidtil ikke paavist i nogen Recension af Pseudo- 
€allisthenes's Skrift om Alexander den store. Professor 
Moltke Moe formoder, at dette Sagn om Solens og Maa- 
nens Træer med deres Frugter viser tilbage til femte Mose- 
bogs Beretning om, hvorledes Moses velsignede Josef (Kap. 
33 V. 13 og 14), hvor der efter Vulgata tales om pomis 
Jrucfuum solis ae lunæ. 

Det er ingenlunde min Mening, at alle Fortællinger 
om foryngende Frugter rundt om blandt Folkene skulde 
have sin Oprindelse fra de her i det foranstaaende nævnte 
græsk-romerske eller jödisk-kristelige Traditioner. Tvært- 
imod tor det gjælde for sikkert, at saadanne Forestillinger 
ikke overalt, hvor de findes, er Skud af et og samme 
Grundsagn, men at de ogsaa uafhængig er opstaaede paa 
forskjellige Steder. For at en saadan Forestilling skal 
kunne gjælde for selvstændig opstaaet hos det Folk i hvis 
Sagndigtning den findes, maa det dog kræves, at den naturlig 
kan have udviklet sig under Indflydelse af Vækstligheden 



*) Gervasius Otia Imper. i Liebrechts Udgave S. 4. Jfr. Val. Schmidt 
Märchen des Strap. S. 280. 

**) Historia Scholastica, Genesis, cap. XXIV, hos Migne Patrologia tom. 
198 p. 1075. En Oversættelse af dette Sted findes i den paa Oldnorsk skrevne 
Comroentar til Genesis fra omkr. 1310 (G. Storm i Arkiv III, 251 f.) i Ungers 
Stjorn S. 40 L. 29 ff. Fritzner (Ordbog under epladt) har dermed sammen- 
stillet Fortællingen om Idun. 



28 Sophus Bugge. 

i Folkets Hjem, hvilket ikke er Tilfælde med den nordiske 
Mythe. 

Af de hos fremmede Folk forekommende beslægtede 
Sagnmotiver, med hvilke den nordiske Mythe ikke synes 
at staa i historisk Sammenhæng, nævner jeg en Fortælling 
af Grækeren Theopompos (der levede i anden Halvdel af 
4:de och förste Halvdel af 3:dje Aarh. for Kr.) om et Sted 
Anostos hos et Folk i Nærheden af Hyperboræeme. Om 
dette strömmer Lystens Elv og Sorgens Elv. Den som 
æder af Frugterne ved Lystens Elv bliver trinvis forynget, 
indtil han bliver til et lidet Barn og endelig til intet*). 
Ja til fjæme Lande under Sydens hede Sol kan vi folge 
lignende Forestillinger, uden at der er Grund til her 
at söge historisk Sammenhæng. Paa Adamspic paa Ceylon 
vokser en hellig Cypres, som efter Sagnet er kommen ned 
fra Himmelen. Den, som faar fat i et Blad af Træet, 
bliver ung igjen, men endnu er intet Blad faldt derfra **). 
Jeg vil slutte med at anföre en Folketro hos et vildfrem- 
med Folk: Paa Øen Buru, en af Molukkerne, vokser i en 
So en Blomst, som efter de Indfodtes Tro forynger enhver 
som holder den i Haanden ***). 



IV. 

Jeg vender nu tilbage til Norden for nærmere at be- 
tragte det Motiv, at Skirne byder Gerd elleve gyldne 
Æbler, for at hun skal give Guden Fröy sin Elskov. 
Gerd afviser Æblerne, og först ved stærke Forbandelser, 
om hun ikke föier sig, bhver hendes Modstand brudt. Der 
siges ikke noget om, hvorvidt de Æbler, Skirne byder Gerd, 



*) Theopompos hos Aelian. Var. hist. III, 18. 
**) Wolf Beiträge II, 5 efter W. Menzel Myth. Forschungen I, 37. 
***) Rohde Der griechische Roman S. 206 efter Bickraore Reisen im ostind. 
Archipel in den J. 1865 u. 1866, deutsche Übersetz. S. 223. 



Iduns Æbler. 29 

er af dem, som Idun har gjemt. Jeg har i det foregaaende 
vist, at de gyldne Æbler, som bydes en Kvinde for at vinde 
hendes Elskov, paa Grund af Motivets egen Karakter maa 
skyldes fremmed Indflydelse. Dette enkelte Motiv kunde let 
skydes ind i en ældre nordisk Digtning. Moltke Moe har 
allerede i Letterstedtske Tidskrift 1879 S. 285 f. med det 
nævnte Motiv i Digtningen om Skirne og Gerd sammenlignet 
Opfatningen af Æblet som et Elskovstegn hos de gamle Hel- 
lener og Romere. Til Kjærlighedens Gudinde Aphrodite var 
hos dem Æbler helligede, hvorved man vel fra först af, ial- 
fald tildels, har tænkt paa Kvæder*). I den gamle hellen- 
ske og romerske Verden troede man, at Æbler fremkaldte 
Elskov. Ved at kaste et Æble til en Person erklærede man 
denne sin Kjærlighed. Man skjænkede Æbler som Brudegaver, 
trykkede den Elskede et Æble i Haanden. 

Forestillinger og digteriske Motiver, som staa i Forbindelse 
hermed, er i nyere Tid udbredte vidt over Europa. Det til- 
kastede Æble er endnu hos Grækerne et Elskovstegn. Som 
saadant forekommer det bl. a. i den græske, slaviske, nordiske 
Folkedigtning. I Eventyret "Prins Krebs" hos B. Schmidt 
Griech. Märchen Nr. 9 og derefter hos Moltke Moe Letterst. 
Tidskr. 1879 S. 281 £f. kaster Eventyrets Helt ved en Tur- 
nering först et Solvæble, derpaa et Guldæble til sin Hustru. 
I Eventyret Nr. 6 hos Hahn Griech. u. Alb. Märchen skal 
hver af Kongsdötrene kaste et Guldæble paa den Mand, som 



*) Det ligger os fjærnere her at tale om dudaim, der forekomme i l:ste 
Mosebog Kap. 30, 14 — 16: Leas Sou Ruben floder dem paa Marken og giver 
dem til sin Moder. Lea giver dem til Eachel, hvem Jakob elsker höiere, mod 
at Jakob skal hvile hos hende en Nat. I Höisangen siges, at dudaim dufte og 
at Elskeren gjemmer dem til sin Elskede. Dudaim^ der efter sin etymologiske 
Betydning betegne "de som vedkomme Elskov", er oftest blevet forklaret som 
Frugten af Atropa Mandragora (Linné), hvis Eod paa Tydsk kaldes Alraun. 
Denne Frugt, der paa Græsk betegnes som fji^Xa, er gul, duftende og spiselig, af 
Störreise som et lidet Æg. I Orienten har man baade i Fortid og Nutid til- 
lagt den en sövndyssende Kraft og Evne til at vække Elskov. Aphrodite fik 
Tilnavnet Mavagayoghig (Gesenius's hebraiske Ordbog). 



30 Sophus Bugge. 

hun vil gifte sig med. Samme Motiv hos Hahn Nr. 70 II 
S. 56. I en serbisk Folkevise *) staar en Dronning paa Borg- 
muren og kaster et Guldæble til de udenfor opstillede Unger- 
svende; den, som kan gribe det, skal blive hendes Mand. 

I den norske Parallel til det efter B. Schmidts Samling 
anforte nygræske Eventyr sidder "Jomfruen paa Glasbjær- 
get" **) med tre Guldæbler i Skjödet. Den, som kan ride op 
og tage de tre Guldæbler, skal faa hende og halve Riget. Da 
mange andre forgjæves har provet sig, kommer Askeladden 
ridende op ad Bjærget i Kobberrustning. Prinsessen triller 
det ene Æble til ham. Ligesaa gaar det anden Dag, da han 
kommer ridende i Sölvrustning. Tredje Dag rider han i Guld- 
rustning op og tager selv det tredje Æble af Skjödet paa 
Kongsdatteren. 

Denne Opfatning af Æblet har allerede afgivet Motiver 
til gamle græsk-romerske Sagn. Mest bekjendt er Fortæl- 
Hngen om Atalante. Hun vilde ikke gifte sig, men da hen- 
des Fader opfordrede hende dertil, da tilbod hun sine Beilere 
et Væddelob: den, som hun kunde indhente, fandt Döden, 
men hvis nogen kunde indhente hende, skulde han blive hen- 
des Mand. Efteråt flere havde maattet ofre sit Liv, blev hun 
beseiret af en Mand, som efter én Sagnform heder Meilanion, 
men som i den hos Romerne mest udbredte Fortælling kal- 
des Hippomenes. Han fik af Aphrodite tre gyldne Æbler. 
Disse lod han falde paa Lobebanen; Atalante samlede dem 
op, blev derved forsinket og tabte. 

Motivet med Æblerne i Fortællingen om Atalante synes 
nærmest at være Forbilledet for Anbringelsen af Æblerne i 



♦) Nord. Tidskr. f. Filol. N. R. 3, 118 efter Karadzic"s Samling II 1845, 
Nr. 15. Hanusch Wissenschaft des slavischen Mythus S. 347 skal tale om dette 
Motiv; Bogen har jeg ikke seet. 

**) Asbjörnsen og J. Moe Norske Folkeev. (Christ 1852) Nr. 51 (52). 



Iduns Æbler. 31 

Eventyret om Jomfruen paa Glasbjærget og tilsvarende ny- 
europæiske FortælKnger *). 

Endnu en anden gammel græsk-romersk Fortælling skal 
jeg her anföre. Antoninus Liberalis, en græsk Grammatiker, 
der sandsynlig le vede omkring 150 efter Kr., fortæller**), at 
Hermochares blev forelsket i Ktesylla, da han saa hende 
blandt Jomfruerne, som dansede om ApoUons Alter ved den 
pythiske Fest paa Øen Keos. For at vinde hende skrev han 
paa et Æble "Jeg sværger ved Artemis at formæle mig med 
Athenæeren Hermochares" og kastede derpaa Æblet ind i 
Artemis's Helligdom. Ktesylla fandt det, læste dets Skrift höit 
og kastede det rödmende bort. Men siden, medens hun ofrede i 
HeUigdomen, trængte Hermochares ind. Da Jomfruen nu fik 
se ham, blev hun efter Gudindens Vilje forelsket i ham og 
fulgte ham. Hos Ovid {Heroid. 19, 20, jfr. Ärt. am. 1, 457, 
Trist. 3, 10, 73) er den samme Fortælling henfört til Acon- 
tius og Cydippe. Derimod i Trojumanna saga ***) er det 
samme berettet om Paris og Helena. Det fortælles i Sagaens 
Kap. 16, at Alexander kommer ind i Templet paa Cerea (d. 
e. Cythera), hvor han véd, Helena er. De synes godt om 
hinanden og begynde at tale sammen. Alexander kaster i 
Helenas Skjöd et Guldæble, hvorpaa er skrevet "Jeg sværger 
ved Guderne, at jeg skal gifte mig med Alexander og være 
hans Dronning fra nu af ". Hun rodmede, da hun havde fremsagt 
disse Ord, thi ingen vovede at bryde det, som var lovet i 
Templet. Hun mente, hun var svegen, og erklærede, at man 
ikke var bunden til at holde det, som man udtalte uden Vi- 
dende og Vilje. Men Alexander sagde, at dette var skeet 

*) I disse Eventyr fra Nutiden kastes Æblerne under et Turnerridt eUer 
etslags Vædderidt, og i det norske Eventyr hjælper Prinsessen selv den, som 
endelig vinder hende. I denne Anledning fortjener det at mærkes, at Scholiasten 
til Statins T?ieb. VI, 563 sammenblander Atalante med Hippodamia Oenomaus's 
Datter. Pelops vinder hende i en Væddekjorsel med hendes Fader, og Datteren 
hjælper ham til at vinde, fordi hun elsker ham. 
**) M€ta/uoQ(f. away. 1. 
*♦*) Annaler for nord. Oldkynd. 1848. 



32 Sophus Bugge. 

efter Gudernes Vilje og Foranstaltning, som det ikke nyttede 
at modsætte sig. Hvis hun bröd hellige Eder, vilde hun 
blive rammet af Gudernes Vrede. Om Natten bortforte han 
Helena med nogle Kvinder til sine Skibe. 

Tréjumanna saga, hvoraf den ældste Optegnelse fra Be- 
gyndelsen af 14:de Aarhundred findes i Hauksbék (Cod. AM. 
544, 4:to), er en islandsk Bearbeidelse af Dares Phrygius, 
hvori Stykker fra andre Kilder er indskudte. Naar Motivet 
med Æblet i Sagaen er henfort til Alexander og Helena, har 
dette vistnok sin Grund i en Idéassociation med Fortællingen 
om, at Venus lod Alexander vinde Helena, fordi han havde 
tildömt Kjærlighedens Gudinde det gyldne Æble. Det er dog 
vistnok ikke den islandske Oversætter, som her har indfort 
Motivet med Æblet, som kastes i den Elskedes Skjöd. Islæn- 
dingen har vistnok havt for sig en udvidet latinsk, snarest i 
Britannien skreven Bearbeidelse af Dares Phrygius, hvori det 
her omtalte Motiv var indfort, snarest fra Ovids Heroide *). 

Da Digtet Skirnismål (Skirnisfpr) ellers er paavirket af 
romersk Kultur, som den fremtraadte i Britannien, da det i dette 
Digt forekommende Motiv, at der bydes Gerd gyldne Æbler for 
at vinde hendes Elskov, paa Grund af sin egen Karakter maa 
skyldes fremmed Indflydelse, og da Mythen om Iduns Æbler, 
som jeg i det foregaaende tror at have vist, gjennem Mel- 
lemled viser tilbage til græsk-romerske Forestillinger og Sagn, 
saa tor vi formode det samme ved Motivet med Æblerne i 
Skirnismål, eftersom vi nu har fundet samme Forestilling om 
gyldne Æbler som Elskovstegn hos Græker og Romere. Da 
vi har seet, at et af de Mellemled, der tilforte Nordboerne de 
Elementer, hvoraf Idun-Mythen dannedes, var en irsk For- 
tælling, saa vil vi finde det rimeligt, at ogsaa det i Skirnis- 
mål forekommende Motiv med gyldne Æbler som Elskovs- 



*) Ogsaa af andre Grande maa man antage, at den islandske Affatter af 
Tréjumanna saga har havt for sig en udvidet Bearbeidelse af Dares Phrygius; 
se mine Studier over de nord. Gude- og Heltesagns Opr. S. 176 ff. 



Iduns Æbler. 33 

tegn er kommet til Nordboerne fra Irlænderne, naar den samme 
Opfatning af Æblet findes i irske Fortællinger. I Lehar na 
h'Uidre*\ et irsk Haandskrift fra Slutten af ll:te Aarhun- 
dred, er optegnet et herhenhörende Sagn om Condla, Sön af 
Kong Conn cétchatach (Helten i hundrede Slag), der sættes i 
andet Aarhundred af vor Tidsregning. En fager Kvinde viser 
sig en Dag for Kongssönnen uden at være synlig for andre. 
Hun opfordrer ham til at folge hende til "de Levendes Land", 
til "den lysteKge Slette" {mag mell d. e. Elysium), hvor han 
skal blive Konge for bestandig. Condlas Fader kaldte sin 
Druide til Hjælp mod hendes lokkende Ord, og for hans 
Galdrer maatte hun vige. Idet hun gik bort, kastede hun et 
Æble til Condla. I en hel Maaned smagte han ikke andet 
end dette, og skjönt han aad af Æblet hver Dag, blev det 
ikke mindre. Efter en Maaneds Forlob kom Kvinden igjen, 
og da fulgte Condla hende. Nærmere end dette Sagn, som 
indeholder Forestillingen om Livsens Æbler, ligger os her dog 
et Sagnmotiv i en anden irsk FortælKng. 

Caier, Konge i Connacht, der skal have levet omtrent 
400 Aar för St. Patriks Ankomst, havde en Dronning, som blev 
forelsket i Nede, Caiers Brodersön og Fosterson. Hun gav 
ham et Æble af Solv for hans Kjærlighed, men han indvil- 
gede ikke. Da lovede hun ham Kongeriget efter Caier; saa 
stod Nede ikke længer imod. Dette fortælles i Lecan-Bogen 
fra 15:de Aarhundred**). Men til den samme Fortælling 
hentydes der i Cormacs Glossarium under Ordet gaire efter 
det ældste Haandskrift, der er fra 14:de eller fra Begyndelsen 
af 15:de Aarhundred; her omtales dog ikke Æblet. Cormacs 
Glossarium er forfattet af Cormac Cuilennåns Sön, Fyrste af 
Cashel og Biskop, död 903. 



*) s. 120. Paa Irsk hos Windisch Kurzgefasste irische Grammatik S. 119; 
i fri engelsk Oversættelse hos Joyce Old Celtic Eomances S. 106 ff. 

*♦) Trykt med engelsk Oversættelse hos Wh. Stokes Three Irish Glossaries 
p. XXXVI ff. 

3 



34 Sophus Bugge. 

I dette irske Sagn bydes altsaa ligesom i det nordiske 
et Æble (Æbler) forgjæves som Gave for at vinde en Per- 
sons Kjærlighed; den Elskede indvilger först senere. 

Det synes muligt, at en nordisk Skald ensteds paa de 
britiske Øer, snarest af Gaeler har hört Fortællinger, der stod 
i Forbindelse med græsk-romerske Sagn om gyldne Æbler 
som Elskovstegn, og deriblandt en, i saa Tilfælde fra sene 
latinske Skrifter stammende og i mange Henseender forvan- 
sket. Gjengivelse af Omridsene i Atalante-Sagnet. Jeg tæn- 
ker mig, at den Idéassociation, der ledede Nordboen til at 
före Motivet med de gyldne Æbler ind i Digtningen om 
Fröy, Skirne og Gerd, var fremkaldt derved, at han fandt for- 
skjellige Lighedspunkter mellem denne Digtning og Atalante- 
Sagnet *). 

I Fortællingen om Atalante er, ligesom i det nordiske 
Sagn om Gerd, Pigen uvillig til at gifte sig, og det er livs- 
farligt at komme for at beile til hende. Hippomenes viser Döds- 
foragt (mens interrita leti Ov. Met. X, 616) ligesom Skirne 
(Str. 13). Om Hippomenes siges det: Quis deus hunc . . . 
per dere vult? ligesom Skirne f aar Spörgsmaalet: Hvdrt estu 
feigr e^a estu framgenginn? (Str. 12). Det heder hos Ovid 
(X, 689 f.): concubitus intempestiva cupido occupat Hippo- 
menen j og det samme fremhæves om Fröy (Str. 42). Hippo- 
menes nyder Atalantes Elskov i en recessus speluncae similis 
(Ov. X, 691 f.) nærved Gudernes Moders Templer, der er 
nemorosis ahdita silvis (683), in luco matris deorum (My- 
thogr.); Gerd moder Fröy i en lundr lognfara (Str. 39, 41). 
Den Skjæbne som rammer Atalante efter hendes Forbindelse 
med Hippomenes frembyder Lighedspunkter med den Skjæbne, 



*) Jeg nævner her de forskjellige Kilder, fra hvilke man kan have kjendt 
Atalante-Sagnet paa de britiske Øer i den tidlige Middelalder: Ovid. Met. X, 
560 — 704 og derefter Lactant. Narr. f ah.; Hygin. Fah. 185 p. 117 ed. Schmidt; 
Serv. ad Verg. Aen, Ul, 113 og derefter Mythogr. Vat. I. 39; II, 47; Schol. 
Bern. ad Verg. Eel. VI, 61. 



Iduns Æbler. 35 

som Skirne i sine Forbandelser foreholder Gerd. Han truer 
hende med Gudernes Vrede (Str. 33), med at blive til et Uhyre 
(at undrsjonum pu ver&ir Str. 28), med aldrig at nyde Mænds 
Elskov (ek fyrir banna . . . manna nyt mani Str. 34). Ata- 
lante og Hippomenes rammes af Gudernes Moders Vrede, hun 
forvandler dem til Lover et praécepit ne unquhm leones coirent 
(Mythogr. I, 39). 

Til Gerd beiler Fröy, der er Havguden Njords Sön. 
Hippomenes, Atalantes Elsker, er pronepos regis aquarum 
(Ov. Met. X, 606, 617), proles Neptunia (639). 

Atalante er Schoeneus's Datter. Men i Scholia Bernen- 
sia (ad Vergil. Eel. VI, v. 61, ed. Hagen) har af Haand- 
skrifterne, der er skrevne af britiske Mænd, det ene athlante 
cineij det andet adlantes coeneij Hgesom ogsaa Haandskriftet 
af Hygin *) paa flere Steder har caenei for Schoenei. I dettfe 
forvanskede Navn paa Atalantes Fader Coeneus eller Cineus 
kunde de gamle Nordboer tro at finde en anden Form af 
Gymir^ Navnet paa Gerds Fader **). Atalante kaldes i sene 
latinske af Briter skrevne Haandskrifter Athlante^ og dette 
Navn maatte man i Middelalderen vistnok sætte i Forbindelse 
med Athlans^ som man skrev for Atlas. Hun kunde derefter 
opfattes som en Jættepige. 

Af disse Lighedspunkter slutter jeg ikke, at Digtningen 
om Skirne og Gerd er opstaaet af Sagnet om Atalante, men 
at en Nordbo, som hörte en Gjengivelse af Atalante-Sagnet, 
ved Idéassociation med dette har kunnet optage Motivet med 
gyldne Æbler, der komme fra Gudernes Verden og skal 



*) Schmidts Udg. S. 119. 
**) Ved Omtydning af fremmede Navne indsattes i Oldnorsk ikke sjælden m 
for n. Saaledes blev Hengest til Heimgestr (Annaler f. nord. Oldk. 1849 S. 5), Si- 
chelinus og ColgrimAS hos Galfrid af Monmouth til Sighjålmr og Kolgrimr. 
Jfr. Massimissa Eomverja s. 109; Zemon Heil. m. s. II, 495 f. for Zenon. Of- 
test er m indtraadt for n, naar er Læbelyd gaar foran, f. Ex. i pilagrimr = 
ældre tydsk pilgrim = lat. peregrinus. Endelsen -eus skift- r i Middelalderens 
Latin med -ius, der i Oldnorsk oftere gjengives ved -ir Gen. -is. 



36 Sophus Bugge. 

hjælpe Elskeren til at faa overvundet den .fagre Mös Mod- 
stand. Den, der har fört Motivet med Æblerne ind i Digt- 
ningen om Skirne, kan dog ikke have kjendt det alene fra 
Atalante-Sagnet, thi han har ikke givet det den samme An- 
vendelse som her. Men selv om jeg skulde have Uret i den 
særlige Tilknytning til Atalante-Sagnet, tror jeg ialfald at have 
godtgjort, at de gyldne Æbler, som de forekomme i Digtnin- 
gen om Skirne, har sit Hjem i den gamle græsk-romerske 
Verden, hvorfra de sandsynlig gjennem Irerne er bragte til 
Nordmændene. 



V. 

Tilsidst vender jeg mig til det Sagnmotiv, at en Kvinde 
ved at spise af et Æble bliver frugtsommelig. Dette Motiv 
forekommer ikke alene i Volsunge-Sagnet, men kjendes fra 
flere ældre og nyere Eventyr, Sagn, folkelige Udtryk og Fore- 
stilUnger baade i og udenfor Europa. Saaledes bliver i ad- 
skilUge nygræske Eventyr en Kvinde frugtsommelig ved at 
spise et Æble. Her indledes dette Motiv (i nær Overens- 
stemmelse med Volsunge-Sagnet) tildels saaledes, at en Kvinde 
som er ufrugtbar beder Solen om at skaffe hende et Barn, 
hvorefter Solen giver hende det besvangrende Æble *), 

Som Symbol paa Elskov og Befrugtning er Æblet nævnt 
i en Gaadesamtale, som jeg har optegnet i det vestlige Tele- 
marken og som fra Meklenburg-Strelitz og fra Schwaben er 
meddelt i Germania XVII, 96. En ung Mand, som har 
gjort en Mö frugtsommelig, udtrykker dette saaledes: "Jeg 
kastede et Æble i nyt (eller: i det grönne) Græs". 

Nærbeslægtet med Æble-Motivet er Fortællingen i det 
nedertydske Eventyr "Von dem Machandelboom" hos Grimm 

*) Se Liebrecht i Jahrb. f. roman. u. eu g. Liter. XI, 359 efter SakeUarios 
Kypriaka III Nr. 3. B. Schmidt Griech. Marchen S. 249; Nr. 14 S. 104; jfr. 
Hahn Griech. u. Alban. Märchen Nr. 41 og Variant dertil. Fremdeles Hahn Nr 
4, Nr. 6; Schmidt Nr. 23. 



Iduns Æbler. 37 

Nr. 47 om Konen, som ikke har Bom, og som efter at have bedet 
om Afkom nyder et af Enerens Bær og saa föder en Pige. 
Efter Kalevala *) bliver Maria frugtsommelig med Kristus 
ved at nyde et Tyttebær. Dette Sagntræk synes her henfort 
til Maria, finsk Marjatta^ paa Grund af dette Navns Lighed 
med marjüj Bær. 

Forestillingen om Æblets befrugtende Kraft finde vi ogsaa 
i Middelalderen forbunden med jödiske Traditioner. I et 
fransk Digt fra 13:de Aarhundred fortælles folgende: Gud 
kastede Kundskabens Træ, af hvis Frugt de forste Men- 
nesker aad, foran Paradiset. Abraham fandt det og plantede 
det i sin Have. En af hans Dötre bryder en Blomst **) deraf, 
bliver fingtsommelig af dens Duft og föder Phanuel, Fader til 
Marias Moder Anna***). 

Det besvangrende Æble forekommer allerede i den gamle 
græsk-romerske Mytheverden. Afrikaneren Arnobius, der skrev 
i Begyndelsen af 4:de Aarhundred e. Kr., gjengiver efter' en 
ældre græsk Forfatter den phrygiske Mythe om Attis og for- 
tæller deri, at Attis's Moder Nana blev frugtsommelig med 
ham ved et Granattræs Frugter ****). Forestillingen om be- 
svangrende Frugter findes ogsaa hos asiatiske Folk fjærnere 
i^ Østen, - uden at det er nöd vendigt at söge historisk Sam- 
menhæng med de Sagn, som i det foregaaende er anförte f). 

*) 50:de Sang V. 81 — 130, CoUans Oversættelse. Ligesaa i en Optegnelse 
fra Wuokkiniemi i russisk Karelen, som er mig meddelt af Prof. Julius Krohn. 

♦♦) Fjærnere ligger os her det Træk, at en Dronning i et norsk Eventyr 
(Asbjornsen og Moe S, 341) spiser to Roser eller Blomster, hvorefter hun föder to 
Bom. Lignende hos Basile Nr. 18. Juno bliver frugtsommeUg ved at beröre en un- 
derfuld Blomst i Chloris's Have, Ovid. Fast. V, 231 ff. Det fortælles ogsaa, at Juno 
af en lactuca bliver gjort frugtsommelig med Hebe, Mythogr. Vat. I, 204, p. 64 1. 25. 

***) Udgivet af Friherre Lassberg i Tillægget til en Bog, som ikke er kom- 
men i Boghandelen, "Lied von Grave Friz von Zolre". Derefter meddelt af 
Liebrecht Gervasius S. 69, hos Schott Walach. Märchen S. 372 og hos Menzel 
Christi. Symbolik 1, 72. 

****) Arnob. Adv, nat. V, 6. Pausanias 7, 17,5 fortæller derimod, at et 
Mandeltræs Frugter gjorde Attis's Moder frugtsommelig. 

t) Prof. Moltke Moe paapeger, at en besvangrende fruit de sri (Skjönheds- 
gudindens Frugt) forekommer i den hindustanske Eoman "Les aventures de 



38 Sophus Bugge. 

Granattræet, hvis Frugt nævnes som besvangrende i Attis- 
Sagnet, havde fra gammel Tid af hjemme i Forasien, var viet 
Adonis og forekommer i flere phrygiske Myther. Det Æble, 
som den troiske Paris tildömte Aphrodite, Landets Gudinde, 
var efter Hehn *) oprindelig tænkt som et Granatæble. Dette 
viser, naar man skjærer det over, en overordentlig stor Mængde 
Frö, saa at Grækerne baade i Oldtiden og i Nutiden har brugt 
Granatæblets Kjærner som Billede paa en tallös Mængde **). 
Det er derfor sandsynligt, at de europæiske Forestillinger om, at 
et Æble gjör en Kvinde frugtsommelig, ialfald tildels er over- 
forte fra Phrygien og at Kjærnerne i Grannattræets Frugt 
har fremkaldt den nævnte Forestilling hos Phrygerne. Denne 
Frugt benævntes ogsaa af Romerne soiii Æble (malum). 

Man kunde vistnok tiltro de gamle Nordmænd eller Is- 
lændinger, selvstændig at have skabt den - Fiction, at en 
Kvinde bliver frugtsommelig ved Nydelsen af en Frugt, et 
Bær, men naar det i Vplsunga saga nævnes, at et Æble här 
havt denne Virkning, har vi al Grund til at antage, at dette 
skyldes Indflydelse fra fremmede Sagn, der middelbart staa i 
Forbindelse med de foran nævnte sydlandske Fortællinger. 
At dette Sagntræk middelbart har sin Oprindelse fra en For- 
tælling af den græsk-romerske Mytheverden, som Nordboerne 
har lært at kjende i Britannien, stöttes derved, at et andet, 
dermed sammenhorende Sagntræk i Vplsunga saga synes at 
forudsætte britisk Oprindelse. 

Efter Y^lsunga saga Kap. 2 og 3 har Volsung, hvem 
Reres Dronning födte efter at have spist Æblet, en Hal, der 
er bygget saa, at et stort Træ er midt i den. Træets Grene 
med fagre Blomster rage ud over Hallens Tag, medens Stam- 



Kamrup'' oversat af Garcin de Tassy Allegories, récits poétiques et chants po- 
pulaires traduits de TArabe, du Persaii, de THindoustani et du Ture, 2de éd.; 
Paris 1876, S. 215 f. 

*) Knlturpflanzeu und Hausthiere * S. 203 f. 
**) Hehn ^ S. 515 f. 



Iduns Æbler. 39 

men staar inde i Hallen *). Træet betegnes dels som eik d. 
e. Træ i Almindelighed, dels som apaldr d. e. Æbletræ eller 
frugtbærende Træ overhoved. Det har Navnet barnstokkr. 
Til Forklaring af dette har jeg i min- Udgave S. 173 formo- 
det, at Volsung-Ættens Forplantelse var knyttet til dette 
Æbletræ, at det stammede fra det himmelske Æbletræ, paa 
hvilket Iduns Æbler vokste, og at ogsaa Æblerne i Kong 
Volsungs Hal ansaaes for befrugtende **). 

Under et Gilde i Kong Volsungs Hal kommer Oden om 
Kvælden ind, stikker sit Sværd ligetil Hjaltet {at hjgltum 
upp) i Træstammen og siger, at det er hans Gave til den, 
som kan drage det ud. Alle vil nu prove, og enhver er 
ivrig for at være den förste der kommer til ***). Men ingen 
kan drage Sværdet ud uden Volsungs Sön Sigmund: for ham 
ligger Sværdet som löst. Ved dette Sværd, som er stukket i 
"Bamstokken", antager Oden sig altsaa Sigmund som sit eget 
Barn eller anerkjender ham som et ægte Barn af Volsunge- 
stammen. 

V9lsungs rlmur har det samme Sagntræk i en noget 
anden Form, som vistnok i sig selv synes mindre rimelig, 
men som dog tildels maa være mere oprindelig. Her heder 
det Str. 142, 143, 148: 

Berg eitt stotf i hrei^um sal^ 

botstokk ytar kalla 

Apaldrs blom med eplum stendr 

upp å pessu bergi, 

lundr er sd me& laufum vendr 

Baugat^r i bergit fal 

brandinn upp at hjalti. 



*) Efter Eolv Krakes Saga Fas. I, 85 staar der i Kong Adils's Hal et ind- 
vendig hult Træ. 

♦*) Anderledes Fritzner Ordbog ^ under brandstokkr. 

*♦*) Nu standa peir upp ok mctaz ekki via: at taka sveräit; pikkü så 
bezt hafa, er fyrst ndir. 



40 Sophus Bugge. 

Hvis bofstokkr ikke er en Forvanskning af barnstoJckr^ 
kan det opfattes enten som botstokkr "en Stok, som bringer Bed- 
ring, Helsebod" eller som Forvanskning af blotstokkr "en Stok, 
som man viser Dyrkelse, en hellig Stok". Her er det ikke 
en Træstamme, men en Stenblok, hvori Oden stöder sit Sværd 
ind og hvoraf Sigmund drager det ud. Dette maa være en 
oprindeligere Opfatning, fordi det nærmer sig mere til frem- 
mede beslægtede Sagn. 

Et meget nær beslægtet Sagntræk fortælles om Cym- 
rernes Artur. Kong Uter Pendragon er död og har ikke 
efterladt sig nogen legitim Tronarving. Artur, der netop er 
voksen, er Uters Sön, men er ikke anerkjendt som saadan. 
Juledag samle Rigets Stormænd sig til Kongevalg. Da se 
de foran Kirken en firkantet Sten og midt paa denne en 
Ambolt af Jærn en halv Fod höi. I denne Ambolt sidder 
et Sværd stukket fast ligetil Hjaltet (dusc^au heut). Paa 
Knappen er med Guldbogstaver skrevet, at den, som kan 
drage dette Sværd ud, skal blive Landets Konge ved Jesu 
Kristi Valg. Enhver vil nu gjærne först komme til at prove 
og de stride længe herom. Efter at Rækkefolgen er bestemt, 
prove alle paa at drage Sværdet ud, den ene efter den an- 
den, men ingen kan det. Artur kommer tilfældig forbi, gri- 
ber Sværdet ved Hjaltet og drager det uden Vanskelighed ud. 
Siden stikker han Sværdet ind igjen og gjentager Proven i 
alle Stormænds Nærværelse. Han bliver nu Konge. 

Denne Fortælling har været meddelt i et fransk Digt 
"Merlin", som i Begyndelsen af det 13:de Aarhundred blev 
forfattet af Robert de Boron. Den poetiske Bearbeidelse er 
tabt, men en prosaisk fransk Gjengivelse findes i mange 
Haandskrifter *). Borons Hovedkilde for hans Digt Merlin 
har været en Oversættelse af Galfrid af Monmouths Historia 



*) Trykt efter et Haandskrift fra Slutten af 13:de eller Begyndelsen af 14:de 
Aarhundred i Merlin . . . publié . . . par Gaston Farts et Jacob Ulrich^ Paris 
1886, I S. 135 ff. 



Iduns Æbler. * 41 

Britonum^ men i denne findes ikke det Sagntræk, som her 
er omhandlet. Boron har sikkert kjendt adskillige franske 
romantiske Fortællinger om Merlin, og fra en af disse maa 
han have hentet Sagntrækket om Sværdproven *). Dette 
Sagntræk har sandsynlig været kjendt hos Cymrerne længe 
för Robert de Borons Tid. Det har tidligere sandsynlig havt 
et mindre kirkeligt Præg og da selvfölgelig tillige större Lig- 
hed med det nordiske Sagn. Det var vistnok i det cymriske 
Sagn fra först af ikke Jesus Kristus, men en anden over- 
naturlig Person, fra hvem Sværdet kom. Sigmund ligner 
Artur bl. a. ogsaa deri, at han avler en Sön med sin egen 
Söster **). 

Det norröne og det cymriske Sagn om Sværdproven vi- 
ser Lighed med flere andre europæiske Fortællinger ***). Et 
af dets Elementer synes at turde anerkjendes i den græsk- 
romerske Fortælling om Theseus ****). Neptun og Ægeus 
hvilte i samme Nat hos Æthra. Ægeus lagde sit Sværd un- 
der en Sten og bod Æthra at sende ham Sonnen, naar denne 
kunde löfte Stenen op og tage Faderens Sværd. Æthra födte 
Theseus. Da han var voksen, fik han af Moderen vide,;hvad 
Ægeus havde sagt, tog Sværdet ud og drog til Ægeus i 
Athen f ). 



*) Gaston Paris I S. XX. 

**) Slægtskabet raeUem Sagnet om Sigmunds Sværd og Sagnet om Arturs 
Sværd er fremhævet af Liebrecht Germania XVI, 214, men ikke af Gaston Paris 
i hans udgave af Merlin. 

***) A. Wesselofsky (Archiv fur slav. Philologie II, 319 f.) sammenligner med 
Fortællingen om Sværdet, som Sigmund faar, slaviske Sagn. Jfr. ogsaa Gaston 
Paris anf. St. 

♦***) Denne sammenlignes af Liebrecht anf. St. 

t) Se bl. a. Hygiii. Fob. 37 p. 68 ed. Schmidt. Stedet, hvor Sværdet 
lægges, kaldes hos Pausanias Genethlion, Dette Navns Betydning kunde minde 
om harnstohkr, men jeg finder her ingen historisk Sammenhæng. Meget nær 
til dette Sagn om Theseus slutter sig Fortællingen om Vade og hans Sön Velent i 
5i3r. s. Kap. 59 i Haandskrifterne AB samt senere optegnede nordiske Sagn 
om Velent og hans Sön Vidrik, se f. Ex. Grundtvig Danm. gi. Folkeviser I, 424 
b~ 425 a b. 



42 Sophus Bugge. 

I Sagnet om Artur forekommer ligesom i Sagnet om 
Theseus det Motiv, at et Sværd er stukket ind i en fast 
Blok (hist fæstet i en Ambolt paa en Sten, her skjult under 
en tung Sten), saa at det er vanskeligt at faa det ud, og 
at en Kongsson, da han er bleven voksen, tager Sværdet ud, 
först derved fuldt anerkjendes som sin Faders Sön og ligesom 
indvies til sit HelteHv. Men i Sagnet om Artur har med 
det Element, som det har tilfælles med Theseus-Sagnet, for- 
enet sig det af en anden Rod oprundne Motiv med en Prove, 
hvori alle vil deltage, men som kun lykkes for den ene Ud- 
valgte. 

Sagnene om Sigmund og Sinfjotle, saaledes som de for- 
tælles i Vplsunga saga, indeholde flere andre Motiver, der 
vise bestemt Slægtskab dels med Sagntræk, som er knyttede 
til Artur, dels med græsk-romerske mythiske Fortællinger. 
Men dette skal jeg her ikke nærmere begrunde. 



VI. 

Jeg har udforlig behandlet de norröne Sagn om Æbler, 
fordi disse Sagns Eiendommelighed nödvendig forudsætter frem- 
med Paavirkning, og fordi vi i dem efter min Mening har 
en sikker Stötte for den af mig forfægtede Mening, at de 
gamle nordiske, navnhg norsk-islandske Gude- og Heltesagn 
er stærkt paavirkede, gjennem Nordboernes Samfærsel med 
kristne Folk paa de britiske Øer, ikke blot af jödisk-kristelige 
Traditioner og Forestillinger, men tillige af græsk-romerske 
Myther og Sagn. 

De mangesidige, ogsaa fredelige Berörelser, den Udveks- 
ling af Fortællinger og Forestillinger mellem Nordboerne og 
Vestens Folk, som denne min Opfatning forudsætter, finder 
jeg nu paa en mærkelig Maade oplyst ved Zimmers epoche- 
gjörende "Keltische Beiträge F i Zeitschrift für deutsches Al- 
tertum XXXII, 196—334, hvori ligesorii et nyt Land luk- 



Iduns Æbler. 48 

kes op for os. I denne Afhandling, om hvilken jeg haaber 
en anden Gang at skulle tale nærmere, påaviser Zimmer, at 
de ældste Optegnelser af det irske, særlig ulsterske Helte- 
sagn, som foreligge i Haandskrifter fra ll:te og 12:te Aar- 
hundred, stærkt er paavirkede af Indflydelse fra Nordboer og 
Angelsakser, og at disse Optegnelser har optaget mange Ele- 
menter fra den germanske heroiske Digtning i det irske, 
allerede för Vikingetiden til en Helhed afsluttede Heltesagn. 
Af Zimmers Fremstilling viser det sig desuden, at Kjend- 
skab til klassiske Myther (f Ex. om Hercules) ved Siden af 
nordiske Sagn har paavirket de irske FortælUnger. I denne 
Kjendsgjærning, der bestemt strider imod Mullenhoffs Beneg- 
telser ligeoy erfor mig i Deutsche Litteratur-Zeitung 1881 
Nr. 31 S. 1229, finder jeg en kraftig Stötte for min Opfat- 
ning af de græsk-romerske FortælUngers Forhold til de nor- 
diske Sagn. 



Henvisninger til Sagn og Eventyr, som i denne Afhand- 
ling er benyttede, skylder jeg for en stor Del Professor 
Moltke Moes rige Litteraturkundskab og aldrig svigtende 
Velvilje. 



Tillæg. 

Om Linjerne i Haustl^ng: 

Hofu shjott en skofu 
skgpt ginnregin brinna. 

Efteråt det foregaaende var skrevet, har jeg fundet disse 
Verslinjer omhyggelig behandlede af Wisén i "Emendationer 
och exegeser till norröna dikter, HF (Lund 1888) S. 54— 57, 
og dette giver mig Anledning til nærmere at begrunde min 
Opfatning af dem i Modsætning til afvigende Forklaringer. 
Sveinbjörn Egilsson oversætter: "Summa numina celeriter per- 



44 Sophus Bugge. 

ticas (vel verbo tenus: hastilia sua) runcinarunt, et incendium 
excitarunt". Men herimod taler 1) skgpt maatte betyde Spyd- 
skafter; men det er, som Wisén S. 55 bemærker, en Urime- 
lighed, at Guderne skulde fordærve sine Spydskafter for at faa 
Ved, hvoraf Ild kunde tændes. 2) brinna kan ikke, som 
Egilsson antager, være Acc. pl. af et Substantiv. 3) Det sy- 
nes ikke tilstedeligt at antage, at hofu — en skqfu — skulde 
betegne sko/u — en hofu — . 

Finnur Jönsson (Kritiske Studier S. 54 £) forstaar brinna 
som Infinitiv (hvorefter han i L. 3 forandrer svidHar til 
svikna) og oversætter: ''Guderne begyndte at tænde". Men 
brinna kan ikke betyde "tænde". 

Rydberg (Undersökningar i germansk mythologi I, 182) 
optager fra cod. reg. Læsemaaden skiot og forbinder ginnre- 
gin hofu skjotbrinna en skofu skgpt "gudame lato snabbelden 
häfva sig upp och hvässade sina spjut", "snabbelden" = vafr- 
logi. Jeg indvender herimod med Wisén S. 56, at et Sub- 
stantiv skjotbrinni ikke har tilstrækkelig sproglig Stötte. Des- 
uden betyder skaf a skapt "at skrabe (eller hovle) et Spydskaft 
glat", men ikke "at hvæsse et Spyd". Wisén forandrer skgpt 
til skgf og læser: 

Eqfu skjottj en skqfu^ 
skgf ginnreginj brinna^ 
D. e. skgf hofu skjott brinna (Infin.), en ginnregin skofu. 
Herimod indvender jeg: 1) hefja forekommer vistnok ofte i 
Betydningen "begynde paa" forbundet med Accusativ af et 
Nomen; derimod har jeg ikke seet hefja forbundet med Infi- 
nitiv (som i Tydsk anheben) i Betydningen "begynde". Denne 
Indvending gjælder ogsaa mod Finnur Jönsson. 2) Yed Wi- 
séns Opfatning skulde man vente ginnregin skqfu^ en skgf 
hofu skjott brinna^ ikke skgf hofu skjott brinna^ en ginnregin 
skofu. 3) skaf har jeg aldrig seet eller hört brugt i Flertal. 
4) Det synes hdet rimeligt, at Guderne, naar det hastede 
med at faa tændt en Ild, skulde være nödte til först "at 



Iduns Æbler. 45 

skave" for at skafife sig Brændematerial. 5) "Skav" i sin al- 
mindelige Betydning "Bark som skaves af Træerne" er neppe 
synderlig let antændeligt umiddelbart efter at det er af- 
skavet. 

Jeg slutter mig nærmest til Rydbergs skarpsindige Op- 
fatning af Situationen og antager med ham, at Forfatteren af 
Prosafortællingen i Snorra Edda har misforstaaet Digtets 
Ord. Jeg forandrer skofu til sko f nu og læser: 

Hqfu skjott en skgfnu 

skgpt ginnregin^ brinna^ 
"Guderne loftede hurtig de glatte Spydskafter; de brænde" (d. 
e. der udgaa Flammer fra Guderne). Præsens brinna ved 
Siden af Præteritum hofu har Analogi i mange f. Ex. hos 
Nygaard Eddaprogets Syntax II S. 6 anforte Exempler og 
kan her særlig være begrundet derved, at hofu betegner en 
med én Gang udfort Handling, medens brinna angiver noget, 
som fortsættes og hvis Virkning svi^nar derfor heller ikke 
med én Gang er afsluttet. 

Christiania. 

Sophus Bugrgra 



Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära- 



I. Ljudövergång: från va till (v) o framför u och analogi- 
bildade starka preteriter. 

Åtskilliga forskare hava under de senare åren yttrat sig 
om förhållandet mellan sådana isländska preteritiformer 
som svpfum (svåfuni): söftim, vgfum (vdfum): of um (med sin 
singularis vaf: of) etc. och därvid uttalat delvis ganska olika 
åsikter; jmf. t. ex. Sievers i Pauls och Braunes Beiträge VIII 
87 f, Noreen i Sv. landsm. I 178; 694; Isl. Grammatik s. 
164, Arkiv III 38 noten; Ljungstedt: Anmärkningar till det 
starka preteritum i germ. språk (Uppsala 1887) s. 36 ff. 
Då Sievers blott med tvekan framställer sin åsikt, och då No- 
reen numera övergivit sin tidigare uttalade mening *), torde 
det vara tillräckligt att hålla sig till denne författares senast 
(i Arkivet) framställda uppfattning, hvartill i allt väsentligt 
Ljungstedt synes vilja ansluta sig. Enligt Noreens och Ljung- 
stedts åsikt skulle isl. sofum ej stå i omedelbart förhållande 
till svgfum etc, utan formerna skulle innehålla olika avljuds- 
stadier av samma rot. 

Som bekant hava vi i isl. till sofa pret. sg. svqf^ pl. 
svifum {svdfum) : sqfum; till koma kvarn (och kom) — kv^- 
mum (kvåmum): komum; till kvepa kvap — kv^pum (kvåpum): 



*) Sedan Bugge i Arkiv II 246 visat, att isl. ^ (omljud av å) i det något 
senare språket Ijudlagsenligt övergår tiU å (ej till o), kan man icke längre 
uppfatta söfum etc. såsom en något yngre utveckling av svdfum etc. 



Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära. 47 

kopnm; till vesa^ vera vaSj var — v^um (varum): orum"^)] 
till vefa vaf : 6/ — v^fum (väfum) : ofum **). Dessutom 
hava vi i isl. jämte v^n "förhoppning" även 6n dat. ono (be- 
läggställen hos Gislason: Niåla II 611 och i Oxfordordboken) 
samt även atvorUj popöru jämte at-hvårUj pöathvåru (jmf. 
t. ex. Oxfordordboken). 

De ovan anförda isl. pret. med 6 hava motsvarigheter 
i svenskan: sovo (i Bonaventura; jmf. Rydqvist III), komo (t. 
ex. i Codex bureanus; jmf. Landtmanson: Ordböjningen i Cod. 
bur. s. 64) jämte fgutn. kvamu ***), kop (VGL. I) jämte kvapy 
pl. quodo (hos Tiällmann); nysv. voro (så även i äldre nysv.) 
jämte fsv. var o; vof (hos Tiällmann), pl. woffwo (i Gustav I:s 
Bibel) jämte fsv. vavo (jmf. Rydqvist I 150). Dessutom har 
fsv. væyha — vogh — vogho (isl. blott vega — vå — v^- 
gum (vägum)j svima — sommo (Rydqvist I 201; isl. blott 



*) Exempel härpå ur gamla isl. handskrifter anföras av Hoffory (ur Stock- 
holmska homiliehoken) i Tidskr. for Filologi N. E. III 298; Bugge i hans Edda 
s. 176; Gislason: Niäla II 607. 

**) Enligt Ljungstedt skulle i isl. även hrukas frögo (Heilag. I 572 r. 29; 
se Lj. s. 45) av fregna, meto (i 01. Hel. Leg. S. ; se Lj. s. 48) av meta, sköro 
(i Haukshok; se Lj. s. 37) av skera, hvarjämte Lj. s. 48 från ett ställe i Bisp. 
anför goto av geta utan att hestämt nämna, om han uppfattar det såsom ggto 
eUer såsom goto, men sammanhanget anger väl snarast den senare uppfattnin- 
gen. Emellertid står på det av Lj. anförda stället icke frögo utan frogo, och 
att detta frogo är = fr^go (med w-omljud av a; ej = frögo med långt o), 
fiamgår därav, att i den hskr., som här avtryckts, o även annars betecknar p, 
t. ex. i hvitvo^ungs (554, 27) 'en som är klädd i hvita-vdpir\ vinoto (567, 9Jl 
&y Vinåtta. På enahanda sätt representerar det anförda ^otoett^p/o (ej ^ö<o), ty 
samma hskr., h varur goto anförts, har torom (352 r. 2 nfr.), dat. pl. av tär 'tår'j 
alltså = t^rom. För möto och slcoro angiver Lj. inga specialcitat, och tills 
sådana blivit anförda ur handskrifter, av hvilkas ortografi otvetydigt framgår, 
att dessa former måste anses innehålla d-ljud (ej (J-ljnd) i penultima, torde man 
vara berättigad att såsom säkra exempel på isl. verb av avljudsserien e~ä—g 
men alternativt med d i pret. pl. upptaga blott de ovan i texten anförda. 

***) Att fsv. sovo, komo äro identiska med isl. söfu, kömu (ej med nysv. 
sovo, kommo, som uttalas med å-ljud i penultima, ej med slutet 6, till hvilket 
senåre ljud fornspråkets o i nysv. utvecklats), blir troligt därav, att fv. sovo- 
komo finnas i skrifter, där vokalbalansen för u : o tillämpas. Det slutljudande 
-o i de nämnda formerna visar alltså, att penultimas o var långt. De nysv. 
80V0, kommo med å-ljud hava fått detta ljud från sg. sov, kom (isl. sof, kom). 



48 Axel Kock. 

svima — svam — svgmum fsvåmumj). Om andra fsv. verb, 
som skenbart aro likställda med dessa, se nedan. 

När Noreen i Arkiv III 38 f. söker göra troligt, att ö- 
Ijudet i dessa isl. och fsv. former står i avljudsforhållande 
till ä, så äro enligt min åsikt hans skäl mycket svaga, sär- 
skilt därför att nästan alla de ord med indoeur. ö, hvilka 
han framdrager till bestyrkande av sin uppfattning, hava 
måst hämtas från ej blott icke-nordiska, utan från icke-ger- 
manska språk. Så sammanställer han omedelbart sofum med 
lat. söpio; kopum med im-liaiao/uai^ ßcoaiQSir; orum (av vera) 
med inéQ-j:aifaJXoi^ 'loftsrum'. En bättre parallel lemnas åt 
isl. komtm i nht. impf, körnen jämte kämen. Däremot an- 
föras inga parallel-ord med ö till isl. ofum^ fsv. voghom 
sommom (hvilket sista först upptagits av Ljungstedt); ej häller 
till isl. 6n (jämte vän) och icke häller egentligen till isl. 
pöporu. 

Fastän man således tagit hela det indoeur. språkområdet 
till hjälp, hava till åtskilliga bland de anförda nord. orden 
med växling mellan vä och ö inga bestyrkande former kun- 
nat anträfifas, under det att blott till en enda av de nord. 
formerna med ö en likartad form antecknats ur något germ, 
språk. Därför måste det, så vitt jag förstår, vara i hög 
grad önskligt att finna förklaring till de nordiska formerna 
med ö på närmare håll och att slippa göra det högst djärva 
antagandet, att man t. ex. i verbet kvåda uteslutande i de 
nord. språken bevarat det i det gr. ßwoxqBip föreliggande 
avljudsstadiet, och detta ehuru den uniformerande språkkän- 
slan måste hävt den största frestelse att under årtusendenas 
lopp låta detta kopum (eller dess äldre motsvarigheter) komma 
ur bruk, då man vid dess sida egde det normala kvdpum^ 
(eller dess äldre motsvarigheter), och då vidare avljudsserien 
kvepa — kvap — köpum stred mot den normala avljudsserien 
e — ä — ä (^) i andra verb. Härtill kommer, att man med No- 
reens och Ljungstedts uppfattning ej inser, hvarför d i de isl. 



Ett par undersökningar i. fornnordisk ljudlära. 49 

verben nästan uteslutande brukas i pluralformema, och hvar- 
för det ej lika ofta finnes kvar i singularis. Och vidare vore 
det, om Noreens och Ljungstedts åsikt är riktig, en högst 
underlig tillfällighet, att sidoformer med d i pret. pl. an- 
träffas uteslutande i sådana isl. verb med avljudsseriema 
é — ä — ä — Ü och e — ä — ä — e, som fore rotvokalen hava v. 
Så finner man t. ex. intet pret. pl. folum (jämte f^lum) av 
fela trots sofum^ komum etc. 

Under dessa förhållanden torde det vara fullt berättigat 
att sätta uppkomsten av sidoformen sqfum etc. i kausalsam- 
manhang med detta v (i svfif etc), såsom det sedan gammalt 
skett, fastän man för övrigt, enligt min åsikt, oriktigt formu- 
lerat ljudlagen. Besinnar man vidare, att isl. väl har plura- 
lerna sojum, Jcomumj hopum^ orum men däremot inga mot- 
svarande sing. sof etc. (blott till pl. ofum finnes sing. d/), så 
torde här föreligga en vink om, hvilken andra faktor (utom 
v)j som spelat en roll vid ljudutvecklingen vä>ö. 

Man har nämligen att uppställa följande ljudlag: i de 
nord. språken (isl. och fsv.) har ljudförbindelsen vä un- 
der inflytande av ett i nästa stavelse följande u 
övergått till vöy ö (d. v. s. isl. w, i hvilken Ijudforbindelse v 
på vanligt sätt förlorats framför d). Denna ljudutveckling 
har egt rum efter genomförandet av det äldre (sam-nordiska) 
w-omljudet men före det yngre (speciellt isl. [och fno.] w-om- 
Ijudet). Jmf. beträfifande dessa två skilda w-omljudsperioder 
Arkiv IV 141 ff. Den här antagna ljudövergången vä> 
vöZ>ö framfor u är således icke i vanlig mening ett w-om- 
Ijud av a. Ty framför ^ (det w-omljudda a) bortfaller icke 
v i isl., och ljudutvecklingen vä > {v)d har framkallats av 
ett alltjämt i språket kvarstående w, ehuru ett dylikt u ej 
värkar omljud i fsv. 

Jag skall emellertid anföra ett par mer eller mindre 

påtagliga paralleler till ljudutvecklingen vä > {v)ö framför 

u. Icke blott i isl. utan även i fsv. har som bekant Ijud- 

4 



50 Axel Kock. 

forbindelsen vi*) övergått till (v)y framför ett efterföljande och 
alltjämt i språket kvarstående w, och detta, fastän ett dylikt w, 
såsom nyss nämnt, ej annars i fsv. värkar omljud: isl., fsv. 
systur av svistur^ fsv. ymumaper av vimumaper etc. — I den 
något yngre isl. har Ijudforbindelsen -vä- oberoende av efter- 
följande ljud övergått till -vo-: vopi av våpi, vöpn av vdpn 
etc. — I danskan har -va- övergått till -vå- åtminstone fram- 
för urspr. k: nyd. vox 'vax', voxe 'växa', **) vaage 'vak i is', 
vaage 'vaka' (verb), vaagen 'vaken', vaagne. 

Enligt här antagna ljudlag {vä > {v)ö framför v) ut- 
vecklades således av t. ex. kväpum hopum^ hvilket alltså är 
den Ijudlagsenliga formen ***). När vid dess sida även kvä- 
pum möter, så beror detta på systemtvånget, liksom vi t. ex. 
i nysv. hava av samma orsak pret. sprang etc. i st. f. 
det Ijudlagsenliga och i äldre nysv. stundom mötande språng. 
I analogi med spinna — spann^ finna — fann etc. bibehölls 
merendels sprang etc. (jmf. Noreen i Columbi En svensk orde- 
skötsel s. XXIY), men dessutom utvecklade sig även sprang. 
Så har ock i analogi med hera — har — bårum — (b^- 
rum)j 'fela — fal — fålum {f^lum) etc. etc. det äldre kvä- 
pum bibehållits jämte det Ijudlagsenliga kopum. Av kväpum 
blev senare på vanligt sätt genom det yngre w-omljudet kvä- 
pum. I två isl. verb, nämligen vega och svima^ hava de Ijud- 
lagsenliga pluralformerna alldeles undanträngts, under det att 
fsv. bevarat dem (vogho, sommo\ och i dessa svenska verb 
åter hava de Ijudlagsenliga formerna blivit enrådande (för så 
vitt som literaturen hittills blivit granskad), liksom fallet är 
med t. ex. komo^ woffwo. 



*) Aven när andra labiala ljud (w, h) föregå ett av u efterföljt t, öTergar 
det tiU y (se Hoffory i Tidskrift for Filologi N. R. III 295 f.) 

**) Ljudövergången vak >- våk hade inträtt redan på 1300-talet. Cod. 
AM. 187 8:o, utg. av Såby, har t. ex. wox, woxæ (exempel i glossaret). 

***) Eftersom mht. har impf, körnen jämte kämen, så är det möjligt, att 
det nord. kåmum bör förklaras på det av Noreen antagna sättet, och att alltså 
isl. kv^mum : kémum är att återföra på ett ursprungligt avljudsförhållande. 



Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära. 51 

Under det att de isl. pl. sofum^ komum, kopum^ örum ej 
alstrat motsvarande singularformer, har man efter pl. ofum 
bildat sg. d/, och svenskan visar sig i detta som ofta annars 
mindre ursprunglig än isl., i det att hon (utom vof) fram- 
bragt även sing. kop^ vogh. 

Ljungstedt söker väl anf. arb. s. 86 göra troligt, att i 
de germ. språken pret. sg. aldrig skulle genom analogipå- 
värkan hava antagit den vokal, som egentligen tillkom pret. 
pl., men icke desto mindre finner jag det vara i högsta grad 
sannolikt, att t. ex. of bildats efter ofum. 

Såsom i viss mån en parallel härtill skall jag framhålla 
den föga*) påaktade pret. sg. konj. på -o i den äldre nysv. 
När man fordom sade t. ex. jag woro^ så kan tydligen ingen 
betvivla, att woro uppstått av äldre wore på så sätt, att se- 
dan woro inträngt från pret. ind. pl. till pret. konj. pl., man 
överförde denna form även från konj. pl. till konj. sg. Här 
hava vi alltså en formöverflyttning från pret. pl. till pret. 
sg., fastän det ej är rotvokalen utan ändeisen, som undergått 
förändring. Se ock s. 81. 

Vid alstrandet av qf är det för övrigt icke endast pl. 
ofum^ utan även en annan omständighet, som spelat en roll, 
och detta förhållande skingrar -i alla händelser i detta spe- 
ciella fall Ljungstedts betänkligheter att antaga en påvärkan 
från rotstavelsens vokal i pret. pl. I talrika verb hade man 



*) Söderwall: Hufvudepokerna af Svenska språkets utbildning s. 94 yttrar 
om denna form endast: "någon gång finner man till och med i sing. -o i st. f. 
-c". Av 1600- och 1700-talets grammatici omtalas den icke, så vitt jag erinrar 
mig. Den förekommer emellertid i starka verb så väl under den egentliga 
reformationsperioden (t. ex. wordo Gustav I:s Bibel Marc. bl. 26 s. 1; thå woro 
aldrigh intet stadigt regemente til (01. Petri's Sv. krönika 172) som ock 
långt senare. Ännu hos Dalin är den mycket vanlig (kanske den normala kon- 
junktiv-formen), t. ex. jag woro (Argus för 1733 n:r 37 s. 3), det woro (ib. 31 s. 
7), du fingo (ib. 35 s. 5), Argus fingo üb. 35 s. 3% jag blefwo (ib. 32 s. 2), 
slottet blefwo (ib. 35 s. 5), man lågo (ib. 31 s. 6), man sago (ib.), om någon 
dera folio (Svea Kikes Historia I 89). I skånska visor brukas ännu denna kon- 
junktiv-form enligt uppgift i Skånska landsmålsföreningen i Lund. 



52 Axel Kock. 

nämligen d så väl i pret. pl. som i pret. sg. forum :f6r^ 
tåkum : tok etc. etc., och efter dessa analogier bildade man 
till pl. ofum sg. of. 

I isl. at-v6ru^ poporu *) jämte at-hvåru, poathvåru (fsv. 
po at hvaro) ser jag även värkan av den här diskuterade 
ljudlagen. Orsaken till att man jämte formerna med {v)6 
även har sådana med vä är att söka i anslutning till hvårr. 
Ljudlagen förklarar ock förhållandet isl. vän : 6n med dat. 
vdnu : onu. I dat. sg. och pl. hava vdnuy vånum Ijudlags- 
enligt blivit onu^ önum^ och on- har sedan delvis inträngt 
även i andra kasus. Denna påvärkan av dat. förklaras därav, 
att speciellt i detta ord dat. sg. är mycket bruklig i sådana 
vanliga uttryck som vdnu {onu) hråpara^ onu (vånu) verr 
'hastigare än man väntat' etc. Ännu i nynorskan brukas både 
dat. sg. och dat. pl. av von i dylika uttryck {vonom meir 'mere 
end man skulde vente' etc., Aasen). — Liksom isl. vån{u) 
förhåller sig till 6n{u\ så förhåller sig fsv. vänder 'ond' till 
onder. Fsv. har nämligen dels ett adj. vänder 'ond, elak', 
identiskt med isl. vdndr; dels ett vänder 'kinkig' = isl. 
vandr (båda orden äro i Schlyters ordbok utan skäl upp- 
tagna såsom ett och samma ord), och fsv. vänder^ isl. vdndr 
motsvaras av no. vond (med slutet o-ljud); jmf. t. ex. fsv. 
vandar gærningar^ isl. vand verk med no. vonde gjerningar 
'syndiga gärningar'. Det fsv., nysv. ond{er) med slutet o-ljud 
har utgått från dat. sg. {v)ondumj {v)ondu och dat. pl. {v)on- 
dum. Att värkligen den av dessa dativ-former (med u till 
ändelsevokal) alstrade rotvokalen ö kunde segra över rotsta- 



*) Det andra p i pép&ru bör så förklaras, att i de väsentligen lika ly- 
dande, efter hvarandra följande stavelserna p6t6(ru) t genom en art assimilation 
utbyttes mot p för att få stavelserna fullkomligt lika. Jmf. härmed att (se t. 
ex. Noreen: Fryksdalsm ålets ljudlära s. 67) i nysv. bygdemål omvänt ett före- 
gående s utbytes inot sch under påvärkan av ett följande 5CÅ-ljud: sckäscheM 
'särskild', schöschen 'syskon', schäschant 'sergeant'. Dock är kanske icke häller 
den möjligheten utesluten, att det andra p i pöpöru representerar ä; jmf. isl. 
prep. a9 jämte at. 



Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära. 53 

velsens vä-, bestyrkes av ordet myhil^ i hvilket, som bekant, 
y-ljudet på alldeles liknande sätt var Ijudlagsenligt endast i 
formerna myhlum^ myhlu men från dem inträngt i de övriga. 
— Också förhållandet mellan isl. hgngur-våfa 'spindel' och 
no. kaangrova (med slutet o-ljud), i norrländska bygdemål 
kangerOj forklaras av ljudlagen. De moderna målens o-ljud 
forskriver sig från de Ijudlagsenligt utvecklade oblika kasus: 
kgngur-{v)6fu^ och av hanget {v)o{v)o blev i svenska mål Äaw- 
gero. — På enahanda sätt motsvaras isl. kvåpa 'kåda', fsv. 
kväpa (jmf. mina Studier II 382) av kode (med slutet o-ljud) 
i norska bygdemål och av koa (med slutet o?) i svenska mål. 
Det slutna o-ljudet forskriver sig från de oblika kasus k{v)opu. 
Nysv. riksspråkets kåda synes vara en kompromissform mellan 
kväpa och köpu. 

Så vitt jag ser, finnas inga ord, som tala emot ljudlagen. 
Det i Oxfordordboken upptagna Våfupr^ ett namn på Odin, 
skrives hos Egilsson Vafaär och Vafuär. Har ordet å i 
penultima, sammanhänger det väl, såsom Oxfordordboken me- 
nar, med vdfa 'svänga' och kan hava bibehållit sitt va- ge- 
nom anslutning till detta ord. Svdsupr^ ett jättenamn, här- 
ledes av Oxfordordboken från svåss 'beloved', och anslutningen 
härtill kan hava föranlett bibehållandet av -va-; Egilsson 
skriver for övrigt Svasudr. 



Med konstaterandet av ovan framställda ljudlag vill jag 
icke bestämt påstå, att inga bland de av Noreen i Arkiv 
III 38 anförda preteritiformema med ö böra förklaras ge- 
nom en ursprunglig på avljud beroende växling mellan ö 
och ä. Jag har redan antytt, att denna uppfattning möj- 
ligen är den riktiga beträffande komum: kvåmum. Kanske 
är den tillämplig även på andra ord. 

Med anledning därav att Noreen och Ljungstedt till be- 
styrkande av avljudsförhållandet o : a anföra åtskilliga prete- 



B4 Axel Kock. 

ritiformer från modema bygdemål, tillåter jag mig emellertid 
i allmänhet göra den anmärkningen, att man, enligt min 
åsikt, blott såsom en sista tillflykt är berättigad att direkt 
återföra en stark verbalform i ett modernt mål på ett indoeur. 
avljudsstadium, hvilket icke annars plär tillkomma formen i de 
nordiska eller kanske icke ens i de germ. språken. Vi se ju, 
huru riksspråket ännu under den allra sista tiden genom 
analogiens makt skapat och alltjämt skapar nya starka ver- 
balformer (jag påminner exempelvis om de svenska stred^ 
fnös, klöpp etc), och gå vi litet längre tillbaka, finna vi 
samma alstrande förmåga. Men det är känt och erkänt, att 
detta gäller minst lika mycket om bygdemålen som om riks- 
språket. Skillnaden mellan dessa är blott den, att under det 
att vi genom literaturen kunna följa det senare några år- 
hundraden tillbaka, kunna vi vanligen blott från de i våra 
dagar upptecknade formerna i någon ringa mån sluta oss till 
dialektemas historia. Men huru ytterligt ofullkomlig denna 
dialektemas historia blir, behöver ej påpekas. Det är därför 
tyvärr mycket naturligt, att denna icke i samma mån belyser 
de moderna målen, som riksspråkets historia förklarar våra 
nysv. riksspråksformer. Men liksom i detta senare mången 
form, som skulle kunnat direkt identifieras med avlägsna 
slägtingar i andra indoeur. språk, måste avstå från dessa 
gamla anor, just därför att man känner dess närmaste hi- 
storia, så tror jag att man vid förklaringen av hvarje sken- 
bart uråldrig stark verbalform i våra bygdemål har att i 
första rummet söka dess lösning genom någon i dialekten 
själv värksam analogi eller liknande kraft; även om av nyss 
antydda skäl dylika analogi-skapelser, i synnerhet om de ej 
uppstått under den allra sista tiden, stundom kunna vara 
svåra att till fullo belysa. Det här sagda torde gälla om de 
moderna målen i allmänhet, men har naturligtvis desto större 
tillämpning, ju modernare målets skaplynne över huvud är- 



Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära. 55 

Knappast behöver tilläggas, att, fastän jag är övertygad om 
riktigheten av det nu sagda, jag naturligtvis ingalunda över 
huvud vill bestrida det berättigade i att även i bygdemål 
med helt modern prägel (men naturligt hällre i dialekter 
med ålderdomligare typ) undantagsvis se reflexen av ur- 
gamla former, som gått förlorade även för våra äldre litera- 
turspråk. 

Till belysning av detta resonnemang skall jag anföra 
ett par exempel på äldre och yngre svenska preteritiformer 
(med o i roten) av starka verb, i hvilka former jag icke 
med Noreen och Ljungstedt kan se uråldriga exempel på av- 
ljudsstadiet e : ö, utan som enligt min uppfattning i relativt 
sen tid bildats i analogi med andra verbalformer. Så vitt 
jag ser, finnes intet bevis för att det först av två grammatici 
från 1600-talet anförda horo (av håra) värkligen uttalats 
med slutet, ej med öppet o i penultima. Jag antar därför, 
att det senare var fallet och ser (i motsats till Noreen, som 
direkte sammanställer det med gr. ycop) i pret. horo (i st. 
f. fsv. härö) en analogi-bildning efter part. horin; jmf. nysv. 
hur o liksom hur en. På samma sätt kan 1600-talets stolo 
(av stjäla) hava hävt öppet o-ljud och hava fått detta från 
fsv. part. stolin; jmf. nysv. stulo liksom stulen. Om åter det 
äldre nysv. stolo hävt slutet o-ljud liksom Moramålets stol 
— stolumj så har verbet — och det har varit fallet med 
ordet i nämnda mål — fått denna böjning på så sätt, att, 
sedan stela brutits till stiala^ man efter fara : för : förum^ 
toka: tok: tökum etc. etc. bildade stiäla : stol : stölum. Så kan 
ock Mora-målets skörum^ pret. av ett fsv. skiara^ motsva- 
rande nysv. skära^ förklaras. 

Vid alstrandet av fsv. vrok — vroko och vissa likar- 
tade former har en annan analogi gjort sig gällande. Som 
bekant hava åtminstone i de flästa fsv. bygder det genom 
i-omljud av a alstrade ljudet sammanfallit med det från sam- 



56 Axel Kock. 

germ, tid ärvda e-ljudet, så att t. ex. drægher (pr. av dragha) 
hade samma ljud i rotstavelsen som vræker (pr. av vræka). 
Nu hava i flera verb med avljudsserien ä — ö — ö de i-om- 
Ijudda formerna från 2 och 3 pers. sg. i pr. ind. spritt sig 
till andra former av presens, så att man fått serierna drégha 
— drögh — dröghom^ gréva — gröf — grovom^ læta (se 
mina Studier II 250 om den korta rotstavelsen) — löt — 
lötom^ væxa (jmf. mina Studier I 120 noten) — vox {vox 
ännu i svenska bygdemål; Rydqvist I 175; isl. ox) — vöxom. 
På ovan ådagalagda sätt hade man fått de likartade serierna 
hvæpa — k{v)öp — k{v)öpom^ vægha — vögh — vöghom^ 
vceva — vöf — vövom^ væra — vörom. Härtill komma 
vidare hæva (och hæfia; jmf. Rydqvist VI 486 uphéfia och 
uphéva) — höf — hövonij sværia med pres. svær — s(v)ör — 
svörom. Vidare bör man ihågkomma, att då pres. sg. på ett 
något äldre språkstadium genomgående hade omljud, hvarav 
åtskilliga spår ännu finnas i våra fsv. urkunder, man av 
verb med a i rotstavelsen fick sådana serier som pr. sg. 
tæker (denna form t. ex. ännu i VGL.; se mina Studier I 
120 noten) — tök — tökom^ för {^y fara) — för — för om ^ 
gæl (av gala) — gol — gölom^ mæl (av mala) rnöl — mö- 
lom etc. 

Det kan därför icke vara vågat att antaga, det ett eller 
annat fsv. verb med æ i inf. och presens anslöt sig till dessa 
ganska talrika serier med æ — o — o och antog samma av- 
ljud, och denna övergång till annat avljud är särskilt lätt 
begriplig i sådana verb som isl. {v)reka — {v)rak — (t;)rä- 
kum. Ty när man jämte kvæpa — kvap — kväpom även 
hade kop — kopom etc. etc, så låg det särskilt nära att 
jämte vrak — vrakom införa vrök — vrökom *). På så sätt för- 
klarar jag även fsv. fornom — fornomo av forr^ema {for- 



*) Den i fsv. jämte vræka mötande formen vrahi är sedan bildad efter 
vroh — vrokom i analogi med for — forotn — faruy gol — golom, — gala etc. 



Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära. B7 

nima\ fsv. gouo (påvisat blott 1 gång, och felskrivning alltså 
mycket möjlig; av geva [giva])\ så ock Dalbymålets drop 
(av fsv. dræpa)j ot (av fsv. æta). 

Härmed äro alla de av Noreen i Arkiv III 38 anförda 
preter. med o granskade utom fsv. trop^ den i äldre nysv. 
mötande preter. konj. softe (väl av sitta?) och Dalby målets 
sogg 'såg', logg 'låg'. Men så vitt jag vet, finnes intet bevis 
för att fsv. trop (av tropa 'trampa') hade ö; det kan lika väl 
hava hävt ö (jmf. med tropa : trop isl. k^ma : pret. kom). I 
pret. sotte torde kort å-ljud kunna misstänkas, men jag skall 
ej inlåta mig därpå. 



II. Ljudutveckling från u till o. 

Som bekant har isl. oss (øS5, got. uns^ unsis\ orir 'våra' (t. 
unser) etc. med o- eller d-ljud. Orsaken till denna ljudut- 
veckling i^ > ö torde icke vara funnen. Så säger t. ex. 
Brate: Aldre Vestmannalagens ljudlära s. 63: "huru D. pl. 
WS förhåller sig till isl.-fsv. oss, är mig oklart." 

Jag tänker mig förhållandet på följande sätt. Långt 
u kvarstår i fullt akcentuerad stavelse; däremot övergår 
det i relativt oakcentuerad stavelse till o. Det är dock 
blott i helt få ord, som man kan vänta att finna regeln 
tillämpad. I flertalet kompositionsleder, som saknade fortis, for- 
hindrades övergången från ü till o genom påvärkan från mot- 
svarande enkla, fullt akcentuerade ord, som Ijudlagsenligt 
bibehöUo ü. Det är alltså blott i partiklar och pronomina, 
hvilka merendels i satssammanhanget sakna fortis, samt i 
oskiljaktiga kompositionsleder, som ljudlagen kunnat genom- 
föras. / 

Jag anför exempel. 

1. Som bekant använder den älsta isl. det negativa 
prefixet d-, fnorskan w-, men i något yngre isl. hskrr. brukas 
såväl u- som d- (jmf. t. ex. Oxfordordboken 469 sp. 2). Fsv. 



58 Axel Kock. 

har både o- och w-, och stundom förekomma i samma hskr. 
båda formerna av samma ord (i textkodex av OGL. t. ex. både 
ogilder och ugilder), I Lunds forndanska ordbok och i Schly- 
ters glossar till Skånelagen upptagas hithörande ord under 
U'. Växlingen av o- och w- torde alltså vara att föra till- 
baka till samnordisk tid; och jag förklarar den så, att w- 
(av un-) bibehållits, när det hade fortis, men övergått till ö-, 
när fortis låg på senare kompositionsleden. Att ord med 
detta prefix i de fornnord. språken hävt dylik växlande ak- 
centuering, framgår av följande omständigheter. Ehuru i 
sskr. komposita med det negativa prefixet a-, an- i regeln 
hava fortis på detta prefix, så finnes en stor massa undantag 
med fortis på senare kompositionsleden. I andra forngerm. 
språk saknar un- ofta fortis (jmf. Kluge i Pauls och Brau- 
nes Beitr. VI 399). Att isl. ord på d-, w-, kunde hava 
fortis på senare sammansättningsleden, inses därav, att i poesi 
(och så redan i den äldre Eddan) denna kompositionsleds 
begynnelsekonsonant bildar alliteration (se Bugge : Norræn fom- 
kvædi s. 36 noten). I Svensk akcent II 357 hava åtskilliga 
exempel anförts på fsv. ord på o-, om hvilka det av deras 
bruk i fsv. värser framgår, att de hade fortis på senare kom- 
positionsleden (subst, oro, osæt^ adj. olæt etc.), och att man 
i 1600-talet8 svenska akcentuerade dels orö^ ovét^ okysk etc, 
dels bro^ bvet^ bkysk etc, är visat i anf. skrift s. 266. I 
Arkiv III 56 ff. har jag genom citat från 1600-talets metrici 
och grammatici påpekat, att man i dåtidens danska kunde 
låta fortis fakultativt hvila på första eller på andra stavelsen 
av t. ex. umag^ uvenner. 

2. Isl. brukar blott o, ø i oss, øss (av vér)^ och det har 
ej påvisats, att ordens vokal kunde vara lång i isl. Aven 
fsv. har i regeln 05, men två gånger (i Västm.-lagen I och 
Smålandslagen; se glossaren) möter formen wSj uSj och att 
vokalen i os{s) kunde i fsv. vara lång, har blivit ådagalagt 
i Studier öfver fsv. ljudlära II 421. Danskan har os. Av 



Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära. 59 

unSj unsis (hvilka båda former i got. användas både som dat. 
och som acL av veis) har blivit USj * UstR. I överensstäm- 
melse med förhållandet med prefixet w-, o- har Us kvarstått 
oförändrat, när det hade fortis, och det återfinnes i fsv. us 
(ws\ under det att i proklisis och enklisis üs^ *UsiR blivit 
oss^ 0SS. Det långa s-ljudet i oss har överförts från øss (jmf. 
Wimmer: Oldnord. Læsebog ^ XI). Senare har vokalen för- 
kortats i oss, 0SS (och US?) framför det långa konsonantljudet. 
Ordets övervägande bruk i proklisis och enklisis förklarar, 
att formen us saknas i isl. och är ytterst sällsynt i fsv. Av 
ordet 0SS framgår således, att den i fråga varande ljudut- 
vecklingen w > ö börjat inträda redan före den tid, då än- 
deisens i bortföll. Detta överensstämmer därmed, att redan 
Kragehul-inskriften har asugisalas med det konsonantiska 
n förlorat framför s (jmf. Burg: Die älteren nord. runenin- 
schriften 39). 

3. Propositionen isl. dr, w\, ér^ yr *); fsv. or, wr, u; 
fd. or. Noreen vill i Isl. grammatik § 7G,2 förklara d, é i 
det isl. dr, ør genom övergång av ü till d framför r, men 
han tillägger dock i efterföljande anmärkning, att det är 
tvivelaktigt, huruvida värkligen (liksom u blir o) även ü 
Ijudlagsenligt blir ö framför ä, eftersom man har hyr 'ko', 
syr 'sugga' och lir, ^r jämte 6r^ ør. Då nu alla de andra 
anförda orden, i hvilka u framför r övergått till o, hava 
kort vokal (prefixet tor- [got. tuZ'\ hnøri 'nysning' [jmf. 
hniosa] etc), och då Ayr, syr ävensom wr, yr tala emot, att 
även långt u skulle hava utvecklats till o framför r, så 
torde man böra inskränka ljudlagen» till det korta w. O-ljudet 
(ø-ljudet) i isl. 6r^ ør, fsv. och fd. or beror på ordets bruk 
i proklisis. Av 6r blev senare genom Ä-omljud ør (ør), av 
ÜRj den akcentuerade formen, genom Ä-omljud yR (yr). Detta 
ord visar, att ljudövergången i^ > ö börjat inträda redan före 

♦) Om YokaUängden i den isl. prepositionen se Wimmer: Oldnordisk Læse- 
bog* 8. XV noten 1, 



60 Axel Kock. 

Ä-omljudets genomförande. När prefixet ør-, som även skrives 
er-, eyr-^ har kort 0, beror detta väl på sen förkortning. 

4, 5. I de isl. formerna orir (nom. pl. m.), orar (nom. 
pl. fem.) etc. av pron. vårr och i motsvarande forngutn. for- 
mer (orunij oru) har ett äldre ü övergått till 0, emedan ordet 
ofta användes proklitiskt (jmf. nysv. våra vänner etc. samt 
utvecklingen j& > d i det possessiva din). Förhållandet har va- 
rit detsamma i de mera sällsynta isl. ossir (nom. pl. mask.), 
ossär (nom. pl. fem.) etc, sidoformer till oriry orar etc. I 
ossir^ ossär etc. har o-ljudet senare förkortats framför det 
långa konsonantljudet. Om utvecklingen av orir och ossir ur 
*unsreR se Hoffory Tidskr. f. Filologi N. R. III 297 ff. Ut- 
vecklingen av det förra torde hava varit * unsren > unreR > 
^üreR^ orir^ utvecklingen av det senare *unsreR>*unsseR 
> Usse R > *össeR > ossir eller väl snarare *unsreR > ^Us- 
*reR > *ilsseR etc. *). Hoffory tänker sig, att dubbelformerna 



*) Enligt min mening har Hoffory rätt i att sr (d. v. s. s-f urspr. r, ej 
« -f Ä ) här assimilerats till ss. I fall Astråfir utvecklats ur Asrå/jr, Astrifyr 
ur ÄsH/jr eUer ÄsffJHpr etc. (jmf. Bugge i Tidskr. f. Fil. VII 226, Hoffory i 
Arkiv I 38 ff., Noreen i Arkiv I 296), så kan man tänka sig två förklaringssätt 
för den olika behandlingen av ljudförbindelsen sr i ossir å ena sidan och i 
Astråpr etc. å den andra. Denna olika behandling av sr kan bero därpå, att 
det förra ordet är enkelt, de senare sammansatta. Såsom skaldevisornas asso- 
nanser göra troligt, har man nämligen avdelat *w57'-gÄ, under det att komposita 
naturligtvis avdelades efter sina saramansättningsleder, alltså As-råpr etc. Är 
detta resonnemang riktigt, övergingo således s -f- urspr. r till ss, när ljuden till- 
hörde samma stavelse, under det att t insköts mellan s och r, då ljuden till- 
hörde olika stavelser. A priori är det naturligtvis också sannolikare, att en 
assimilation inträder, när två ljud tillhöra samma stavelse, än när de stå i skilda 
stavelser. Emot denna uppfattning tala icke sådana ord som partic. stropenUy 
straumr^ aicstr etc. med t inskjutet mellan de i samma stavelse stående s och r, 
ty inskjutningen av i i dessa och dylika ord tillhör en helt annan period än ut- 
vecklingen *usreR:>*usseR. — Men den olika behandlingen av sr i *tisreR 
(ossir) och i Asrdpr etc. kan väl även förklaras därav, att det förra ordet ofta 
stod i proklisis och således saknade fortis, under det att i de sammansatta As- 
råpr etc. fortis låg på första och semifortis på andra stavelsen. I * usreR assi- 
milerades sr såsom jämförelsevis oakcentuerade, liksom nt assimilerades till tt i 
de proklitiska mitti pittj sittj eitt (av *mint etc.) men kvarstå i blint (neutr. av 
blindr), vant (neutr. av vanr) etc, emedan dessa senare ord hade fortis. 



Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära. 61 

orir och ossir ursprungligen skulle hava tillhört skilda dia- 
lekter, hvilket ju är möjligt. För att undgå detta antagande 
kan man dock tänka sig, att av *unsreR uppstått *unreR i 
proklisis, under det att den noggrannare uttalade formen 
*unsreR tills vidare bibehölls, när ordet hade fortis, hvarefter 
formerna *unreR och *unsreR utvecklades på hvar sitt sätt. 

6. Av isl. pronomenet pu möta stundom i enklitisk ställ- 
ning formerna do och po. Så brukas t. ex. i Cod. AM. 645 
4:o do 13 gånger, po 9 gånger enligt utgivaren Ludvig 
Larsson s. L, och i den Stockholmska Homilieboken finnas 
sådana former som scaldOj gefpOj moNto (Wisén i foretalet 
s. VI). O-ljudet förklaras av ordets plats i enklisis. Dock 
är den möjligheten icke utesluten, att o i detta ord ut- 
vecklats ur u (ej ur w), d. v. s. att av t. ex. scalpu blivit 
scaldu och sedan scaldo; jmf. ack. pl. vgndu >> vgndo *). 

Subst, hus möter i vissa fsv. och fd. komposita under 
formen hos: fsv. (äldre ny sv.) hosprea^ hoströ^ hosbondej nötos 
'nöthus'; fd. (äldre nyd.) hosfru{é)^ hostru{e), hosbonde. Se 
talrika beläggställen hos Kock: Svensk akcent II 346, Arkiv 
rV 180 samt i de där citerade skrifterna. Härtill kunna läg- 
gas hosæby (VGL. IV 15, 1) = Hmaby, hosbonde (Cod. 
bildst.; se Rydqvist VI 198), hosbonden (Gamla ordspråk 757), 
hosponda**) (ib. 166), och numera anföras i Söderwalls ord- 



♦) De flästa här meddelade ord (prefixet d-, oss, örir, ossir) med ljudut- 
vecklingen M > o äro sådana, där ett äldre u förlängts genom förlust av ett föl- 
jande n. Bortser man från do^ po^ hvilket på annat sätt kan förklaras, så är 
det blott prep. år, som har ett av ü utvecklat o, i hvilket u(o) ej på ett äldre 
stadium efterföljts av w. I f all o-ljudet i or bör förklaras på annat sätt än det 
ovan föreslagna (hvilket jag åtminstone tills vidare betvivlar), så bör ljudlagen 
så avfattas, att ett av un utvecklat ü övergår till ö i relativt oakcentuerad 
stavelse. 

**) Median har efter det osångbara s övergått till motsvarande tenuis i hos- 
bonde z> hosponde liksom i f sy. Rosbyggiar :>nj8Y. Rospiggar (se om ljudut- 
vecklingen y>-t i detta ord Kock: Arkiv IV 164), i Bisberg 7> Bisper g (Colum- 
bus: En svensk ordeskötsel XV), ny sv. tisdag^ onsdag etc., uttalade tista, onsta 
etc. I äldre nysv. (Serenii ordbok) hade man papkqja, i hvilket g efter det 
osångbara p övergått till k (jmf. lågt. papagoy^ nu papegoja). En likartad 



62 Axel Kock. 

bok en hel massa exempel på hosbonde och även ett par nya 
på hosfrw (hostrv) *). O-ljudet i i fråga varande kompositions- 
led (hoSj hosæ) förklaras därav, att den saknade fortis (jmf. 
Kock: Svensk akcent anf. st.). Jag vill emellertid ej med be- 
stämdhet ' påstå, att denna ljudutveckling ü>d tillhör samma 
period som ljudutvecklingen ü>ö i prefixet o- etc. Över- 
gången hus > hos i komposita har kanske inträtt i en se- 
nare period och varit samtidig med utvecklingen w > o i 
låneordet fru i dess fsv. komposita hu^ro^ hustrOj fd. hus- 
frOj hostro **) med fortis på första kompositionsleden. 

En parallel till ljudutvecklingen ü^o erbjuder i viss 
mån behandlingen av ändeisens korta oakcentuerade e<-ljud i 
fsv., hvilket övergått till o: gävo av gävu etc. Emot ljud- 
övergången ü>ö talar ej den omständigheten, att i fsv. och 

utveckling har försiggått av tb till tp i tompiss (Columbns: anf. st.). Tomt(e)' 
biss(e) har blivit * tomtpiss, och detta tompiss. Formen tompise anföres av Rietz 
från Södermanland. Det dialektiska tomtepys med y (Rietz) visar kanske påvar- 
kan av ordet pys. — I detta sammanhang må den sällsynta fsv. ljud utvecklin- 
gen spz>st påpekas. Den har inträtt i ordet alspi'ng(t)s, alsting(i)s *helt och 
hållet', hvilket skrives med t redan i sådana skrifter, som annars visa det gamla 
/)-ljudet bevarat. Så finner man t. ex. i Bonaventura dlstingis (ex. i Söderwalls 
ordbok), fastän denna skrift har thing^ vidhir thorft, tholt etc. ; i Birgitta I 
alstingis (ex. hos Söderwall), fastän på samma sida läsas sin thing ^ thingomen 
etc. Samma utveckling föreligger i hæradzstorppummen i ett diplom från år 1389 
(tryckt av Rääf : Ydre Härad I 198), men i samma diplom t thorppum, thridhia^ 
thy etc. Härmed kan i viss mån jämföras ljudutvecklingen tp:> tt i isl. litt- pat, 
littat 'a little, a bit', hvilket ord lever kvar i den vulgära skånskan under formen 
Utta. Enstavighets-akcenten i detta skånska ord förklaras därav, att det urspr. 
är en juxtaposition: litt pat Av alzpingis^ alstingis anträffas i sen fsv. (Gersons 
frestelse) även former utan p eller t: alsinges, alsing z (ex. hos Söder wall), och 
ännu Serenius har alsinges 'intirely'. Förlusten av dentalen beror antingen 
därpå, att i vissa trakter ps Ijudlagsenligt blivit ss, eller ock har möjligen alz- 
pingis, alstingis genom folketymologi påvärkats av alls ingen i negativa ut- 
tryck (som "helt och hållet utan vänner" etc.) och därigenom förlorat p (t), 

*) Orsaken till att formen hosbonde är vanligare än formen hosfru bör åt- 
minstone delvis sökas däri, att, när man hade valfrihet mellan hos- och hus-, 
man i hosbonde gärna använde hos- för att få samma vokaler i de två första 
stavelserna. 

**) Hit hör troligen icke det fsv. howut dokeVj Unna dok (jmf. Svensk akcent 
II 345), eftersom (se numera Söderwalls ordbok) även det enkla doker uppre- 
pade gånger anträffas under medeltiden. 



Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära. 63 

fd. långt o vid förkortning dialektiskt övergår till u; se 
Kock Arkiv IV 176 ff. och särskilt noten s. 180. 

Prepositionen hos bör nämnas i detta sammanhang. Re- 
dan i Svensk akcent II 346 har jag framställt dess iden- 
tifiering med subst, hus såsom oviss. Senare har Noreen i 
Arkiv m 12 sökt identifiera hos med got. hansa och med 
det finska låneordet kansa ('sällskap' och såsom postpositiv 
partikel 'med'). Hos skulle då hava w-omljud av a (urspr. 
*hansu) och ursprungligen hava betytt 'sällskap'. Fastän den 
gamla sammanställningen hos = hus ej är säker, så kan dock 
enligt min mening en viktig invändning göras mot Noreens 
förklaring, på ^amma gång som hans egentliga anmärkningar 
mot identifieringen av hos och hus ej torde vara hållbara. 

Prep, hos har i fsv. och fd. (som bekant brukas den ej 
av isl.) alltid denna form med undantag av ett i den fsv. 
skriften Medeltids-dikter en gång mötande hws (beläggställe i 
Söderwalls ordbok) samt av ett en gång mötande fd. hvos i 
Flensburgs stadsrätt; se Lunds fomd. ordbok. När Noreen 
skrev sin uppsats, var den svenska formen hws ännu icke 
påvisad. Hans egentliga invändningar mot förklaringen av 
hos = hus 'domus' utgöras av, att något hus med betydelse av 
prep. 'hos' ej skulle finnas, samt att omvänt hus 'domus' såsom 
enkelt ord aldrig och i komposita så ytterst sällan har formen 
hos (nötos i VGL. II och hosprea i VGL. I), att man i dessa 
fall väl kan tänka på sammansättning med eller påvärkan 
av hos "sällskap". Detta senare antagande är enligt min 
åsikt icke möjligt. Att nötos värkligen är identiskt med 
det likbetydande vanliga fsv. nöthus^ synes mig vara omedel- 
bart tydligt (jmf. nysv. fähus med samma betydelse), och att 
ett ord %os med en så fjärran liggande betydelse som 'sällskap' 
här skulle kunnat utöva något inflytande, är mig obegripligt. 
På grund av sin betydelse kan *hos 'sällskap' ej häller hava 
påvärkat husprea^ och identiteten av fsv. husprea och hos- 
prea (isl. husfreyja^ nyisl. huspreja) är, så vitt jag kan finna 



64 Axel Kock. 

(jmf. ock Bugge Arkiv lY 127 f.), höjd över hvarje tvivel. 
Emellertid har (delvis efter avfattandet av Noreens uppsats) 
formen hos av hus blivit påvisad i komposita på en hel mängd 
ställen (se Kock i Arkiv IV 180 och de där anförda skrif- 
terna och jmf. strax ovan), och det kan därför omöjligen 
betvivlas, att såväl i fsv. som i fd. detta uttal värkligen an- 
vändes. 

Prep, hos saknade naturhgtvis hksom andra prepositioner 
i regeln fortis, men när den brukades adverbiellt, hade den denna 
akcent. I den förra ställningen utvecklades hus till höS] i den 
senare kvarstod hus. Men då ordet obetingat oftast saknade fortis, 
undanträngdes formen hus av Aö5, så att den förra formen påvi- 
sats blott från ett ställe (liksom den akcentuerade formen us 'oss' 
möter endast på två ställen och annars undanträngts av osfsj). 

Emot Noreens etymologi talar just den omständigheten, 
att ordet nästan alltid har formen hoSj blott en gång hws. 
Vårt enda merendels oakcentuerade ord med w-omljud av långt 
a är, så vitt jag vet, pron. hoUj hun (fem. av han). Det heter 
i fsv. ofta hun jämte hon; i fd. hun. Detta förklaras så, att 
hun urspr. varit den oakcentuerade formen (jmf. Kock: Stu- 
dier II .480 f.), hvilket åter bestyrkes av det i Skånemålet 
brukliga kvinnonamnet Olu (isl. Öl^f)^ i hvilket ord ^ i den 
relativt oakcentuerade senare kompositionsleden övergått till 
u (se Kock nedan s. 97). 

Om prep. hos värkligen innehölle w-omljud av ä, skulle 
man under dessa förhållanden obetingat vänta, att hus (ej hos) 
vore den normala formen eller åtminstone en mycket vanlig 
sidoform till hos *). 



♦) Sedan ovanstående anmärkningar om prepositionen hos lemnats tiU tryck- 
ning, har Noreens "Utkast till föreläsningar i urgermansk judlära I" (1888) 
utkommit. Han synes där (s. 14) själv hava övergivit sin (i Arkiv III 12 utta- 
lade) åsikt, att hos skulle innehålla t«-omljud av a, och i stället ansluter han 
sig till Brates mening (Bezzenbergers Beiträge XII 31 noten), enligt hvilken 
hos väl skulle härledas från * hansu men hava erhållit "urgermanskt M-omljud** 
av a, emedan ordet merendels brukades relativt oakcentuerat. Härvid bör 



Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära. 65 

Det är alltså mycket möjligt men icke visst, att prep. 
hos är identisk med hus 'domus'. 

Huru växlingen sly ü (y) :ö (ø) i fsv. och fd.*) usk 'ön- 
skan', fsv. askabarnj isl. ^skia^ fsv. yskia 'önska', fsv. yskeli- 
kin : isl. oskj fsv. oskabaryt^ isl. Öski ('the god Wish'), øskia 
'önska' skall förklaras, vet jag icke, men denna fråga har oj 
avgörande betydelse för den ovan uppställda ljudlagen. 

man emellertid besinna, att övriga östnordiska ord, som av Brate och Noreen 
anses ega "urgermanskt i*-oraljud" i relativt oakcentuerad stavelse (vær uld; fem. 
gamülf usul; atnhut) hava uteslutande eller oftast vokalen w, under det att äo«, 
som också merendels var relativt oakcentuerat, nästan alltid har o. Jag skall 
här icke inlåta mig på, huruvida denna olika behandling av vokalen i hos å ena 
och i de övriga orden å andra sidan möjligen kan förklaras, utan inskränker mig 
till att nämna, att något nytt skäl emot identiteten av hos och hus Momus' icke 
i sist anförda skrifter blivit framdraget. 

*) Wsk i 1506 års upplaga av Peder Laales ordspråk nr. 534. 

Lund. 

Axel Kock. 



-»-ca.« 4 



Bidrag till forndansk ljudlära. 



I. Om förlust av ändelsevokaler i fomjutskan och 

om forndansk akcentuering. 

Som bekant har det nuvarande Jutlandsmålet i stor ut- 
sträckning förlorat fornspråkets ändelsevokaler, och det har 
för länge sedan blivit iakttaget, att denna ändelsevokalemas 
avnötning börjat redan i fomjutskan. Så yttrar Lyngby i 
sin skrift "Udsagnsordenes böjning i jyske lov og i den jyske 
sprogart" s. 8 på tal om Flensburgs-handskriften av nämnda 
lag: "i udlyden findes også exempler på at endelsen er bort- 
kastet, f. ex. hær . . for bæræ, *hald . . for haldæ . .; 
endeselvlydens udeladelse er ellers ikke hyppig, langt fra 
så hyppig som i Flensborg bylo v ; kun er det regel at den 
udelades 1) i fortiden af udsagnsordene af 2den svage 
klasse, der derved bliver tostavet i stedet for trestavet, 2) i 
nutidens tillægsform, der ligeledes bliver tostavet i stedet for 
trestavet, t. ex. tapæth = oldn. tapaöi, sitænd = oldn. 
sitjandi." 

Emellertid giver enligt min åsikt en granskning av 
(Thorsens upplaga av) Flensburgs-handskriften vid handen, 
att i den dialekt av fomjutskan, som av detta manuskript 
representeras, ändelsevokalema förlorats enligt en allmän 
princip, som kan uttryckas på följande sätt: under det 
att ändelsevokalema i regeln bibehållas i tvåstaviga 
ord, förloras de 1) alltid i mera än tvåstaviga ord med 
fortis (huvudakcenten) på första stavelsen 2) ganska 



Bidrag till fomdansk ljudlära. 67 

ofta i vissa tvåstaviga enkla ord, hvilka ofta brukas 
oakcentuerade. För frågans undersökning har så stor del 
av lagen blivit granskad som från dess början (s. 10) till 
och med s. 100 i Thorsens upplaga. Med mera än två- 
staviga ord förstår jag sådana, som i den älsta fomsvenskan 
äro mera än tvåstaviga, hvilket i regeln är liktydigt med 
dylika ord i isl. och fomskånskan. 

Exempel på tvåstaviga ord med bibehållen ändelse- 
vokal förekomma så ofta, att jag anför blott några få 
dylika från lagens början (jmf. för övrigt ock Lyngbys 
nyss citerade uppgift): skiftæs^ nokætj witneSj skulæ, innen^ 
næfnæ^ andre^ witæ^ døptæ, kallæs etc. etc. 

Exempel på flerstaviga ord med förlorad ändelse vokal: 

subst, på -are: morthær 'mördare' (90*), hærriær 'här- 
jare' (22); dessutom eghær, æghær med förkortat ær flera 
ggr: 69, 73, 76 etc. 

superlativus på aste, asta: rætæst (87), sannæst (88, 91). 

komparat. på -are: rikær oe kær ær (92). 

imperf. på -ape: hamblæth (100), kallæth (40). Lyngby 
anför dessutom i anf. arb. s. 33 tapæth, sæehtæthy æthlæth, 
hærbærgæth. 

participier på -ande: wittænd (41), hæriænd (46), wær- 
iænd (50), mælend (34), vmælænd (34), liuænd (31), afkv- 
mend (15). Andra exempel hos Lyngby s. 41. 

pl. av subst, på -ing(e): pænning (60 bis, 94 bis, 98), 
pæning **) (22, 26, 52, 88), tUnghøring (72 bis), aruing^ 
arving (20, 25, 30 etc). 



*) Talet angiver sida hos Thorsen. 

**) I fil. liksom i f s v. skrives alltså detta ord dels med ett, dels med två 
n (även i nyisl. peningr); jmf. det fd. thining och thinning^ thynning i 
Cod. AM. nr 187. Härtill kunna ytterligare läggas fsv. haning jämte kän- 
ning 'tactus' (ex. i Söderwalls ordbok); fsv. dfröwy^Ä (från början av 1500-talet; 
ex. i Söderwalls ordbok), äldre nysv. droning (flera ggr hos Samuel Columbus. 
En sv. ordeskötsel, jmf. företalet s. XVI) jämte nysv. dronning; äldre nysv, 
lining (i Serenii ordbok) jämte linning; isl. teningr jämte tenningr (jmf. 



68 Axel Kock. 

Fsv. sanninda (mæn) motsvaras av sannænd mæn^ sa- 
nænd mæn^ sannændmæn^ sannændmen^ sannend mæn^ san- 
nænd manj sannænd eth^ sanænd eth *) (dylika fonner på 
minst 28 ställen). 

Ord på -ærne: fæthærn (20, 23, 32 bis, 54, 56 etc.), 
møthærn (20, 21, 32 bis, 54), fæthærns frændær (45 etc.), 
fæthærns iord (20, 3 ggr), møthærns frænder (38 bis etc). 

Adverb på -Uka: rætlik (40), opænbarlik (44, 91 etc.), 
laghlik (90, 94 bis etc.), laghlich (76, 90), qwæmlik (23). 

Kardinaltal på -tivgh (fsv. -tighi): fiRtivgh (66), thre- 
tivgh (66). 



Oxfordordboken) ; Äcntn^ar (Wiséns uppl. av Stockholmska Horailieboken 10,1) 
jämte kenning; fd. uningæ logh (ex. hos Lund) jämte vnninga logh, fsv. «w- 
ningia lagh, fnorska unningia lausn. Förkortningen av «-ljudet i dessa ord 
beror därpå, att fortis kunde hvila på andelsen -ing (se Kock: Studier of ver 
fsv. ljudlära I 50, Svensk akcent II 318 f., 496; Arkiv IV 165; jmf. ock Tamm 
i Arkiv II 345). Av fortis läge på andelsen -ing förklarar jag även utvecklin- 
gen fsv. drotning > nysv. dronning. Av drotning blev droSning^ liksom t an- 
nars i relativt oakcentuerad stavelse blev S: fsv. atertan >> a-per-tan^ nysv, 
åder ton (Studier I 45), och liksom k i samma ställning \AeY gh: Stekaborgh^ 
Stegebörg, fsv. rækinskaper^- ny sy, reginskap (Studier I 35 ff.; Undersökn. i sv. 
språkhist. 19), fsv. hakulværk >- haguUværk etc. Aven i oakcentuerad ställning 
framför namn (drottning Blänka) utvecklades Ijudlagsenligt dronning, liksom 
i likartad ställning kununger förkortats till kung (se Kock: sist anf. skrift 68). 
Drowning eller drodning övergick till dronning, liksom stadna till stanna, 
klädning till klänning, rodna till ronna (så t. ex. Sahlstedts och Westes 
ordböcker jämte rodna, ooh uttalet ronna förekonmier ännu i Stockholm; se 
Sv. Akademiens språklära s. 73; Lyttkens' och Wulffs Sv. språkets ljudlära 
225). I rspr. (eller åtminstone i hvardagsspråket) har dn Ijudlagsenligt 
övergått till nn. När dn kvarstår, kan detta förklaras genom anslutning 
till besläktade ord eller former (vridna efter vrida, vriden; rodna efter röd, 
påklädning efter kläda etc.) Jmf. strax nedan om akcentueringen av ord 
på -ind, 

*) Den omständigheten, att sanænd mæn (85, 88 bis, 99), sanænd eth (87) 
flera ggr förekomma jämte sanneend meen, sannænd eth, visar enligt min åsikt, 
att ord på -ind liksom ord på -ing i det äldre språket (fakultativt) kunde 
hava fortis på avledningsändelsen; alltså san(n)ind. Detta stämmer väl över- 
ens därmed, att fsv. har sannind, fæghrind med i i ultima även i sådana 
skrifter, där man enligt vokalbalansen väntar e, hvilket måste bero därpåi 
att orden voro formellt sammansatta med semifortis (eller fortis) på ändeisen 
(se mina Studier II 301, 367J. 



Bidrag till fomdansk ljudlära. 69 

Ordinaltal på -tivghænd: thretiughænd (13), thretiv- 
ghænd (39), thret(h)ivghend (40, 44). 

Fsv. arvope (fskånska æruathe) motsvaras av æruæth 
(50); fsv. annattiggia av antigh (21, 44, 48 etc. etc.), an- 
tugh (60, 66, 69 etc. etc.). 

Undantag från regeln, att flerstaviga ord förlora ändelse- 
vokalen, utgör icke Äm/Äee (42), eftersom isl. hvilikr redan i den 
älsta fsv. och i Skånelagen möter utan i i andra stavelsen; så 
t. ex. redan i äldre Västg.-lagen G. 8, 1 huilkæ; i Skånelagen 
hvilkin. Icke häller henUce (62), enär detta verb, som på 
isl. motsvaras av heimila^ även i Skånelagen är tvåstavigt 
(hemhlæ) och på fsv. jämte hemula även heter hembla (ex. 
i Söderwalls ordbok). Ordet øthd&ræ 'öder' (14) gör natur- 
ligtvis icke häller undantag, ty det synes vara skrivfel för 
øthær (såsom Lund antar i sin ordbok) eller för øthæ. 

Blott följande ord göra därför undantag: hæræski (1 
gång s. 13), som av Lund över sättes "bo, gods, ejendom", 
aruingær (2 ggr s. 14), sannendæ mæn (1 gång s. 65). 
Bevarandet av -i i hæræski beror kanske därpå, att Jut- 
landslagen använder samma ord även under formen hæski 
(s. 253). Denna kortare form har möjligen så påvärkat 
det längre hæræski^ att detta bibehöll -i. För övrigt före- 
komma orden hæræski och det två ggr mötande aruingær 
omedelbart efter hvarandra: . . . halft h^eræski, ochalft 
bondens aruing^er *). Rætæ aruingær *) . . . Någon 
särskild omständighet, såsom slaviskt följande av handskrif- 
tens närmaste original eller något dylikt, synes därför på 
detta ställe hava föranlett det oregelbundna bevarandet av 
ändelsevokalema. Ovan hava flera exempel anförts på plu- 
raler utan ändelsevokal av ord på 4ng(e). — Återstår såsom 
undantag blott det en gång mötande sarhnendæ mærij under 



*) Andelsen ær är dock ej utskriven utan angiven genom förkortnings- 
tecken. 



70 Axel Kock. 

det att (se ovan s. 68) gen. av sannænd i regeln saknar 
ändelsevokal. Dessa undantag från regeln äro emellertid så 
få, att på dem alldeles ingen vikt kan läggas. 

Jag anför tvåstaviga ord, i hvilka ändelsevokalen täm- 
ligen ofta förlorats. Det isl. efia 'eller' heter i regeln ceth 
(29, 30, 34 etc), æt (10, 24, 25 etc.), eth (21) eller et 
(21, 78 etc); dock även æthe (t. ex. 10, 85). Motsvarig- 
heten till det sv. huru saknar flera ggr ändelsevokal, t. ex. 
hvr (44, 56) hvR (20, 74); men också hvræ (16, 17, 26 
etc.) anträffas. Jämte there (gen. pl. 14, 15 etc), thæræ 
(19 etc.) finnas även <Aær (24 bis, 51 etc), engt thær 
(45) etc. Hanum står s. 18 etc. men ham ofta (98 tre 
ggr, 100 fem ggr etc) Här må ock nämnas, att inf. 
wæræ 'esse' har formen wær (45 och 46); och wærj tvær 
{s. 66) samt det även s. 80 mötande wær äro väl presens 
konj. i st. f. wæræ (så s. 112). Vid sidan av annæt an- 
vändes ock (ej blott i sammansättningen antighj antugh^ 
utan stundom även annars) det förkortade ant (t. ex. 18, 
76, 87, 93). Partiklama æthe^ hvræ^ pronomina thæræ, hanum 
samt hjälpverbet wæræ hava tydligtvis ofta eller oftast va- 
rit oakcentuerade. Om ant jämte annæt jmf. nedan sid. 74. 

Den här för Jutlandslagen påvisade regeln spåras även 
i åtminstone en annan jutsk eller av jutskan påvärkad skrift 
nämligen i den, av Rønning efter handskriften AM. n:r 783 
4:o, utgivna Thomas a Kempis' Om Kristi efterfølgelse. 
Handskriften anses av Brandt "Henrik Susos Gudelige vis- 
doms bog" V ff. (jmf. ock Rønning s. XIX) vara under 
1400-talet skriven på Jutland. Här finner man i första 
boken *) (s. 1 — 51 i Rønnings upplaga) en ganska utpräglad 
tendens att låta ändelsevokalema avnötas 1) i flerstaviga 
ord 2) i vissa tvåstaviga ord, som ofta äro relativt 



•) Språket är i de fyra böckerna enligt Eønning (s. XXII) ej homogent: 
nnder det att Qärde boken visar en mera utpräglat jutsic karaktär, hava de 
tre första böckerna endast vissa jutska drag. 



Bidrag till fomdansk Ijudl&ra. 71 

oakcentuerade. Däremot bibehålles ändelsevokalen nästan 
alltid i sådana tråstaviga, fullt akcentuerade ord, som hava 
ändelsevokalen i behåll i nyd. riksspråket *). 

Jag skall icke i detalj redogöra för bruket och för- 
lusten av ändelsevokaler i den granskade delen av skriften 
utan inskränka mig till att anföra några bestyrkande 
exempel. Flerstaviga ord med förlorad ändelsevokal : mff- 
terdfm (1, 22; 27, 28), tilfældh 'tillfälle' (16, 2 etc), til- 
feldh (16, 29 etc.), beleth 'beläte' (49, 11), aldels 'alldeles' 
(14, 4; 16, 8 etc.), sedhwan 'sedvana' (35, 22), hwghswalels 
(15, 10 etc.), wedherqwegels (39, 7), imperfektema bedherth 
'bättrade' (36, 23), offredh (26, 28), fortæreth (27, 8), be- 
gereth (27, 13); rener 'renare' (17, 9), gerningh (pl. 7, 9) 
— tvåstaviga ofta oakcentuerade ord med förlorad ändelse- 
vokal: htor (37, 19; 40, 13 etc. etc.), även hwrlundh (40, 
10 etc.), hwrdan (41, 16), thin synders (34, 20), thin ger- 
ninge (35, 25). 

Jag tror mig såsom faktiskt resultat av undersökningen 
av Jutlands-lagens språk kunna anteckna, att under en pe- 
riod fomjutskan (åtminstone i någon bygd) tillämpat denna 
regel: i mera än tvåstaviga ord förloras ändelsevo- 
kalerna; detta är stundom även fallet i tvåstaviga 
merendels oakcentuerade ord, under det att ändelse- 
vokalerna annars i regeln kvarstå i tvåstaviga ord. 

Detta är att sammanställa med ändelsevokalemas be- 
handling i svenskan. Som bekant har svenska riksspråket 
i regeln bibehållit fomspråkets ändelsevokaler oförändrade. 
Men det har dock låtit de fullare ändelsevokalema a, o 
försvagas till e väsentligen i samma fall, då ändelsevo- 
kalema förlorats i fomjutskan. I svenskan har försvag- 



*) När ntg. s. XXII bland exempel på ord med förlorad ändelsevokal 
anför även godh från 12, 20, så kan jag icke ansluta mig till honom. Det 
där mötande ffodh gerninge skrives så även 23, 7 och 31, 27, men jag ser 
däri ett kompositom, hvilket återfinnes i fsv. gopgærningar. 



72 Axel Kock. 

ning av a, o nämligen inträtt i trestaviga enkla ord. Av 
kompar. neutr. fsv. sannara har blivit nysv. sannare; av 
superi, neutr. fsv. sannasta nysv. sannaste; av pi. fsv. do- 
marar äldre nysv. domare(r)^ nysv. dommare; av part. fem. 
och neutr. best, form fsv. ælskapa nysv. älskade; av imperf. 
pi. fsv. ælskopo nysv. älskade. Och detta, ehuru motsva- 
rande tvåstaviga former hava kvar a, o: kompar. förra^ 
superi, håsta^ pl. grannar^ part. köpta^ imperf. slogo etc. 
Se Kock: Svensk akcent I 122 ff. Såsom exempel på två- 
staviga merendels oakcentuerade ord, som i svenskan låtit 
ändelsevokalen försvagas, kunna från 1500-talets språk eller 
från slutet av medeltiden anföras gen. sg. fem. minne- thinne, 
sinne av fsv. minna(r)y thinna(r)^ sinna(r)^ gen. sg. henne 
(nu hennes) av fsv. hænna(r)^ theres (jämte theras) av 
pera^ åre 'sunt' av fsv. æru^ ær o (se Kock: Undersökningar 
i svensk språkhistoria 103 f.) 

När således av t. ex. jutskt pl. eghæræ blivit eghær^ 
liksom av fsv. eghara(r) nysv. egare^ och när av jutskt 
thæræ blivit thær^ liksom av fsv. pera äldre nysv. theres^ 
så äro utvecklingarna fullkomligt analoga, blott med den 
inskränkning, att ändelsevokalens reducering gått ett steg 
längre i fornjutskan än i svenskan. Men äro förete- 
elserna analoga, så ligger det också nära att förklara dem 
på samma sätt. I Svensk akcent I anf. st. samt i Under- 
sökningar i svensk språkhistoria anf. st. har det, såsom jag 
tror, lyckats mig ådagalägga, att den i fråga varande för- 
svagningen av ändelsevokalema beror på ordens akcentue- 
ring. Under det att t. ex. grannar har en utpräglad bi- 
akcent (levis) på ultima, hvilken akcent bevarat den gamla 
ändelsevokalen, saknas denna akcent merendels i ord som 
oftast brukas i proklitisk eller enklitisk ställning. Därför 
har i t. ex. pera^ henna ultima-vokalen övergått till e, 
och man har fått theres^ henne(s). I de trestaviga orden 
åter har biakcenten fordom (liksom ännu i vissa trakter) 



Bidrag till fomdansk ljudlära. 73 

legat på penultima, och därför har t. ex. egliarair) blivit 
egare. Nu har dessutom Joh. Storm (Om Tonefaldet (To- 
nelaget) i de Skandinaviske sprog s. 12; avtryckt av Chri- 
stiania Vid.-Selskabs Forhandlinger for 1874) gjort troligt, 
att danskan på ett äldre stadium hävt samma musikaliska 
akcentuering som svensk-norskan ännu eger. Det anförda 
visar enligt min åsikt, att fornjutska akcentueringen även i 
exspiratoriskt avseende överensstämt med den i Sverge 
fordom använda. När av pl. eghæræ blev eghær^ under 
det att ultima- vokalen alltjämt kvarstod i t. ex. grannæ 
'grannar', så bör ultima i eghæræ hava varit svagare akcen- 
tuerad än ultima av grannæ^ liksom i den äldre svenskan 
ultima av eghara{r) var svagare akcentuerad än ultima av 
grannar; eller med andra ord: p|l penultima av eghæræ och 
på ultima av grannæ har hvilat en biakcent. Detta stäm- 
mer förträffligt därmed, att i ofta oakcentuerade tvåstaviga 
ord {thæræ etc.) ändelsevokalen (som vid ordens användning 
i proklisis och enklisis saknade biakcenten) kunde försvinna. 
Härmed är naturligtvis icke påstått, att den fornjutska mot- 
svarigheten till den svenska (yngre) levis skulle hävt alldeles 
samma exspirationsstyrka som denna biakcent. Fastmer är 
det ganska säkert, att biakcentens styrka i fomjutskan varit 
betydligt svagare än i fsv., eftersom i den förra dialekten 
vokaler med denna akcent (i motsats till förhållandet i 
svenskan) försvagades från a, u till æ. Biakcenten var 
dock så pass stark, att den — tills vidare — förhindrade 
ändelsevokalen att alldeles avnötas. 

Liksom svenskan har levis endast i ord med flersta- 
vighets-akcentuering (ändar j springa etc), ej i ord med en- 
stavighets-akcentuering (handen etc.), så torde även fom- 
jutskan hava brukat motsvarigheten till levis blott i ord 
med flerstavighets-akcentuering. 

Det här om de enkla orden framställda resonne manget 
får en bekräftelse från de formellt sammansatta. Bland de 



74 Axel Kock. 

ovan anförda exemplen på flerstaviga ord med förlorad än- 
delsevokal finnas nämligen även dylika, t. ex. thretivgh (av 
thretivghæ)j adv. rætlik (av rætlihæ) etc. I thretivghæ^ ræt- 
likæ har naturligtvis på senare kompositionsledens rotvokal 
hvilat en halvakcent (semifortis). Härigenom kom ultima 
att sakna biakcent, liksom i t. ex. nysv. rätteligen med se- 
mifortis (jmf. Svensk akcent II 317) på penultima ultima 
saknar levis. Men då ultima i thretivgh(æ)j rætlik(æ) var 
utan biakcent, blev den avnött. Semifortis i det formellt 
sammansatta thretivgh{æ) motsvarar biakcenten på penultima 
av det enkla eghær{æ\ och i båda orden avnöttes ultima i 
motsats till ultima av det tvåstaviga grannæ. 

Här må påminnas därom, att liksom det fornjutska 
hurcB stundom förlorar ändelsevokalen (Äwr), är detsamma 
förhållandet med det nysv. hurUy hur. Med det jutska ant 
(jämte annæt) bör sammanställas, att Södermannalagens 
textkodex, som annars tillämpar vokalharmoni-lagen på än- 
delsevokalema a ; ee, i regeln eller alltid har anncm^ annæt 
med (B i ultima, fastän vokalharmonien fordrar a, samt 
vidare att nysv. rspr. har av annan den förkortade formen 
ann {en ann^ hvarann; se mina Studier I 117). Hvad 
orsaken till vokalförsvagningen och vokalförlusten i detta 
ord varit, kan jag ej med visshet avgöra. Att antaga att det 
fordom — i motsats till förhållandet i det nuvarande språket 
— ofta brukats oakcentuerat, är föga tilltalande. Snarare för- 
modar jag, att ordet fordom hävt enstavighets-akcentuering, 
hvadan det alltså saknade levis (och dess motsvarighet). 

Såsom en parallel till ändelsevokalemas behandling i 
fomjutskan kan också anföras den av Behaghel: Die deut- 
sche spräche s. 159 framhållna behandlingen av de nht. 
ändelsevokalema. Det heter des tages (eller tags)j dem tage 
(eller tag)j des werkes (eller werks\ dem werke (eller werk) 
etc. Däremot i regeln blott des landtags^ dem landtag^ 
des handwerks, dem handwerk etc. och även des königs^ 



Bidrag till forndansk ljudlära. 75 

dem könig etc. (ej dessutom landtages ^ königes etc.) Detta 
visar utan tvivel, att ultimavokalen i tages är eller varit 
i någon mån starkare akcentuerad, än fallet var med 
ultima-vokalen i det sammansatta landtages och i det tre- 
staviga königeSy hvilket åter sammanhänger därmed, att i 
landtages semifortis, i königes en biakcent hvilat på andra 
stavelsen. Jmf. med det nht. königes det äldre svenska 
domarar med levis på penultima. 

Av ovanstående undersökning framgår alltså, att en 
motsvarighet till den svenska biakcenten den yngre levis har 
brukats även i fornjutskan, liksom denna biakcent ännu an- 
vändes av Skåne-målet, således i en trakt, som tillhörde det 
fomdanska språkområdet. Troligen har därför en motsva- 
righet till denna biakcent brukats även i fornseländskan, om 
också spåren därav numera kanske äro utplånade. Biakcen- 
ten synes hava hävt samma plats i fornjutskan, som den 
yngre levis hade i fornsvenskan. 



IL Vokalharmoni för a : æ. 

I vissa fsv. urkunder vä^la ändelsevokalerna a : æ en- 
ligt en bestämd norm allt efter kvaliteten av föregående 
stavelses vokal (se härom mina Studier öfver fsv. ljudlära I 
116 ff.), och såsom en lämplig benämning på denna ändelse- 
vokalemas växling har jag foreslagit vokalharmoni, ett 
namn, hvilket som bekant användes om en i någon mån 
liknande företeelse i vissa andra språk. Regeln för ändelse- 
vokalemas växling är i fsv. följande: ändelse r, som iisl. 
hava a, bibehålla detta ljud, när den omedelbart 
föregående rotstavelsen har någon av de gutturala 
vokalerna a, ö, u eller ock i eller slutet e-ljud; där- 
emot övergår ändeisens a till cBj när den omedelbart 
föregående rotstavelsen har i/, æ eller ö. 



76 Axel Kock. 

Spår av denna vokalharmoni återfinnas i den av Schly- 
ter utgivna hadorphska handskriften av Skånelagen. På de 
av mig granskade 50 första (små) sidorna (s. 3 — 52) an- 
vänder skriften nämligen merendels æ såsom ändelsevokal 
motsvarande isl. a-ljud, men ganska ofta a 1) i sådana ord, 
där man enligt den anförda harmonilagen väntar a 2) i 
vissa ord med semifortis (= halvakcent) på ändeisen. 

Blott i följande ord förekommer nämligen ändelse- 
vokalen a. 

Efter a i annan (2 ggr), annar (2 ggr), annat wagh *), 
annat (10 ggr), skialnapj håna (4 ggr), halfnathæ^ kalla^ artca 
(3 ggr), hauay hauat^ ut lata^ laghfasta (3 ggr), harna harn^ 
in fara^ haltian (2 ggr), manna (3 ggr), iattathe (2 ggr), 
gamalt (2 ggr), gamal^ swarape, samman (2 ggr), aflat(h) 
(partic.; 2 ggr), allan (2 ggr), lagha^ hialpa^ iqfnatha, iaf- 
napaj wara, toka, mannas. 

Efter o i hondans (6 ggr), hondanum^ gotha^ konan (3 
ggr), nokat (10 ggr), uforthaty costnape. 

Efter u i husa tofter ^ husatj utan (17 ggr), ftwna, du- 
gha, fullan (2 ggr). 

Efter i i cristnatj wita^ twiggia (2 ggr), tviggia^ sina 
(3 ggr), sithan (2 ggr), sipan* (3 ggr), skilias (5 ggr), vilia 
(verb), wilia (verb; 3 ggr), wilia (subst.), sitia^ skjfta^ hithiaj 
innan (2 ggr), loghlica. 

Efter slutet c-ljud i thera (6 ggr), pera^ hema^ eghna. 

I följande ord har semifortis- hvilat på stavelsen med a. 

Æruathe möter 32,8 **), æruape 42,3, och enligt Schly- 
ters glossar är detta de enda ställen i lagen, där ordet före- 
kommer. Ännu i dag uttalas det nysv. arvode såsom ett 
formellt sammansatt ord, d. v. s. med semifortis på penultima, 
och att förhållandet varit detsamma i fsv., framgår därav, 



*) De former, efter hvilka intet tal anföres, förekomma blott en gång. 
**) Första talet angiver sida, det andra rad i Schlyters upplaga. 



Bidrag till forndansk ljudlära. 77 

att formen æruupe med u i penultima brukas i Codex bu- 
reanus, ehuru ordet enligt de där tillämpade vokalbalans- 
lagarna skulle hävt o i ändeisen (se mina Studier I 227). 
Utan tvivel har även i fornskånskan æruathe varit for- 
mellt sammansatt, och detta förklarar æruathe i st. f. 
æruæthe. Det ligger nämligen i sakens natur, att a- 
Ijudet längre bibehölls i en stavelse med en starkare 
exspiratorisk akcent. — Så är ock det flera ggr (3,4; 10,5; 
11,2; 43,8) mötande participiet wæriande att förklara, 
liksom participiema liuande (23,2 etc; 4 ggr), liuandce (15,3 
etc; 4 ggr), eghandæ (50,7), duyhandæ (35,2), fastän i dessa tre 
senare ändeisens a-ljud kan förklaras även enligt harmoni- 
lagen. Ehuru -ande ej är i part. presens den uteslutande 
brukliga ändeisen, har dock denna form relativt vida oftare 
a än andra böjningsformer. Så förekommer från och med s. 1 5 
till och med s. 52 blott en gång en dylik form på -ænde {li- 
uændæ 29, 5), under det att part. på -ande möta ganska 
ofta i lagen. Denna vokalisation av part. presens överens- 
stämmer med vokalisationen av samma form i Upplands- 
lagen. I denna skrift har nämligen ändeisens a-ljud i re- 
geln övergått till æ men bibehålles i stavelser med semi- 
fortis, såsom i ord på -skap {sifskap\ -fallt {enfallt\ -ande 
{eghande) etc. Se mina Studier I 139 ff. och II 367. — 
Formellt sammansatt var även ysaldæ 'uselhet', som under 
denna form möter 37,3, det enda ställe, där enligt glossaret 
ordet förekommer. Aven motsvarande adjektiv usal{l) har a 
i ändeisen på de två ställen, hvilka i glossaret anföras 
(31,6; 64,5). Att usalj ysaldæ hävt semifortis på andra 
stavelsen, framgår nämligen därav, att isl. har subst, vesgld 
med p till omljudsvokal av a, liksom detta är fallet i rot- 
stavelser (under det att det s. k. omljudet av a i ändelser 
som bekant återgives med w). På enahanda sätt heter nom. 
sg. fem. och nom., ack. pl. neutr. av adjektivet vesgl (jämte 
vesul). Detta stämmer fullkomligt överens därmed, att or- 



78 Axel Kock. 

det vesall ursprungligen är sammansatt; senare kompositions- 
leden utgöres nämligen av adj. soll (got. sels)] se Kock: 
Svensk akcent II 342 f. och Bugge i Arkiv II 226 ff. 

Till formellt sammansatta ord kan även/cemtan (36,3; 
43,8 *) foras, men till bevarandet av ö-ljudet finnes här 
dessutom en annan orsak: a-ljudet var här ursprungligen 
långt. Som bekant har även i Jutlandslagen, där ändelsemas 
a-ljud annars fi)rsvagats till æ eller avnötts, -tan i räkne- 
orden bevarat sitt a, och förhållandet är detsamma i Upp- 
landslagen (se Studier I 140). 

Såsom stridande mot den ovan uppställda regeln för 
bruket av a : æ kan icke thrythia 'tredje' (14,8) räknas, 
enär den normala rotvokalen är i (ej y): pri pia 73,4, prip- 
i(B 60,7 etc. Undantag utgör knappast häller æra 'sunt' 
(43,3; men æræ^ eræ mycket ofta). Observera dock, att 
även i (den senare) fsv. æra 'sunt' stundom anträffas, och 
detta æra har liksom nysv. presens skola etc. fått -a från 
3 pers. pl. presens springa^ toka etc. Värkliga undantag 
utgöra däremot hæprat (42,3), læggia (52,8; men lægiæ 17,7), 
ællar 'antingen' (18,6; annars och mycket ofta ællær)] men 
icke flera ord, och dessa äro i jämförelse med de förut 
uppräknade fallen, där vokalharmonien tillämpats, så för- 
svinnande få, att de sakna all betydelse. 

Sammanställer man Skånelagens spår av vokalharmoni 
med den i vissa fsv. skrifter genomförda eller så gott som 
genomförda lagen, är det otvivelaktigt, att även i forn- 
skånskan (eller åtminstone i någon dialekt av fomskånskan) 
lagen en gång varit genomförd, fastän den här granskade 
handskriften ej längre fullt tillämpar den. Beträffande tiden 
för lagens genomförande giva sådana ord som siæta manz 
ep (211,3; 211, 6) en fingervisning. A i ultima av siæta 
visar, att lagen genomfördes före den tid, då ljudförbindelsen 

*) Däremot fæmtæn 88,2. Skriften synes icke hava andra räkneord på -tan 
(•tan). 



Bidrag till fomdansk ljudlära. 79 

ia börjat övergå till iæ. I hadorphska handskriften har man 
för övrigt ännu omväxlande skrivningen ia och iæ; så t. 
ex. även siatæ manz ep (66,6); siax jämte siæx^ hialpæ 
jämte hiælpcBj iarn jämte iærn etc. 

IIL Vokalharmoni för u: o, i: e. 

Redan för längesedan har det blivit iakttaget (och, så- 
som det synes, först av R. Liliencron i Zeitschrift für deut- 
sches alterthum VII 568 ff.), att i vissa norska handskrif- 
ter ändelsevokalema u : o samt i : e växla enligt en bestämd 
norm, beroende på vokalens kvalitet i föregående stavelse, 
och enligt Joh. Storm iakttages denna växling i de allra flästa 
fornnorska handskrifter från 1200-talet ävensom i allmänhet 
också i norska manuskript från 1300-talet (se Kock: Stu- 
dier II 322). 

Av mig har en väsentligen likartad vokalharmoni 
för u : Oj i : e blivit påvisad i vissa fornsvenska handskrifter, 
nämligen sådana som nedskrivits i det till Norge fordom 
gränsande Västergötland (se mina Studier I 145 ff); och i 
min skrift Undersökningar i svensk språkhistoria s. 97 no- 
ten har jag i förbigående påpekat, att även i runhand- 
skriften av Skånelagen samma vokalharmoni spåras *). Jag 
skall här söka ådagalägga detta genom en granskning av 
de 20 första sidorna av Thorsens upplaga av runhand- 
skriften. **) 

Denna visar lagen ej längre fullt genomförd, men 
mycket tydliga spår finnas av den. Manuskriptet har de 
fulla ändelsevokalema w, o, i, e stundom försvagade till (Bj 
t. ex. nokæt av nokotj fapcer av fapuTj liusæ av limi^ liksom æ 

*) Oberoende av mig har Sievers i Beiträge XII 482 gjort samma an- 
märkning beträffande sistnämnda handskrift. Det i fråga varande häftet av 
Beiträge utkom t. o. m. ett par veckor före mina "Undersökningar". 

**) Ett par stycken äro avtryckta efter annan handskrift, men tiU dem 
har icke tagits hänsyn. 



80 Axel Kock. 

i andelsen merendels möter i st. f. a: innæn för innan etc. 
Man bör därför vid undersökningen av i fråga varande ämne se 
bort från den försvagade ändelsevokalen æ *). Liksom de fsv. 
vokal-balans-lagama för w ; o, i:e ej utövat inflytande på 
ändelsevokaler i stavelser med semifortis (således i formellt 
sammansatta ord), så har ej häller runhandskriftens har- 
monilag på dem hävt invärkan, och liksom ändeisen -ww, 
om i flera fsv. skrifter ej varit underkastad harmoni- eller 
balans-lagarna, så eger ett motsvarande förhållande rum i 
vår handskrift. 

För övrigt tillämpas i (den granskade delen av) denna 
urkund följande regel: u står efter kort a, efter i, w, (y), 
ce; däremot o efter långt a, (efter slutet e), efter 0^0 — 
i står efter /, w, y samt æ (när detta ej är omljud av ä; 
efter æ följer mera sällan c); däremot e efter a, slutet e, 
efter 0, efter æ^ när detta är omljud av ä, samt efter 0. 

Jag anför åtskilliga (men icke alla antecknade) exem- 
pel på lagen, men däremot alla av mig iakttagna undantag. 

Ex. på u efter kort a: fapur (1,2; 1,4; 1,5; 1,17 etc. 
etc), gvpfapur (1,3), fapur fapur (2,5 etc), fapur hropær^ 
gatu (4,1), salu (1,13 etc), halfu (1,22 bis), annur (1,25; 
2,2 etc, mycket vanligt), andru (2,15), apulkunu (1,12), 
apul uægh (4,5), apuluæghæ (4,2), allugatu^ gangu arf 
Ordet arfope (3,12), arfopæ (2,13) hör icke hit, eftersom 
det var formellt sammansatt (se ovan sid. 76 f.). Ett värk- 
ligt undantag utgör däremot det enda ordet hafpo (4,6). 

Ex. på u efter i: sinu (1,2; 1,4; 1,18 etc etc), kir- 
kiu (1,3 tre ggr), uitu (1,26; 2,9 etc), sliku (2,16), skiftu 
(3,12 två ggr), uildu (4,6). Att ordet biskop alltid har o {ærke- 
biskop (4,4), ærkebis [k] ops 4,1 etc etc) beror tydligen därpå, 
att latinet, hvarifrån det (medelbart) lånats, har episcopus med 
ö, och detta o har så mycket lättare bibehållits i fom- 

*) Det kan måhända visas, att æ står oftare i st. f. äldre e än i st. f 
äldre t, men jag tager icke hänsyn därtill. 



Bidrag till fomdansk Ijudlära. 81 

skånskan, som ordet biskop ännu i Skånemålet är formellt 
sammansatt: i sydskånskan biskå'pp med fortis på ultima. 

Ex. på u efter u: skulu (1,13; 1,27 etc), kunu (1,1 
etc; ytterst vanligt), mughu (1,17 etc etc), firitiughu (2,3), 
ugu (1,1; for uku). 

Intet ex. på vare sig u eller o efter y torde finnas. 

Ex. på u efter æ: rætu (2,6). Ordet ællæfhu 'elva' 
(4,7) är intet fullgott exempel, enär penultimas æ utveck- 
lats ur i. Andelsens o i presens ægho (1,19; 3,3 etc) for- 
klaras därav, att denna form även heter egho (ex. hos Ma- 
chule: Die lautlichen Verhältnisse und die verbale flexion des 
schonischen land- und kirchenrechtes s. 50), motsvarande 
isl. eigu. I egho är o regelrätt, och därifrån har det över- 
förts till ægho. 

Ex. på o efter långt a: ato (impf. 1,6), sapo (impf. 
4,10), luiro (impf. 3,6 bis; 3,21). Däremot uaru (impf. 
3,6; 3,22). Detta varu (jämte varo) förklaras därav, att 
det korta ö-ljudet från sg. var delvis inträngt i plur., lik- 
som man omvänt finner, att under en seAare period i 
samma tempus av samma verb pluralens vokal inträngt i 
sing. I t. ex. Vedels översättning av Saxo (tryckt år 1575) 
finner man ofta impf, vaar (s. 26; s. 35; s. 363 etc. etc.) 

Intet exempel på vare sig o eller u efter e torde finnas. 

Ex. på o efter o: mopor (1,2; 1,4 etc. etc), opolbondæ 
(1,10; 1,12 etc, vanligt), opolbondom (1,14), hofoplot (1,6 
etc), nokot (1,5 etc), iorpo (1,23 etc), e horo (3,21). Gan- 
ska ofta anträffas mopur så väl enkelt som i sammansätt- 
ning, t. ex. æi fapur ok æi mopur (2,8), mopur ok æi fapur 
(2j7)^ fapur mopur (2^8)^ gtfpfapur ok gupmopur (IjS). Ordet 
har delvis utbytt ändeisen -or mot -ur under påvärkan av 
fapur j till hvilket det ofta står såsom motsats. Härmed 
kan jämföras, att i fsv. skrifter, där vokalbalansen genom- 
förts, omvänt ordet mopor (och andra släktskapsord med 



82 Axel Kock. 

oblik kasus på -or) så påvärkat f apar ^ att man dessutom 
även hsiT fapor (se mina Studier I 178, 189 etc.) 

Ex. på o efter ø: rætløso (4,9). 

Ex. på i efter i: gifi (1,17), uitni (1,2 etc), kristindom 
(1,2 etc), huilkit (1,4), lifpi (1,4), uiti (1,4 etc), fingij 
sin9j liggi^ hini^ hinnij firitiughu^ pingij uilij mikiVj sinnig 
møpriniSj møprini (1,23 etc), syzkini (1,27 etc.). Undantag 
göra blott fcrprine (3,10), skifte (subst. 3,11), men annars 
fæprini (1,19; 1,26; 3,20 etc.), skifti (subst. 1,23; 1,28), 
sktfti (verb 2,13 etc.). 

Ex. på i efter u: kummit (1,13 etc), skuldi (2,5), 
kummi (2,9), laghhvpii (3,7), lutit (3,11), uppi (3,22 bis etc), 
gypi (4,7). Undantag: summe (4,6 bis), men summt (1,26 
bis; 4,1; 4,11 etc). 

Ex. på i efter y: kyni (1,2 etc), yfirlifpi (1,4), dyli 
(lyl4:)y mykit (1,23 etc), synh\, syzkini^ yrki (pr. konj.), 
pykki. Även bygdin (best. form 4,7). 

Ex. på i efter ep, som ej är omljud av ä: æftir (1,2 
etc), i mællin (1,5 etc), stæpil (1,19), kræfi (1,19), ængti 
(4,6), stæfni (4,1), é:en5rin (1,22 etc), kænni (2,16), drægiVj 
sælij ækkij ælli ('ålderdom'), tæki (pr. konj.), ænti^ æpUsbørti^ 
hæftiSj fæstis. Som nämnt anträffas stundom även e så- 
som ändelsevokal, nämligen när en dental foregår denna: 
uÆtpe (dat. 1,13), munhæfpe (4,7 bis), sæte (pr. konj. 1,19), 
ræte (dat. 4,3), preste (1,3), ængte (2,7), utlænde (4,11) 
uærre (3,12), éc/<re (1,24), 5eg/re (2,13). Förhållandet är 
detsamma i det ena Tübinger-fragmentet av Frostatingslagen, 
som tillämpar vokalharmoni (jmf. Sie vers: Tübinger bruch- 
stücke der älteren Frostuthingslög s. 12), och det kan således 
icke vara tillfålligt. För övrigt möter e i ærkebiskops^ ærke- 
biskope (ex. ovan s. 80), men här står e ej egentligen så- 
som ändelsevokal. Om pr. konj. tæke se nedan s. 83. 

Ex. på e efter a: barne (1,1 bis), ate (impf. 1,5), /arc 
(pr. konj. 2,14 etc.), aghe (pr. konj. 2,14), arfe (2,3 bis), 



Bidrag till fomdansk ljudlära 83 

mate (impf. 1,11), late (pr. konj. 1,12), fælaghe (1,16 bis 
etc.), uåre (pr. konj. 1,16 etc), uaWe (pr. konj. 2,1), sålde 
(impf.), rape (dat.) mantale^ f aper, I jämförelsevis icke så 
få ord anträffas i efter e?, men i de flästa har detta en 
speciell orsak. 

Presens sg. av iMJifa heter alltid eller i regel hafir (1,6; 
1,10 etc), imperf. Äq/]&i (2,5) jämte Äq/i&e (2,16): pres. konj. 
Ifiafi (2,13; 3,3), men enligt Machule: anf. skrift s. 50 före- 
kommer i hskr. även pres. konj. hafe; på anf. st. upptages 
impf. konj. hafpi. Av takæ möta pres. konj. toÆi (1,5; 1,13 
etc, ofta) jämte talte (1,24; 3,1) och part, tdkit (1,13; andra 
ex. hos Machule s. 36). Det heier fu [1 ] duaghsin (3,6) jämte 
fußjduaghsen (3,6), laghuaghsen (3,5); part. av fa heter 
fangit (1,19 bis; 3,21; 4,7; 4,11). Dessutom aldrigh (1,15; 3,2). 
Formen aldrigh överensstämmer med det nyd. aldrig^ och 
bevarandet av ^-ljudet i fomskånskan kan förklaras därav, 
att ordet fordom och ännu i 1600-talets danska och sven- 
ska hade eller kunde hava fortis på andra stavelsen (se 
Kock: Svensk akcent II 323); även det efter i följande gh 
kan måhända hava bevarat ?-ljudet. Då fskånskan även 
har {fvX)wæxm (Machule s. 37) med m i penultima, har i 
därifrån överförts till fulduaghsev^ så att det blev fulduaghsifi. 
Jämte pr. konj. takij take har runhskr. även tæki (1,22; 1,23) 
och tæke (1,22; 1,25 etc), jämte part. takit även tækin (2,3), 
tækni (2,3); enligt Machule s. 37 även i inf. tækæ jämte takæ. 
Vokalen æ har delvis överförts till andra former från part. 
tækin (isl. tekinn) och pr. tækær. Till följe av dubbelformerna 
med a och med æ i rotstavelsen har man, genom ömsesidig 
påvärkan, jämte take även fått taki (liksom man jämte tæki 
fått tæke), jämte tækit (tækiri) också takit. Ultimas ?*-ljud 
i fangit kan på liknande sätt förklaras av ett äldre fd. 
*fængit (isl. fengit). Möjligen hava ock de palatala ^, k bi- 
dragit till i-ljudets bevarande i fangit^ taki etc. 



84 Axel Kock. 

Presens hafir beror på äldre hæfir (jmf. isl. hefir^ fjut- 
ska hævær)] impf. konj. hafpi möjligen ock på äldre *hæfpi. 
Från dessa former synes i hava delvis överförts även till pr. 
konj. Äq/?, hafe och impf. ind. Aq/J&e, hc^e. Under det att 
de nu avhandlade orden icke behöva godtyckligt strida mot 
vokalharmonien, synes detta vara fallet med manni (3,7; 
men manne 1,3), alli (2,5; 3,21; men alle 1,19) /a;&ir (3,9), 
andri (dat. fem. 4,3), akri (dat. 4,11).*) 

Ex. på e efter e: epe (1,4 etc), flere (2,5), repe (pr. 
konj. 4,6). 

Ex. på e efter o: fore (1,8; 1,14 etc.), klostre (2,10), 
ærkebiskope (4,3), bole (4,10 etc.), arfope (3,12). Beror part. 
skorit (4,10) av påvärkan från ett skurit (jmf. f sv. skuritj? 

Ex. på e efter æ^ omljud av a: bæpe ('både' 1,22; 1,23; 
1,24; 3,2), bæpe ('båda' 1,10), læte (pr. konj. 4,4). Jmf. att 
enligt företalet till Olav helges saga (1849) s. IX denna skrift, 
där vokalharmonien tillämpas, brukar e efter ep, omljud av a. 
Då emellertid från Skånelagen endast få hithörande exempel 
antecknats, och dessa hava dental före ändeisens e, så är det 
möjligt, att deras e-ljud bör därav förklaras, och att regeln 
bör så avfattas, att efter æ (både kort och långt) följer i. 

Ex. på e efter ø: bøte (3,7; 4,9), søker (1^4:) 

Efter det anförda torde det vara otvivelaktigt, att fastän 
ur runhskr. inga exempel på ord med o efter slutet e eller 
med u efter y antecknats, vokalharmonien för u:o (i över- 
ensstämmelse med förhållandet i fsv. och fnorskan) tillämpats 
även efter e och y. 

Såsom nämnt tillämpas vokalharmonien icke på ändeisen 
-um {-om). Man finner -um ej blott i t. ex. arfum^ mannum^ 
hinunij kunnum^ tyltum^ næstum^ utan ock i t. ex. botum (2,15), 



*) I Skånelagen III förekommer dativ-f ormen döz dighi (se beläggstäne i 
Schlyters glossar). Det av a i-omljudda æ har här i den relativt oakcentuerade 
senare kompositionsleden övergått till «', enär det efterföljdes av en guttural -f- 1*. 
Se beträffande denna ljudlag i fsv. och fgutn. Kock i Arkiv IV 171 ff. 



Bidrag till forndansk ljudlära. 86 

manbotum (ib.), loghum (3,22), børnum (1,6 etc.), harnehørnum 
(2,9)*). I hanum (1,14 etc.) var a möjligen förkortat; jmf- 
nyd. ham med a [ej å\). Bibehållandet av «-ljudet i ändei- 
sen -um förklaras av w-ljudets starkt labiala natur. Här må 
påminnas om att fd. av samma grund bibehöll w-ljudet i än- 
deisen 'Um vida längre än i andra ändelser. 

Formellt sammansatta ord (= ord med semifortis) hava 
i och u oberoende av vokalharmonien. Detta är fallet med 
ord på "Ung^ -ing: atung (4,9; 4,11) Yiks^om fiarpung (4,9 etc.), 
pripung (2,15), kunungs (2,15 etc.) — m^^pænning (2,16),5'£er- 
ningum (1,17 etc.) — med ord på -lik t. ex. uloflikæ (3,3) — 
på -mi: møprini (1,24; 1,26; 1,27 bis etc; vanligt) lika väl 
som fæprini (ex. ovan). Se bevisen för att orden varit for- 
mellt sammansatta hos Kock: Studier II 297, 366 f., I 227 ff. 

Ovan har jag förutsatt, att fornskånskan före vokalhar- 
moniens genomförande hävt till ändelsevokaler w, i (ej c, o), 
liksom utan tvivel språket i större delen av Norden använt 
blott dessa ändelsevokaler under den period, som ligger när- 
mast före den tid, från hvilken våra älsta egentliga ur- 
kunder förskriva sig. I Studier II 327 ff. har det, såsom 
jag hoppas, lyckats mig visa, att fsv. i de flästa bygder hävt 
ändelsevokalema w, i. Det framgår nämligen dels därav, att 
våra diplomer från 1200-talet i regeln använda dessa vo- 
kaler, dels därav, att den fsv. vokalbalansen ej annars skulle 
kunna förklaras. Sedan har Sievers i Beiträge XII 484 f. 
framhållit, att danska personnamn i ags. urkunder vanligen 
hava till ändelsevokal i (ej ß), där man väntar ett av dessa 
ljud, samt att förhållandet är enahanda med av Saxo an- 
förda namn, hvilka ej blivit latiniserade. Den omständighe- 
ten, att vokalharmonien tillämpats på daghurper och nätorper^ 
i hvilka ord u (ej o) är det äldre ljudet, talar för, att även 
i enkla ord med harmoni för w ; o ljudet u varit det ur- 



♦) Omvänt næffnjdom (1, 2). 



86 Axel Kock. 

sprungligare (se Kock: Undersökningar i svensk språkhistoria 
s. 97). Härtill kommer, att fgutn. använder blott u och i som 
ändelsevokaler. Sievers synes anf. st. antaga, att man även 
på Island under tiden närmast före de älsta handskrifternas 
nedskrivande hävt blott w, i, och att de i de älsta manu- 
skripten brukliga o, e skulle bero blott på en skrivsed. Detta 
senare antagande vederlägges, så vitt jag förstår, därav, att 
i gamla isl. handskrifter, som annars bruka e och o, mot regeln 
i stundom förekommer efter palataler och i ändeisen -m^, 
liksom u i ändeisen ung (jmf. t. ex. mina Studier I 228 f.), 
d. v. s. just i sådana fall, då inan företrädesvis väntar i- och 
w-ljud. Isl. skrivare, som i ändeisen vanligen använde teck- 
nen Cy o, hava därför säkerligen uttalat motsvarande ljud. 
Icke desto mindre är det möjligt, att man även på Island 
under närmast föregående period brukat blott w, i, men 
hittills torde ej något bevis därför vara framlagt*). 



I sammanhang med ovanstående behandling av forndan- 
skans ändelsevokaler må en liten anmärkning göras om än- 
delsevokalerna i den äldre nydanskan. Under reformations- 
perioden (och väl också senare) användes (åtminstone av 
åtskilliga skrifter) i regeln såsom ändelsevokal e, utom fram- 
för s, i hvilken ställning ändelsevokalen i brukas. Så t. ex. 
i Vedels översättning av Saxo (tryckt 1575) burde^ angre j 
sinej grumme^ Synder, Moders^ Morfader, ingen^ dagligen^ 
dennem^ hannem, forhindret^ affliffuet etc, men sinnis^ saa- 
lediSj dragiSj deriSj slogis etc. Jag finner en bekräftelse på, 
att denna skrivning värkligen återgav det dåtida uttalet, i ett 
yttrande av J. H. Bredsdorff i hans skrift Om Aarsagerne 



*) Den omständigheten, att isl. skalder, som uppeböllo sig i Norge omkring 
år 1000, i ordet Erlingr använda så väl i som c i ultima i överensstämmelse 
med den norska harmonilagen (Sievers anf. st.), kan man ej tillägga någon be- 
visningskraft. 



Bidrag till fomdansk ljudlära. 87 

til Sprogenes Forandringer (1821; utgiven på nytt av Vilh. 
Thomsen 1886). Bredsdorff säger nämligen (s. 17 i Thom- 
sens upplaga): "Alle Vocaler ere i Bøjningsendelserne i Dansk 
og Tydsk blevne til e; men dette har en noget forskjellig 
Udtale, da det snart har en temmelig reen E-Lyd, som foran 
8, snart nærmer sig til æ, som foran r, snart til ø, som 
ellers for det Meste." Då Bredsdorff var en sällsynt utmärkt 
iakttagare (liksom han egde stor kombinationsförmåga), så 
kan man ej betvivla, att åtminstone for omkring sjuttio år 
sedan danskan på det av honom beskrivna sättet skilde mel- 
lan ändelsemas e-ljud. Då i-ljudet står närmare e-ljudet, än 
det står ö- eller ä-ljudet, så är Bredsdorffs uttal av "rent" 
e-ljud framfor s att uppfatta såsom en direkt utveckling av 
reformationsperiodens -is. För övrigt finnes en Ijudfysiolo- 
gisk orsak till att sistnämnda språkperiod brukade e-ljud fram- 
för s: såsom J. Storm (Norvegia I 89) anmärker, "har Hvisle- 
lyden s noget, der minder om Vokalen e". 

Detta bruk av ändeisen -?$ i den äldre nydanskan bör 
sammanställas därmed, att man i fomsvenska skrifter från 
slutet av 1400-talet finner den äldre ändelsevokalen i bättre 
bevarad i sluten stavelse framför s och t än framför andra 
konsonanter (se Kock: Studier II 272). Under reformations- 
perioden däremot har svenskan låtit ändeisens i merendels 
övergå till e även framför 8 och <, om än det äldre i stun- 
dom bibehålles framför t (se Kock ib. 274). 



IV. Två olika v-ljud. 
I Studier öfver fomsvensk ljudlära I 1 ff. har jag hävt 
tillfälle påvisa, att vissa fsv. urkunder från 1400-talet an- 
vända tecknen v och w såsom tecken för v-ljnå enligt en be- 
stämd norm, och att deras stavning återgiver det dåtida ut- 
talet. Tecknet w brukas nämligen med stor regelbunden- 



88 Axel Kock. 

het 1) i ordets början efter dy A, q (i vissa handskrifter, som 
annars tillämpa regeln, står u efter g), s, f, ih 2) i ljudför- 
bindelsen wr-. Däremot står v annars i framljud. Man fin- 
ner alltså t. ex. dwala, dwæliay hwa^ hwariOj hwiloj qwar^ 
qwættæ karla (men i vissa skrifter quidhir, ordhquædhe etc.), 
stvttj swaelghiuj twUy Iwæggia^ thwaghnCj thwinghadir etc.; vi- 
dare wredhe^ wrangan etc. — men däremot var^ vin^ værk 
etc. etc. 

På grund därav att vissa svenska bygdemål ännu i dag 
använda den labiodentala frikativan v i sådan ställning, där 
dessa fsv. handskrifter bruka tecknet v^ men däremot halv- 
vokalen w (engelskt w) väsentligen i de ställningar, där de 
fsv. handskrifterna använda tecknet w (se vidare härom Stu- 
dier I 25 ff.), har jag dragit den slutsatsen, att tecknet w i 
de avhandlade handskrifterna utmärker halvvokalen w^ teck- 
net v åter den labiodentala frikativan. 

Senare har Ludvig Larsson iakttagit en liknande an- 
vändning av tecknen u och v i två bland våra älsta isländ- 
ska handskrifter, nämligen Reykjaholts måldagi och älsta de- 
len av Cod. 1812 4:o i gamla kgl. samlingen på Kgl. biblio- 
teket i Köpenhamn. Man finner där t. ex. tuevetr, huerfay puc- 
rar etc. men verre^ vip^ ovepe etc. (se Larssons upplaga av 
Cod. 1812 4:o s. XV med noten 2). 

Det är otvivelaktigt, att tecknet u i dessa handskrifter 
återgiver ett mera w-liknande ljud än tecknet t;, liksom detta 
i de fsv. handskrifterna är fallet med tecknet w i motsats 
till v. 

Aven i bygder, som under medeltiden tillhörde Danmark, 
göres i våra dagar en liknande skillnad mellan två olika 
t-ljud. Detta är icke blott fallet i norra Halland (se P. N. 
Peterson i mina Studier I 25) utan ock i norra Skåne, åt- 
minstone i Norra Åsbo och Västra Göinge härader. Enligt 
mig benäget meddelad uppgift av fil. lic. Gustaf Billing 
användas nämligen av målet i de nämnda skånska bygderna 



Bidrag till fomdansk ljudlära. 89 

två t;-ljud: den labiodentala frikativan {v) och den bilabiala 
frikativan (8), hvilken kanske har dragning åt halvvokalen tv. 
Det senare ljudet brukas i ordens början efter 5, ä, t samt i 
ord, där ett begynnande h eller d avnötts, t. ex. swal, kwåll, 
twi; wass "hvaas", tvem "hvem", wale "dvala". I framljud står 
däremot «;, t. ex. vi. Målet står alltså huvudsakligen på samma 
ståndpunkt som 1400-talets svenska. 

Då alltså väsentligen enahanda skillnad mellan två ^-Ijud 
finnes både i fsv., i isl. och i Skåne-målet, så är man a priori 
mycket benägen att antaga, det också i fomdanskan en dylik 
olikhet existerat. 

Jag anser mig också kunna meddela ett direkt bevis for 
denna mening, i det att jag nämligen i en fomdansk hand- 
skrift funnit spår av ljudlagens tillämpning. 

Detta är fallet i den av Såby utgivna En dansk lægebog, 
tryckt efter AM. nr 187 8:0, hvilken handskrift enligt ut- 
givaren är på 1300-talet skriven av en selänning. Mina ne- 
dan meddelade uppgifter om handskriftens sätt att beteckna 
t;-ljud grunda sig på en granskning av utgivarens rikhaltiga 
och noggranna glossarium. Denna fomd. skrift sluter sig, 
hvad t;-ljudets grafiska beteckning vidkommer, närmast till de 
ovan anförda isl. handskrifterna, i det att den såsom tecken 
för de båda ljuden använder u och w^ motsvarande resp. u 
och t; i de isl. manuskripten. 

För vår fd. handskrift gäller nämligen följande regel: 
den använder tecknet u uteslutande eller fakultativt 1) i 
ordens början efter d, A, g, 5, t, th 2) i framljud i ljud- 
förbindelsen tor- — däremot brukar den annars i fram- 
ljud aUtid tecknet w. Jag anför materialet för att ådaga- 
lägga regeln. 

Efter d står alltid u: dtmly dualæ^ duæl (imperat.); 
aldrig w. 

Efter Ä- följer u i htuiluce "ögonlock", men vanligen w: 
hwüj hwar, hwas m. fl. 



90 Axel Kock. 

Efter q följer alltid w, aldrig w*): quathæ^ quesyrt^ quic- 
sølj\ quidhj quinnæ, quistæ (pl. av quist), quæld^ quært ("stilla"). 

Efter s står u i sua (jämte swa\ suart (jämte swart)] 
annars w: swalæ^ swenharn^ swedæs m. fl. 

Efter t står u i tua (jämte twaj räkneordet 'två'); w åter 
i twekøns. 

Efter th följer u i thua (jämte thwa "tvätta"), men w i 
thwal "tvål", thwært, 

1 framljud står u framför r i urith^ urither (jämte writh^ 
writher av writhæ "vrida, smörja"); w däremot i wrang ær y 
wrethæ. 

Annars i framljud utan undantag w: watUy wathcßj waxæ^ 
waXj warmj wegh, wethj wi^ wijn etc. etc.; så ock i början 
av senare kompositionsleden **), t. ex. andwarpær, forwinder^ 
muldwarps. 

I sammanhang härmed må ock nämnas, att — enligt 
granskning av glossaret — handskriften såsom tecken för 
w-ljud nästan alltid använder w, t. ex. genum^ biug^ blothu 
'blodig', brutj huUj clutj udæUj uwijn etc. I framljud kan u 
liksom i fsv. handskrifter och i andra manuskript från medel- 
tiden stundom utbytas mot v: vtj vm^ vnde (dessutom dt{fv 
mych s. 4 r. 1 2). Tecknet w möter i orden swr (jämte swr), 
wt (jämte utj vt\ thiwrs tælgh (jämte thiurs\ och det ut- 
märker här liksom ofta i fsv. (se mina Studier I 6 f.; II 396) 
långt w-ljud. Dessutom förekommer två ggr wl "ull" (jämte 
ul)] h varför w brukats i sistnämnda ord, kan jag icke an- 
giva ***). Ü är alltså obetingat det normala tecknet för w-ljud. 



*) Detta är dock mindre bevisande, eftersom u här kan användas av blott 
grafiska skäl; jmf. ovan s. 88. 

**) Såsom undantag kan icke det enligt s. 4 noten 4 i kanten till- 
skrivna v uuælt räknas, i hvilket för övrigt uu kanske bör uppfattas såsom 
liktydigt med w, 

***) Att antaga, det w här står i st. f. tow-, och att det nordiska ordet er- 
hållit V' genom påvärkan av det mnt. wulle, är väl föga tilltalande. 



Bidrag till fomdansk ljudlära. 91 

Besinnar man detta, och sammanställer man handskrif- 
tens stavning av t;-ljudet med de från fsv., isl. och skånskan 
anförda resultaten, så torde det vara säkert, att man i 1300- 
talets seländska (liksom i 1400-talets svenska) hävt två olika 
e;-ljud: 1) ett med mera M-liknande uttal, nämligen a) i bör- 
jan av ord efter d^ ä, ä, s, ty th (= p) b) i framljud i för- 
bindelsen tor- — 2) ett v-ljud som stod närmare vår labio- 
dentala frikativa, nämligen för övrigt i framljud *). 

Fömjutskan (åtminstone i vissa bygder) skilde sig i detta 
avseende från fornseländskan. Som bekant finnes i flera mo- 
derna jutländska bygdemål halvvokalen te; så väl i framljud 
som ock i sådana ord som kwest 'kvist', swem 'simma' (P. 
K. Thorsen: Bidrag til nörrejysk lydlære 61 f.), och förhål- 
landet var troligen enahanda i fornjutskan (jmf. Lyngby: 
Udsagnsordenes böjning i' jyske lov 11). Det ursprungliga 
t(;-ljudet synes vara bevarat i jutskan, och härmed kan sam- 
manställas, att man i vissa ålderdomliga nysv. bygdemål har 
e(;-ljudet kvar i alla ställningar. 

Exkurs. 
Två olika v-ljud i forngutniskan. 
Även i forngutniskan finnas två t^-ljud, hvilka brukas 
enligt väsentligen samma norm som i de förut avhandlade 
nordiska språken. Detta framgår nämligen av en granskning 
av språket i Guta-sagan, som i Schlyters upplaga (s. 93 — 
112) är tryckt omedelbart efter Gottlandslagen. Save har i 
Gutniska urkunder s. IX f. anmärkt, att språket i Guta- 
sagan samt i kapitlen 62, 63 och 65 av Gottlandslagen icke 



*) Den frågan, hvilka dessa Ijnd, närmre bestämda, voro, belyses ej väsent- 
ligen av handskriftens sätt att återgiva det i mid- och slutljud förekommande 
v-ljud, som utvecklats (icke av germ, m?, utan) av germ, bilabial sångbar eller 
icke-sångbar frikativa. Detta r-ljud återgives nämligen, efter hvad det vill 
synas, på ett ganska skiftande sätt, t. ex. gifæ och giuæ^ Uf ær och leuævy sof- 
wær och sauæ^ ofauy ouæTf arwæ^ ewangelium etc. 



92 Axel Kock. 

fullt överensstämmer med språket i den övriga delen av la- 
gen, i det att dialekten i Guta-sagan och i de nämnda ka- 
pitlen intager en något yngre ståndpunkt än den av lagens 
andra partier representerade forngutniskan. Även med av- 
seende på bruket av t-ljuden överensstämma kapitlen 62, 
63 och 65 av lagen med Guta-sagan. Hvad den grafiska 
beteckningen av ljuden beträffar, gör den fomgutn. hand- 
skriften gemensam sak med den ovan omtalade fomdanska. 

Regeln är alltså: tecknet w brukas i framljud; tecknet 
u i ordens början efter [d]^ A, g, 5, <, p. 

Jag anför exempel på regelns förra del: war (93,13*); 
96,11 etc.), warpa (94,11), warp^ wildUj bort wisUj wariy wipr- 
atta^ wi ('helgedom'), wäl^ wantro^ wilin^ wapa^ werddi^ 
sielfs wiliandi^ norwegij wepru^ sielfs wilia^ kirhiu wigslUj 
wendus^ wikUj wintr tima^ walhorga messur^ wagnjclum etc. etc. 

Exempel på regelns senare del: huita (94,2), huert 
(94,23), huer^ hmrri^ huerium^ huar etc. — quam (93,15), 
quapu (95,17), tilquemda^ quinna^ neqtrnn 'någon' etc. — 
suafu (94,4), annzsuarapv (95,16), suiarikis^ suer "svärfar", 
suia etc. — tueim (89,18), tuj byt (90,21), tuar "två", tua 
"två" — puang (subst. 100,2; 102,8), puang (impf. 100,3). 

Icke mera än ett enda undantag finnes, nämligen varpr 
(pres. 102,1); men däremot warpr (104,7). 

Våra fomgutn. urkunder hava icke något ord, som börjar 
på dv-j men efter det anförda är det otvivelaktigt, att även 
sådana ord i fomgutn. hävt samma t-ljud som orden på äw-, 
qu-j su-y tU' och pU'. 

Tecknet w brukas i framljud även av ord, som ingå så- 
som senare sammansättningsled av komposita, t. ex. norwegi 
(97,23). 

Då vissa fsv. urkunder, som göra skillnad mellan två 
i;-ljud, bruka halwokalen omedelbart efter det negativa pre- 



*) Första talet betecknar sidan, det andra raden i Sch lyters applaga. 



Bidrag till forndansk Ijudlära. 98 

fixet O- i sådana ord som nysv. ovän (se mina Studier I 9 
och 29), så fortjenar det anmärkas, att detta icke var fallet 
i den dialekt, som Guta-sagan representerar. Här har man 
nämligen o wigp (101,12). 

Under det att fsv. och fd. bibehålla det mera w-liknande 
t;-ljudet i förbindelsen vr- i sådana ord som nysv. vrede etc, 
förlorar forngutn. i;-ljudet i denna ställning, t. ex. fgutn. raipi 
'vrede', réka 'driva' (vräka). Däremot är det mycket ovisst, 
huruvida ljudförbindelsen wr- i forngutn. övergått till hr- i 
ordet hriscapus (Guta-sagan 100,9), såsom Save: Gutniska 
urkunder s. XXVII och Söderberg: Forngutn. ljudlära s. 41 
antaga. Identiteten av got. gawriskvan, "frucht bringen" och 
detta fgutn. briska^ som av Schlyter (i överensstämmelse med 
den gamla tyska översättningen) återgives med "föröka" är 
nämligen enligt min åsikt högst tvivelaktig, och så mycket 
mera, som betydelsen "föröka" för briska ej riktigt passar på 
i fråga varande ställe. 

Naturligtvis har forngutn. liksom fsv., fd. och isl. hävt 
ett mera w-liknande ljud efter konsonant (i huer^ suer etc.), 
ett mindre w-liknande ljud i framljud (i war etc.). Beteck- 
ningen av det av / eller 8 uppkomna t;-ljudet i Guta-sagan 
är icke avgörande för den frågan, av hvilken art dessa t;-ljud, 
närmre bestämda, varit. Man har t. ex. vfatiy yfir^ sielfum; 
piehmr^ olauir; alfha. 

Av Noreens "Fårömålets ljudlära" och Klintbergs "Lau- 
målets kvantitet ock aksent" framgår, att de gottländska mål, 
som dessa avhandlingar beskriva, icke längre hava den skill- 
nad mellan två t-ljud, hvilken finnes i Guta-sagan. Dessa 
mål använda nämligen liksom nysv. rspr. endast den labio- 
dentala frikativan. 



Två olika t'-ljud hava alltså blivit påvisade under me- 
deltiden från fsv. (1400-talet), isl. (omkring år 1200), fornd. 



94 Axel Kock. 

(1300-talet) och forngutn. (mediet av 1300-talet), och ljud- 
lagen har således tillämpats i de flästa bygder av Norden. 
Såsom det framgår av vissa bygdemål (t. ex. Dalmål, Jut- 
landsmål), som ännu i dag i alla ställningar bruka «^-ljudet, 
har ljudlagen dock ej genomförts på samnordisk ståndpunkt. 
Troligen har den dock ganska tidigt tillämpats, och då isl. 
genomfört den åtminstone redan år 1200, fd. och fgutn. på 
1300-talet, så har den sannolikt gjort sig gällande även i 
f sv. redan före 1400-talet, ehuru den först i urkunder från 
denna tid blivit påvisad. 

Huvudsaken är naturhgtvis, att de fornnordiska språ- 
ken i framljud brukade ett mindre w-liknande r-ljud än efter 
konsonant, och att i fomspråket t;-ljudet i den senare ställningen 
var halvvokalen w^ är väl ganska säkert. Att med visshet av- 
göra «;-ljudets natur under ohka tider och i de skilda språken i 
framljud är väl knappt möjhgt. Det kan hava varit antin- 
gen bilabial eller dentilabial frikativa, troHgen under äldre 
tid d^t förra, under något yngre tid det senare. Vid över- 
gången från halvvokalen to till det dentilabiala v i åe ny- 
nord. språken i värre etc. har man nämligen att antaga över- 
gångsstadiet bilabial frikativa. Då nu isl. vid avfattandet 
av Eddasångerna och även av de älsta skaldevisoma i fram- 
ljud hade den labiala halvvokalen kvar i verri etc. (se Gering 
i Pauls och Braunes Beiträge XIII 202 ff.), så är det gan- 
ska antagligt, att ännu omkring år 1200 ljudutvecklingen i 
dessa ord ej framskridit längre än till bilabial frikativa*). 
Detta bekräftas delvis därav, att /-ljudet i nyisl. ofta är 
bilabialt i ljudförbindelserna rftj Jft^ och kanske i någon mån 
även därav, att det ursprungliga w^-ljudet i ord sådana som (Bvi^ 
æfi 'an age' etc. först inemot år 1400 synes hava samman- 
fallit med t;-ljudet i Ufa etc. (jmf. Bj. Magnusson Olsen i Ger- 
mania XXVII 271 f., Noreen: Isl. Grammatik § 190.) Detta 

*) Hoflfory antar (i Reykjaholts mäldagi s. 21), att isL omkring år 1200 hade 
labiodental frikativa i verri etc, men utan att motivera sin åsikt. 



Bidrag till fomdansk Ijudlära. 95 

hindrar emellertid icke, att i ISOO-talets danska och fomgutn. 
och i 1400-talets svenska t;-ljudet i værri etc. kan hava bhvit 
labiodentalt, och detta är kanske till och med troligt, efter- 
som de östnord. språken ju merendels intaga en yngre stånd- 
punkt än isl. 



V. Till behandlingen av ic-omljudet av a. 

Jag har i Studier öfver fornsvensk ljudlära II 464 ff. 
granskat behandlingen av w-omljudet av a i de östnordiska 
språken. Men då det över huvud är relativt få ord, i hvilka 
detta ljud finnes, och då jag, sedan denna granskning ned- 
skrevs, iakttagit åtskiUiga av mig då opåaktade ord, som giva 
ett ytterhgare stöd åt min uppfattning, så återkommer jag 
här tiU frågan. 

Regeln for behandhngen av o, w-omljud av kort a, i 
danskan och svenskan är följande: 1) det övergår till ø (ö) 
a) framför r b) framför kort Mjud, när detta står i slutljud 
eller fore vokal; 2) det övergår till u framför gg; 3) det 
kvarstår för övrigt såsom o. 

Ljudförbindelsen gr har övergått till ør i fd. børn^ hør^ 
nyd, ørn (se Studier II 471) och dessutom i fd. tørff{Veåer 
Laale; Nyerups uppl. nr 1156; isl. subst. p9rf)j ørk 'ark' (N. 
M. Petersens Litteratur-hist *. II 228), äldre da. g ørn "ullgarn" 
(exempel i Kalkars ordbok; görn^ gjørn^ neutr. "ullgarn" även 
i Skånemålet och i danska bygdemål; se Rietz' och Molbechs 
Dialekt-lexikon. Omljudet är överfört från pL; isl. ggrn). — 
Till de i Studier anförda exemplen på Ijudutveckhngen pr >ör 
i fsv. kunna läggas hørfh f. 'harv' (ett ex. i Söderwalls ord- 
bok) och för (i Gamla ordspråk nr 630; 'resa' *); isl. fgr). 

I fd. øl 'öl', nyd. møl "mal" har ljudförbindelsen gl bhvit 
øl. Eftersom i t. ex. nyd. barsel- bodel {btiddell) "gästs^bud" 

*) Jag hoppas kanna i annat sammanhang motivera denna min översättning 
av ordet i detta förvanskade ordspråk. 



96 Axel Kock. 

(av äldre barsøl^ hudhøl) -øl "cerevisia^ såsom senare kompo- 
sitionsled av ord med huvudakeent på första stavelsen över- 
gått till -c/, så kan även nyd. handsel "de første penge en 
sælgende modtager om dagen" (i äldre nyd. skrivet haandselj 
haandselle enligt Kalkars ordbok) hava utvecklats ur ett al- 
dre *handsøJj liksom vi ännu på nysv. hava handsöl Men 
första försäljning, någon gör på dagen" (jmf. isL hand-sal 
pl. hand-spl och Studier II 472 *). Emellertid kan handsel 
väl även hava utgått från sg. handset. 

Utom i hug^ dtig {dugh "dagg" t. ex. redan i En dansk 

« 

lægebog = AM. nr 187 8:o s. 20,11), lug (isl. Ipgg^ nysv. logg 
['kärlj; se Studier II 477) har g blivit u även i fd. glwgactigt 
(Peder Laale nr 465; i Chr. Pedersens upplaga; på samma 
ställe i 1506 års upplaga glu)æ\ hvilket motsvaras av fsv. 
gluggotterj isl. glgggr "skarpsynt". Svenskan har -tigg- av ur- 
sprungligare -ggg- även i det under förra århundradet bruk- 
liga subst, rugg (så t. ex. i Sahlstedts ordbok) "ragg" och i 
det därav bildade ännu brukliga adjektivet ruggig. Det neu- 
trala nysv. rugq^ ragg är nämligen tydligen identiskt med det 
feminina isl. rggg^ fsv. (och nysv.) ra^ med samma betydelse. 
Om da. lov^ hoved- hold se Studier II 471, 409. [7-omljud 
torde även föreligga i fd. nos "näsborre", även skrivet nös 
(Valdemars Selandslag 2,5). I fd. sporf^ nyd. spurv hade 
man enligt den uppställda regeln väntat ø (ej o, w). Serenii 
Svensk-engelska ordbok (1741) har på liknande sätt sporrhök 
'sparrow-hawk'. Troligen föreligger i detta da. sporf^ spurVj 
sv. sporr ett annat avljudsstadium än i sv. sparv^ isl. spgrfr 
(annorlunda i Studier II 477). 

*) Aven i fsv. har ö i senare kompositionsleden övergått tiU e, när hnvud- 
akcenten föll på förra sammansättningsleden. Detta har, såsom jag i Arkiv IV 
177 antytt, varit fallet i LÖI)ö8e >> Lödhesej Skan6> Skåne, I samma häfte 
av Arkivet s. 128 har Bagge påpekat denna Ijndntveckling i fsv. noran>' noren, 
hospröa (husfröa) :> hosprea, Asö > Äse, Härtill kanna ytterligare läggas hxgh- 
beti sokn (üppL-1. M. 11 § 1 i handskr. £ enligt noten 90), som i andra hand- 
skrifter heter laghböte sokn, och epzere (VGL. II Add. 7,28), ezeret (ib. 7,9) av 
épsore (i VGL. II Add. dock oftast épgöre). 



Bidrag till fomdansk Ijudlära. 97 

Exempel på w-omljud av långt a äro i de östnordiska 
språken ytterst fä, men, så vitt av dessa framgår, har p be- 
handlats på samma sätt som p; dock så att, där man väntar 
ö (representerande isl. ji), detta vid förkortning övergått till u 
(jmf. Studier II 479 ff.). Ett exempel härpå erbjuder det i Skå- 
nemålet brukliga kvinnonamnet Olu^ isl. öl^f (fem. till ölåfrj 
Olqfr\ hvilket namn på svenska runstenar möter med skriv- 
ningen o /a w/ (Liljegren nr 91,856), d. v. s. ö/p/ eller ö/p/, och 
som även anföres av O. Nielsen i hans skrift Olddanske Per- 
sonnavne s. 70, nämligen under formen ^Olof {Olouo Ejef.) 
12. Arh." från Necrologium lundense eller Liber daticus lun- 
densis. I Skånemålets Olu har det slutljudande -v förlorats 
liksom i motsvarande maskuUna namn Ola (av ölåfr^ ölqfr). 
Om den av Nielsen anförda formen är korrekt, så visar den, 
att namnet i Skåne på 1100-talet hade o-ljudet kvar i ultima. 
Jmf. med Olu av öl^f det fd. pronomen pers. hun av Äfft?, 
hvilket merendels användes proklitiskt (fsv. Aww, hon). I 
nysv. tutt Xlin-)tått' (isl. pgttr; jmf. Rydqvist II 154), fsv. 
verbet tutta (Gamla ordspråk 425) har p vid förkortning fram- 
för tt övergått till u. (^-ljudet i tåtj tått (d. tot) härrör från 
det oomljudda patter.) Jmf. härmed övergången av ö (= isl. 6) 
till u vid förkortning i fd. och fsv. {hægumi^ gutt etc.; Kock 
i Arkiv IV 176). Om fd., fsv. øl 'rem' (isl. ^l) se Studier 
anf. st *). 

*) Dialektiskt (åtminstone i vissa trakter av Norrland) synes, att dömma 
av det av Bjdqvist IV 182 f. hnvndsakligen från Eietz anförda materialet, 
«-omljndet av kort a hava övergått tiU ö även i vissa andra ställningar, 
än där detta var faUet i fsv. riksspråket, liksom man dialektiskt (även i vissa 
trakter av Norrland) har även det yngre u-omljudet av a, som annars tillkom- 
mer blott Island och (vissa bygder av) Norge (jmf. Arkiv IV 141 ff.). Så har man 
i Västerbotten t. ex. hoku (jämte haJcu) 'haka', sogu (jämte sagu) 'saga', tvöru 
(jämte tvaru) 'grötkräkla', dvélu 'dvala', fritölu 'fritalig', margfollu, vöttu- 
'vattn'-. JmL härmed utvecklingen av p till o i isl. — I vissa trakter av östra 
Skåne har man nött 'natt', i Blekinge nötte(-gammal) (jmf. Eietz 462 f.). i hvilket 
ord ö torde hava utvecklats ur långt p; jmf. Smålandslagens höön 'hon', ack. 
höna. 

Lund. Axel Kook. 



Vigslödi. 

Bei Besprechung der gesetzgeberischen Arbeiten, welche 
auf Island in den Jahren 1117 — 18 vorgenommen wurden, 
und für welche man die Bezeichnung "Haflidaskrå" zu brau- 
chen pflegt ^), sagt Ari frödi in seiner islendlngabök^): ^k vas 
scrival)! Vlgsl6l)i oc mart annat i l9gom''. Einen ganz än- 
lichen Bericht giebt auch die Kristnisaga^ ); in unseren ßechts- 
büchern findet sich aber wirklich ein Abschnitt, welche die 
genannte Bezeichnung führt, und zwar zeigt derselbe in der 
Konüngsbök die Überschrift*): "Her hefr vpp vlg slodg,", in 
der Stadarhölsbök aber die Überschrift ^): "Vpphaf vig- 
sloda", während die auf einer selbstständigen Grundlage beru- 
hende Papierhs. AM. 125, A. die Überschrift "Wijg slodi'' 
oder "Wig slodi" bietet ^). Die sprachliche Erklärung aber des 
Namens Vigslo&i ist bisher in sehr verschiedener Weise ver- 
sucht worden, und darum immerhin einer Besprechung werth. 

Von den beiden Wörtern, aus welchen die Bezeichnung 
Vigslödi zusammengesetzt ist, bezeichnet das erste, das Haupt- 
wort vig nämlich, von Haus aus den 'Kampf, und das dazugehö- 
rige Zeitwort vega 'kämpfen'. Zeitwort sowohl als Hauptwort dür- 
fen dabei als gesammtgermanisch betrachtet werden. Wulfila 
braucht veihan als Übersetzimg von f^ccx^ip^ imd vaif^o für /ia/ij. 
Im Angelsächsischen ist vtg und vigg für 'Kampf, vtgan für 



») Vgl. Konüngsbök § 117, S. 213: "a scrö {»eirre er HafliSe let gera". 
') Cap. 10, S. 16 (ed. Finnur Jönsson Kopenh. 1887). ») Cap. 13, 8. 29 (Bi- 
skupa sögur 1). *) Kgsbk. § 86, S. 144. ») St S. 291. •) In Vilh. Pinsen's 
Schlussband, S. 428 u. 442. 



VigsieSi. 99 

'kämpfen' nachweisbar, und eine Reihe von Zusammensetzun- 
gen wie vigbecUUj vigbil^ vigbläc^ vtgcyrm^ vtgcrqft \l dgl., 
dann von Ableitungen wie viga^ vigendj lässt erkennen, dass 
das Wort dem Volke ein sehr geläufiges war. Im Altsäch- 
sischen kommt gleichfalls e% f&r 'Kampf und 'Krieg' vor, 
und das Zeitwort viigan lässt sich aus der Participialform vi- 
gand 'Kämpfer' erschliessen; nicht minder kennt das Altfrie- 
sische sowohl icich^ Gen. toiges für 'Kampf, als wigand für 
'Kämpfer'. Im Althochdeutschen endlich ist wig im Sinne 
von 'K^mpf ' und 'Schlacht', dann ungan im Sinne von 'kämp- 
fen' mit einer reichen Fülle von Ableitungen und Zusammen- 
setzungen bezeugt, wie z. B. eintvig oder eintvigij kamfwig 
nahtung^ volcung^ dann tvigantj tmglihj tvighaß^ und auch im 
Mittelhochdeutschen ist unc für 'Kampf, 'Schlacht' und 'Krieg', 
ungen für 'kämpfen', ungant für den 'Krieger', sammt einer 
langen Reihe von Zusammensetzungen noch üblich. Die 
Grundbedeutung 'Kampf, 'kämpfen' kann hiemach für beide 
Worte als festgestellt gelten; es ist dies aber von einiger Be- 
deutung, wenn man bemerkt, dass die beiden Worte im Alt- 
nordischen auch wohl noch in einer engem Bedeutung ge- 
braucht werden. Das Zeitwort vegoj seltener viga^ bezeichnet 
nicht nur 'das Kämpfen' sondern auch ganz speciell 'das Todt- 
schlagen', und das Hauptwort vig wird häufiger noch für 'die 
Tödtung' als für 'den Kampf gebraucht. In den Geschichts- 
quellen und den an sie sich anschliessenden Denkmälern kom- 
men beide Wörter noch oft genug in jener umfassenderen Be- 
deutung vor. So heisst es in der alten Heidarviga saga, cap. 
31 *): Tanni rædst i möti Barda; tekst |)ar vfg afburda frækn- 
ligt", und in Gylfaginnfng, cap. 51 *): "hundrinn Garmr, 
hann å vfg möti Ty, ok ver dr hvårr ödrum at bana"; in der 
Islendfngabék, cap. 7 •) ist- von einem "veria l)eim vfgi t)ing- 



*} iBlendinga sogar, II, S. 369 (1847). >) Edda Snorra Sturlnsonar, I, S. 190. 
*) ang. 0., S. 10. 



100 K. Maurer. 

V9llenn'', in der Eyrbyggja, cap. 9^ ) von einem "verja ^eitn 
vigi völlinn", und in der Olafssaga Tryggvasonar, cap. 217 ^) 
von einem "verja vIgi brüarspordana" die Rede, während die 
Kristnisaga, cap. 9 ^) gleichbedeutend sagt: "let verja brüar- 
spordana båda med våpnum". Vigr heisst der kampftüchtige 
Mann, und üvigr derjenige, der z. B. durch Wunden kampf- 
unfähig geworden ist; vignw&r der vom Kampf Ermüdete, 
vtgi ein zur Vertheidigung passender Ort, u. dgl. m. So 
spricht man aber auch niöht selten von einem "vega sigr" 
als 'dem Erfechten des Sieges'; die Njåla, cap. 63 *) sagt 
von Gunnarr: "tok hann ^å atgeirinn ok sverdit, ok vegr med 
bådum höndum", und die Sverris saga, cap. 163 von K. Sver- 
rir *): "hann veitti eitt spjötlag hverjum er hann vä at", 
und auch in einem isländischen Rechtsbuche wird als "bæde 
vegande ok verjande fjors sins ok fjår" der Mann bezeich- 
net ^), der kräftig genug ist zum Angriffe wie zur Ver- 
theidigung von Gut und Leben. Dem gegenüber werden aber 
dieselben Ausdrücke in den nichtjuristischen Quellen auch 
nicht selten in einem engem Sinne für den Todtschlag imd 
dessen Begehung gebraucht, und in den Rechtsquellen ist 
diese letztere Anwendungsweise geradezu die vorhersehende. 
Sehr bezeichnend ist der beide Bedeutungen vereinigende Aus- 
druck vega vig^ d. h. einen Todtschlag begehen ''), oder auch 
vega skammarvig ®), vega vig i veum ®), vega vig um konu *®), 
vega ods manns vig ^^); bezeichnend ist andererseits auch der 
Ausdruck vega til arfSj welcher bedeutet, durch die Tödtung 
eines Mannes den Anspruch auf dessen Erbschaft erweren ^*), 
sofern ja hier der Begriff der Tödtung durch die EröfBiung 
des Erbganges absolut festgestellt ist. Ganz unzweideutig ist 

*) ed. Gudbrandr Vigfüsson, S. 10. *) FMS. II, S. 207; Ilateujarbök I, 
§ 338, S. 426. ») Biskupa sögur I, S. 17/ *) ed. Konrådr Gislason I, S. 288. 
») FMS. VIII, s. 406. •) Staäarhölabök, § 277, S. 305. ') Njåla 36/141 und 
87/411; Eyrbyggja 18/21; Flateyjarbök II, § 299, S. 370; GpL. § 151. ») Njdla 
146/830. •) Fléamanna «. 6/124; Landnåma V, 10/304, dann II, 6/80 u. öfter. 
") GpL. 160 '») ebenda. 164. ") Fléamanna s. 16/135. 



V •• 



« • 



Vigsim. 101 

auch die Bedeutung des Ausdruckes vig^ wenn in dem einen 
unserer Rechtsbücher der Fall besprochen wird *): "ef rétt lyst 
er eno meira såre å bond manne ok geriz l)at at vigi sidarr^, 
während das andere sagt "ok geriz fat at banasåre"; oder 
wenn anderwärts in einem anheben Falle gesagt wird '): "ef 
madr lysir sjålfr sår sin, ok verpr fat at vigi sidarr", oder 
in der Formel für die vtglysing des Thäters selbst die Worte 
gebraucht werden '): "ek lysi sår, ef at sårom geriz, enn yi^^ 
ef at vfgi geriz". Nicht anders steht es femer, wenn von 
einem "lysa frumhlaup å bond manne, eda sår, eda drep, eda 
vig" die Rede ist *), oder: "um sakir fær allar er hér ero 
taldar um sår ok um vfg ok t)å lagalösto alla, er å t)eim 
vetvångi göraz, er å unnin verk verda med monnom" *), u. dgl. 
m.; in allen diesen Fällen nämUch bezeichnet vig ganz un- 
zweideutig nicht die Kampfsache im AUgemeinen, sondern 
ledigUch eine ganz specielle Art von Kampfsachen, nämHch 
den Todtschlag im Gegensatze zur Verwundung, zum einfa- 
chen Schlage oder zum rechtswidrigen Angriffe. Da jedoch 
der als VigsUtfi bezeichnete Abschnitt von den Kampfsachen 
überhaupt, und keineswegs blos von den Todtschlagsachen 
handelt, wird man anzunehmen haben, dass das Wort in 
dieser Zusammensetzung noch in seiner altern und umfassen- 
deren Bedeutung gebraucht sein wolle, nicht in seiner jün- 
geren und engeren Geltung. 

Das zweite Wort in der Zusammensetzung, das Haupt- 
wort alåbi nämUch, hat der Erklärung grössere Schwierig- 
keiten bereitet. Anders Bussæus *) und B. Finnur Jönsson '') 
übersetzen dasselbe mit 'traha', was ja insofern ganz richtig 
ist, als träha^ von trahere abgeleitet, 'das Gezogene' bedeutet, 
aber allerdings der specifisch römischen Bedeutung des Wor- 

M Kgsbk § 87, S. 153, vgl. Staäarhbk § 281, S. 311-312. ») Kgsbk, § 88, S. 
155; Staäarhbk § 281, S. 312. ») Kgsbk § 87, S. 154; Staäarhbk § 282, S. 313. 
*) Kgsbk § 88, S. 156; Staäarhbk § 283, S. 314. ») Kgsbk § 89, S. 157; Staä- 
arhbk § 284, S . 316. •) Arii Thorgilsis filü Schedæ, S. 66, not k. (1733). 
^) Historia ecclesiastica Islandiæ I, S. 271. not. a (1772). 



102 K. Manrer. 

tes gegenüber nicht entspricht, vermögen deren dasselbe ein 
unserer Egge ähnliches Geräthe bezeichnete, welches zum Aus- 
dreschen der Körner aus den Æhren diente. Man scheint 
aber das Wort als mit sleétij d. h. Schlitten, gleichbedeu- 
tend angesehen zu haben, wie denn schon Lauritz Kongslew *) 
vigslo&i mit "Dødens Slæde" und F. C. Dahlmann ^) mit 
"Tödtungsschlitten" tibersetzt, und auch fördr Sveinbjömsson 
sleéfi und sloéti als identisch betrachtet ^); doch hat A. L. J. 
Michelsen hiegegen bereits eingewendet, dass slö&i eigentlich 
nicht 'traha', sondern das auf einem Schütten Gezogene, 
Nachgeschleppte bedeute *). Ganz das Richtige dürfte aller- 
dings auch damit noch nicht getroffen sein. Die allgemeine 
Bedeutung des Wortes ist vielmehr, wie dies Vilh. Finsen 
sehr richtig bemerkt *), und Th. Möbius ebenfalls ausgespro- 
chen hat ^), die einer Sache welche man hinter sich herzieht 
oder schleppt; von hier aus aber entwickelt sich, wie neuere 
Lexikographen bereits mehrfach hervorgehoben haben, eine 
Reihe speciellerer Gebrauchsweisen desselben. Schon der alte 
Björn Haldörsson bemerkt ''), wenn ich von einer erst später 
zu besprechenden Bedeutung des Wortes absehe, dass dieses 
sowohl ein Btindel Reisig oder Buschwerk bezeichne, wie man 
es, allenfalls mit Steinen beschwert, auf Island verwendet, um 
den ausgeführten Mist gleichmässig tiber die Wiesen zu brei- 
ten, wesshalb denn auch eine so bearbeitete Wiese als "slöda- 
dreginn völlr" bezeichnet werde, als auch das, was von einem 
Schiffe nachgeschleppt werde, oder auch die Schleppe eines 
Kleides. Eirikr Jönsson bestätigt, unter ausdrticklicher Her- 
vorhebung der allgemeinen Grundbedeutung des Wortes, noch 
speciell die erste und die dritte jener engem Bedeutungen des- 

*) Den Danske og Norske Private ßets forste Grunde I, S. 204 (1781). ») Ge- 
schichte von Dannemark II, S. 183—84, Anm. 2 (1841). ») Gloss, s. v. sleSi und 
vigslöai, S. 77 und 92 (1829). *) in Palck's Eranien, in, S. 104, Anm. 2 (1828). 
*) Annaler for nordisk Oldkyndighed og Historie, 1850, S. 227 Anm. 4; dann 
Glossar, s. v. vigslödi, S. 695. «) Glossar s. v. slödi (1866). ') Lexicon Islan- 
dico-Latino-Danicum. II, S. 296 (1814). 



Vigsim. 103 

selben ^), wogegen das Glossar zur Njåla ^) und Gudbrandr 
Vigfüsson *) sich ausschliesslich an die erste von ihnen hält, 
und auch Joh. Fritzner neben der allgemeinen Bedeutung des 
Wortes nur dieser speciellen Anwendung desselben gedenkt, 
nur mit dem Beisatze, dass das zusammengebundene Busch- 
werk nicht nur zur Ausbreitung von Dünger, sondern auch 
zum Fortschaffen von Heu benützt werde *). Der Gebrauch 
von Buschwerk sowohl zum Transport von Heu als zum 
Breiten von Dünger ist in manchen Gegenden von Norwegen 
noch heutigen Tages übhch*); andererseits war der Gebrauch des 
Wortes für eine derartige landwirthschaftliche Verrichtung auf 
Island auch schon in der älteren Zeit bekannt, wie denn un- 
sere Rechtsbücher einerseits zu den Waldnutzungen, welche 
der Pächter auf seinem Pachtgute anzusprechen hat, auch die 
Befugniss rechnen zum "höggva sér slödahris" *), d. h. zum 
Hauen von Büschen behufs Herstellung eines slo^i^ und an- 
dererseits das "slæda um vår", d. h. das Mistbreiten mittelst 
des slo^i im Frühjahr, zu den gewöhnhchen Arbeiten rechnen, 
welche einem Bauemknechte obhegen ''). Nicht minder hat 
aber auch schon Vilh. Finsen darauf aufmerksam gemacht ®), 
dass die zweite der von Björn Haldörsson angegebenen Be- 
deutungen in sehr charakteristischer Weise durch die Ver- 
handlungen belegt wird, welche im Jahre 1869 am isländi- 
schen Alldinge gepflogen wurden ®). Aus Anlass einer Pe- 
tition "um bann gegn håkarla nidurskurdi", d. h. um die Er- 
lassung eines Verbotes gegen das Aufschneiden der gefange- 
nen Haifische imd Werfen ihres nutzlosen Körpers in die See 
nach herausgenommener Leber, welche aus der Isafjardar- 
sysla eingekommen imd einem Ausschuss zur Begutachtung 



>) Oldnordisk Ordbog, S. 611 (1863). ') Nials-saga S. 788 (1809). ») Ice- 
landic-EngUsh Dictionary, S. 569 (1869). *) Ordbog, S. 597 (ed. 1; 1867). ») VgL 
Ivar Aasen, Norsk Ordbog s. v. slode, S. 705--6 (ed. 2, 1873). «) Kghsk § 220, 
s. 137; Staåarhbk § 434, S. 501. ') Kgahk § 78, S. 129; Staäarhbk, § 233, S. 
265. •) Glossar, S. 695. •) Al^ingistidiadi, 1869, I, S. 795—96. 



104 K. Maurer. 

Überwiesen worden war, hatte dieser einen Gesetzentwurf vor- 
gelegt, dessen § 2 die Worte enthielt *): "röa må fyrir hä- 
karli ütanskips, ef fvi verdur vid komid", d. h. gestatten 
wollte, dass man die Haifische, welche man gefangen hatte, 
in der See nachschleppen dürfe, statt sie sofort an Bord zu 
bringen, soweit solches überhaupt thunlich erscheine; der Ver- 
treter der Bardastrandarsysla, sira Eirikr Kuld von Stykkis- 
hölmr, brachte aber dazu den Vorschlag ein anstatt der Worte 
"röa fyrir håkarli" vielmehr zu setzen: "röa fyrir slöda", wozu 
der Vertreter der Strandasysla, Torfi Einarsson von Kleifar 
im Steingrimsfjördr, die Erklärung gab: "vidvikjandi slöda 
vil eg geta pess, ad svo er almennt kailad, t)egar mikid 
aflast, fyrir nordurströndum Vestfjarda". Auf die Bemerkung 
des Vertreters der Stadt Reykjavik, Halldörr Fridriksson, als 
Referenten, dass das Wort slo^i zwar an sich gut sei, aber 
hierher nicht passe, wurde das Amendement fallen gelassen, 
imd der beantragte Gesetzentwurf erhielt überdiess auch nicht 
die königliche Bestätigung ^); immerhin geht aber aus dem 
Angeführten hervor, dass es sich hier um einen Gebrauch 
des Wortes handelt, welcher zur Zeit wenigstens ausschliess- 
hch dem Nordwesten Islands eigenthümlich ist. Obwohl die 
eigenthümhche Art die Haifische zu schleppen als auch an- 
derwärts, z. B. in der Austur-Skaptafellssysla, üblich bezeich- 
net wird, erscheint doch der Ausdruck üo^i als ein ausschliess- 
lich westländischer; neben den Dingleuten der Strandasysla 
und der Bardastrandarsysla kennt ihn nur Haidörr Fridriksson, 
welcher obwohl in Reykjavik wohnhaft, doch aus der fsa- 
fjardarsysla gebürtig ist, und unter den Lexikografen nur 
Björn Haldörsson, welcher zwar in der Amessysla geboren, 
aber die längste Zeit seines Lebens, nähmhch in den Jahren 
1752 — 81, Pfarrer und Probst im Saudlauksdalr auf der Bard- 
arströnd gewesen war. Ganz abgesehen aber von diesen 



*) ebenda. II, S.' 320. ») Tidindi um stjornarmälefni Islands, lU, S. 175—76. 



Vigslöäi. lOB 

technischen Bedeutungen des Wortes wurde dasselbe aber 
auch schon frühzeitig metaphorisch gebraucht, worauf das 
Glossar zur Njåla, sowie die Wörterbücher von Möbius, Eirikr 
Jönsson, Gudbrandr Vigfüsson und Joh. Fritzner bereits 
aufmerksam gemacht haben; "mun annarsstadar meira sl6da 
draga enn hér", meint der alte Njåll, von den üblen Anzette- 
lungen der Hallgerdr sprechend *), und ähnlich sagt der alte 
Ufeigr von dem gegen seinen Sohn Oddr angelegten Pro- 
cesse *): "meira slöda mun draga, at J) vi er ek hygg", wobei 
natürlich Beide die schweren Folgen im Auge haben, welche 
diese oder jene Thatsache ihrer Meinung nach mit sich brin- 
gen werde. Von hier aus würde man für die Zusammen- 
setzung Vigslocfi zu der Bedeutung "Folgen des Kampfes" ge- 
langen, welche als Überschrift des entsprechenden Abschnittes 
unserer Rechtsbücher sehr wohl passt, und auch in der That 
schon von |)6rdr Sveinbjömsson ("homicidii sequelæ"), Möbius 
(alternativ, mit der unten noch zu besprechenden anderen 
Erklärung) und V. Finsen ("hvad Manddrab trækker efter 
sig, har i Folge med sig", "Fölgerne af Manddrab") aufge- 
stellt worden ist. Minder annehmbar scheint mir dagegen, 
wenn Bussæus, allerdings auch an den Begriff des Nach- 
schleppens anknüpfend, die Bezeichnung nur auf die vielfa- 
chen Todtschläge beziehen will, welche ein erster Kampf 
nach sich zu ziehen pflege, oder auf die Weitläufigkeit der 
Darstellung in dem betreffenden Abschnitte; die erstere Deu- 
tung ist zu eng, da, wie Vilh. Finsen richtig hervorhebt, ne- 
ben der Blutrache und Fehde auch die Klagestellung und 
Strafe zu den Folgen der Kämpfe gehört, welche in dem 
Abschnitte behandelt werden, die zweite Deutung aber ist 
vollends unzulässig, da weder besondere Weitschweifigkeit 
unseren Abschnitt auszeichnet, noch das Wort sloi^i auf diese 
hinweisen könnte. Wenn aber der Verfasser sich für diese 



*) Njdia 3^142. >) Bandamanna «. 8. 21 (ed. Haidorr Friclriksson; in 
Cederschiöld's Ausgabe, S. 9, fehlen die Worte). 



106 K. Maarer. 

letztere Deutung auf Amgrim Jönsson beruft, so ist zwar 
richtig, dass dieser die "Lex de Homicidiis" als "prolixa et 
varia" bezeichnet, mit dem Beifügen "nobis Wiigslode ^Y] 
aber damit ist denn doch keineswegs gesagt, dass diese Be- 
zeichnung mit jener Eigenschaft in irgend welche Beziehung 
gebracht werden wolle. Ebendamit ist auch bereits die Un- 
haltbarkeit der von Bischof Finnur Jönsson aufgestellten 
Deutung gegeben: "Lex multum et prolixe de cædibus et 
injuriis agens, deqve poena, qvam secum trahunt". Ebenso 
unrichtig ist wenn Dahlmann behauptet, dass Kongslew den 
Namen als einen Anhang (Nachgeschlepptes) zu den älteren 
Gesetzen verstehe, und dass Michelsen dieser Deutung bei- 
trete; Kongslew rechnet vielmehr zwar den Vigslo^i zu den 
neuen Zuthaten, welche gelegentlich der Gesetzgebung von 
1117 — 18 zu dem älteren Ulfljötslög hinzukamen, bringt aber 
dessen Namen keineswegs in Verbindung mit dieser That- 
sache, wenn demnach Michelsen bei Berufung auf ihn sagt : "Der 
Name wird davon abgeleitet, dass dies Buch bei den älteren 
Gesetzen einen Anhang bildete", ist diese Angabe ungenau, 
während zugleich dahingestellt bleiben muss, ob er sie sich aneig- 
nen wolle. Dahlmann's eigener Erklärungsversuch: "Vlg-slödi 
heisst Tödtungs-Schlitten, traha cædis, denn man erleichtert 
sich die Lasten, indem man sie auf Schlitten oder Schleifen 
wegführt", ist ebenso verkehrt wie seine kategorische Bemer- 
kung: "slödi heisst uun einmal nicht die Schlittenlast, sondern 
der Schlitten". Endlich ist aber auch der Erklärung Pardes- 
sus's kein Werth beizulegen, welcher sagt *): "ce titre signifie 
tentative de meurtre"; dieselbe ist sprachlich und sachlich 
gleich haltlos, da der Abschnitt keineswegs ausschliesslich 
oder auch nur vorzugsweise vom Mordversuche handelt, und 
das Wort sU^i schlechterdings nicht die Bedeutung "Versuch" 
haben kann. Dagegen will ich nicht unterlassen, noch auf die 

*) Crymogæa, I, Cap. 8, S. 82 (1610). *) CoUection de lois maritimes, III, 
S. 57, Anm. 2 (1834). 



Yigsim. 107 

Möglichkeit einer anderen, von den obigen abweichenden Deu- 
tung hinzuweisen, welche ebenfalls bereits ihre Vertreter ge- 
funden hat 

Björn Haldörsson giebt für aUäi neben den oben bereits 
besprochenen Bedeutungen auch noch die Bedeutung "Gallis, 
Fodsti'', also "Fusssteig''. An sie anknüpfend habe ich früher 
einmal für Vigslo&i die Übersetzung "Todtschlagspfad oder 
Todtschlagsweg'' vorgeschlagen *), und Möbius hat diese Deu- 
tung alternativ neben der oben besprochenen zugelassen; aber 
auch Gudbrandr Vigfüsson gelangt zu einem ähnlichen Ergeb- 
nisse, wenn er vtgslö^i durch "the war-slot" wiedergiebt, sofern 
ja slot im Englischen die "Fährte eines Wildes" bezeichnet. 
Ich bin indessen an dieser Deutung inzwischen irre gewor- 
den. Bei keinem anderen Lexikographen finde ich eine ent- 
sprechende Bedeutung für sloti verzeichnet, vielmehr nur die 
Femininform sZod", welche hinwiederum bei Björn Haldörsson 
fehlt, mit der Bedeutung "Weg, Strasse" ^), "Vei, Sti, Spor" ^), 
"a track or trail in snow or the like", und in der Pluralform 
slo^ir mit der Bedeutung "a ship's wake" *), "Sporvej, den Vej 
(farvegr) som danner sig der, hvor nogen har rejst, ved de 
Spor, som han efterlader sig" *), endlich "Cailis, semita, via 
trita" *). Möglich dass Björn Haldörsson slo^ und slo^i zu- 
sammengeworfen hat; aber auch dann, wenn beide Formen 
wirklich unter sich abwechseln sollten, und somit slöti wirk- 
lich im Sinne von sUtf nachweisbar wäre, würden wir auch 
damit keine wesentlich andere Deutung herausbekommen, als 
die oben an erster Stelle erwähnte. Wenn nämlich zwar 
slo^ zweifellos im Sinne von "Weg" vorkommt, so ist doch 
die häufigere sowohl als ursprünglichere Bedeutung des Wortes 
die einer "Wegspur", so dass also auch diese Wortform zunächst 



*) AUgemeine Encyclopædie der Wissenschaften und Künste, I Section, Bd 
77, S. 20 (1864). ») Mabius, h. v. S. 393. ») Eirikr Jönsson, h. v., S. 510. *) Gud- 
brandr Vigfdsfion, h. v., S. 569. *) Fritzner, h. v., S. 597. (ed. 1). «) Sveinbjörn 
Egilsson, h. v , S. 749. 



108 E. Mogk: Dråtthvæft. 

nur auf das hinweist, was d^r Gehende, Fahrende oder Rei- 
tende hinterlässt, also gewissermassen hinter sich herzieht, 
was ihm folgt; auf die Folgen des Todtschlages würde also 
der Name Vtgslö^i auch bei dieser Auffassung desselben hin- 
deuten. Wenn übrigens in einer von Fritzner angeführten nor- 
wegischen Urkunde aus dem Jahre 1446 ^) ein slodauegher 
neben einem gangauegh^ rekstarveghj pioduegh^ lükueghj skatu- 
uegher erwähnt wird, so ist darunter ein Schleifweg zu verstehen 
wie unter dem Slodveg neuerer norwegischer Dialecte ^), und 
hat diese Zusammenzetzung somit keine Beweiskraft für die 
Geltung der Form slöi^i im Sinne von 'Weg'. 

München den 21 März 1888. 

K. Maurer. 



k m M ■ 



Drottkvætt. 

K. Gislason hat sich über die ursprüngliche form (Om skjald. 
s. 307)^ Th. Moebius über die Verwertung des wertes (Islendingadr. 
s. 23 anm. Hättat. II. s. 107) genügend ausgesprochen. Das wort 
tritt nur als adjectivum auf in der Verbindung drottkvæpr hdttr 
und dieser entspricht ganz das neutrale droUkvætt- Dunkelheit 
herscht noch über die bedeutung des wertes. G. Vigfasson meint^ 
das wort rühre wahrscheinlich daher^ weil die im drottkvætt verfass- 
ten gedichte vor dem könige und dessen gefolge (drott) vorgetra- 
gen worden wären; Egilsson übersetzt es mit ^'metrum coUatatum'', 
Möbius fragt, ob von der vortragenden drott, f. oder von dem be- 
sungenen drottinn, m. Die letztere ableitung halte ich sprachlich 
für unmöglich, Vigfussons annähme will mir aber deshalb nicht 
wahrscheinlich scheinen, weil diese gedichte vor dem försten vorge- 
tragen wurden, das gefolge aber dabei gamicht in betracht kam. 
Wir müssen uns zunächst umsehen, wo das wort überhaupt vor- 
kommt. Ausser in dem ziemlich jungen 4. tractate des cod. Worm, 
der Sn. B. (II. 234), dessen Verfasser, wer er auch gewesen sein mag,, 
die Edda kannte, findet sich das wort nirgends als im HattataJ, 
dieses aber beherscht es ganz und bis zu den runhentstrophen 
kommt der Verfasser im commentar fast bei jedem håttr auf das 
drottkvætt zurück. Freilich scheint der Verfasser auf alter überlie- 



*) Diplom, norveg. II, nr. 770, S. 580. ») Ivar Aasen, h. v., S. 706. 



E. Mogk: Drdttkvæft 109 

ferung zu ftissen^ er sagt (ausg. v. Möbius II, 21,19 ff.): Nu skal 
rita på hdttu er farnskald hafa Jcvepit oh eru nu settir samara, pott 
peir hafa ort sumt mep hdttafpllum ok eru pessir hættir drottkvæpir 
kallapir i fornum kvæpum, en sumir finnaz i lausum visum. Der 2. 
teil dieses satzes kann doch syntaktisch nur so aufgefasst werden, dass 
er sich nach hafi ort teilt, zum ersten unterteile gehört sumt i forn- 
um hvæpum^ zum zweiten sumir finnaz i lausum visum. Das mep 
hdttafgllom gehört logisch beiden teilen an, grammatisch aufgefasst 
wie es hier steht gehört es unmittelbar zu i fornum kvæpum und 
so ergiebt sich das ok eru pessir hættir drottkvæpir kallapir als pa- 
renthetische erklärung zu mcp hdttafpllom, es ist in kommata ein- 
zuschliessen und bedeutet: ^'und gleichwol (obgleich sie gegen die 
normale visa Verstössen) heissen diese hættir drottkvæpir. Für diese 
erklärung der stelle spricht auch, dass wir in den alten gedichten 
durchaus keine andeutung finden, dass die versmasse von irgend 
einem dichter bezeichnet worden wären. So bleibt unser drottkvætt 
zunächst auf dem Hättatal sitzen, ja ich glaube annehmen zu dür- 
fen, dass das wort von dem gebildet ist, der den ersten entwurf 
des commentars gemacht d. i. von Snorri. Der Håttalykill des R9gn- 
vald jarl kennt ja die bezeichnung nicht. Schon oben bemerkte ich, 
dass der erste teil unseres compositums zum zweiten nicht gut in 
objektiver beziehung stehen kann, es ist vielmehr im hinblick auf 
die thatsächlichen Verhältnisse subjektive anzunehmen, wie schon 
Möbius angedeutet hat. 'Drottkvæpr hdttr^ ist demnach die weise, 
wie sie im drott d. i. im königlichen gefolge gäng und gäbe war. 
Dass aber ein sehr grosser teil der skalden, die die gekünstelte vers- 
form pflegten, zum königlichen gefolge gehörte, weiss jeder, der 
sich mit nordischer literaturgeschichte beschäftigt hat. Eine Wort- 
bildung mit diesem inhalt passte aber ganz in den ideenkreis Snorris. 
Er gehörte selbst zum königlichen gefolge, er schätzte die alten 
gefolgschafbsskalden höher als andere und bezeichnet sie mit hgfup- 
skåld, er erwähnt ausdrücklich, dass das hirpsveit seiner zeit in frü- 
heren tagen drott geheissen habe (Hinskr. 16'). Wie er aber das 
drottkvætt verstanden wissen wollte, lehrt uns das Hättatal. Alle 
gekünstelten weisen der gefolgschafbsskalden bringt er mit dem 
drottkvæpr håttr in Zusammenhang, er lässt sie Unterarten der 
gemeinsamen hauptart sein, die sich in den meisten strophen der 
gefolgschafbsskalden ohne subjektiven beigeschmack des dichters 
findet. Alle künstlichen weisen sind demnach drottkvæpir hættir 
oder drottkvætt j die einen gegensatz zur alten schlichteren volks- 
poesie bilden. 

Leipzig, 1887. 

E. Mogk. 



» IU I 



Nyfandne fragmenter af en oodex af Magnus 

Erikssons landslag. 

Skönt pergamentshandskrifter fra 14 årh. af Magnus Erikssons 
landslag allerede er bekendte i et ikke ringe antal^ idet Schlyter 
til sin udgave af loven har benyttet over en snes sådanne, kunde 
det dog for fuldstændighedens skyld måske her meddeles^ at frag- 
menter af et nyt håndskrift ligeledes på pergament og fira 14 årh^ 
nylig er komne for dagens lys, fundne som strimler under bind- 
snorene tværs over ryggen af en trykt bog*) fi^ 17 årh. 

Disse fragmenter, som nu er indlemmede i den amamagnaBan- 
ske samling, er sex i tallet, deraf et ubeskrevet, og har tilhørt to 
forskellige blade af et 15 cm. bredt kvarthåndskrift, det ene blad 
indeholdende en del af lovens Bghno balk, det andet en del af dens 
Bygninga balk. 

fragm. 1 r. = E. B. XXXIII § 2 (Schlyter X, 118«-119^). - fi^gm. 
1. V. = E. B. XXXIV pr.--§ 2 (Schlyter X, 121«— 122^). 

fragm. 2 er mindre end de øvrige, idet den indre del af strimlen 
(nærmest ryggen) er bortreven. — fragm. 2 r. = E. B. 
XXXIII § 4 (Schlyter X, 119). - fragm. 2 v. - E. B. XXXIV 
§ 2 -XXXV (Schlyter X, 122). I randen findes kapiteltal- 
let 35 med rødt blæk, hvormed også initialen N er skreven. 

fragm. 3 r. = B. B. VIII pr. (Schlyter X, 136*-'). — fram. 3 
V. « B. B. IX pr. (Schlyter 138"— 139'). Fragmentet ud- 
gör bladets øverste del og har på bægge sider med rødt blæk 
overskriften: Bygninga balker. 

fragm. 4 r. = B. B. VIII § 3 (Schlyter X, 137* ff) — fi^gm. 
4 V. = B. B. IX § 2 (Schlyter X, 140'-'). 

fi^gm. 5 r. == B. B. VIII § 5—6 (Schlyter X, 138»-'). Der- 
efter lævninger af en ny linje med rødt kapiteltal i randen. 
— fragm 5 V. - B. B. IX § 4—6 (Schlyter X, 141»-*«). 

fi^gm. 6 ubeskrevet. 

At aftrykke fi:^gmenteme er der næppe anledning til, ej heller 
til at meddele varianterne derfra. Det vil her være nok at be- 
mærke, at lassemåder som pe bipa ok, intaTca oh i i firagm. 1 r. 
med sikkerhed synes at stille brudstykkerne af det nye h^dskrift 
i et særligt forhold til Schlyters N o: pergamentshåndskriftet J. 
4:to 22 i Lunds universitetsbibliotek, og de dermed beslægtede 
håndskrifter (Schlyters N:o 27, 28, 70, 90), hvilke dog sikkert alle 
er yngre end den codex, hvorfra de her omtalte småstykker stammer. 

*) Joh, Lorini Commentarii in sapientiamy Coloniæ 1624 foL, solgt på 
anktionen efter Dr. theol. & phiL Chr. H. Ealkar 1886. 

M. LorenzeiL 



Oldnorske ordforklaringer. 



Oldn. nid — got. nidwa. 
Ordet nW-fglr i V^luspå str. 50: 

en ari hlakkar^ 
slitr nåi ni&fglr 
forklarer F. Jönsson, Arkiv IV, s. 35 af nit 'maanenæ', 
en efter min mening uantagelig etymologi. Ti i en saadan 
sammensætning maatte sikkert nit- have samme betydning 
som i niä{a)myrkr 'densissimæ tenebræ, belgmorke', — og 
hvordan rimer da dette med f pir '(g^l"? graa-)bleg'? Tages 
derimod nit = got. nidwa f rust, saa giver nit-f gir 'rustgul, 
gulbrun' nöiagtig samme betegnelse for omens farve som det 
angelsax. salowigpdda Judith 210 (sml. engl, sallow 'gul, 
gusten, gulbleg'). 

Oldn. senda 'ofre' — ags. sendan. 

Betra er åbetit 

en sé ojhUtit^ 

ey sér til gildis gjgf; 

betra er osent 

6n. sé ofsoit 
heder det i Håvamål str. 145. Det her og i foregaaende strofe 
forekommende verbum senda maa efter kontexten være væsent- 
lig enstydigt med soa 'ofre til guderne'. Béowulf v. 601 heder 
det om uhyret Grendel, at det swefet ond sendet^ hvor sendan 
atter synes brugt i samme betydning som det oldnorske soa: sa- 
crificare, mactare, interficere. Det oldn. subst, sending 'ret mad' 

8 



112 Hj. Falk. 

Og den oht. glosse sanda 'ferculoruin, epularum' henviser til en 
betydningsud vikling: offer — offermad el. offermaaltid — mad 
el. maaltid. Det er ganske vist intet fra senda 'mittere' for- 
skjelligt ord, der her foreligger: brugen af senda som reli- 
giös terminus har sin fuldstændige analogi i subst, forn 'offer' 
(af foera) ^). I norske dialekter bruges sending ligesom forn 
og foring specielt om 'sendemad, madvarer der sendes i for- 
æring' (se Aasen). 

litr m. öieblik. 
I Hårbardslj6d str. 50: 

langt mundir pu nu kominn^ porr! 
ef pü Uturn foerir 
forekommer efter min mening den gamle repræsentant for vore 
bygdemaals Ilt m. tidspunkt, öieblik (^ siste lUen\ hvortil 
ogsaa horer et afledet neutrum leite (^ gaar dette leite- der 
gjenfindes GrottasQugr str. 17. Jeg oversætter altsaa: du vilde 
være langt paa vei nu, Tor, hvis du var draget afsted i rette 
tid, i tide (sml. tiéfj timi = rette tid). Hårbardr gjör sig til 
af at have opholdt Tor ved sin tale; herpaa svarer denne: 

Barbar &r enn ragi! 
heldr hefr pü nu mik dval^an. 
Ordet horer sammen med lita 'at se'. 

Etymologisk forskjelligt herfra er li^r m. beleiligt tids- 
punkt, gr. scaiQoSj der forekommer Håvamål 66: sjaldan hittir 
lei&r i li^^ Kgs. 77 (Brenners udgave) : ^ pann li^^ Herv. 
s. 248: li^ar ver^r så at leita^ er litit sax hefir ok mjgk er 
fåfro^r^ ok vilda ek enn tala fleira^ SnE. II, 198: li^l jotan. 
Dette ord horer til skr. rtu 'bestemt tid' og er en u-stamme. 

alstr n. alimentum. 
Suffix {s)tro har i gennansk en tredobbelt brug: 1. til 
dannelse af nomina instrumenti (ags. f östor 'næring'), 2. det 

*) Paa overgangen til den techuiske brug staar verbet t. ex. Håk. g. s. 
kap. 5: ræsir vann sendan sverdbautinn ber Gauti. 



Oldnorske ordforklaringer. 113 

betegner produktet af den ved roden udtrykte handling (oht. 
galstar 'sang'), 3. det danner verbalabstracta (oldn. fostr 'un- 
derholdning, opfostring'), sml. Kluge, Stammbildungslehre § 
93 — 4. Der er altsaa intet til hinder for at antage, at et 
ord som t. ex. alstr^ der forholder sig til ala som oht. gal- 
star til gala., i nordisk kan have havt en hvilkensomhelst af 
disse betydninger eller to af*dem eller alle tre samtidig. I 
svensk betegner, som bekjendt, aister n. 'yngel, afkom' {al- 
stra 'avle, frembringe'), hvilken betydning gaar ind under 
punkt 2. I oldnorsk er ordets forekomst hidtil almindelig 
fornægtet; jeg tror, det forekommer i bemerkeise 1 i Gudrü- 
narkvida I, str. 19: 

Ek potta ok 

pjå^ans rekkum 

hverri hærri 

Herj ans disi: 

nu emk svå litilj 

sent lauf sei 

opt i glstrum^ 

(^t jgfur dau^an^ 
hvilket jeg oversætter: jeg tyktes for fyrstens mænd herligere 
end hver Odins dis; nu er jeg saa ringeagtet (egentl. ube- 
tydelig, ringe: litil skyldes modsætningen til hærri\ som lövet 
er blandt foderarter. Exemplar paa en saadan (sjeldnere) 
brug af i (istedetfor med) leverer Oxf. ordb. under artiklen 
i A. IV. 2, Fritzner^ under i 5. Ganske det samme billede 
for ringeagt gjenfindes i Skirnismål str. 31: 

ver^ (eller: ves) sem pistill., 
sås prunginn vas 
i ofanver^a gnn. 
Det torrede löv var ligesom tidslen et fodermiddel, der kun 
brugtes i nödfald. 

barna- siQar = got. frasti-slbja. 
Lokasenna str. 16 kvæder tdunn: 



114 Hj. Falk. 

Bid" ekj Bragi! 

barna sifjar duga 

ok allra oshmaga^ 

at pü Loka kvetfira 

lastastgfum 

Ægis hgllu i. 
Det vanskelige og omstridte vers forekommer mig at faa en 
god og i enhver henseende uantastelig mening, naar man 
stryger ok og tager harna-sifjar i betydning af det gotiske 
frasti-sibja viotfeoCa. Oskmegir er efter min mening at af- 
lede af Öski = Odin, egentl. den der har med den ved osk 
f. udtrykte handling at bestille, altsaa et compositum af 
samme art som t. ex. Yggdrasill; oskmegir bliver saaledes = 
Hr opts megir i str. 45. Jeg oversætter altsaa: jeg beder 
dig, Brage, at Odinssönnemes adoptivforhold maa gjælde, saa 
at (eller: bevirke at) du etc.; d. v. s. jeg beder dig huske 
paa, at ogsaa Loke er optagen blandt Odinssönnerne. 

vari m. liquor. 
Beitr. XIII, s. 363 har jeg af kenningen magna^r hu- 
gins vara Egils s. cap. 61. 2 og H9fudlausn str. 21 statue- 
ret et substantiv våri m. vædske ^). Denne ansættelse har til 
forudsætning en fra de tidligere fortolkninger i flere hense- 
ender afvigende opfatning af sidstnævnte sted, hvilken her 
skal meddeles. Det vil deraf sees, at jeg ikke kan under- 
skrive F. Jönssons dom, naar han i sin udgave af Egils 
saga s. 410 erklærer H^fudlausn's slutningsstrofe for "en elen- 
dig tildigtning, uden mening og indeholdende en feilagtig 
brug af guden Brages navn". Strofen er saalydende: 

Njoti^ hauga 

sem Bragi auga^ 

vagna våra 

e^r viti tåra^ 

^) SnE. I, 502 forekommer vara f. eller våri m. = hav, so, vand. Gisla 
s. Surssonar s. 30 (Gislasons udgave) er for våga af hensyn til rimet at læse twa. 



Oldnorske ordforklaringer. 115 

hvilket jeg oversætter: nyd (brug) ringene, saaledes som Brage 
(d. e. Odin) sit öie, delfinen vandet eller ilden draabeme. 
Eft^r denne opfatning indeholder strofen en opfordring til 
gavmildhed, saaledes som man saa ofte finder den i lovkvæ- 
ders slutningsvers: ligesom Odin gav fra sig sit öie, ligesom 
hvalen slynger vandet ud og ilden bringer draabeme til at 
fordunste, saaledes gjör ogsaa du, o konge, med dine ringe. 
Her staar njota halvt i sin egentlige betydning 'nyde 
halvt i betydningen 'bruge paa en vis maade, anvende', hvor- 
imod ingen indvending synes at kunne reises (sml. Lex. poet. 
og Oxf. ordb.). Vanskeligere er det med ordet Bragi. Oprin- 
delig betyder ordet hragi intet andet end 'den der befatter 
sig med hragr\ idet ordet er dannet af hragr ved det indi- 
vidualiserende t7-suffix, som uski af osk; fra denne ældste 
betydning af 'digter' er ordet gaaet over til at betegne dig- 
teren par excellence, d. v. s. digterguden, hvilken i ældste 
tid visselig ingen anden har været end Odin, senere — ved 
selvstændiggjorelse af en af dennes sider — Brage, Iduns 
ægtefælle. Det kan imidlertid neppe bestrides, at navnet 
Brage, selv efteråt en egen gudeskikkelse hermed er blevet 
betegnet, af digtere har kunnet vedblivende anvendes efter 
sin appellativiske bemærkelse om den gud, der fremdeles 
stod som skaldenes ven og beskytter, selv den ypperste skald, 
om Odin. 

Oldn. naust — got. nawlstr. 

Det i Sonartorrek str. 3: 

Igtuns hals 
undir pjota 
nåins ni^r 
fyr naustdurum 

forekommende ord naust maa, som allerede Egils son Lex. 
poet. har seet, være at forståa om Skallagrims faders gravhöi 
nede paa næsset. Imidlertid kan neppe nattst 'baadnost' saa- 



ne Hj. Falk. 

dan uden videre anvendes metaforisk for 'gravhöi', og at tage 
ndinn i betydningen 'war, den döde' — hvad vel kunde falde 
en ind — har ingen stötte ^). Derimod synes det efter betyd- 
ningen tiltalende at forbinde dette naust med got. "^nawistr 
'grav' i ganawistron 'begrave'. Dog volder formen vanske- 
lighed. Man kunde vistnok tænke sig en ældre böining af 
det oldnorske ord som t. ex. nom. *næistr — dat. *naustrej 
men for sidstnævnte form mangler, saavidt mig bekjendt, 
sikre analogier. En anden og bedre udvei er den at antage 
suffixoverf oreise: Kluge anförer i sin Stammbildungslehre 
§ 94 exempler paa forblanding af suffixformerne istro og 
ustrOj et forhold ligt det, der foreligger ved ordet for 'höst' 
(oht. herbist ^ ags. hærfest: oldn. haust for *hgrfust). Et ur- 
nordisk na(w)ustrO' vilde give oldn. nausi{r)j hvor bortfaldet 
af det udlydende r er som i flausi{r) = lat. plaustrum. 

und(lr) 'inter, intra'. 

Naar man betænker, at det tyske unter i betydning sva- 
rer til lat. sub og interj og at den germ. præposition undar 
etymologisk svarer til saavel lat. inter j intra som til infra 
(af *indhra\ bliver det klart^ at man ogsaa for urgermansk 
har at antage begge disse betydninger af ordet. For oldnor- 
skens vedkommende * opforer imidlertid ingen lexikograf en 
til lat. interj intra svarende betydning. Og dog tror jeg, at 
en saadan kan paavises. Lex. poet. anförer under und 1 exem- 
plet koma gri^um und seggi 'pacem inter viros conciliare' 
Eyrb. 17. 2; her er und m. acc. = lat. inter m. acc. Ud- 
trykket und{ir) mi^garäi er endnu ikke forklaret; micSgar&r 
forklares i SE. I, s. 50 som ^borg umhverfis heim (v. 1. jgr- 
^ina)\ hvor borg er at tage i betydningen 'vold, mur' = gar^r 
(sml. Fritzner ^ borg 2); det forekommer mig sandsynligt, at 
und i denne ærværdige phrase er blevet staaende igjen i sin 

*) Det skulde da være, om man vilde regne sammenstillingen Når ok Ndinn^ 
Vsp. 11, for en saadan. 



Oldnorske ordforklaringer. 117 

gamle betydning ^intra {muros)\ medens det ellers i denne 
brug er erstattet af innan. 

Ogsaa oldn. undorn henviser til germ, undar = inter^ 
betegner saaledes oprindelig blot 'mellemtid' (sml. mht. under 
om tiden), derefter 1. den midtre del af formiddagen (kl. 9), 
2. den midtre del af eftermiddagen (kl. 3). 

nenna. 
Det oldnorske verbum nenna betyder: 

1. indlade sig paa, bekvemme sig til, nænne: mun ek 
eigi nenna g^ru enn fara i moti peim Flat. II, 41; eigi 
nenni ek at hafa pat såman at veita Hggna enda drepa bro- 
tfur hans Nj. 145. 

2. lægge vind paa (væsentligt poetisk): nenna ofstæki 
Sturl. 5. 4. 4 insolentem esse; sml. nenninn activus, nenning 
driftighed. 

3. forbruge, gjöre ende paa: pær haföu lengi provendu 
sina nenta = lat. diu est quod prebendas suas expenderant, 
DN. n, 6 (Fritzner ^). 

4. reise, kun digterisk: nenna pinnig eo ire. Har. hardr. 
cap. 15. 

5. forene sig med. Denne betydning synes ordet have i 
Skirnismål str. 38, hvor Skirne siger til Gerd: 

Ørindi min 

vilk gil vita^ 

å^r ri^ak heim he^an: 

nær å pingi 

mont enom proska 

nenna Njartfar syni. 
I gotisk forekommer sammensætningerne ana-nanpjan 
'vove' og ga-nanpjan 'ende, slutte' (Lucas 5. 4: gananpida 
rodjands énavaaro XaÅior), Angelsaxisk kjender verbet (ge)- 
neiman Vove' og et substantiv no^ f. 1. dristighed 2. skare (se 
Bosv^orth-ToUer's ordbog). I oldhöitysk findes et sterk ver- 
bum gi-nindan (Otfrid) 'vise mod', i mht. et svagt vb. {ge)nen 



118 Hj. Falk. 

den 'fatte en beslutning, driste sig til' og et adjektiv ge- 
nende 'dristig, ivrig, beslutsom'. 

Alle disse betydninger synes mig bekvemt at lade sig 
tilbageföre til en grundbetydning 'finire, concludere', der 
repræsenteres af got. ga-nanpjan og oldn. nenna 3. Heraf 
har direkte udviklet sig betydningen 'beslutte sig til': mht. 
genenden (sml. concludere og beslutte), hvoraf atter 'tage fat 
paa, befatte sig med': oldn. nenna 1 og 2 (sml. rå^a å fjallit^ 
råkast til fer^ar) og 'driste sig til, vove': got. ana-nanpjan 
(sml. oldn. a-ræ^i 'dristighed'). Oldn. nenna 5 viser ligesom 
ags. wö^ 'skare' hen til begrebet 'jungere' opfattet som 'sætte, 
slutte sammen enderne af noget' (sml. skeyta). nenna 4 gaar 
tilbage paa betydningen 'stræbe efter maalet', sml. mht. endec 
'ivrig efter at naa maalet, rask'. 

Den her statuerede betydningsudvikling synes mig at 
faa en smuk bekræftelse ved folgende etymologiske sammen- 
stilling, der er mig meddelt af min ven hr. docent Ferd. 
Johansson. Ligesom t. narle i sammenligning med oldn. 
ørr, germ. neman sammenholdt med lat. emo (hvorom se 
No reen, Arkiv III, s. 15) viser udvidelse ved en præfixal 
nasal, saaledes er ogsaa forholdet mellem de germ. stammer 
nanpiO' og andio- 'ende', anpio- 'pande' (skr. antas *grænse, 
ende, rand'; lat. antiæ)] med det germ. adjektiv nanp{i)0' 
er gr. iuapiCoi; 'adversus' rimeligvis at sammenstille, hvad en- 
ten det græske ord er en ur- eller enkeltsproglig dannelse. 

Af yderligere betydningsberöringer mellem disse stam- 
mer kan nævnes mht. endecUche 'ivrigt' = mht. genendecllche. 

Ordet yrpjo^ forekommer paa folgende steder i den old- 
norske litteratur: 

O. Tr. 18. 1 = Fms. I, 94, Flat. I, 87, Fsk. 45. 7 
(Fris. 89), i digtet Vellekla af Einarr Skålaglam: 



Oldnorske ordforklaringer. 119 

xtti Freyr af fjor um 

fölklgndum^ sd brända 

Ullr sto^ af pvi^ allri 

yrpjod Hedins byrjar. 

Her er yrpjo^ = herr, folk, menn. 

Ö. Tr. 26. 4 = Fms. I, 124, Fsk. 46. 1, i Vellekla: 
pars (Fsk. pßs) svåt gramr me^ gumnum (Fsk. gumna) 
gar^ yrpjå^um var^i. 
Istedetfor yrpjo&um har Fms. opjo^um. Ordet betegner her 
den fiendtlige hær, fremmede og barbariske folk (Friser, Ven- 
der og Franker). 

Fms. X, 25. 1 (H. Håk. 258. 1), i en strofe af Sturla 
J)6rdarson: 

på hverr ma^r 
at hringskata^ 
pats yrpjö^ 
oeskja kunni: 
Her er yrpj6& = menn, det samme som betegnes ved gil 
pjo^ i den folgende strofe; R har gil pjot. 
Arinbjamardråpa str. 17: 

pat allsheri 
at undri gefskj 
hvé urpjo^ 
au^i gnægir. 
Betydningen er 'homines', = alpj6& i foregaaende strofe af digtet. 
Efter sin betydning er saaledes yrpjo^ synonymt med 
verpjod 'genus humanum' (ags. werpéod\ saaledes som dette 
findes brugt Darradarljöd 1 og Lokasenna 24; verpjod i Mer- 
linüsspä horer derimod til ver = mare. 

Identiteten af yrpjod og verpjod er allerede forlængst 
antydet, saaledes af Egilsson i Lex. poet. og Vig fu sson i 
Oxf. ordbogen. Derimod er paavisningen af det lydlige for- 
hold udeblevet, og her ligger ogsaa vanskeligheden, der maa 
fjernes, för en identifikation er tilladt. 



120 Hj. Falk. 

Det er klart, at diftongen jo ikke under normale for- 
hold kan have havt omlydvirkende kraft; herpaa haves intet 
exempel. Halvvokalen j kan idethele vistnok kun virke om- 
lyd, naar den staar paa grænsen mellem tvende stavelser, 
naar stavelsegrænsen ligger i denne lyd selv. Men kan da 
ikke dette have været tilfældet ved vort compositum? 

Formen yrpjot^ forudsætter aabenbart en ældre betoning 
med aksenten paa andet led; en saadan betoning vilde nærmest 
forandre verpjod til urpjot^ (hvilken form maaske ggenfindes 
i Arinbj. dr.), paa lignende maade som dågver^r bliver til 
dggur&Tj åndver^r til gndur^r^ dndvegi til gndugi. Formen 
urpjo^ kan ikke længere for sprogbevidstheden have staaet 
som nogen normal sammensætning. Den ved de tvende leds 
sammensmeltning — et fænomen, der vistnok altid indtræder 
ved composita, hvis ene led bliver ukjendeligt — fremkomne 
irregulære lydforbindelse rp maa fölgelig blive behandlet ef- 
ter de almindelige regler for konsonantsammenstod, d. v. s. p 
gaar over til ^, og naar der ikke desto mindre skrives j&, da 
er dette intet videre end en lærd, etymologiserende ortho- 
grafi; paa en svagere udtale af p som ^ tyder skrivemaaden 
yrdiod^ i Fsk. 45. 7 (AM. 52); paa samme maade er det at 
bedömme, naar i H. Håk. s. 320. 2 ordet ur-pveginn skrives 
ur^veginn eller i Fsk. 69 geirpey skrives geirtæy^ Fsk. 146 
i AM. 51: hiorådy; endvidere al^if^a^ al^ingi^ hrynMng^ hjgr- 
Mng^ hug^ekkTj arf&egij Svi^io^^hå^yrnir^ ei^vari^ o. a. 

Men har nu, saaledes som vi tror at have paavist, den 
ægte folkelige udtale af urpjåt været urtjo^ (med svagt ud- 
talt ^), da er der ikke længere nogen hindring for omlydens 
indtræden, idet stavelsegrænsen herved er forflyttet til efter ^'et 
og ordet behandlet som usammensat. 

Oldn. auvisli « ags. æfwerdelsa. 

Angelsaxisk æfwerdélsa er dannet af det germ. verbum 
wardjan (got. fra-wardéan) 'odelægge, fordærve', causativum 



Oldnorske ordforklaringer. 121 

til werpan (got. fra-wairpari) 'gaa til grunde, odelægges', ved 
suffixet {i)slo^ sml. Kluge, Stammbildungslelire §§ 143 og 
98; ordet er nær beslægtet med oht. wart sala 'coriiiptio' og 
w årti sell (Graff I, 959). æf w er deisa betyder 'skade, skades- 
erstatning, lat. damnum'. Ganske det samme betegner i old- 
norsk ordet auvislfj ausli^ usli. Ogsaa i formel henseende er 
vistnok disse ord identiske; auvisli kan være opstaaet af *af' 
wer^sli ved folgende processer: a/>> au ved assimilation som 
t. ex. i auvir^a = af-vir^a] af de fire sammenstodende kon- 
sonanter er de to forste bortfaldne, hvilket har analogi i ordet 
, hestr for *hengstr (Bugge, Arkiv IV, 129); e er blevet i i 
ubetonet stavelse. 

skattyrdi. 

Oldn. shattyr^i 'stiklende tale, spot' stilles af Brate, 
Bezzenb. Beitr. XIII, 48 note til svensk skratta. Et saa- 
dant bortfald af r efter sh er visselig ikke uden analogi i 
oldnorsk, sml. sTc{r)ukha^ s'k{r)ykkr^ sk(r)okkr?j sk{r)ei^?y skaut- 
gjarn Hyndlulj. 30 f. skraut-gjarn (skrivfeil?). Imidlertid 
forekommer det mig, at ordet efter sit betydningsomfang — 
om muligt — bliver at fore sammen med skæting 'stiklende 
tale, spot', der bl. a. forekommer Hårbardslj. 59, hvad ogsaa 
Oxf. ordbogen gjor. Dette skæting henviser videre, som Oxf. 
ordb. rigtigt bemerker, til et tabt vb. * skata — *sk6tj hvis 
correspondens — efter hvad hr. docent Ferd, Johansson 
meddeler mig — er at se i gr. xijåæ 'saarer, krænker', perf. 
part. xb-xad-aif^^ y^skad 'stöde, stikke' (Curtius, Grundzüge 
d. Gr. Etym. ^ s. 242); hertil ogsaa vore dialekters skat 'top, 
spids'. Derimod er folkesprogets skot-ord^ mht. schoz-wort^ 
engl, skit (ags. ^^scyté) 'skose' at holde fjernt. 

Ilvad nu fordoblingen af <'et angaar, da er denne ikke 
enestaaende, Saaledes har hss. af SE. I, 296. 4 (försdråpa 
Str. 11) alle M-hattar for litf-hatar; SE. I, 706. 3. skriver 
cod. Reg. hatta^ medens rimet fordrer hata; Herv. s. s. 246. 
14 har alle hss. Hatti hv Eati^ sml. Bugges anmerkning i 



122 Hj. Falk. 

hans udgave s. 356; sökn-hvattar Foram. X, 121. 1 staar for 
'hvatar. skatt-yr^i^ som er et i poesien ukjendt ord, er efter 
min mening en senere form for *skat-yr&?. Muligens har 
ogsaa folkeetymologisk forbindelse med skattr gjort sig gjæl- 
dende, sml. den ironiske metafor: skatt vel ek honum harpan 
Heimskr. s. 71 og tysk: einem etwas heimzahlen^ heimgehen. 

Oldn. flæma « ags. flyman. 
Det oldnorske verbum flæma 'fordrive, forjagfe', har man 
vel hidtil været mest tilböielig til at antage for laanord fra 
ags. flyman 'jage paa flugt', hvormed det paa det nærmeste, 
stemmer overens i betydning. Imidlertid har man neppe gjort 
sig klart, hvorledes vokalforholdet skulde være at opfatte: det 
ags. verbum frembyder jo blot vokalskiftet ée, f, é, ^ — al- 
drig æ. Nu har imidlertid fornylig Osthoff, Beitr. XIII, 
s. 412 ff. paavist, hvorledes verbet for 'at flygte', om hvis 
nordiske former se Noreen, Anord. Gram. § 404 anm. 3, 
fra en indogerm. rod tlek (præs. tlk-io > germ. ^pluhoan^ oldn. 
flæja^ fljljd) gjennem formidling af præt. plur. oldn. flugum 
(sml. got. skuluWj munum) og præt. part. oldn. *floginn alle- 
rede i urgerm. tid er traadt over i ew-klassen. I overens- 
stemmelse hermed anser Osthoff ags. fléam 'flugt' for repræ- 
sentant for et got. *plahms. Derefter bliver oldn. flæma di- 
rekte at identificere med ags. flyman ^ begge i got. lydform 
*plahmjan. Det oldnorske ord danner det bedste bevis for 
rigtigheden af Osthoffs udviklinger om roden tlek i germansk. 

véli n. stjert 

Oldn. véli n. 'stjert' kan ikke umiddelbart forbindes med 
skr. vara 'stjert', lat. vélum^ ad-ülare^ etc. Det lange é hen- 
viser til ældre e + h eller p (sml. mål af mapl^ hol af hopl). 
Ordet er altsaa aabenbart at före tilbage til en grundform 
we-plo^ dannet af den forkortede form af roden vé (gr. a-i;-^/, 
got. waian\ som ags. sta^ol 'fundamentum' (oldn. stål i me- 



Oldnorske ordforklaringer. 123 

triken) : y^stä. Herefter betegner vélij ligesom det nsßrbe- 
slægtede tyske wedel (oht. wedil^ wadal\ egentlig 'werkzeug 
zum wehen'. 

mQPu-eldr. 

Ordet morild^s forskjellige former bringer mig tilbage 
til undersögelser, som jeg har fremlagt i Arkiv IH, s. 
439 — 41. Vor gamle litteratur fremviser ordet kun paa et 
sted: mgru-eldr SE. II, 174. Oxf. ordb., der opforer formen 
mauru-eldr^ tilföier 'qs. maura'eldr\ Aasen anforer: ^moreld 
m. marild, lysning som viser sig i soen, naar man rorer i 
den i mörket; ogsaa om en lignende lysning i raa fisk og 
tildels i raaddent træ. Afvig, maureldj Sondre Berg., muru- 
verme^ Hall. (Sv. mareld). De norske former passer ikke til 
mar (o: so), men falder nærmere sammen med isl. maurildi. 
Jfr. ogsaa isl. morueldr: lygtemand'. 

Mgru-eldr horer til marr m. hav ganske som — for at 
nævne nye exempler — meinu-ættir Herv. s. 134 : mein^ get- 
gu{ryshot og geigur-ping : geigr (angaaende det tilkomne r 
sml. de i min ovenciterede afhandling anförte ord, hvortil 
endnu kan föies eisur-fåla : eisa). Tendensen til svage for- 
mer i forste komponent af sammensatte ord er at sammen- 
holde med den samme tilböielighed for sidste leds vedkom- 
mende (Arkiv IV, 353) ^). Ogsaa i en anden henseende er 
dette ord af interesse, idet det foröger antallet af exempler 
paa overgangen fra g til au foran r og saaledes bestyrker 
den af mig givne regel. Paa ét trin med denne — mulig- 
vis dialektiske — udvikling staar vistnok formerne hauldr^ 



*) Den samme paraUelisme mellem förste og andet led gjælder ogsaa ten- 
densen til at indfore neutrale jo-stammer istedetfor de uafledede nomina: for 
sidste leds vedkommende henvises til Arkiv IV, 353, for förste leds sml. de ge- 
niti viske composita: åpéttis-orct (^ dpéttar-orä) , dheyris-verk^ ukvæais-mdl, 
-ordf ütlendis-maär (: ütlgnd), vildis-lyär, -maår (= vildar-madr : vild)^ væn- 
dia-maäfj -folk, 'Tnemt, -kona, y fis-ord, ægts- (ygi8-)hjdlmr, yngis-fölk samt 
de ægte: hæki- og alle trænavne, dyri-^ ^vfi'i spiki-y æti-, æfi-, o. a. 



124 Hj. Falk. 

au^Ungr (og raukri): liquidæ (og nasaler) har i oldnorsk hävt 
w-farve. Det er den samme egenskab ved /, der har foran- 
dret a til p i dgglingr (senere form døglingr) = daglingr 
SnE. I, 522, e til ø i hølzti^ Hølgi = hélzti^ Hélgi^ o til u 
i fugl^ gull af ældre fogl^ golh 

IiQfad-sinätt. 

Arkiv m, 342 har jeg til forklaring af ordet ambått — 
amhått antaget overgang af o til a i ubetonet stavelse uden 
dog at kunne belægge denne antagelse med beviser. Jeg ser 
mig nu istand til at fremfore et saadant. Allerede ved kgfuéf- 
smått 'halsehul i klædningsstykker' har visselig mange maat- 
tet tænke paa afledning af vb. smjuga. Nu frembyder Kgs. 
117. 23 (Kristiania-udg.) ved siden dStsmått (eg. hvad man 
smyger ind i) sideformen ismott: disse to former forholder sig 
til hinanden ganske som ambått til ambått. 

Exempler paa samme overgang for oldhöityskens ved- 
kommende giver Braune, Althochd. Gram. § 32 anm. 5. 
Muligvis er dog denne overgang först enkeltsproglig, ikke 
som for af mig antaget urgermansk. 

Kristiania ^U 1888. 

Hj. Falk. 



-»-«0««C3>-#- 



Folkenavnet Daner. 



Det er i Regelen meget vanskeligt, med Sikkerhed at an- 
give, hvorfra Navne paa Lande, Folkeslag og större Folke- 
afdelinger har sin Oprindelse, naar ikke vedkommende Navns 
formelle og logiske Forbindelse med andre Ord er selvind- 
lysende (som f. Ex. ved norsk Nordland^ Nordlændinger\ el- 
ler naar der ikke er bevaret en paalidelig historisk Efter- 
retning om Anledningen til, at Navnet blev givet (som f. 
Ex. ved Amerika^ Amerikanere). Det gjælder ved Navne paa 
Folkeslag og större Folkeafdelinger, ligesom ved Ord, der 
i strængere Forstand kaldes Egennavne, at Begrebet (det 
objective Indhold) ved dem ikke paa langt nær i samme Grad 
som ved Appellativer giver en nogenlunde bestemt og tyde- 
lig Veiledning til at udfinde, hvorfra det sproglige Tegn for 
Begrebet er hentet. Derfor synes det ved Spörgsmaalet om 
Oprindelsen til mange Folkenavne ikke vel muligt at naa 
videre end til en mere eller mindre sandsynlig Formodning. 
Især gjælder dette, hvor vedkommende Navn er blevet til i 
en saalangt tilbageliggende Tid, at vi om det dengang talte 
Sprog kun kan danne os en meget ufuldstændig og i mange 
Henseender usikker Forestilling. 

Hvad jeg i det folgende fremsætter om Navnet Daner^ 
skal heller ikke udgives for andet end en Gjætning. Naar 
jeg vover at udtale denne, er det, fordi den mulig kan stille 
Spörgsmaalet selv i et klarere Lys og bidrage til dets Lös- 
ning, om den end ikke giver det endelige og afgjörende Svar. 



126 Sophus Bugge. 

At et Folk, hvis Navn var Daner (om end med oprin- 
deligere Former for Navnets Böiningsendelser), allerede ved 
Aar 500 boede i omtrent de samme Egne som i historisk 
Tid, vise Steder i græske og latinske Skrifter. Fra 7:de Aar- 
hundred af finde vi hos forskjellige germanske Folk Person- 
navne, der er dannede af Danernes Navn. Men af disse Vid- 
nesbyrd kan vi ikke lære, hvor meget ældre Navnet Daner 
er, eller hvad dets etymologiske Betydning har været. 

Navnets oldnordiske Stammeform er Dani- med kort 
a. Dertil svare regelret de Former, Navnet har i andre 
germanske Sprog, saaledes angelsaks. Nom. Flertal Dene^ oht. 
Teni^ mht. Tene. Til en oprindeligere Stammeform end Dani- 
er, der ingensteds noget sikkert Spor. 

Folkenavne paa -^ var sædvanlige i alle germanske Old- 
sprog, f. Ex. oldnorsk Sygnir^ Vestfyldir^ ags. Myrce^ Nor^- 
hymbre^ oht. Wiki^ got. Tyreis 'Beboere af Tyrus', Seidoneis. 
Jfr. Kern 'Volksnamen op é, an en ari^ Taalkund. Bijdr. I, 
99 ff.; Kluge Nominale Stammbild. § 5. Mange af disse 
Folkenavne vise sig tydelig at være afledede af et Stamme- 
ord, som betegner Stedet hvor vedkommende Folk boede; f. 
Ex. Sygnir af Sogn^ Vestfyldir af Vestfold. De svare altsaa 
i Betydning til græske Gentilia paa -tos^ f. Ex. HeÅonopptj- 
(Jiogj Flertal nsÅonopvijawi^ kun med den Forskjel, at Or- 
dene paa -tog har baade adjectivisk og substantivisk Func- 
tion, medens de germanske Folkenavne paa -i kun bruges 
som Substantiver. At ogsaa de keltiske Sprog har havt Fol- 
kenavne afledede ved Suffixet -éö, tor sluttes af galliske Fol- 
kenavne i latinsk Form, som Helviij Helvetiij Nervii. 

Ligesom germanske Gentilia paa -i i Betydning svare 
til Gentilia i beslægtede Sprog, der er dannede ved Suffixet 
-io {'iOj -no\ saaledes kan de germanske Adjectivstammer paa 
-i, der er afledede af Verber og angive en Tilbörlighed eller 
Mulighed, efter sin Brug sammenstilles med indiske Gerun- 



Folkenavnet Daner. 127 

diver paa -ya F. Ex. got. andanems (Stamme andanemi-) 
antagelig, behagelig, oldn. étr spiselig jfr. ind. ädyås spiselig. 

Efter det foregaaende viser Analogien, at Folkenavnet 
Dani- ved Suffixet -i kan være afledet af et Stammeord, der 
har betegnet Stedet, hvor de, som kaldes Dani-j hörte hjemme. 
Nogle har ment, at Ordet Daner skulde betyde 'Dalboere' og 
nærmest höre til ags. denn f. eller dene f. 'Dal'. Men dette 
angelsaksiske Ord har oprindeligt e, ikke som ags. Bene 
'Daner' et ved «-Omlyd af a opstaaet e. dene 'Dal' kunde 
altsaa kun gjennem et Aflydsforhold bringes i Forbindelse 
med Daner. Men naar dette er Tilfældet, har Forklaringen 
af Daner som 'Dalboere' kun svag formel Stötte, ligesom 
den ogsaa fra Betydningens Side synes lidet overbevisende. 
Snarere kunde man ville sætte Navnet i Forbindelse med 
ags. denn^ iiy^ng. den 'en Hule eller et Leie for vilde Dyr', 
Stamme danja-j hvorpaa en Ven henleder min Opmærksom- 
hed. Da maatte Folkenavnet Daner snarest være dannet ef- 
ter Landets Navn oldn. Danrngrk (jfr. oldn. pilir Indbyg- 
gerne af pelamQrk)j og förste Led i Danrngrh maatte da for- 
holde sig til Stammen danja-j eng. den^ som förste Led i 
Earaldr til Stammen harja-^ oldn. herr. Men Danir afvi- 
ger i sin Formation baade fra Lcésir (Heimskr. Ol. s. h. 
Kap. 118), Indbyggerne af Lesjar^ og fra "^Grønir {græna 
scip GulaJ). 315), Indbyggerne af Grenland (der vel kommer 
af gren^ Stamme granja-)^ ligesom ogsaa Jordanis skriver 
Grannii i Modsætning til Dani ^). Det synes mig derfor 
ikke rimeligt, at Daner staar i nær Forbindelse med ags. 
den. De samme og andre Grunde hindre mig i at forbinde 
Daner med tydsk Tenne 'Tærskegulv'. 

Lidet tilfredsstillende synes endelig baade fra Formens 
og fra Betydningens Side den af P. A. Munch i Det norske 



*) Af hel (Stamme hdljö-) "Död" er hæll 'en Kvinde, hvis Mand er dræbt' 
afledet; derimod er halir^ der i Alvissm. 28, 3 synes at betegne Væsener i de 
Dödes Verden, formelt neppe afledet af hel, 

9 



128 Sophus Bugge. 

Folks Historie I, 1 S. 46 fremsatte Forklaring: 'Danernes 
Navn udledes vel nærmest af et Ord, beslægtet med det gam- 
mel-indiske dhå (at sætte, ordne), og betegner fölgelig "Op- 
rettere af Riger", Byggere af Huse, eller Ordnere af Stats- 
samfund'. 

Da jeg i de germanske Sprog ikke kan paavise et Stam- 
meord, hvoraf Folkenavnet Dant- med nogen Sandsynlighed kan 
antages for at være afledet, vender ogsaa jeg mig, for at finde 
Oprindelsen af Folkenavnet, til de beslægtede Sprog udenfor 
de germanske. Jeg gaar ud fra den Forudsætning, at Lan- 
dets Navn oldn. Danmgrk er afledet af Folkets, ligesom Hun- 
mgrk Atlakv. 13 af Folkets Navn Hunar. 

Da i Græsk og i Keltisk Folkenavne findes dannede ved 
Suffixet -io, saa maa vi snarest vente at finde en Stamme paa 
'iOj 'jOj ikke paa i, hvis de beslægtede indogermanske Sprog 
har bevaret et til Dani- efter sin Oprindelse i det væsentlige 
svarende Ord. 

I de keltiske Sprog vil vi finde et Ord, som efter sin 
Form fortræfifelig slutter sig til Folkenavnet Dani-, Det er 
irsk duinCy dune^ 'et Menneske' af en ældre Form "^donios ^); 
kymr. dyn^ com. og bret. den 'et Menneske' af en ældre 
Form "^döni'S. I irsk duine er den Lyd, som skrives uij 
d. e. u foran mouilleret Konsonant, opstaaet af o ved Ind- 
flydelse af et folgende i og svarer regelret til germansk a. 
Jfr. f. Ex. irsk suide^ siede 'Sæde', der er beslæigtet med got. 
satjan 'at sætte', irsk muince 'Halsbaand', der er beslægtet 
med oldn. men (ældre Stamme manja-) 'Halsbaand', ags. mene 
(Stamme mani-). 

Hvis det er rigtigt, at Folkenavnet Dani- horer sam- 
men med irsk duine 'Menneske', saa har vi i dette Ords Be- 
tydning en Veiledning til at komme den oprindeligere Opfat- 
ning af Dani- nærmere. 



*) Her er ikke Stedef til at tale om den irske Flertalsform ddini 'Mennesker'. 



Folkenavnet Baner, 129 

Irsk duine^ 'Menneske' af *donio-s kan igjen være samme 
Ord som græsk x^o^^^s 'som tilhorer Jorden eller Jordbun- 
den', ind. ksdmya-s 'som befinder sig paa Jordbunden, jor- 
disk', af ældre Form "^ ghdhomio-s med Sideform ^ghdhomiio-s ^ ). 
Græsk inixH^opiog kan bruges substantivisk med Betydning 
'Menneske'. Da Lydforbindelsen gd ikke taaltes i Fremlyden 
af keltiske Ord, maatte den ene af disse to Konsonanter falde 
bort. I irsk duine af *donio-s istedenfor ^gdonio-s = græsk 
Xi^opios er g faldt bort foran d. 

Heller ikke i Germansk taaltes gd i Fremly d; derfor 
maatte "^gdani- blive til dani- (hvori d tidligere udtaltes som 
Spirant). Paa lignende Maade identificerer jeg ags. daru f. 
'Skade', oht. tara med græsk (pd^oQd 'Fordærvelse', af en 
fælles Grundform "^g^dhorä ^). 

Gr. ;f L^oV/04,', ind. ksdmya-s er afledet af x^^^ öen. ;if«S^o- 
vogj ind. ksa-Sy Locat. ksdmi 'Jordbund, Jord', græsk ogsaa 
'Land'. ;f^oV/oc; betyder ofte omtrent d. s. s. aviöxO^wv 'som 
horer hjemme i Landet'; jft^oi//«^ itaai er de indenlandske 
Gudinder. 

Hvis nu Daner^ som jeg har sögt at godtgjöre, er væ- 
sentlig samme Ord som græsk x^o^^oi^ har det nordiske Folke- 
navn fra forst af sandsynlig betegnet: de som höre Jordbunden, 
Landet til og er födte i Landet, 'Landets Born' ^). Det 
maa da fra först af have været brugt som appellativisk Beteg- 
nelse for de Indfödte i Modsætning til Folk af fremmed Her- 



*) Jeg haaber paa et andet Sted at skulle gjöre det sandsynligt, at gr. 
X^ov-, ind. ksam- forudsætter en fælles Grundform *ghdhom-, ikke, som Bar- 
tholomæ antager, *ghzhow-. Foran Vokalen i beholdtes efter Lydreglerne «?, 
medens det foran Konsonanten i gik over til n. 

*) At derimod oldn. i gær^ igaar (af *gez) og tydsk ges-tern har ^, ikke d, 
i Fremlyden, forklarer jeg deraf, at den förgermanske Grundform *gMhjés = 
gr. ;^^*V blev til *gJijes derved, at dh blev trængt ud mellem gh og j. 

*) Jeg holder det for mindre sandsynligt, at Daner, i nær Tilslutning til 
Betydningen af det irske duine, gr. im/f^6yiog, oprindelig har været opfattet som 
'Mennesker' xca l^o/i^v. Gr. /i9(6y, hvoraf /t^oi'^of kommer, horer sammen, bl. a. 
med litau. ^emé, Jorden, Jordbunden, Landet, éemas lav (jfr. gr. ;|r«M«^oV, laf. 



130 Sophus Bugge. 

komst, med hvem de, som kaldte sig dani-j kom i Berörelse. 
Lidt efter lidt, eftersom Stammeordet til dani- og andre Ord, 
som stod i formel og logisk Forbindelse dermed ^), fik en 
stærkt afvigende Form eller gik af Brug og eftersom Ord- 
stammen dani' ophörte at anvendes om andre Begreber end 
om de Indfodte i Modsætning til fremmede Folk, gik dani- 
fra appellativisk Betegnelse 'Landets Bom' over til Folke- 
navn 'Daner'. Paa lignende Maade har f. Ex. 'det tydske 
Sprog' fra först af været en appellativisk Betegnelse 'det 
folkelige Sprog' i Modsætning til Latinen. Den af mig for- 
modede etymologiske Betydning af Daner giver os ingen Op- 
lysning om det ældste ydre Omfang af Daner opfattet som 
Navn. Men vi har al Grund til at formode, at det ydre 
Omfang af Daner f. Ex. i Modsætning til Svear allerede 
længe, længe forud for den historiske Tid har været væsentlig 
det samme som i denne, da ogsaa Navnet Svear af sproglige 
Grunde maa være ældgammelt. 

Naar gamle norröne Skalde betegne Jætterne som Berg- 
daner^ saa finder jeg deri ikke, som Nogle har ment, et 
Minde om den oprindelige appellativiske Betydning af Daner 
bevaret, men jeg opfatter dette som et senere Kunstleri. Skal- 
dene kan ogsaa betegne Jætterne som Bjærgets eller Jætte- 
verdenens Skotter, Cymrer. 



humih's o. s. v.), hvortil éemaitis, en Samogitier, eg. en Lavlænder, horer. Men 
det vilde vistnok haade fra Formens og Betydningens Side være usandsynligt, 
om man herefter vilde opfatte Daner som 'Lavlændere'. Derimod kunde der 
kanske være Sporgsmaal om, hvorvidt ags. denu 'DaP (med n som gr. /(^oyog) 
var opstaaet af en förgermansk Form *ghdhemä og hörte sammen med lit. 
éemé Jorden. 

^) Gotisk ^wma 'Mand', oldnord. ^wmé», der endnu er bevaret i 5r«^^o?w, havde 
fjærnet sig saa vidt i Form fra dam-, at det Folk, hvis Sprog disse Ord til- 
hörte, ikke kundn fastholde Bevidstheden om deres oprindelige Slægtskab, gumo 
er af en Grundstamme *ghr^men' (ghdmen-) for ghdhf^men-. I min anden Af- 
handling om Rök-Stenens Indskrift skal jeg omtale andre nordiske Ord, um 
hvis Slægtskab med /i9ftj*' der kan være Sporgsmaal. 



Folkenavnet Baner, 131 

Selve den sproglige Karakter af Navnet Daner viser, 
at dette Navns Oprindelse tilhorer en Tid, der ligger langt, 
langt, ja jeg vover trygt at sige, sikkert et Aartusend fortid 
for den Tid, fra hvilken vi forst finde det optegnet. 

Marts 1888. 

Sophus Bugge. 



Nordische kleinigkeiten. 



3.*) 
optar — optarr. 

In der Kormakssaga str. 1® schreibt Möbius optar an 
nü svarra und bemerkt dazu s. 104 "vielleicht besser optarr 
(st: optar) j um den reim mit svarra kenntlicher zu machen." 
Die form optarr wird aber auch noch durch das metrum 
verlangt. Da an notwendig in die Senkung treten muss ne- 
ben dem stärker betonten nüj so kann der vers nicht nach 
dem typus A gelesen werden (J-x\J-x\\jlx)^ sondern nur 
nach dem typus E, also J- i. x | ^ || J. x; dann muss aber die 
zweite silbe nebentonig, also mindestens an sich positionslang 
sein (vgl. Paul-Braune's Beitr. X, 524 f.), und dieser forde- 
rung leistet nur die form optarr j aber nicht optar j genüge. 
Auch noch an einer andern stelle der Kormakssaga spricht 
das metrum für die erstere form, in dem verse optarr mara 
poptu 44^; der vers ist ein A 2, die kürze der ersten silbe 
von mara verlangt wieder nebentonigkeit der schlusssilbe von 
optarr. Beide male ist die form optarr auch in der hs. 
A (AM. 132 fol.) überliefert. 

hvadarrtveggja. 
Als acc. sg. m. dieses pronomens ist in der Kormaks- 
saga str. 76^ die form hua^ran tueggia überliefert. Diese 
form ist höchst auffällig. Nach massgabe der übrigen pro- 
nomina ähnlicher form — okkarn^ ykkarn^ y^varn^ vgl. auch 

») No. 1. 2 s. in Paul-Brauue'ö Beitr. XII, 482—491. 



Nprdisclie Kleinigkeiten. 133 

annann^ mikinn^ litinn — erwartet man (wie schon Egilsson 
s. 422* bemerkt hat) entschieden *hva^arn^ nicht hva^ran. 
Dass Kormakr wirklich die zu erwartende form gebraucht hat, 
erweist wieder das metrum. Der vers hrunnleygs hva^arn 
tveggja ist ein A 2, und dieses muss in den geradzahligen 
visuord bei den skalden notwendig kurze zweite hebung ha- 
ben (vgl. Beitr. XIII, 362, anm.). Zugleich ergibt sich, dass 
die conjectur hva^rum statt hva^ran^ welche J6n |)orkelsson 
und Finnur Jönsson vorgeschlagen haben (Möbius s. 165), 
unhaltbar ist; denn ausser dem nom. hva^arr kann nur noch 
der acc. hvaüarn eine den forderungen des metrums genügende 
form haben. 

nær — när. 

Dass das gemeinnordische nær einem germ. "^nehwh 
entspricht, ist wol eben so unbestritten, als dass dän. naar 
auf ein germ. "^néhwöz zurückzuführen ist, das auch in ags. 
néar^ alts. ahd. nahor vorliegt. Meines wissens ist nun ein 
*war in der norwegisch-isländischen literatur nirgends über- 
liefert; aber die existenz dieser form lässt sich doch auch für 
das norwegisch-isländische aus metrischen gründen wahr- 
scheinlich machen. K. Gislason hat Njåla II, 326 eine reihe 
von dréttkvættzeilen besprochen, welche bei beibehaltung des 
überlieferten nér um eine silbe zu kurz sind: 

aureks nafer gauri — Korm. str. 8P 
vigtjalds nsbr skaldi — Eyrb. 25,2^ 
brands sva nær landi — Fms. XI, 196,1^ 
limdolgs nær himni — Fiat. II, 412,2® 
Umsorg nær himni — Hkr. 646,1^ 
bardels nsbr gardi — Grett. 105,1^. 

Zur heilung des metrischen fehlers schlägt Gislason vor, 
die neuisländische form n<é7{r)i einzusetzen, und Möbius ist 
ihm darin, Kormakssaga s. 54. 169, gefolgt. Jene sechs 
verse gehören aber wieder sämmtlich dem typus A 2 an und 
sind adalhendingzeilen; mithin verstösst die form nér{r)i ge- 
gen die regel von der Verkürzung der zweiten hebung in 



134 E. Sie vers. 

solchen versen. Wir branchen überall für nér eine neben- 
form von der gestalt vi x. Eine solche ist aus nér direkt 
nicht zu gewinnen, denn das germ, "^nehwiz musste nach der 
synkope des i schon in ältester zeit einsilbig werden. Dage- 
gen liegt zwischen germ, "^néhwoz und nord. *når (im dän. 
naar) sicher eine noch uncontrahierte mittelstufe *näar für 
*nd{h)ar^ und diese wird für jene sechs verse denn auch an- 
zimehmen sein. 

NjQrun. 
Für Njgrun schreiben noch Wisén, Carmina norroena s. 
65 und Möbius, Kormakssaga s. 39 Njorun resp. nior on. Die 
form Njgrun ergibt sich als die allein berechtigte aus Al- 
vissm. 30^ Bugge: halla dvergar draumnjgruPj wo -njgrun 
den ausgang der langzeile einer IjoSahåttstrophe bildet. Sij- 
mons und F. Jönsson haben denn auch an dieser stelle in 
ihren ausgaben den namen mit kurzer erster silbe angesetzt. 
Bestätigung gewähren wiederum die skalden; man vgl. die 
A2-verse 

{)vengläds Njyruii eiigu — Njäla 289^^ 
gollseims-Nj^run heima — Komi. str. 55* 
vinkers Njorun bæri — Er åk. str. 20'' 
einfeldr *) Njorun steina — Isl. II, 8*. 

Grani — Grani. 
An der form Grani hält Wisén, Carmina norroena s. 
115 unter berufung auf seine erklärung des namens Ger- 
mania XVI, 263 fest. Dem gegenüber verweise ich auf 
Beitr. VI, 314 und füge als neuen beleg für die kürze des 
a den vers armleggs Grana farmi J)orvaldr bl^nduskåld SE 
I, 408, 1* hinzu. 

Gydingr. 
Statt des gewöhnlich angesetzten Gy^ingr ergibt sich 
Gydingr als die correcte form aus dem verse Gytfingr ok hei- 



*) Oder eivfgld; vgl. Egilssoii s. 125* unter einfaldr und einfeldr. 



Nordische Kleinigkeiten. 135 

i^ingi SE 11, 186®. In der Nikolåsdråpa des Hallr prestr 
(ed. Carpenter, Halle 1881) lesen wir zwar str. 68^ gekk einn 
matfr at Gy^ingi nokkrum^ aber dieser vers beweist nichts für 
kürze des y, da Hallr auch verse wie kemr pat undr a nok- 
kurri stundu baut. Die übrigen stellen der dråpa in wel- 
chen das wort noch vorkommt, sprechen auf alle falle eher 
für länge: gullit vex en Gy^ingr hug sar 68^, kappi ok fét^ 
en Gytfingr hré^ist 69^, prettviss ma^r at Gycfing glotti 69'; 
denn Hallr liebt es nicht den vorletzten fuss als vi x zu bilden. 
Uebrigens bildet das wort Gytfingr nur ein glied in der 
reihe von zweisilbigen fremdnamen; auch für das nordische 
gilt, wie für das ags. (Beitr. X, 492 f.) und altsächsische 
(Beitr. Xu, 349 ff.) die gewohnheit, solchen namen lange 
erste silbe zu geben. Für biblische namen können belege 
dienen wie Simon skalpr of hj alpask Einarr Skül. Hkr. 755, 
gnd å Jakobs landi Hkr. 662, David konungr Ivarr Mork. 202,2*. 

Slgurdr — Sigradr. 
Der name 8igurt(r wird von den nordischen skalden bald 
mit kurzer, bald mit langer erster silbe gebraucht. Als belege 
für die länge führe ich an aus dem dröttkvsett: 

m^gr Sigurdar H^gna — Bragi SE I, 426,4* 

gagn SigurSar magni — Einarr Skül. Hkr. 744* 

dräp Sigurdar väpna — Mork. 219,1* 

hjarl Sigurdi jarli — Kormakr SE I, 414,1* (II, 325. 436. 585) 

brcfedr Signrdar obdri — ^ördr Kolb. Fsk. 54,2*, 

für die kürze: 

Signrdr jarl med hüskarla — Einarr Skül. Hkr. 781* 
Sigurdr feil i dyn vigra — Njäla 903" 
Sigurdr eggjadi sleggju — Halli Mork. 94,2* 
Sigurdr hygg at J)vi sneggjnm — Geisli 8* Wisén 
gagnprüdr Sigurdr magni — Halldorr skv. SE II, 118,2* 
allvaldr Sigurd faUa — Bpdvarr halti Mork. 222,1« 
leikmildr Sigurdr Hildar — Geisli 69* Wisén 
eykr hjaldr Sigurdr skjaldar — Einarr Skül. Hkr. 738^ 

Besonders zahlreiche belege gewährt der Sigurdarbålkr 
des Ivarr Ingimundarson, Mork. 201 ff. (— Corp. poet. bor. 
n, 261 ff.). So sprechen für kürze die zeilen 



136 E. Sievers. 

Sigurdr af eyjum 202,2* SigurSr ä lesti 217,1* 

Sigurdr kannadi 204,1® medan Sigurd pindu -221,2*, 

Sigurd til landa 207* 

dagegen für länge: 

bar Sigurdi 203,1' lid Sigurdar 217,2« 

Sigurdr af ser 203,4' |)eirs Sigurdar 218,5» 

of Sigurdi 211,2* tekr Sigurdi 221,1* 
fyr Sigurdi 215,6* 

Im hinblick auf die angenommene Identität des namens 
altn. Siffurcfr = Sigrøéfr mit dem deutschen Sigfrid sollte 
man, wie ich dies selbst noch Beitr. X, 531 als möglichkeit 
angedeutet habe, zunächst wol geneigt sein, dem metrum in 
den versen, welche eine länge erfordern, durch einsetzung der 
"altertümlicheren" form Sigrø^r statt des überlieferten Sigurtfr 
aufzuhelfen. Dies aber verbieten von vom herein zwei ent- 
scheidende belege, wenigstens für das gebiet der skaldischen 
dichtung im engeren sinne. Bei dem Jüngern |)j6d61fr finden 
wir SE I, 476,2* den adalhendingvers 

Sigordar kom nordan 

und in einer skothendingzeile der Jömsvikingadråpa, 9^ Wi- 
sén, lesen wir 

hardrädr med Sigurdi. 

Hier haben wir ja deutlich länge der ersten silbe und 
doch die lautfolge -r^- am Schlüsse der zweiten. 

Hierbei darf man aber nicht stehen bleiben, sondern es 
ist an die den nordischen historikern wolbekannte, aber von 
den Philologen in Deutschland wenigstens meines wissens kaum 
öffentlich beachtete tatsache zu erinnern, dass die namen Si^ 
gurtfr und Sigrø^r doch in der Überlieferung geschieden zu 
werden pflegen, mindestens soweit historische persönlichkeiten 
als ihre träger erscheinen. In der historischen literatur 
kommen freilich gelegentlich Vermischungen vor, meist so dass 
das seltenere Sigrøtfr dem gewöhnlicheren Sigur^r weichen 
muss. So wird z. b. Sigrøéfr Haraldsson^ der söhn Harald 
Hårfagrs und der Asa, wol gelegentlich auch Sigur^r ge- 
nannt, mit einem namen also bezeichnet der nur seinem halb- 



Nordische Kleinigkeiten. 137 

bruder Sigur^r hrtsi^ dem söhne der Snsbfrfd, zukommen 
sollte ^). Aber im ganzen ist doch auch die Überlieferung der 
geschichtlichen sagas correct. Weit schärfer aber ist die 
Scheidung, so bald man sich den übrigen geschichtsquellen, 
namentlich den lateinischen und den dänischen, zuwendet. Am 
bequemsten zeigt dies ein blick auf die langen listen in den 
indices bei Langebek IX, 643. 646 unter Sigfridus und 8i- 
gurdus. Und dabei tritt denn weiterhin die tatsache aufs 
deutlichste hervor, dass dem norwegisch-isländischen Sigurt(r 
im lateinischen sehr gewöhnUch SivarduSj in den dänischen 
quellen Siward entspricht. Erscheinen doch selbst bekannte 
norwegische fursten die in den sagas den namen Sigurtfr tra- 
gen, z. b. bei Saxo Grammaticus, ja selbst bei Theoderiqus 
Monachus, stets unter dem namen Sivardus (Syvardus^ St- 
wardusj. 

Hieraus folgt nun unwiderleglich, dass der historische 
name Sigur^r mit unserem Sigfrid nichts zu schaffen hat, 
sondern mit unserem Sigwart identisch ist, also für älteres 
SigvQrt(r^) steht, wie das bekannte dggur^r für dagvertfr u. ä. 
Der ausfall des g in der form Sivardus hat seine parallele in 
formen wie Sivaldus^ Simundus^ Syr it ha = norr. Sig väldig 
Sigmundr^ Sigri^r etc. Unter dieser Voraussetzung begreift sich 
auch leicht die verschiedene behandlung des namens bei den 
skalden. Für nom. acc. Sigvpr&r^ Sigvgr^ ergab sich laut- 
gesetzlich die form Sigortfr^ Sigor^ mit o für t;p, wie hot- 
vetna aus "^hvptvetna^ oder 6 für v^ wie in den bekannten 
ofij ofunij komunfj sofum^ pöpöru aus v^n^ v^furn^ kv^mum^ 
sv^fum^ pö at hv^ru. Für die übrigen casus musste die po- 



*) Für den letzteren lässt sich die namensform Sigurä auch metrisch bele- 
gen: at Sigurär Hrisi Konungatal str. 42^ (Fiat. 2, 524\ 

^) Dass so, und nicht etwa Sigvarär^ anzusetzen ist, trotz der späteren regu- 
lierten namen auf -varär, wie Hdoarär^ Hallvarär^ Hervarär^ Hjgrvarär, 
porvarär, ist wol selbstverständlich j das appellativum vgrär hat ja allezeit sei- 
nen Charakter als t«-staram bewahrt. 



138 E. Sie vers. 

sitionslänge zunächst bewahrt bleiben, gen. Sigvar^ar^ dat. Sig~ 
vercfiy und von diesen casus ist wol die bildung der namens- 
form Siwardj Sivardus überhaupt ausgegangen. Wie freilich 
die ausgleichung in dem paradigma Sigor&r — Sigvar^ar im 
einzelnen weiter gegangen ist, lässt sich nicht mit Sicherheit 
bestimmen. Sicher mir ist, das wir in dem gen. Sigor&ar : nor- 
tfan bei J)j6d61fr den vocal o des nom. ace. bereits im gen. 
erscheinen sehen. Zugleich muss aber die erste silbe lang ge- 
wesen sein. Soll man nun Sigvordar ansetzen, als compro- 
missform zwischen Sigor&ar und Sigvartfar? Oder hatte sich 
das paradigma Sigordr — Sigvardar auch norrön zunächst zu 
Sigort(r — Sivar&ar entwickelt (und das muss im hinblick 
auf die form Siwardus bei Theodericus Monachus doch wol als 
möglich gelten), und ergab sich daraus die compromissform 
Swort(ar? Oder endlich, hatte sich etwa aus dem nebenein- 
ander von Sigord' und Sivard- ein Sigord- ergeben, das nun 
die dichter neben Stgortf- beliebig gebrauchen konnten ? Ich 
wüsste nicht, wie sich diese fragen entscheiden Hessen, gestehe 
aber, dass mir die dritte möglichkeit, obwohl an sich die com- 
plicirteste, doch noch am ersten wahrscheinlich vorkommt^ 
weil ein langes nebeneinander von Sigort- und Sigor^- mir 
eher denkbar erscheint, als das von Sigortf- und Sigvarä- 
oder Sivard''. 

Hieran schliesst sich naturgemäss die weitere frage nach 
der geschichte des eddischen Sigurdr. Diesen namen gebrau- 
chen die meisten lieder (die in Ijödahåttr übergehe ich, weil 
sie zu wenig gewisheit bieten) nur mit langer erster silbe: Reg. 
17^ Fafn. 40^ Sigrdr. 1». Brot 1^ 2^ 5^ 7^ 10^ Gudr. 
I, 1*. 13^ 18^ 2P. 22^ Sigkv. sk. V. 3^ 6\ 8^ IV. 
14^ 22*. 24*. 63^ 64^ 65^«. Helr. 13^ 14\ Gudr. H, 
1». 2^ 3'. 4^ 7^ 8^ IP^ 12*. 29^30^ Öddr. 18». Hv9t 
10^ 19^ 20^ Hamd. 7' Hildebr. Nur die Gripisspå hat ne- 
ben 8 langsilbigen Sigur&r — b\ 6\ 8\ 19*. 20^ 2b\ 
30 ^ 36* — auch 4 kurzsilbige: 



Nordische Kleinigkeiten. 139 

via Sigurd msfela 16* 
Sigurdr vid fylki 24^« 
Sigurdr med seggjum 40* 
enn {)ü Sigurdr I)ykkir 53® 

und die Hyndluljöd kennen an der einzigen stelle wo der 
name begegnet, auch nur die kürzere form 

Sigurdar mägi 25' 

Der unterschied im gebrauche der lang- und kurzsilbigen 
form ist hiernach offenbar ein chronologischer. Wie aber ist 
derselbe zu erklären? Für die verse welche länge fordern, 
würde überall sowol Sigrø^r als Sigvgr&r genügen; aber ein 
kurzsilbiges Sigurtfr aus Sigrø^r lautlich herzuleiten, sehe ich 
wenigstens keine möglichkeit. Will man die form Sigur&r 
mit vorausgesetztem älteren Sigrødr zusammenbringen, so 
bleibt nur möglich anzunehmen, dass eine confusion zwischen 
den beiden namen Sigrøtfr und Sigvgrtfr^ Sigur&r eingetreten sei. 
Eine solche annähme ist mir aber, obwohl man sich zu ihren 
gunsten auf das nur relativ späte vorkommen der form Sigurdr 
in der Edda berufen könnte, wenig wahrscheinlich, nicht nur 
deshalb weil, wie oben bemerkt wurde, Sigrødr und Sigur&r 
in der geschichtlichen literatur deutlich getrennt geblieben 
sind, sondern weil auch in den auf alter tradition beruhenden 
dänischen quellen der heldensage der eddische Sigurdr wieder 
als Sivard erscheint. Ich glaube daher dass die verschiedene 
behandlung des namens in der Edda ebenso zu erklären ist 
wie bei den skalden, dh. dass sich darin noch der alte un- 
terschied von nom. Sigortfr^ gen. Sigvar^ar abspiegelt. Wenn 
in den älteren Eddaliedern die langsilbigkeit durchgehends 
herscht, so wird man das durch die annähme erklären dürfen, 
dass in der periode welche dieselben entstammen, ein laut- 
licher Übergang von Sigvgr&r zu Sigortfr noch nicht einge- 
treten war; HyiidluljöS und Gripisspa aber fielen danach spä- 
ter als der eintritt jenes lautgesetzes. 

Wenn diese erwägungen richtig sind, so hätten wir mit- 
hin dem Sigfrid der deutschen sage einen nordischen Sig- 



140 E. Sievers. 

vgri^r gegenüber zu stellen, und damit den bekannten alten 
namensverschiedenheiten eine neue hinzuzufügen. Doch will 
ich nicht unterlassen, noch auf einen punkt aufmerksam zu 
machen, der geeignet sein könnte, in die oben vorgetragene 
argumentation störend einzugreifen. Es ist oben auf den reim 
Sigor&ar : nortfan gewicht gelegt worden als auf ein zeugnis 
dafür dass die form Sigor^r^ Sigurdr nicht auf Sigrø&r zu- 
rückgehen könne. Es findet sich aber ein ähnUcher reim bei 
einem namen der sonst mit ziemlicher Sicherheit auf -røifr 
zurückgeführt wird. Bei Sigvatr lesen wir Hkr. 520®. Ems. 
5,122. Fl. 2,371,2. OH. 236 den vers 

]&örr^ar konung fordum; 

gemeint ist Sigvats vater, J)6rdr Sigvaldaskald. Die überUe- 
ferung bietet hier meist vollere formen wie sie auch sonst 
für pör^r überliefert sind: porrg^r OH., por otr ^ porravi^r^ 
porrætr Ems.; vgl. dazu den vers Bersis porrødr vinun åra 
Korm. str. 43®, hs. poro&r^ in der SE H, 138 porrav&r; fer- 
ner den vers styrr porrø&i [enn] fyr r i SE H, 108 (W por- 
rgti^ AM. 748 porravti^ AM. 757 a porréte) = Bjarnar s. 
Hitd. s. 33 (s. auch G. Vigfüsson, Eyrbyggja saga s. LI). 
Aber es fehlt die hending. Um sie herzustellen, hat der 
Schreiber der Flateyjarbök zu dem wunderlichen pordendr 
seine Zuflucht genommen. Es kann aber wol nicht zweifel- 
haft sein, dass Sigvatr selbst porortr : foröum gereimt hat. 
Hier hätten wir also eine form auf -or&r von einem namen 
der eigentlich auf -frøtr^ -røtr ausgehen sollte. ^) Ich möchte 
aber diesen einwand doch nicht für ausschlaggebend halten. 
Freilich, die annähme, dass wirklich neben porrø&r in dem 
späteren pörSr auch noch ein weiter verkürztes poror&r aus 
pörvgrdr stecke, wird sich kaum wahrscheinlich machen las- 



*) Vgl. hierzu Bugge, Arkiv 2, 244 ff. 287 ff. Für pårrøSr liegen vollere 
formen mit / auch noch in ags. urkunden vor: Burfer^ Kerable, Cod. dipl. 3, 
563, Dureferä 3, 579, puræferå; 3, 624 (a. 980); auch Siferä 3,563, unter lau- 
ter nordischen namen, ist sicher nordisch. 



Nordische Kleinigkeiten. 141 



'ö 



sen; sind doch por&r und porvar&r sonst deutlich geschiedene 
namen. Aber es ist zu beachten, dass Sigvat jenes pororär ja 
offenbar nur als eine künstliche antiquität gebraucht, denn er 
hat daneben schon die form por^r^ vgl. por^ frak pat sinn 
hertfa Hkr. 480, l\ Fms. 5,64. Fl. 2, 346, 1. OH. 210. Unter 
diesen umständen traue ich es dem dichter wol zu, dass 
er, nach einer passenden zweisilbigen form suchend, sich sein 
pororär willkürhch zurecht gemacht habe. Vielleicht darf man 
sogar vermuten, dass er durch das nebeneinander von formen 
wie Sigrø^r und Sigor^r zu seiner bildung veranlasst worden 
sei, und dass ihm danach allerdings diese beiden namensfor- 
men für identisch gegolten hätten. 

Halle a. S., 2 sept. 1888. 

E. Sievers. 



Om uttalet av ei, au ock ey i äldre isländska. 



På sid. LUI — LV i förordet till min upplaga av cod. 
AM 645 4:o ä. d. har jag redojort for en del ortografiska 
förhållanden, som ledde mig till det antagandet, att de i äl- 
dre isl. hds. regelbundet med ei^ au ock ey betecknade juden 
åtminstone i den trakt av Island, där nämda hds. är skriven, 
ock på den tid hon tillkommit äj uttalats som diftonger utan 
monoftongiskt. Sedan dess har jag funnit mitt antagande 
styrkt av ett par andra handskrifter aller handskriftfragmänt, 
för vilkas sätt att beteckna de i fråga varande juden jag här 
skall närmare redojöra. 

De hds., vilkas skrivsätt jag i det följande skall omtala, 
äro numren II, IV ock V i fragmäntsamlingen cod. AM 655 
4:o samt den äldre ock större delen (bladen 7 — 41 = sid. 
19 — 150 i avtrycket i Bjarnarsons "Leifar") av cod. AM 677 
4:o ^). I Frumpartar på sid. LXXXV ock XCIV säger Gis- 
lason dessa hds. vara skrivna "å fyrra hlut 13. aldar", en 
åldersbestämning, till vilken jag sluter mig fullkomligt. Med 
hänsyn till den inbördes åldersföljden anser jag här i fråga 
varande hds. ock cod. AM 645 4:o ä. d. komma i följande 
ordning: 1) cod. AM 645 4:o ä. d., 2) cod. AM 655 4:o IV 
ock V samt cod. AM 677 4:o, 3) cod. AM 655 4:o II. 
Denna ordning stämmer väl överens med Gislasons yttrande 
i Frumpartar, där han på sid. LXII säger cod. AM 645 4:o 
ä. d. vara skriven "snemma å 13. old", medan han, som nyss 



*) Då jag i det följande talar om cod. AM 677 4:o, menar jag blott denna del. 



Om uttalet av ei, au ock eif i äldre isländska. 143 

nämdés, anser de övriga vara skrivna "å fyrra hlut 13. 
aldar." 

I fragmäntet II av cod. 655 förekommer utskrivet ei 19 
ggr som tecken for diftongen ei ^), medan man däremot i 

st. f. ei finner e i orden breddir^ grep (i hds. gp), helagr^ 
helog 2 ggr, helagreLr^ helagliga 2 ggr, helso^ hem 3 ggr? 
hema, kemti^ hetr^ ledda^ leddi^ ret^ reta^ varpvetti ock pem 
12 ggr aller tillhopa på 32 ställen ^). Sannolikt har frag- 
mäntet därjämte neta {= neitä) på ett ställe där Unger läst 
nita ^). För diftongen ey brukas alltid (22 ggr) beteckningen 
ev ock diftongen au tecknas alltid (21 ggr, varav 7 ggr i 
ordet po) ock 7 ggr i formen hwp) w. Tecknet w kan emel- 
lertid mycket väl beteckna ett monoftongiskt uttal, ty det 
brukas tillika som tecken för w-omjud av a t. ä. i glwtonar^ 
hændj swno^ wnd^ ock i evrogliga aller (enligt ungers läsning) 
wrogliga står ev aller w i st. f. ø^ vilket tyder på att ev 
aller w haft samma uttal som ø. 

I fragmäntet IV av cod. AM 655 förekommer som tec- 
ken för diftongen ei utskrivet ei på 53 ställen (därav 21 ggr 
i ordet eigi) men blott e i egi Q ggr, greve^ helsa^ helso 3 
ggr, hemin^ letanda^ resti^ svet^ tuem^ uetti aller tillhopa 17 
ggr, vartill möjligen bör läggas ebresca (i st. f. ebreisca?) *) 

*) För korthetens skull kallar jag de jud, om vilkas uttal det här är fråga, 
för "diftongerna" ei, au ock ey, fastän de enligt min mening uttalats mono- 
ftongiskt. 

^) I större delen av de här anförda formerna kunde visserligen e i st. f. ei 
bero på andra orsaker såsom förkortning framför lång konsonant (i breddir, 
ledda, leddi, varpvetti), inflytande från andra former av samma ord (i helagr, 
helog o. s. v. från helgi, helgan m. fl.) aller obetonad ställning i satsen (pem), 
men då fragmäntet även har former, vilkas e äj kan på dessa sätt förklaras, 
synas alla de uppräknade orden snarast böra fattas som eksämpel på samma 
allmänna monoftongisering, varom de andra här behandlade samtida hds. otve- 
tydigare bära vittne. 

^) Ordets 2:dra bokstav är själv osäker, men avståndet mellan n ock t är 
för stort för ett i, men lagom för ett e. Jag anmärker här en gång för alla 
att min läsning av i fråga varande fragmänt på några ställen avviker från 
Ungers, men att jag äj anför andra former än dem jag anser fullt säkra. 

*) Se anm. på sid. LIV i förordet till min upplaga av cod. AM 645 4:o ä. d. 

10 



144 Ludvig Larsson. 

ock veta (osäker läsning). I st. f. ei förekommer dess utom 
§ i uarpu§ta. För diftongen au brukas alltid tecknen au 
(20 ggr) aller co (8 ggr), men dessa tecken förekomma även 
med monoftongiskt värde i gaufga^ wNur ock wnd^ där de 
beteckna w-omjud av a. Diftongen ey tecknas ev 9 ggr men 
med i hnøkii ock hnøki ock ev står i st. f . iø^ i evngva 
(ack. sing. fem. av enge). Att æ ock ev haft samma uttal, 
antydes dess utom av trwstorac (= trevstovac), 

I fragmäntet V av cod. AM 655 tecknas diftongen ei 
med ei på 86 ställen (däribland ordet eigi 19 ggr), men 
samma jud tecknas med e i egi^ gimstena^ greve^ grefeN^ g^efa^ 
helagr^ hell 2 ggr, hepnom^ hesare^ 2 ggr, hesartN 2 ggr, 
kesaraj kesarans^ let^ lepa^ lepi^ mengorpova^ menlete^ reste^ 
ueta 3 ggr, veta aller tillhopa 25 ggr samt med § i pp^ 
(= peir), Särsjilt betecknande är vidare, att ei förekommer 
i st. f. e i eingi ock i st. f. ^ i leiring ^ ). För diftongen au 
skrives au Iß ggr ock o; 14 ggr men o i sio (= siau) ock 
lop (= baup) samt möjhgen æ i bsop (osäkert). Tecknen au 
ock OJ förekomma emellertid även i detta fragmänt tillika 
med säkert monoftongiskt värde, då de beteckna w-omjud av 
a i gaufogra^ haurond^ /(vgnopj gcüfga ock hwg (= hggg). 
Diftongen ey tecknas 13 ggr med ev men med ø i skøti ock 
ev står i st. f. ø i sevnix. 

Tydligare än de nu behandlade korta fragmänten talar 
emellertid cod. AM 677 4:o för mitt antagande ^). 

I st. f. ei skrives i denna hds. blott e i ') aletiligr 45.24, 
J)ét (av lita) 137.16, drefasc 72.6, eN (= eiN) 46.18, 58.20, 



*) Hdsrs relativt höga ålder synes mig förbjuda att i dessa båda former se 
eksämpel på den mycket senare företeelseo, att ett i i ändeisen framkallar ei i 
st. f . c i stamstavelsen. 

^) Jag bör upplysa om att jag haft tillfälle att vid jämförelse med hds. 
rätta felen i Bjarnarsons avtryck, äfter vilket de följande orden siteras. 

^) För korthetens skull anför jag substantivens former under num. sing., 
adjektivens under nom. sing. mask. ock värbens under infinitiven, så snart ordets 
stam vokal är den samma hela böjningen ijenom. 



Om uttalet av ei, au ock ey i äldre isländska. 145 

106.3, 111.17, 116.3, etr 22.n, 24.U, 90.13, fegr 125.28, fettr 
(av feita) 79.2, fleri 105.18, Uß.i, fresta 62.8, 91.30, 112.2, 

frestni 41.28,29,33, 42.6, 92.16,26, 93.5, 95.25, 107.29,32, 108.20, 

144.16, freston 30.3,7, grep 20.2, 100.33, helagr 31.17, 32.30, 
75.21, heil 146.20, helsa 81.22, 103.24, Äe^ 84.12, heta 94.20, 
Äe;& 137.32,34, Ae;&eV 38.17, 93.18, hlefr 103.30, Äwe^m 109.24, 
hrenlife 26.7,9,12, 91.15,17, hreN 29.15, 36.13, 150.12, hrensa 
29.29, 43.10,15, iarten 21.ii, %a 110.2, ändelsen -leer 62.17, 
89.31, 90.3, 93.7,10, 94.20, 115.6, 116.14,29, 122.8, 128.6, 138.27, 
142.25,28, 146.22, 147.31, let (av Uta) 108.5, 143.10, leta 
144.14, letandi 33.9, fetø^r 96.15, lep 148.1, /e;&a 92.29 
104.25, 110.7, lepindi 48.29, lepr etta 84.13, leprettr 59.6,17, ^) 
oÄreiv^ 91.26, 92.5,11, 100.27, ohrensa 110.14, ohrenundi 38.6? 
reca 111.19, recandi 132.31, resa 117.27, ret (av rita) 94.14, 
repasc 85.20, IOO.22, slekia 37.4, 38.18,28,33, slekiandi 52.19,19,21, 
sleking 38.33, 5t;e/ 20.18, 60.19,23,27, 61.4,6, 98.21, varpveta 63.15, 
69.27, varpvettr 42.3, vavefligr 91.12, «;e^ (presens av t;i/a) 
124.11, 149.28,29, veta 22.21, 26.25, 45.27, 47.18, 90.21, 94.21, 
101.6, 109.1, per ( = peir) 125.8, 139.25, prefa 19.1, 22.22 '). 
I leit 117.1, 149.18, t;eifø* (äj veitti såsom i upplagan) 52.25 
ock iarteinom 132.16 är dess utom ei rättat från e. I fl^ri 
126.3 står ^ ock i miR 25.10 i i st. f. ei^). Jag borde nu också 
uppje hur ofta diftongen ei skrives eij men jag ser mig tyvärr 
ur stånd härtill, emedan den tryckta upplagan äj anjer, var 
hds. har utskrivet eigi aller blott förkortningen n. En aprok- 
simativ beräkning, vid vilken jag tagit hänsyn till sannolika 
oriktigheter i avtrycket, har emellertid jivit vid handen, att på 
sid. 19 — 68 ei skulle förekomma 525 ggr som tecken för dif- 
tongen ei. Enligt denna beräkning skulle således detta jud i 



^) I leprettr på båda dessa ställen är emellertid lep rättat från ret 

*) upplagans eipa 72.15 (i st f. epa) är oriktigt; ordet är rättat från apr 

ock det som utjivaren tagit för ett ei är blott ett från a rättat e. 

^) Det till upplagans miR 25. 10 svarande stället i handskriften är numera 

bortsmulat. 



146 Ludvig Larsson. 

* 

hela den här i fråga varande delen av hds. (sid. 19 — 150 i den 
tryckta upplagan) vara tecknat med ee 1386 ggr, medan här ovan 
anförda ställen, där samma jud tecknas med e, uppgå till 136. 
Såsom man under förutsättning, att mitt antagande om uttalet 
av ei är riktigt, har själ att vänta, förekommer även ei i st. 
f. e; detta eger rum i eir 19.9, litilleiti 31.31, einom 50.23, 

gxeitr (i hds. gitr) 64.3, steindr 104.3, greit 104.19 ^). Til- 
lika bör antecknas, att ei förekommer i st. f. § i hreipisc 60.13. 

Diftongen au tecknas regelbundet cu (omkring 243 ggr 
på sid. 19 — 68 ^) ock sålunda, aproksimativt räknat, 642 ggr 
i hela hds.). Samma beteckningssätt användes emellertid 
ganska ofta för w-omjud av a t. ä. i brcundom 32.25, 66.16, 
Icug 45.2,3, 83.31, 84.1,2,9, wplasc 40.27, /a;;&or 52.4, cufundaT 
64.9, 65.22, wfundar 66.16, gwtor 82.3, wll 95.27, 97.8, ællovn 
96.16,27, wllo 101.10, 1)(vnd 99.12, vadan det i de ord, där det 
står som tecken för diftongen aw, icke häller behöver hava 
uttalats diftongiskt. För diftongen au brukas emellertid även 
tecknen o, q ock æ. Tecknet o förekommer i ogo 42.ii, 49.2, 
72.1, ögom 62.2, 73.25, 84.33, 131.28, sorgopo 43.16, sorgi 55.10, 
sorgod 84.16, gopnir 118.20, opgom 138.30. Tecknet g före- 
kommer i ggo 21.13, 109.24, 131.30, ^go 71.9, sacl^som 73.12. 
Tecknet æ är använt i sogo 119.9 ock sogom 124.6. Samman- 
lagt finner man sålunda för diftongen au enkelt tecken 19 
ggr, medan samma jud 642 ggr skulle vara tecknat med ett 
tecken, som kan men visst icke behöver antyda diftongiskt 
uttal. 

Diftongen ey tecknas regelbundet ev; i dyhk användning 
förekommer ev omkr. 95 ggr på sid. 19 — 68 ock borde så- 
ledes, aproksimativt räknat, förekomma 250 ggr i hela hds. För 
samma jud brukas emellertid tecknet ø aller dess grafiska 



^) Att äfter é i géfa 50.6 i handskriften följer ett i med prick under, kan 
äj tillmätas någon betydelse, ty hela ordet är rättat från ett veitOj vars v jorts 
till g, medan t ändrats till /. 

*; Häri även inräknade de enstaka fall, då man i st. f. æ finner av aller au. 



Om uttalet av c», au ock ey i äldre isländska. 



147 



variant 6 i orden ^) hrøtti 80.li, døia 23.12, 46.28, døianda 
75.3, rfrøjpi 39.14, 42.13, gøia 38.23,26, glømi 28.10, glømim 
80.33, Aøm 24.28, 32.24, 44.30, 71.ii, 79.ii, høra 37.29, hørpot 
28.27, 85.31, hørpop 45.11, hørpom 73.24, Aør/jo 46.22, 126.26, 
høranda 75.19, Aør;&r 47.2, Cjøjpto 48.1, 50.24, /iø^s^i 74.29, Wjø^io 
78.18, møiar 144.14, nøtid 55.4, rønid 30.12, tørria 38.22, ^jøgr/gr 
56.27, trøstasc 74.8, trøstomc 54.34, trøstisc 19.13, 30.12, 66.7, 
trøstisc 19.23 samt, forutsatt att det i ordböcker vanliga skriv- 
sättet qveykva är etymologiskt berättigat ^), i quøcqna 57.14, 
59.33 ock qøco 140.23 alier tillhopa på 39, möjligen 42, ställen. 
Annat monoftongiskt beteckningssätt for diftongen ey före- 
kommer i meio 140.28 ock trysta (= treystä) 143.12 samt 
möjligen i qvocpi 60.5 ock qnecpo 60.10,26 ^). Att hds:s ev^ 
såsom jag antager, uttalats på samma sätt som ø^ styrkes 
ytterligare på ett slående sätt av orden evruGir 59.li ock 
evruGr 144.7, där ev står i st. f. ø. 

Mina här lämnade statistiska uppjifter sammanfattar jag 
nu i följande tabäll: 



cod. AM 655 4:o II 
cod. AM 655 4:o IV 
cod. AM 655 4:o V 
cod. AM 677 4:o 


Diftongen ei tecknas 


Diftongen au tecknas 


Diftongen ey 
tecknas 


ei 

19 

53 

86 

1386*) 


e 

32 (33?) 
17 (19?) 
25 
136») 


1 
1 
1 


ar (au) 

21 

28 

30 

642*) 




2 

12 


9 
5 


æ 

1? 

2 


ev 

22 
9 
13 
250*) 




2 

1 
39 (42?) 


Summa 
aller 


1544 
1544 


210(213?) 3| 


721 
721 


14 


5 2 (3?) 


294 
294 


42 (45?) 
42 (45?) 


213 (2161 


?) 


21 (22?) 



*) I den tryckta upplagan är hds:s ö oriktigt återjivet med 6, men i hds. 
finnes över allt fullkomligt tydlig sjilnad mellan ö ock 6. För enkelhetens skull 
återjer jag i här ovan anförda ord såväl ø som ö med 0. 

^) I St. H. förekommer jämte keyqua 193.36, keyqver 65.21, kevqer 208.4 ock 
eevqve 209.28 även A^øqve 210.16. 

8) Den sist anförda formen kan lika järna hänföras till ett qveikia ock er- 
bjuder då eksämpel på monoftongisk beteckning för diftongen ei, 

*) Aproksimativt räknat. 

») Häri äj medtagna de 4 ställen, där ett ei är rättat från c. 



148 Ludvig Larsson. 

De ställen där i fråga varande jud tecknas monofton- 
giskt äro visserligen jämförelsevis få i förhållande till de 
ställen där samma jud tecknas på diftongiskt sätt, men äro 
dock alldeles för många för att kunna uppfattas som ett 
aller annat slags skrivfel. Därjämte bör man särsjilt komma 
i håg, att det icke blott är monoftongiska tecken som an- 
vänts i st. f. diftongiska, utan att tecknen ei (æ?) ock ev i 
icke så alldeles få fall förekomma som beteckning för jud, 
som utan allt tvivel varit monoftonger. 

Om man granskar slutsummorna på den ovan stående 
tabällen, finner man, att de ställen, där diftongen au tecknas 
monoftongiskt, i förhållande till de ställen, där samma jud 
tecknas w (aw), äro långt färre än de ställen, där de båda 
andra juden äro tecknade monoftongiskt, jämförda med de 
ställen, där tecknen ei ock ev förekomma. Medan nämligen 
summan för ei förhåller sig till summan för e ock § som 7: 1 
ock summan för ev till summan för ø likaledes som 7: 1, för- 
håller sig summan för cu {au) till summan för o, g ock æ 
som 35: 1. Denna rätt märkliga omständighet finner, som 
jag tror, sin naturliga förklaring däri, att tecknet æ (au\ 
såsom jag på tal om de särsjilda hds. redan har framhållit, 
även användes för att beteckna det monoftongiska w-omjudet 
av a, ock att således frestelsen att i sådana ord, som här är 
fråga om, ersätta det med ett monoftongiskt tecken äj varit 
så stor som vid tecknen ei ock ev. 

Det ligger nu nära till hands att söka närmare be- 
stämma tid ock rum för den fonetiska företeelse, vars tillvaro 
jag sökt bevisa. 

Då de här behandlade hds. äro tillkomna vid tiden 
1225 — 1250, är därmed också tiden för det monoftongiska 
uttalets förekomst jiven. Det säger sig emellertid själv, att 
detta uttal äj med ens utträngt det äldre diftongiska, utan 
småningom utvecklat sig ur detta. Denna suksessiva utveck- 
ling avspeglar sig också i de ovan nämda hds., i det att det 



Om uttalet av ei, au och et^ i äldre isländska. 149 

monoftongiska beteckningssättet i förhållande till det difton- 
giska är långt vanligare i de yngre cod. AM 677 ock frag- 
mänten ur cod. AM 655 4:o än i den äldre cod. AM 645 
4:o. Måhända bör man i de sporadiska fall, där man i den 
något äldre stockh. homilieboken finner e aller æ i st. f. ei 
aller omvänt ei i st. f. æ (se utjivarens förord sid. V ock 
VI) se antydningar om att det monoftongiska uttalet uppträtt 
redan då denna hds. tillkom ^). Om gränsen nedåt i tiden 
för detta uttal kan jag äj uttala någon grundad mening. 

Med hänsyn till rummet blir frågan närmast, huruvida 
det monoftongiska uttalet förekommit på hela Island aller 
varit inskränkt till någon större aller mindre del av ön. 
Det senare förefaller sannolikast, dels emedan e?, au ock ey 
i nyisländska uttalas som diftonger, dels emedan övriga be- 
varade isl. hds. från något så när samma tid som de här 
behandlade ständigt använda diftongiska beteckningar. Något 
som också förtjenar att tagas i betraktande, är att, enligt vad 
man kan sluta av cod. 1812 4:o ä d. gml. kgl. samlingen 
på kungliga biblioteket i København (se sid. IX — X i för- 
ordet till min upplaga), ei omkr. år 1200 i någon del av 
Island uttalats så tydligt diftongiskt, att dess senare del till 
ock med kunnat invärka på ändelsevokalen, ock det synes 
äj vara rimligt, att på högst 50 år uttalet av ei skulle hava 
undergått en sådan förändring som en jämförelse emellan 
cod. reg. 1812 ock cod. AM 677 nödgar att antaga, om man 
äj anser dem representera olika dialäkter. 

*) Märk även b^pk i st. f. baupk på sid. 157.ii ock således i ett av bokens 
yngsta stycken. 

Lund i maj 1888. 

Ludvig Larsson. 



Bidrag till kritiken af Bandamannasagas text 



Så mycken uppmärksamhet har nu i lång tid egnats de 
sagor, som behandla rent isländska ämnen, att man väl i all- 
mänhet kan antaga, det handskriftsmaterialet är fullständigt 
kändt, eller åtminstone, att inga membraner från medeltiden 
lemnats utan afseende. Det synes derfor vara en egendomlig 
tillfalhghet, som gjort, att hittills icke något omnämnande 
förekommit om återstodema af en skinnbok från tiden om- 
kring år 1500, två sammanhängande blad med text ur Ban- 
damanna och Kr6ka-Refs sagor. 

Dessa fragment påträffade jag sommaren 1880 i aflidne 
Arkivarien J6n Sigurdssons handskriftsamling, medan denna 
samling var deponerad å Universitetsbiblioteket i Köpenhamn, 
för att sedan skickas till Reykjavik. Huru de båda skinn- 
bladen kommit in i samlingen (som för öfrigt väsenthgen ut- 
gjordes af unga pappersafskrifter samt J6n Sigurdssons egna 
anteckningar om rimur m. m.), förklarades icke genom någon 
bilagd notis och är mig alldeles obekant. 

I tryck hafva de ifrågavarande skinnbladen, mig veter- 
ligen, hittills aldrig blifvit omtalade, icke ens i företalet till 
den senaste upplagan af Kr6ka-Refs saga (Köpenhamn 1883). 

Här kan redogöras endast för fragmentet af Banda- 
manna saga. 

Bladet är i qvart, med 37 rader på den förra sidan, 35 
på den senare, tämligen illa medfaret, så att skriften delvis 
är mycket svårläst eller t. o. m. alldeles utplånad; värst åt- 



Bidrag till kritiken af Bandamannasagas text. IBl 

gången är den senare sidan, der särskildt af de tre sista ra- 
derna stora stycken äro oläsliga. Vissa bokstafsformer och 
förkortningar äfvensom sjelfva ortografien (t. ex. bruket af y 
för i) tyckas ej medgifva, att nedskrifningstiden sättes före 
år 1500. 

Alla hittills beskrifna handskrifter af Bandamanna saga 
dela sig, som bekant ^), i två redaktioner, hvardera represen- 
terad af en membran och flere pappersafskrifter af densamma. 
Den utförligare redaktionen, den i cod. membr. AM. 132, fol. 
(och dess afskrifter), måste i förhållande till den andra, den 
i cod. membr. n:o 2845, 4:to, å det Stora Kongl. Bibhoteket 
i Köpenhamn (och dess afskrifter), betecknas såsom yngre och 
öfverarbetad ^), ehuru förstnämda membran ("AM") torde vara 
omkring ett århundrade äldre än den sistnämda ("R"). På 
det hela kan förhållandet mellan dessa båda redaktioner an- 
ses som ganska lärorikt och vigtigt för historien om sagor- 
nas uppkomst och utveckling, hvarför också allt, som kan 
ytterligare sprida ljus öfver detta förhållande, förtjenar att väl 
tillvaratagas. 

Hvilken ställning till de båda olika redaktionerna inta- 
ger nu fragmentet i J6n Sigurdssons samling ("JS")? 

Det ansluter sig nära till AM, men kan dock icke be- 
traktas såsom en (direkt eller indirekt) afskrift af denna gamla 
membran. För att styrka detta omdöme meddelar jag här en 
detaljerad jemförelse mellan läsarterna i fragmentet och i det 
motsvarande stycket af AM, som här citeras efter Fridriks- 
sons upplaga, der stycket räcker från 9^^ (tveim höndum) 
till 14^ (dyljast at). 

9" slika AM, tvilika JS 

92«_ioi ekki {)etta AM, {)etta ekki JS [ekki saknas i B] 

10* Svölustadi AM, fuolu ft^ (i radens slut) JS 

') Jfr förordet till H. Fridrikssons upplaga af sagan (Köpenhamn 1850); 
G. Vigfnssons uttalanden i Ny Félagsrit XVIII (Köpenhamn 1858), sidd. 1^4— 
168; företalet till min egen upplaga (Lund 1874) sidd. I, II, samt K. Maurers 
uppsats i Germania XIX (Wien 1874), sidd. 445 och följ. 

*) Se i synnerhet Maurers nyss citerade uppsats. 



152 Gustaf Cederschiöld. 

10* Hann ^otti ^6 AM^ ok |)ötti hann fo JS 

10' efter ok saknar JS det i AM förekommande e* 

10»°." vekr til vid Üspak AM, mælti til vid üspak JS [niælti B; 

10*^ ^ar er sä lilutr AM f och R], ^at er sä hlutrinn JS 

10"'»* er ek fess ok albtiinn AMy er ek |)ä albuinn JS (felaktigt) 

10** mönnum {)ö tidast AM^ [)ö mönnum tidast JS 

10»* Lidr nu a suraarit at leidinni fram AM, Leid nn ä suraarit at leidum 

fram JS 
10^° talar {)6 fatt. Hann byst um AM^ talar |)ö fatt nm. Hann byst JS 

[rædir {)6 fatt ura ok byr sik R] 
10" pötti })etta undarligt ^^f, saknas i JS [och B] 
10" fä ^ilf, saArwflrs i J5 [och B] 
(10^* ok saknas i JS liksom i AM) 
10^« er AM [och BJ, at JS 
(11^ godord J/S liksom AM [godord fitt BJ) 
IV er |)ér AM, at fér JA' 
ll^* ok hed görist fatt Ocldi ok Uspaki (felaktigt) AM, ok görist heldr 

fatt med feim Oddi ok Uspaki JS 
IV at hafa AM^ saknas i JS 
(11* at hann mætti undan komast Jas' liksom AM, ehuru mætti eigi tyckes 

passa bättre) 
11»° busumsyslunni AM, büssyslunni (sannolikt felaktigt) JS [busumsyslu B] 
(11» ° üspaks saknas i JS liksom i AM [och B]) 
IV* sé at ordit AM, sé i ordit JS [och BJ 
11»* at haustheimtu AM, å haustheimtu JS'») 
11^» féaudnumadr AM^ fémadr (väl oriktigt) JS 
12» frétti hann, hvi AM, frétti, hvi JS [och BJ 
12^ eigi fä AM, fä eigi sva JS 

12* horfir fu ä hélzt ä (felaktigt) AM, horfir fu ä heizt JS 
12' ætla üspak stolit hafa AM, ætla stolit hafa Uspak JS 
12» Ferrst AM, fa. .... (^ farin er F; JS 
12® verit hafa hit mesta glaprædi AM^ hafa verit mi (= mikit 

glaprædiPj JS 
12»" vänura betr tekizt hafa AM, betr hafa tekizt en vän var ä JS 
12»^ til äfellis hänum AM [til äfalls hänum B], til äfellis hér ä JS 
12»* mik lata fyrir rada AM [mik lata rada BJy mik lata fyrir sjä ok 

rada Jas' 
12»» fékk AM, f ær hann JS 
12" leidd AM, leiddi Jas' 
12^* sködum AM [och BJ, skada JS 
(12*' segir Uspakr saknas i JS liksom i AM) 
12" muni AM [och BJ, mundi Jas' 
13» ætlanda AM, uætlanda JS 



») Fridrikssons ändringsförslag: haustheimtum, vinner således intet stöd af 
JS. — Att å i st. f. at träffas såväl i JS som flere pappershandskrifter (se noten 
i Fridrikssons upplaga), synes bero på yngre språkbruk. 



Bidrag till kritiken af Bandamannasagas text. 153 

13» brögd AM, bragd JS 

13* Sv[ä] er ok AM, saknas i JS 

(13* segir Vali saknas i JS liksom i AM) 

13* til AM, hér til JS 

13« talat AMy mælt JS 

13' sumir menn AM [och BJ, sumir JS 

13** fessa AM [och B], fess JS 

13*" setja setja (felaktigt) AM, setja JS 

13" skal AM, ok (otydligt) skal J5 

Ofvanstående lista torde bestyrka mitt påstående, att JS 
står mycket nära AM^ ty på det hela taget äro olikheterna 
dem emellan hvarken många eller betydande. De båda hand- 
skrifterna öfverensstämma t. o. m. i ett tillfälle (vid 11^), då 
deras läsart tyckes vara mindre riktig, och på åtskilliga stäl- 
len (lO^S \V% IV\ 12^^ 13^), der utgifvaren af AM, H. 
Fridriksson, företagit ändringar, hvilkas berättigande emeller- 
tid genom denna öfverensstämmelse synes ganska mycket för- 
svagas ^). 

Granska vi närmare sjelfva de uppvisade olikheterna mel- 
lan handskrifterna, så kunna dessa, enligt min mening, sam- 
manfattas på följande sätt. 

På många ställen (se ofvan vid 9'*, 9'^— 10^ 10^ S 
10^% 10'^ 10^^ 11«, 1P% \V\ 12\ 12', \2'\ W [brögd], 
13*, 13% 13'', 13^^ samt äfven de i JS otydhga läsarterna 
vid 12«, 12,^ 13^^) äro afvikelserna oväsentliga, sådana, som 
man mycket ofta finner gjorda äfven af noggranna afskrif- 
vare, och utan att man kan gifva den ena läsarten ett be- 
stämdt företräde framför den andra. 

Någon gång förekomma felaktigheter i JS, medan AM 
har riktig läsart: 10% 10^^^% 10^^**, 11^% 11'S eller är 
åtminstone läsarten i AM bättre än den i JS: 12'% 12^*, 12^'. 

Men å andra sidan saknas ej ställen, der JS har före- 
träde framför AM. Detta inträffar icke blott då, när AM 
har uppenbara skriffel (10% IV^% 12% 12^% 13'^), utan 

*) Tvifvelaktigt förefaller, huru man skall bedöma 13*; — böra orden "Sv[ä] 
er ok" utgå?- 



1B4 Gustaf Cederschiöld. 

äfven annars har JS läsarter, som synas vara något bättre än 
de motsvarande i AM: 10«, 10^*, 10'^ ll^ 12\ 12^^ Ja, 
på två ställen (10*^ och 13^) måste JS:s läsarter anses af- 
gjordt riktigare än AM:s; ty på det förra stället är det utan 
tvifvel genom misstag, som AM:s skrifvare upprepat de strax 
förut förekommande orden potti petta undarligt^ och på det 
senare stället passar Uætlanda betydligt bättre i sammanhan- 
get än Ætlanda. 

De påpekade skiljaktigheterna göra det omöjligt, att JS 
kan vara afskrift af AM, vare sig direkt eller indirekt. Öf- 
verensstämmelserna åter visa, att båda handskrifterna utgått 
från ett gemensamt original, samt att båda kunna betecknas 
såsom ganska noggranna afskrifter af detta original. Dermed 
är också ådagalagdt, att den egendomliga öfverarbetning och 
utvidgning af Bandamannasaga, som hittills varit känd i den 
enda membranen AM. 132, fol., icTce företagits af den person, 
som skrifvit (eller redigerat) detta stora samlingsverk, utan 
måste hafva skett något tidigare. 

Göteborg den 1 oktober 1888. 

Gustaf Cederschiöld. 



> »» < 



Tyska inflytelser på svenskan. 



Annu har ingen företagit sig det intressanta och lönande, 
om ock obestridligen ej lätta arbetet att mera i detalj påvisa 
omfånget for de tyska munarternas inflytande på de skandi- 
naviska. För svenskan hava visserligen flera framstående fi- 
lologer lämnat bidrag till sakens utredning: Rydqvist, Söder- 
wall, Kock, Schagerström och framför allt Tamm — den 
senare i flera förträffliga specialafhandlingar. I Danmark och 
Norge torde det, så vidt mig bekant är, vara huvudsakligen i 
puristiskt intresse som frågan blivit studerad, t. ex. af H. 
Dahl och K. Knudsen. 

De här följande anmärkningarna kunna möjligen, rapso- 
diskt hopkomna som de äro, i någon mån bidraga att väcka 
uppmärksamheten på en och annan mindre beaktad sida af 
ämnet. 

Lånord hava, som bekant, sitt bästa igenkänningstecken 
däri att de ej foga sig efter språkets äljest gällande ljudlagar. 
Om t. ex. det tyska decken hos oss motsvaras af tächa^ har 
man fullgiltig grund att betrakta den tydligen till samma 
stam hörande formen (skepps-)6?äcÄ som utifrån inkommen i 
vårt språk. 

Men då frågan är om närsläktade tungomål, som i större 
omfång påvärkat hvarandra, är detta kännetecken ingalunda 
tillräckligt. Lånen ske då ofta på ^ ett mindre mekaniskt sätt. 



156 Esaias Tegnér. 

de göras ej sällan efter hvad man kunde kalla regula-de-tri- 
metoden. 

Ett par exempel. Emedan danskt slutande -e i en mängd 
fall motsvarar svenskt -a, heter det i Danmark nästan alltid 
att Kung Karl den unga hjalta^ han drog sitt svärd från 
halta. 

I Norge säger man, såsom J. Storm upplyser (Norvegia 
1.82), allmänt Mot för danskt och svenskt mod^ och genom 
en liknande hypernorskhet vulgärt stundom håte för håde^ 
lyter för lyder. På samma sätt kan man i Skåne få höra 
folket förbättra sodavatten till sotavatten. Ett snarlikt fall 
utanför det skandinaviska området är det, när man i de trak- 
ter, där högtyska och lågtyska dialekter kämpa om väldet 
stundom finner den obildade, som vill tala fint, säga Lipfe 
för Lippe^ Trepfe för Treppe. 

Icke så mycket på strävan att undvika det för danskan 
obekväma scä -ljudet, som på iakttagelsen att utländskt sch i 
danskan vanligen motsvaras af skj torde det bero att detta språk 
stundom i lånord har ett alldeles oorganiskt sä:. Så t. ex. i Fisk 
såsom motsvarighet till det franska ßche (af stamverbet *ßgi- 
care) *spelmark', hvilket ord även i Sverge uttalas med sch- 
ljud och skrives ßsch. 

Lättast inträda naturligtvis vid lånords upptagande dy- 
lika ombildningar, om dessa ord i det inhemska språkförrå- 
det möta ursprungliga stamsläktingar, till hvilka de kunna 
ansluta sig. Detta blir då den enklaste och naturligaste for- 
men af "folketymologi". 

Det nyssnämnda ordet däck må lämna ett exempel härpå- 
Det har måhända icke förut blivit iakttaget, att detta ord i 
vårt språk är af ganska ungt datum. Ännu på 1600-talet 
och ett godt stycke in på århundradet före vårt kallade man 
skeppets däck för överloppet^ en benämning, som naturligtvis 
sammanhänger med det nederl. overloop och med det engel- 



Tyska inflytelser p& svenskan. 157 

ska orlop 'trossdäck'. Jonas Petri Gothus känner 1640 in- 
gen annan översättning på lat. fori än öffuerlopj och ännu 
Sahlstedt upptager 1774 det nu alldeles bortglömda öfver- 
lopp som förklaring af däck. Tidigast har jag anmärkt det 
senare ordet hos Serenius, i tillägget till hans eng. ordbok 
1734. Men hur föga rotfäst i språket ordet ännu vid denna 
tid var, visar sig dels däraf, att Levin Möller 1745 icke 
nyttjar däck som översättning af de franska orden pont och 
tillaCj dels — hvilket här intresserar oss — däraf, att Lind 
1749 upptager ordet under formen täck. I enlighet härmed 
skriver han också trytäckare osv. Det kan väl anses som en 
tillfållighet, att språket i detta fall icke stannat vid formen 
täck^ ty i ett annat närstående ord taffeltäckare^ t. Tafel- 
decker ha vi än i dag t^ och detta fastän man icke i Sverge 
talar om att täcka ett bord. I danskan heter samma ord med 
fonetiskt tydlig lånordsform Taffeldækker^ liksom också dan- 
skan har verbet dække 'duka'. 

Om i det anförda fallet lånordets anslutning till en in- 
hemsk stam ligger någorlunda nära, så är förhållandet an- 
norlunda vid de ord, som hos oss blivit upptagna under for- 
men berätta^ underrätta^ afrätta^ förrätta^ inrätta^ msii-rätt 
Liksom det lågt. richtich hos oss blivit riktig^ så borde lågt. 
berichten^ underrichten^ africhten osv. hos oss hetat berikta 
osv. Om man ser på det sistnämnda ordets betydelser, så stå 
de ganska fjärran från vårt rätt Särskilt gäller detta om den be- 
tydelse 'meddela sakramentet', som ordet från tyskan medtagit 
till vårt språk, där den ännu är bruklig i flera munarter. 
Det är alltså väsentligen den rent fonetiska iakttagelsen, att 
den tyska stamstavelsen recht^ rieht i ett par förut befint- 
liga nordiska ord motsvarades af rätt^ som i de anförda fal- 
len ledt till en omgestaltning af de främmande orden. När- 
mast till hands låg på sitt sätt förvandlingen af det lågtyska 
richte eller rieht till (mat)rä^^. Ordets fullständiga foneti- 
ska överensstämmelse med beteckningen för juridisk rätt 



158 Esaias Tegnér. 

medförde att det också i de nordiska språken antog samma 
form. 

Det kan dock naturligtvis ej förvåna oss, om denna strän- 
gare naturalisering ej blivit genomford i alla ord af denna 
grupp. Utom det redan omtalade riktig kunna som exempel 
på mera mekaniskt upptagna former anföras dels det svenska 
verbet rikta och det däraf härledda riktning (även dessa lik- 
väl i Danmark rette^ Retning\ dels den i flera svenska dia- 
lekter som variant till rättighet förekommande formen rik- 
tighet. 

Till de nu omtalade orden må anknytas en allmän hi- 
storisk anmärkning. Analogiombildningen är här af så egen- 
domlig beskaffenhet, att man icke gärna vill tro att svenskan 
och danskan företagit den fullkomligt oberoende af hvarandra. 
Sannolikheten talar för att orden ombildats i danskan och 
från detta språk inkommit i svenskan. En granskning af de 
tyska lånorden i vårt språk har bibragt mig det intrycket, 
att om ock svenskan naturligtvis under den lågtyska perioden 
(intill reformationstiden) mottagit många lån omedelbart från 
tyskan, så är det likväl i ganska väsentlig grad danskamas infly- 
tande i Sverge under Kalmarunionens tid, som bidragit därtill 
att dylika lågtyska ord blivit bofasta hos oss och att de upp- 
träda i den form, som vi finna dem hava. Redan den utom- 
ordentligt stora överensstämmelse, som en lista över de låg- 
tyska grammatiska och lexikaliska beståndsdelarna i danskan 
och en lista över motsvarande utländska beståndsdelar i 
i svenskan förete, talar starkt för denna uppfattning. Och 
intrycket förstärkes ytterligare däraf, att i de fall, då dan- 
skan på något sätt till form eller betydelse ombildat det tyska 
ordet, samma afvikelser också gärna visa sig i svenskan. De 
tyska beståndsdelar, som ingått i ettdera språket utan att också 
förekomma i det andra, eller som ha olika form i båda språ- 
ken, äro till en stor del bevisligen af yngre datum och ofta 
igenkännliga på sin högtyska ljudform. 



Tyska inflytelser p& svenskan. 159 

Så mycket är åtminstone visst, att den som vill etymo- 
logiskt behandla de lågtyska orden i svenskan icke får för- 
summa att i hvarje särskilt fall också taga den danska for- 
men med i betraktande. 

Alldeles tydligt är, att lånet måste ha tagit vägen över 
Danmark, då det gäller ett sådant ord som det svenska umbära. 
Om jag ej misstager mig, är det Wimmer som först insett att 
detta ords danska motbild undvære är en forvridning af det låg- 
tyska ontberefij som också i annat, mindre förändrat skick ingått 
i vårt språk, nämligen under formen umbära. Emedan vårt vara 
på danska heter være^ uppfattades undvære som en samman- 
sättning däraf och blev följaktligen ej mekaniskt upptaget, 
utan översatt till und-vara. 

Det senast omtalade exemplet för oss över till en språk- 
företeelse, rörande hvilken jag hoppas vid ett annat tillfälle 
få framlägga en rad iakttagelser: den leder våra tankar till 
de ord, som jag ville kalla ideella lånord eller översätt- 
ningslånord. Man rör sig vid detta slags uttryck med en fuU- 
komligen inhemsk ljudkropp, men själen som bor i det in- 
hemska höljet är utländsk. 

När Gustaf III i sin berättelse om Verälä-freden till 
hemliga utskottet vid Gefle riksdag säger: "Hemliga utskot- 
tet skall finna att jag ... ej bedragit Preussen och Eng- 
land, då jag förekommit dem om min föresats", så är visser- 
ligen förekommit^ till utsidan betraktat, ett rent svenskt ord, 
men från den inre språkformens synpunkt är det, som så många 
andra af konung Gustafs uttryck och ordvändingar, fullkomligt 
franskt — en lätt igenkänd kopia efter fransmännens 
prévenir. 

Den som ville studera tyskans inflytande på svenskan 
skulle säkerligen förbise den största och ur historisk synpunkt 
intressantaste delen af sin uppgift, om han lämnade denna 
sida af ämnet utanför räkningen. Hur mångtaliga än de ord 

• 

11 



160 Esaias Tegnér. 

kunna vara, som vi på rent mekaniskt sätt lånat af våra syd- 
liga grannar, så äro de dock att räkna som få, om de jämföras 
med antalet af de fall, i hvilka det inhemska materialet bli- 
vit fyllt med utländska idéer och kombinerats på utländskt sätt. 

Det svenska sjöskum^ användt som namn på ett mineral, 
ser onekligen i forhållande till det tyska Meerschaum mera in- 
hemskt ut än fallet är med danskarnas Merskum. Men obe- 
stridligt är ju, att det ena ordet ej mindre än det andra har 
tyskt inflytande att tacka för sin tillvaro i Skandinaviens 
språk. Samma anmärkning gäller om det svenska skadeglad 
i förhållande till det danska skadefro. Båda äro lånord ef- 
ter tyskans schadenfroh. Likaså äro sv. vattensot^ vattenpass 
och d. vattersot^ vaterpas alla obestridliga descendenter 
af lågtyska ord, fastän i de svenska uttrycken båda delarna, i 
de danska blott den senare antagit inhemsk ljudform. Vid 
det afledda adjektivet sv. vattusiktig^ d. vattersottig är för- 
hållandet omvandt. Jfr på samma sätt sv. jårnhaltig^ med 
bibehållen tysk form i sista delen, under det danskan säger 
jernholdig. Sv. aftacka^ d. aftakke äro lånord lika väl som 
samma ords visserligen mera påtagligt tyska dublettformer 
sv. afdanka^ d. qfdanke. Medelmåttig ser ganska svenskt ut, 
men är ej mindre än det påtagligt lånade d. middelmaadig 
bildat efter lågtyskans middelmatich. I rättmätig har sven- 
skan bevarat det lågtyska ordslutet (i sin omljudda form, jfr 
mit ltkmetich)j under det danskan i sitt retmæssig har den 
högtyska ändeisen -massig^ som även vi ega i andra yngre lån: 
regelmässig^ planmässig. 

Ingalunda alltid är det fallet, att lånordet redan vid sitt 
första inträde i språket haft den översatta, skenbart nationella 
form, under hvilken det nu är brukhgt, eller att den skillnad, 
som nu består mellan danskan och svenskan, värkligen är ur- 
sprunglig. Det danska harmhjcertig har icke från början va- 
rit mera genomskinligt än svenskans harmhertig. Ännu i 



Tyska inflytelser på svenskan. 161 

1550 års danska bibel skrives ordet harmhertig ^ fullkomligt 
troget efter den lågtyska formen. 

Den skillnad i betydelse, som finnes mellan det danska 
Höimod (= ädelmod) och det svenska högmod (^ stolthet) 
beror därpå att — fastän orden till utseendet båda äro lika 
nordiska — i själva värket det svenska uttrycket är ett gammalt 
lånord från tyskan, motsvarande det högt. Hochmuth^ det lågt. 
högmod^ homod. Också i danskan finnes, som bekant, det 
senare ordet, men i mera tysk gestalt, nämligen som Hov- 
mod^ mot hvilken form svarar den hos Suso s. 225 förekom- 
mande fornsvenska biformen hoffmodh. Räknar man noga, 
torde för övrigt icke ens det danska höimodig kunna erkän- 
nas som fullt inhemskt, ty användningen af ordet hög^ höi i 
så förandligad mening är svårligen ursprungligt nordisk. Höi- 
modig har, om jag ej misstager mig, blivit med anslutning 
till langmodig^ taalmodig i jämfiirelsevis sen tid nydanat efter 
sådana tyska ord som hochgesinnt^ hochherzig. 

Så skall man ofta ur våra allra vanligaste, skenbart re- 
nast nordiska ord kunna framdraga bevis på inflytelser ifrån 
främmande tungomål. Kan något ord förefalla mera tryggat 
till sin nationella börd än god? Och dock röra vi oss med 
många rent tyska användningar af detta ord. Så t. ex. då 
vi säga så godt som (= nästan), lik{a)godt^ finna för godtj 
hålla till godOj komma till godo^ hava till godOj var så god 
och — , godt och välj kort och godt; likaså göra danskarna 
då de än vidare säga det har gode Veje^ give gode Ord m. 
m. Hälsningsformlema god dag^ god natt äro också närmast 
komna till Norden från Tyskland; likaså det med dessa ut- 
tryck besläktade gutår^ som ännu hos Bellman (åtminstone i 
hans första upplagor) skrives godt år och som också hos Hol- 
berg förekommer i denna form. Berghaus (Sprachschatz d. 
Sassen II. 31) omtalar frasen God gew uns en god jaar och 
säger därom: "gewöhnlich als Wunsch zur Begrüssung beim 
Zusammentreffen, auch Gesundheit heim Trinken.^ Jag anfi5r 



162 Esaias Tegnér. 

detta citat, enär ordets tyska förebild, så vidt jag vet, ej varit 
förut omtalad. 

Uttrycket gå i god för är också, visserligen endast i 
andra hand, ett vittnesbörd om tyskt inflytande. Det sam- 
manhänger uppenbarligen med det förr mer än nu brukliga 
vara god för någon^ som motsvarar det lågtyska good wesen 
vor enen. Då god i detta uttryck är liktydigt med borgen 
(jfr t. ex. vår bibels jag hafver varit minom fader god för 
pilten med Luthers ich hin Bürge gewesen für den Knaben 
bei meinem Vater ^ Gen. 44. 32), så har man, såsom det tyckes, 
genom en ganska egendomlig syntaktisk analogibildning satt 
gå i god för gå i borgen. Uttrycket gå i god finnes redan 
hos Lind, som återger det med gut sein für. 

Enär det nu omtalade slaget af ideella språklån i all- 
mänhet nästan förbises — och detta ej blott här i Norden — 
har jag trott mig särskilt böra framhålla deras betydelse. 

Ofta nog finner man att det tyska ord, som vi, kanske över 
danskan, fått in i vårt språk, själv är en översättning af ett 
romaniskt, som möjligen åter går tillbaka till ett grekiskt. 

I det skenbart svenska ordet sedlig kunna vi genom alla 
dessa huvudstadier följa den europeiska odlingens väg. Sedlig 
är bildat af sed efter analogien af t. sittlich : Sitte. Det tyska 
adjektivet är åter en produkt ur analogien moralis : mos. Slut- 
ligen är moralis en bildning som framgått ur proportionen tj&i- 
x6g:7]Bos. Sedlig^ moralis skulle väl annars blott betydt 'bruklig'. 
Sedelåra är en sekundär bildning, med betydelsen från sedlig^ 
jfr höll. vroedkunde 'obstetrik' (!) efter vroedvrouw = sage-femme. 

Ytterligare exempel på ord, hvilkas ättelängd vi på 
samma väg kunna spåra ända till Grekland äro samvete 
(Gewissen — conscientia — ovi^sldriois) ; försyn (Vorsehung 
— Providentia — nQovoia); lidelse (Leidenschaft — 
passion — nettos). Kräftan går i sina båda figurliga 
betydelser, som namn på en sjukdom och som namn på en 
stjärnbild, genom sitt tyska och sitt latinska namn tillbaka 



Tyska inflytelser p& svenskan. 163 

till grekernas ^(aQxCvoc^ och åtminstone i den senare betydel- 
sen har namnet sannolikt ytterst kommit från Orienten. Vis- 
domständerna (die Weisheitszahne^ the wisdom-teeth^ les dents 
de sagesse) stamma från grekernas aw^Qoi^i(nfJQsg^ som även 
hos medeltidens arabiska läkare (efter grekiskt, genom syrerna 
mottaget mönster) hava det likbetydande namnet JJuJI ^JJyb\ 
adråsu-l-aql. Det nyss omtalade ordet sjöskum {Meerschaum^ 
écume de mer) har ursprungligen vuxit på asiatisk mark: de euro- 
peiska uttrycken motsvara sakens turkiska benämning J^ U^s^ 
keß-kilj hopsatt af de persiska orden kef 'havsskum' och gil 'lera\ 

'Ordet kappsäck y som också i detta sammanhang förtje- 
nar omtalas, kan knappast, såsom man föreslagit, genom om- 
tydning härledas ur det lågtyska knappsack. Det senare ordet 
har en något annan betydelse: enligt Berghaus betecknar det 
'ränseF, 'matpåse'. Snarare bör kappsäck anses som den 
svenska översättningen af tyskarnas Mantelsack^ holländarnas 
mantehaky engelsmännens cloak-hag^ fransmännens porte- 
manteaUj italienarnas portamantello. 

Ordet barnmorska^ som ännu under förra delen af 1700- 
talet skrevs barnmoderska (så hos Serenius 1734, Juslenius 
1745, Lind 1749, likväl hos Levin Möller 1745 barnmorska) 
skulle kunna vara en översättning af det tyska likbetydande 
Kindermutter. Men då detta tyska ord, så vidt jag kunnat 
utforska, icke haft eller har någon allmännare spridning, 
särskilt icke på det lågtyska området, och då -moderska sna- 
rare tyder på ett direkt, osmält lågtyskt lån än på en över- 
sättning, är jag mera böjd att i barnmorska se en folketymo- 
logisk ombildning af det likbetydande lågtyska bademodersche 
(Schiller och Lubben), eller kanske närmast af en mindre 
genomskinlig, förkortad form bamodersche; jfr hos Berghaus 
det likbetydande bamöm jämte bademöm. Ordet skulle alltså 
ursprungligen ha afsett det nyfödda barnets badning. ^) 

*) Om möjligen nå^on såsom stöd för härledningen ur harn vill åberopa det 
nordiska jordemoder^ som enligt Ihre skall vara uppkommet 2S jéd^möäiry så 



164 Esaias Tegnér.' 

Det är en välbekant erfarenhet, att de element i ett 
språk, som ega den starkaste motståndskraften mot främ- 
mande påvärkningar, äro dels akcentuationen, särskilt det 
musikaliska tonfallet — hvem vet ej hur envist hembygdens 
"brytning" hänger vid? — dels språkets formella element, 
ordbildnings- och böjningsformer, pronomina, hjälpverber, pro- 
positioner, konjunktioner o. d. 

För de ganska ansenliga inflytelser, tyskans akcentuering 
utövat på vårt svenska ordförråd, har Kock noggrannt redo- 
gjort. De tyska ordbildningsändelser, vi upptagit från samma 
språk, hava fått en omsorgsfull behandling af Tamm. Utan 
alla anspråk på att åstadkomma något jämförligt med de 
nämnda forskarnas arbeten — så mycket mindre, som jag 
blott mera i förbigående vändt min uppmärksamhet åt detta 
forskningsområde — vill jag i fortsättningen af denna artikel 
omtala några fall, där formorden i vårt språk synas mig 
bära vittne om tyska inflytelser. 

Den som ville samla alla de hithörande fakta, som erbju- 
das af vår Uteratur under tiden närmast före och efter re- 
formationen, skulle kunna göra en rätt vacker skörd. Jag 
skall emellertid icke inlåta mig härpå, övertygad som jag är, 
att dessa tiders förbistrade litteraturspråk i åtskilliga stycken 
ingalunda kan anses representera den tidens svenska i ordets 



torde följande böra besinnas, för att ej för mycket må byggas därp<å. Icke blott 
svenskan utan även danskan har jord, icke jod^ som första led i det omtalade 
ordet, och ett r finnes däri så långt man kan följa det tillbaka i medeltiden. 
Icke häller har tillvaron af ett jod, motsvarande det isländska ordet, blivit på- 
visad för Sverges eller Danmarks språk. Måhända är det till och med ej för 
dristigt att uppkasta frågan, om ordet joämöäir ens på Island varit eller är i 
folkligt bruk. Det namnes visserligen (utan citat) hos Cleasby-Vigfusson, däremot 
saknas det i Björn Haldorsons, Fritzners och Erik Jonssons isl. ordböcker, såväl 
som i Gislasons dansk-isländska ordbok. Skulle möjligen joänöäir vara en helt 
tillfällig nybildning, anslutande sig till den danska formen? Man finge då all- 
deles vända bakfram på Ihres etymologi. — Någon ny, antaglig förklaring af 
det svåra jordemoder kan jag ej giva. Sammanställningen med det både i Sverge 
och i Norge under åtskilliga former uppträdande synonymet Ijosmöäir ligger nära 
till hands, men möter stora fonetiska svårigheter, trots (jlus = glor o. d. 



Tyska inflytelser p& svenskan. 165 

egentliga mening. Det var påtagligen blott en ganska ringa 
del af vårt lands befolkning, om ock den för tillfället tongi- 
vande, som rörde sig med detta blandningsspråk. Man kan 
icke ens vara viss om att alla främmande uttrycksformer, 
som då uppträda i litteraturen, värkligen haft någon egentlig 
spridning i det talade språket. På en tid, då det främmande 
ansågs förnämligare än det inhemska, och då särskilt de 
skrivkunnige till stor del levde i en utländsk språkat- 
mosfer, var det naturligt att litteraturen gick ett steg längre 
än talet i fråga om undfallenhet för främmande former. 
Ännu i dag har ju vår "kanslistiP icke så få tyska vänd- 
ingar, som aldrig förekomma i det otvungna talet. 

Då man, for att anföra ett exempel, ännu långt in på 
1600-talet finner en mängd slutande -e, där både vårt forn- 
språk och vårt nutidsspråk i full samklang med hvarandra 
hava -a, så är detta nog hos många skribenter blott "kansli- 
stil." Ingen skall förmå mig att tro, att de ord, med hvilka 
konung Gustaf Adolf brukar börja breven till sin syster Ka- 
tarina: Hoghårne för stinna^ älshelige kåre syster värkligen 
överensstämma med den grammatik, som han i sitt tal till- 
lämpade. Jag tror det så mycket mindre, som ett kära för 
käre understundom undfaller honom. Gustaf Adolf skriver 
också annars god svenska, och särskilt använder han i all- 
mänhet formerna på -a fullkomligt riktigt — vida bättre än 
hans af kanslistilens former mera påvärkade kansler Axel 
Oxenstjema gör. Ett slutande -a ansågs på grund af den under 
dansk-tyska tiden utbildade traditionen länge för en smula finare 
än -e. Under 1700-talet kom det naturliga -a åter till he- 
ders, ja till och med något för mycket. Tiällmanns ord om 
svenskans "dunder-a, som hafver högsätet för det danske -e" 
förklingade ej ohörda. Måhända voro de icke utan sin be- 
tydelse för det vid denna tid utbildade, i synnerhet for poe- 
terna bekväma bruket att skriva de ursprungligen oblika for- 



166 Esaias Tegnér. 

merna båga^ maga^ strupa i stället för de säkert likaväl då 
som nu i talspråket mera .vanliga håge^ mage^ strupe. 

Att en dylik klyfta mellan talspråk och skriftspråk 
värkligen kan bestå, därpå hava vi det påtagligaste beviset 
däri att än i dag de flästa svenskar (trots Linders i min tanke 
befogade protest) skriva konungarne^ med -e i slutet. Svår- 
ligen säger någon människa i naturligt tal annat än konun- 
garna. Skiljaktigheten mellan tal och skrift går i detta 
fall kanske 200 år tillbaka, ty redan 16- och 1700-talets 
grammatici anföra -ne antingen såsom ensam form eller åt- 
minstone som huvudform for artikeln i pluralis. 

Under sådana förhållanden skall jag i den följande fram- 
ställningen i allmänhet lämna å sido de mera tillfälliga el- 
ler blott till skriftspråket hörande rubbningar i vår gram- 
matik, som vållats af de tyska inflytelserna. Tillräckligt 
mycket återstår ändå att omtala. 

(Forts.) 

Esaias Tegnér. 



Dialektisk Öftrergang a :> o i ändeisen hos fornsvenska 

ord med kort rotstafvelse ^). 

Uti C. Gr. Styffes Bidrag till Skandinaviens historia V finnas un- 
der numren 86, 99, 164, 319 och 329 aftryckta fem bref från bi- 
skop Ingemar i Vexjö, skrifha åren 1506—1510. I språkligt hän- 

^) Denna annotation överlämnades redan för flere år sedan av biblioteks- 
amanuänsen K. H Karlsson till undertecknad för privat bruk, och var det min 
avsikt att publisera den i sammanhang med den språkhistoriska redojörelse för 
dalmålets ändelsevokaler, jag i min gramatik för dalmålen skulle lämna. Emel- 
lertid synes den mig redan nu böra komma till vetenskapsmännens tjännedora, 
enär den lämnar högst viktiga upplysningar rörande en nyligen å bane brakt 
fornsvensk judlaff (se Arkivets B. IV, s. 87 if.J 

Uppsala 12 Febr. 1888. Adolf Noreen. 

Med anledning av ovanstående not torde följande böra meddelas. Den iakt- 
tagelsen, att en viss tJppsala-handskrift från omkring år 1500 stundom brukar 
aa och w såsom ändelsevokaler i tvåstaviga ord med kort rotstavelse, men icke 
i andra ord — på hvilken observation min i fjor tryckta uppsats "Långa andel- 



K. H. Karlsson. Öfvergång a>o i fsv. ändelser. 167 

seende äro dessa ganska beaktansvärda, och särskildt märkes, att 
hos ord med kort rotstavelse o ej sällan träffas i ändeisen i stället 
för a. De exempel därå jag funnit äro: hefdlondis (4 g.), hcgæror 
(2 g.), begærondhis (3 g.), begcerodh, hegcerodho (2 g.), dagho^ fcilo, 
faro, giffwo, wtgiffwo, giffwondes, goro (5 g.), wtgöro^ goros, 
haffwo (2 g.), haffwod^ hopos (4 g.), kornmo (5 g.), henikommo (2 g.), 
Jcommondes, tilhommondes, loffwodhe (2 g.), loffwodh, loffwondes^ 
skado, snarosta, swarode, swarodh, forswarondis, thälodho, thædon, 
varo (3 g.), qffwerwcegondis. Äfven i ord med lång rotstafvelse 
träfias 'O någon gång, men kan i dem alla utom i latho (2 g.), för- 
lossos, svceno och dandesvæno förklaras på annat sätt. — Samma 
egenhet träffas äfven i ett par andra handskrifter från denna tid ^). 
I företalet till sin edition af Christoffers landslag s. XVIII anför 
Schlyter en i k. biblioteket i Stockholm befintlig handskrift sign. 
B 24, om hvars ortografi han anmärker ^^att o ofta förekommer i 
stället för a, äfven i verber såsom hæro, drcepo, giffwo, gifftMS, 
göro^ goros, göronde, hawo, hawos, komo, lifuo, lighot, lowo, skodo, 
varo, ægo etc/' Alla dessa äro kortstafviga. Vidare träffas i en 
redaktion af 1414 års Vexjö st-adga helt säkert afskrifven omkring 
år 1500 uti en i samma bibliotek befintlig bok innehållande "Ånno- 
tationes historicæ et juridicæ'^ orden qpbæro, faro, giffwo, gbro, 
haffvo (3 g.), hwariOy knappo och tilskepodhe, alla med kort rotstaf- 
velse. Efter lång rotstafvelse träffas o endast i Thomoson, där o 
utan tvifvel beror på det i föregående stafvelse befintliga o. Denna 
afskrift är helt säkert skrifven i Småland. 

Häraf torde framgå att omkring år 1500 fanns i Småland och 
särskildt i Väckelsångs socken — biskop Ingemar var därifrån, — 
en ljudlag, hvarigenom i ord med kort rotstafvelse a i ändeisen 
öfvergick till o. 

sevokaler i det nordiska fornspråket" (Arkiv IV, 87 ff.) till väsentlig del grun- 
dade sig — hade av mig blivit gjord åtskilliga år, innan nämnda uppsats pu- 
blicerades, troligen år 1881 (kanske 1882) ; och ehuru jag då ännu icke av iakt- 
tagelsen drog samma slutsatser som de i fjor offentliggjorda, föresvävade mig en 
liknande uppfattning, när den ortografiska observationen gjordes. 

15 juni 1888. Axel Kock. 

^) Till de av Aman. Karlsson här nämda hdskr. kann jag lägga ännu 
en, nämligen en codex av Stadslagen (se Schlyter, Christoffers Landslag s. CX 
f.) från början av 1500-talet. Ad. Noreen. 

K. H. Karlsson. 



t > <r>—o-*- 



Glossar zu den Liedern der Edda (Sæmundaredda) von Hugo 
Gering, Faderhorn u. Münster, 1887, 

Wenn der Verfasser in seiner Vorrede davon spricht, dass er 
mit seinem Bddaglossar einem dringenden Bedürfois abzuhelfen 
suche, so ist das in diesem Falle keine Phrase. Die einzige Bdda- 
ausgabe mit Glossar, die Lüningsche, ist längst aus dem Buch- 
handel verschwunden und die jungen Germanisten mussten sich 
also bei ihrer ersten Eddalektüre mit den wenigen Bibliotheks- 
exemplaren jener Ausgabe abfinden, wenn sie nicht Egilsson oder 
gar die Kopenhagener Glossare wälzen wollten. Und wie lästig 
musste ein solcher Mangel gerade jetzt sein, wo an fast allen grös- 
sern Universitäten Deutschlands die Edda mit in den Kreis der 
Vorlesungen und Übungen hineingezogen ist! Nun giebt uns G^e- 
ring ein handliches und ungemein fleissiges Glossar, das gewiss 
allen Studierenden im höchsten Grade willkommen sein wird. Denn 
für Studierende ist es in erster Linie bestimmt, also auch insbe- 
sondre für Antänger in der Eddalectüre. Freilich muss ich be- 
zweifeln, ob es dem Anfänger in allen Fällen genug bietet und 
dies immer in der richtigen Weise. 

Gerings Glossar schliesst sich an die Hildebrandtsche Ausgabe 
an. Nun muss aber ein Glossar zu einer nicht kommentierten 
Ausgabe immer zugleich eine Art Com men tar in sich enthalten. 
So ist in Heynes Beowulfglossar zugleich soviel interpretiert, dass 
der Antänger kaum je in die Gefahr kommt, irgendwo stecken zu 
bleiben. Ähnliches hat L. Wimmer in seinem Lesebuch für einige 
Eddalieder geleistet, nur dass er noch genauer als Heyne eingeht 
auf die Bedeutungsentwicklung des betreffenden Worts bis zu der 
fraglichen Stelle hin. Gering giebt nun entschieden zu viel Citate 
mit Zahlenangaben, zu wenig direkt commentierende Erklärungen. 

Für H. H. I 10,1,2 Skamt Ut visi 

vigs at hipa, 
finden wir unter sTcammr '^skamt^ = ^Tcurze Zeit", unter lata für 
unsere Stelle die Bedeutung "zulassen, gestatten". Wim mer giebt 
einfach unter skamt eine Übersetzung, die den Sinn klar hervor- 
treten lässt und den Anfönger mehr fördert, als das Zahlensuchen 
unter lata und skammr bei Gering. 

So hätte Vafl)r. 31,6: pvi es pat 4 ^'^ ^*' atalt wohl genauer 
erklärt werden müssen, da nicht so ohne weiteres zu verstehen ist 
worauf sich "pat alt" bezieht. 



Anm. av Gtering: Edda-glossar. 169 

Ferner Sg. 17. vildi okkr f yl Jei 

til f jar vela. 

Unter vilja cum inf. findet sich diese Stelle citiert. Dass okkr hier 
dat. commodi ist, wird der Lernende aber schwerlich errathen. 

Wozu nun dieser Sparsamkeit mit Erklärungen gegenüber die 
Peinlichkeit in Anführung der Citate? Wozu muss jeder Casus 
eines ganz bekannten Wortes mit den 5 oder 6 Stellen, in denen 
er sich findet, belegt werden? Mir scheint, diese genaue Stellen- 
angabe hätte für das grössere Eddawörterbuch aufgespart werden 
sollen. Um einige kleine Lücken zu erwähnen, so fehlt die Erklä- 
rung der kenning ^ Vipris grei/' = Wölfe; dass ^^cj&a" oft gleichbe- 
deutend mit ''ok" gebraucht wird, ist nicht angegeben. 

Trotz mancher kleiner Ausstellungen darf man nicht anstehen,' 
das vorliegende Glossar als eine äusserst dankenswerthe Gabe an 
die jungem Eddaleser zu betrachten. Aber es ist noch etwas mehr; 
es ist zugleich der Vorläufer des grossen ausfuhrlichen Eddaglos- 
sars, das als dritter Band der neuen Symonschen Ausgabe erschei- 
nen soll und als solcher bedarf es auch einer nähern Betrachtung 
auf seinen wissenschaftlichen Werth hin. 

Es ist die Aufgabe eines Speciallexikographen, die Bedeutung 
der einzelnen Worte in jeder Stelle bis in die feinsten Nuancirun- 
gen genau zu fixieren und uns dann in dem betreffenden Artikel 
ein Bild zu entwerfen von dem Zusammenhang der Bedeutungen und 
ihrer Entwicklung aus einander. Er wird einen doppelten Weg 
einschlagen müssen, um zum Ziele zu kommen. Seine Aufgabe 
wird einerseits eine historische sein; er wird auch die Zeitgenossen, 
die Vorgänger und Nachfolger des von ihm behandelten Schrift- 
stellers heranziehen müssen und aus ihrem Sprachschatz, aus dem 
Sprachschatz jener Zeit überhaupt die Bedeutungen der Worte 
erschliessen. Aber seine Aufgabe ist zweitens eine psychologische ; 
er wird sich genau mit der betreffenden litterarischen Persönlich- 
keit vertraut zu machen haben; er muss es verstehen, diese Per- 
sönlichkeit auch in ihrem Wortschatz wiederzufinden und aus der 
Kenntniss des Menschen heraus seine Ausdrücke und Wendungen 
aufzufassen und zu erklären. Nur der hervorragendste Kenner 
eines Schriftstellers sollte sein Lexikograph werden. 

Was die erste Forderung anlangt, so verspricht Gering in der 
Vorrede für sein grösseres Glossar die Benutzung des Wortschatzes 
der Skalden. Dass auch die Sprache des Rechts zuweilen heran- 
gezogen zu werden verdient, zeigt Richerts Behandlung der Gunn- 
l^pepisode, die Gering leider nicht beachtet hat. Die zweite For- 
derung wird freilich um so schwerer erfüllbar bei einem Buche wie 
die Edda, an dem fast ebensoviel dichterische Individualitäten gearbei- 
tet haben als Lieder vorliegen, und wo der Lexikograph auch noch 
mit der Art und Weise verschiedener geschickter und ungeschick- 
ter Interpolatoren zu rechnen hat Wie ich mir die Arbeit des 
Lexikographen in diesem Falle denke, will ich durch ein Beispiel 



170 Wilhelm Ranisch. 

zeigen. Der Dichter der Sigurl)arkvi{)a hin skamma, der Bruch- 
stücke alter Lieder durch eine lange Reihe von Versen mit einan- 
der verknüpfte, war ein elender Stümper, der mit allen möglichen 
Flickwörtern operierte. Er braucht V. 54,3 '^kunn Tcona" für Gul)- 
rün. Unter hunnr setzt Gering an "1) bekannt 2) klug, verständig(?)" 
und führt für Letzteres ausser unserer Stelle auch noch Akv. 1,3 
Tiunnan segg (für KnefrQpr) an. Aber KmfrQpr kann hier ebenso 
gut ''der berühmte Mann'^ heissen und der Ausdruck hunn hona 
^^die berühmte Frau" an dieser Stelle ist des Dichters der Verse 16, 
17, 29 und ähnlicher vollkommen würdig, hunn fing eben mit Tz 
an und das genügte diesem famosen Verseschmied. Aus der Un- 
geschicklichkeit desselben Poeten ist das Flickwort lengi Sg. 20,2 
zu erklären: "Wir werden in langer Zeit fünf Söhne erzeugen". 
Wir haben aber kein Recht mit Gering für ^lengi^ "2) in Zukunft(?)" 
anzuzetzen. 

Wir haben oben die möglichst genaue Bedeutungsbestithmung 
als Hauptaufgabe des Speciallexikographen hingestellt, aber gerade 
hierin lässt es Gering oft fehlen. Er scheint sich hierin viel zu 
sehr auf die Kopenhagener Glossare, auf Egilsson und Luning zu 
verlassen und viel zu wenig die einzelnen Bddastellen selbstständig 
nachzuprüfen und so die feinern Bedeutungsunterschiede zu ab- 
strahieren. Ich greife nach Belieben einige Artikel heraus: sveiti 
m. 1) Schweiss sg. dat. sveita Vm. 21,6 Fm. 32,2 u. ö.; 2) Schaum 
sg. nom. c. art. sveitinn Fm. 31 pr. 4; dat. sveita Rm. 16,6. — Nun 
ist aber klar, dass sveiti "Blut^^ heisst in Vm. 21,6, Grimn. 40,3 (S. 
in der Sn. B. die Beschreibung der Weltschöpfung) und Fm. 32,2 
{Sigurpr sveita stohhin nach der Tötung des Fåfhir); ebenso Fm. 31 
pr. 4 in freyddi sveitinn ör hjartanu, wo sveiti identisch ist mit 
dem nachher vorkommenden hjartblop. Dann aber heisst sveiti 
wohl "Schweiss" in Gupr. II 4, 6 (S. Luning zur Stelle und be- 
achte den Parallelismus von 6 und 7,8!) und in Rm. 13,6. 

svangr adj. dünn, mager; ausgehungert; ermattet. Vigfüsson 
(Diet.) setzt wohl mit Recht fiir alle 3 Bddastellen "dünn, schlank" 
an und bemerkt, dass diese Bedeutung später veraltet sei; an ihre 
Stelle sei dann die Bedeutung "ausgehungert" getreten. Man darf 
doch unmöglich annehmen, dass der Dichter der Grimnismäl sich die 
Sonnenrosse "ausgehungert" vorgestellt habe. Oder sollte Oddruns 
Ross durch den weiten Ritt "ausgehungert" sein? Bei der dritten 
Stelle (H. H. I 43,7) könnte man vielleicht zweifelhaft sein, aber 
auch hier setzt Wimmer svangr « "smækker" an. Auch svangrifr 
RJ). 39,6 ist natürlich lobendes Epitheton: "schlankgebaut", nicht 
"mager". Unter hitr giebt Gering nach den Kopenhagenem und 
Luning an: "3) kräftig, wirksam. Oddr. 6,7". Aber hitr lässt sich 
in einer so allgemeinen Bedeutung kaum nachweisen: es heisst 
hier wohl einfach "schmerzlich". 

ef pü litum férir Harb. 50,4 erklärt Gering: "wenn du in an- 
drer Gestalt (verkleidet) wandertest (?)". Aber litum kann an und 



Anm. av Gering: Edda-glossar. 171 

flir sich nicht ^Verkleidet^^ bedeuten. Dietrich nimmt (Hpt. Ztschr. 
VIII 75) mit Recht eine nähere Beziehung zwischen den beiden 
Worten an. In fara liegt der Begriff der Veränderung, während 
litum als Instrumental zu fassen ist: ^^sich verändern durch die Ge- 
stalten^ was die Gestalten angeht^^, d. h. ^^die Gestalten wechseln^\ 
Dazu sind dann Fälle wie fara hygj)um^ vistum ^^to move, change 
one^s abode", fara buferli oder Mferli sinu ^^to move one's house- 
hold^' bei Vigfiisson zu rechnen, orpum m^la Vm. 4,6 bezieht sich 
doch wohl auf den Wortstreit selbst, wie Wimmer will (kæmpe 
i ordkløgt med jætten), nicht bios auf die Anrede, wie Gering 
übersetzt (mit Worten anreden). 

Für endlangr^ das nach Gering "von weiter Ausdehnung, lang'' 
bedeutet, hat wohl auch L. Wimmer die richtige Erklärung ge- 
geben. 

Für direkt falsch übersetzt halte ich die Phrase fyr kné koma, 
die Gering durch "fiissfallig bitten" wiedergiebt. fyr Jene Jcoma 
heisst "vor die Kniee der sitzenden (Gudrun) treten". Die Kniee 
sind nicht etwa die Kniee der bittenden Fürsten, wie es nach dem 
Glossar scheint. Ebenso ist die Erklärung von 5rymskv. 24, 1, 2 
wohl verfehlt: die Zeilen lauten: 

Vas par at kveldi 
um komit snimma. 

Unter at giebt das Glossar "27) der Zeitpunkt, der während 
eines Zustandes oder einer Handlung erreicht wird (zu): var par 
at morni (Versehen für kveldi) um komiV\ Unter ^''snimma" finden 
wir "frühzeitig"; also müssten wir übersetzen: "es war frühzeitig 
Abend geworden". Aber das klingt doch gar zu modern ! Wimmer 
verbindet dagegen richtig ^''var par komit snimma" und daneben 
ist dann at kveldi einfache Zeitbestimmung: "Man war frühzeitig 
am Abend gekommen." 

Unter hvé giebt Gering für Gu[)r. III 8, 8 die Bedeutung "wie 
auch immer" mit Fragezeichen. Schon die Kopenhagener Ausgabe 
schlägt in der Anmerkung als das einfachere vor, 2, 6 und 7 als 
stalsatz zu fassen, wobei dann hvé einfaches Relativ ist. Auch Vig- 
fdsson im Corpus poeticum interpungiert so. Als "wie auch im- 
mer" ist hvé schwerlich belegt. 

Man kann es Gering nicht absprechen, dass er mit grossem 
Fleiss die Eddalitteratur fur seine Zwecke ausgenutzt und in sein 
Buch hineingearbeitet hat. Selbstständiges, Ergebnisse eigner For- 
schungen dürfen wir freilich kaum darin suchen. 

Ich schliesse mit dem Wunsche, dass wie Gering uns hier ein 
gutes Hilfsmittel gegeben hat fiir den Universitätsunterricht, er uns 
recht bald in seinem grösseren Glossar ein auch allen wissenschaft- 
lichen Ansprüchen genügendes Specialwörterbuch liefern möchtOi 

Berlin. Wilhelm Ranisch. 



-*-C3«»0-«- 



Bibliografi för åren 1885 ock 1886. 

Upprättad av E. H. Lind. 



I. Bibliografi, literaturhistoria oclc biografi. 

Ärpiy R. Isländsk folklore. 

Svenska landsmålen VI. Smärre meddel. S. LIX. 
Bartsch^ K. Bibliographische Übersicht der Erscheinungen auf dem 

Gebiete der germanischen Philologie im Jahre 1884. 
Germania XVIII (1885) s. 411— 508. 
Bibliotheca danica. Systematisk Fortegnelse over den danske Literatur 

fra 1482 — 1830, efter Samlingerne i det store kongelige Bibliothek 

i Kjøbenhavn. Med Supplementer fra universitetsbiblioteket i 

Kjøbenhavn og Karen Brahes Bibliothek i Odense. Udg. ved Cltr. 

7. Bruun. H. 5, 6 (B. 2, h. 2, 3). Københ. 1884, 86. 4:o. Sp. 

LXI— LXXXXVIII + 389—704 och XX + 705—1086. å Kr. 2. 
Catalogue of the books printed in Iceland from A. D. 1578 to 1880, 

in the library of the British museum. London 1885. 4:o. 41 s. 
(Fiske, W.) Books printed in Iceland 1578 — 1844. A supplement to 

the British museum catalogue. Florence 1886. 8:o. 29 s. 
Bibliographical notices I. 
Förteckning öfver riksantiqvarien m. m. Dr. B. E. Hildebrands efter- 

lemnade boksamling. Örebro 1885. 8:o. 2 + 145 s. 
Hildebrand, E. Svenska publikationer af historiska handlingar. 

Hist, tidskr. (svensk) 1886 s. 317—367. 
Jahresbericht über die erscheinungen auf dem gebiete der germani- 
schen Philologie herausgegeben von der gesellschaft für deutsche 

Philologie in Berlin. Sechster Jahrgang 1884. Leipzig 1885. 8:o. 

IV + 418 + 2 s. — Siebenter Jahrgang 1885. Leipz. 1886. 8:o. 

2 + 352 s. M. 8. 

Anm.: Literär. Centralbl. 1886 sp. 1435. 
Jonasson, S, L, dt F, Jönsson, Sk^rsla um handritasafn hins islenzka 

bokmenntafjelags. II. Gefin ut ad tilhlutun fjelagsins. Københ. 

1885. 8:o. Vin + 310 s. 
Klemming, Cr. E. [Förteckning över Joh. Thomæ Agrivillensis Burei 

tryckta ock otryckta skrifter]. 
Samlaren 1884 s. 13—25. 



Bibliografi för åren 1885 ock 1886. 173 

Lenk, H. Bibliographisches Verzeichniss wichtiger neuer Erscheinun- 
gen auf dem Gebiete des Altnordischen im Jahre 1884. — d:o im 
Jahre 1885. 

Centralorgan für Realschulwesen 1885 s. 456 — 458 ock 1886 
g^ 347 349. 

Lind, E. H. Bibliografi för år 1883. 

Arkiv for. nord. filol. III s. 257—279. 

— Bibliografi för år 1884. 

Arkiv for nord. filol. III s. 345-365. 

— Sveusk literaturhi storisk bibliografi. IV. 1883. — V. 1884. — 
VI. 1885. 

Bilagor till Samlaren 1885 ock 1886. 
Lundeli, J. A, Svensk literatur 1881 — 1884. 

Svenska landsmålen VI. Smärre meddel, s. LX — XC VI. — Bi- 
bliografi över landsmåls- ock folkloreliteratur. 
Lärda sällskaps handlingar och tidskrifter. [Innehållsöversikt]. 

Antikvitetsakadrs månadsblad 1885 s. 87 — 94. 
Melsted, S. Th, Islandske böger. 

Bilaga till Nord, tidskr. utg. af Letterst. föreningen 1885 
ock 1886 
Mollerup, W. Fortegnelse over dansk historisk Litteratur vedrørende 
Danmarks Historie for Aaret 1884. — d:o for Aaret 1885. 

Historisk Tidsskrift (dansk) R. 5, B. 5 s. 475—488 ock B. 6 
s. 211—225. 

— Fortegnelse over fremmed historisk Litteratur vedrørende Danmarks 
Historie for Aaret 1883. — d:o for Aaret 1884. — d:o for Aaret 1885. 

Historisk Tidsskr. (dansk). R. 5, B. 5 s. 244—255, B. 6 s. 
196—210 ock 463-478. 
Müller, 8, Nordens forhistoriske archæologi i 1883 — 1884. Sthm 
8:o. 17 s. 

Särtryck ur Nordisk tidskr. utg. af Letterst. foren. 1885. 
Regesta diplomatica historiæ danicæ. Cura societatis regiæ scientiarum 
danicæ. Ser. II. T. I. IV. Ab anno 1448 ad annum 1491. Kø- 
benh. 1885. 4:o. S. 699-984. — Ser. II. T. I. V. Ab anno 
1491 ad annum 1522. Københ. 1886. 4:o. S. 985—1272. 
Silfverstolpe, C, Bibliografi 1884. [Historisk]. — d:o 1885. 

Hist. tidskr. (svensk) 1885, 1886. 
öfversigt af utställningen i visningssalen [i Kongl. biblioteket i Stock- 
holm]. 8:o. 58 s. 

Kongl. bibliotekets handlingar. 7. 1884. — Innehåller bland 
annat korta redogörelser för fornisländska ock fornsvenska hand- 
skrifter samt palæotyper. 



Arpi, R, Islands yngre literatur och språk. Upsala. 8:o, 8 s. 

Särtryck ur Upsala universitets årsskrift 1885. 
Baumgartner, A, Islands mittelalterliche Litteratur. 

Stimmen aus Maria-Laach. Kathol. Blätter. B. 29 s. 160 — 180 



174 E. H. Lind. 

Bergström, E. Spring, min snälla ren! Sthm. 8:0. 20 s. 
Svenska landsmålen V. 4. 

BorgfirStingur^ J. Stutt rithöfundatal å islandi 1400—1882. Reykja- 
vik 1884. 8:0. IV + 143 s. 

Anm.: Revue critique 1886 s. 88, av E. Beauvois. 

BraunholtZy E. Die erste nichtchristliche Parabel des Barlaam und 
Josaphat, ihre Herkunft und Verbreitung. Halle. 1885. 8:0. 
Vm + 110 s. 

Anm.: Literaturbi, für germ. u. roman. phil. 1885 n:o 10, av 
J. Koch. 

Bredman, L. Om Egill Skallagrimsson. 

Förr och nu 1886 sp. 111—116, 131 — 134 ock 197—204. 

Bååth, A. U. Studier öfver- kompositionen i några isländska ättsagor. 
(Akad. afhandl.). Lund 1885. 8:0. VI + 160 s. Kr. 2. 

Ceder schiöld, O-. Huru den gamla isländska literaturen kommit till 
oss. Sthm 1886. 8:0. 20 s. 

Särtryck ur Nordisk tidskr. utg. af Letterst. föreningen 1886. 

Daaey L. Matrikler over Nordiske Studerende ved fremmede Univer- 
siteter. Efter offentlig foranstaltning samlede og udgivne. l:ste 
Hefte. Kristiania 1885. 8:0. 149 s. 

— Om Mag. Gert Henrikssøn Miltzow, Sognepræst til Voss. 

Hist. Tidsskr. (norsk) R. 2, B. 5 s. 161—186. 

— Nogle Bemærkninger om Historieskriveren Albert Erantz. 

Hist. Tidsskr. (norsk) R. 2, B. 5 s. 225—261. 
Den heliga Birgitta. Historiskt utkast. 

Svenske arbetaren 1886 s. 70—74 ock 103—112. 
GautJiey, Å, Quelques mots des chants populaires suédois. 

Archivio per lo stud, delle trad. pop. IV s. 271 — 276 ock 
569—574. 

Gjessing, 0-, Å. Egils- sagans Forhold til Kongesagaen. 

Arkiv for nord. filol. II s. 289 — 318. Även i särtryck. 
Crram, J. 8. Mediæval Songs of the North. From notes of K. Lyng- 
by's Lectures. 

Scandinavia 1885 s. 171. 

Goetz, W, Die Nialssage ein Epos und das germanische Heidenthum 
in seinen Ausklängen im Norden. Berlin 1885. 8:0. 32 s. 

Samml. gemein verständl. wissenschaftl. Vorträge hrsg. v. Vir- 
chow u. Holtzendorff. H. 459. 

Anm.: Literaturbi, für germ. u. roman. phil. 1885 sp. 450, 
av H. Schnorr von Carolsfeld. 
Hausknecht, E, Abriss über die Verbreitung der Sage von Floris und 
Blauncheflur in der europäischen Litteratur. 

Inledning till: Floris and Blauncheflur. Mittelengl. Gedicht aus 
dem 13. Jahrh. herausgeg. von Emil Hausknecht, (Samml. engl. 
Denkmäler in krit. Ausg. B. V.) Berlin 1885. 8:0. XX + 252 s. M. 6. 

Anm.: Deutsche Literaturzeit. 1885 Nr. 35, av K. Breul. 



Bibliografi för &ren 1885 ock 1886. 175 

Heikelj J. Ä, Våra folkskrifter. 

Finsk tidskr. 1886, 1 s. 95—107. 
Hjaltason, Gudm. Islands skalder. I. Forntidens skalder. II. Medel- 
tidens skalder. III. Nyare tidens diktning. 

Folkhögskolebladet 1885 n:o 12 ock 14. 
Bolnif Viggo V. Skildringen og fortællemåden i de Oldnordiske sagaer. 

Hist. Månedsskrift for folkelig og kirkelig Oplysn. B. 3 s. 
100—128. 
Höjer, N. Norsk nationel historieskrifning. I. 

Historisk tidskr. (svensk) 1886 s. 123—176. 
Jofisson, Thorleif. Endnu lidt om lakunerne i Gull-56ris saga. 

Arkiv for nord. filol. III s. 286. 
Jørgensen, A, J). En upåagtet krønike af Povl Helgesen. 

Hist. Tidsskr. (dansk) R. 5, B. 6 s. 323—338. 
(Klemming, ff. E,) Dialogus Creaiurarum Moralizatus. 

Samlaren 1884 s. 36—42. 
[Klemming y G. EJ Ur en samlares anteckningar. Sthm.— Ups. 1883 
—86. 4:o. 2 + 254 s. 

Särtryck av uppsatser i Samlaren ock Nyare bidrag till kän- 
ned. om de svenska landsmålen. 
Kålundj Kr. I)roplaugar-8ona saga i den ved brudstykket AM. 162, fol. 
repræsenterede bearbejdelse. 

Arkiv for nord. filol. III s. 159—176. 
Mfelijn, T. Om Nordens sagoliteratur. 

Tidskr. Verdandi 1885, s. 64-74. 
Meyer, E. Om drottning Kristinas literära verksamhet i Italien. 

Samlaren 1884 s. 65-114. 
Olrik, A. Anders Vedel og hans danske krønike. 

Kort Udsigt over det philol.-hist. Samf.'s Virks. 1884—85 
s. 65—67. 
Olsen, Bj, M, Om forholdet mellem de to bearbeidelser af Ares Is- 
lendingebog. Københ. 1886. 8:o. 32 s. 

Särtryck ur Aarbøger for nord. Oldkynd. 1885. 
Poestion, J. C, Isländische Litteratur. 

Magasin für die Lit. des In- u. Auslandes 1885 s. 355. 

Rosenberg, C. Nordboernes Aandsliv fra Oldtiden til vore Dage. Tredje 
Bind. Den gamrael-lutherske Tidsalder. (1520—1720.) 2:det Hefte. 
Københ. 1885. 8:o. S. 259—587. Kr. 3,75. 

Sarrazin, Cr. Der Schauplatz des ersten Beowulfliedes und die heimat 
dos dichters. 

Beiträge zur gesch. der deut. spr. u. lit. XI s. 159 — 183. 
— Die Beowulfsage in Dänemark. 
Anglia IX s. 195-199. 

Schuck, H, Svensk literaturhistoria. H. 1 — 4. Sthm 1885^ 86. 8:o. 
S. 1—256. å Kr. 0,90. 

Anm.: Nord, tidskr. utg. af Letterst. fören. 1886 s. 340, av 
G. Cederschiöld. 

12 



176 E. H. Lind. 

Schücky H. Författarskapet till legendariet i Codex Bildstenianus. I. 
Samlaren 1884 s. 43—64. 

— Medeltidestudier. 

Samlaren 1885 s. 60—72 & 1886 s. 156-169. 

Inneh.: 1. När öfversattes Didrikskrönikan? — 2. Själens 
kloster. — 3. En medeltidsdikt. ■ — 4. Barnaboken. — 5. Tolf 
mästare af Paris. — 6. Ofversättaren af Barlaam och Josaphat. — 
7. Ars raoriendi. 

— Anteckningar och samlingar rörande svensk literaturhistoria. Ups. 
1886. 8:o. 164 s. (Särtryck af uppsatser i Samlaren 1885—86). 

Anm.: Finsk tidskr. 1888, 1 s. 304, av C. G. E[stlander]. 

— Den vandrande juden. Föredrag hållet vid landsmålsföreningarnas 
fest i Upsala den 23 februari 1884. 

Ny svensk tidskr. 1886 s. 114—121. 
Schweizer, Ph. Geschichte der skandinavischen Litteratur von ihren 
Anfängen bis auf die neueste Zeit. 1. Theil: Geschichte der alt- 
skandinavischen Litteratur von den ältesten Zeiten bis zur Refor- 
mation. Leipzig 1886. 8:o. XXIII + 226 s. M. 4. (Utgör B. 
VIII, 1 av ^^Geschichte der Weltlitteratur in Einzeldarstellungen"). 

Anm.: Nord. tidskr. utg. af Letterst. fören. 1886 s. 340, av 
G. Cederschiöld. — Literär. Centralbl. 1886 sp. 1124, av E. M[ogk]. 
— Centralorg. f. Realschul w. 1886 s. 291, av H. Lenk. 

— [Isländische] Sprache und Litteratur. 

Island. Land und Leute etc. von P. Schweizer, s. 75 — 152. 
Anm.: Nord, revy 1884 — 85 sp. 441, av R. Arpi. Jfr. sp. 
470—475. — Mag. für die Lit. des In- u. Aushs 1885 s. 804, 
av K. Maurer. 
Sievers, E, Die heimat des Beowulfdichters. 

Beiträge zur gesch. der deut. spr. u. lit. XI s. 354 — 365. 
StokeSj Wh. A few Parallels between the Old-Norse and the Irish 
Literatures and Traditions. 

Arkiv for nord. filol. II s. 339—341. Jfr. The Academy 
1885, 1 s. 298. 
Stormy Q-. Biskop Isleifs Krønike. 

Arkiv for nord. filol. II s. 319 — 338. Även i särtryck. 

— Om Tidsforholdet mellem Kongespeilet og Stjorn samt Barlaams og 
Josafats saga. 

Arkiv for nord. filol. III s. 83 — 88. Även i särtryck. 

— Om en Olavs-legende fra Ribe. Kra 1885. 8:o. 18 s. 

Särtryck ur Kristiania Videnskabsselskabs forhandl. 1885. 

— De norsk-islandske Bibeloversættelser fra 13:de og 14:de Aarhun- 
drede og Biskop Brandr Jonsson. 

Arkiv for nord. filol. III s. 244—256. 

— Et gjenfundet Haandskrift af Mattis Størssøns Sagnoversættelse. 

Hist. Tidsskr. (norsk) R. 2, B. 5 s. 271—272. 
Swainsson.^ John. Sancta Birgitta. Än historical sketch from medieval 
times in Sweden and Italy. 

Scandinavia 1885 s. 119—122 ock 145—148. 



Bibliografi för &ren 1885 ock 1886. 177 

Wait£^j O-, Zur Kritik dänischer GeschichtsquelleD. 

Neues Arch, der Gesellsch. f. ältere deutsche Geschichtskunde 
XII s. 11—39. 



(Wahlfisk^ J,) Lektor H. Aminson och FornmiDnesföreniDgens [Söder- 
manlands] tjugufemåriga verksamhet. 

Bidr. till Södermanlis äldre kulturhist. VI s. 1 — 11. 
AfnderssonJ-Efdenherg, ÄJ Peter Christen Asbjörnsen. 

Familj-journalen 1885 s. 36. 
Gfaidoø], H» P. Ch. Asbjörnsen. 

Melusine II. 
Maurer, K. Peter Christen Asbjørnsen f 6. Jan. 

Augsb. Allgem. Zeitung. Beilage. 1885 N:o 53. 
N [ordensvan] ^ Q. Peter Christen Asbjörnsen. f 

Ny illustr. tidn. 1885 s. 35. 
Thoresen^ M. Peter Christen Asbjørnsen. 

Illustreret Tidende 1885 s. 209. 
BureuSy J. Anteckningar af Johannes Thomæ Agrivillensis Bureus. 
. (Slutet). [Utg. av 6r. E. Klemming.] 

Samlaren 1884 s. 5—26. 
Liehrecht, F, Arthur Hazelius und das Nordische Museum in Stock- 
holm. 

Germania XVIII (1885) s. 355—363. 
Odhnery C, T. Minnesteckning öfver Bror Emil Hildebrand. Inträ- 
destal i svenska akademien. Sthm 1886. 8:o. 85 s. 

Särtryck ur Sv. akad:s handel. D. 62. 
Bjarnason^ p, Kafli ur jardabok Arna Magnussonar og ågrip af 
æfi hans. 

Timarit 1886 s. 193—285. 
LßnderJ, N. Mårten Birger Richert. -j- 

Ny illustr. tidn. 1886 s. 313. 
Dr. C. Rosenberg. (Nekrolog). 

Scandinavia 1885 s. 309. 
Sødring j E, Carl Rosenberg. [Dödsruna], 

Illustr. Tidende B. 27 s. 126. 
Gering, H, L. F. A. Wimmer, der nordische Sprachforscher. 

Rheinische Blätter für Erzieh, u. Unterr. 1886. 
Hildehrandy H, Jens Jakob Asmussen Worsaae. -j- 

Ny illustr. tidn. 1885 s. 325. 
Hindenhurg, T. J. J. A. Worsaae. Den 14. Marts 1821 — den 15. 
August 1885. 

Illustreret Tidende 1884—85 N:o 47. 
Jens Jakob Asmussen Worsaae. 

Familj-journalen 1885 s. 261. 
Müller^ S. Mindetale over det kgl. nordiske Oldskriftselskabs Vice- 
president fra 1865 til 1885, Kammerherre, Museumsdirekteur, Dr. 
Phil. J. J. A. Worsaae, med særligt Hensyn til hans Betydning 



178 E. H. Lind. 

for Nordens Archæologi, boldt i Selskabets Møde d. 7. Novem- 
ber 1885. 

Aarbøger for nord. Oldkynd. 1886 s. 1 — 48 (med porträtt). 
Müller^ 8. J. J. A. Worsaaes særskilte Arbeider, samt Afhandlinger 
og Artikler i større Værker og periodiske Skrifter, fremlagte i 
[Oldskrift-JSelskabets Møde d. 7. November 1885. 

Aarbøger for nord. Oldkynd. 1886 s. 40 — 48. — Bihang til 
S. Mullers Mindetale over J. J. A. Worsaae. 
Zeuthen, H, 6r. (Kammarherre Worsaae f). 

Oversigt over det k. danske Yidenskabis Selskrs Forhandl, 
1885 s. 65. 

II. Tidskrifter ock lärda sällskaps skrifter. 

Arkiv for nordisk filologi, udgivet under medvirkning af S. Bugge, N. 
Linder, Ad. Noreen, L. F. A. Wimmer och Th. Wisén ved Gustav 
Storm, B. II h. 4. Kra. 1885. 8:o. S. 289—384. B. III h. 
1—4. Kra 1885, 86. 8:o. 384 s. Kr. 6 för årg. 

Blandinger lil oplysning om dansk sprog i ældre og nyere tid ud- 
givne af Universitets-jubilæets danske samfund ved samfundets se- 
kretær. Fjerde hefte. Københ. 8:o. S. 227—285 + XXXIX s. 
Kr. 1,50. 

Kort Udsigt over det philologisk-historiske Samfunds Virksomhed Octbr. 
1882— Octbr. 1884. (Aarg. 29 og 30.) Trykt som Manuscript 
for Samfundets Medlemmer. Københ. 1885. 8:o. S. 25 — 60. — 
Octbr. 1884— Octbr. 1885. (Aarg. 31.) Trykt som Manuscript 
for Samfundets Medlemmer. Udgivet af Samfundets Bestyrelse 
ved. C. Jørgensen. Københ. 1886. 8:o. S. 61 — 112. 

Nordisk tidskrift for filologi. Ny række. B. 7 h. 1 — 3. Københ. 

1885, 86. 8:o. S. 1—256. ä Kr. 2. 
Anm.: Pedag. tidskr. 1888 s. 121. 

Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt 
folklif. Tidskrift utgifven på uppdrag af landsmålsföreningarna i 
Uppsala, Helsingfors och Lund genom J. A. LundelL 1885. A — D. 
Sthm 1885-86. 8:o. Kr. 4,50. — d:o 1886 A— C. Sthm 

1886, 87. ^ 8:o. Kr. 4,50. 

Ny stavaren. Tidskrift för rättskrivningsfrågor. På uppdrag av rätt- 
stavningssällskapet utjiven av Otto Hoppe. 1886. Upsala. 8:o. 
4 + 198 s. Kr. 2. 

Anm.: Deutsche Literaturzeit. 1887 N:o 4 (övers, i Fyris d. 
7 febr. 1887), av Fr. Burg. 
Skattegraveren. Et tidsskrift udgivet af "Dansk samfund til indsam- 
ling af folkeminder" ved Evald Tang Kristensen, Halvårg. 3, 4. 
1885. Kolding. 8:o. 4 + 240 och 4 + 240 s. Kr. 4,50. — 
Halvårg. 5, 6. 1886. Kolding. 8:o. 4 + 240 och 4 + 240 s. Kr.4,50. 

Innehåll: Folksagor, legender, visor, lekar, vidskepelse m. m. 

Anm.: Svenska landsmålen VI. Smärre meddel, s. LVII, av 
V. W[adman]. 



Bibliografi för åren 1885 ock 1886. 179 

Småstykker 4 — 6 udgivne af Samfund til udgivelse af gammel nordisk 
litteratur. Københ. 1885. 8:o. S. 99—130. Kr. 1. — d:o 7, 8. 
Købenb. 1886. 8:o. S. 131—194. Kr. 1,50. 

Anm.: Deutsche Litt. zeit. 1886 sp. 1490 ock 1887 sp. 1403, 
av F. Burg. — Literär. Centralbl. 1887 sp. 546, av [E. Mö]gk. 

Aarbøger for nordisk Oldkyndighed og historie, udgivne av det kon- 
gelige nordiske oldskrift-selskab. 1885. Københ. 8:o. 4 + 371 
+ VIII s. Kr. 4. — 18S6. 2. Række. 1. Bind. Københ. 8:o. 
2 4- 403 s. Kr. 4. 

Antiqvarisk tidskrift för Sverige utgifven af kongl. vitterhet 8 historie 
och antiqvitetsakademien genom Hans Hildebrand. Del 7, h. 4. 
Sthm. 8:o. 4 + 77 + 22 s. + 10 pl. 

Årbok hins islenzka fornleifafélags 1884 — 1885. Reykjavik^ 8:o. 4 + 
158 s. + 4 pl. Kr. 5. 

Anm.: Literär. Centralbl. 1886 sp. 1466, av E. M[ogk]. 

Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och hi- 
storia utgifna på föranstaltande af länets hushållningssällskap. H. 
11, 12. (B. 3, h. 3, 4). 1886. Sthm 8:o. 6 + 289—564 + 
4 B. + 2 kartor. Kr. 4. 

Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria, på uppdrag af Söder- 
manlands fornminnesförening utgifna af Joh. Wahlfisk. VI. Up- 
sala. 8:o. 4 + 127 s. + 2 pl. Kr. 2. 

Finska fornminnesföreningens tidskrift. VII. Hfrs 1885. 8:o. 218 s. 
M. 3. 

Föreningen til norske Fortidsmindesmærkers Bevaring. Aarsberetning 
for 1884. Kra 1885. > 8:o. 4 + 130 + XV s. + 2 pl. - Aars- 
beretning for 1885. Kra 1886. 8:o. 4 + 180 + XV s. + 4 pl. 

Kongl. vitterhets historie och antiqvitetsakademiens handlingar. 28:de 
delen. Ny följd. 8:de delen. I. Sthm. 8:o. 192 s. Kr. 3. 

Kongl. vitterhets historie och antiqvitetsakademiens månadsblad. 14:de 
årg. Med 31 figurer. 1885. Sthm 1885-86. 8:o. 4 + 208 
s. Kr. 3. — 15:de årg. Med 29 figurer. 1886. Sthm 1886— 
87. 8:o. 2 + 194 s. Kr. 3. 

Mémoires de la société royale des antiquaires du Nord. Nouvelle se- 
rie. 1885. Københ. 8:o. 88 s. + 3 pl. Kr. 1. — 1886. Københ. 
8:o. 84 s. + 1 portr. Kr. 1. 

Svenska fornminnesföreningens tidskrift. B. 6, h. 1. Sthm 1885. 8:o. 
112 s. Kr. 3. — B. 6, h. 2. Sthm 1886. 8:o. S. 113-208. Kr. 3. 

Danske Magazin, indeholdende Bidrag till den danske Histories og 
det danske Sprogs Oplysning. Fjerde Række. B. 6, h. 2 — 4. 
Københ. 1885, 86. 4:o. S. 101—428. 

Historisk Tidsskrift, femte Række, udgivet af den danske historiske for- 
ening, ved dens Bestyrelse. Redigeret af C. F. Bricka. B. 5, h. 
3, 4. B. 6, h. 1, 2. Københ. 1885—86. 8:o. Kr. 4 för årg. 

Historisk Tidsskrift udgivet af den norske historiske forening. Anden 
Række. B. 5, h. 1. Kristiania 1885. 8:o. 144 s. - B. 5, h. 2, 3. 
Kra 1886. 8:o. S. 145—420 + XX + 4 s. Kr. 4 för årg. 



180 E. H. Lind. 

Historisk tidskrift utgifven af svenska historiska föreningen genom JE. 
Hildebrand. Årg. 5. 1885. Sthm. 8:o. 4 + 370 + 92 + 3 
+ 10 + 36 + 8 s. Kr. 5. — Årg. 6. 1886. Sthm. 8:o. 4 + 
382 + 88 + 2 + 9 + 6 s. Kr. 5. 

Literaturblatt für germanische und romanische Philologie. Unter Mit- 
wirkung von Prof. Dr. Karl Bartsch herausgegeben von Otto Behaghel 
und Frita Neumann. Jahrg. 6. 1885. Darmstadt. 4:o. XXIV 
+ 528 sp. M. 10. - Jahrg. 7. 1886. Darmstadt. 4:o. XXII + 
520 sp. M. 10. 

Nordisk revy, tidning för vetonskaplig kritik och universitetsangelä- 
genheter, utgifven af Adolf Noreen. Årg. II. Upsala 1884 — 85. 
4:o. 512 s. Kr. 6. (under 1885 n:o 8—16 av årg. 2.) 

Samlaren. Tidskrift utgifven af svenska literatursällskapets arbetsut- 
skott. Femte årg. 1884. Sthm 1885. 8:o. 4 + 116 + 6 s. 
Kr. 3. — Sjätte årgången 1885. H. 1, 2. Upsala 1885, 86. 8:o. 
188 + 9 + 11 s. Kr. 4. — Årg. 7 1886. Ups. 1886. 8:o. 4 + 
141 + 11 s. Kr. 3,25. 

Anm.: Hist. tidskr. (svensk) 1886 s. 10 av I. F[ehr]. — 
Finsk tidskr. 1888, 1 s. 304, av C. G. E[stlander]. 

Skrifter utgifna af Svenska literatursällskapet i Finland. II. Förhand- 
lingar och uppsatser. I. 1885—1886. Hfrs 1886. 8:o. 6 + 
LXII + 112 s. 

Anm.: Finsk tidskr. 1887, 2 s. 215, av A. L[önn]b[ec]k. — 
Hist. tidskr. (sv.) 1886 s. 183. 

ill. Nordisk språkvetenskap. 

1. Allmänt. 

Atkinson^ J. C. Notes on commonfield names. 

The Antiquary XIII, XIV. — Uppvisar en mängd namns nor- 
diska härkomst. 
Bechteli F. Über die urgerraanische Verschärfung von j und w. 

Nachrichten der Gesellsch, der Wissensch. zu Göttingen 1885 
s. 235 — 239. 
— Beiträge zur germanischen lautlehre. 

Zeitschr. für deut. Alterthum N. F. XVII s. 366—368. 
Brate, E. Nordische lehnwörter im Orrmulum (nachtrage und berich- 
tigungen). 

Beiträge zur gesch. der d. spräche u. lit. B. X s. 580 — 586. 
Bredsdorff J, H, Om Aarsagerne til Sprogenes Forandringer. Paa 
ny udgivet af Yilh. Thomsen. Københ. 1886. 8:o. 32 s. Kr. 0,50. 
Bremer.^ O. Germanisches é. Erster teil. Die lautgesetzliche ent- 
wicklung des idg. é in den ältesten germanischen sprachen. Inau- 
guraldissert. Halle. 8:o. 4 + 41 s. — II. Der idg. e — Ö — ä im 
germanischen. 

Beitr. zur gcsch. der deut. spr. u. lit. XI s. 1 — 76 ock 262 
—286. 



Bibliografi för åren 1885 ock 1886. 181 

Briefwechsel der Gebrüder Grimm mit nordischen Gelehrten. Heraus- 
gegeben von Ernst Schmidt. Berlin. 8:o, XXII + 312 s. Mark 8. 
Anm.: Arkiv for nord. filol. B. 3 s. 94, av G. S[torm]. — 
Zeitschr. für österr. Gymnas. 1885 s. 646, av R. Eleinzel. — Litt, 
blått für german, u. roman. Philol. 1886 sp. 313, av E. Eölbing. 

Bugge, S. Blandede sproghistoriske Bidrag. II. 
Arkiv for nord. filol. II s. 350—355. 

Gustafsson^ F, Attribut, predikativ och apposition. 

Tidskr. utg. af pedagog, foren, i Finland 1885 s. 141—147. 

Hoffory, J. Die reduplicirten præterita im altnordischen. 

Zeitschr. für vergleich. Sprachforsch. N. F. VII s. 593-602. 

Jespersen, 0. Om lydskrift, særlig Lundelis "Landsmålsalfabet^ og 
Bells "Visible Speech." 

udsigt over det philol.-hist. Samfunds Virksomh. 1882 — 84 
s. 49—51. 

— Til spørgsmålet om lydlove. 

Nord. tidskr. for filol. N. R. B. 8 s. 207—245. 

Anm.: Deutsche Litt. zeit. 1886 sp. 1556, av H. Schuchardt. 

Jorety Ch. Des caractéres et de ^extension du patois normand. Etude 
de phonétique et d'ethnographie suivie d'une carte. Paris 1883. 
8:o. XXXII + 211 s. 

Kluge, Fr. Nominale stammbildungslehre der altgermanischen dialecte. 
Halle 1886. 8:o. XII + 108 s. M. 2,60. 

Anm.: Arkiv for nord. filol. IV s. 349—369, av Hj. Falk. - 
Literär. Centralbl. 1886 sp. 394, — Literaturbi. f. germ. u. 
roman. Philol. 1886 sp. 482, av K. v. Bahder. 

Kockj Axel. Förklaring af några nordiska ord. 
Arkiv for nord. filol. III, s. 146 — 158. 

Liden, E, Etymologiska bidrag. 

Arkiv for nord. filol. Hl s. 235—243. 

Linder, N. Ett par ord om språkrens nin^. 

Julqvällen, utg. af publicistklubben 1885 s. 6 — 7. 

Noreen^ Ad. Om språkriktighet. Sthm 1885. 8:o. 41 s. 

Särtryck ur Nordisk tidskrift utg. af Letterst. fören. 1885. 

Anm.: Literaturbi. f. german, u. roman. Philol. 1886 sp. 357, 
av J. Vising. — Arch. f. das Stud, der neueren Sprachen 1886 s. 
455, av C. Appel. 

— De nordiska språkens nasalerade vokaler. 

Arkiv for nord. filol. B. 3 s. 1 — 41. 

— Scandinavian languages. 

Encyclopædia britannica B. 21. 

Nyrop, Kr. Forblommede ord. 

Nord. tidskr. for filol. Ny række B. 7 s. 119—130. — ''Dan- 
ske eksempler" s. 128—129. 



182 E. H. Lind. 

Nyrop, Kr, Adjektivernes køasbøjning i de romanske sprog. Med en 
indledning om lydlov og analogi. Købenb. 1886. 8:0. 8 -f 192 s. 
Kr. 4. 

Inledningen (s. 1 — 63) berör delvis de nordiska språken. 

Anm.: Deutsche Litt. zeit. 1886 sp. 1201, av H. Schuchardt. 
— Literaturbi. f. german, u. roman. Philol. 1886 sp. 280, av W. 
Meyer. 

Sarrazin^ &> Altnordisches im Beowulfliede. 

Beitr. zur gesch. der deut. spr. u. lit. XI s. 528 — 541. 

SaussurCf F, de. Gomparatifs et superlatifs germaniques de la forme 
inferus, infimus. Paris 1886. 8:0. 12 s. 

Särtryck ur ''Melanges Renier". Berör även de nordiska 
språken. 
Schagerströmf A, Han och hon. 

Arkiv for nord. filol. III, s. 132—145. 
Tamm, Fr, Strödda språkhistoriska bidrag. 

Arkiv for nord. filol. II s. 342 — 349. Även i särtryck, 
Vibe^ </. Om normanniske stedsnavne. 

Hist. Tidsskr. (norsk) R. 2, B. 5 s. 51—80. 
Vigfussofiy G. é F. Yorh Powell. Sigfred-Arminius and other papers. 
Oxford 1886. 8:0. 4 + 95 s. Sh. 3 d. 6. 

Anm.: The Academy 1886, 1 s. 113, av H. Bradley. — Revue 
critique 1886, 1 s. 96. 

2. Isländska ock fornnorska. 

a. Grammatik ock laksikograf). 

Falk, Hj. Oldnorsk hannyrä. 

Arkiv for nord. filol. III s. 89—90. 

— Om apokope og synkope og deres forhold till brydningen. 

Arkiv for nord. filol. III s. 289—308. 

— Oldnorske etymologier.* 

Arkiv for nord. filol. III s. 339—344. 
Fritzner, Joh. Ordbog over det gamJe norske Sprog. Omarbeidet, 
forøget og forbedret Udgave. Hefte 5 — 9. Fara— bjor J) ing. Kra 
1885, 86. 8:0. S. 385—836 + XII. å Kr. 1,50. 

— Om Anvendelsen af Jon i Formularer til dermed at betegne en 
Mandsperson, som endnu ikke har faaet noget Egennavn, eller 
som man ikke kan navngive. 

Arkiv for nord. filol. III s. 320- 329. 
Gering, H. Glossar zu den Liedern der Edda (Sæmundar Edda). Pa- 
derborn 1886. 8:0. VIII + 200 s. M. 4. 

Anm.: Literär. Centralblatt 1888 sp. 25, av [E. Mo]gk. — 
Deutsche Litteraturzeit. 1887 sp. 930, av F. Niedner. — Modern 
language notes 1887 n:o 5, av W. H. Carpenter. — Literaturbi, 
f. german, u. romnn. Philol. 1887 sp. 471, av E. Mogk. — Adz. 
f. deut. Alterth. XIII (1887) s. 247, av R. Heinzel. 



Bibliografi för åren 1885 ock 1886. 183 

J(ön8S(m)^ Br. Um sannan grundvöU stafsetningar. 
Timarit 1885 s. 246—252. 

Leffler^ Fr, Ana-sött. 

Arkiv for nord. filol. III s. 188—189 ock 287—288. 

Nilsson j L, Q, Fornisländsk grammatik. Supplement häfte N:o 1. 
Sthm 1885. 8:o. 8 + VIH s. 

Nygaard^ M, Om brugen af konjunktiv i oldnorsk. V. Adverbiale 
bisætninger. 

Arkiv for nord. filol. II s. 356—375, III s. 97—120. 

Olsen^ Bj, M. Om overgangen é — ^je i islandsk. 
Arkiv for nord. filol. III s. 189—192. 

Sarrazin, Gf. Beowa und Böthvar. 
Anglia IX s. 200—204. 

Schweizer, P. Das Wesentlichste der isländischen Sprachlehre. 

Island^ Land und Leute etc. von P. Schweizer, s. 168—203. 

Anm.: Nordisk revy 1884^85 sp. 441, av R. Arpi. Jfr. sp. 
470—475. — Mag. f. die Lit. des In- u. Aushs 1885 s. 804, av 
K. Maurer. 

Storm, Gf. Om Betydningen af ^^EyktarstaSr" i Flatøbogens Beretning 
om Yinlandsreiserne. 

Arkiv for nord. filol. III s. 121—131. 

Sweety H» An irish-icelandic parallel. [Isl. efni — ir, domnCy damne i 
samansattningar ss. konungsefni o. s. v.]. 
The Academy 1885, 2 s. 189. 

Thorkelsson, Jon, Supplement til islandske Ordbøger. Anden Sam- 
ling. Reykjavik 1879-85. 8:o. XX + 639 s. 

Anm.: Nordisk revy 1884 — 85 sp. 403, av Rolf Arpi. — Li- 
terär. Centralbiatt 1885 sp. 611. 

Vigfusson, Gf. OSr Edda, lod ledda, stod stedda. 

The Academy 1885, 2 s. 88—89. 
Wimmer, L, Fornislenzk målmyndalysing. 5^tt hefur Valtyr Qact- 

mundsson, Reykjavik 1885. 8:o. 92 s. Kr. 1,25. 
Wisén, Th, Målahåttr. Ett bidrag till norröna metriken. Lund 
1886. 8:o. 35 s. 

Installationsprogram. — Aven i Arkiv for nord. filol. Ill s. 
193—224. 

b. Takster, översättningar ock kommentarer. 

Aevintyra-sögur. B. 1. H. 1. Ingvars saga viSförla. H. 2. Erex saga. 

Buid hefir til prentunar Valdimar Asmundarson, Reykjavik 

1886. 8:o. ^1 s. Kr. 0,60. 
Amis utid Amiloun zugleich mit der altfranzösischen Quelle herausgeg. 

von Eug, Kölbing, Nebst einer beilage: Amicus ok Amilius rimur. 

Darmst. 1884. 8:o. Bilagan sid. 189—229. 

Altengl. bibiiothek herausg. von E. Kölbing. B. 2. 



184 E. H. Lind. 

An Icelandic primer with gramm a r, notes, and glossary by Henry 
Sweet Oxford 1886. 8:0. VII + 110 s. 
Tillhör Clarendon press series. 
Anm.: Modern language notes I, av W. H. Carpenter. 

Borgarthings ældre Kristenret i fotolitografisk Gjengivelse efter Tøns- 
bergs I^ovbog fra c. 1320. Udgivet for det norske historiske Kil- 
deskriftfond. Kra 1886. 4:o. 4 s. -f 7 blad. Kr. 4. 

Carmina norræna. Ex reliquiis vetustioris norrænæ poesis selecta, re- 
cognita, comraentariis et glossario instructa edidit Theodoriis Wi- 
sén. Vol. I. Contextum carrainum, commentarios, conspectum me- 
trorum continens. Lund 1886. 8:0. 4 + XIV + 211 s. Kr. 4. 
Anm.: Literaturbi. f. germ. u. roman. Philol. 1887 sp. 429, 
av E. Mogk. 

Den forste og anden grammatiske afhandling i Snorres Edda. Udgivet 
for Samfund til udgivelse af gammel nordisk litteratur. Af Ver- 
ner Dahlerup og Finnur Jonsson, Københ. 1886. 8:0. 10 -f 
XXXII + 96 s. Kr. 3,50. 

Anm.: Deutsche Litterat urzeitung 1887 sp. 1403, av Fr. 
Burg. — Literär. Centralbl. 1887 sp. 546, av [E. Mo]gk. 

Diplomatarium norvegicum. Oldbreve til Kundskab om Norges indre 
og ydre Forhold, Sprog, Slægter, Sæder, Lovgivning og Rætter- 
gang i Middelalderen. Samlede og udgivne af C, R. Unger og 
H. J. Huitfeldt-Kaas, 12:e Saml. l:e Halvdel. Kristiania 1886. 
8:0. 4 + 416 s. Kr. 6. 

Egils saga Skallagrimssonar udgiven for Samfund til udgivelse af gam- 
mel nordisk litteratur ved Finnur Jönsson. [H. 1]. Københ. 
1886. 8:0. 240 s. Kr. 5. 

Anm.: Deutsche Litteraturzeit. 1887 sp. 1403, av Fr. Burg. 

— Literär. Centralbl. 1887 sp. 546, av [E. Mo]gk. 

En islandsk ordsprogsamling fra 15:de århundrede med tillæg af andre 

tilhørende, samtidige optegnelser (udg. af Kr, Kålund). 

Småstykker udg. af Sam f. til udg. af gammel nord. lit. s. 

131-184. 
Eu Notitsbog paa Voxtavler fra Middelalderen ved JST. </. Huitfeldt- 

Kaas. Med 3 farvetryckte Planscher. Kra 1886. 8:0. 9 s. + 

3 pl. Kr. 1. 

Kristiania Videnskabsselskrs Forhandl. 1886 N:o 10. 
En Tale mod Biskoperne. Et politisk Stridsskrift fra Kong Sverres 

Tid, udgivet efter offentlig Foranstaltning ved Gustav Storm. 

Kra 1885. 8:0. XVIII +- 35 s. 
Eyrbyggjasaga. Akureyri 1882. 8:0. VIII + 152 s. Kr. 1. 
Floamanna saga. porleifur Jönsson gaf ut. Reykjavik 1884. 8:0. 

VII + 76 s. Kr. 1. 
Fornaldarsögur Nordurlanda. Buid hefir til prentunar Valdimar As- 

mundarson. B. 1. Reykjavik 1885. 8:0. IX -f- 379 s. Kr. 3,35. 

— B. 2. Reykjav. 1886. 8:0. VU + 356 s. Kr. 3,75. 

Omtryck av Rafns edition. 



Bibliografi för åren 1885 ock 1886. 185 

Færøsk antbologi med literærhistorisk og grammatisk iadledning samt 
glossar. Ved F. TI. Hammer shaimb. 1. Hæfte. På Carlsbergfon- 
dets bekostning. Københ. 1886. 8:o. 240 s. Kr. 4. 

Anm.: Literär. Centralbl. 1886 sp. 1467. — Literaturbi. f. 
germ. u. roman, filol. 1887 sp. 293, av O. Brenner. 

Gunnlaugssaga Ormstungu. Mit Einleitung und Glossar herausgegeben 
von E. Mogk. Halle 1886. 8:o. XX + 58 s. M. 1,60. 

Utgör n:o 1 av Altnordische Textbibliothek. 

Anm.: Literär. Centralbl. 1886 sp. 732. — Modern language 
notes 1887 n:o 7, av W. H. Carpenter. 

Islenzk fornkvædi, ved Svend Grundtvig og Jon Sigurässon. Fjerde 
Hefte (Slutningshefte). Københ. 1885. 8:o. 331 + 4 s. + 3 
titelbl. Kr. 1,50. 

Nordiske Oldskrifter udgivne af det nordiske Literatur-Sam- 
fund. XXXni. 

Isländska handskriften N:o 645 4:o i den Arnamagnæanska samlingen 
på universitetsbiblioteket i København i diplomatariskt aftryck ut- 
gifven af Ludvig Larsson, I. Handskriftens äldre del. Akad. 
Afhandl. Lund 1885. 8:o. LXXXVIII + 130 s. 

Aom.: Literär. Centralbl. 1886 sp. 160, av E. M[ogk]. — 
Deutsche Litt. zeit. 1886 sp. 703, av Fr. Burg. — Literaturbi. f. 
germ. u. roman. Philol. 1886 sp. 217, av 0. Brenner. — Anz, f. 
d. Alterth. XII (1886) s. 272, av R. Heinzel. 

Kormaks saga herausgegeben von Th. Möbius. Halle 1886. 8:o. 208 
s. M. 4. 

Anm.: Literär. Centralbl. 1886 sp. 1695, av [E. Mo]gk. — 
Deutsche Litteraturzeit. 1886 sp. 344, av E. Kölbing. — Litera- 
turbi, f. germ. u. roman. Philol. 1887 sp. 430, av 0. Brenner. 

Kvæ[)a-brot Braga ens gamla Boddasonar. Bruchstücke von Brages 
des Alten Gedichten, herausgeg. von Hugo Gering» Halle 1886. 
8:o. 31 s. 

Anm.: Literär. Centralbl. 1886 sp. 769, av E. M[ogk]. - 

Norges gamle Love indtil 1387. Fjerde Bind^ indeholdende Supple- 
menter til de tre foregaaende Bind samt Haandskriftsbeskrivelse 
med Facsimiler, udgivet efter offentlig Foranstaltning ved Gustav 
Storm, Kristiania 1885. 4:o. XXVI + 797 s. + 16 bl. faksim. 
Kr. 12. 

Anm.:' Literär. Centralbl. 1886 sp. 1125, av E. M[ogk]. — 
Gött. gel. Anz. 1886 s. 541, av K. von Amira. 

Reykjaholts-måldagi. Det originale pergamentsdokuraent over Reykja- 
holt kirkegods og -inventarium i 12. og 13. årh., litografisk 
gengivet, samt udførlig fortolket og oplyst [av Björn Olsen, J, 
Hoff ort/ ock Kr. Kålund\ udgivet af Samfund til udgivelse af 
gammel nordisk litteratur. Københ. 1885. 4:o. 2 + ^5 + ^ s« 
+ ett faksimile. Kr. 4. 

Anm.: Literär. Centralbl. 1886 sp. 663^ av E. M[ogk]. — 
Deutsche Litt, zeit. 1886 sp. 1490, av F. Burg. 



186 E. H. Lind. 

Saga af Parmes Lodinbirui. Reykjavik 1884. 8;o. 45 s. 

Sagan af Ambålesi kongi. Reykjav. 1886. 16:o. 88 s. 

Sagan af Kåra Kårasyni. Reykjavik 1886. 16:o. 84 s. 

Saga af Mursilius og Rosamundu. Reykjavik 1885. 16:o. 24 s. Kr. 0,20. 

Sagan af Vigkæni kuahirdi. Reykjav. 1886. 16:o. 28 s. 

Sagan af Villifer Frækna Utgefandi Einar pérSarson, Reykjavik 

1885. 8:o. 94 s. 
Tübinger Bruchstücke der älteren Frostuthingslög. Herausgegeben von 

E. Sievers. [Univ:s progr. Tübingen]. Halle 1886. 4:o. 52 s. 

M. 3. 

Anm.: Gött. gel. Anz. 1886 s. 541, av E. v. Amira. 



De Saga van Thorwald Kodranson den bereisede. Yertaald en toege- 

licht door E. H, Lasonder. Utrecht 1886. 8:o. XVI + 205 s. 

Anm.: Literär. Centralbl. 1887 sp. 452, av [E. Mo]gk. — 

Literaturbi. f. germ. u. roman. Philol. 1888 sp. 50, av 0. Brenner. 

Die Frithiofs-Sage, nach den Quellen bearbeitet von Engelmann, Stutt- 
gart 1886. 8:o. IV + 183 s. 

Fornnordiska sagor i svensk bearbetning af A, U. Bååth, Illustre- 
rade af Jenny Nyström. Sthm 1886. 8:o. . 196 s. Kr. 3,20. 

Färoyingasöga utlögd ur islandskum av F. U, Hammershaimb. Thors- 
havn 1884. 8:o. 142 s. 

Holm^ B, (7. Mundsmag af den ældre Edda. Odense 1886. 8:o. 32 s. 
Kr. 0,50. 

Konung Sverre Sigurdssons saga efter Flatöboken. öfversättning, no- 
ter och anmärkningar af Herman Vendell. Helsingfors 1885. 8:o. 
X + 325 s. Kr. 3. 

Lieder der alten Edda. Deutsch durch die Brüder Grimm. Neu her- 
ausgegeben von J. Hoffory, Berlin 1885. 8:o. XIV + 95 s. 
M. 1,50. 

Anm.: Literaturbi, für germ. u. roman. Philol. 1885 sp. 481, 
av B. Symons. — Deutsche Litteraturzeit. 1885 n:o 4, av M. 
Roediger. 

Medeltidsberättelser. Sagor, legender ock anekdoter från fornisländ- 
skan af Gustaf Cederschiöld. Sthm 1885—86. 8:o. S. 1—96. 
Svenska landsmålen V« 6. 

The Joms- Vikings. The icelandic saga retold by John B. Miller. 
Scandinavia 1885 Jan. — apr. 

Vatnsdoelasaga, d. i. die Geschichte der Bewohner des Vatnsdal (auf 
Island) um 890 — 1010 n. Chr. aus dem Altisländischen zum er- 
sten Male ins Deutsche übertragen von jET. Lenk. 

Centralorg. f. Realschulwes. 1886 s. 513 — 539, 545 — 576 ock 
582—600. 



Brenner^ 0. Zum Speculum regale. 
Germania XVIII s. 55—60. 



Bibliografi för åren 1885 ock 1886. 187 

BuggCj 8. Bemærkninger til norrøne digte. IV. Sendibitr. V. En 
]&ordr Sjåreksson tillagt Halvstrophe. 

Arkiv for nord. filol. III s. 96 ock 335—338. 

— Bemærkninger til det gammel- norske Runedigt. 

Småstykker udg. af Samf. til udgiv, af gammel nord. litt. 
S. 103-113. 
Das zweite liederbuch des Cod. Reg. der Eddalieder. (H^vam^l.). Nach 
dem MüllenhofiPschen reconstructionsversuch der ursprünglichen 
lieder. Von E. Mogh, 

Zeitschr. für deutsche Philol. B. 17 s. 293—313. 
Detierj Ferd, Bemerkungen zu den Eddaliedern. I. Zur Völundarkvicta. 

Arkiv for nord. filol. III s. 309—319. 
Gering^ H. Plan einer neuen Ausgabe der poetischen Edda. 

Germania XVIII (1885) s. 252-253. 
Hoff org, J, Über zwei Strophen der Vpluspa. Berlin 1885 8:o. 8 s. 
Särtr. ur Sitzungsberichte der k. preuss. Akad. der Wissensch. 
1885. 
Jonsson^ F. Nogle Skjaldevers om Olaf Trygg vessøn, Marginalier fra 
AM. 61, fol. 

Småstykker udg. af Samf. til udgiv, af gammel nord. litt. 
S. lU-126. 

— Lønskrift og leilighedsoptegnelser fra et par islandske håndskrifter. 

Småstykker udg. af Samf. til udg. af gammel nord. lit. s. 
185-194. 

— Bidrag til en rigtigere forståelse af Tindr Hallkelssons vers. 

Aarbøger for nord. Oldkynd. 1886 s. 309-368. 
Magnusson^ Eirikur. Om Håvamål verses 2 and 3. (Bugge's edition^. 
Cambr. 1885. 8:o. 31 s. 

Särtryck ur The proceedings of the Cambridge philol, so- 
ciety 1884 N:o IX. 
MöbiuSj Th. Bibelstellen in der altnordischen litteratur. 
Zeitschr. für deutsche phil. B. 17 s. 222-223. 
Niedner, F. Skirnis för. 

Zeitschr. f. deut. Alterth. N. F. XVIII s. 132-150. 
Olrik, A, Bjarkemaal. 

Hist. Månedsskr. for folkel, og kirkel. Oplysn. B. 6 s. 244 
-256. 
Olsenj Bj. M. Bemærkninger til to Vers af Guthorm Sindre. 

Aarbøger for nord. Oldkynd. 1886 s. 190-203. 
SieverSy E. Proben einer metrischen Herstellung der Eddalieder. [üniv:s 
progr. Tübingen]. Halle 1885. 4:o. 80 s. 

Anm.: Nordisk revy 1884—85, sp. 498, av E. Brate. — 
Deutsche Litt. zeit. 1886 sp. 296, av J. HofiFory. — Lift -rat urbl. 
f. germ. u. roman. Philol. 1886 s. 128, av B. Symons. 
Tillæg til Småstykker N:o 1: et gammel-norsk runerim og nogle is- 
landsko rune-remser, samlede ved Kr. Kålund, 

Småstykker udg. af Samf. til udg. af gammel nord. litt. 
s. 100-113. 



188 E. H. Lind. 

porkelsson, J. Islenzk Eappakvædi. I. Visnaflokkur Bergstens I>or- 
valdssonar. 

Arkiv for nord. filol. III s. 366-384. 

Wisén^ Th, Emendationer och exegeser till norröna dikter. I. In- 
bjudningsskrift. Lund 1886. 4:o. 2 + ^^ s* 

3. Danska. 

a. Grammatik ock läksikografl. 

Bennike, J. Tonelagene i dansk. 

Arkiv for nord. filol. II s. 376-384. 

Betz^ C, Kortfattet Sproglære for Almueskoler. 2. üdg. Københ. 
1886. 8:o. 32 s. Kr. 0,10. 

Bruuviy C: F. Om Akcenten eller Tonefaldet i danske Ord. Tredje 
(sidste) Bidrag til Læren om Udtalen i Dansk. Horsens 1885. 
8:o. 30 s. Kr. 0,35. 

Carter, Th. Danish place-names of Leicestershire. 

Transact, of the Leicestershire architect, and archæol. society. 
Vol. VI, 3. 

Dahl, B, T, Fremmedordbog for Folket, indeholdende de i dansk 
Tale og Skrift almindeligst forekommende fremmede Ord og Ud- 
tryk med deres Tydning og Udtale. Københ. 1886. 8:o. 156 s. 
Kr. 1. 

Dyrlund, F. Rettelser og Optegnelser. 

Aarbøger for nord. Oldkynd. 1885 s. 261—322. 

Hansen, N. P. Dansk Grammatik for Almueskolen. Med Bistand af 
Fagmænd. Køb. 1885. 8:o. 8 s. Kr. 0,10. 

HanseUj P. Grammatikalske Regler. Ledetraad til Hjælp for Elever 
ved Analyse i Dansk. Københ. 1885. 8 s. Kr. 0,10. 

Hjorthf K, Retskrivningsspørgsmaalet. En lille redegørelse. Københ. 
8:o. 18 s. Kr. 0,40. 

Jespersen, O. Småiagttagelser om danske akcentforhold. 

Kort Udsigt over det philol.-hist. Samf:s Virks. 1884 — 85 s. 
77—78. 

Kaikar, O. Ordbog til det ældre danske sprog (1300—1700). Trykt 
paa Carlsbergfondets bekostning ifølge foranledning af universitets- 
jubilæets danske samfund. H. 9 — 11. Københ. 1885, 86. 8:o. 
S. 833—838 + XXI + 65 s. ock 272 s. å Kr. 3. 

Kock, Axel, Historiska anmärkningar om dansk akcentuering. 
Arkiv for nord. filol. B. 3 s. 42—82. 

Lauridsen, P. Brev til Hr. Pastor Mørk-Hansen i Vonsild [om de 
slesvigske Sprogforhold]. 

Tilskueren 1885 s. 352—354. 

Lund, N. Kortfattet Omrids af den danske Sproglære. Københ. 1886. 
8:o. 28 s. Kr. 0,35. 

Machule, P. Die lautlichen Verhältnisse und die verbale flexion des 
schonischen land- und kirchenrechtes, Inauguraldissert. Halle 1885. 
8:0. 4 + 54 B. 



Bibliografi för åren 1885 ock 1886. 189 

Matthiessen^ 3f. E. Dansk Sproglære, udarbejdet til Skolebrug. 3. Udg, 
Odense 1886. 16:o. 36 s. Kr. 0,15. 

Møller, Ä, C, C. Oversigt over den danske Sproglære. Til Brug for 
Mellemklasser i større Pigeskoler. 2. Opl. Køb. 1885. 8:o. 36 s. 
Kr. 0,60. 

— Kortfattet dansk Sproglære. 2. Opl. Københ. 1886. 8:o. 16 s. 
Kr. 0,25. 

Mørk-Hansen, M. Om Sprogforboldene i de blandede Egne af Søn- 
derjylland. 

Tilskueren 1885 s. 226—246. 

Nielsen^ O. Bidrag til Fortolkning af danske Stednavne. (Forts.) 

Blandinger udg. af Univ.-jubilæets danske samf. s. I 227 

—273. 
Otiéj E. C, A simplified grammar of tbe danish language. London 

1884 

Anm.: The Academy 1885 n:o 645, av H. Bradley. 
Pihl J P, Dansk Sproglære til Brug i Borger- og Almueskoler. 3. Opl. 

Københ. 1885. 8:o. 28 s. Kr. 0,35. 
Rasmussen, H, Kortfattet dansk Sproglære med Øvelser. Københ. 1886. 

8:o. 62 s. Kr. 0,50. 

— Kortfattet dansk Sproglære. Københ. 1886. 8:o. 14 s. Kr. 0,08. 
Becke, E. v, d. Dansk Verslære .i kortfattet Fremstilling. En Vei- 
ledning til Selvstudium og Undervisningsbrug. Københ. 1885. 
8:o. VIII -t- 178 -I- 5 s. Kr. 2,50. 

Anm.: Deutsche Litt. zeit. 1885 sp. 1787, av L. Larsson. 
Schneeklothy K. A. Dansk Sproglære til Skolebrug. 2. Udg. Køb. 

1886. 8:0. 88 s. Kr. 1. 
Schou j H. Dansk Sproglære for Begyndere. Køb. 1885. 8:o. 16 s. 

Kr. 0,20. 
Strøm- M. A, Kortfattet dansk Sproglære for Almueskoler. Viborg 

1886. 8:o. 14 s. Kr. 0,12. 
8å^y F. Ordbog [til det arnamagnæanske håndskrift n:o 187 i oktav, 
indeholdende en dansk lægebog]. 

Åtföljer editionen av nämda handskrift. 
Thomsen, N> Taler De dansk? CSprechen Sie dänisch?) Dänischer 
Sprachführer enthaltend kurzgefasste Grammatik, Wörter Sammlung 
und Lesestücke. 2. verb. Aufl. Leipz. 1885. 8:o. IX + 109 s. 
M. 1,50. 

Anm.: Centralorg. f. Realschulwes. 1886 s. 76, av H. Lenk. 
W [immer], L. Det danske Sprog. [Københ. 1885]. 8:o. 6 s. 

Särtryck ur Nordisk Conversationslexikon. 3. Udg. 
Wimmer, L. F, A. Abriss der dänischen Sprachgeschichte. (Übersetzt 
von F. Holthausen). 

Germania. N. R. 19 s. 357 — 367. — översättning av före- 
gående. 
Wulff, D. U. Dansk Sproglære. 6. Udg. Københ. 1886. l6:o. 32 s. 
Kr. 0,35. 



190 E. H. Lind. 



b. Takster. 



Aktstykker og Oplysninger til Rigsraadets og Stændermødernes Historie 
i Kristian IV:s Tid, udgivne ved Kr. Erslev af Selskabet for Ud- 
givelse af Kilder til dansk Historie. Förste Bind (1588—1626). 
[H. 2]. Københ. 1885. 8:o. S. 321—505 + 6 s. Kr. 2. 

Chrysostomus^ O. Lamentatio ecclesiæ. Kirkens Klagemaal foredraget 

i Vor Frue Kirke i København tredje Pinsedag 1529. Københ. 

1886. 8:o. 94 s. 

Skrifter fra Reformationstiden N:o 2. 

Danske Kirkelove samt Udvalg af andre Bestemmelser vedrørende Kir- 
ken, Skolen og de Fattiges Forsørgelse fra Reformationen indtil 
Christian V:s danske Lov, 1536 — 1683. Udgivne af Holger Fr. 
Rørdam. D. 2. Københ. 1884—86. 8:o. 2 -|- 576 s. 

De ældste danske Archivregistraturer udgivne efter Beslutning af det 
k. danske Selskab for Fædrelandets Historie og Sprog efter Origi- 
naler i Geheimearchivet. B. 4. Københ. 1885. 8:o. 8 + 668 s. 

Det arnamagnæanske håndskrift nr. 187 i oktav, indeholdende en dansk 
lægebog. Udgivet og forsynet med en ordbog af Viggo Såby, 
Andet hæfte. Københ. 1886. 8:o. S. 97—194 -f- XXI s. Kr. 2,50. 
Skrifter udg. af Univ.-Jubilæets danske Samfund nr. 28. 

En gant ske kort Extract offner den store Ly eke oe Seyeruinding, som 
den Herre Zebaoth maxen paa tre Maaneders tid, haffuer voris 
allernådigste Herre oc Konning, Konning Christian den Hil. med 
velsignet vdi Sraaalandene vdi Suerrige — — — Ved And, 
Christenssøn Arrh, Kiøbenhaffn, Hoss Henrich Waldkirch, 22. 
Aug. Anno 1611. (Meddel, av Ö. JE7. Klemming^. 
Samlaren 1885 s. 178-184. 

Høgsted Bys Grandebrev. Af afd. Lærer Lavst Bøjhjær. 

Saml. til Jydsk Hist. og Topogr. R. 2, B. 1 s. 73-81. 

Judicia plaeiti regis Daniæ justitiarii. Samling af Kongens Rettertings 
Domme 1605-1614. Udgivet af F. A. Secher. Med offentlig un- 
derstøttelse. Københ. 1885, 86. 8:o. V -f- 640 s. 

Anm.: Literär. Centralbl. 1885 sp. 809, av K. Maurer. 

Kancelliets Brevbøger vedrørende Danmarks indre Forhold 1551 — 1555. 
I Uddrag udgivne ved C. F. BricJca. H. 1, 2. Københ. 1885, 
86. 8:o. XI + 482 s. Kr. 5. 

Anm.: Literär. Centralbl. 1887 sp. 301. 

Kjøbenhavns Diplomatarium. Samling af Dokumenter, Breve og andre 

Kilder til Oplysning om Kjøbenhavns ældre Forhold før 1728. 

Udgivet af O. Nielsen. B. 7, h. 1, 2. Københ. 1885, 86. 8:o. 

800 s. Kr. 8. 
Kong Christian den fjerdes egenhændige Breve. Udgivne ved C. F. 

Bricka og J. A. Fridericia af Selskabet for Udgivelse af Kilder 



Bibliografi för åren 1885 ock 1886. 191 

til dansk Historie. 1641—1644 Københ. 1883—1885. 8:o. IV 
+ 582 s. — 1645—1648. Københ. 1885—86. 8:o. IV + 380 s. 
Anm.: Hist. Zeitschr. 1887, 1 s, 143. — Literär. Centralbl. 
1887 sp. 1366. 
Kongeloven og dens Forhistorie. Aktstykker, udgivne af de under 
Kirke- og Undervisningsministeriet samlede Arkiver. Københ. 
1886. 8:0. Vin + 72 s. Kr. 1. 

Kålundy Kr. En kontrakt med jomfru Marie. 

Småstykker udg. af Samf. til udgiv, af gammel nord. litt. 
S. 127—130. 

Nilssøn j Jens. Visita tsbøger og Reiseoptegnelser 1574 — 1597. Udg. 
efter offentlig Foranstaltning ved Yngvar Nielsen. H. 3. Kra 

1885. S. 561—696 + CCVHI s. Kr. 3. 

Norske Regnskaber og Jordebøger fra det 16:de Aarhundrede. Ud- 
givne efter ofiPentlig Foranstaltning ved H. J. Huitfeldt- Kaas. I. 
Kristiania 1885. 8:o. S. 1-328. Kr. 3. 

Norske Rigsregistranter, tildeels i Uddrag. Udg. efter ofiPentlig Foran- 
staltning. B. 9, h. 1. 1648—1649. Udg. ved Otfo Gr. Lundh 
og O. Ä. Øverland. Kra 1885. 8:o. 320 s. Kr. 3. — B. 10, 
h. 1. 1650—1651. Udg. ved T. Nielsen og E. A. Thomle. Kra 

1886. 8:o. 320 s. Kr. 3. 

Stephens y Q-. Det ældste, hidtil kj endte Dokument paa Dansk. 
Aarbøger for nord. Oldkynd. 1885 s. 1 — 14. 

Sæby bys vide- og vedtægtsbreve af 1655 og 1685. Meddelt af Dr. 
jur. F. A. Secher. 

Saml. til Jydsk Hist. og Topogr. R. 2, B. 1 s. 61—72. 

Thomas a Kempis. Fire bøger om Kristi efterfølgelse i dansk over- 
sættelse fra 15. århundrede. Udgivne af Universitets- Jubilæets 
danske Samfund ved F. Mønning. Med en indledning af prof. dr. 
Fredrik Nielsen. H. 3. Københ. 1885. 8:o. S. 161—222 + 
XXIII. Kr. 2. 

4. Norska. 

Grammatik ock Ifiksikografl. 

AarSy J. Retskrifningsregler til skolebrug. 7. udg. Kristiania 1885. 

8:o. 64 s. Kr. 0,60. 
Eriksen, A. Sammensatte ord hos Ibsen. En sproglig undersøgelse. 

Nyt tidsskrift 1885 s. 371-376. 
Hofgaard j S. W. Norsk grammatik til skolebrug. 5. opl. Kra 1885. 8:o. 
88 s. Kr. 0,90. — 6. opl. Kra 1886. 8:o. 88 s. Kr. 0,90. 
— En liden norsk grammatik. 3. opl. Kra 1886. 8:o. 40 s. 

Kr. 0,40. 
Hægstad, Kr. M. Norsk maallæra elder grammatik i landsmaalet. 

Bergen 1886. 8:o. 48 s. Kr. 0,60. 
Jensen y J. Eksempelsamling til brug ved den første grammatiske un- 
dervisning. 8. opl. Kra 1886. 8:o. 48 s. Kr. 0,50. 

18 



192 ' E. H. Lind. 

Knudsen^ K. Norsk blandkorn. 3. Kristiania 1885. 8:o. 360 s. 
Anm.: Finsk tidskr. 1886, 2 s. 224, av E. Gråsten. 

— Hvem skal vinne? eller de historiske^ dansk-norske målstræveres 
standpunkt. Kra 1886. 8:o. XV + 235 s. Kr. 1,50. 

Anm.: Nyt tidsskr. 1887 s. 245, av A. Eriksen. 

Maalsagen. Diskussion i Studentersamfundet Lørdag den 28:de Februar. 
Foredrag af 1. Statsraad N. Hertzberg, 2. Kand. theol. Kristo- 
fer Bruun, 3. Professor X. L, Daae. Udg. som Manuskript af 
Studentersamfundets Bestyrelse. Kra 1885. 8:o. 24 s. 

Maalstrævet og Skolen. Throndhjem 1885. 8:o. 8 s. 

Western, A, Norske retskrifningso r düster til skole- og privatbrag. 
Opl. 1—3. Kra 1886. 8:o. 16 s. Kr. 0,20. 

5. Svenska. 

a. Grammatik ock läksikografl. 

ÄmhrosiuSj J, M. Anvisningar rörande den första undervisningen i 
modersmålet. Lund 1885. 8:o. 22 s. Kr. 0,20. 

(Bremer, K. V.) Svensk språklära för den första undervisningen i 
modersmålet. I. Den enkla satsen. 5:te omarbetade uppl. Hfrs 
1885. 8.0. 96 s. M. 1,25. 

Ekhohrnj C. M. Förklaring öfver 40000 främmande ord och namn m. 
m. i svenska språket, tillika med deras härledning och uttal. En 
handbok för alla samhällsklasser. Del 1, 2. 3 uppl. Sthm 
1885. 8:o. 6 + 837 ock 2 + 696 s. Kr. 10. 

— Förklaring öfver 33000 främmande ord och namn m. m. i sven- 
ska språket, tillika med deras härledning och uttal. En handbok 
för aUa samhällsklasser. Del 1, 2. Godtköpsuppl. 2 uppl. Sthm 
1884, 85. 8:o. 6 + 556 ock 2 + 495 s. Kr. 5,25. 

Funh^ E, Praktischer Lehrgang zur schnellen und leichten Erlernung 
der schwedischen Sprache für den Schul- und Privatunterricht und 
namentlich zum Selbststudium für Kaufleute. 3. Aufl. Leipz. 1886. 
8:o. V + 253 s. M. 3. 

Förklaring öfver främmande ord, som användas i svenska språket. 
Sthm 1885. 8.o. 111 s.. 

Förkurs i svensk språklära. Nyköp. 1885. 8:o. 34 s. 

Geete, R. Från det omedvetnas område. Ett litet entymologiskt [!] 
bidrag. 

Kalendern Polstjärnan 1887 s. 122—132. 

Hagström, A. J, Lärokurs i modersmålet för döfstumma, afsedd för 
inlärandet af det s. k. elementarspråket. D. 1 — 3. Sthm 1885, 
86. 8:o. 79, 75 o. 86 s. 

Heikel^ 7. A, Förslag rörande tempusläran i svenskan. Hfrs 1886. 
8:o. 6 s. 

Särtryck ur Tidskr. utg. af pedag. fören. i Finland 1886. 

Hernlunå^ H, Svenska Tungomåls-gillet och dess förhållande til Ve- 
tenskapsakademien. 

Samlaren 1885 s. 25— 4L 



Bibliografi för åren 1885 ock 1886. 193 

Johansson y A, "Hvad betyder namnet?" Försök till belysning af 
några värmländska ortnamn. 

Förr och nu 1886 sp. 485—493, 557—566 ock 613-^622. 

Karlsson, J, A. Kort lärokurs i svenska språket och geometrien för 
folkskolans barn. Utarbetad efter normalplanen. Tredje omarbe- 
tade uppl. af förf. "Hemlexor" i samma ämne. Jönköping 1885. 
16:o. 32 + 32 + 38 s. Kr. 0,45. 

KocJCj Axel. Språkhistoriska undersökningar om svensk akcent. Andra 
delen. II. Lund 1885. 8:o. S. 329—524. Kr. 3,25. 

Anm.: Svenska landsmålen VI. Smärre meddel, s. XLII, av 
E. Brate. ~ Literär. Centralbl. 1886 sp. 476, av E. S[ievers]. 

— Anzeiger für deut. Alterth. XII s. 211, av R. Heinzel. 

— Studier öfver fornsvensk ljudlära. II. Lund 1886. 8:o. S. 243 
—575. Kr. 3. 

Anm.: Literär. Centralbl. 1887 sp. 61, av E. M[ogk.] — 
Anz. f. deut. Alterth. XIH (1887) s. 249, av R. Heinzel. 

— Kritiska anmärkningar om svensk akcentuering. Sthm 1886. 
8:o. 47 s. 

Svenska landsmålen YI^ 2. 
Linder, N. Regler och råd angående svenska språkets behandling i 
tal och skrift. Omarbetning af en äldre skrift med samma titel. 
Sthm 1886. 8:o. 6 + 237 s. Kr. 2,75. 

Anm.: Finsk tidskr. 1886, 2 s. 380, av K. Lindström. — 
Pedag. tidskr. 1887 s. 290, av Ad. Lindgren. 
Lindström, K. Studier på svensk språkbotten i Finland. 1. 2. 

Finsk tidskr. 1885, 1 s. 264—273 ock 452—462. 
Lundgren, M, F. Om fornsvenska personnamn på -ing och -ung. 
Sthm 1886. 4:o. 16 s. 

Särtryck ur Redogörelse för nya elementarskolan i Stockholm 
1885—86. 
Lundgren, M. Smärre bidrag till svensk namnforskning. 

Arkiv for nord. filol. III s. 225-234. 
Noreen, Ad. Om orddubbletter i nysvenskan. Upsala 1886. 8:o. 
2 + 48 s. 

Särtryck ur upsala univrs årsskrift 1886. 
Norlén, W. Lärobok i modersmålet för folkskolan. Uppl. 1, 2. Sthm 
1885. 8:o. 112 s. 

ynm. : Folkskolans vän 1885 N:r 8 A. 

— Undervisningen i modersmålet uti folkskolan. Metodiska anvis- 
ningar. Sthm 1885. 8:o. 234 + 2 s. Kr. 2. 

Anm.: Folkskolans vän 1885 N:o 8 A. 
Några anvisningar med afseende på undervisningen i modersmålet i 
småskolan af A. B- Karlskrona 1886. 8:o. 8 s. Kr. 0,08. 

— 3 uppl. Vexiö 1886. 8:o. 8 s. Kr. 0,07. 

[Pallijn, [Niljs. Strödda anmärkningar vid I. A. Lyttkens och F. 
A. WulflPs Svenska språkets ljudlära af — s — n. Lund 1886. 8:o. 
22 8. Kr. 0,30. 



194 E. H. Lind. 

(Sandström, A.) Folkskolans läsebok och modersmålet som hufvud- 
ämne. (Undert.: Uffe,) 

Verdandi 1886 s. 26—40. 

Schagerström^ Ä. Ströftåg i Sverges medeltidsliteratur. I. 
Arkiv for nord. filol. III s. 330—334. 

Sundén y D. Ä. Svensk språklära. Femte upplagan (af Sv. språklära 
för elementarläroverken). Sthm 1885. 8:o. 4 + 238 + 2 s. 
Kr. 2. 

— Svensk språklära i sammandrag för de allmänna läroverken. 8:de 
uppl. Sthm 1885. 8:o. 4 + 218 s. Kr. 1,50. 

— Svensk språklära för folkskolan. Tionde^ oförändrade upplagan. 
Sthm 1885. 8:o. 108 s. Kr. 0,50. - 11 uppl. Sthm 1886. 
8:o. 108 s. Kr. 0,50. 

— Kort lärokurs i modersmålet för folkskolor. 6:te uppl. Sthm 

1885. 8:o. 48 s. Kr. 0,25. 

Sundén^ D. A. & J. Janzon m. fl. Ordbok öfver svenska språket. 

Första häftet. (Bokstäfverna A--K till Karat). Sthm 1885. 8:o. 

320 s. Kr. 2,50. — Andra häftet. Sthm 1886. 8:o. S. 321 

— 415 ock 1—64. Kr. 1,50. 

Anm.: Sv. läraretidning 1885 n:o. 51. 
Sundholm, A, L. Den första undervisningen i svensk grammatik. £n 

praktisk anvisning till dess bed rif vande. Ekenäs 1885. 8:o. 94 s. 

M. 1,50. 

Anm.: Finsk tidskr. 1886, 2 s. 135, av K. L[indBtröm]. — 

Tidskr. utg. af pedagog, foren, i Finl. 1886 s. 360, av K. Lind- 
ström. 
Söderwally K. F. Ordbok öfver svenska medeltidsspråket. Häffcet 2, 

3. Lund 1885. 4:o. S. 49—192. Kr. 9. — H. 4, 5. Lund 

1886. 4:o, S. 193-352. Kr. 10. 

Samlingar utg. af Svenska fornskriftsällskapet H. 86 — 89. 
Anm.: Literaturbi f. germ. u. roman. Philol. 1887 sp. 
340, av A. Kock. 

b. Rättstavning. 

[Andersson, Akseh Lista över ord med vacklande uttal i det svenska 
språket.] Upsala 1886. 8:o. 17 s. 
Utan titel ock förf.-namn. 
Aurén^ J. A. Supinum aktivum och neutrum av participium passi- 
vum. En rättskrifningsfråga. Sthm 1886. 8:o. 37 s. Kr. 0,60. 
Anm.: Pedag. tidskr. 1887 s. 201, av Nils Pallin. Genmäle 
dst. B. 449—462. 
[Betänkande angående de föreliggande förslagen till ändringar i sven- 
ska rättstavningen.] Malmö. 8:o. 8 s. 
Cederschiöld, Q-. Några ord om reformer i svensk rättskrifning. 

Pedagogisk tidskr. 1885 s. 440—445. 
Centurio. I rätstavningsfrågan. 

Verdandi 1886 s. 232—233, 



BibHografi för &ren 1885 ock 1886. 195 

Flodström, I, Enighet i svensk rättstafning. 
Verdandi 1885 s. 239-245. 

— Svenska staten och svenska språket. 

Pedagogisk tidskr. 1885 s. 68—71. 

— Förslag till lärobok i svensk rättskrifning. Eskilstuna 1886. 8:o. 
70 s. Kr. 1. 

Anm.: Pedag. tidskr. 1887 s. 370. 
Förslag till reformer i svenska språkets beteckning. (Vid Norrköpings 
folkskollärareförenings möte den 5 juni 1884.) Norrköping 1884. 
8:o. 4 s. 

Förslag till rättskrifningens ordnande, godkändt af Stockholms lärare- 
sällskap. Sthm 1885. 8:o. 16 s. 

Bilaga till Svenska läraresällskapets styrelses cirkulär n:o 1. 
Förslag till ändringar i svenska rättstafningen. [Ups. 1885]. Fol. 2 s. 

Gustrin, E. F, Om reglementerad rättskrifning. 

Ny svensk tidskr. 1885 s. 419—427. 
Hoppe, O. Den tyska regeringsortografien. 

Nystav^ren 1886 s. 91—106. 

Lagus, E. Om rättskrifningsläran i våra skolor. (Föredrag vid pe- 
dagogiska föreningens möte d. 24 april 1885). 

Tidskr. utg. af pedag. fören. i Finland 1886 s. 44 — 52. 

Le/fler, L, Fr, Huru bör namnet på vårt fädernesland skrifvas? 
Nystavaren 1886 s. 177—183. 

Lund^ Q-, A, Svensk språkskola. Rättskrifning, grammatik och upp- 
satsskrifning i koncentriska cirklar. Första häftet. Sthm 1886. 
8:o. 4 -I- 40 s. Kr. 0,20. 

Lundell^ J. A. Om rättstafningsfrågan. Tre föreläsningar. Sthm 
1886. 8:o. 4 + 126 s. Kr. 1,25. 

Anm.: Nord. tidskr. utg. af Letterst. fören. 1886 s. 331, av 
A. Western. — Tidn. Nya Pressen 1886 d. 8 apr._, av K. L[ind- 
strö]m. — Deutsche Litt. zeit. 1886 sp. 1097, av Fr. Burg. Jfr. 
Zeitschr. f. vergl. Sprachforsch. N. F. IX s. 176—188. Fr. Burg, 
Über das Verhältniss der schrift zur spräche. — Svensk lärare- 
tidn. 1885 n:o 48. 

Ltmdgrefij Jtf. Svensk rättskrifningslära på grundvalen af Stockholms 
läraresällskaps förslag. Sthm 1886. 8:o. 76 s. Kr. 0,80. 

Lyttkens, I. A, éb F. A, Wulff, Svenska språkets ljudlära och be- 
teckningslära jämte en afhandling om aksent. Lund 1885. 8:o. XI 
+ 351 + 115 s. + 3 tab. Kr. 6,50. 

Anm.: Arkiv for nord. filol. III s. 280, av A. Western. — 
Nord. tidskr. for filol. N. R. 8 s. 75, av O. Jespersen. — Lite- 
rär. Centralbl. 1886 sp. 476, av E. S[ievers]. — Anzeiger für 
deut. Alterth. XII (1886) s. 212 av R. Heinzel. — Deutsche Litt, 
zeit. 1886 sp. 187, av F. Holthausen. — Phonet. Studien I s. 82 
av A. Western. — Literaturbi. f. germ. u. roman. Philol. 1887 
sp. 342, av H. Klinghardt. 



196 E. H. Lind. 

LyttkenSj L Ä. é F. A. Wulff, Svenska språkets ljudlära. Kort- 
fattad framställning till undervisningens tjänst. Lund 1885. 8:0. 
4 + 136 + 1 s. Kr. 1,50. 

Lytthens^ I. A. dt F, A. Wulff. Förslag till ändringar i svenska 
språkets rättskrivning utarbetadt huvudsakligen efter författarnas 
Svenska språkets ljudlära och beteckningslära. Ups. 1885. 8:0. 
27 s. Kr. 0,50. 

Särtryck ur Ny Sv. tidskr. 1885. 

Lyttkens, J. A. é F. A. Wulff, Svenska språkets beteckningslära i 
kortfattad framställning. I. Regler för ljudbeteckningen. Till un- 
dervisningens tjänst. Lund 1885. 8:0. 22 + 2 s. Kr. 0,25. 

LyttkenSy I, A, & F, A, Wulff, Om grunderna för ändringar i sven- 
ska språkets rättskrifning. Norrköp. 1886. 8:0. 18 s. Kr. 0,25. 

LyttkenSj I, A. & F. A, Wulff, I rättstavningsfrågan. 
Pedag. tidskr. 1886 s. 72—76. 

Lyttkens, I, A. (& F, A, Wulff, Om teckensystem och ljudenlighet. 
Norrköp. 1886. 8:0. 32 s. Kr. 0,50. 

LyttkenSy I, A, & F, A. Wulff, Om samhörighet och dess förhål- 
lande till ljudenlighet i fråga om språkbeteckning. Norrköp. 1886. 
8:0. 73 s. Kr. 1. 

Lyttkens, I, A, Om medljuds dubbelteckning. 
Pedag. tidskr. 1886 b. 273-276. 

Meddelande från Rättstafningssällskapets Stockholmskrets. I. Sthm 
1886. 8:0. 4 s. 

Nfordgrejn, C. O, Den preussiska rättstafningen. Ett varnande exempel. 
Pedag. tidskr. 1886 s. 103—108. 

Nordwall,^ J, I rättstafningsfrågao. Förslag till svensk rättstafnings- 
lära jämte förord. 

Redogörelse för allm. läroverken i Vänersborg m. fl. 1885 — 86. 

Noreen, Ad, Rättstavningslära på uppdrag av rättstavningssällskapet 
och på grundval av dess beslut utarbetad av — — samt gran- 
skad av därtill utsedde komiterade. (Tryckt som manuskript.) Upp- 
sala 1886. 8:0. 16 s. 

— d:o. Andra på grund af allmänhetens kritik reviderade upp- 
lagan. Uppsala 1886. 8:0. 10 s. (Även i Nysta varen 1886). 

— Professor Es. Tegnér och rättstafiiingsfrågan. 

Ny svensk tidskr. 1886 s. 251—277. ock Nystavaren 1886 s. 
11—38. — Med anledn. av Tegnérs skrift: Natur och onatur i 
fråga om svensk rättstavning. 

— Professor Esaias Tegnér och rättstafningsfrågan. Andra artikeln. 
Upsala 1886. 8:0. 20 s. 

Särtryck ur Nystavaren. — Bilaga till Ny svensk tidskr. 
1886. — Svar på Tegnérs Antikritiska anmärkningar. 
Några anmärkningar i rättstafningsfrågan af L, Fr, Leffler, J. A, 
Lundelly Eugene Schwartz jemte ett utlåtande från rättstafnings- 
sällskapets Stockholmskrets. Sthm 1886. 8:0. 45 s. Kr. 0,60. 
Anm.; Pedag. tidskr. 1886 s. 250, av G. Eneström. — Fyris 
d. 5 maj 1886, av O. Hoppe. 



Bibliografi för åren 1885 ock 1886. 197 

Ordlista för svensk rättskrifning. Jönköp. 1886. 16:o. 4 -|- 60 s. 
Rättskrifningsfrågan. 

Svensk läraretidning 1885 N:o 33 ock 46. 
Schagerströmy Ä. 1 rättstafningsfrågan. Halmstad 1886. 8:o. 16 s. 

Särtryck ur Pedag. tidskr. 1886. 

— Professor E. Tegnér mot rättstafningssällskapet. 

Pedag. tidskr. 1886 s. 416-445 ock 471—495 samt Nysta- 
varen 1886 s. 107 — 170. — Även i särtryck. 
Sjölander, K. O. Modersmålet. Rättskrifnings-^ form- och satslära. 
Elementerna praktiskt framstälda för den första undervisningen. 
Andra genomsedda upplagan. Sthm 1885. • 8:o. VI + 101 s. 
Kr. 0,50. 
Sjögren, T. Rätstafningsfrågan. 

Verdandi 1886 s. 11-13. 

— Rättstafningsfrågan. Något om principerna för medljudets dubbel- 
skrifning. 

Pedag. tidskr. 1886 s. 215-219. 

— Rättstafningsfrågan. 

Svensk läraretidn. 1886 N:o 3. Jfr. N:o 4. 

— De ledande principerna vid stafaingens reformerande. 

Nystavaren 1886 s. 171-176. 
Sundén, D. A, Svensk rättskrifningslära. 8:de uppl. Sthm 1885. 8:o. 

4 -I- 84 s. Kr. 0,50. 
Svensson, A, Rättskrifningsöfningar. 5 uppl. Malmö 1885. 8:o. 32 s. 

Kr. 0,15. 
Tegnér^ Es. Natur och onatur i fråga om svensk rättstavning. Upsala 

1886. 8:o. 144 s. Kr. 1,50. 

Anm.: Deutsche Literaturzeit. 1887 N:o 4, av Fr. Burg 

(övers, i Fyris d 7 febr. 1887). - Vårt Land ^»/^ 1886, av R. 

Arpi. — Fyris d. 19 apr. 1886, av [O. Hoppe]. — Upsalaposten 

d. 19 apr. 1886, av [K. Ljungstedt]. — Upsala d. 17 apr. 1886, 

av [E. Haverman]. 

— Antikritiska anmärkningar om svensk rättstavning. Ups. 1886. 
8:o. 32 s. 

Särtryck ur Ny svensk tidskr. 1886 s. 333—364. — Svar på 
Noreens uppsats: Prof. Es. Tegnér och rättstafningsfrågan. 
Tottie, H. W, Jesper Svedbergs lif och verksamhet. D. 2. Ups. 1886. 
8:o. IV -i- 280 s. 

Sid. 233—238 behandlas Svedbergs sträfvanden att åstad- 
komma enhet och stadga i den svenska ortografien. 

Anm.: Nord. tidskr. utg. af Letterst. fören. 1886 s. 417, av 
P. Sonden. - Hist. tidskr. (sv.) 1887 s. 4, av P. Eklund. 
Wessma/i/hy K, O, Svensk rättskrifningslära, Efter svenska akademi- 
ens ordlista. 5 uppl. Sthm 1885. 8:o. 111 s. 
Åberg, Q-, A. Svensk ordlista för rättskrifning enligt e. o. professor 
A. Freudenthals rättskrifningslära. Hfrs 1886. Avi. 16:o. 8 -f- 
455 s. Kr. 1,50. 

Anm.: Finsk tidskr. 1886, 2 s. 131, av K. Lindström. 



198 E. H. Lind. 

c. Takster. 

Goda råd gifna Vadstena kloster 1495 af biskop Henricus Tidemanni. 
(Meddel, av Ö. E. Klemming). 
Samlaren 1885 s. 174—177. 
Grundskattehistoriskt arkiv utgifvet af J, E. Hultgren. Sthm 1885. 
8:o. 390 + 4 s. Kr. 5. 

Anm.: Hist. tidskr. (sv.) 1885 s. 73. 
Handlingar rörande finska skolväsendets historia under 16:de, 17:de 
och 18:de seklen. Med bidrag af allmänna medel i tryck utgifna 
af K. O. Leinberg. Jyväskylä 1884. 8;o. XVHI + 427 s. 
Anm.: Hist. tidskr. (sv.) 1886 s. 6, av H. Hernlund. 
Konung Gustaf den förstes registratur. Utgifvet af kongl. riksarkivet 
genom Victor Granlund. IX. 1534. Andra häftet. Sthm 1885. 
8:o. S. 241—393 -|- reg. ock titelbl. Kr. 3,75. 
Handl. rör. Sveriges hist. Ser. 1. 
Lake- och örteböcker från Sveriges medeltid utgifna af O-, E. Klem- 
ming. H. 3. Sthm 1886. 8:o. S. 345—504 -h titelbl. Kr. 2,50. 
MesseniuSy Joh. Samlade dramer utgifna af Henrik Schuck. H. 1. 
Ups. 1886. 8:o. 35 s. 

Skrifter utg. af Svenska literatursällskapet. 
Svenskt diplomatarium från och med år 1401 utgifvet af riksarchivet 
genom Carl Sil f ver stolpe. Andra delen. Femte häftet. Sthm 
1885. 4:o. S. 749—867. Kr. 3. — Tredje delen. H. 1. Sthm 

1885. 4:o. S. 1—96. Kr. 2,50. 

Svenska riksrådets protokoll med understöd af statsmedel i tryck ut- 
gifvet af kongl. riksarchivet genom N. A. Kullberg. III. 1633. 
Sthm 1885. 8:o. 8 + 375 s. Kr. 4,50. — IV. 1634. Sthm 

1886. 8:o. XI -f 326 s. Kr. 4,50. 

Handlingar rörande Sveriges historia. Tredje serien. 
Anm.: Nordisk revy 1884—85 sp. 427, av J. Fr. N[yström]. 
Sveriges ridderskaps och adels riksdagsprotokoll. D. 8. 1660. Senare 
riksdagen. Sthm 1886. 8:o. 8 + 291 s. Kr. 3. 

Anm.: Hist. tidskr. (sv.) 1886 s. 69, av E. H[ildebran]d. 
Sverges traktater med främmande magter jemte andra dit hörande 
handlingar utgifne af O. S. Rydberg. Fjerde delen I. 1521 — 1534. 
Sthm 1885. 8:o. 160 s. Kr. 5. 
Utdrag ur Åbo stads dombok 1624 — 1625 ock 1623 — 24 utgifna af 
Carl v. Bonsdorff. Hfrs 1885, 86. 8:o. 4 + 177 s. + 1 karta 
ock 4 + 48 s. 

Bidrag till Åbo stads historia. Utg. på föranstaltande af be- 
styreisen för Åbo stads historiska museum. II, III. 

Anm.: Finsk tidskr. 1885, 2 s. 384, av M. G. S [chy bergson]. 

6. Dialäkter. 

a. Grammatik ock läksikografl. 

Andersen^ D. Bemærkninger om den fynske dialekt. 

Udsigt over det philol.-hist. Samfunds Virksomh. 1882—84 
s. 47-49. 



Bibliografi för åren 1885 ock 1886. 199 

De svenska landsmålsföreningarna i Uppsala, Helsingfors ock Lund 1872 
— 1881. Med en tabell i litografiskt öfvertryck. Sthm 1885. 8:o. 83 s. 
Svenska landsmålen II. 1. 
Feüberg, H. F, Bidrag til en ordbog over jyske almuesmål. Udgivet 
af universitetsrjubilæets danske samfund. H. 1, 2. Eøbenh. 1886. 
8:o. 144 s. Kr. 3,60. 
Freudenthal^ Ä, O. (& fl. Ä, Wendell. Ordbok öfver estländsk-svenska 
dialekterna. Hfrs 1886. 8:o. 2 + 328 s. 

Skrifter utg. af Svenska literatursällsk. i Finland. VII. 
Hennunij J. O. Anatomiske termini fra det norske landsmål. Tillægs- 
hefte til Norsk Mag. for Lægevid. N:o 7 1886. Kra 1886. 8:o. 
55 + ^I 8. 
Klintberg^ M. Laumålets kvantitet ock aksent. Sthm 1885. 8:o. 96 s. 
Svenska landsmålen VI. 1. — Delvis utg. 1884 såsom gradual- 
avhandling (se Bibliogr. 1884). 
Lßrsen^ A. B, Oversigt over de trondhjemske dialekters slægtskabs- 
forhold. Trondhj. 1885. 8:o. 83 s. (Särtr. ur det kgl. norske 
vidensk. selsk. skrifter 1885). 
Lundelly J. A. Sur l'étude des patois. 

Internat. Zeitschr. f. allg. Sprachwiss. I s. 308—328. 
Thorsen^ P. K. Bemærkninger om lydforholdene i danske sprogarter. 
Udsigt over det philol.-hist. Samfunds Virksomh. 1882—84 
s. 55—57. 

— Bidrag til nörrejysk lydlære. Udgivet af universitets-jubilæets 
danske samfund. Køb. 1886. 8:o. 4 + 116 s. Kr. 2. 

— Substantivet og adjektivet i den bornholmske dialekt. 

Kort Udsigt over det philol.-hist. Samf:s Virks. 1884—85 
s. 69-72. 

— Bemærkninger om dialekten på Møn. 

Kort Udsigt over det philol.-hist. Samf:s Virks. 1884 — 85 
s. 79—85. 
Wendelly H, Om tecken till begynnande palatalisering inom den syd- 
östra gruppen af svenska landsmål. 

Sv. litera tursällskapets i Finland förhand!, och upps. I, s. 
48—51. 
Vidsteenj Chr. Oplysninger om Bygdemaalene i Hardanger. Med et 
Anhang om Færoisk. Bergen 1885. 8:o. 91 s. Kr. 1. 

b. Täkster. 

Agrell, Alfhild, En bönemanshistoria. [På landsmål]. 

Julqvällen, utg. af publicistklubben 1885, s. 5 — 6, 
Berga-trolle. En glad och intressant romantiserad landsmålsberättelse 

grundad på sann händelse från Vestergötland. 2:dra Jerkers frieri 

till Greta. Poetiserad sann händelse af A. L — m. Gbg 1886. 

12:o. 21 s. Kr. 0,25. 
Berghy H, A, E, Nye Folkeæventyr og Billeder fra Norge. 4. Saml. 

Kra 1886. 8:o. 8 + 172 s. Kr. 1,80. 



200 E. H. Lind. 

(Dahlgren^ F, A,) Viser på varmlanske tongmåle deckta åttå Fredrek 
på Rannsätt. Gamle å Speller nye å Sprett sprang nye. Sthm 
1886. 12:0. 140 + 2 s. Kr. 1,50. 

Eneström, G, Ett räkneexempel på landsmål från medlet af 1600-talet. 
Svenska landsmålen VI. Smärre meddel, s. XXI. 

En saga. från Dal och hannes källa utgifna af August Bondeson. Up- 

sala 1885. 8:o. 4 + 124 s. Kr. 1/25. 
1500- och 1600-talens visböcker utgifna af Adolf Noreen och Henrik 
Är^McÄ. II. Broms Gyllenmärs visbok. Första häftet. Sthm 1885. 8:o. 
84 s. Kr. 2. Andra häftet. Sthm 1885. 8:o. S. 85—148. Kr. 1,75. 
Skrifter utgifna af Svenska literatursällskapet. 
Anm.: Finsk tidskr. 1886, 1 s. 139. 

Frieriäfventyr. Ett lustigt språkprof öfversatt på dalmål från Orsa, 
Mora, Elfdalen och Rättvik. Gefle 1885. 12:o. 8 s. Kr. 0,10. 
Särtryck ur tidningen Dalmasen. 

Gamla Abeteket eller Marje-Halte-Sjvens resefter för skaväjnk, som in- 
geo doktare äj khär te o bota/ jemte mönna andra goa rå o då, 
me o marke å alla mögelia slag, som kan va bo nöttet o godt 
för di som stunna te väärn. Allt samladt från östra och meller- 
sta Blekings strandbygd och skärgård samt tecknadt på samma 
orts bygdemål af K, Nilsson. Karlskrona 1886. 8:o. IX + 
120 s. Kr. 1. 

Historiegubbar på Dal, deras sagor och sägner m. m. upptecknade och 
utgifna af Aug. Bondeson. Med teckningar efter författarens ut- 
kast af Severin Nilsson. Sthm 1886. 8:o. 4 + 369 + 3 s. -i- 
5 pl. Kr. 5. 

Anm.: Finsk, tidskr. 1887, 2 s. 291, av E, Lagus. 

Horr de^ geck te', norr Stenbocken sålde ärter te' danskanna. (Ett 
175-årsminne.) Folksägen på bygdemål från nordvestra Skåne. 
Upptecknad af A. S — n. 

Ny illustr. tidn. 1885 s. 89. 

Horr de' geck förr räfven, som skulle ud o' ha' se' en frokostabid. 
(Historia upptecknad af Jens Ägas Anners). 
Ny illustr. tidn. 1886 s. 4—6. 

Hur står det till? Hur mår du? Svar ur östra Smålands , ock Ölands 
landsmålsförenings i Uppsala samlingar. Kalmarortens målform. 
Svenska landsmålen VI. Smärre meddel, s. XXVI— XXVII. 

"Hur sum Stor-Pers An'ners kum fast för olöfli'er utskänkning. (Byg- 
demålshistoria). 

Nissekalender 1886 s. 21-25. — Undert.: E. T. 

Hva goodtemplara har för sek, Mi urslaste Göteborgsresa, Gipsgubba, 
Nör marra å Anna Greta ställde te mä't, En prest i sin prydno, 
Axel och Emma, Bilder ur verkligheten upptecknade på vestgöta- 
mål af &— t. Gbg 1886. 16:o. 32 s. Kr. 0,25. 

Konung Carl XV och Vallehäradsbonden eller kungsskjutsen till Värn- 
hems kyrka. Skildring af den kungliga jagten på Billingen i Vester- 
götland sommaren 1868. Af A. L-m. Gbg 1886. 8:o. 41 s. Kr. 0,50. 



Bibliografi för &ren 1885 ock 1886. 201 

Kvolsgaard, G, M. C Fiskerliv i Vesterhanh erred, skildret i egnens 
mundart, udgivet af universitets-jubilæets danske samfund. Kø- 
benh. 1886. 8:o. 4 + 87 s. Kr. 1,50. 

Lindström, J. (Saxon). "Nor ä gomo va^ butans". En historia från 
Jemtland. 

Kalendern Nornan 1887 s. 28—30. 

Lund, C, J". B, To Noveller, fortalte i østvendsysselsk Mundart. Fre- 
derikshavn 1886. 8:o. 34 s. Kr. 0,50. 

Noa sager å paschaser på dalbonnespråke, varmelänske å anre tonge- 
mål. Samlside kik Albrecht Segerstedt. Sthm 1885. 16:o. 36 s. Kr. 0,25. 
öreskrifter för folket N:o 135. 

Olaves' i Skräppetorp äfventyr. Utkast på Norrbohuslänsmål. 

1 En gammal medikofilares miunen. Originaluppsatser af Bolf. 
Ny serie. Uddevalla 1886. 8:o. S. 67—82. 

Olle Perssons frieri och dermed sammanhängande lustiga och intres- 
santa rättegångshistoria. Landsmålsberättelse från Wilske härad i Ye- 
stergötland af A, L—m, Invald ledamot och medarbetare i Vestgöta 
nations landsmålsförening i Lund. Gbg 1886. 16:o. 28 s. Kr. 0,25. 

Petter Perssons första och sista göteborgsresa. Landsmålshistoria från 
Vilske härad i Vestergötland jemte en kort skildring af den märk- 
ligaste tilldragelse i Göteborg sommaren 1885. På bygdemål af 
A. L— m. Göteb. 1885. 12:o. 17 s. Kr. 0,35. 
Palle, hongen o' grisen. Skånsk berättelse, upptecknad af A. S. 

Ny illustr. tidn. 1886 s. 316. 
Sagn og overtro fra Jylland, samlede af folkemunde ved Evald Tang 
Kristensen, 2. Saml. 1. Afd. Kolding 1886. 8:o. 4 -f- 401 -f- 3 s. 
Utgör Saml. 8 af Jyske folkeminder. 
Sagor, sägner ock visor meddelade af Richard Bergström ock Johan 
Nordlander. Sthm 1885. 8:o. 105 s. 
Svenska landsmålen Y, 2. 
Sauerwein, G. J. J, Frie Viso ifraa Vigguin, sungje i Nørdre-Gud- 
brandsdalsk Dølamaal. Kra 1885. 8:o. XVI -f- 159 s. Kr. 1,50. 
Anm.: Finsk tidskr. 1887, 2 s. 236, av Ernst Lagus. 
Sjöstrand, Nils, Getapulianare hemma ock i Lund. I två handlingar. 
Uppförd första gången å "Föreningens för Smålands minnen" fest 
d. 15 maj 1883. Sthm 1886. 8:o. 28 s. 
Svenska landsmålen VII, 3. 
Skogsnuepaugen. Skånsk folksaga, upptecknad på bygdemål från Frosta 
härad. 

Undert. Ernst Ahlgren [Viktoria Benedictsson]. 
Saga. Minnesbl. från Nordiska museet 1885 s. 10 — 11. 
Skånsk folkdiktning. Kärengen som skolie plocka se^ köllnegraina. 
(Historia upptecknad af Jens Ägas Anners,) 
Ny illustr. tidn. 1885 s. 451. 
Skånsk folkdiktning. Norr Ka'1 den tollte va' hos paufven. (Historia 
upptecknad af Jens Ågas Anners,) 
Ny ülustr. tidn. 1885 s. 463. 



202 E. H. Lind. 

Skånsk folkdiktning. Historia upptecknad af Jens Ågas Anners. 

Ny illustr. tidn. 1885 s. 394. 
Skånska folksagor och sägner på bygdemål. Atergifna af Jens Ägas 
Anners. Fangen som skolle resa te' BlaukulP scharrtorstesnatt. 
Ny illustr. tidn. 1885 s. 384. 
Urminnessamlaren. Skånskt folklynne, tecknadt af Eva WigstrÖm. 
(Ave). 

Polstjernan 1886 s. 140—152. 
Vigström^ Eva. Viater. Skånskt folklynne. 

Hem vännen 1885 s. 10. 
[Vigström^ Eva,] Pehr Talemans romanpaschasa om Tue TröUssons 
friarefard. 

Svenska familjjournalen 1886 s. 150. 
WranéVy H, Gårafolk och husmän. Bilder ur allmogelifvet i sydöstra 
Skåne förr och nu^ på Jerrestads härads bygdemål tecknade. Sthm 
1885. 16:o. 8 + 156 s. Kr. 1,25. 

— En spritterny, hjerteröranes å ynkjeli visa om Per Mårtens Bengjta, 
som ble bestålen på Ysta markad, sammensatt på släboska. Ystad 
1885. 8:o. 4 s. Kr. 0,10. 

— I sk&nska stugor. Små bilder ur folklifvet i östra Skåne förr 
och nu. Med 12 silhouetter af Ernst Ljungh. Sthm 1886. 16:o. 
8 + 176 s. Kr. 1,50. 

Anm.: Finsk tidskr. 1886, 2 s. 138. 
Yärmöllaren och nämdemanspågana. Skämtsägen från Norra Åsbo hä- 
rad, återberättad af Eva Wigström (Ave). 
Kalendern Polstjernan 1887 s. 218—228. 

IV. Runkunskap ock mytologi. 

Bradley, H, The runic crosses in the isle of Man. 

The Academy 1886, 2 s. 126—127. 
Brate, E, Runologiska spörsmål. 

Antikvitetsakad'.s månadsblad 1886 s. 1 — 25 ock 49 — 84. 
Burg, Fritz. Die älteren nordischen runeninschriften. Inaug. -dissert. 
Berlin 1885. 8:o. 4 + 32 s. 

— Die älteren nordischen runeninschriften. Eine Sprachwissenschaft- 
liche Untersuchung. Berlin 1885. 8:o, 4 + 176 s. Mark 4. 

Aum.: Nordisk revy 1884 — 85 sp. 360, av Ad. Noreen. — 
Arkiv for nord. filol. III s. 185, av Hj. Falk. — Deutsche Litte- 
raturzeit. 1885 n:o 20, av F. Holthausen. — Anz. f deut. Alterth. 
XII s. 42, av R. Heinzel. — Literär. Centralbl. 1886 sp. 837, 
av — k. — Beitr. zur Kunde der indogerm. Spr. XI s. 177 — 202, 
av E. Brate. 
F[reudenthal] ^ A. 0. Om runorna. Hfrs 1884. 

Skrifter utg. af sällskapet Svenska folkskolans vcuiner. H. 7. 
Gram, J. S, Runes. 

Scandinavia 1885 s. 267—271. 



BibHografi för åren 1885 ock 1886. 203 

Kermode, Ph. M. C, Brief note on the runic stones of the isle of 
Mann. 

Blandinger udg. af Uni vis-jubilæets danske samf. Is. 281 

—285. 

Klemm J A. Kunen, Steinmetzzeichen und Hausmarken. 

Vierteljahrshefte für Württemb. Landesgesch. 1885. 

Klemming, G, E. [Förteckning öfver runstenar undersökta af Joh. 
Thomæ Agrivillensis Bureus.]. 
Samlaren 1884 s. 10— 13. 

Losch^ Fr. ét H. Hagen. Die Berner Kunenalphabete. 

Germania XVIII (1885) s. 287—306. 
Loschj Fr, Runen unter den Steinmetzzeichen. 

Vierteljahrshefte für Württemb. Landesgesch. 1885. 
Något om runor. 

Tidning för boktryckarkonst 1886 s. 61—62. 
Olsen, Bj,^ M, VaH)jöfsstadahurdin. 

' Arbok hins isl. fornleifafélags 1884-85 s. 24—37. 
Taylor^ Is, On the date of the runic crosses in the isle of Man. 

The Manx Notebook 1886. 
(WahlfisJc^ J,) Nyfunna runstenar. 

Bidrag till Södermanl.s äldre kulturhist. VI s. 12—13. 
Anderson, B, B, Nordisk Mythologi. Oversættelse efter Originalens 
fjerde Oplag ved Dr. Fr, Winkel Horn, H. 1, 2. Kra 1886. 
8:o. S. 1—160. å Kr. 1. 

Anm.: Finsk tidskr. 1887, 2 s. 234, av A. O. F[reudenthal]. 
Briem, H, Yfirlit yfir godafrædi Nordurlanda. Akureyri 1886. 8:o. 

55 s. Kr. 0,50. 
Cerquard, Taranis et Thor. 

Revue celtique 1885. 
Dahn, F, S Th, Walhall. Germanische Götter- und Heldensagen. 
Für Alt und Jung am deutschen Herd erzählt. Mit mehr als 50 
Bildertafeln, Textbildern etc. von J. Gehrts. 4. Aufl. Kreutznach 
1885. 8:o. 665 s. M. 9. 

Anm.: Literär. Centralbl. 1886 sp. 733. — Zeitschr. f. österr. 
Realsch. X s. 725, av J, Pohl, — Finsk tidskr. 1886, 1 s. 150, 
av 0. G[rotenfelt]. 
JDorphy 0, Omrids af den nordiske Mythologi. Til Skolebrug. 10. Opl. 

Københ. 1886. 8:o. 40 s. Kr. 0,50. 
Erslev, Ed, De store svenske Søer og Gefjonsagnet. 

Geogr. Tidsskr. (dansk) B. 7 s. 127—129. 
GaidoZy H, Odin. 

The Academy 1885, 1 s. 117. 
Geetej B, Nordamerikanska indianmyter och deras likhet med de nor- 
diska 

Ymer 1885 s. 156—160. 
— Trosit!" En gammal myt i nutidsbelysning. 

Saga. Minnesblad från Nord. museet 1885, s. 42 — 43. 



204 E. H. Lind. 

Lönnberg, M, Myt och folksägen. 

Förr och nu 1886 sp. 295-302, 341-350, 387-390, 453- 
456, 513-517. 
Mullenhoff, K, Frija und der Halsbandmytbus. 

Zeitschr. f. deut. Alter th. N. F. XVIII s. 217-260. 
Müller, F. M. & 1. Taylor. Odin. 

The Academy 1885 1, s. 99. 

Nover ^ J, Nordisch-germanische Götter- und Heldensagen für Schule 
und Volk. Unter Mitwirkung von W. Wagner. 2. Aufl. Leipz. 
1886. 8:o. VIII + 216 s. M. 1,60. 

Eosenherg, C, Nordiske og oldpersiske Myter. 

Nytaarsgave, udg. af Foren. Fremtiden. 4. Aarg. s. 83 — 108. 

Rydhergy F. Sejerssværdet. Oversigt over de gothiske Folks mytho- 
logiske Epos. Oversat af Otto Borchsenius. Københ. 8:o. 276 
-f- 4 s. Kr. 3,50. 

— Undersökningar i germanisk mythologi. Första delen. Göteborg 
1886. 8:o. 4 + 755 -f- VI s. Kr. 12. 

Anm.: Nord. tidskr. utg. af Letterst. foren. 1887 s, 241— 
257, av H. Hildebrand. ■ — Literaturbi. f. germ. u. roman. Philol. 
1887 sp. 505, av E. Mogk. - Literär. Centralbl. 1887 sp. 757, 
av [A.] Sch[ul]l[e]r[u]s. 

SchulleruSy Ad. Zur Kritik des altnordischen Valh^Ilglaubens. Inau- 
guraldiss. Halle 1886. 8:o. 4 -f- 52 s. 

Särtryck ur Beiträge zur Gesch. der deut. Spr. u. Lit. Xü. 
Anm.: Literaturbi. f. germ. u. roman. Philol. 1887 sp. 289, 
av E. Mogk. 
Sssczepanslci^ Q. v. Der romantische Schwindel in der deutschen My- 
thologie und auf der Opernbühne. I. Das humoristische altislän- 
dische Gedicht von Harbard und Charon, Fährmann weiland in 
der Unterwelt. Elberf. 1885. 8:o. 39 s. M. 1,20. - II. Wer 
ist Loki? Elberf. 1885. 8:o. 27 s. M. 0,80. - HI. Odin, Bai- 
dur und Hödr. Elberf. 1886. 8:o. 46 s. M. 1,20. - IV. Der 
Weltenbaum zu Neuschwanstein. Elberf. 1886. 8:o. 48 s. M. 0,60. 
Taylor, I. Odin. 

The Academy 1885, 1 s. 64. 
Vigfösson^ G. Odin. [Etymol.] 

The, Academy 1885, 1 s. 80 och 117. 



V. Arkeologi ock kulturhistoria. 

Åhlén, Ä. Förteckning öfver Kristianstads läns fornminnesförenings 
samlingar, till vägledning för de besökande. Kristianstad 1886. 
8:o. 2 + 43 s. 

Sammanhäftad med "Kristianstads läns fornminnesförening. 
Meddelanden till minne af den 6 nov. 1886". 



Bibliografi för &ren 1885 ock 1886. 205 

Aspelin^ J. E, Suomen asnkkaat pakanuuden aikana. Helsingfors 1885. 
8:o. XIV + 97 s. 

Anm.: Finsk tidskr. 1886, 1 s. l30, av A. O. Heikel. 

Bahnsofiy Kr. Broncealderens Mands- og Kviüdegrave. Museets For- 
øgelse 1868-85. 

Meddelelser fra det kgl. Museum for de nord. Oldsager i Aar- 
bøger for nord. Oldkynd. 1886 s. 251-299. 

Baltzer^ X. Hälbnstningar i Bohuslän. H. 8, 9. Gbg 1885. Fol. 

5 s. + PI. 27-34. 
Bergerska donationen. Antiqvariska nämndens berättelse för 1884. 

— Den historiska nämndens berättelse for är 1884. — D:o för år 

1885. 

Antikvitetsakad'.s månadsblad 1885 s. 21—30 ock 1886 s. 25 

-42 (jfr. s. 47). 

Bohusläns fasta fornlemningar från hednatiden, af Emil Ekhoff. 4. So- 
tenäs och Stångenäs härad. Af Q. A, Gustafson. 

Bidrag till känned. om Göteb:s o. Bohusl:s fornm. o. hist. 
B. 3 B. 431-530. 

Brown, E. Hvad Undersøgelse af gamle Affaldsdynger lærer os. 
Folkevennen. N. R. X s. 222—237. 

ChodzTciewicz , Archéologie scandinave. Fers de lance avec inscriptions 

runiques. Paris 1885. 8:o. 18 s. 
Dawkins, B. The antiquities of the isle of Man. 
The Academy 1885, 2 s. 262—263. 

Ekhoffy E, Konservering af äldre jernföremål. Sthm 1885. 8:o. 7 s. 
Särtryck ur Antikvitetsakad:s månadsblad 1885. 

— Bohuslänska fornsaker från hednatiden. 6. Sthm 1886. 8:o. 
S. 349—384. 

Särtr. ur Bidrag t. känned. om Göteb:s o. Bohushs fornm. o. 
hist. m. s. 531—564. 
Finn» Die Altertümer der Insel Bornholm. 

Globus 1885, n:o 24. 
Friberg^ A» Hällkista vid Nöbbeled Mellangärden. 

Antikvitetsakad'.s månadsbl. 1886 s. 87 — 91. 

Hildebrand^ H, Om de djurtyper som förekomma i den europeiska 
Ornamentiken under den förkristna tiden och medeltiden. 

Yitterhets hist. och antiqvitets akad:s handl. N. F. 8 s. 131 
—192. 

— Ett bågspänne från Gotland. 

Antikvitetsakad'.s månadsblad 1885 s. 206—208. 

— Jernåldern på Gotland. 5. 

Antikvitetsakad'.s månadsblad 1885 s. 39 — 42. 

Hildebrand H, dt C, D. Eeventlov, Fynden från Ringsjön. 

Antikvitetsakad'.s månadsblad 1886 s. 140—144 ock 184—193. 
Hildebrand^ H Treperiodsystemets uppkomst. 

Antikvitetsakad'.s månadsblad 1886 s. 128—139. 



206 E. H. Lind. 

Hildehrandy H. Zur Geschichte des Dreiperiodensystems. [Berlin 1886.] 
8:0. 11 s. 

Särtryck ur Verhandlungen der Berliner anthropolog. Gesell- 
schaft 1886. 

Madsen, A. P. Gravhøje og Gravfund fra Stenalderen i Danmark. 
Afbildninger af danske Oldsager og Mindesmærker. Ny Række. 
Udgivet med Understøttelse af Carlsbergfondet. H. 1, 2. Københ. 
1886. Fol. 11 pi. Kr. 2 haftet. 

Anm.: Nord, tidskr. utg. af Letter st. foren. 1886 s. 490, av 
O. Montelius. 

Mestorf, J, Vorgeschichtliche Alterthümer aus Schleswig- Holstein zum 
Gedächtniss des 50-jährigen Bestehens des Museum vaterländischer 
Altertümer in Kiel. 765 Fig. auf 62 Taf. in Photolit. nach Hand- 
zeichnungen von W. Prell. Hamburg 1885. 8:0. 35 s. täkst. M. 10. 
Anm.: Antikvitetsakad:s månadsblad 1885 s. 143^ av H. H[il- 
debranjd. — Deutsche Lit. zeit. 1886 sp. 1412, av I. Undset. — 
Literär. Centralbl. 1886 sp. 1109. 

— Urnenfriedhöfe in Schleswig- Holstein. Mit 21 Figuren, 12 Tafeln 
und einer Karte. Hamburg 1886. 8:0. XI + 104 s. M. 6. 

Montelius, 0. Die Kultur Schwedens in vorchristlicher Zeit. Übersetzt 
von Carl Appel nach der vom Verfasser umgearbeiteten zweiten 
Auflage. Mit 190 Holzschnitten. Berlin 1885. 8:0. VII + 198 s. 
M. 6. 

Anm.: Deutsche Litt. zeit. 1886 sp. 596, av I. Undset. — 
Mittheil, aus der bist. Litt. XV, 1. — Gentralorg. f. Realschulw. 
1886 s. 896, av H. Lenk. 

— Gm tidsbestämning inom bronsåldern med särskildt afseende på 
Skandinavien. Avec un resumé frangais. Sthm 1885. 8:0. 6 + 
336 s. + 2 kartor ock 6 pl. Kr. 6. 

Särtryck ur Vitterhets, hist. och antiqvitets akad:s handl. 
D. 30. 

Anm.: The Academy 1886, 1 s. 332, av G. Stephens. — 
Hist. tidskr. (svensk) 1886 s. 55, av G. A. Gustafson. — - Finsk 
tidskr. 1888, I s. 53, av A. O. Heikel. 

— Den förhistoriska fornforskningen i Sverige under åren 1882—1884. 
Kortfattad öfversigt. Sthm 1885. 8:0. 76 s. 

Särtryck ur Svenska fornminnesföreningens tidskrift, ]6:de 
häftet. 

— Ett fynd från vår jernalders första dagar. 

Antikvitetsakad:s månadsblad 1885 s. 78—81. 

— Ett bronssvärd funnet i hafvet. 

Antikvitet8akad:s månadsblad 1885 s. 75—78. 

— Menniskobild från bronsåldern. 

Antikvitetsakad:s månadsblad 1886 s. 42—43. 
Müller, 8, Votivfund fra Sten- og Bronzealderen. 

Aarbøger for nord. Oldkynd. 1886 s. 216-251. Meddel, fra 
det kgl. Museum for de nord. Oldsager. 



Bibliografi för åren 1885 ock 1886. 207 

Müller S. Ringguld og andre Betalingsmidler i Bronzealderen. 

Meddel, fra det kgl. Museum for de nord. Oldsager i Aarbø- 
ger for nord. Oldkynd 1886 s. 300-308. 

Nordin, Fr. Fornlemningar i Vestkinde socken på Gotland, på Sven- 
ska fornminnesföreningens bekostnad undersökta år 1882. Sthm 
1885. 8:o. 26 s. - d:o år 1884. Sthm 1886. 8:o. 36 s. 
Särtryck ur Sv. fornminnesförenrs tidskr. B. 6. 

— Gotlands s. k. kämpagrafvar. 1, 2. 

Antikvitetsakadrs månadsbl. 1886 s. 97-118 ock 145-174. 

Reventlow, C. B. Samlingen på Finnhult af kust- och verkstadsfynd 

från Bingsjön. 

Antikvitetsakadis månadsblad 1885 s. 82—83. 
Beyer, E. Stein und Metall als Mittel der Cultur. Ein Vortrag. Wien 

1883. 8:o. 26 s. 
Bygh, O. Norske Oldsager, ordnede og forklarede. Tegnede paa Træ 

af G. F. Lindberg. H. 2, 3. Kristiania 1885. 4:o. 16 s. + 

32 pl. + 4 + 83 + 3 s. Kr. 12,50. 

Häftet 1 1880. Titlar ock takst på norska ock franska. 
Anm.: Finsk tidskr. 1887, 1 s. 138, av A. O. F[reudenthal]. 

— The Academy 1885 n:o 688, av G. Stephens. — Hist. Zeitschr. 

1887, 1 s. 149. 
Sehested, N. F. B. Arkæologiske undersøgelser 1878—81. Køb. 1884. 
Anm.: Nord. tidskr. utg. af Letterst. foren. 1885 s. 453, av 

I. Undset, 
Steenstrup, J. J. 8. Kjøkken-Møddinger. Eine gedrängte Darstellung 

dieser Monumente sehr alter Kulturstadien. Mit 3 Holzschnitt- 
tafeln in 8:o und 1 Kupfertafel in 4:o. Københ. 1886. 8:o. 48 s. 

Kr. 1. 
Undset, 1. Om et norsk nationalmuseum. Kra 1885. 8:o^ 37 s. + 

1 pl. Kr. 0,75. 

— Nordische Bronzen in Italien. 

Zeitschr. für Ethnologie XVHI. 

— Kjøkkenmøddingerne. Separataftryk af "Naturen" 1886. Kra 
[1886]. 8:o. 24 B. 

(WahlfisJc, J.) De fasta fornminnena vid Oppeby i Bälinge socken. 

Bidr. t. Södermanlrs äldre kulturhist. VI s. 13. 
Vedel, E. Yderligere Undersøgelser angaaende Bornholms Oldtid. 

Aarbøger for nord. Oldkynd. 1885 s. 77-218 + 5 pl. 

— Bornholms Oldtidsminder og Oldsager. Københ. 1886. 4:o. 424 
s. + 1 pi. Kr. 16. 

Anm.: Nord. tidskr. utg. af Letterst. foren. 1886, s. 563, av 
O. Montelius. 
Worsaae, J, J, Ä. Optegnelser om Rosenborg-Samlingen i 25 Aar, 
1858—1883. Ifølge Forfatterens Bestemmelse udgivne efter hans 
Død. Med 3 Situationsrids af Slottet. Københ. 1886. 8:o. 84 s. 
Kr. 1,75. 

— The pre-history of the North based on contemporary memorials. 

14 



208 E. H. Lind. 

Translated, with a brief memoir of the author, by H. F. Morland 
Simpson. London 1886. 8:0. 316 s. 
Vården af kyrkornas fornlemningar. 

Antik vitetsakad:s månadsblad 1885 s. 97—108. 
Hauherg, P, Danmarks Myntvæsen i Tidsrummet 1377—1481. 

Aarbøger for nord. Oldkynd. 1886 s. 135—189. 
Hildebrand, H, Numismatiska bidrag. 1. Nordens äldsta mynt. Sthm 
1886. 8:0. 13 s. 

Särtryck ur Antikvitetsakad-.s månadsblad 1885. 

— Myntfyndet från Dælie i Norge. 

Antik vitetsakad:8 månadsblad 1885 s. 169—179. 

— Angelsaksiska myntfynd i Sverige efter 1845. 

Antikvitetsakad:s månadsblad 1886 s. 119-124 ock 178-184. 
Klmgspor, C. A, Ett svenskt riksvapen, Henrik Claesson Totts vapen 
och grafminnen i Revals domkyrka. Sthm 1886. 8:0. 28 s. 
Särtryck ur Sv. autografsällsk:s tidskr. 1886. 
Lagus^ W, Numismatiska anteckningar. I. Historik öfver finska uni- 
versitetets mynt- och medaljkabinett. Förra stycket. 

Bidrag till kännedom om Finlands natur och folk. H. 43^ 
s. 1-106. 
Summarisk förteckning öfver de i k. myntkabinettet inlagda mynt och 
medaljer. 

Antikvitetsakadis månadsblad 1885 s. 118—119. 
Svenska myntfynd i k. myntkabinettet. 

Antikvitetsakadis månadsblad 1885 s. 108—113. 



Afbildningar af nordiska drägter sådana de burits eller bäras uti olika 
landskaps utgifna af H, Thulstrup, Med en kort svensk och fransk 
text af J. K Kramer, H. 1-5. Sthm 1886. Tvär fol. 10 pl. 
och 20 s. takst, a 1,75. 
Bang, V. Præsternes Indtægter i Andst Herred 1690. 

Saml. til Jydsk Hist. og Topogr. R. 2, B. 1 s. 1—16. 
— Præstens Indtægter paa Hirtsholmen 1656. 

Saml. til Jydsk Hist. og Topogr. R. 2, B. 1 s. 16 — 31. 
Bibliophilus. Lefnadssätt vid Gustaf Wasas hof. 

Läsning för folket 1886 s. 106—117. 
Bröllop. Verklighetsbild ur svenska almogelifvet i norra Östergötland^ 
af Asta, 

Hem vännen 1885 s. 88. 
Bürens, J. Th. Sumlen, där vthi ähro atskillige collectaneer, som vthi 
een och annan måtta tiäna till antiquiteternes excolerande. Efter 
författarens handskrift i urval utgifna (af G, E. Klemming), Sthm 
1886. 8:0. 87 s. 

Svenska landsmålen. Bih. I. 2. 
Bååth, A, TJ, Männen i Nordens forntid. 

Läsning för folket 1886, s. 161—189. 



Bibliografi för åren 1885 ock 1886. 209 

Djurhlou^ Q. Lifvet i Kinds härad i Västergötland i början af sjut- 
tonde århundradet. Anteckningar ur häradets domböcker. Sthm 
1885. 8:o. VI + 88 s. Kr. 2. 

Bidrag till vår odlings häfder utg. af Artur Hazelius. 4. 
Anm.: Nord. tidskr. utg. af Letterst. fören. 1886 s. 339, av 
H. H[ildebran]d. - 
Fitinghoff, i. Ett bondbröllop. Skildring ur Norrlands folklif. 

Sv. familjjournalen 1886 s. 301—307. 
Från skånska bygden. Fornsägner, plägseder o. d., upptecknade af F. 

Förr och nu 1886 sp. 397-400, 445-448. 
GeetCj R. Skräddarn misshandlad af folkhumorn. 

Polstjernan 1886 s. 154—158. 
Henrik Normans resa till Erik XIV:s kröning 1561. 

Hist. tidskr. (svensk) 1885 s. 259—296. 
Hildebrand, H, Mått och vigt i Sverige. 

Hist. tidskr. (sv.) 1885 s. 199 — 224. — Med anledning av L, 
B, Falkmans arbete Om Mått och vigt i Sverige. 

— Om välgörenhet under medeltiden. I. Den äldre tiden. De andliga 
riddarordnarne. II. Den senare tiden. Helgeandshus. Görans- 
hospital. Sthm 1885, 86. 8:o. 10 ock 19 s. 

Särtryck ur Svenska fornminnesföreningens tidskr. B. 6. 

— Sveriges medeltid. Kulturhistorisk skildring. Andra delen. II. 
Sthm 1885. 8:o. S. 161—272. Kr. 2,50. 

Hfildebranjdj [HJ Germanerna och åkerbruket. 

Antikvitetsakadis månadsblad 1885 s. 49 — 56. 
Händler^ O. Beiträge zur Anthropogeographie Skandinaviens. 

Aus allen Welttheilen. 18. Jahrg. (1886) N:o 1, 2, 3. 
Jacoby Q, Welche Handelsartikel bezogen die Araber des Mittelalters 

aus den nordisch-baltischen Ländern? Leipzig 1886. 8:o. 
KlingspoVy C. A, Kulturbilder från forna tider. I. En bergtagning. 
II. Riksgrefvarne von Magni. III. Obehaglig inqvartering. 
Ny illustr. tidn. 1886 s. 367, 383, 407. 
Lefnadssätt och näringar hos våra hedniska förfäder under slutet af 
hednatiden. 

Svenske arbetaren 1886 s. 340 — 351. 
Leinberg, K. G, Märkliga skeden i vår folkundervisnings äldre hi- 
storia. Hfrs 1885. 8:o. 74 s. 

Särtryck ur Tidskr. utg. af pedag. fören. i Finl. 1885. 
Anm.: Finsk tidskr. 1886, 2 s. 64, av F. Gustafsson. 

— En tidsbild från lifvet i Åbo för mer än 100 år sedan. 

Tidskr. utg. af pedag. fören. i Finland 1885 s. 12—19. 
Lekar med nötter. Ur östra Smålands och Ölands landsmålsförenings 
i Upsala samlingar. 

Svenska landsmålen VI. Smärre meddel, s. XXII — XXVI. 
Lindholm^ P, Å. Lappbönder. Skildringar, sägner och sagor från sö- 
dra Lappland. Sthm 1884. 8:o. 160 s. Kr. 1,75. 

Anm.: Svenska landsmålen VI. Smärre meddel, s. XXX, av 
J. Nordlander. 



210 E. H. Lind. 

Lund, Fr. Danmarks og Norges Historie i Slutningen af det 16:de 
Aarhundrede. I. Indre Historie. Syvende Bog. Dagligt Liv: 
Aarlige Fester. Københ. 1885. 8:0. 452 s. Kr. 6,50. 

Madsen, E, Om Fodfolkets Udrustning i de danske Hære under Fre- 
derik n. 

Hist. Tidsskr. (dansk). R. 5, B. 5 s. 489—515. 

Matordningen i Hans Brasks hus. (Ur en pappershandskrift^ som af biskop 

A. O. Khyzelius skänkts till Linköpigs stifts bibliotek.) 

Antiqvitetsakad:s månadsblad 1885 s. 1—21. Jfr. s. 141. 

Mejborg^ R. Om Antallet af Skytter i Frederik den Andens Hære. 

Hist. Tidsskr. (dansk) R. 5, B. 6 s. 228—240. 
Montelius, O. Om högsättning i skepp under vikingatiden. Sthm 
1886. 8:0. 41 s. 

Särtryck ur Svenska fornminnesföreningens tidskr. B. 6 s. 
149—189. 
Nielsen, A. Den danske Bonde. Et kulturhistorisk Forsøg. Odense 

1886. 8:0. 150 s. Kr. 2. 
Nordlander, J. Fäbodväsentiet i Ångermanland, med sidoblick på för- 
hållandena i närliggande landskap^ i korthet framstäldt. Sthm 
1885. 8:0. 46 s. 

Svenska landsmålen V. 3. 
Några kulturhistoriska drag. 

Ny iUustr. tidn. 1886 s. 129. 
Om julen. (Efter L. Schröder) af H. 0[dhner?]. 

Läsning för folket 1886 s, 309—316. 
Ramm, A. Quelques remarques sur les jeux en Suede. 

Arch, per lo stud, delle trad. pop. V s. 115 — 118. 
Retzins, G, Finnland. Schilderungen aus seiner Natur, seiner alten 
Gultur und seinem heutigen Volksleben. Autorisierte Übersetzung 
von G, Appel. Mit 93 Holzschn. und einer Karte von Finnland. 
Berlin 1885. 8:0. VHI + 158 s. M. 5. 

Anm.: Deutsche Litteraturzeit. 1885 N:o 27 av F. Meyer von 

Waldeck. — Literär. Centralbl. 1885 sp. 573. 

Sillen, A. W. af. Svenska handelns och näringarnas historia till år 

1809. Karlshamn 1886. 8:0. 4 + 329 + 2 s. Kr. 3,50. 

Anm.: Hist. tidskr. (svensk) 1886 s. 54, av J. Fr. N[yström]. 

Steenstrup, J, C. H, R, Vornedskabet hos den danske Bonde. 

Hist. Tidsskr. (dansk) R. 5, B. 6 s. 339-462. 
Tidander, L, G. T. En kunglig förmälning för tre hundra år sedan. 

Förr och nu 1886 sp. 5—12. 
(Wahlfisk, J.) Båtfynd. 

Bidr. t. Södermanlrs äldre kulturhist. VI s. 13 — 14. 
Wieselgren, H, Drag ur Gustaf Wasas familj elif. 

Saga. Minnesblad från Nord. museet 1885 s. 6. 
Vogt, L, J, Om Norges Udførsel af Trælast i ældre Tider. I, II. 

Hist. Tidsskr. R. 2, B. 5 s. 81—120 ock 276—384. Jfr. 

B. 6 s. 260—262. 



Bibliografi för &ren 1885 ock 1886. 211 

(Aminson, H, <S; J, Wahlfisk.) Södermanlands fornminnesförenings 
kyrkomuseum. (Forts.) 

Bidr. t. Södermanlis äldre kulturhist. VI s. 17 — 27. 

Brochnery G. Newly discovered mediæval fresco paintings in an old 
danish church. 

The Antiquary XIII s. 71—72. 

Från julgille och lekstuga. Svenska folkdanser samlade och utgifna af 
August Bondeson. H. 2. Sthm 1886. 4:o. S. 25—48. Kr. 1. 

Helgenskrinene i Sankt Knuds Kirke i Odense undersøgte 1833 og 
1874. Aktstykker og Tegninger udgivne til 800-årsdagen efter 
Kong Knud den Helliges Død af Ministeriet for Kirke og Un- 
dervisningsvæsenet. Med 1 /Fototypi og 8 Plancher. Københ. 
1886. Fol. 86 s. Kr. 5. 

Anm.: Nord. tidskr. utg. af Letterst. foren. 1886 s. 561, 
av — k — . 

Hildehrandy H, Herr Stens Sankt Jöran. Sthm 1885. 8:o. 77 s, 
Antiqvarisk tidskr. för Sverige. D. 7 N:o 4. 

Jørgensen, A. D. Helgenskrinene i St. Knuds Kirke. 

Aarbøger for nord. Oldkynd. 1886 s. 204-214. 

(Klemmingy G. E.) Om kopparsticken i Suecia antiqva et bodierna. 
Samlaren 1885 s. 4—24. 

Kilintbergjy M. Folkmusiken och dess utöfvare på Gotland. 

Ny illustr. tidn. 1885 s. 478. 
Kunst og haandværk fra Norges fortid. Udg. af Foreningen til norske 

fortidsmindesmærkers bevaring ved N. Nicolay sen. H. 5. Kra 1885. 

Fol. S. 13-16 + PI. XXIV— XXXI. — H. 6. Kra 1886. Fol. 

S. 17—20 + PI. XXXn-XLI. 

Looströnhy L. Konung Fredrik II:s af Danmark tronhimmel i national- 
museum. Sthm 1885. 8:o. 15 s. 
Løfflcr^ J. B, Indskrifterne paa Kirkerne i Haraldsted og Allindemagle. 
Aarbøger for nord. Oldkynd. 1885 s. 72—76. 
— Gravstenene i Roskilde Kjøbstad. Med XXIII lithograferede Tav- 
ler. Københ. 1885. Fol. 140 s. Kr. 35. 

Anm.: Nordisk tidskr. utg. af Letterst. foren. 1886 s. 338, 
av H. J. Huitfeldt-Kaas. 
Petersen, H. St. Albans Relikvier i Odense. 

Aarbøger for nord. Oldkynd. 1886 s. 369—402. 
Steenstrupy J. G. H, R. Bayeux-Tapetet. En vejledende Beskrivelse 
for Besøgere af det nationalhistoriske Museum paa Frederiksborg 
Slot. Københ. 1885. 8:o. 48 s. Kr. 0,25. 
Svensk medeltidskonst. 1. Altarmålningar i Gamla Upsala kyrka. 

Förr och nu 1886 sp. 116—118. 
Svenska konstminnen från medeltiden och renässansen aftecknade och 
beskrifna på föranstaltande af Svenska fornminnesföreningen. Tredje 
häftet. Tynnelsö slott. Sthm 1885. Folio. 5 pl. + 4 s. text 
(af C. Eichhorn). Kr. 5. 



212 E. H. Lind. 

Ur [vitterhets hist. och antikvitetsjakademiens arkiv 7 — 10. 

Antik vitetsakadis månadsblad 1885 s. 84—87 ock 158 — 169. 

Valentin^ K, Studien über die schwedischen Yolksmelodien. (Inaugu- 
raldissert.) Leipzig 1885. 8:o. XII -f- 73 s. 
Anm.: Literär. Centralbl. 1886 sp. 698. 

Blom, O. Blidemestere^ Balistarii og Værkmestere i Kjøbenhavn ca. 
1375—1550. 

Historisk tidsskr. udg. af den danske hist. foren. R. 5, B. 5 
s. 64-87. 
Eichhorn^ C, Svenska skråminnen i Nordiska museet. 

Saga. Minnesblad från Nord, museet 1885, s. 34 — 35. 
Karlin, G-. J:son, Skånsk textil konstslöjd. Med 43 illustr. och 1 
färgpl.^ Københ. 1886. 4:o. 28 s. + 1 pl. Kr. 1,50. 
Särtryck ur Dansk Tidsskrift for Kunstindustri. 

Kulle^ J, Svenska allmogeväfnader. Med 6 planscher i färgtryck. 
Föredrag hållet i slöjdföreningen d. 11 nov. 1884. Sthm 1885. 
8:o. 15 s. + 6 pl. Kr. 1,50. 
Looström, L, Konstväfvare på Stockholms slott under 1700-talet. 

Bihang till Meddelanden från nationalmuseum N:o 6. 
Minnen från nordiska museet — förut: skandinavisk-etnografiska sam- 
lingen. — Afbildningar af föremål i museet jämte åtföljande text, 
under medverkan af flere konstnärer och författare utgifna af 
Artur Hazelius. H. 6, 9, 10. Sthm 1885. Tvär folio. 9 pl. 
-f. 15 bl. takst, å Kr. 2. 

Anm.: Finsk tidskr. 1886, 1 s. 387, av C. G. E[stlander]. 
Upmark, Gr. Tapetväfveriet i Sverige under de första vasakonungar ae. 
Meddelanden från Svenska slöjdföreningen år 1886 s. 1 — 54. 
(WahlfisJc, J.) Dopfunt från Vagnhärads kyrka. 

Bidr. t. Södermanlrs äldre kolturhist. VI s. 15 — 16 + 2 pl. 

— Konung Carl IX:s och hertig Carl Philips rustningar. 

Bidr. t. Södermanlrs äldre kulturhist. VI s. 14 — 15. 
Aspelin, J. B, Olofsborg. Berättelse om slottsbyggnaderna, uppsatt 
före borgens restaurering 1872—1877. Borgå 1886. M. 2,75. 
Anm.: Finsk tidskr. 1887, 1 s. 58, av C. v. B[on8dorffJ. 

— Vanhalinna. Finlands äldsta medeltidsborg. 

Saga. Minnesblad från Nord. museet 1885, s. 25. 
Bjarnasonj p. Um nokkra bunactarhætti islendinga i fomöld. 

Tiraarit 1884 s. 1—56. 
Dietrichson, L, Middelalderens trækirker. Et indledningskapitel til 
de norske stavekirkers historie. Sthm 1885. 8:o. 82 s. 

Särtryck ur Nordisk tidskrift utg. af Letterst. foren. 1885. 
Fürst, G, M, Ryggåsastugor i Bleking. 

Samfundet för Nord. museets främj. 1884. Meddelanden. 
S. 94—102. 
Gols gamle Stavkirke og Hovestuen paa Bygdø Kongsgaard. Med illustra- 
tioner. Uddeles som Gave fra Hans Majestæt Kongen. I. Kra 
1885. 4:o. 2 + 24 s. 



Bibliografi för åren 1885 ock 1886. 213 

Helms, J. Når er Trondhjems domkirke opfort? 

Nord, tidskr. utg. af Letterst. fören. 1886 s. 368—392 ock 
421 — 433. — Med anledn. av H. Schirmers ock O. Kreftings 
skrifter om Trondhjems domkyrka. 

Hildebrand, H, dt G, A. Gustafson. Falkenbergs hus. 1, 2. 

Antikvitetsakadrs månadsblad 1885 s. 57—68 ock 183^206. 

Ejer, Chr, Aarhus' Kirker og Klostre i den katholske Tid. 

Kirkehist. Samlinger. 3 R. V s. 673—687. 
Krefting, 0. Om Throndhjems Domkirke. 

Nord. tidskr. utg. af Letterst. fören. 1886 s. 368. 
Langlet, E. V, Berättelse om de under innevarande år [1885] vid 
Visby kyrkoruiner utförda underhålls- och förbättringsåtgärder. 
Sthm 1885. 8:o. 14 s. 

Särtryck ur Antik vitetsakad:s månadsblad 1885. 
Lø f fler y J, B. Ruinerne af Silkeborg Slot. 

Aarbøger for nord. Oldkynd. 1885 s. 323—340. 

Ramm^ Axel. Tal i Wisingsborgs slottsruin. [Om Visingsö fornlem- 
ningar och slottsruin]. Jönk. 1885. 8:o. 5 s. 

Schirmer, H, M, Kristkirken i Nidaros. Med 4 heliotyperede och 3 
xylograferede planscher samt 3 figurer i træsnit. Tillæg: Flere 
breve samt et hidtil ukjendt skrift af prof. P. A. Munch om kir- 
kens bygningshistorie med 13 illustr. fra forfatterens haand. Kra 

1885. 8:o. 8 + 187 s. + 7 pl. Kr. 8,50. 
Anm.: Nord. tidskr. 1886 s. 368. 

— Udsigt over studiekredsen for opklaring af vor middelalderlige 
bygningskultur. 

Nyt tidsskr. 1886 s. 176-197 ock 387—409. 
ScholandeVy F, W, Några allmänna betraktelser föranledda af forn- 
nordiskt byggnadssätt. 

Vitterhets-, hist.- och antiqvitetsakad:s handl. D. 28 s. 65 
—90. 
Tegninger af ældre nordisk Architektur. Samlede og udgivne af F. 
Dahlerup^ V, J. Mørk-Hansen og E, Schiødte. 6. Række. H. 
1—5. Københ. 1885, 86. Fol. 15 pi. å Kr. 1. 
Nicolaysen, N. Skibsvæsen. 

Hist. Tidsskr. (norsk) R. 2, B. 5 s. 121-127. 
Ravet, A» La marine des Vikings ou pirates scandinaves. Rouen 

1886. 8:o. 55 s. + 3 pi. 

Tuxen ^ N* E. De nordiske Langskibe^ et Forsøg. 

Aarbøger for nord. Oldkynd. 1886 s. 49—134 + 2 pi. 
[Undset^ L] A guide to the Vikingship from Gokstad in the Chri- 
stiania-Museum. From "The Vikingship discovered at Gokstad in 
Norway, described by N. Nicolaysen". Kra 1886. 8:o. 4 + 53 s. 
Kr. 0,50. 
(Aminson^ H) Vidskepelse. Om hafvande qvinnor och barnaföderskor 
samt om småbarn. 

Bidr. t. Södermanl:s äldre kulturhist. VI s. 93—101. 



214 E. H. Lind. 

Bang, A. C. Norges hellige Kilder efter Reformationen. 

Forhandl, i Videnskabs-Selsk. i Kristiania 1885 N:o 6. Även 
i särtryck. 

Bergström^ B. Strödda bidrag till svensk folklore. 

Sv. landsmålen VI. Smärre meddel, s. I— XII. 
Drei/er, W. Ovre fra Heden. Træk af Overtroen hos Bonden i Nutiden. 

Tilskueren 1886 s. 287—303. 

Qaardhoe, P. Om Overtro før og nu i det nordlige Vendsyssel. 

Saml. til jydsk Hist. og Topogr. R. 2, B. 1 s. 46^60. 
Hexprocesser i Sverige i slutet af sjuttonde århundradet. Upptecknade 
af P. H. 

Illustr. svenskt folkbibliotek 1885 B. 1 s. 255—270. 

Hundratusen martyrer för djefvulstron. Af J. M. 
Sv. familj-journalen 1885 s. 263 ock 306. 

Hyltén-Cavallius^ G. O. Om draken eller lindormen. Memoire till 
kongl. vetenskapsakademien. Andra upplagan. Med 48 bilagor. 
Växiö 1885. 8:o. 91 s. 

Modin, JE, Huskurer och signerier samt folkliga namn på läkemedel 
från Ångermanland. Sthm 1886. 8:o. 23 s. 
Svenska landsmålen VII, 2. 

Nyrop, Kr, Om "kludetræet". 

Kort Udsigt over det philol.-hist. Samfunds Virka. 1884—85 
s. 99-104. 
Om spådomar. Ett blad ur vidskepelsens häfder. 

Hemvännen 1886 s. 47. — Undert.: Svea. 

Petersen, H. Knud Lavards Helgentilbedelse; Kilden og Gapellet ved 
Haraldsted. 

Aarbøger for nord. Oldkynd. 1885 s. 15—71. 
Børdam^ H. F, Jordefærdsskikke i Fortiden. 

Kirkehist. Samlinger. 3 R. V s. 627-640. 
Sørensen^ 8. K, Om Middelalderens Opfattelse af Underverdenen. 

Hist. Månedsskrift for folkelig og kirkelig Oplysn. B. 7 s. 
193-229 ock 257-318. 
(Wahlfisk, J.) Sägner. Om naturmythiska företeelser m. m. (Forts.) 

Bidr. t. Södermanlrs äldre kultur hist. VI s. 102—124. 
Daae^ L, Hollandske Ordsprog om Norge og Nordmænd. 

Hist. Tidsskr. R. 2, B. 5 s. 140-142. 
Folkvisor (samlade av H. Åminson.) (Forts.) 

Bidr. t. Södermanl:s äldre kulturhist. VI s. 28—45 + 2 bl. 
noter. 
Freudenthal, A. O. Ordstaf, talesätt och skämt från Nykarleby socken 
i Österbotten. 

Svenska landsmålen VI, Smärre meddel, s, XIII— XIX. 
— Om två ordspråk. 

Sv. literatursällskrs i Finland Forhandl, o. uppsatser. 1, b. 
46-47. 



Bibliografi för &ren 1885 ock 1886. 215 

Ordlekar från Åkers och öster- Rekar ne härader (saml. av H, Aminson, 
- Forts.) 

Bidr. t. Södermanhs äldre kulturhist. VI s. 86—92. 
Ordspråk från Åkers och Öster-Rekame härad (saml. av H, Aminson. 
-— Forts.) 

Bidr. t. Södermanl:s äldre kulturhist. VI s. 46—55. 
Ordspråkslika talesätt från Åkers och Öster-Rekarne härad, ordnade i 
bokstafsföljd efter hufvudord (saml. av H, Aminson, — Forts.) 
Bidr. t. Södermanl:s äldre kulturhist VI s. 56—85. 
Svenska barnvisor ock barnrim samlade ock ordnade af Johan Nord- 
lander. Text. Sthm 1886. 8:o. 285 s. 
Svenska landsmålen V. 5. 
Anm.: Finsk tidskr. 1887, 2 s. 289, av H. Vendell, 

VI. Aldre rättsvetenskap, historia oclc topografi. 

Ashy J. Om oäkta barns arfsrätt. Sthm 1885. 8:o. 45 s. 

Särtryck ur Nytt jurid. arkiv 1885. — Sid. 6—16 redogöres 
för de gamla nordiska lagarnes stadganden i detta avseende. 
Briem, P. Um Grågås. 

Timarit hins isl. bokmenntafélags 1885 s. 133—226. 
Hasse, P. Dänenrecht und Fremdenrecht in Dänemark zur Zeit Wai- 
demars II. Als Manuscript gedruckt. Kiel 1883. 
Hennings^ H, Studien über die ältere dänische Königsurkunde bis 
zur Mitte des 13. Jahrhunderts. Inauguraldissert. Halle 1886. 
8:0. 55 s. 
Holberg, L, Leges Waidemari regis. Kong Valdemars Lov. Et Bi- 
drag til Oplysning om Danmarks Statsret i det 13:de Aarhundrede. 
[Akad. avh.] Københ. 1886. 8:o. 8 -f- 310 s. Kr. 4. 
Anm.: Tilskueren 1887 s. 86, av Kr. Erslev. 
Kempe, Arv. Studier öfver den isländska juryn enligt Grågås. Akad. 
afh. Lund 1885. 4:o. 70 + 2 s. 

Särtryck ur Lunds univ:s årsskrift. T. 21. 
Anm.: Krit. Vierteljahrsschr. für Gesetzgeb. IX, av K. Mau- 
rer. — Deutsche Litt.zeit. 1885 n:o 48, av K. Lehmann. 
Kreuger, J, Den svenska krimiaalprocossens utveckling från medlet 
af det femtonde till slutet af det sjuttonde århundradet. Lund 
1885. 8:o. 201 s. Kr. 3,75. 

Särtryck ur Tidskr. för lagstiftn., lagskipn. o. förvaltn. 1885. 

— Bidrag till upplysning om Wisby sjörättsliga förhållanden under 
medeltiden. Lund 1885. 8:o. 4 -f 60 s. Kr. 1,50. 

Lehmann, K, Zur Frage nach dem Ursprünge des Gesetzsprecheramtes. 
Zeitschr. der Savigny-Stift. für Rechtsgeschichte. B. 6. 

— Der Königsfriede der. Nordgermanen Berlin 1886. 8:o. VIII -f 
286 s. M. 8. 

Anm.: Deutsche Litt. zeit. 1886 sp. 1655, av M. Pappen- 
heim. — Literär. Centralbl. 1887 sp. 1765. — Hist. Zeitschr. 
1887, 2 s. 175, av M. Pappenheim. 



216 E. H. Lind. 

Maurer, K, Die Eingangsformel der altnordischen Rechts- und Ge- 
setzbücher. 

Sitzungsber. der philos.-philol. Klasse der Akad. der Wiss. 
zu München 1886 s. 317 — 358. 

Pappenheimy M. Die altdänischen Schutzgilden. Ein Beitrag zur 
Rechtsgeschichte der germanischen Genossenschaft. Breslau 1885. 
8:o. VIII + 513 s. M. 13. 

Anm.: Hist. Tidsskr. (dansk) R. 5, B. 6, s. 828-838, av. J. 
C. H. R. Steenstrup. — Deutsche Litt. zeit. 1886 sp. 1141, av 
K. Lehmann. — Literär. Centralbl. 1887 sp. 210, av O. G. — 
Krit, Vierteljahrsschr. f. Gesetzgeb. N. F. IX s. 341—353, av K. 
Maurer. — Gött. gel. Anz. 1886 s. 661—669, av K. v. Amira. 

Secher, F. Ä, Om vitterlighed og vidnebevis i den ældre danske pro- 
ces. Retshistoriske studier. I. Om vitterligheden. Københ. 1885. 
8:o. 10 + 232 + 8 s. Kr. 3. 

Särsk. titel till denna del av arbetet: Om vitterligheden i 
den ældre danske proces. Retshistoriske studier. 

Anm.: Deutsche Litt. zeit. 1885 N:o 42, av K. Lehmann. — 
Literär. Centralbl. 1885 sp. 809, av K. M[aure]r. 



Barfod, Fr. Danmarks historie fra 1319-1536. 1, 2. Københ. 1885 

—86. 8:o. Kr. 13. 
Baum gartner, A. Aus Islands heidnischer Vorzeit. 

Stimmen aus Maria-Laach. Kathol. Blätter. B. 28. 

— Das katholische Island des Mittelalters. 

Stimmen aus Maria-Laach 1885 s. 51—71. 

— Islands Verfall nach der Glaubenstrennung und Wiederaufleben im 
19. Jahrhundert. 

Stimmen aus Maria-Laach. Kathol. Blätter. Jahrg. 29. 
Boijesen, Hj, H, The history of Norway. London 1886. 8:o. XXIII 
+ 556 s. Kr. 7,50. 

Anm.: The Academy 1886, 2 s. 356, av Gh. Elton. 

Bricka, G. F, Et spansk-nederlandsk Gesandtskab i Danmark 1594. 

Hist. Tidsskr. (dansk). R. 5, B. 5 s. 661-672. 
Djurhlou, G. Om Göran Månssons till Bolmsnäs jordebok. Några bi- 
drag till Stjerneattens historia. 

Vitterh:s-, hist.- och antiqvitetsakad:s handl. N. F. 8 s. 1 
-60 + 4 tab. 

Edgren, Hj, Skiida åsigter rörande de indoeuropeiska folkens ur- 
spungliga hem och kultur. 

Nord. tidskr. utg. af Letterst. foren. 1886 s. 520-531 ock 
565-581. 
Erslev^ Kr, Danmarks Folkemængde i Valdemar Sejrs Tid. 
Hist. Tidsskr. (dansk) R. 5, B. 5. s. 516-571. 



Bibliografi för &ren 1885 ock 1886. 217 

Forsgrén^ G, Bidrag till svenska gref- och friherreskapens historia 
1561-1655. I. Erik XIVis och Johan III:s tid. Akad. afh. Sthm 
1885. 8:o. 217 + XXXIX s. 

Anm.: Hist. tidskr. (sv.) 1885 s. 55, av J. Fr. N[yström]. 

Freytag von Loringhowen.^ A. Der Dannebrog. Eine Legende. 

Nordische Rundschau 1884. 
Q-oudie, 6r. The ancient local government of the Shetland islands. 

Blandinger udg. af Univ.-jubilæets danske samfund. I s. 274-280. 
Hertzberg^ B. Kulturbilder ur Finlands historia, skildringar och säg- 
ner från Finlands hednatid. Hfrs 1885. 8:o. 146 s. M. 3. 

Anm.: Finsk tidskr. 1887, 1 s. 305, av C. v. B[onsdorfir|. 
Hildebrand, H, m. fi. Om det ariska urhemmet. 

Ymer 1886 s. XXI-XXXVJI. 

Hodgetts. On the Scandinavian elements in the english race. 

The Antiquary 1886. 
Holm, Edv, Danmark-Norges indre Historie under Enevælden fra 1660 
til 1720. Indledning til den dansk-norske Stats Historie fra 1720— 
1814. Første Del. Københ. 1885. 8:o. XV -f 471 + 72 s. 
Kr. 7. Anden Del. Københ. 1886. 8:o. XVI + 493 + 82 s. 
Kr. 7,50. 

Anm.: Nord. tidskr. utg. af Letterst. foren. 1886 s. 248, av 
H. Hjärne. - Tilskueren 1886 s. 762-786, av J. A. Fridericia. 

Howarihj H, H. The conquest of Norway by the Ynglings. 

Transact, of the royal hist. soc. N. S. vol. I s. 309—363. 
Anm.: The Antiquary X s. 29. 
— The early intercourse of the Franks and Danes. P. III. 

Transactions of the royal hist. soc. N. S. vol. I s. 18—61 
ock n s. 302-334. 
Jacobsson y Halldor, Sagan af Göngu-Hrolfi, sem inntok NorämandiiS. 

Önnur ütgafa. Reykjavik 1884. 8:o. 36 s. 
Mitchell^ Th, History of the scottish expedition to Norway in 1612. 
London 1886. 8:o. 186 s. 

Anm.: Hist, tidskr. (sv.) 1886 s. 26. 
Foulsen, V, Fortællinger af Norges Historie. Med talrige Illustra- 
tioner og et Kart over det gamle Norge. Folkeudgave. H. 1—8. 
Kra 1884-86. 8:o. B. 1, VHI -f 466 s. + 1 karta. B. 2, 
s. 1-128. å Kr. 0,50. 
Saxo Runemester, Danmarks Krønike, fordansket ved N. F. S. Grundt- 
vig. Fjerde udgave. H. 1-10. Københ. 1885-86. 8:o. Kr. 5. 
Saxonis Orammatici Gest a Danorum. Herausgegeben von Alfred Hol- 
der. Darmst. 1885. 8:o. LXXXVUI + 724 s. 

Anm.: Nord, tidskr. for filol. N. R. B. 7 s. 254, av A. 
Olrik. — Literär. Centralbl. 1886 sp. 951. — Deutsche Litt. zeit. 
1886 sp. 887, av K. E. H. Krause. — Litt, blatt f. germ. u. ro- 
man. Philol. 1886 sp. 356, av W. Martens. 
Simcox, W, H, Alfred's year of battles. 

The engl. hist. review I s. 218-234. 



218 E. H. Lind. 

Sprinchorn, C, Om Sveriges förbindelser med Nederländerna från äld- 
sta tider till år 1614. Sthm 1885. 8:o. 56 s. 
Särtryck ur Historisk tidskr. (svensk) 1885. 

Storm- Q, Haakon Jonssøns og Hafthoressønnernes Slægtskab med den 
norske Eongeæt. 

Hist. Tidsskr. (norsk). R. 2, B. 5 s. 134-139. 

— Tillæg til Afhandlingen om Audun Hestakorn. 

Hist. Tidsskr. (norsk) R. 2, B. 5 s. 143—144. 

— Smaating fra Sverres-saga. 

Hist. Tidsskr. (norsk) R. 2, B. 5 s. 187—224. 
Øverland, O. A. Forviklinger paa Oplandene i Midten af det 17. Aar- 
hundrede. (Forts.) 

Hist. Tidsskr. (norsk) R. 2, B. 5 s. 1-^50. 

— Illustreret Norges Historie. H. 1—32. (B. 1, 2.) Kra 1884- 
86. 8:o. XXVm + 627 + XXXV s. + 6 pi. + 8 kartor ock 
XXII + 643 + XXV s. + XVIII pi. + 4 kartor. Kr. 0,60 för 
häfte. 



Ahlen, Abr, Kortfattade historiska, etnografiska och statistiska upp- 
gifter om Kristianstads län. Kristianstad 1885. 8:o. 4 + 115 s. 
Kr. 1. 
All)ingis C,atastasis. (Budaskipun å all)ingi). 

Arbök hins isl. fornleifafélags 1884-85 s. 139-142. 
Anderson, R, B, Amerikas første Opdagelse. Af Forfatteren gjen- 
nemset og avtoriseret Oversættelse ved Fr, Winkel Horn, Køb. 
1886. 8:o. 1 portr. + XV + 80 s. Kr. 1,50. 
Berg, Wilh. Visingsö jemte anteckningar om Visingsborgs grefskap. 
Utgifven med understöd af C. W. Bergers donationsfond. Göte- 
borg 1885. 8:o. 217 + 94 s. + 1 karta. Kr. 5. 

Anm.: Nord. tidskr. utg. af Letterst. foren. 1885 s. 629, av 
O. Montelius. 
— Göteborg vid början af 1700-talet. 

Bidrag t. känned. om Götebis och Bohusl:s fornm. o. hist. 
B. 3 s. 289—429. 
Bergman, G. J, Visby. Korta anteckningar om stadens topografi, hi- 
storia, statistik, fornlemningar och nejder. Omarbetning af kapit- 
let om Visby i 3:e upplagan af Gotlands geografi och historia. 
Visby 1885. 8:o. 4 + 64 s. Kr. 0,50. 
Bidrag till kännedomen af vårt laud, samlade och utgifna af K, G, 
Leinberg, I. Jyväskylä 1885. 8:o. VU + 90 s. M. 2 — II. 
Jyväskylä 1886. 8:o. V + 144 s. M. 3. 

Anm.: Finsk tidskr. 1886, 2 s. 63, av F. Gustafsson. 
Brenner, O. Die ächte Karte des Olaus Magnus vom Jahre 1539 nach 
dem Exemplar der Münchener Staatsbibliothek. Kristiania 1886. 
8:o. 24 s. 4" 6^ karta. 

Särtryck ur Kristiania Videnskabsselskabs Forhandl. 1886. 



Bibliografi för &ren 1885 ock 1886. 219 

Anm.: Deutsche Litteraturzeit. 1887 sp. 868, av J. Partsch. 

— Literär. Centralbl. 1887 sp. 12, av K— ff. — Hist. tidskr. 
(sv.) 1886 s. 368, av E. W. Dahlgren. 

Brenner, O, Olaus Magnus und seine Karte des Nordens. 
Hist. Tidsskr. (norsk) R. 2, B. 5 s. 401—405. 

— Grönland im Mittelalter nach einer norwegischen Quelle. 

Jahresbericht des geogr. Gesellsch. in München für 1885. 

— Die Reisen der Brüder Zeni in den nordischen Ländern. Ein drei- 
hundertjähriges Problem. 

Das Ausland. 59. Jahrg. (1886) N:o. 47. 

Chester^ E. 8h. Karlsefne versus Columbus. 
Scandinavia 1885 s. 295—299. 

Da ae J L. Om Jarlsø (Jersø) ved Tønsberg. 

Hist. Tidsskr. (norsk) R. 2, B. 5 s. 406—408. 

Erslev, E, Nye Oplysninger om Brødrene Zenis Reiser, efter et Fo- 
redrag i det kgl. nordiske Oldskriftselskab. Københ. 1885. 4:o. 
26 s. + 3 pi. Kr. 2,50. 

Särtryck ur Geografisk Tidsskrift B. 7. 

Gfcefe], B, Hvar låg Vinland det goda. 
Ymer 1885 s. 317. 

Hellwald, Fr, v. Grønlands og Islands Opdagelse^ Natur og Folke- 
liv. Autoriseret Oversættelse fra Tydsk. Kra 1886. 8:o. 4 + 
280 s. 

Holm, 6r. Konebaads-Expeditionen til Grønlands Østkyst 1883—85. 
Geogr. Tidskr. (dansk) B. 8 s. 79-98. 

Irminger, O. Aeldre Beretninger om Østkysten af Grønland. 

Geogr. Tidsskr. udg. af det danske geogr. Selsk. B. 7 s. 117 

— 121. 

Johansson^ J, Noraskog. Anteckningar och bidrag till Örebro läns 
historia och topografi. III. H. 1, 2. Sthm 1884, 86. 8:o. 4 + 
288 s. Kr. 4. 

Jönsson, Jßrynjölfur, Um ^jorsårdal. 

Arbok hins isl. fornleifafélags 1884 — 85 s. 38 — 60. 

Karlskoga bärgslag förr och nu. Minnesblad till 300-årsfesten i Karl- 
skoga juli 1886. Kort bearbetning efter Erik Fernow. Örebro 
1886. 8:o. 14 s. Kr. 0,25. 

Keilhack, K. Reisebilder aus Island. Gera 1885. 8:o. VII + 230 
s. + 1 karta. M. 3. 

Anm.: Magasin für die Lit. des In- u. Auslandes 1885 s. 
790, av K. Maurer. 

Klingspor, C. A, Svenska slott och herresäten. Horn. Sthm 1885 
4:o. 2 -f 22 s. + 1 pl. Kr. 3. — Högsjögård. Sthm 1885- 
4:o. 2 + 29 s. + 3 pl. Kr. 5. — Tyresö. Sthm 1885. 4:o. 
2 + 53 s. + 2 pl. Kr. 7. — Ås. Sthm 1886. 4:o. 2 + 41 
s. + 1 pl. Kr. 5. — Ekensberg. Sthm 1886. 4:o. 24 s. + 
2 pl. Kr. 3. 



220 E. H. Lind. 

Leifiberg^ K. 6r. Finlauds territoriala församlingars åldef*, utbildning 
och utgrening intill 1885 års utgång. Hfrs 1886. 8:o. 6 + ^^ 
+ 159 8. 

Tillhör Skrifter utg. af svenska literatur sällsk. i Finland. 

Lund, H. Y. De arabiske Geografers Kjendskab til Norden, et Fo- 
redrag. 

Geogr. Tidsskr. (dansk) B. 8 s. 57 — 65. 

Nicolassen, N* Om Aarstad og Lungegaarden ved Bergen. 

Hist. Tidsskr. (norsk) R. 2, B. 5 s. 128 — 134. 
Oisen, Bj., M, Rannsoknir å Vestfjördum 1884. 

Arbok hins isl. fornleifafélags 1884—85 s. 1—23. 
Pappenheim, M, Kommissionär und Dolmetscher. 

Zeitschr. f. das ges. Handelsrecht. N. F. XIV s. 440 — 444. 
— Om en dansk man, Sigurd Agessøns resa till Vandland på 
Knut den Stores tid. 
Poestion, J, C. Island, das Land und seine Bewohner nach den neue- 
sten Quellen. Mit einer Karte. Wien 1885. 8;o. VILE + 461 s. 
M. 10. 

Anm.: Magasin für die Lit. des In- u. Auslandes 1885 s. 
820, av K. Maurer. — Zeitschr. f. österr. Gymnas. 1885, av R. 
Heinzel. — Literär. Centralbl. 1886 sp. 1522. 
Bamm^ Axel. Hvad vi veta om Småland under hedna tiden. Föredrag 
vid Wexiö stifts folkskolläraremöte i Jönköping den 7 augusti 1884. 
Jönk. 1885. 8:o. 15 s. 

Särtryck ur Forhandl, vid Vexiö stifts allm. folkskollärare- 
möte i Jönköping 1884. 
Schirm er, H. M. Beliggenheden af Gärdar paa Grønland, 

Hist. Tidsskr. (norsk). R. 2, B. 5 s. 412—417. 
Schweizer ^ Ph, Island, Land und Leute, Geschichte, Literatur und 
Sprache. Leipzig 1885. 8:o. VHI + 203 s. Mark 4. 

Anm.: Nordisk revy 1884 — 85 sp. 441, av Rolf Arpi. Jfr. 
sp. 470—475. — Magasin für die Lit. des In- u. Auslandes 1885 
s. 804, av K. Maurer. — Centralorg. f. Realschulw. 1885 s. 699, 
av H. Lenk. 
Sieenstrup, K, J. Y, Bemærkninger til et gammelt Manuskriptkaart 
over Grönland. 

Ymer 1886 s. 83—88. 
— Om Østerbygden. (Efter et Foredrag holdt i det kgl. danske 
geograf. Selskab). 

Geogr. Tidsskr. (dansk) B. 8 s. 123—132. 
Storm, G. Søfareren Johannes Scolvus og hans Reise til Labrador eller 
Grønland. 

Hist. Tidsskr. (norsk) R. 2, B. 5 s. 385—400. 
Stredifield, G, S, Lincolnshire and the Danes. London 1884. 8:o. 

386 s. 
Thiset, Ä, Bidrag til Gosmer Sogns Fortidshistorie. 

Hist. Tidsskr. (dansk). R. 5, B. 5 s. 672—691. 



Bibliografi för åren 1885 ock 1886. 221 

Thoroddsefij Th, En Undersøgelse 1882 i det østlige Island. 

Geogr. Tidsskr. (dansk) B. 7 s. 95—112 ock 129—140. 
porsieinsson^ J, Um H61ar i Hjaltadal. 

Timarit 1886 s. 67—105. 
Vigfösson, 8. Rannsokn i Borgarfirdi 1884. 

Arbök hins isl. fornleifafélags 1884—85 s. 61 — 138. 
Akerhlonty L, Die Färöer; Land und Leute. Hauptsächlich nach dä- 
nischen Quellen geschildert. 

Aus allen Welttheilen. 17. Jahrg. N:o 11, 12. 



Bihang. 

Anmälningar av tidigare utkomna arbeten. 

Åmira, K, v. Nordgermanisches Obligationenrecht. I. Leipzig 1882. 

Anm.: Götting. gel. Anz. 1885 s. 513 — 580, av Brinz. 
Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria, utg. af H, Aminson, 

IV, V. Strängnäs 1883, 1884. 

Anm.: Svenska landsmålen Yl. Smärre meddel, s. XXXIV, 
av V. W [adman]. 
Brandt^ Fr. Forelæsninger over den norske Retshistorie. II. Kra 1883. 

Anm.: Hist. Zeitschr. 1887, 1 s. 151, av M. Pappenheim. 
Gompte-rendu du congrés internat, des américanistes 5:e session. Kø- 
benh. 1884. 

Anm.: Literaturbi. f. germ. u. roman. Philol. 1886 sp. 445, 
av 0. Brenner. 
Corpus poeticum boreale ed. G. Vigfusson & F. York Powell. 1, 2. 
Oxford 1883. 

Anm.: Gött. gel. Anz. 1888 s. 153 — 187, av J. Hoffory. 
Bahl, B, T. Bidrag til dansk sætningslære. Køb. 1884. 

Anm.: Centralorg. f. Realschulwes. 1885 s. 176, av. H. Lenk. 
Hildehrandsson^ H, H, Samling af bemärkelsedagar, tecken etc. rö- 
rande väderleken. Sthm 1883. 

Anm.: Sv. landsmålen VI. Smärre meddel, s. XXVIII, av 

V. Carlheim-Gyllenskiöld. 

Hollander^ A. G, Svenska undervisningsväsendets historia. 1. Ups. 1884. 

Anm.: Pedagog, tidskr. 1886 s. 180, av F. 
Lehmann f K, Verlobung und Hochzeit nach den nordgerm. Rechten, 
München 1882. 

Anm.: Zeitschr. der Savigny-Stift. für Rechtsgesch. VI. 
Linder y N. Om tilltalsord i svenska språket. Sthm 1884. 

Anm.: Literaturbi. f. germ. u. roman. Philol. 1886 s. 48, 
av £. Mogk. 
Mullenhoff f K, Deutsche Alterthumskunde. V. Berlin 1883. 

Anm.: Hist. Zeitschr. 1885, 2 s. 319, av L. Erhardt. 
Nicolay sen, N. Langskibet fra Gokstad. Kra 1882. 

Anm.: Hist. Zeitschr. 1887, 1 s. 149. 



222 E. H. Lind. 

Norecn, Adolf, Altisl. und altnorweg. Grammatik. Halle 1884. 

Anm.: Modern language notes 1887 n:o 3, av J. M. Hart. 
Norvegia. Tidsskrift for det norske folks maal og minder. 1. Kri- 
stiania 1884. 

Anm.: Svenska landsmålen VI. Smärre meddel, s. LI, av A. 
Kock. 
Sagor och äfyentyr, berättade på svenska landsmål af G, Djurklon, 
Sthm 1883. 

Anm.: Svenska landsmålen. VI. Smärre meddel, s. XXXVI^ 
av V. W[adman]. 
Samlingar af ord ur nyländska allmogemålet ordnade af Herm, Ven- 
dell. Hfrs 1884. 

Anm.: Svenska landsmålen YL Smärre meddel, s. XLVII, av 
E. Korsström. 



> M « 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 



Naar jeg, uagtet ikke sprogforsker ex professo, i det fol- 
gende vil Böge at give nogle bidrag til forstaaelsen af en- 
kelte vanskelige udtryk i de gamle norske love, tor jeg som 
den svenske biskop tillægge, at jeg gjör det ''nödt og tvun- 
gen'^. Beskjæftiget med at udarbeide et retshistorisk glossar 
til lovudgaven, har jeg oftere været nödsaget til at danne 
mig en opfattelse af ord og udtryk, der af filologer og lexi- 
cografer enten meddeles en anden eller ogsaa aldeles ingen 
forklaring. Begrundelsen af denne min afvigende eller sup-^ 
pierende opfattelse, hvilken i almindelighed hviler paa fortolk- 
ningen af vedkommende lovsteders materielle indhold, kan 
imidlertid i adskillige fald i selve glossariet ikke udvikles 
uden at overskride den knaphed i redegjörelsen for hvert en- 
kelt ord, som i et saadant arbeide bör være fremherskende. 
Jeg har derfor valgt at ty til "Arkivet" som et passende sted 
for dröftelser af denne art. Men jeg har hermed ogsaa for- 
bundet en anden hensigt. Som mindre kyndig i sprogforsk- 
ningens detaljer er det min pligt og ret paa dette omraade 
at forholde mig væsentlig spörgende, og, om jeg end mener 
at have gyldige grunde for min anskuelse i en og anden en- 
kelthed, dog at afvente hvad filologerne fra sit standpunkt 
kunne have at sige. Jeg skulde derfor önske de neden staa- 
ende bidrag i en vis grad opfattede som en henskyden under 
höiere forum, som en anmodning til de sprogligt sagkyndige 
at undersöge og yttre sig om vedkommende emne. Paa den 

15 



224 Ebbe Hertzberg. 

anden side maajeg dog ogsaa inhærere forbeholdet "i en vis 
grad". Jeg har nemlig oftere fra min side omvendt troet at 
gjöre den erfaring, at DHrr. filologer undertiden ere altfor ra- 
ske til at overse de materielle indvendinger, der reise sig mod 
deres sprogligt acceptable ordforklaringer, og jeg mener at 
kunne paastaa, at ligesaa vist som det tilkommer sprogfor- 
skerne en gyldig indsigelsesret mod retshistoriske konstruk- 
tioner, der bygges paa sproghgt uholdbare forudsætninger^ 
har ogsaa retshistorikeren et veto Kgeoverfor afledninger 
og tydninger, der komme i paatagelig strid med lovbestem- 
melsernes tendents og de retslige institutioners karakter og 
udvikling. 

Afsäd. 

Dette ord, der forekommer i Frost. XIII 1 i udtrykket 
"selja ödrum manni at afsådi", betegner Fritzner i sin 2:den 
udgave af Ordbogen med et spörgsmaalstegn, og Schlyter for- 
staar et tilsvarende ord i Vestgötal. Kyrkob. 20 "sa afsædhum" 
som "afsides, særskilt". I sin förste udgave havde imid- 
lertid Fritzner oversat ordet med "besaaen af fremmed jord", 
og denne forklaring optoges og begrundedes videre af Ot- 
man (Aldre Västgötalagen, öfversatt och förklarad, Helsingfors 
1883). Ordet sigter til det tilfælde, at et enkelt jordstykke 
eller del af en landeiendom overlades nogen til særskilt drift 
uden at dermed, som i det egentlige leilændingsforhold, fulgte 
hus og bosættelse. Betydningen er fölgelig: saaning "for sig", 
"borte fra" d. e. under ophævelse af forbindelsen med den öv- 
rige gaardsdrift. Partikkelen "aP har derfor ikke, som Ot- 
man (og vel ogsaa Fritzner i sin l:ste udgave) synes at mene, 
hensyn paa den gaard, hvorunder den besaaede mark ifölge 
den nævnte aftale er bleven henlagt og nu drives — for- 
holdene paa landet maatte i regelen medföre, at naar et ube- 
boet stykke jord midlertidig fraskiltes én eiendom, skede det 
for indtil videre at forene det med driften af en anden — , 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 225 

Og ordet "afsåd" betyder altsaa ikke "besaaen af en fremmed 
jord" d. e. af en ager, der egentKg ikke tilhorer gaarden; 
men det har hensyn paa den gaard, hvorfra ageren er ble- 
ven skilt, og betyder saaledes ''besaaen af en gaarden tilho- 
rende ager ved en fremmedP. "Selja at afsådi" bliver folge- 
lig at oversætte med at '^overlade til separat, særskilt dyrk- 
ning", og "sa afsædhum" — ikke med at "saa afsides", men 
— med at "besaa, dyrke et fra en (anden) gaard adskilt jord- 
stykke". 

Årborinn madr, reksl)egn. 

Fritzner (endnu i sin 2:den udgave) og Vigfusson (i Ox- 
forderordbogen) ere enige om at opfatte ordet "årborinn" som 
korruption for "arfborinn". Men dette lader sig hverken 
forene med textforekomsterne eller ordets tekniske anvendelse. 
Det er de yngre texter, der paa et par steder (Landsl. IV 3, 
Jonsb. Mannh. 2) benytte formen "arfborinn" som variant til 
"årborinn", hvorimod dette — som oftest ogsaa med accentu- 
eret å — er eneraadende i de äldre love. Frost, loven og 
Bjarköretten, hvor disse ikke (som f. ex. i Frost. II 1, VIII 1, 
IX 1 og Bjark. kap. 127) istedet benytte sig af betegnelsen "ætt- 
borinn", der ellers nærmest tilhorer Gul. loven (se kap. 71, 198, 
248, 259). Dertil kommer, at "arfborinn" i de forbindelser, 
hvori "årborinn" bruges, vilde have været i nogen grad vild- 
ledende, idet der ikke kan være tvivl om, at ogsaa den ne- 
denfor "årborinn madr" rangerende "rekspegn" var "baaren til 
arv". I en vis udstrækning var dette jo endog tilfældet med 
den endnu lavere klasse "frigivens sön". Ordet bör uden al 
tvivl sammenstilles med "årbuinn", tidlig færdig, "årdagar", gamle 
dage, "årrisuU", som staar tidlig op, "årsåinn", tidlig saaet, år- 
vakr", tidlig vaagen, hvor år- dels betyder tidlig, dels som i 
"årdagar" fordum, i fortiden. Jfr. ogsaa udtryk som "år var 
alda" o. lign. "Årborinn" bör fölgelig opfattes som egentlig 
at betyde: födt i tidlige dage, i en fjern fortid. I denne an- 



226 Ebbe Hertzberg. 

vendelse turde ordet oprindelig være bleven brugt i forbin- 
delsen "telja langfedr sina til årborinna manna" d. e. regne 
sine forfædre op til mænd, der tilhore en længst forsvunden tid. 
Man jævnfore den tilsvarende tankegang i talemaaden "telja 
langfedr sina til haugs ok til heidni", hvorom se Fritzner 
under haugr. "Jjå teli hann fj6ra langfedr sina til nrborinna 
manna", heder det i Frost. IX 10. Den teknisk-retslige brug 
af ordet turde derpaa — gjennem udtryk som "sanna ætt 
sina ärborna" (Frost. IX 10), "*kominn af jirbomum mön- 
num", o. lign. — have hidfört den paa de övrige steder i 
Frost, loven og Bjarköretten fremtrædende, men, som jeg me- 
ner, forkortede og sildigere betegnelsesmaade, idet den, der 
kunde "telja til årborinna manna" eller "sanna ætt sina år- 
borna" selv blev kaldt "årborinn madr". — Forövrigt kjendes 
ordet, som nævnt, kun fra Thröndelagens lovgivning, Frost, 
loven og Bjarköretten, hvorfra det paa et enkelt sted er kom- 
met ind i Magnus lagaböters love. Gul. loven bruger der- 
imod ordet "ættborinn". Foruden de ovenfor citerede steder 
viser især Gul. kap. 62 ("nu fær leysingi konu ættborna"), 
jævnfort med den tilsvarende bestemmelse i Frost. IX 11, 
den fuldstændige identitet i de tvende udtryks betydning. Paa 
samme maade jævnfore man Frost. IX 16 og X 47, samt 
Bjark. kap. 145 og Frost. XIV 10. Karakteristisk er ogsaa 
bestemmelsen i Frost. V 13: "eigi skulu ættbornir menn i 
konungs gard ganga", samt i Frost. IX 1, der lader "ættbo- 
rinn madr" deltage i ceremonierne ved trælles frigivelse. Or- 
det "årborinn" i denne specielle betydning var altsaa en nor- 
denfjeld sk usus, der ikke andensteds havde fundet efterligning 
eller var almindelig kjendt. — Hvad dets tekniske anven- 
delse angaar, er den derimod ikke tvivlsom. Det var stands- 
betegnelse for de frie mænd, hvis ætt uden at tilhore haul- 
dernes klasse dog kunde bevises i flere slægtled at have væ- 
ret fri for alle slags "jjyrmslir" d. er levninger af ældre ufri- 
hed. Da et saadant bevis i regelen maatte forudsætte, at 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 227 

slægten var kjendt og fæstet til bygden, blev "/«rborinn madr" 
socialt betegnelsen for at være af en god, i ordnede forhold le- 
vende ætt. Derfor vexlede ordene ''årborinn'' og "ættborinn''. Men 
da odelsætteme særlig udhævedes ved ordet "hauldr", kom ''årbo- 
rinn" i det gamle nordenfjeldske samfund til at betegne dem, 
der tilhörte en fribaaren leilændingsætt, hvilket var tilfældet 
med hovedmassen af bönderne. Den derimod, som enten i 
mands minde stod i afstamningsforhold til en frigiven, eller 
hvis slægt overhoved ikke kunde bringes paa det rene, naaede 
ikke höiere op end til at være saakaldet "rekspegn'', hvilket 
ligeledes temmelig omtvistede ord egentlig betyder vagabond 
(jfr. reka, vagari),' idet det öiensynlig staar i direkte mod- 
sætning til "bupegn" d. e. fast bosiddende mand, men dernæst 
som en mindre hædrende betegnelse har fæstet sig ved hele 
den samfundsklasse, hvis medlemmer ikke kunde "telja lang- 
fedr sina til årborinna manna" og i og med dette blot ansaaes at 
staa i et losere og ved fortsat omflakning atter let oplöseligt 
forhold til bygdens befolkning af hjemmehörende ætter. — 
For en endnu senere tids vedkommende, da sporene af træl- 
domsvæsenet overhovedet vare forsvundne, siger Bylovens IV 3 
(Jonsb. Mannh. 2): "så er årborinn, er kominn er til alls rét- 
tar"; men denne definition kan kun med forbehold anvendes 
paa den ældre tid, da det for at være "årborinn" ikke var nok 
personlig at være "kominn til alls réttar", men da det kræ- 
vedes, at fire forfædre ogsaa skulde have været Kgesaa godt 
stillede. 

Arofar. 

Det nyeste forsög paa at forklare dette ord, nemlig Dr. Hj. 
Falks i dette tidsskrifts 3:die aargang (p. 343), maa, saa for- 
træffeligt det end kan være i rent sproglig henseende, ikke 
desto mindre af saglige grunde erklæres for umuligt. Naar 
Dr. Falk kommer til det resultat, at "årofar" betyder dem, som 
bryder gammel hævd, og specielt i odelsprocessen odelsbry- 



228 Ebbe Hertzberg. 

dere, d. e. odelsbrydende vidner, saa er just derved at be- 
mærke, at de med dette ord benævnede vidner saa langt fra 
at hjælpe til at bryde odel eller gammel hævd tværtimod i 
odelsprocessen altid og undtagelsesfrit optræde paa odelsman- 
dens side for at understötte ham i at gjöre sin odelsret og 
gamle hævd gjældende. Hvad der ved hjælp af "årofar" bry- 
des, er saaledes netop omvendt det senere stedfundne hjob^ i 
kraft af hvilket den af odeismanden udsagte besidder for öie- 
bhkket eier gaarden, altsaa den nye, ikke den gamle, ret og 
ordning. Derimod findes ordet aldrig, som Falk tildels me- 
ner, brugt om besidderens vidner, undtagen i det ene tilfælde? 
at ogsaa han paa sin side gjor odelsret ("gammel hævd") 
gjældende (Gul. kap. 266 jfr. 265), i hvilket fald hans vid- 
ner, der skulde besidde desamme formelle egenskaber, som 
odelsprætendentens, ogsaa laånte samme benævnelse som disse, 
og Fr. Brandts oversættelse af ordet som "lösningsvidner" er 
derfor fuldt træffende (Forelæsninger II p. 328). Paa denne 
teknisk-specielle betydning af udtrykket bör der vistnok ogsaa 
i spörgsmaalet om dets usikre etymologi lægges særKg vægt. 
Den tillader nemlig at formode, at "årofar" bör opfattes som en 
direkte modsætning til de vidner, der tilkaldtes for at bekræfte 
og ved sin tilstedeværelse formelt gyldiggjöre salget eller hen- 
holdsvis kjöbet af en jordeiendom, de i Norge saakaldte "trygg- 
vavåttar", i Sverge "fastar". Ligesom "roP d. e. brud paa en over- 
enskomst staar i modsætning til "trygd" d. e. sikker stadfæstelse 
af en overenskomst, saaledes staar "rjiifa", bryde, i modsætning til 
"festa" d. e. med gyldig virkning, i gyldige former vedtage, af- 
slutte en kontrakt. ". rofar" turde derfor være de vidner, ved 
hjælp af hvilke et kjöb og salg af en jordeiendom bringes 
til — i kraft af lösningsretten — at gaa om igjen, hvorved 
fölgelig opstod en art legaliseret "kauproP. Jfr. den island- 
ske Grågås's udtryk: "stefna kaupi til rofs", "stefna d6mi til 
rofs", "lysa d6mi til rofs" (se Vigfusson under "roF). Med hen- 
syn til selve orddannelsen mærke man, at "rof" oftere saavel i 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 229 

egentlig, som i overfort betydning forbindes med præpositio- 
nen "å". Vigfusson anforer: "rof å bundinni skjaldborg", ^å fyl- 
kingunni", ^å svörtu skyi''; og Frost. IH 22 har: "færa rof å 
festarmår d. e. erklære trolovelsen brudt. Paa samme maade 
kunde vistnok odeismanden, der gjorde brug af sin gjenlös- 
ningsret, siges at ^færa rof å jardarkaup" e. lign., og de vid- 
ner, ved hvis bistand han opnaaede dette, kaldes "ä-rofar". 
Skulde man finde, at denne tilknytning til det substantiviske 
udtryk "rof å" istedetfor til et verbalt "rjufa åPj der aldrig 
sees anvendt, hdet egner sig til forklaring af et agens som 
"årofar", saa bemærkes hertil, at ordet meget muligt er pro- 
duktet af en bevidst orddannelse, der har sögt at skabe en 
teknisk benævnelse, som man havde brug for, og at en saa- 
dan bevidst laven af et ord vistnok i höiere grad kunde sætte 
sig ud over den finere sprogfölelse end en dannelse, der umid- 
delbart og ureflekteret udgik af sprogets iboende natur. — 
At deslige lavede ord ikke ere ganske fremmede for de gamle 
love, kan sees af Frost. VI 2, hvor der ingen bindende grund 
foreligger til at betvivle, at det der forekommende ord "vi- 
sendr" virkelig, som stedet selv oplyser, er dannet af adjekti- 
vet "viss" for at betegne dem, som ere "visse" d. e. uundgaae- 
ligt forpligtede til at deltage i mandebodernes udredsel; men 
saa er jo rigtignok ogsaa dannelsen bleven derefter. 

Bedset, bedsetr, hüsbeda. 

Fritzner opförer et "bedseti" m., men uden at angive no- 
gen betydning. Vigfusson vakler mellem formerne "bodseti" 
og "bedseti" og opförer, dog under tvivl, betydningen: "benches in 
a law-court, the bar", hvorfor han ogsaa gjætter paa formen 
"bekkseti" . — Ordet "hüsbeda" f. findes hos Fritzner med et 
spörgsmaalstegn; Vigfusson har det ikke. — Gul. loven kap. 73 
viser, at leilænding kunde bygge huse, der ansaaes at tilhore 
ham selv, og som han derfor i tilfælde af fraflyttelse kunde 
tage med sig eller en vis tid lade bhve staaende paa steder, 



230 Ebbe Hertzberg. 

hvor de ikke fortrædigede ager eller eng. Til en lignende, 
omend anderledes formuleret ret sigter Frost. XIII 1, naar 
den om leilænding siger: "husbedu eina skal hafa ef vill eda 
gjalda landnåm ef fleiri eru". Nordenfjelds kunde altsaa lei- 
lændingen straffrit anvende saameget "tomt", som medgik til 
et enkelt hus, til saadan separat bebyggelse. Sidste led i 
ordet er öiensynligt det af I. Aasen for Söndmöre opförte 
"bæd f. grund; bunden i et jordgulv," hvortil vel paa old- 
norsk nærmest skulde svare et "bed" f., men som skjönnes til- 
lige at have havt biformen "beda", ligesom tilfældet var med 
flere andre enstavelses feminina, at de havde biformer paa 
— a ("kvöd", "kvada" — "kröf", "krafa" o. fl.) Ved förste öiekast 
kunde det synes, som om man havde et nærbeslægtet ord i 
en enkelt afskrift af det færoiske saudabref (retterbod af 
1298, Norges gamle love III p. 40). En jævnforelse med 
det tilsvarende sted i hovedkodex (§ 3 paa pag. 35) viser 
imidlertid, at det paa forstnævnte sted forekommende "hus- 
bedr" simpelt hen er skrivfel for "husbændr." 

Naar der saaledes i oldnorsk fandtes et "bed", "beda" f. i 
betydningen grund, tomt, jordgulv, forklares derved ogsaa lettelig 
ordet "bedset", der paa træffes i Bjark. kap. 52, hvor der er tale 
om en paa byens almindelige thingplads afholdt domsforsam- 
ling. Tænke vi os nemlig, at med "bed" er bleven betegnet 
den aabne grund eller plads, hvor der til bymödets og andre 
dömmende forsamlingers afholdelse var lagt bræddegulv (de 
saakaldte "métfjalir"), kunde de præsumptivt sammesteds an- 
bragte siddebænke passende benævnes "tomtebænkene", "bed- 
set", idet siddebænkene i et almindeligt hus ligefrem kaldtes 
"set". "Ganga af bedsetum" blev derfor i Bjark. kap. 52 et 
usögt udtryk for at forlade modet. Paa samme maade be- 
tegnedes enhver, der sopa deltager i et domsmöde d. e.: som 
domsmand tog plads paa "bedset" som "bedsetr", og naar 
Bjark. kap. 103 forbyder andre end de procederende parter 
at "ganga fyrir bedseta fram", gaa frem foran domsmændene, 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 231 

bruger den tydeligvis "bedsetr" paa lignende maade, som naar 
det i Dipl. Norv. XI 127 heder: "hvårki beinksetr ne dom- 
setr". Afskriveren af den i Norges gamle love IV p. 91 i 
noten citerede codex har da ogsaa ganske rigtigt gjengivet 
ordet med "domsmenn". Det i den ene række codices forekom- 
mende "bodseta" maa derimod nödvendigvis blive at opfatte 
som en fordreielse, der vel nærmest antyder, at ordet tidligt 
var blevet obsolet. 

Feldr, blafeldr, vararfeldr. 

Endnu i Fritzners sidste udgave opföres ordet "feldr" alene 
med betydningen "firkantet tæppe eller plag, skikket og brugt 
til at kaste over sig til legemets bedækning saavel i liggende 
som opreist stilling." Denne sprogbrug turde imidlertid være 
en afledet og heller ikke den eneste. Den passer ikke i det 
oldnorske lovsprog. Gul. kap. 223 ("giallda vararfeldi nyia 
oc uskicta") viser tværtimod, at en "vararfeldr", der af Vigfus- 
son opfattes som en almindelig (d. c. simplere) kappe eller 
pelts, netop i sin egenskab af betalingsmiddel skulde være 
"uskiktr" d. e. ikke omgjort til eller indsat i en "skikkja", 
kappe eller lignende plag. Pölgelig betyder ordet "feldr" i 
denne forbindelse simpelt hen skind vare overhovedet eller, nær- 
mere betegnet, faareskind. Paa samme maade kan bestem- 
melsen i den ældste, norsk-islandske handelstraktat (Norges 
gamle love I p. 437), som paalægger enhver til Norge kom- 
mende Islænding, der er i besiddelse af sin fulde ret, i land- 
öre at erlægge "6 felde oc 6 alnir vadmals eda hålfa more 
silfrs", umulig forstaaes derhen, at det var 6 skindkapper el- 
ler peltse, der skulde udredes. Det vilde for det store fler- 
tal have været en, om ikke helt uoverkommelig, saa dog 
særdeles folelig præstation. Da det imidlertid ogsaa paa 
dette sted gjælder kurante betalingsmidler (solv, vadmel, skind), 
maa forudsætningen ligesom i Gul. kap. 223 være, at feidene 
skulde være "uskiktir", altsaa löse faareskind. Sex saadanne 



232 Ebbe Hertzberg. 

passe da ogsaa ulige bedre at nævnes sammen med 6 alen vad- 
mel. — lovrigt aynes "feldr" i betydningen af "kappe, pelts" næi- 
mest at have tilhört Island. I det mindste kjender I. Aasen for 
norske dialekter foruden om selve dyrenes haarbeklædning ordet 
blot brugt om overbredsel, tæppe o. lign. for en liggende 
stilling beregnede plag. Af Krokarefs saga 13, hvor det he- 
der: "skikkjur eru l)ar å Islandi er feldir heita", synes det 
ogsaa at fremgaa, at "feldr" i betydningen kappe var en sær- 
egen islandsk sprogbrug. — Ved siden af "vararfeldr" fore- 
kommer i Ljösvetningasaga 93 "vararskinn" og vel at mærke 
i sammensætningen "vararskinnsolpa" d. e. pelts, kaabe af va- 
rarskinn. At disse to ord (ligesom ogsaa 'Vararvåd" i GuU- 
l)6rissaga) skulde, som Vigfusson helst vil, være dannet af "vor" 
f., havn, og altsaa nærmest betyde havneskind, d. e. skind, 
afsætteligt i havnene, synes mig en sögt forklaring. Sand- 
synligere er det ved siden af "vara" f., en vare, at antage en 
ældre biform "vor" f., hvormed sammensætningen kan være 
dannet. Skind, skikket til og brugt som kurant handelsvare, 
giver sagligt den ene rimelige mening. — I Gul. kap. 223 op- 
föres hlafeldr som en art betalingsmiddel, hvilket vistnok skjön- 
nes at have udgjort en noget finere kvalitet end den almin- 
delige "vararfeldr," men som dog ogsaa ifolge sammenhængen 
maa have været en temmelig kurant artikkel. Ordet kan 
derfor ikke, som Fritzner formoder, naar han gjætter'paa 
blaarævskind, betegne noget særdeles kostbart peltsværk; thi 
et saadant egnede sig ikke til lovbestemt betalingsmiddel. 
Dette i forbindelse med udtryk som "blåkoUr", sorthaaret, "blå- 
madr", neger, "blår sem kol" o. lign. turde gjöre det hoist sand- 
synligt, at "blåfeldr" simpelt hen betyder sort faareskind, me- 
dens "vararfeldr" var den hyppigere, smudsig hvide kvalitet. 

Grassetr. 

Et par varianter til Jons kristenret kap. 31 have ud- 
trykket "sitja grassetri" i betydningen af "at befinde sig i sær- 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 233 

deles trange kaar" og gjengive dermed hovedtextens (saavel- 
som dens kildes, Frost. II 27) ''sitja i sults husi". "Sitja 
grassetri" er altsaa ikke lovstedets oprindelige ordelag, men 
er af afskriverne indsat for at udtrykke den samme tanke: 
at være i stor forlegenhed. Billedet maa folgelig være hentet 
fra et andet omraade. I norske oldskrifter kan udtrykket 
blot sees at forekomme paa endnu et sted, Dipl. Norv. II 
448, hvor det heder: "ei er t)ess at dylja, at hann biuggi ))ar 
um ))riu år, seri hana (o: jordina) ok fjorda sat hann gras- 
sætri". Dette sted forstaar Fritzner^ omend under tvivl, der- 
hen, at vedkommende det 4:de aar ikke længer sad paa gaar- 
den paa leilændingsvilkaar, men blot havde græsningsret for 
sit kvæg. Denne opfattelse bestyrkes tilnærmelsesvis ved et 
tilsvarende sted i den ældre Vestgötal. Tyveb. kap. 3, hvor 
ordet "græssæti" bruges om den, der sidder paa en gaard uden 
at have andel i dens drift. Men Fritzners mening turde 
kunne stöttes ogsaa ad en anden vei. At den tidligere lei- 
lænding det 4:de aar blev siddende under saa ugunstige vil- 
kaar, som de antydede, kunde blot have sin grund i, at han 
ingen anden gaard havde erholdt leiet paa leilændingsbetin- 
gelser, at han med andre ord var, hvad de gamle love be- 
tegne som "buslitsmadr" d. e. husvild. Men om en saadan 
siger Frost. XIII 1 udtrykkelig, at han under den forudsæt- 
ning, at der ikke allerede er kommen en efterfölger efter 
ham som leilænding paa den af ham hidtil drevne gaard ("at 
utekinni jördu") skal have "fjordung (se: jardar) til grass." 
Den hidhorende bestemmelse lyder i sin helhed saaledes: "en 
at utekinni jordu å hann holf hus til sumarm^Ua oc fjor- 
dung til grass ef hann er büslitsmadr, en fjordung skal hann 
leggia i trod oc fiordung or trod ef vill med rüg oc ef ger- 
dir um, ^k seal hann hafa allt um haust J)6 at hann fari af 
jördunni; en ef eigi er gerdt um oc skal hann ecki hafa af 
nema friolaun eina." Her har man vistnok villet opfatte det 
forste "fiordung" som betegnende en fjerdedel af husene, og 



234 Ebbe Hertzberg. 

denne opfattelse synes endog allerede at have fremstillet sig 
for redaktorerne af Magnus lagaböters landslov (se dennes 
VII 8 — 9). Men saaledes som stedet i Frost, loven lyder, 
er det, nærmere beseet, langt naturligere at tage "fiordung" 
i den samme betydning i den ene linie som i den næste, 
hvor "Jardar" utvivlsomt maa underforstaaes, og det saameget 
mere, som ''fjordung Jardar til grass'' giver fuld mening, me- 
dens "fiordung husa til grass" er og bliver meningslöst. Fr, 
Brandt (Forelæsninger I p. 289 — 90) söger vistnok at hjælpe 
sig ved i folge anvisningen i Landsl. VII 8 uden videre istedet- 
for "grass" at indsætte "krossmessu"; men det kan overhovedet 
ikke erkjendes tilstedeligt at læse lovstedet i Frost, loven i 
overensstemmelse med den stærkt overarbeidede og forandrede 
text i Landsl. VII 8 og 9. — Gaar man altsaa ud fra, at ' 
der tilkom den tidligere leilænding, for det tilfælde, at han 
var husvild, en indskrænket græsningsret, maatte udtrykket 
"sitja grassetri" netop komme til at betegne det at befinde 
sig i en ökonomisk mislig stilling. Eftersom den jordleiende 
klasse mer og mer sank ned til en lavere stillet almue, 
jævnfort med jordeierne, synes desuden det at "sitja grassetri" 
at være bleven mere og mere prekært. I Frost, loven er det, 
som vi saa, blot for det neppe meget hyppige tilfælde, at 
der ikke var kommen nogen ny leilænding paa gaarden, at 
dennes tidligere bruger fik en "fiordung til grass". I de 
omarbeidede kapitler af Landsloven forsvinder derimod saavel 
denne som de övrige, i den oven citerede Frostathingslovbe- 
stemmelse angivne indrömmelser saagodtsom ganske. I det 
anförte, endnu sildigere sted af Dipl. Norv. turde udtrykket 
"sitja grassetri" derfor i virkeligheden have betydet, at han 
sad der uden al andel i gaardsaf kastningen, idet man havde * 
beholdt den gamle betegnelsesmaade, uagtet den ikke nied- 
forte de gamle (relative) fordele. Paa samme maade synes 
det at være gaaet den oprindelige "græssæti" i Vestgötalagen ; 
thi han siges paa det anförte sted at have "ei eng og ei 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 235 

ager". Hermed stemmer ogsaa Söderwalls oversættelse af or- 
det med "husmand", hvilken han stötter til et par andre ci- 
tater. Maaske har man dog fremdeles indrömmet den græs- 
siddende græsningsret i havnegangen, og i ethvert fald turde 
det anförte sted af Frost, loven give nöglen til ordets oprin- 
delige bemærkelse. Til med Schlyter at forståa ordet som 
et slags spotteglose "en, der sidder paa bare græsset" d. e. 
paa bare bakken, er der ifölge det foregaaende ingen grund, 
ligesom dets af den samme lærde opstillede modsætning til 
det olddanske "gar))sæti" savner tilstrækkelig hjemmel. Deri- 
mod er "græssæti" öiensynligt identisk med Østgotalagens 
"græsfari", hvilket ord forekommer i et lovsted, der netop om- 
handler lignende' retskoUisioner af dem, 'der ere gjenstand 
for bestemmelserne i Frost. XIII 1 (Østgotal. Bygdab. IX 6 : 
egh ma han gæra græsfara). "Græsfari" anvendes her nöi- 
agtigt i samme betydning som det norske "büslitsmadr" (alt- 
saa: husvild) og maa fölgelig oprindelig betegne den, som 
ved at fravige gaarden beholder (nogen tids) græsningsret 
(fara a græss jfr. sitia a græss). 

Hærbua. 

De hidtil uforstaaede ord i Frost. XIII 9 : skal mæla 
fra grænu grasi af hvårotveggia lande eda "h^r bunni hizcu", 
— og længere nede: stendr l)ar i gras eda "herbua", maa det 
erkjendes, at Prof. S. Bugge gjennem sin tydning (i dette 
tidsskrift II p. 217) i textkritisk og tildels ogsaa i filologisk 
henseende har bragt paa det rene, idet han har paavist, at 
"hærbua" maa være et plantenavn ("bua" = det i de norden- 
fjeldske plantenavne "graabu" og "raudbu" (I. Aasen) endnu 
forekommende fem. "bu"). Oversættelsen bliver altsaa: "fra 
det grönne græs eller den yderste hærbwfP ("hizcu" for "hinztu"), 
samt nedenfor: "græs eller hærhuaP, Spörgsmaalet er imid- 
lertid, hvilken plante benæ>Tielsen "hærbua" betegner. Bugge 
mener, at dermed sigtes til den almindelige bynke (artemisia 



236 Ebbe Hertzberg. 

vulgaris), hvilken paa grund af sine blades gråa underside i 
enkelte norske og svenske dialekter heder "graabu, gråbo." 
Han gjör i den anledning opmærksom paa det gamle femi- 
ninum "hæra", der dels betyder (haarets) graa farve, dels kon- 
kret: graat haar; "hærbua" og "gråbua" skulde fölgelig være 
synonymer. Rigtigheden heraf turde det dog være vanske- 
ligt at overbevise sig om. En saadan fremhævelse af en en- 
kelt, speciel urt i en forbindelse som den her omhandlede 
maatte ansees for lidet motiveret og for ikke at staa i sam- 
klang med lovenes övrige maade at udtrykke sine bestem- 
melser paa, medmindre der kunde angives nogen særskilt 
grund for, at netop den i vedkommende sammenhæng var egnet 
til typisk at tildrage sig opmærksomheden. Men det skjön- 
nes ikke, at dette her er tilfældet med artemisia. Vistnok 
stikker dens farvetone — den er bleggrön paa bladenes over- 
side, lysegraa paa deres underside — saavidt af fra græssets 
friske grönne, at den, som nævnt, paa sine steder har faaet 
navn af "graabu"; men denne omstændighed synes dog ingen- 
lunde at kunne være tilstrækkelig til at begrunde anvisnin- 
gen af den som udgangspunkt for maalinger i anledning af 
et indtraadt elvebrud, hvilket danner emnet i det anförte lov- 
sted. Forudsætningen for en saadan benyttelse maatte utvivl- 
somt være, at den saaledes fremhævede plante havde sit voxe- 
sted ved elvebredder og bækkefar. Men med artemisia vul- 
garis er netop det modsatte tilfældet. Den voxer paa tor 
jord, ifolge Blytt (Norges Flora p. 378) ''især nær beboede 
steder, ved veie, i kanten af agre, paa torre bakker". Hermed 
maa det erkjendes at være alt andet end sandsynligt, at der 
i Frost. XIII 9 skulde sigtes til nævnte blomst. Og her- 
til tror jeg at burde føie endnu en bemærkning: hvis der, 
som Bugge vil, virkelig skulde være ment en væxt, hvis 
navn ved at hentyde til dens graa farve, skulde supplere det 
sideordnede udtryk "grönt græs", vilde det gamle lovsprog 
neppe have undladt at benytte selve ordet "graa". Derved 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 237 

vilde være fremkommet den ogsaa i lovene stærkt yndede 
alliteration, der netop brugtes, naar det gjaldt ved sammen- 
stilling af to hinanden udfyldende ord at opnaa mindre ind- 
snævrende betegnelser. Det er desuden just fra Frostathings- 
omraadet, at I. Aasen har hentet ordet "graabu", som uden 
al tvivl allerede i middelalderen har hedet "gråbua". Bugges 
tilknytning af ordet "hærbua" til det nævnte fem. "hæra" i 
dettes betydning af "graahaarethed" og derigjennom dets an- 
vendelse paa artemisia synes derfor lidet acceptabel. Derimod 
vilde ogsaa sagligt alt være i den bedste orden, om der un- 
der navnet "hærbua" kunde paavises en plante, der havde den 
dobbelte egenskab, at kunne opföres som et slags modsætning 
til det grönne græs og tillige at være iöinefaldende karakte- 
ristisk for elvebredder, altsaa f; ex. strandhalm e. lign. Ogsaa har 
I. Aasen virkelig et ord "hære" neutr., der bruges om goldax 
og kornavner samt et verbum "hæra", der foruden "at rense 
for haar" ogsaa betyder "at rense (korn) for straa og stilke". 
Det forste udtales vistnok fleresteds med tykt Z, hvilket — 
som Bugge privat gjör mig opmærksom paa — skulde tyde 
paa et oprindeligt rd; men ogsaa isaafald lod ordet sig med 
lethed forklare enten som en participialdannelse af verbet "hæra" 
eller som identisk med adjektivet "hærd" d. e. haaret. I ethvert 
tilfælde turde de anforte ord vidne om, at man har sammen- 
lignet avneforekomster og goldax med haar (ligesom lignende 
stivere plantedannelser med börster, se I. Aasen under "boste"), 
og derfor kunde det vel ikke ansees umuligt, at netop strand- 
halm eller en lignende axbærende straaplante skjuler sig un- 
der benævnelsen "hærbua". At dettes sidste led "bua" just 
skulde betegne en lige ved gaarden, ("bu") voxende urt, turde 
sammenhængen i Frost. XIII 9 netop vise, ikke kan være 
korrekt ^). 



^) I en n9te til sin her omhandlede artikkel föreslåar S. Bugge tillige en 
emendation af de tvende, i samme sted af Fr. loven (XIII 9) forekommende ord 
"lita hinn", hvilke han erklærer for uforstaaelige, som de staa. Heri kan jeg 



238 Ebbe Hertzberg. 

Iskotsmadr. 

"Um iskotsmenn (ukunniga)" forekommer i et par mem- 
braners overskrift til Landsl. I 7, hvilket kapitel blandt an- 
det forbyder at tage i sit hus landstrygere og andre perso- 
ner, som man ikke har fuld rede paa. Ordet turde være 
en euphonisk fordreining af et vanskeligere udtaleligt *''ikosts- 
madr", mand, som er eller tages i kost hos nogen. Jfr. 
bondi haldi honom kost, Jonsb. Kaupab. kap. 25; halda på 
med sinum kost, Byl. IX 4, o. m. fl., samt især: setjask i 
kosti ))eirra, Fornm. Sögur VIII 58. — Skulde ikke det af 
I. Aasen som dunkelt opförte, hallingdalske ord "iskost", der 
betyder "ophold, hvile, standsning", höre hid, idet man af et 
*"iskostmand" (en anden form for "iskotsmand", "ikostsmand"), 
der brugtes om en, der tager ind hos folk for at hvile ud, 
faa mad og opholde sig en kortere tid, ad folkeetymologiens 
vei har af kvistet et "iskost" med den nævnte bemærkelse? 

Kosgirni. 

Viqfusson opfatter ordet paa det eneste sted, hvor det 
forekommer, Eids, loven I 30, som betydende "indfald, lune", 
idet han afleder det af "kjosa" og altsaa gaar ud fra grund- 
bemærkelsen: begjærlighed efter at vælge. Det kan imid- 
lertid ikke erkjendes, at dette giver noget klart begreb, og 
nogen veiledning synes heller ikke at kunne hentes fra de i 



ikke samstemme. Bugges læsning vilde i saglig henseende bringe forvirring 
ind i lovstedets bestemmelser, hvilke overhovedet ikke have plads for den af 
ham antydede lodtrækning. Derimod kan jeg ikke indse, at der foreligger nogen 
egentlig vanskelighed ved at læse ordene, som de staa. Verbet lita d. e. hUta^ 
"stole paa, have lid til, rette sig efter**, styrer jo regelmæssigt dativ og staar ogsaa 
undertiden med et sing. dat. neutr. af et pronomen ; saaledes f. ex. Borg. loven 
I kap. 11 : lita pvi at lögum, ''rette sig derefter, ifölge loven**. Sætningen "nema 
lita hinu er ådr rann taumburdr til" oversætter jeg derfor simpelt hen: "med- 
mindre (han vil) rette sig efter, holde sig til det (d. e. det forhold, den deling), 
som tidligere opmaalingen med reb udviste." — Forresten synes allerede udgi- 
verne af lovenes forste bind ligesom Bugge at have fundet disse ord tvivl- 
somme. 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 239 

formen ligedannede ord "koseyrir", en udvalgt eiendomsgjen- 
stand, og "kosord", valg. "Girni" f., der neppe findes uden i sam- 
mensætninger som disses sidste led, sees desuden ikke ellers 
kombineret med verbalstammer, men med substantiver eller 
substantivisk opfattede ord. Vigfusson opforer "metorda-g., 
drottnunar-g., fé-g., heipt-g., sin-g., eigin-g.", de tvende sidste i 
betydningen "egoisme". Lovstedet i Eids, loven har til hensigt 
at klargjöre, at den handling at lede en barselkvinde ind i 
kirken, ikke i vigtighed og folger staar i klasse med de öv- 
rige fadderskaber, der stifte saakaldet aandeligt slægtskab, 
"gudsifjar". Derfor udtales derom: "t)at er eeki nema kosgirni 
æinn", det er intet uden blot k. Jeg skulde være tilböielig 
til at formode, at det forste led i sammensætningen er "koss" 
m., en kyss, og at ordet, som altsaa skulde betyde "lyst paa 
en kyss", er benyttet som en spögende afvisning. Vistnok 
savner jeg direkte oplysning om, at det var skik, at den 
indledende mandsperson ved denne leilighed kyssede kvinden; 
men usandsynligt er det langtfra, da ikke alene Hirdskraaen 
viser, at kyssen i oldtiden spillede en stor, ceremoniel rolle, 
men ogsaa erkebiskop Arnes statut (Norges g. Love III p. 
299) underretter os om, at man kyssedes netop under guds- 
tjenesten: "t)a pax er gifuit af guds alteri, pa skall huar an- 
nan kyssa, karlmenn sin i milium, en kvenmenn sin i mil- 
ium; skall sa koss vera med fullom kærleika sva af hierta 
sem af likam". Den kaldes ogsaa strax nedenfor "messokoss", 
messekyssen. Jfr. ogsaa det gamle ordsprog: fylgia skall 
kvedju koss. "Kossmildr" betyder: glad i en kyss. Jeg for- 
staar altsaa udtalelsen i Eids, loven derhen, at naar en mand 
leder en barselkvinde ind i kirke, har det ingen videre fol- 
ger; thi det er blot lysten efter en kyss og ingen dybere be- 
væggrund, som derved spiller en rolle. 

Rodausa, rodhafr. 
Det i disse ord forekommende "rod"' bör vistnok sam- 
menstilles med nyere norske og svenske dialekters "rodda", der 

16 



240 Ebbe Hertzberg. 

ifölge I. Aasen betyder "^vidiekurv", ifölge Eietz "ris". Den sid- 
ste opforer ogsaa et svensk ord "rod" med betydningen "klovet 
trævirke" o. desl. I engelsk betyder "rod" (angelsaksisk "r6d" = 
det tyske "ruthe") et ris. "Rod" maa altsaa formodes at være 
en ældgammel betegnelse for kvistværk. "Rodhåfr" i Landsl. 
Vn 51 ("med hverfum ok rodhåfum", med kurve og vidie- 
haave) forklares derved let; ligesaa varianten "rodausa". Talen 
er nemlig om sildefangst. 

Rot. 

"At hvårki brjoti nidr (se: gard) regg eda rot", heder 
det i Eids. I 38. Vigfusson opforer ikke ordet, Fritzner 
oversætter det i sin forste udgave med "storm", öiensynlig fordi 
"regg (hregg)" har denne betydning, og han altsaa opfatter ud- 
trykket tautologisk. Ifölge I. Aasen bemærker "rot" n. imid- 
lertid "raaddenhed, forraadnelse", og "det kjem rot i det" vil sige, 
at "det begynder at raadne". Da det nævnte lovsted handler 
om gjærder, betyder derfor "regg eda rot" tydeligvis "vind 
eller væde", vinden som den, der blæser gjærdet overende, 
væden som den, der bringer det til at raadne ned. "Rot" bli- 
ver saaledes i denne forbindelse at betragte som stamordet 
for verbet "rotna", hvis oprindelige betydning maa være "hen- 
smuldre af væde." I Biskupa Sögur I 339 forekommer ud- 
tiykket "hregg eda rota." Vigfusson opforer desuden "r6ta- 
vedr", vaadt veir, "rötusumar", regnfuld, stormende sommer, 
"hagl eda drifa eda röta," "var å rota mikil ok stokk saurr af 
jördu". Fritzner oversætter "rota" med regnfuldt veir og hen- 
viser til folkesprogets "rut n." (I. Aasen), hvilket dog aaben- 
bart blot er en dialektisk afvigelse fra "rot". 

Til samme stamme horer ogsaa folkesprogets "röyta f.," 
"fugtighed, noget, som foraarsager forraadnelse" (I. Aasen), 
samt verbet "röyta", bringe til at raadne, atter især brugt om 
fugtighed og væde. En speciel anvendelse have begge disse 
ord erholdt med hensyn paa haarets affalden, haarets fæld- 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 241 

ning o. Kgn., og de vise sig derved igjen paa det nærmeste 
beslægtede med det gamle verbum "röta", at garve, bringe haa- 
rene til at gaa af et skind (röta skinn). Adj. '"ürotinn" bety- 
der: som ikke har mistet haarene, ikke har "rötet". Jfr. ogsaa 
Flateyjarbök I p. 212: var af rotnad hår ok skegg. 

I Eids. I 24 (jfr. noten) forbydes det i huset at have 
"vit eda blot eda rot", i samme lovs I 45 at tro paa "vit 
eda blot eda rot". Da det tilsvarende sted i Borg. I 16, 
som ikke bruger ordet "rot", derimod viser, at "Äar, fraudafætr, 
mannanegl" o. lign. brugtes som tryllemidler, der hemmelig 
indbragtes i hus, seng o. s. v., og da paa den anden side I. 
Aasen oplyser, at ordet "rot" ogsaa bruges om forraadnende gjen- 
stande som f. ex. raadden fisk, kan der ikke være tvivl om, 
at Eids, loven ved "rot" netop sigter til nysanförte slags, i. 
Borg. loven specielt opregnede gjenstande. 

Betydningerne af det her omhandlede rot n. kan altsaa 
opföres under folgende rubrikker: 1) vaadt veir, væde, fug- 
tighed; 2) forraadnelse, foraarsaget ved væde; 3) forraadnende 
gjenstande, saasom affaldet haar o. desl.; 4) saadanne for- 
raadnende sager som gjenstand for overtro og benyttede som 
tryllemidler. 

Sidradr. 

Fritzner og Vigfusson oversætte: noget, uvist hvilket, 
tilhorende et skibs udrustning. Ordet, som blot forekommer 
i Gul. kap. 306, staar uden tvivl for "sid))rådr", idet p saavel 
i udtale som i skrift er udfaldt. *Sid n. er bevaret i folke- 
sprogets "si" n., der ifölge I. Aasen betegner "opplukket toug- 
værk til tætning af fartöier", altsaa "drev". "Sidt)rådr, sidrådr" 
bliver da "en remse af drev", hvilket stemmer med, at det 
ifölge lovstedet maales i alnevis. I regnskaberne for kongs- 
gaarden paa Bergenhus 1516 — 23 (Norsk historisk tidsskrift 
2 række, 3 bind p. 124) bruges verbet "sii" om vadmel, der 
anvendtes (selvfölgelig til tætning) saavel af en jægt som af 



242 Ebbe Hertzberg. 

loftet paa et taarn. Udgiveren, antikvar Nicolaysen, betegner 
udtrykket med et spörgsmaalstegn. Senere er ogsaa han imid- 
lertid bleven opmærksom paa I. Aasens oplysning (Langskibet 
paa Gokstad, p. 14), hvorfor prioriteten for forklaringen af 
ordet "sidradr" — hvad jeg först, efter at foranstaaende no- 
tis var sat, blev var — tilkommer ham. 

Snattadr madr. 

Som formen viser, er det i Bjark. kap. 131 forekom- 
mende ord "snattadr" perf. part. af et verbum "snatta", hvoraf 
andre modi ikke i den oldnorske litteratur findes opbevarede. 
Derimod er det kjendt fra den svenske Østgotalag, hvor der- 
med betegnes handlingen at "rapse", stjæle smaasager, hvis 
tilegnelse ikke ansaaes som fuldt tyveri, modsat "stiala ful- 
ian t)iuft", — se Schlyter, som desuden opforer de deraf dan- 
nede substantiver "snattan" f., "snattari" m. og "snattarabot" f. 
Ogsaa Rietz kjender et verbum "snatta", "smyga med hast, 
stjäla sig til, oförmärkt göra något vid passande tillfälle". 
Af de gamle norske loves bestemmelser om "hvinn" og "hvin- 
ska" sees, at man i Norge gjorde samme skjelnen mellem ty- 
veri og naskeri som i Østergotland, og da der ogsaa en en- 
kelt gang i norsk lovkilde, en retterbod af Haakon V (af 
1303?) bruges ordet "snattarar" om dem, "er at illu eru. ken- 
dir", har man neppe ret at tvivle om, at verbet "snatta" ogsaa 
i oldnorsk har havt omtrent samme betydning som i old- 
svensk. Da "hvinska" d. e. rapseri, naskeri, straffedes med ret- 
löshed, og der i Bjark. kap. 131 just er tale om et (andet) 
ulovligt forhold, der medförte samme retslige virkning, tor 
man slutte, at sammenhængen har været den, at ordet "snat- 
tadr" oprindelig har betegnet en, som ved snatteri har gjort 
sig retlös, men at man fra dette oftest indtræffende tilfælde 
har overfort ordet ogsaa paa andre retlöse, hvorved det som 
i Bjark. kap. 131 kom til at staa som en almindelig beteg- 
nelse for saadanne. 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 243 



Svartaslag. 

Saaledes kalder Gul. kap. 211 det slag, som nogen paa- 
stod at være bleven tilföiet, uagtet han hverken havde vid- 
ner paa den lidte krænkelse eller selv var "blaa eller blodig." 
Lovstedet bestemmer, at han for et saadant slag ikke kunde 
erholde nogen oprettelse, men tværtimod skulde ansees at have 
löiet. En tilsvarende bestemmelse angaaende vold mod kvinde 
giver Borg. II 13 anledning til at betegne et slag under lig- 
nende omstændigheder som "svartaslag hit hvita". Endelig 
benævnes i den ældre Vestgötl. slagsmalsb. kap. 5 det vaade- 
hug, som ikke efterlader sig blaat eller blodigt mærke, lige- 
ledes for svartaslag. Den tankegang, der har fundet sit 
udtryk i dette ord, er meget tvivlsom. Da det særegne og fæl- 
les for de tre anförte lovsteder er, at det som svartaslag be- 
tegnede slag ikke blev gjenstard for opreisning, boders erlæg- 
gelse e. desL, synes den valgte terminus nærmest at maatte 
indeholde en art negation af slagets retslige eller faktiske be- 
tydning. Schlyter fortolker det derfor i lighed med Ihre som 
bemærkende et mörkt, usynligt, opdigtet saar, hvilken idéfor- 
bindelse dog synes sögt og lidet tilfredsstillende. J. Aasen 
har derimod et par udtryk, hvori ordet "svart" virkelig bruges i 
et slags nægtende forstand. Saaledes betyder i et norden- 
fjeldsk fiskedistrikt "et svart aar" et aar, hvori ingen fiske- 
fangst fandt sted, — og: "det er reint svart for fisk" = 
der er aldeles ingen fisk at faa. Maaske turde ogsaa höre 
hid ordet "svartsjuk", der ironisk kunde betegne en sygdom, 
som ingen sygdom er, Kgesom i dansk "skinsyge" en sygdom, 
der blot har skinnet af en sygdom. I ethvert fald er det 
neppe tilstedeligt, som man jo har forsögt, at bringe "svart- 
sjuk" i forbindelse med det græske "melancholi", idet ordet i 
norske almuedialekter viser sig som nationalt i modsæt- 
ning til det importerede "skinsyg", og derfor ikke vel kan 



244 Ebbe Hertzberg. 

tilskrives lærd indflydelse. ^) Paa samme maade blev da "svar- 
taslag" et slag, som ikke regnedes for noget slag, et slag, 
som intet indbringer den krænkede. Udtrykket "svartaslag 
hit hvita" skal tydeligvis indeholde et ordspil; men et saa- 
dant bliver alene muligt ved at hvile paa forudsætningen om 
to betydninger af ordet "svart". — Endelig tilfoies, at Østgo- 
tal. Vapam. kap. 23 i modsætning til de för anförte steder 
bruger "svartaslag" om det slag, der just efterlader blaat (sort) 
mærke. Dette kan imidlertid alene bero paa en senere perio- 
des forglemmelse af den oprindelige betydning, hvorved man 
er bleven ledet til at forklare ordet efter ordlyden. Samme 
feiltagelse hos Paus: Gamle norske Love lp. 176. 



*) Es. Tegnér's behandling af ordet "svartsjuk" i "Tidskrift för Hemmet," 
1881, har ikke været mig tilhaands. 

(Forts.) 



-•-<0.i»0-*- 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? 



Naar man taler om skaldedigtningen som kunstpoesi, 
stilles den herved sædvanlig ligeoverfor Eddaens mere fol- 
kelige digtart, en distinktion der ubestridelig har sin relative 
berettigelse. Men der tillægges ogsaa ganske almindelig 
skaldenes sprog epithetet kunstig, resp. kunstlet i en ganske 
anderledes potenseret forstand, idet der herved forstaaes en 
traditionelt udviklet jargon, der stöder den sunde og rene 
smag for hovedet. I virkeligheden gives der snart sagt ikke 
den ting i retning af unatur og forskruet udtryksmaade, som 
man ikke har anseet sig befoiet til at tiltro de gamle skålde: 
kunstige præparater af ord og udtryk, halve billeder, om- 
skrivninger uden begribelige tilknytninger, en kun af metriske 
behov reguleret ordföining, dette og meget andet opföres i 
skaldesprogets karakteristik, uden at man altid gjör sig til- 
strækkelig rede for, fra hvilke perioder bevismidlerne er hen- 
tede. Det kunde da synes et tidsmæssigt foretagende at 
udrede disse spörsmaal, idet man först og fremst tog udvik- 
lingen i betragtning og ikke sorglöst overförer paa en tid, 
hvad der er paavist for en anden. Vi skal i det folgende 
forst underkaste trende hovedpunkter, hvor ældre og nyere 
theorier har afgivet grundlag for paastanden om kunstlethed, 
en datailleret undersögelse, og derpaa give en sammenfat- 
tende oversigt af udviklingen inden den skaldiske poetik. 



246 Hj. Falk. 

I. Homonymlens rolle. 

Ved omskrivninger per homonymiam (folgit^ hülit^ myrktj 
ofljost ^) forstaaes saadanne, der beror paa ombytning af de 
to forskjellige betydninger af et homonym. Bekjendt er Egill 
Skallagrimssons vers: eigum ekkjur \ aUkaldar tvær^ \ en pær 
ekkjyr \ pur/u hlossüj hvor nöglen til forstaaelsen gives af 
homonymet hæJl 1. hæl 2. enke. En saadan ordleg har til 
alle tider været yndet af skaldene og staar, ligesom de egent- 
lige kenninger, i nær forbindelse med den af gaademe *) 
repræsenterede smagsretning. Imidlertid anvender den klas- 
siske tids digtere altid denne figur, der jo ikke i og for sig 
har krav paa noget höit digterisk værd, med smag og maa- 
dehold og en bestemt hensigt, for spög eller for at gjöre 
udtrykket dunkelt for uindviede; i Sæmundar Edda er den 
overhovedet ikke med sikkerhed paavist. Men eftersom den 
poetiske technik skrider frem i kunstlethed, kommer den paa 
homonymi beroende ordleg altid mere i mode; enkelte sa- 
gaer, som Grettla, er ligefrem oversvömmede af saadanne om- 
skrivninger, specielt af personnavne (muligens den ældste art). 
Til forklaring af kenningernes oprindelse er dette princip i 
udstrakt maalestok anvendt af Snorre. Vi skal undersöge 
nogle af hans skarpsindige — og vi kan strax tilfoie: spids- 
findige — spekulationer paa dette omraade. 

SnE. I, 336 nævnes blandt kenninger for guld: munntal 
ok rgdd ok or^ (v. 1. or^ak) jgtna. SE. I, 350 heder det: 
hér md pat heyra^ at kallat er or^ ecfa rgdd jgtna gullitj og 
saa nævnes som exempel fra Brages Ragnarsdråpa ^vaz(t) 
undirkulu Åla rgdd\ Oprindelsen til denne periphrase er 

O Om udtrykket ofljost se B. M. Olsen, Den tredie og fjerde grammatiske 
afhandling, s. 172. 

*) Skjönt gåtur först omtales tenmielig sent i den norrone literatur, viser 
saayel deres stil som det factum, at der den dag i dag findes en mængde gaader 
i folkemunde, der er fælles for hele Norden, ja hele den germanske racei at vi 
her har med en ældgammel leg at gjöre. Jf. Rosenberg, No r db. Aandsliv I, 
238 fif. 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? 247 

efter Bragarædur (SnE. I, 214) at söge i en my the om jæt- 
ten Qlvaldes sönner f>jazi, Idi og Gangr's deling af fædrene- 
arven, hvilken foregik saaledes, at hver tog en mundfuld 
guld: en pat hgfum vér or^ah nu ine& osSj at kalla gullit 
munntal pessa JQtna^ en vér felum i runum e^a i skaldskap 
svdj at vér kgllum pat mal (v. I, mælt) e^a or^ eda tal pessa 
jgtna. Altsaa: de dobbeltydige ord tal (tælling og tale) og 
mål^ mæli (maal og mæle) er aarsagen til disse betegnelser 
for guldet. Var dette ret, vilde Bjarkamäl's guldkenninger 
I^ja glysmål og pjassa ping skil repræsentere den ældre form 
af disse omskrivninger (pingskil egentl. tale paa tinget, hvor- 
for den urgamle terminus technicus er ma/, sml. ags. metel- 
stede^ oht. mahal\ medens det citerede udtryk af Brage alle- 
rede er en mere ^hreytt kenning^ (sml. nedenf. om n^gervin- 
gar). Og isandhed, da Snorre aldrig sees at optræde som 
egentlig mythemager, er der intet tilhinder for at antage 
denne tradition for adskillig ældre end ham. Imidlertid er 
der et langt sprang fra denne indrömmelse til antagelsen af 
en saa kunstig oprindelse for denne klasse omskrivninger. I 
et ordsprogsdigt (eller mans^ngskvædi), der gaar under nav- 
net Målshåttakvædi og almindeUg tillægges den lidt för Snorre 
levende orknöiske biskop Bjarne Kolbeinsson (f 1223), fore- 
kommer der str. 8® en verslinje, der antyder en anden og 
naturKgere forklaring; den lyder: gulli mælti (skrevet mii^ 
hvilket ikke »med Wisén, Carmina Norræna s. 74, kan oplö- 
ses mældi) pjazi sjålfr^ 'Tjasse talede guld, Tjasses ord var 
guld' *). Vi föres herved ind paa en folkelig overtro, hvis 
spor den dag idag gjenfindes i nordiske sagaer og eventyr; 
saaledes fortælles der i eventyret Buskebruden, Asbjömsen og 
Moe's Norske Folkeeventyr^ s. 279, om en pige, af hvis 
mund der faldt guld, hver gang hun talte. Ligheden mel- 
lem guldet og talen ligger i klangen (sml. gull : gjalla^ 



') Se K. Gislason, Njäla II, 496. 



248 Hj. Falk. 

shillingr : skjalla — rgdd randa^ hjgrvä). EndeKg var efter 
de gamles forestilling guldet i særegen grad jætternes metal ^). 
Et andet hovedpunkt, hvor de gamle grammatikere an- 
vender homonymien til tolkning af kenninger, er ved skald- 
skabets betegnelse som dværgenes skib ^). Her giver Snorre 
tvende forklaringer, begge beroende paa homonymi. Bra- 
garædur SnE. I, 218 siger: af pessu kgllum vér skdldska- 
pinn .... farskost dverga^ fyrir pvt at så mjg^r flutti peim 
fjgrlausn or skerinu. Skåldskaparmål SE. I, 252 leverer fol- 
gende oplysning: enn er kallaer skdldskaprinn far eta li& 
dverg anna: lit heitir p/, ok lit heitir skip ; fyrir pvt er skåld-- 
skapr kallatr skip dverga. Efter forstnævnte angivelse er 
det altsaa ordet farskostr^ hvorfra disse benævnelser er ud- 
gaaede, idet dette enten kan betegne 'fartöi' (= farkostr) 
eller Vilkaar for overfart', hvilket i tilfælde var mjödens ud- 
levering, eller — med en let overgang — mjöden selv. Efter 
den anden fremstilling er det lit 'öF og lit 'skib', der — med 
tilsidesættelse af vokalkvantiteten — i poesien kan substitu- 
eres for hinanden og saaledes frembringe de nævnte beteg- 
nelser; man fristes til at spörge: hvorfor ikke ligesaagodt 
medtage far 'skib' og får 'nöd, ulykke, fordærv' (sml. SE. 
I, 544: far er ok tvtkennt etc.), hvilket giver ligesaa god 
mening?« Konsekvensen af denne fortolkning trækker Eddu- 
brot SE. II, 428: da nemlig skaldskab kaldes Odins og jæt- 
ternes drik, maa det ogsaa per homonymiam kunne benæv- 
nes Odins og jætternes skib, fölgelig læser vi: skåldskapr er 



*) Brynjulfsson söger i Annaler for nord. Oldk. f. 1852, s. 114 — 15 at 
gjöre det sandsynligt, at de her behandlede omskrivninger skyldes en senere 
tids misforstaaelse af ordet mål, der her egentlig skal betegne 'metal, malm' 
(biform meil) og er bevaret i denne betydning i sammensætningerne inåla-spjot 
og måla-jårn. Til denne forklaring fæster jeg ingen lid. 

^) dverga skip nævnes Skaldskap, kap. 3 blandt benævnelser for digtning; 
skip dverga, SnE. I, 252. 2; fley bergsaxa SE. I, 248. 4 (Elnarr skälaglam); 
munvigg Dåins Fornm. V, 209. Derimod er vel i licti Dvalins, Vsp. 14, = i 
Dvalins flok (anderledes Lex. poet.) 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? 249 

kallaer skip dverga ok jgtna ok Otfins (ligesaa SnE. II, 511; 
derimod rigtigt i SnE. II, 521). Det er formodentlig dette 
sted, der har forledt Wisén Carmina Norræna s. 19 til at 
skrive ^at Hås li^i^ istedetfor det for HåleygjataFs tid utvivl- 
somt rigtige ^at Hdars li^i^ ^). Omskrivninger af forstnævnte 
art forekommer nemlig ikke i den klassiske tid; skip-smiéfr 
Vid'urs SE. II, 590. 5 er en senere substitution istedetfor 
skap'Smi^r ViSurs SnE. I, 466, 2 {skap- = austr^ drykkr). 
Efter min mening er det historiske forhold folgende. For 
det forste har ^dverga skip* oprindelig ikke betegnet digtning 
in abstracto, men et digt. Et kvad seet under billedet af et 
skib er ikke enestaaende; i en strofe af Hallar-Steinn, der 
er bevaret i SE. I, 410. 2, heder det: ek hefi o^ar lokri \ 
glstqfna Bil skafna \ — væn mgrk skala! — verka- \ 
-vandr stefknarrar brända; her er stef-kngrr = dråpa (ved 
hr andar er vel nærmest at tænke paa alliterationens stave); 
ligesaa kalder Eyjélfr Dådaskåld i Bandadråpa (Hkr. s. 
140. 3) digtet for setbergs-finns glUkngrr ^). Denne sidste 
omskrivning, dvergedrikkens skib, giver oss nöglen ihænde til 
gaadens lösning: man betænke, at ordet 'skib' i ældre tid har 
betegnet saavel Vas' som 'navis' (sml. oht. scif^ scef 'navis, 
vås'; ags. scep^ sciop 'navis, vas' ^), og det bliver klart, at 
med dverga skip det kar er ment, hvori efter SnE. I, 
216 ^*-^s dvergene lavede digterdrikken. Ligesom digter- 



*) Derimod f slendingadråpa I (s. 78) rigtigt: her a skal lid fyr ly da \ Itoå- 
urs viivar. Sml. Yggs lid (: smida), Fornm. VI, 170. 3; Yggs lid ( : vida), 
Bisk: I, 650; Yggs lid (: rida), Grett. s. 106; Yggs lid, Korm. 5. 1; end- 
videre: hjorr Hårs, Yggjar; gi Yggs; mjgdr Odins^ Yggs, Bors burar. 

*) Hele verset læser jeg saaledes: folkstyrir vas fåra \ finns glknarrar 
lin^a I smidr efr sjåvar hioäri \ setbergs gamall vetra (Unni for lindi ogsaa 
SnE. I, 442, hvor Egilssons forklaring er urigtig, og SE. II, 566 blandt vida 
heiti), hvilket jeg konstruerer: sjåvar w linda ^folkstyrir vas fåra vetra ga- 
mall — smidr setbergs-finns'plknarrar etr hrodri — pås etc. (eija = paaskynde, 
sml. etja flaustum). 

*) Vokalforholdet forklares af, at ordet er en gammel s-stamme, der staar 
i aflydsforhold til oht. scaf, osax. scap 'gefass für flüssigkeiten'. 



250 Hj. Falk. 

mjöden blev et sindbillede paa digtning, saaledes blev det 
kar, hvori drikken indeholdes, et symbol paa digtet, poesiens 
receptaculum. Eyjélfs udtryk dværgedrikkens skib er tydeli- 
gere end betegnelsen dvergeskibet; men ogsaa den sidste be- 
nævnelse er fuldstændig i orden: det ældste kompositionsprin- 
cip for allerede sammensatte ord var det, kun at benytte 
förste led af samme *). 

Det fremgaar med tydelighed af Skåldskaparmål, at dets 
forfatter har anseet brugen af træbenævnelser i mands- og 
kvindekenninger for udsprungen af den tilfældige lighed i 
form, der finder sted mellem enkelte trænavne og nomina 
agentis; det heder nemlig SnE. I, 334: ok fyrir pvt^ at hann 
(o: madr) er reynir våpnanna ok vi^r viganna j allt eitt ok 
vinnandi : — vO^r heitir tré^ reynir heitir ok tré : — af pes- 
sum heitum hafa skäldin kallat menn ask e^a hlyn^ lund eSa 
Q^rum vi^arheitum kallkenndiim (lignende SE. I, 412). End- 
videre: rétt er at kenna hana (o: konu) svåj at kalla hana 
selju eSa log {v, /. låg) pess er hon miliar ^ en selja eta log 
pat eru tré : fyrir pvi er kona kgllut til kenningar gllum 
kvennkendum vitarheitum (lignende SE. I, 408 — 10). Det 
maatte isandhed være er löierlig poesi, opelsket i en snever 
kreds, hvor saadanne al sund sans spottende etymologier 
kunde vinde indgang: vitr 'træ' af vinna (vita\ låg 'træ- 
stamme' til Joga! Men vi tor vel vove den paastand: er den 
islandske skaldepoesi endt i dogma og skole, saa er den ial- 
fald ikke begyndt dermed eller udgaaet derfra. Og heldig- 
vis ligger paa dette punkt forholdene klart for nutidens kri- 
tik, der ikke er bebyrdet med de traditionelt forplantede og 
udviklede poetiske principer, som i saa höi grad formaaede 
at forblinde den gamle mester. Som en saa overveiende del 
af de gamle omskrivninger har ogsaa denne sin rod i my- 

*) Sml. nifl-gö9r, -farinn : Nifl-hely hru&-ferä =» hrüälaups-ferä, dag- 
dry kkja f. dagveråkir-drykJcja, etc. Egentlige decomposita var det germanske 
grundsprog fremmede. 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget kuustigt? 251 

thologien: af tvende trær, askr og emhla (f. ^elma^ af dlmr)^ 
skabtes den forste mand og den förste kvinde, hvad kunde 
da være naturligere og mere poetisk end at vælge disse som 
symbol paa mennesket efter dets fysiske natur! Det fortjener 
som en analogi, men heller ikke mere, at anfores, at ogsaa 
personnavne af denne art forefindes i Norden, om end ikke 
netop i Norge ^): Eyfura^ Eylimi^ sammensætninger med or- 
det 'stav', o. a. 

I den saakaldte Laufåss edda og Brot af samme, hvilke 
ikke kan være forfattede senere end c. 1350, forekommer 
endnu en række homonymier. Angaaende den her givne for- 
klaring af omskrivningen Ulis skib for skjold: ^Ullr åtti ship 
pat^ er Skjgldr hét; pvi er skjgldr kallaer skip Ullar^ har 
Glslason, Om Helrim etc., s. 50, udtalt sig saaledes: frem- 
stillingen beror formodentlig paa en misforstaaelse af my- 
then, hvis egentlige simple mening turde være, at UH under- 
tiden (istedetfor at lobe paa ski) gled paa sit skjold hen over 
sneen. Kvindekenningen 'armens eller haandens gudinde', der, 
skjönt ikke omtalt af Snorre, er en god gammel betegnelse 
(se Gröndals Clavis), forklares SE. II, 632 ved dobbeltydig- 
heden af kenninger som Mist^ Bindr mundar^ idet der gaaes 
ud fra mundr 'medgift' som det oprindelige. Vi kan selv- 
fölgelig ikke blive staaende herved. Det synes i gammel 
tid at have været skik, at kvinderne gik med nögne, mu- 
ligens ringprydede arme; saaledes minder dr. Finnur Jönsson 
mig om udtrykket i Skirnismål str. 6 om Gerd: armar ly sto j \ 
en af paddan \ alt lopt ok lggr\ Kormaks s. str. 84 har en 
kvinde epithetet handfggr (sml. B. M. Olsen, Om versene i 
Kormaks saga s. 31), ligesaa Jémsvfk. dr. str. 3; hvitarmri 
kono heder det Håvamål str. 161; Rigs^ula taler om en kvin- 
des solbrunninn armr (str. 10). Disse blottede arme synes at 



*) Navnet Viglundr er fingeret og sent (egentl. en kenning for kriger); lig- 
nende er forholdet med de talrige navne paa -viår (Sæviar^ Hreggviär etc.) i 
Fornald. sQgur. - ^ ^^ ,. 



252 Hj. Talk. 

have gjort et tilstrækkeligt indtryk paa vore forfædres sanser, 
til at skaldene kunde vælge dem som characteristicum for 
kvinden. Endelig forklares sammesteds en kvindekenning 'ha- 
vets gudinde' ved de homonyme ord marr og ver{r\ idet der 
gjöres opmærksompaa, at kvinden kjendes til sine eiendele, 
hvortil altsaa ogsaa hendes mand synes at regnes! Hvad an- 
gaar denne omskrivning, der synes dannet af tilsvarende mands- 
kenninger, da er den væsentlig fremmed for den klassiske 
skaldedigtning; fra de eiendommelige Kormak'ske vers anföres 
fem herhen horende udtryk, hvoraf B. M. Olsen dog har sögt 
at bortskaffe de tre {sunds Hrundj shefjartar skor^a^ varr- 
sMcfs vegskor^a\ den fjerde {Freyja drafnar) befinder sig i 
noget dunkle omgivelser, medens den femte (Var båru) endnu 
er uantastet; det fra Hallfred Vandrædeskald citerede gjälfr- 
teigs, mgrk synes mig af den grund problematisk, at mgrh 
ellers optræder som en art nomen agentis = bærerske; de 
övrige i Gröndals Clavis opförte exempler er dels sene (sml. 
mågrundar skorSa^ Gisla s. Surssonar s. 59. 1: J. |>orkelsson 
vil læse moins for må'\ hoUNjgrun hrannblakks, Bjamar s. 
Hltd. s. 30. 1; men-Hlin elgs fjärdar ^ Glsla s. Surssonar s. 62; 
ey g ar tf s Freyja^ Vigl. s. 77. 1 efter Bugges konjektur; år 
Hlgkkj Vigl. kap. 12) dels misforstaaede (hvitingr = bæger) 
eller hoist usikre. Har Kormak indfort denne kenning i 
poesien ? 

Det er imidlertid ikke blot læren om kenningers op- 
rindelse, der har lidt under de gamle grammatikeres for- 
kjærlighed for homonymien: hvorsomhelst der i de gamle 
digte forekommer vanskeligheder, tyes der gjerne i senere 
tid til en saadan forklaring. Jeg skal nævne et par slaa- 
ende exempler. Som bemerket, har Snorre den lære, at ved 
homonymi vokalkvantiteten er ligegyldig (se især SnE. I, 
544 — 6). Olafr Hvitaskåld behandler fænomenet under bar- 
barismus {stundar ^vi^rlagning^ stundar afdråttr: s. 100 — 4) 
og ektasis. (^._.138). .. Imidlertid gives der, saavidt jeg kan 



y. i 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? 253 

se, i hele den gamle literatur kun et sikkert exempel ^) paa 
denne eiendommelighed, og dette exempel er atter af en 
særegen art. Det er verslinjerne : ^vist erumk hermd å hestij 
hefir flj6& ef vill^ gokart' i SE. II, 102, hvor efter kommen- 
taren istedetfor ^hefir fljotS ef vilV skal indsættes den ensty- 
dige sats 'Æoww må noU og dette atter forstaaes som 'Æoww 
Måna!^ Maanes kone; det er klart, at digteren her, idet han 
udtalte sin kjærlighed til en gift kvinde, har udtrykt sig 
med tilsigtet dunkelhed. De övrige af Olav citerede beviser 
er folgende: SnE. II, 102 læses: svanr pyrr heint til henja \ 
hloSs vindara roéfri med kommentaren: vindara er sett fy^ 
rir vindar a ro^ri^ pat er flugr; pessi samstaf a er skgmm 
ffJ9^ fy^i^ fegr&ar sakir^ pvtat på hJjotar hetr^ — en hoist 
subjektiv opfatning: forfatteren anförer selv s. 108 verslinjen 
^harm Solborgar armi\ hvormed ^blods vindåra ro^rt' er fuld- 
stændig analog. S. 102, 1 anfores og kommenteres folgende 
halvstrofe af Eilifr Gudrünarson: våru vgtn ok myrar \ ver^r 
hitt at pan sker^a \ svell var å^r um alla \ 61 torråtin hola 
(den sidste linje ogsaa s. 138 under ektasis). ^hann (o: Eilifr) 
kallar torrå&in ol vgndgl ok gjgrir langa pessa samstgfu olj 
til pess at hendingar sé jafnhåfar\ siger Olav. Der ligger 
i denne forklaring en betydelig misforstaaelse af de homony- 
miske omskrivningers væsen og natur: det burde have været 
den gamle fortolker klart, at ol maa repræsentere et reelt 
existerende ord, eller at et saadant maa skjule sig derunder. 
Og isandhed, lösningen er simpel nok, naar man har fundet 
den: man indsætte for hola sideformen hvåla og forbinde: våru 
vgtn ok myrar torrå^in — {åur var svell um alla hvåla) — ; 
vertr hitfj at pau skerta ålj saa har man versets oprindelige 
mening, ållj m. opregnes SnE. II, 493 blandt såéfs heiti; 
Aasen opforer aal, m. spire, kime, udspringende fröblad: 
denne betydning passer vel sammen med forestillingen om en 

■ ■ ■ ■■ ^ — — ■ ■ I - ■-■--, >— — ■ 

*) Egilsson's forklaring af udtrykket gjgf döttur — nid: nid i Kormaks s. 
str. 67 synes mig tvilsom. 



254 Hj. Talk. 

vaarflom. Det voldsomste experiment, der er leveret i ret- 
ning af homonymi, er dog foretaget af forfatteren af Laufåss- 
edda (bevaret i Brot af samme, SE. II, 632), hvor gjennem 
formidling af 11 led tré bliver at tyde som ullarßoki. Ver- 
set, der i sig selv turde være klart nok, lyder saaledes; 
soéfs ok si^ra he^na \ sundr færir tré Grundi. so^s ok si^ra 
he^na er aabenbart dele af en nedsættende kenning for træl- 
len Grunde (et flere gange forekommende navn, se kommen- 
taren til verset i SE. III); f ær a sundr tré betyder at hugge 
ved ^). En saadan ^pallastigr* som den her af kommentato- 
ren statuerede har saaledes digteren Refr, hvormed vel ingen 
anden menes end Skald-Refr ^), der levede omkr. aar 1000 
(se kommentaren i SE. III), og sikkert heller ingen anden 
virkelig skald forseet sig med. Til grund for den fortvi- 
lede fortolkning sjTies at ligge dels eftervirkning af ordet 
he^imi dels misforstaaelse af udtrykket færa sundr (tré). 

Det fremgaar af det her udviklede, at homonymien er 
ganske at banlyse fra læren om de poetiske omskrivningers 
oprindelse, og at man ogsaa ved forklaringen af skaldevers 
bör omgaaes dette princip med nogen varsomhed. Det er indly- 
sende, at man med den skarpsindighed, som stod til en Snor- 
res raadighed, ad denne vei kan komme til næsten hvilket- 
somhelst resultat. For at tage et exempel ifleng : ordet njotr 
er saavel nomen agent is som Odinsepithet, hvorfor da ikke 
ligesaagodt udlede brugen af gudenavne i mandskenninger af 
forstnævnte klasse? eller: brandr betyder saavel 'sværdklinge' 
(pros.), resp. 'sværd' (poet.) som 'brand', hvad hindrer en da 
i at antage sværdets omskrivninger med ildens navne for 
fremgaaet af denne homonymi? osv. Men den sunde sans 
tilsiger, at hvor naturlige tilknytninger til almindelige fore- 



^)F. Jonsson gjör mig opmerksom paa, at udtrykket forekommer med 
netop denne betydning i Grettis saga s. 178. 

^) Dog klinger forbindelsen sods ok sictra hectna i en kenning uklassisk; 
sml. Gislason, Njåla II, 421, om kenningen hjaldruétr skjolda ok hjdlma. 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? 256 

stillinger findes, — og saadanne er ved alle kategorier af 
kenninger tilstede — , der er den kunstige forklaring falsk. 
Og dog kan vi lære en ting af dem, som for besvarelsen af 
vort spörsmaal er af höi betydning: er end alle de her be- 
handlede omskrevne udtryk i sin oprindelse udsprungne af 
samme kilder, som skaber de poetiske billeder i al anden, 
selv den mest folkelige, digtning, nemlig fra naturen eller 
mythologien, sagnhistorien og det folkloristiske gebet, saa er 
paa den anden side den levende bevidsthed om denne oprin- 
delse efterhaanden slövet, omskrivningerne er blevne forste- 
nede formler, pressede blomster uden rod. 



II. De saakaldte halfkennlngar. 

Ved ^hdlf kenning^ forstaar man en kenning, som alene 
bestaar af et hovedord uden noget bestemmelsesord, f. ex. 
pollTj brjotTj Freyr = mand, IlmTj Gefn^ trota = kvinde. 
Saadanne mutilerede kenninger er i stort antal indförte i 
skaldepoesien af den nyere tids islandske skaldekritikere, ind- 
til de i den allersidste tid atter er begyndt at komme i mis- 
kredit. Angaaende benævnelsen selv, der ikke forekommer i 
den gamle literatur, har jeg ikke kunnet udfinde, hvem der 
först har brugt den; rimeligvis er den flere aarhundreder 
gammel. Det kunde synes en dröi beskyldning mod en dig- 
terretning, at den har kunnet præstere saadanne misfostre, 
og ingen forsvarer vilde kunne frikjende en poetik for unatur 
og smagloshed, der tilstedte den slags halve billeder. Det er 
dette, vi nu skal söge at udfinde, idet vi först undersöger, 
hvilken plads i de gamle grammatikeres system der bliver 
at tildele denne kategori, eller om der overhovedet er plads 
for den. 

Ordet 'kenning' defineres saavel af Snorre Skaldskap, 
kap. 1 som af Olav SE. II, 160 ved exempler, der alle er 
toleddede, indeholdende et hovedord og et bestemmelsesord. 

17 



266 Hj. Falk. 

Heraf folger vistnok ikke afgjort, at man ikke skulde kunne 
tænke sig enleddede kenninger, specielt hvor bestemmelses- 
ordet med lethed kan underforstaaes, som t. ex. haututfr^ der 
i SnE. forekommer som benævnelse paa hest, qs. 'qui tundit 
pedibus terram', eller ved nomina agentis af intransitive ver- 
ber, som grætfir 'havet', eg. det tiltagende. Men vel fölger 
det af ordets etymologi, at det kun er toleddede omskrivnin- 
ger, hvem denne benævnelse oprindelig er tildelt. Ordet 
^kenning^ er afledet af verbet ^kenna\ hvis ældste techniske 
brug fremlyser t. ex. af det nævnte sted af Olav: med^ peim 
hætti (o: metaphora) eru pær kenningar^ er vér kgllum mann- 
kenningar (saa maa læses) i skåldskapj at kalla manninn Åsa 
heitum ok kenna svå til våpna e&r skipa; denne brug af 
ordet er gjennemgaaende anvendt i hele den saakaldte Snorra 
Edda ^). Naar ved siden heraf ordet ogsaa anvendes paa en 
videre maade, hvor egentlig nefna eller kalla horer hjemme, 
da kan dette kun være en senere sprogbrug ^)', denne ter- 
minologi, der især er hyppig hos Snorre, kan saaledes ikke 
ligge til grund for ordet kenning^ hvilken benævnelse altsaa 
netop har hensyn til bestemmelsesordet, ikke til hovedordet. 
Herefter er kenningen et sammentrængt billede eller lignelse, 
bestaaende af et hovedled, der angiver den ting, hvormed 



*) Exempelvis: SE. Il, 160: pessi (o: denne figur, metaphora) er optast 
svå sett i norrænum skaldskap, at peir lutir er frammfosrast eru kenndir vid 
nokkur tilfelli sin (ab aliquibus rebus accidentibus). SE. II, 428: ekki skal 
kenna pat er sitt nafn hefir sjdlfs, en kenna alt pat er annars nafni er nefnd 
enn sinu, 
/ *) Den dobbelte brug af ordet kenna^ den almindeligere og den speciellere, op- 
lyses ved folgende exempler: SE. I, 304: svd må kenna allar dsynjur, at nefna 
annarrar nafni ok kenna vid eign eda verk sin eda ættir. Skaldskap, kap. 31 : 
hvernig skal kenna mann? hann skal kenna vid verk sin— , hann må ok kenna 
til eignar sinnar. Hvernig skal hann kenna viS pessa luti? svå at kalla hann 
vinnanda eda fremjanda — . Mann er ok rétt at kenna til allra Asa heita, 
kennt er ok vid jgtna heiti, SE. II, 212: sumir menn kalla emphasem Pat, er 
vdpn er kallat med pvi verki sem af pvi gjgrist — . Hér er kylfan kend edr 
merkt med peim tilfellum, sem af henni måttu gjgrast — Herefter kan man 
sogar tale om en tredobbelt brug af ordet. 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? 257 

der sammenlignes, og et biled, der betegner tertium compa- 
rationis, af de gamle betragtet som gjenstandens kjendemerke, 
et for den karakteristisk ydre eller indre forhold. Vi^-ken- 
ning^en deler med kenningen den toleddede form, men be- 
stemmesesordet er her overalt et nomen proprium; herved 
bestemmes altsaa en person eller ting paa en utvetydig maade 
ved sit forhold til en navngiven gjenstand, der levnes intet 
at gjætte, der er saaledes egentlig intet billede. End mindre 
er sann-kenning^en^ hvorunder indbefattes alle epitheta oman- 
tia, substantiver (SnE. I, 536) som adjektiver (SnE. I, 602 
— 4, II, 168 — 70), nogen egentlig kenning; at kalde en 
mand 'den gavmilde' el. lign. indeholder ingen sammenlig- 
ning; ogsaa her distingveres paa samme vis som ovenfor: 
mildingr og mæringr regnes SE. I, 514 — 16 blandt ükend 
heiti, au^mildingr derimod SE. I, «536 til sann-kenning'er, fordi 
i formen toleddet. Saavel vid-kenning'er som sann-kenning'er 
forekommer i stor udstrækning ogsaa i den prosaiske stil som 
rhetoriske udsmykninger til udtrykkets afvexling. Ükend 
heiti defineres af Snorre SnE. I, 464, hvor det heder: hver- 
nig er ükend setning skåldskapar? sva at nefna hvem lut 
sem heitir. Gjennemgaar man exempleme, sees strax, at det 
væsentligt er sjeldnere, gamle, mindre afnyttede benævnelser, 
hvorom her er tale, saasom: hragr^ oéfr^ mær^^ lof for skald- 
skab; dernæst ogsaa appellativisk brugte egennavne: huginn 
og muninn = ravn; og idethele billeder af samme art som 
de, der omtales af Olav under tropus, specielt metaphora, 
metonymi og Synekdoche: grima = nat. 

Vi skal nu eftervise, hvorledes paa den ene side det 
aller meste af, hvad man kunde være tilböielig til at be- 
tragte som halvkenninger, d. v. s. forkortede kenninger, lader 
sig indordne under de forskjellige arter af ükend heiti, der- 
næst hvorledes hele klasser af poetiske sammenligninger og 
billeder, som en ældre tid, hvor den levende anskuelse ikke 
skyede tilbage for latente forestillinger, med forkjærlighed 



258 Hj. Falk. 

udtrykte i form af ükend heiti, i en senere tidsalder, hvor 
den nögteme forstand krævede udtryk for alle relationer, er 
omformede til toleddede kenninger. 

"Jeg skal ikke nægte", siger B. M. Olsen, Om versene 
i Kormaks saga s. 7 (Aarböger for nord. Oldkyndighed f. 
1888), "at nogle faa 6kend heiti kan betragtes som hålfken- 
ningar, saaledes f. ex. kongebenævnelserne fylkir^ visi(r) 
stillir] sveiti = blod. Men samtlige disse betegnelser er af 
den natur, at bestemmelsesordet let underforstaaes". Lignende 
i Aarböger f. 1886, s. 202, om fylkir^ stillir^ visi(r) og 
ræsir. Dette er ikke ganske rigtigt: fylkir er afledet Sii folk^ 
visi er et substantiveret adjektiv, ræsir er vistnok laant fra 
angelsaxisk {ræswa\ opfatningen af disse ord som deverbale 
nomina agentis er en sekundær, den deraf flydende nodven- 
dighed af objektiv rektion fölgelig ligesaa. Hvad sveiti an- 
gaar, saa har vistnok den angelsaxiske poesi saavel heato- 
swat som swat uden tilföielse i betydningen 'blod', men der 
er selvfolgelig ingen nödvendighed for at antage, at den 
over förte betydning er udviklet netop i kenninger: der er 
ogsaa andre maader, hvorpaa dette sker, idet bl. a. sætnings- 
forbindelsen kan gjöre tjeneste for bestemmelsesleddet, eller et 
tilföiet adjektiv kan oplyse den overforte brug. Et med 
sveiti analogt tilfælde, hvor imidlertid den figurlige betyd- 
ning ganske har fortrængt den egentlige, foreligger i jgfurr^ 
oprindelig 'vildsvin', men i oldnorsk kun bevaret i betydnin- 
gen 'fyrste'; Kgesaa ags. beorn 'helt' = oldn. hjgrn: man kan 
minde om hjelmene med galteskikkelser og om krigere i 
björnepelse; her er den billedlige brug vistnok ikke udviklet 
i kenninger, — omendskjönt man ikke tor paastaa, at den 
urgermanske poesi ikke har benyttet mandskenninger, hvis 
hovedord udgjordes af dyrenavne (sml. ags. freca Skyldinga^ 
oldn. Hildolfr^ o. a. *) — , men vi har med en art tilnavne 

^) Det forekommer mig endog hoist sandsynligt, at saadanne kenninger er 
urgermanske og i oldnorsk opgivne til fordel for skibskenninger med dyrenayne* 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? 259 

(kenningarnpfn) at gjöre (sml. porir hundr^ poraldi hestr^ Bjgrn 
bokkr^ o. desL). Oplysende er ordet haukr: Hålfs s. s. 31 og 35 
sammenlignes helten med högen (jf. haukma6r og hauklunda6r\ 
s. 22 kaldes helten ligetil haukr. Paa lignende maade er, som 
Bugge påaviser i en afhandling om Kormaks-sagaens vers, der 
velvilligst er mig overladt af forfatteren i manuskript, ordene 
pollr og runnr som betegnelsen for mand, pgll og pella for 
kvinde sikkert i sin oprindelse poetiske billeder af en meget 
almindelig typus og at regne blandt ükend heiti, medens de 
fuldstændige kenninger med disse ord som t. ex. hjgr-runnr^ 
henviser til en senere technik. Paa samme princip hviler 
majoriteten af de i SnE.'s remser forekommende betegnelser. 
Naar setaledes blandt sverda heiti opföres eldr^ logi og hyrr 
uden bestemmelsesord, og ogsaa ellers i skaldesproget disse 
ord bruges absolut om svérd (hertil ogsaa leygs sækir 'kriger', 
Pbr. s. 66), medens deres hyppigere anvendelse dog er som 
hovedled i kenninger, saa er ogsaa her prioriteten vistnok at 
tilkjende brugen som ükend heiti. vigg{r) i skipa heiti anta- 
ges af F. Jönsson, Aarb. f. 1886, s. 340, med urette for et 
femininum (sml. Lex. poet. og munvig g s Dåins^ Fms. V 
209) og skilles fra ordet vigg 'hest'. En anden enleddet be- 
nævnelse for skib er dreki^ saa kaldet paa grund af galeo- 
nens dragehovedform; i analogi hermed bruges ogsaa natfr 
og ormr absolut om skib. Andre anvendelser af ormenavne 
med eller uden tilföiet bestemmelsesled er som betegnelser 
for sverd eller spyd; SnE. nævner blandt sverda heiti : goinn^ 
fdfnir^ ni^hgggr: sml. hertil Helg. Hj^rv. 9: liggr me& eggjo 

Man erindre nemlig, at visse dyr fra urgammel tid er dyrkede som guddomme: 
væder en som Heimdal (sml. dennes tilnavne Hdllinskiäi og heimdalt blandt 
ve&ra heiti samt udtrykket ^Heimdalar sverS heitir höfuä')^ galten som Frey 
(sml. Vaningi = Freyr og blandt galtar heiti, Freys galt Gullinbursti, Frey 
som frugtbarhedens gud), björnen muligens som Thor (jvf. Bjgrn som Thors- 
navn), tranen som Hone (sml. langafötr og aurkonungr blandt Hones tilnavne), 
falken muligens som Freyja eller Frigg, etc. Ogsaa mennesker troedes at kunne 
antage dyreskikkelse. Anföres kan ogsaa udtryk som göfugt dyr om Sigurd 
Favnesbane i Sæm. Edda, hætt dyr om en letfærdig kvinde i SnE. II, 158. 



260 Hj. Falk. 

ormr dreyrfåi(fr^ \ en d valbgsto \ verpr natfr hala; i Kor- 
maks saga er na^r — sverd og i Egils saga navn paa hel- 
tens sverd; i Kråkumål str. 12: eitrhvass ormr drifinn sveita j 
hvor epitheterne tydehggjör ordet ^), kunde ormr ogsaa opfat- 
tes som spyd, ti det heder SnE. I, 430: spjot er ormr kal- 
laer. — Til ükend heiti horer endvidere de af Möbius, Kor- 
maks s., for halvkenninger regnede kampbenævnelser mot og 
hjaldr samt éi; éi forekommer endog i prosa en enkelt gang 
om kamp, mot ligeledes om fiendtligt mode. 

Pars pro toto er det, naar rgnd og baugr bruges om 
skjold, hringr om sverd, hufr om skib, rgst om hav, hauss 
om hoved, osv. Exempler paa figuren abstractum pro con- 
creto er: su^ 'skib', skoS = sverd eller vaaben, sjon om oie, 
heyrn om öre. En hyppig metonymi er det at sætte emnet 
for gjenstanden: vi^r^ eiky fura^ askr (dette ogsaa i SnE.'8 
remser) 'skib', vil^r 'mast', vdd'ir 'segl', dlmr 'bue', lind 'skjold', 
bord' 'skjold' (alm. gunn-bortf^ Hildar bor^^ etc); i forbindelse 
med pars pro toto forekommer denne trope i spydbenævnel- 
serne lind og askr; den omvendte figur omtales SnE. II, 164: 
mjgl for korn. 

Der bliver efter denne reduktion kun et meget begrænset 
antal egentlige halvkenninger tilbage, og tallet af dem, der 
tilhorer den klassiske tid og kan ansees for sikre, er rent 
forsvindende og væsentlig, om ikke ganske, indskrænket til 
kvindebenævnelser (se herom Bugge, anf. st.). At ligefrem 
forkortede kenninger endnu paa Snorres tid ikke har været 
anerkjendte, fremgaar vel deraf, at der i denne grammatikers 
system ikke er levnet dem nogen plads, ligesom af deres 
mangel i strengere byggede digte. I det 13:de og 14:de aar- 

- — -i 

*) Enkelte fortolkere antager kenninger, hvis bestemmelsesled ndgjöres af et 
adjektiv; saaledes læser vi t. ex. Grettis s. kap. 9: sæfarinn f dkr = skib (hvor 
der aabenbart skal forbindes: sæfarinn fåkr ranga, gen. plur. af rgng', sml. 
Gislason, Nogle Bemærkninger om Skjaldedigtenes Beskaffenhed etc. s. 314); Fms. 
II, 324 forbinder Egilsson: J^dlmaär Eroptr = kriger (medens Lex. poet. kon- 
struerer anderledes). 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? 261 

hundrede derimod stiger deres antal: Ylglundar saga, hvis 
fleste vers vel tilhorer det 13:de aarh.'s slutning (se Yigfus- 
sons udgave, s. VI) og Glsla s. Sürssonar fra det 13:de aarh. 
yder i sine manspngsvlsur et betydeligt antal kvindebenæv- 
nelser af denne art. Der kan vistnok ikke herske tvil om, 
at Bugge har ret, naar han mener, at disse virkelige halv- 
kenninger for en væsentlig del skyldes en urigtig opfatning 
af visse arter af tikend heiti, der samtidig forekommer som 
hovedled i kenninger. 

III. Personnavnes indflydelse paa mands- og kvinde- 

kenninger. 

M. F. Lundgren har i et arbeide betitlet Spår af hed- 
nisk tro och kult i fornsvenska personnamn, üpsala 1880 
s. 4^ udtalt sig om brugen af ordet dss og gudenavne i per- 
sonnavne og mandskenninger paa folgende maade: Aarsagen 
til denne bemærkelsesværdige lighed mellem poetiske omskriv- 
ninger og sammensatte personnavne synes mig hoist sand- 
synligt at være at söge deri, at en del gamle navneformer 
har udövet indflydelse paa den poetiske udtryksmaade; senere 
kunde ved gjensidig indvirkning yderligere overensstemmelser 
være erhvervede. S. 14 ff. siger han om valkyrjenavnes fore- 
komst som kvindenavne og i kvindekenninger: Just disse 
kvindenavne synes mig at være de monstre, hvorefter hg- 
nende omskrivninger oprindelig er dannede. Beviserne for 
disse satser mener nu Lundgren at have leveret i et fore- 
drag ved andet nordiske Filologmode, se Forhandlinger s. 
212 — 15, hvor ogsaa en tredie hovedkategori drages til, nem- 
lig mandskenninger med trænavne, under henvisning til de 
mythiske navne Vilmeiéfr (Hyndluljéd) og Bolporn samt old- 
svensk Oerthorn^ Ootstaver (oht. Sigistap) og navne paa 
-viper. 

Dette sidste punkt skal vi her sætte ud af betragtning, 
da de spinkle piller, hvormed paastanden er stöttet, langtfra 



262 Hj. Falk. 

formaar at holde den oppe: ti det er formentlig klart, at an- 
forselen af tvende norsk-islandske navne, der tilmed begge er 
hentede fra mythologien, og af et par andre fra nærbeslæg- 
tede sprog her ikke skal kunne tjene, vi vil ikke sige som 
bevis, men til sandsynliggjoreke af theorien. Hvis man vil 
give sig til at forklare store virkninger ud af saa spæde aar- 
sager, uden samtidig at paavise, hvordan disse efterhaanden 
har voxet sig store, kan man overhovedet faa frem hvadsom- 
helst: det gjælder her om, at causa ogsaa er causa sufficiens. 
Derimod har vi i mythologien, hvorfra digterne overalt og 
til alle tider har hentet en saa betydelig brokdel af sine 
billeder, en fuldgod hjemmel for disse omskrivninger, i den 
mythe nemlig, som fortæller om menneskernes skabelse af 
tvende trær (se ovenf.). 

Hvad angaar omskrivningerne med gude- (og valkyrje-) 
navne, hvis oprindelse af personnavne ei i detaljen er paavist 
eller lader sig paavise, skal vi til theorien i sin almindelighed 
forudskikke folgende principielle bemerkninger. Det er vistnok 
sikkert, at saadanne personnavne er urgamle, tildels vel ældre 
end de poetiske omskrivninger af denne art. Men fölger saa heraf 
uden videre, at de sidstnævnte er dannede med de forste som 
monster? Ingenlunde. Yi har godtgjort og vil fremdeles faa 
anledning til at paavise, at alle andre kategorier af omskrivnin- 
ger har langt naturligere kilder, det være sig i mythologien, 
sagnhistorien, den folkelige overtro eller i billeder fra natu- 
ren, og da her en henvisning til forestillingen om menneskets 
guddommelige afstamning (sml. t. ex. Rlgsl)ula) giver en fyl- 
destgjörende forklaring, synes da ikke mest ligefrem at an- 
tage, at her navnegivningen og digtningen simpelthen har öst 
af fælles kilde, mythologiens rige væld? Og lad os paa den 
anden side sammenligne disse navne og disse omskrivninger lidt 
nærmere. Hvilke gudenavne er det, som specielt skulde have 
dannet mönstret? Aabenbart fremfor alle Thor, hvis navn 
forekommer i et næsten uoverskueligt antal nomina propria. 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? 363 

Hans navn skulde vi altsaa vente at finde rigt repræsenteret 
i de poetiske betegnelser. Men merkelig nok forekommer 
porr aldeles ikke — ikke en eneste gang — i mandsken- 
ninger. Og dette factum viser sig ved nærmere undersögelse 
at have sin gode grund: i poesien bruges ho vedguddommenes 
egentbge navne som regel ikke i omskrivninger for mennesker. 
Det er hovedgudernes binavne, de hvormed de kaldte sig 
blandt mennesker (sml. Grimnismål str. 48, SnE. I, 114^®"^^), 
gudesönneme og overmenneskelige væsener, som indgaar i 
disse kenninger; fra grænsegebetet altsaa, hvor det guddom- 
melige og det menneskelige berörer hinanden, hvor benæv- 
nelserne for guder og mennesker modes i det halvguddommelige, 
det heroiske (sml. sigtivar^ åsa synir^ dsmegirj sigttva synir^ 
Hropts megir^ ösk-megir)^ det er fra disse enemerker, man 
hentede disse betegnelser. 

Efter at jeg nu, som jeg tror, har godtgjort, at ingen 
af kenningemes hovedkategorier skylder personnavne sin op- 
rindelse, er det tiden til at gjöre indrömmelser. Der gives 
nemlig, efter min mening, virkelig enkelte tilfælde, hvor en 
indflydelse af den omhandlede art lader sig konstatere; men, 
vel at merke, der er herved hverken skabt nye kategorier af 
omskrivninger, heller ikke har det til nogensomhelst tid væ- 
ret etableret som princip i skaldekunsten, at kenninger for 
mand eller kvinde kunde dannes ved abstraktion af person- 
navnes slutningsled. Vi gaar over til at dröfte disse tilfælde, 
der maa bedömmes hvert efter sine forudsætninger, idet der 
— som sagt — aldrig har existeret noget bevidst, direkte 
forhold mellem personnavne og omskrivninger som kategorier 
betragtet. 

Bugge antager i sin afhandling om Iduns æbler (Arkiv 
Y, s. 24), at de foryngende æblers vogterske har faaet sit 
navn Idunn ved en etymologiserende tilknytning til Od- 're'. 
Der gives overhovedet flere exempler paa, at navne anvendes 



264 Hj. Falk. 

efter sin appellativiske betydning ^). Ynglingatal str. 4 bru- 
ges kvindenavnet Grimhildr om en mare: her er grifn- ud- 
ledet af grima 'nat', og nattens Hild en kenning for mare. 
J>6rsdråpa str. 17 betegner mandsnavnet Hei^-rekr^ hvis slut- 
ningsled egentlig er en svækkelse af -nAr, got. reiks (fyrste), 
en jætte, hvortil grunden kun kan være den, at ordet er 
etymologiseret som 'hedens fyrste', af hei(Sr og reka. Denne 
sidste kenning er særlig instruktiv: der existerer nemlig i 
det oldnorske sprog ingen forbindelse som reka land eller 
pjo^t og dog har folkeetymologi gjort sig gjældende, efter et 
princip, som GIslason etsteds har formuleret omtrent saa- 
ledes: sprogene hylder, som menneskerne, satsen 'noget bedre 
end intet', og foretrækker en tilknytning, der ikke taaler kriti- 
kens skarpe lys, for et ordkomplex, hvori de ikke kan lægge 
noget aandigt indhold. Paa lignende maade har da navnet 
pjo^rekr aabenbart været deriveret af pj6<^ og reka^ tiltrods 
for, at verbet reka ikke findes saaledes brugt. Dette navn 
forekommer nu vistnok ikke som kenning, men derimod 
trende andre af samme fysiognomi, og som kun kan skylde 
disse egennavne sin tilblivelse: disse er folk-rekr 'fyrste', Hkr. 
s. 255 (i en strofe ^) af Sigvatr férdarson) og moldrekr 'jætte', 
SnE. I, 516 ^), med hvilken sidste kenning Gislason, hvis 
forklaring i iövrigt er noget 'afvigende *), i Aarb. f. nord. 



*) Hermed kan sammenlignes kenningerne hggg-ormr = spyd, Njala, Tggjar 
vdl'hygg = blod, SnE. 

*) Jeg læser denne strofe saaledes: raun er hins at Heinir \ hrælinnsmegu 
vinna \ peir gttu flug fleira \ folkréks en gi drekka^ d, e. raun es hins, at 
Heinir megu vinna fleira en drekka folkréks gi : peir gttu hralinns flug (an- 
gaaende etja se Fritzner * etja 3). 

*) Denne strofe tyder jeg med Gislason 1. c. saaledes : esat undjaräar hgslu \ 
— oräbrjötr Dgnum f ordar \ moldreks — munka valdi \ mæringr enn pü næri 
d. e. ingen fyrste paa jorden (eg. under verdenstræet) er Gud (eg. munkenes 
behersker) nærmere end du, Daners beskytter. 

*) Ligesom Gislason i sidste led ser substantivet rekkr^ saaledes Egilsson 
Lex. poet. i félkrekr et adjektiv rekkr = rakkr. Imidlertid har codices begge- 
steds enkelt k. Ogsaa er en jættekenning 'muldens behersker' at foretrække for 
'muldens mand'. Et adjektiv rekkr — rakkr turde vistnok muligens foreligge i 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? 265 

Oldk. f. 1868, 8. 359 — 65 sammenligner jættenavnet Aurnir 
(af aurr 'grus'; Grottas. 9, Fms. VI, 403. 2, Bergbua l)ättr 
og remserne) og fröns folk; samt aur-rekr 'jætte eller dverg' 
i Korm. s. str. 81 {aurr eks drykkr = poesis ^). En 
sidste kenning er vistnok ikke ligefrem dannet, men omfor- 
met saavel ideelt som formelt efter ovenstaaende: dette er 
land-reki = ags. larid-rica^ hvoraf SnE. I, 516 har folgende 
mislykkede, men interessante forklaring: pvi heitir hann (o: 
konungr) svå (ni. iandreki\ at hann rekr her um land an- 
nar r a konung a^ eSa rekr her or sinu landi; altsaa: reka 
land i betydningen styre et land var dog Snorre for kritisk 
til at acceptere! Det resultat, vi naar til, er saaledes fol- 
gende: de omtalte kenninger paa -rekr (og -reki) er formede 
(resp. omformede) efter nomina propria efter monster af an- 
dre kenninger af lignende typus '). 

Ligesom disse er de eneste mandskenninger, der her kan 
komme i betragtning, saaledes frembyder ogsaa kvindeken- 
ningerne kun et saare begrænset antal. Jeg antager her 
overalt analoge forhold med dem, som ved de netop behand- 
lede omskrivninger ligger saa klart i dagen: om nogen ab- 
straktion af sammensatte kvindenavnes slutningsled uden be- 
stemt tilknytning til allerede givne ord, der bruges eller kunde 
tænkes brugt i kenninger — saadan er nemlig Lundgren's 
opfatning af forholdet ved unnr og frO^r^ se Forhandl. — 
kan intetsteds være tale. Jeg skal her strax belyse denne 
sats ved en sproglig analogi, hvor de psychologiske forholde 

den af Fritzner Ordbog ^ fra Stjorn citerede sammensætning skil-rehJcr C= sMl" 
rikr)t mindre sandsynlig i eirekks, Gisla s. s. 25. 1; men i verset i Heimskringla 
er ordet substantiv, og her slipper man ikke ud med substantivet rekkr 'mand, helt'. 

^) Ogsaa j6-rekr 'björn' og jgrmun-rekr 'oxe' turde bero paa om tydning af 
personnavne. Efter Bugges mening har nomina agentis dannede af verber med 
kort vokal foran enkelt 'konsonant altid n-suffix: istedetfor hræ-vaar 'gladius' 
har andre hss. 'Varctr; sopp-drepr 'boldtræ' citeres i Oxf. Ordb. fra Vigl. 24: jeg 
kan ikke finde ordet i Vigfussons udgave af sagaen (derimod vel knatt-drepa f.). 
Usikker er tydningen af gan(d)'r€kr 'ventus' (sml. él-reki). 

*) Gest-rekt i Ketils s. hængs s. 132 er et blot fingeret navn. I Gautreks s. 
s. 9 sættes navnet Gaut-rekr i forbindelse med verbet reka. 



266 Hj. Falk. 

maa være af væsentlig ensartet natur. Det turde være al- 
mindelig bekjendt, at composita, saavel fra betydningens som 
fra formens side, kan öve indflydelse paa usammensatte ord; 
vi skal nævne nogle exempler paa det sidste: svensk nypon af 
sammensætningen med torn- ^), gotlandsk tig el af hestigelj 
engelsk drake af ags. ened-raca, mlat. demnare af condem- 
narCj norske dial, sigda for igda af genitiviske sammensæt- 
ninger, drima i SnE. I, 563 blandt orrostu heiti istedetfor 
prima: i composita, som t. ex. eggprima^ kan p gaa over til 
e' eller d (saaledes ogsaa dres- : pres-^ SE. II, 561?); paa 
samme maade synes i SnE. I, 538 — og dette exempel in- 
teresserer os her særlig — i udtrykket: kona er ok kgllut .... 
run buanda sins formen run at have fortrængt det sprog- 
rigtige runa ved indflydelse af kvindenavne. Betingelsen for 
en saadan paavirknings indtræden er selvfolgelig den, at 
det sammensatte ord i hyppighed overgaar det usammen- 
satte. Men paa en ligefrem selvstændiggjorelse af et ikke 
længer existerende sammensætningsled eller, hvad der kom- 
mer ud paa det samme, af en afledningsendelse kjender jeg 
intet exempel og tviler paa dens forekomst inden den na- 
turlige sprogudvikling ^). Det maa da ogsaa for kenninger- 
nes vedkommende være det methodisk eneste rette, forst og 
fremst at forsöge sig ad den her anviste vei, hvorved al tale 
om kunstige orddannelser falder bort. Yi gaar over til de 
enkelte punkter ^). 

Einarr Glisson, der horer det 1 4:de aarhundrede til (c. 1350), 
anvender i to kvindekenninger ordet unnr som hovedled: unnr 
of nis jar^ar (Bisk. s. II, 19. 1) og unnr unnar elda (Bisk. 
II, 174. 4). Der spörges nu, om vi heri har at se Æges- 

*) Sml. tysk fusa-tapfe (og verbet tapfen) samt n. dial, huståyveh 
^) Jeg tror saaledes ikke, at t. ex. inde nogensinde uden folkeetymologisk 
tilknytning til et bestaaende ord kunde antage betydningen 'kvindeligt væsen'. 
•) Ordet flo6ä^ hvorom Bugge Arkiv IV, s. 118 f. har handlet, kommer her 
ikke i betragtning, da det allerede tilhorer den ældste folkelige poesi (forekom- 
mer t. ex. i Håvamål). 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? * 267 

datteren Unnr^ TJtfr^ eller om det er kvindenavnet TJnnr^ der 
ved sin hyppige brug som slutningsled i kvindenavne (hvor 
rigtignok paa Einars tid kun formen -unn anvendtes) har 
faaet sin betydning afbleget til en abstrakt betegnelse for 
kvinde. Jeg formidler begge disse alternativer: vistnok er 
det saa, at Ægesdotrene efter skaldepoesiens technik aldrig 
bruges anderledes end som personifikationer af bölgerne og 
saaledes ikke kan indgaa som hovedled i kvindekenninger, 
men Unnr danner forsaavidt en undtagelse, som en enkelt 
sen digter, forledet ved ordets anvendelse i nomenklaturen, har 
grebet feil med hensyn til de klasser af væsener, blandt 
hvilke valget her er tilladt ^). — Ordet fntr forekommer i 
flere kvindekenninger, hvis bestemmelsesled betegner smykke 
eller klædningsstykker (desuden blandt kvenna heiti SE. II, 
490); i Grettis s. kap. 86. 1 opfatter J. forkelsson (gjdlfrs 
fagrlogs) frtSi som vokativ. Som nomen proprium forekom- 
mer Frigir) i FJ9lsvinnsmål blandt Mengl9d's (vistnok Freyja) 
tjenerinder sammen med det ensartede Blitf{r\ egentlig personi- 
fikationer af kvindelige egenskaber. Der er ingensomhelst 
sandsynlighed for, at Frt^{r\ mere end de andre halvt over- 
menneskelige skabninger (med undtagelse af den helt guddom- 
melige Mr\ hun regnes sammen med, skulde være optagne 
blandt de poetiske omskrivninger, dersom ikke netop dette 
ord udgjorde en saa hyppig endelse i kvindenavne. I andre 
tilfælde turde et ords forekomst i navne have ikke bevirket, 
men fremmet dets anvendelse i kenninger, saaledes ved Geréfr 
og pru&r^ der begge optræder uforholdmæssig hyppigt i digt- 
ningen, maaske ogsaa Ounnr og Hildr o. a. 

Sluttelig endnu dette. Hvis islandske skålde med hen- 
sigt dannede kvindekenninger af kvindenavnes slutningsled, 

*) Eimeligvis er Unnr som kvindenavn intet andet end Ægesdatteren; paa 
samme maade er i oldsvensk Kolga et kvindenavn. Om disse vandmöers oprin- 
delige identitet med valkyrjerne handler Lundgren, Spår af hednisk tro etc. 
s. 28. Vi har her et fornyet bevis paa, at personnavne og de digteriske om- 
skrivninger gaar hver sine veie. 



x' 



268 Hj. Falk. 

uden andet princip end dettes hyppige brug og deraf fly- 
dende anvendelighed som rent abstrakt kvindebenævnelse, 
hvorfor kom da t. ex. ikke {')bjgrg^ hvoraf GIslason Aarböger 
f. 1870 s. 13P opregner 19 forskjellige navne, eller (-)Hdr, 
der i talrighed overgaar (-)/n^r, eller (')rün eller (-)Äeé^r i 
betragtning, men kun saadanne, ved hvilke associationer af en 
eller anden art er med i spillet? Allerede den omstændig- 
hed, at en saadan klasse af omskrivninger aldrig omtales af 
de gamle grammatikere, taler mod antagelsen af, at en be- 
vidst virksomhed har fundet sted; den rent sporadiske op- 
træden beviser, at her intet bestemt princip for dannelse af 
kenninger foreligger; og den omstændighed, at der overalt 
findes andre tilknytninger, viser os forholdets sande natur, 
det instinktive og ureflekterte derved. 

IV. Oversigt over det poetiske udtryks udvikling. 

Yi har i det foregaaende atter og atter seet, hvor- 
ledes de poetiske omskrivninger fra at være levende billeder 
i tidens lob er blevne til döde formler, derved at de myther 
og anskuelser, hvori de havde sin rod, er glemte eller af- 
blegede. Dette var t. ex. tilfælde med omskrivningerne af 
guld ved jættens tale, af skjold som Ulls skib og mange an- 
dre. Vi skal nu behandle nok en herhen horende klasse af be- 
tegnelser, hvor Snorre — ligesaalidt som nogen anden af de 
gamle grammatikere — end ikke gjör det ringeste forsög til 
en forklaring, hvor önskelig en saadan end kunde synes, være 
sig af fornem ligegyldighed ligeoverfor folkelige overtroiske 
forestillinger, eller — hvad der turde være vel saa sandsyn- 
ligt — fordi han ingen tilfredsstillende oplysninger havde at 
forebringe. Dette er betegnelser af sindet som troldkvindens 
vind, en omskrivning der bærer et præg af urælde paa sin 
pande. Om sindet eller sjælen tænkt som et vindpust (sml. 
lat. animus og anima^ oldn. gnd og andi) handler Grimm 
Mythol.^ s. 786. At der tillagdes huen en dæmonisk karak- 



Med kvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? 269 

ter, er naturligt, naar man overveier, hvorledes det nærmest 
er som ustyrlig lidenskab, at for et primitivt folk sindet viser 
sin existens og magt Interessant er selve ordet for 'sind' 
eller 'forstand', d^r, der tilhorer samme rod som adjektivet o^r 
'rasende' — og vel ogsaa som sanskrit väta- 'vind' ! Det var om 
natten, at troldkvinder og volver sad ude og seidede (sml. 
Grimm, Mythol.^ s. 995 f., 1006 f., 1010 ^), og hvad deres 
seid særskilt var rettet imod, fortæller Eddaen os: sei^ hug 
leikififij hun gjorde folk vanvittige ^), siger Ypluspå om 
Heidr ^); om sindet paa virkende galdre (og runer) taler Hå- 
vamål 146, 155, 161; om troldkyndige kvinders magt over 
ens sind handler Håvamål 113 — 14. Men vi har ogsaa mid- 
ler til en nærmere bestemmelse af de forestillinger, hvormed 
de behandlede kenninger er knyttede sammen. I Håk. g. s. 
kap. 26 læser og konstruerer jeg: gramr jgfra^ hinn es gat 
yfrinn byr måna osk-Bdnar *), g er r a hltfa sér L geirv\fa 

*) En direkte nordisk parallel (sml. kveld- ^ myrk rtcta) til oldhöitysk naht- 
fara 'hex' giver SnE. I, 466, hvor endel troldkvindehenævnelser opregnes [NB. 
det oprindelig kollektive ord troll betegner, ligesom gifr, specielt troldkvinde: 
herved tror jeg, at Bugges indvendinger Arkiv II, 215* kan bilægge*]: læse- 
maaden i leß udfyldes naturlig til ndttfara, indecl. adj., hvorved vgrä n, bli- 
ver en træffende betegnelse for hex (vgrd! sing, til varäir). — Eller er nåttfara 
genitiv af *nåttfari m. 'månen' (sml. Ijåsfari m. 'solen', myrkfara f. 'natten')? 
Kan læsemaaden vgrä nafjardkir forstaaes som vgrä jaräar nafs = 'maanens 
kvinde' (man ventede himins naf, men maanen var jo ogsaa knyttet til jorden 
ved sin bestemmelse at oplyse denne)? Isaafald kunde man i Sonatorrek str. 13 
muligens læse: måna barna (hs. w* bjarnar). Ogsaa kenningen tungl sjgt- 
Hrungnis (SE. I, 464) turde da forklares som tungl- Hrungnis sjgt = seid- 
manns hjün (sml. vilsinn vglu nedenf.) Se nedenf. i texten. 

') Denne opfatning, som jeg er kommen til uafhængig af andre fortolkere, 
er fornylig ogsaa fremsat af F. Jönsson i hans Edda-udgave. — Om paahexet 
vanvid se Grohmann, Aberglaube s. 200; Wuttke, Der deutsche Volksaber- 
glaube, s. 252. Omtales maa ogsaa svensk gan 'gal' (se Rietz): gael. gon 'fpr- 
hexet', oldn. gandr 'trolddom' = irsk gonod 'forhexelse' : engl, yond 'afsindig'. 

*) Tilföielsen: æ vas angan \ illrar brudar turde muligens udsige, at det 
især var elskovsraseri, hun opvakte (om kjærlighedsgaldre se Havam. 161). 

*) Cod. AM. 35 har oskvan^^ AM. 37 har ols kvanar, den kjöbenhavnske 
udgave af Hkr. har ods kvdnar^ Peringskjölds Ops qvanar, ösk-kvdn kan, som 
et digterisk ordj foruden den ordet af F. Jonsson, Egils saga s. 422, tillagte passi- 
viske betydning 'önskeviv' (erwünschtes weih ; sml. ösk barn adoptivbarn, i prosa, 
og biä-kvån i poesi), endnu have to betydninger, nemlig enten 'jord' (sml. ösk-vif 



270 Hj. Falk. 

snerru. byrr mdna osk-Rdnar er en omskrivning for 'mod'; 
mana ösk-Bdn er 'troldkvinde', egentl. 'den der med sine 
(tryllekraftige) önsker henvender sig til maanen'. Rån er 
trolddommens og den magiske lægekunsts gudinde: derfor kan 
hun kaldes Gymis vglva paa samme tid som hun opregnes 
blandt åsynjerne ; hos Brage kaldes Hild ætfa v^ of -perris ^ osh- 
Rån ^) og lige efter med en kenning, der netop udsiger det 
samme: dreyrugra henja^bæti-prudr; det er isandhed ikke 
let at indse, hvorledes den trolddomskyndige Hild saavel som 
troldkvinder i sin almindelighed skulde kunne 'kennes' bedre. 
Yed seiden var altsaa maanen nödvendig, det er fra den, at 
fortryllelsen udgaar. Forestillingen om maanens indflydelse 
paa sindet er ældgammel (sml. Bibelens lunaticus); hertil 

qs. oska vif) eller 'gift kvinde som önsker sig noget*. Fölgelig kan Jonsson's tyd- 
ning af dette sted — som mildest talt usikker — ikke tages til indtægt for hans kon- 
jektur Jf dna brüäar Sonatorrek str. 13. Isandhed, hvor staar det fortalt, at Mani 
er en jotun og gift med en troldkvinde ? SE. I, 56 benævnes hans fader ^madr . 
Ogsaa den omstændighed, at Sol SE. I, 118, 556. 3 regnes blandt åsynjeme og 
ikke har faaet denne rang ved giftermaai med nogen ås, synes at tale mod, at 
hendes broder Mani uden videre ansættes som jotun, da dog forholdet Ban: Aegir 
ikke er analogt. B. M. Olsens tydning i Aarboger f. 1886, s. 195 ff., udgaar fra 
et 61 n. = oht. wuol nederlag, odelæggelse, der skal foreligge i SnE. II, 102. 1; 
denne forklaring har foruden andre svagheder specielt den, at ordet éVs all- 
sten sberettigelse afhænger af et eneste hs.'s læsemaade; ti i SnE. II, 102 er, 
som tidligere paavist, at læse d7, og de ovrige af Olsen anforte ord er ikke at 
stille hid: oldn. ælt n. er afledet af adj. æll (ala), det norske verbum ola har 
begrebsligt intet tilfælles med oht. wuol. 

^) Jeg befinder mig her i det tilfælde ikke at kunne erklære mig enig med den 
udmerkede fortolker af skålde vers B. M. 6 Is en i hans udvikling s. 18' af hans 
afhandling om Kormak's vers (uden forsaavidt angaar hans kritik af F. Jons- 
son's og Gering's forklaringer), og mine grunde er folgende: 1. haandskriftemes 
læsemaader taler afgjort for osk-Bdn; 2. det er mig umuligt at indse, at 
udtrykket æda^perrir ikke skulde kunne betegne 'blödningens stansning', men 
derimod 'aarernes udtörren, resp. aareladning' : verbet Perra betyder i ethvert 
fald ligesaavel 'aftörre' som 'udtörre'; 3. det er vistnok saa, at geirr i poesien 
metaforisk kan betegne et hvilketsonihelst spidst redskab, saaledes en lancet 
men hermed er askr^ der egentlig betegner et lanseskaft og som pars pro toto 
kan anvendes om den hele lanse, ingenlunde analogt: ti det begreb af spidshed 
eller skarphed, der inhærerer ordet geirr er ved askr i ethvert fald kun sekun- 
dært tilstede; et epitheton som t. ex. bitr vilde passe paa geirr, men ikke 
paa askr (derimod: skafnir askar ^ hvitir askar); ordenes metaforiske brug er i 
den klassiske skaldedigtning overalt behersket af den strenge smag. 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? 271 

sigter vel V^luspå str. 5: ^måni pat ne vissi^ \ hvat hann 
megins åtti'; %eiptum skal måna kveäja\ siger Håvamål 
str. 137; i den islandske folketro lever ideen endnu: 'hvis 
maanen skinner paa en svanger kvindes bryst, bliver fosteret 
maanesygt', heder det blandt viti i J. Årnasons fslenzkar 
J>j6dsögur n, s. 546 *). 

Medens nu saadanne omskrivninger som de her nævnte 
ugjenkaldelig har tabt sin malende kraft og evne til at frem- 
kalde ideassociationer, ligemeget om senere spekulationer 
ved sindrige fortolkninger har forsögt at indblæse dem et 
kunstigt liv, eller ei, er der andre tilfælde, hvor den op- 
rindelige anskuelse er gaaet tabt for bevidstheden, men 
hvor accessoriske forestillinger efterhaanden har indtaget 
den ledige plads og opbygget en ny kategori paa den gam- 
les ruiner. Et exempel herpaa er troldkvindenavnes an- 
vendelse til at betegne vaaben. Det er i den klassiske 
tid blot oxen, der betegnes ved kenninger med trold- 
kvindenavne, sml. SnE. I, 420: øxar kalla menn trollkvenna 
heitum ^); sammenligningspunktet synes at være den larmende 
lyd (se F. Jönsson, Tindr Hallkelssons vers, Aarb. f. 1886, 

*) Paa dette sted har cand. mag. Hjalmar Pettersen gjort mig opmerk- 
som. — Om maanesyge i tysk folkeovertro se t. ex. Wuttke, Der deutsche 
Volksaberglaube, s. 282, 353, 367. — Forestillingen om maanens forhold til 
trolddom tilhorer ogsaa den klassiske oldtid. Herom meddeler min ven, hr sti- 
pendiat P. N. Østby mig folgende: 

Maanegudinden Luna identificeres mod tryllegudinden Hekate. 

Efter Horats' satirer I, bog 8, v. 21 maa hexene vente med at samle ben 
og giftige urter paa kirkegaarden, indtil maanen er kommen frem. 

Medea venter tre nætter paa fuldmaanen, för hun paa Jasons bön ved sine 
tryllekunster kan forynge hans fader (Ovid. Metamorph. VII, v. 179 f.). 

Trylleurter skulde skjæres med kobbersigd i maaneskin. Vergil. Æ neis IV, v. 513. 

Hexene kan trække maanen ned fra himlen ved sine tryllesange. Horats' 
epoder V, v. 46 og XVII, 78; Vergil. Ecloga VIII, v. 69. 

Hos Theokrit II, 10 siger troldkvinden: Saa vis dig dog maane! ti dig vil 
jeg anraabe i min sang, du tause guddom! 

*) Dersoin exemplet SnE. I, 430 stemmer med texten: øx heitir trgllkona 
hlifa, maa ^fjgrnis brå^ betyde skjold, men udtryk som hrynflagä^ saknar gif r, 
snerru Gjålp, fjgrnis Fåla, ben-GrØr, T^dlm-Gridr, o. desl. gjör overskriftens 
nöiagtighed tvilsom. 

18 



272 Hj. Falk. 

S. 360). Tildels spiller ogsaa mythen om de sol og maane 
i ulveskikkelse forfolgende trold (resp. i troldeham forföl- 
gende ulve, Vsp. 40) ind *), sml. udtryk som: hrynju otti 
knåtti hita gunnar soly HR., solgagarr seilar heit leggi^ 
Tindr Hallk. (sml. mdnagarmr)j Håla hlifr-solar^ SE. II, 
122. 3, gtfr nausta hlakks hlémåna p6rdr Sjåreksson, idet 
det ene billede har fremlokket det andet. Efterhaanden har 
nu den oprindelige betydning af disse öxekenninger, hvorom 
de gamle grammatikere intet ved at berette, maattet vige for 
den til grund for de sistnævnte udtryk liggende opfatning, 
og konsekvensen heraf drages med ubönhörlig logik: pess lutar 
trgll er alt (saa maa læses) sem pat måfyrirfara^ siger SnE. 
n, 513, og ligedan SnE. II, 429; gll vdpn eru trgll .... 
hUfa, SnE. II, 512. 

Vi gaar over til at omtale et punkt, som kan siges 
baade at være aarsag til og folge af det forfald i det poetiske 
udtryks levende anskuelighed, som hidf orte den stereotype skal- 
dedigtning; vi mener den forblandning af omskrivningernes for- 
skjellige kategorier, hvis nærmeste grund er at söge i en mis- 
brug af den licens at anvende afledede kenninger (se nedenf. 
om n^gervingar), Saaledes synes der at have været tvende 
grundformer for guldkenninger udtrykt ved navne paa vand, 
nemlig Binar målmr^ der allerede forekommer Sigurdarkv. 
Fåfn. III, 16 og henviser til Nivlungesagnet, og Ægis eldr 
eller Ijos^ der forklares i indledningen til Lokasenna saaledes: 
^par (hos Æge) var l^sigull haft fyr elds lj6s\ og med no- 
gen sandsynlighed la.der sig tilbagefore til morildens lyse 
guldfarve. Allerede temmelig tidligt tillod imidlertid digtere 
sig for Rhin og havet at indsætte hvilkesomhelst benævnelser 
for vædsker, og de tvende klasser faldt herved fuldstændig sam- 
men: man fik t. ex. kompromisudtryk som eldr å (sml. SnE. 
I, 338) eller Binar hal (SnE. I, 708. 2), ja allerede i Bjar- 

*) En troldkvinde benævnes af Brage eldsolar bgl, d. e. bgl sölar elds (sml. 
SnE. I, 57: paäan tynir söl skint sinu). 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? 273 

kamål (skjönt tvilsomt, om i et oprindelig til digtet horende 
stykke): éldr örunar ved siden af det ældre Binar rau^- 
mdlmr. — Ligeledes har en sammenblandning af skjolde- og 
sverdekenninger fundet sted. Det heder SnE. I, 420: skildir 

eru kalla^ir sol etfa tungl .... skipsins; saadanne 

kenninger er heller ikke sjeldne: skipsol^ hl^rsol^ hlyrtungl^ 
o. a.; jeg er tilböielig til at se dem i forbindelse med ud- 
trykket s6l'bor& eller soUhyr^i om rælingen (SnE. II, 443 
kaldes skibet solbor&s goti\ og da dette prosaiske udtryk selv- 
fötgelig ikke kan skyldes de nævnte kenninger, antager jeg, 
at den nautiske terminus solbor^ — der muligens oprindelig 
er sammensat med soli m. grundstok (se A^sen under sole) 
— kan have influeret den poetiske udtryksmaade, idet jo 
rælingen jevnlig dannedes af en skjoldrække, saa meget mere 
som sammenligningen ellers er træffende nok 0; det er ial- 
fald at merke, at Snorre ikke nævner mani i disse omskriv- 
ninger, og hvor dette ord forekommer saaledes brugt, tor dette 
hænge sammen med udviklingen af ordet tungVs betydning. 
Urtypen for de herhen hörende sverdkenninger synes at være 
'Odins ild' (sml. SnE. I, 336: i Valhgllu våru svertin fyrir 
éld\ dernæst 'hjælmens eller brynjens ild' (SnE. I, 428) eller 
'kampens, valkyrjens eller hærkongens ild' (SnE. I, 420: 
våpn . . . skal kenna til orostu ok til Otins ok valmeyja ok 
herkonunga)] videre kan for eldr indsættes sol (sml. SnE. I, 
624: gengr hon (o: sol) fyrir eld i gllum kenningum) eller 
tungl eller mani (sml. SnE. II, 4282'-2^ 512«-'^). En 
kenning som sol Svglnis éla for sverd (Fms. II, 317. 1), 
sammenlignet med gunnar sol = skjold (HR. 31), viser for- 
blandingen; mor^-rgtfull oversætter Egilsson Lex. poet. med 
'sverd', mor&sol först med 'sverd', derpaa med 'skjold'. 

Medens i den klassiske skaldepoesi omskrivningerne er 
hentede fra de samme kilder, hvoraf al digtning öser, dykker 

*) Omvendt kaldes solen hly-skjgldr, Gd. (sml. SE. II, 162 om aptrheiäilig 
metaphora). 



274 Hj. Falk. 

der i en senere periode nye udtryk op, der er uden rod i 
mythologien og i folkelige forestillinger, unaturlige og sto- 
dende. Saadanne er t. ex. mandkenninger med jotunnavne. 
Allerede Snorre siger SnE. I, 334: kennt er ok (se. maår) 
vitf jgtna heiti^ ok er pat flest hå(f e^a lastmæli^ og SnE. II, 
498 uden indskrænkning: kennt er ok til jgtna {e^a dver go). 
Fra den klassiske digtning kan kun nogle faa exempler an- 
föres, hvilke som staaende paa grænsen af denne regel og 
gudebenævnelsers anvendelse er vel skikkede til at vise den 
nye lovs opkomst. Disse exempler er: Mimir^ et midt mel- 
lem gude- og . jætte verdenen staaende væsen; midjungr (sml. 
SE. II, 497 og 628): det er et spörsmaal om ikke midjungr^ 
der efter sin etymologi betegner den i midten, midt mellem 
to partier staaende, oprindelig er et tilnavn til Mime, der 
netop indtager en saadan stilling; angaaende Ægir anser jeg 
det nu for utvilsomt, at Gislason (CEgir og Ægir) har 
truffet det rette, naar han antager, at i kenninger overalt 
nomen agentis ægir er at læse; Narfi opregnes ikke blandt 
jgtna heiti (Narve i oldsvensk mandsnavn). Först i SnE. II, 
634 horer vi noget om, at kvinder omskrives ved troldkvin- 
denavne, 'e/ illa skal kennä'] herpaa yder den gamle tid 
intet exempel: Ban var jo en åsynje, Nauma nævnes ikke 
blandt remsernes jættekvinder, derimod SnE. II, 490 i kvenna- 
heiti okend: hun har da vel indtaget en mellemstilling. I 
Brot af Laufåss-eddu belæres man endvidere om, at kvinder 
kan omskrives ved maskuline træbenævnelser (allerede Uppsala- 
edda SnE. n, 319 har: gllum vi^ar heitum)^ og ved konge- 
navne ^) (ligesaa SnE. II, 513), at de kjendes til kampen 
og til soen, etc.: altsammen hoist paafaldende sager og vidt 
fremmede for de gamle skaldes technik. Ligeledes beror den 
SnE. II, 428 givne anvisning: skip må kalla d^ra heitum ok 
fug la vistnok paa misforstaaelse af ordene hrqfn og valr i 

*) Det SnE. II, 632 anförte vers synes misforstaaet; jeg konstruerer: ?o/(^ftt«^r 
(o: fyrsten) verr måferils hauka (sml. II, 428) Ignd randar lauk. 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? 275 

skibskenninger: disse er nok her de bekjendte hestenavne 
(SE. I, 482. 3; se Gislason, Njåla II, 228 ff.). 

I Eddaen og hos de ældre skålde er omskrivningerne 
stedse konforme, billedet helt gjennemfört. Saaledes Regins- 
mål str. 16: hvem rider der paa Rævils heste henad de hoie 
böiger, det brusende hav? seglhestene er besprængte med 
sved, ei monne havgangerne staa sig mod vinden. Ynglinga- 
tal str. 39 om en indebrændt konge: pas huspjofr \ hyr jar 
leistum \ go^konung \ igegnum steig. Håkonarmål str. 7 om 
blodbadet: svarra^i sårgymir \ d sverda nesi^ \ fell flö^ 
fleina \ i fJQru Stordar. J)6rsdråpa str. 16: {porr) svalg 
handa hrapmunnum lyptisylg stu. I Hallfreds Håkonar- 
dråpa beskrives jarlens erobring af Norge i en fremstilling^ 
hvis billeder helt igjennem er hentede fra giftermaal. Håtta- 
tal leverer under navn af n^gjgrvingar (str. 6) et exempel 
paa en saadan til det yderste gjennemfört congruens i bille- 
det. Det modsatte af lignelsens vedligeholdelse kaldes nykrat 
eller finngålknat^ hvorimod SnE. paa flere steder med rette 
advarer, skjönt den noget senere skaldepoesi yder exempler 
nok derpaa. Paafaldende er herved alene benævnelsen 'w^- 
gervingar\ der synes at forudsætte en udvikling netop modsat 
den her statuerede. Og dog bruges denne terminus saaledes 
overalt i den prosaiske Edda, — undtagen paa et sted; men 
dette ene sted giver os rigtignok ogsaa nöglen ihænde til den 
rette forstaaelse. Stedet findes SnE. I, 338 og lyder saaledes. 
hin yngri skåld hafa ort eptir dæmum hinna ggmlu skålda 

, en sett st^an ut i hålfur pær^ er peim pottu likar 

vi^ pat er fyrr var ort^ svå sem vatnit er sænum^ en åin 
vatninUj en lækr ånni; pvi er pat kallat n^gervingar alltj er 
ut er sett heiti lengra {v. 1. hoti firr) en fyrr finnst. Disse 
mere afledede kenninger var især brugbare og forstaaelige, 
hvor et billede gjennemförtes i flere af sætningens led: deraf 
den forandrede betydning, som alle fortolkere (f. ex. Möbius, 
Håttatal II, s. 117; B. M. Olsen, Den tredie og fjerde gram. 



276 Hj. Falk. 

afh., 8. 315) uden kommentar opförer som den oprindelige 
og eneste. 

Tilslut nogle ord om stilen. Man har fundet denne 
overvættes kunstig og lagt skylden paa det indviklede me- 
trum. Jeg tror, at denne side undertiden er blevet noget 
ensidig fremhævet, at ogsaa ordföiningens eiendommeligheder 
i sin oprindelse er poetiske virkemidler, hvis reelle betydning 
det gjælder at udfinde. Saaledes har vistnok ordenes om- 
sætning, hvorved subjektet skilles fra sit prædikat, adjektivet 
fra substantivet osv., oprindelig havt samme öiemed som den 
angelsaxiske variation, hvorved et allerede nævnt begreb gjen- 
optages, nemlig den at tvinge tanken til at fastholde flere 
forestillinger paa en gang for saaledes at frembringe et an- 
skueligt billede af en situation, idet herved det efterfölgende 
forudgribes og det i forveien antydede gjenoptages; der ligger 
i denne bestræbelse efter at bringe samtidigheden til at træde 
sterkere frem en tilnærmelse til maleriets kunst. Ganske det 
samme gjælder sætningsforbindelsen, specielt den fremtræ- 
dende tilböielighed til at lade hver halvstrofe danne en pe- 
riode, hvis hovedsats findes i förste og sidste linje og saaledes 
omslynger de indskudte bisætninger. Hvad 'staalet' angaar, 
har dets hensigt aabenbart været den at indordne bitanker 
(en begrundelse, et subjektivt udbrud el. lign.) under hoved- 
ideen. Endelig kan merkes den mellem en strofes halvvers 
eller mellem en halvstrofes förste og sidste linjer hyppigt fore- 
kommende parallelisme, der har sit sidestykke i den hebraiske 
poesi. Ogsaa paa stilens omraade gjör tildels det samme for- 
fald, den samme forstenelse sig gjældende som ved de poetiske 
omskrivninger, hvad her ikke nærmere kan udfores. 



Vi har i det foregaaende forsögt at eftervise, hvorledes 
skaldenes udtryksmaade i sin oprindelse helt og holdent er 
naturlig, om man saa vil: folkelig, hentet fra mythologiske 



Med hvilken ret kaldes skaldesproget kunstigt? 277 

Og sagnhistoriske træk, fra folkloristiske forestillinger, fra na- 
turen som sammenligninger og personifikationer. Den billed- 
rigdom og det ideassociationernes glimrende spil, der udmerker 
den gamle skaldedigtning, repræsenterer vistnok i sin sterke 
udvikling en eiendommelig smagsretning, men denne smag 
deltes af det hele folk, der er ikke tale om en for den store 
masse uforstaaelig jargon. Men vi har endvidere paavist, 
hvorledes de i mythologien og folkloren bundende figurer, 
eftersom disse myther og forestillinger afblegedes og uddöde, 
maatte tabe i malende kraft og i evnen til at fremmane hos 
tilhorerne kjære erindringer om gjenstandene for deres barn- 
doms fantasi, for deres beundring eller for helhg ærefrygt. Og 
ikke bedre er det gaaet med de övrige, især fra personens 
beskjæftigelse hentede, omskrivninger Ti det er klart, at 
selv om man engang har fundet et anskueligt udtryk, er 
man derfor ikke hjulpen for bestandig; den stadige benyttelse 
slöver evnen til at se det malende i det, omskrivningen taber 
sin sanselighed, den bliver forslidt, farvelos og stereotyp. 
Saaledes ser vi da, at der efterhaanden lægges stedse mindre 
vægt paa, at omskrivningerne skal være betegnende, afpas- 
sede efter og henspillende paa situationen, f remsprungne af 
digtets stemning og grundtanke. Snart er de intet mere end 
stas og ordprunk og lærdoms bram. I den geistlige poesi 
betegnes oftere en fredelig bonde eller prest med en kenning 
for kriger eller sömand, en fattig mand med et udtryk, der 
egentlig betegner en gavmild mand eller fyrste osv. Höide- 
punktet af denne kenningemes mekaniske anvendelse naaes i 
rimerne; omskrivningerne er her i regelen betydningslöse, hyp-, 
pig rent ud vildledende. Paa samme tid aftager kenningemes 
interne omraade; den ældre skaldepoesis frihed og bevæge- 
lighed og fine nuancer gaar tabt. 

Kristiania i august 1888. 

Hj. Falk. 



-»-«o«.o-«- 



Um ordid vigg. 



Visuhelminginn eptir Tind Hallkelsson: 

kent hefir heggr at höggva 

hræhirtinga sævar 

veSreggjundum viggjar 

veggs ni^r um pat skeggi 
hefur Sveinbjöm Egilsson lagfært (Shl. XI 124*— 125; Fms. 
XI 138; XII 239; Lex. poet). Hann hefur ritad heggr 1 
stad hægr; hirtinga i stad birtingum; sævar i stad senar; 
ritad ve&reggjundum i einu or di; niéfr 1 stadinn fyrir ni&z. 
Um tetta kernst dr. Konrad Gislason (i Nj. II 396, athgr.) 
svo ad ordi, ad S. Egilsson hafi farid ågætlega med lænnan 
visuhelming, l)6tt hann, ef til vill, hafi eigi alstadar hitt hid 
rjetta ("der er bleven ypperhg behandlet af S. Egilsson, skjönt 
han måske ikke overalt har truffet det rette"), og Nj. II 
400 minnist hann å l)essar leidrjettingar Sveinbjamar, og 
segir sidan: "Måske er også det övrige rigtigt; og så har man 
her Viggja- i bemærkelsen 'skib'." 

Dr. Finnur Jönsson segir (Bidrag til en rigtigere for- 
ståelse af Tindr Hallkelssons vers: Aarb. f. nord. Oldk. og 
Hist. 1886, bis. 310—368): "De fejl, texten lider af, har 
SvbEg. rettet på en heldig måde" (bis. 338), enda verdur 
eigi annad sagt, en ad l)ad er hin mesta snilld, hvernig SvEg. 
hefur leidrjett visuhelming l)ennan, og ætla jeg, ad hann 
sje ad öUu rjettur ordinn vid leidrjettingar hans, Ijessar er 
hjer hafa verid taldar, og må um l)ær segja l)ad, sem dr. 
F. J. segir: "Alle disse rettelser er lige så nödvendige som de 
er rigtige" ("Bidrag" bis. 339). Aptur er jeg samdöma dr. 



Um ordid vigg, 279 

F. J. um l)ad, ad breyting SvEg. i Lex. poet. og i Fms. sü, 
ad breyta "wm paf i ^i gras^ sje 6l)örf og eigi rjett; og ætla 
jeg, ad "wm paf sje einmitt hid rjetta. 

Ad l)vi er kemur til skyringa å visuhelmingnum, l)å 
hefur SvEg. tekid hann såman og skyrt hann l)annig: 

1. i Fms. Xn 239: 

Heggr hræsævar '' birtinga ^ hefr kent viggjar ® 
veggs ^® vedreggjundum ^^ at höggva skeggi nidr 1 
gras ^^. 

7) blods. 8) spjéta, hermk. 9) skips. 10) skjaldar 

11) hermk. 12) hniga til jardar. 
vigg er l)å hjer låtid vera = ship. 

2. i ShI. XI 124—125 tekur SvEg. visuhelminginn 
eins, nema l)ar er haldid ordunum "wm paf^ svo sem 
rjett er, en eigi erir t)au t)6 l)ar rjett skilin. Eptir t)vl 
å t)å (sbr. Nj. II 400.) ad taka såman l)annig: 
hræsævar-birtinga-heggr (Håkon jarl) hefir kent viggj- 
ar- veggs- vedreggjundum (Jömsvikingum) at höggva 
nidr skeggi um t)at. 

Ordin "wm paf lætur SvEg. |)yda: ådur en l)ad 
yrdi (ad Joms vikingar fengi eyddan Noreg): ante- 
qvam id fieret (ut Norvegia incursu piratarum va- 
staretur), en l)essi skyring mun eigi rjett vera. 

vigg er t)å hjer aptur låtid vera = skip. 

3. i Lex. poet. bis. 859 a (undir veg gr) sky rir SvEg. svo: 
K^SI^) "^WJ^^ tabulatum navis, clipeus, veär viggjar 
veggs tempestas clipei, pugna, viggjar veggs vetfreggj- 
andi pugnator, vir; og vitnar i tilgreinda stadi i 
ShI. og Fms. 

vigg er t)å og hjer skyrt svo, ad l)ad sje = skip. 

4. Dr. Konrad Gislason segir (Nj. II 400), eins og fyr 
er getid, å l)å leid, ad ef allt sje rjett i visuhelming- 
num, t>å sje 

vigg hjer = skip. 



280 Janus Jönsson. 

5. Dr. Finnur Jönsson tekur visuhelminginn (i ådur- 
nefndri ritgjörd: "Bidrag": Aarb. 1886. bis. 340) 
saman t)annig: 

heggr hr^s^var-birtinga hefr kent viggjar-veggs- 
vedreggjundum h^ggva skegge nidr of t)at. 
Hann getur |)es8, ad prof. K. Gislason hafi (i 
Nj. II 400) låtid i Ijos efa um ordid vigg^ ad l)ad 
l)yddi nokkru sinni skip. Sjålfur segist hann fyrst 
hafa verid einnig f efa um l)ad, en I)ar ed vigg sje 
talid medal skipaheita i t)ulum, kvedur hann sjer 
l)ykja allur efi 6{)arfur i t)essu efni. 
vigg er t)å einnig hjer tekid = shijp. 
|)ad er med fyllsta rjetti, ad dr. K. G. hefur låtid efa 
1 lj6s um {)ad, ad ordid vigg vs^ri nokkru sinni i fornum 
kvedskap haft sem skipsheiti, t)6 ad t)ad sje talid medal 
skipaheita i Snorra-Eddu. Hefur hann ritad um ordid vigg i 
Nj. II 393 — 402, og yrd i J)ad of langt mål, ad skyra hjer 
frå t)vi nåkvæmlega. Jeg ætla t)vi ad geta ad eins t)ess, er 
nu skal greina: 

Ordid vigg kemur fyrir: 

1. medal hestaheita (Sn E. H 487, 571 og i J)orgrims- 
t)ulu SnE. I 480, II 458, 595). 

2. Godr. II 18 (Bugges titgåfa) kemur fyrir ^^gg at 

3. vigg er haft i skipakenningum, svo sem harms-vigg; 
horcfvigg; brands-vigg ; hlyrvigg; stafnvigg; sutavigg; 
su&vigg; seglvigg; hlunnvigg; uppsdtrs-vigg ; ritvigg; 
hyrjar-vigg; hafvigg; o. s. frv. 

Nu er vigg hins vegär talid medal 'skipaheita', eins og 
fyr var ^eM (SnE. I 582, H 481, 565, 624). 

Ordid vigg kemur enn fyrir, eptir \rd sem dr. K. G. 
telur, i dæmum l)eim, er nu skal telja: 

1. Vegg jar (eda veggjaj-vigg försdråpa 1. t sjålfu sjer 
væri, eins og dr. K. G. segir, ekkert å möti l)vi, ad vigg gæti 



Um or did vigg, 281 

hjer |)ytt skipj og hus l)ä kennt svo, ad t)ad væri kallad 
"veggja-skip". En hann telur hitt ^6 nåtturlega rjettara, ad 
skilja t)es8a kenningu, eins og SvEg., svo, ad veggja-vigg sje 
= "veggja-eykr", veggja-hestur, eins og hvUhe^jar-hulkvir^ 
og sams konar kenning sem ßethjörn. 

2. Viggjålfr 1 Håk. Håk.: Fms. IX 493 hefur SvEg. 
lesid "^^ia^r (Fms. XII 493; Lex. poet. 876 b), en dr. K. 
G. telur vist, ad hjer eigi ad lesa vtgdlfr^ og telur med 
rjettu SvEg. hafa komizt å sömu skodun, eptir t)vi sem råda 
må af Lex. poet. 876 a (vigålfr) samanb. vid 876 b7_5. 

3. J>å er vigg i vfsunni Sigh vats (Fms. V 209), er fyrri 
helraingur hennar er t)annig: ^Munu peir er mestar skynjar \ 
munn viggs dåins kunna \ si&r d Sighvats hro&ri \ svinnz 
braglöstu finndP^ og hefur SvEg. tekid dåins munn vigg = 
dåins munvig g (Fms. XH 111; Lex. poet. 586 b), og skyrt 
l)ad svo, ad t)ad væri = dvergs skip (. . . navis cara), skåld- 
skapur, og segir dr. K. G., ad l)ad væri rjett kenning, sem satt 
er, ef vigg J)ydir skip^ en hann ætlar, ad hjer eigi ad lesa 
munvågr (onskevædske = "drik"), og dåins munvågr = dverga 
drykkur, skåldskapur. 

4. J)å er vigg i visunni: "kent hefir heggr at höggva", 
o. 8. frv.; en K. G. ætlar, ad vera kunni, ad veg Snids (i 
stadinn fyrir veggs ni&r\ sem eitt handrit hefur, sje aflögun 
tir ^veggsunds^^ og ætti t)å ad taka såman: vedreggjundum 
viggjar veggsunds = sunds- viggjar-veggs- vedreggjundum; vigg 
væri l)å = hestur; sunds-vigg = skip. 

5. J>å er viggjum i visu Glüms Geirasonar (Fms. I 88): 
^Var^ å vi&u hor^i \ viggjum hollr at liggja \ gætir glamma 
såta I garts Eylimafjaréfar^. Hjer hefur verid tekid såman: 
hollr viggjum^ er ad hugsuninni ætti ad vera "skipavinur" 
("navium amans"; navibus favens, gjarn å sæorustur Lex. 
poet. undir hollr). En l)essi hugsun er bædi mjög öedlileg, 
enda hefur ekkert samkynja dæmi vid ad stydjast, ad forn- 
skåldin komist svo ad ordi. 



282 Janus J6nsson. 

6. J>å er vigg i visu Sighvats (Fms. II 248 o. s. frv.): 
^Litt hir^a ek lautar \ lundr hefir hætt til sprunda \ viggs 
pott verhak höggvinn \ varr i höndum svarra^. Hjer hefur 
SvEg. tekid saman viggs-lautar4undr (Fms. XII 52 — 53; 
Lex. poet. 500 a), og skyrt t)ad svo: vigg^ skip; viggs-lauty 
sj6r; sj6ar-Zwnrfr, mannkenning, og segir hann 1)6 sjålfur, ad 
t)ad sje évanalegt, ad kenna mann svo. varr er tekid = var 
(um sig), varkår. — En dr. K. G. tekur saman: varrlautar- 
viggs-lundr; varrlaut (årartogalaut), sj6r; ^ybdir-vigg skip, skips- 
lundr, mannkenning. 

Jeg fæ ekki betur sjed, en ad l)essir stadir, t)ar sem svo 
litur ut, sem vigg sje skipsheiti, sjeu svo å sig komnir, ad 
full åstæda sje til ad efa, ad t)eir sjeu rjettir, og hefur dr. 
K. G. synt fram å t)ad og leitt rök ad l)vi; hann hefur 
einnig synt, hvernig stadir |)e8sir mundu rjettastir, ad undan- 
teknu: viggjum hollr. |)ad er heizt visa Tinds Hallkelssonar 
{^kent hefir heggr at Mggva^ o. s. frv.), sem synist gefa 
tilefni til ad ætla, ad vigg sje skip^ eins og skyringamar yfir 
hann hjer ad framan bera med sjer, einkum |)ar ed ætla må, 
ad visuhelmingurinn sje ad öllu rjettur ordinn vid leidrjett- 
ingar Sv. Egilssonar. Jeg er sannfærdur um, ad i fomum 
visum er ekkert åreidanlegt dæmi l)ess, ad vigg sje = skip^ 
og jeg ætla vist, ad vigg sje eigi heldur skip i visuhelming 
Tinds Hallkelssonar, t)eim er hjer rædir um. J>6 ætla jeg, ad 
visuhelmingur t)essi sje ad öllu rjettur, eins og hann er ord- 
inn vid lagfæringar SvEg., og ad engra breytinga t)urfi å 
honum framar. — i visuhelmingnum er ordid sævar. Skyr- 
endur hafa tengt t)ad ord vid hræhirtinga^ og tekid sa o upp: 
hræsævar-hirtinga-heggr ; hræsær^ blod; hlöås-birtingr (fiskur), 
sverd; sverds-Äe^'^r (vidur), mannkenning. Jeg get ekki sjed, 
ad t)örf sje å ad taka sævar vid hræ; hræbirtingr er full 
sverdskenning, eins og t. d. hrælinnr. Sævar må l)vi taka 
saman vid viggjar^ og verdur t)å allt rjett og i skordum. 



Um ordid vigg. 283 

Mjer finnst l)ad veglegri kenning um Håkon jarl, ad 
hann væri kalladur: scevar-viggjar-veggs-heggr^ heldur en hræ- 
hirtinga-heggr. — "C/m paf skil jeg eins og dr. F. J. (= 
fyrir t)å sök, fyrir l)ad, ad ^eir rjedust å Noreg). 

Janus Jönsson. 

En bemærkning til ovenstående afhandling. 

Hr. Janus Jönsson har ovenfor forsøgt at bevise, at 
'^iggjo^'^ i Tinds vers godt lader sig opfatte i betydningen 
hest. På forhånd skal jeg villig indrömme muligheden heraf, 
men jeg vil dog dertil knytte følgende bemærkning. 

At vigg særdeles ofte forekommer i skjaldepoesien i be- 
tydningen hest er utvivlsomt. Ordet er, som det fremgår af 
de mange i Nj. II 393 — 402 anførte steder, en intetköns ja-st. 
På 4 steder forekommer imidlertid genitivformen viggjar^ 
hvilken ifl. Gislasons antagelse er hankøns ja-st. Disse 4 
steder har dog Gislason med fuld ret reduceret til 3. Mig 
forekommer det nu sandsynligst, i betragtning af disse for- 
mers forsvindende antal i forhold til de andre intetkönsfor- 
mer, at viggjar på disse 3 steder er en fejl for viggja (gen. pi. 
af vigg). Afskrivere kendte nemlig godt denne form viggjar 
(f. ex. i viggjar-skalli Hkr. 639). 

Da nu blandt skipaheiti i l)ulur i SnE. anføres et vigg^ 
og da et sådant vidnesbyrd dog ikke uden videre kan for- 
kastes, forekommer det mig ingen fortvivlet udvej at antage 
et sådant ord (uden tvivl et hunkönsord), hvor sammenhæn- 
gen og kenningernes beskaffenhed synes at anbefale dette. 

Det drejer sig i det pågældende vers af Tindr, om man 
bør henføre sævar til kenningen hræhirtinga eller ej. Jeg 
giver hr. J. Jönsson ret i, at hræbirtingr udgör en hel sværds- 
kenning. Men hvad der bevægede mig til at föje sævar til 
denne omskrivning er Tinds bevislige korrekthed i dannelsen 
af kenninger i det hele. Når han således kalder sværdet for 
fisk og når hertil föjes ligsøens, fås et så smukt og levende 



284 Finnur Jönsson. 

billede, som man kan ønske sig, og dette billede vilde være 
i fuld overensstemmelse med Tinds øvrige. 

Jeg kan ikke give hr. J. Jönsson ret, når han mener^ 
at kenningen sævar-viggjar-veggs-heggr om Håkon jarl er 
Veglegri' end hræhirtinga heggr; efter min mening er bægge 
omskrivninger lige Veglegar'. 

Hensigten med denne bemærkning er nærmest den, at 
holde dette spørsmål åbent til nærmere undersøgelse og gen- 
tagen overvejelse. 

Der er flere ting at tage i betragtning; hvad betyder 
f. ex. — for kun her at udpege ét sted — vigg^ i porna 
viggj i Skidarlma 87 (Wisén)? En øs navn?, eller betyder 
det bærerske i almlh. (af at vega)? 

Khavn i juli 1888. 

Finnur Jönsson. 



» P <DO * ■ 



Nogle bemærkninger til et vers i Haustlong* 



Sn. E. I, 314 ^^ 

^B.6fu skjott^ en shofu 
skppt ginnregifij brinna; 
en son hicfils svi^nar^ 
sveipr var^ i fgr^ Greipar,'" 

Tolkningen af de to første linjer af dette halwers har 
været i höj grad omstridt. De tidhgere tolkningsforsøg er, 
som det synes med rette, kritiserede af Bugge ^) og Wisén ^). 
Over hovedet synes teksten, således som den foreligger, ikke 
at give nogen antagelig mening. Derfor har også bægge de 
omtalte videnskabsmænd søgt at rette den, hver på sin måde, 
uden at denne bestræbelse dog, efter min mening, har ført 
til et heldigt resultat. 

Bugge retter ^skofu" til skgfnu og opstiller følgende ord- 
forbindelse: Oinnregin Mfu skjott en skgfnu skppt j brinna. 
Han mener, at ginnregin er subjekt såvel til hofu som til 
brinna. Meningen bliver: "Guderne løftede hurtig deres glat- 
tede spydskafter og der udgår luer af deres legemer (fra deres 
mund eller öjne)". 

For det første er den asyndetiske sætningsforbindelse her 
i höj grad stødende, hvor den sidste sætning kun består af 
et enkelt verbum, uden at et nyt subjekt er tilföjet. Dernæst 
giver den sidste sætning (brinna) ikke nogen tilfredsstillende 
mening, når man går ud fra, at subjektet er ginnregin, I 



1) Arkiv för nord. filol. ny följd I, s. 21 fg. og 43 fg. 

^) Emendationer och exegeser till norröna dikter III, s. 54. 



r 

286 Björn Magnusson Olsen. 

vore kilder hører man ellers ikke noget om, at guderne har 
besiddet ævne til fra deres legeme (öjne eller mund) at ud- 
stråle fortærende flammer. Muligheden af denne forestilling 
kan ikke bevises ved henvisning til J>rymskvida 27, hvor 
jætten bliver forskrækket over den forklædte Tors flammende 
öjne, eller til Odens tilnavn Båleygr. Disse og lignende ud- 
tryk må selvfølgelig ingenlunde tages i bogstavelig forstand, 
lige så lidt som når man i dansk taler om, at öjnene "skyder 
lyn". Også om Brynhildr heder det i Gudrünarkv. I, 27: 

%rann Bynhilde 

Bupla döttor 

eldr ur augom^^ 
men hverken her eller i J>rymskv. fremgår det af sammen- 
hængen, at disse fra öjnene udgående luer har haft nogen 
antændende eller fortærende kraft. Men selv om man ind- 
römmer muligheden af denne forestilling, vil man dog næppe 
være berettiget til at indføre den i det her behandlede vers, 
som beskriver et af de billeder, som fandtes fremstillede på 
det digteren forærede skjold ^). Den egner sig ikke til bil- 
ledlig fremstilling. Lad os en gang forsøge at forestille os 
det billede, som denne tolkning forudsætter. Loke har alle- 
rede bragt sin kostbare byrde i sikkerhed indenfor Asgårds 
mure. Guderne stiller sig foran ham for at værge ham og 
Idun mod den forfølgende jætte, der svæver over deres ho- 
veder. Fra deres mund og öjne udgår flammer, som tænder 
ild i jættens ömeham, stækker hans vinger og bringer ham 
til at styrte ned mod jorden. Hvilket onaturKgt billede! 
Måtte betragteren ikke få et indtryk af, at det forestillede et 
nederlag ikke blot for fjazi, men også for guderne, at de så 
vel som han vilde blive et bytte for de grådige flammer? 
Jeg tror således at have påvist, at den tolkning, der går ud 
fra, at ginnregin her er subjekt til hrinna^ er uholdbar! 

*) Det feigende halvvers fortsætter med ordene: pafs of fat å fjolla 
Finns ilja bru minni. 



Nogle bemærkninger til et vers i Haustlöng. 287 

Wisén skriver skgf i stedet for skgjßt og konstruerer: 
skQf hqfu shjott hrinna^ en ginnregin skofu^ "det afskrabede 
(den afskrabede bark) begyndte hurtig at brænde, men det 
var guderne, som havde afskrabet (barken)". Denne tolkning 
har det fortrin fremfor Bugges, at den giver et naturligere 
billede — kun er sætningen en ginnregin skofu noget på- 
faldende, da den ikke han have haft noget tilsvarende på 
billedet — og slutter sig nærmere end Bugges tolkning til 
den prosaiske fremstilling af sagnet i Bragarædur (Sn. E. I, 
212). Icke desto mindre har Bugge fremsat flere vægtige ind- 
vendinger imod denne tolkning, af hvilke jeg finder de fleste 
berettigede ^). Man må derfor se sig om efter en ny tolkning. 

Med Rydberg og Bugge er jeg enig i, at skgpt bör be- 
tragtes som objekt for Ad/w, og med den sidste i, at skqfu er 
forvansket. Denne ordform giver i denne forbindelse ingen 
antagelig mening, og alle de tolkninger, som har beholdt den 
uforandret, synes at være mislykkede. Jeg tror, at man i 
dette ord bör søge et subjekt til hrinnUj og foreslår at læse 
skofir (skofur?). Ordet skqfj f., flt. sko fir j synes ellers ikke 
at forekomme i de islandsk-norske oldskrifter, men er dog 
sikkert gammelt. I nyislandsk er det almindeligt, og både i 
norsk, svensk og dansk har man et aldeles tilsvarende ord, 
som dog synes at forudsætte grundformen skqfa^ f. (no. skovUj 
SV. skofvUj d. skove). Hvilken af de to former der er den op- 
rindeligste, vover jeg ikke at afgöre. Ordet er åbenbart 
dannet af verbet skqftty og analogien med andre substantiver 
dannede af verber, der böjes som skqfuj taler for formen 
sk6f^\ hvorimod enstemmigheden i norsk, svensk og dansk 
taler for skofaj hvilken form også kan støttes ved analoge 
substantivdannelser som f. eks. päga^ åta^ stunga af piggja^ 
eta^ stinga o. s, v. I følge sin afledning betyder ordet op- 
rindelig "noget, som afskrabes af noget andet", men i alle de 

*) Arkiv auf. st. s. 44. 

*) Jfr. f. eks. drog af draga, hlöä af hlada, grof af graf a o. s. v. 

19 



288 Björn Magnusson Olsen. 

nordiske sprog har det fået den særlige betydning: 'hveden 
skorpe, som sætter sig paa bunden af et kar, hvori grød, 
mælkemad eller desl. koges". Det er vel ikke for dristigt at 
antage, at ordet på den tid, da J>j6d61fr digtede Haustlöng, 
har kunnet bruges i sin oprindelige betydning, og det så 
meget mindre, som det så vel i nyere islandsk som i norsk 
forekommer i en mere udvidet og^ almindelig betydning end 
den ovenfor omtalte (se Björn Halldérssons ordbog under shof 
og Aasens ordb. under skova). Som bekendt er skaf a i det gamle 
sprog det almindelige udtryk for begrebet "at hovle". Hvad 
er da naturligere end at antage at skof {skqfd) har haft den 
samme betydning som lokarspånn^ som bruges i sagnets pro- 
saiske fremstilling i Bragarædur. Jeg foreslår derfor føl- 
gende konstruktion: Ginnreginn hqfu skjott skpptj en skofir 
(skqfur?) hrinna^ "guderne løftede rask deres spydskafter, me- 
dens hövlspånerne brænder". Ved denne tolkning opnår man 
en fuldstændig overensstemmelse mellem Haustlöng og prosa- 
fremstillingen i Bragarædur, som man ikke uden grund må 
forkaste, da der er mulighed for, at forfatteren til dette skrift 
har haft for sig en rigtigere tekst af Haustlöng end den vi 
har. Tillige giver de to verslinjer, tolkede på denne måde, 
et i alle henseender passende billede. 

Det er let at tænke sig, hvorledes fejlen skofu for sÆo- 
fir {skofur?) er opstået. En afskriver, som ikke forstod sam- 
menhængen, har i de to umiddelbart på hinanden følgende 
ord skofir {skofur?) skppt ment at genfinde det velbekendte 
og almindelige udtryk skafa skppt og har derfor forandret 
det ham uforståelige skofir {skofur?) til skofu. 

Reykjavik i oktober måned 1888. 

Björn Magnusson Olsen. 



Vengi. 

Blandt de i Småstykker s. 78 ff. af cand. mag. G. t)orlåksson 
udgivne ^islandsk-latinske gloser i et kalendarium i AM. 249, 
folio" forekommer et vengi (s. 86) med oversættelsen ptduinar. 
Herom ytrer udgiveren sig på følgende måde (s. 90 — 1): ^^Dette 
ord, dannet af vangij kind, forekommer, så vidt jeg ved, ellers ikke 
i betydningen ^^liovedpude^\ hvilket dog her må være tilfældet, da 
det latinske ord Fuluinar ikke lader nogen tvivl tubage om ordets 
betydning. Puluinar oversættes af Dfb. ved: "eyn houet poUe. 
polster, houptpolster. tecke. kussen" o. s. v.^^ 

Jeg er selvfølgelig enig med udgiveren hvad ordets afledning 
og betydning, som jo klart fremgår af den latinske oversættelse, 
angår. Det er ordets forekomst i den gamle literatur, jeg her vil 
tillade mig at fremdrage. 

For det første forklares herved efter min mening tilfulde et 
hidtil uforstået sted i Got)rünarkvil)a I v. 13 (Bugge). Det hedder her : 

Svipti hon bli^io 

af Sigvrt)i 

00 vatt vengi 

fyr vifs kniåm o. s. v. 

I det foregående er det blevet omtalt, at Gol)run, der sad ved Sig- 
urds tildækkede lig, ikke kunde græde. Da rådede GoUrgnd, 
hendes søster, til at fjerne det dækkende lagen, hvilket hun så 
selv gjorde (Svipti hon blpio af Sigvrpi); desuden "vatt^^ hun "vengi 
fyr vifs kniåm", o: hun drejede puden, hvorpå Sigurds hovede 
hvilte, således, at Got)run kom til at se lige derpå, og da brast 
hun i gråd (jfr. det følgende, hvor bolstr i v. 15 åbenbart er det 
samme som vengi), ^Tyr vifs kniåm^^ hører ikke nærmest sammen 
med vengi, men med alt det foregående. "Hun tog lagenet af Sig- 
urd og vendte puden, og dette gjorde hun lige foran hendes 
knæer^', o: sengen, hvori S. lå, var lige foran hendes knæer. 

Dernæst forekommer der i Bjgrgynjar kalfskinn s. 6 en såle- 
des lydende sætning: ^Item æitt howdh lyn Item ij wenghæ^\ Jeg 
antager, at det her forekommende wenghæ betyder pude. Munch 
har ikke forklaret ordet. 

Endnu et sted tror jeg med sikkerhed at kunne tilföje. 

I Langaholts måldagi (Dipl. Isl. I 408) forekommer der: "vængi 
ok hæginde''. Udgiveren, J6n Sigurdsson, har læst sæng J. for 
vængi, men bemærker, at ordet er ^ritoÆ Ukast sem: vængi" ^J. Jeg 
tror, at denne rettelse er unødvendig og at der bör læses vcengi i 
betydn. pude. Hermed kan træffende jævnføres et udtryk i Dipl. 

^) Skriveren har åbenbart først skrevet s, men selv rettet dette til v. 



290 Elof Tegnér. 

Norv. III 94 (se også Fritzner ^ : hægindi) : ''hægindi ok litill koddi". 
Om et vængr ('sidoduk", se G. Cederschiöld i AnO 1887, s. 63, 
not. 1 og 56 not. 4, hvor Oxforderordbogen påberåbes) kan der 
næppe være tale. 

Til slutning skal jeg bemærke, at muligvis har vi det samme 
ord i poetiske omskrivninger for guld som linnvengi, ormvengi. 

København *«/, 1888. 

Finnur Jönsson. 



Carl Johan Schly ter. 

Den 26 December 1888 bortgick den frejdade utgifvaren 
af Sveriges gamla lagar, professor O. J. Schlyter, i den höga 
åldern af nära 94 år. Hans lefnads arbete har varit af genom- 
gripande betydelse för Sveriges laghistoria, för kännedomen 
af den svenska medeltidshistonen och odlingen, och ej mindre 
för den historiska språkforskningen i de länder, der skandina- 
visk tunga talas. Några minnesord, erinrande om Schlyters 
lefnad och verksamhet, böra derföre ej saknas i Arkiv för 
nordisk filologi. 

Han föddes i Karlskrona d. 29 Januari 1795. Sedan 1600- 
talet hade hans slägt varit bosatt i Blekinge; hans farfarsfar 
och hans farfar voro officerare vid flottan, hans fader civil tjen- 
steman vid amiralitetet. Tidigt faderlös, fann Schlyter hos sin 
halfsyster Helena Billbergs make, sedermera biskopen i Lund 
Vilh. Faxe, ett hem och en omvårdnad, som möjliggjorde hans 
inträde på den lärda banan och åt den svenska vetenskapen 
bevarade hans sällsporda arbetskraft och skarpsinne. Vid tolf 
års ålder student i Lund, började den sedan så frejdade rätts- 
lärde der sin akademiska examensbana med afläggande af den 
blygsamma kameralexamen (1811); derpå följde, på uppmaning 
af den juridiska fakultetens ende lärare, den utmärkte Holm- 
bergssoD, andra juridiska ämbetsexamina och lärdomsprof. Under 
en resa till Tyskland 1814 — Schlyters halfbroder, sedermera 

Presidenten af Billbergh, genralintendent vid svenska arméen, 
eredde honom tillfälle till denna resa — förvärfvade han filo- 
sofie magistergraden i Rostock. Efter ett disputationsprof i 
kriminalrätt kallades han till docent i juridiska fakulteten 1816 
och promoverades jemte H. S. OoUin, sedermera hans medarbe- 
tare, af Holmbergsson till juris doktor 1820 efter ett nytt dis- 
Dutationsprof i svensk laghistoria. Det var första fången som 
^ uris doktorsgraden utdelades i Lund efter aflagda fullständiga 
! ärdomsprof. S>ika förhoppningar festades vid den unge juris 
doktorn, hvars studiebana visat hans begåfning och mångsidiga 



Nekrolog över Carl Johan Schlyter. 291 

intressen ^); men det fattiga universitetet sökte förgäfves fästa ho- 
nom genom utnämning till juris adjunkt 1822 — en lönlös be- 
fattning, hvilken Schlyter aldrig kom att tillträda, då samma 
år en annan verksamhet, den som skulle framför andra blifva 
hans lifsgerning, tagit hans krafter i anspråk. 

Med 1820 slutade Schlyters första akademiska bana. Han 
ernade egna sig åt praktisk juridisk verksamhet och tjenst- 
gjorde åren 1820 — 22 i juridiska ämbetsverk i Stockholm. Han 
ansåg sig, berättar han i sin sjelfbiografi, såsom "förlorad för 
akademien och vetenskapen, hvilket jag ock efter allt mensk- 
ligt utseende hade blifvit, om ej lyckligtvis en ung pilt hade 
blifvit mig föredragen vid befordran i justitie-revisionen, och 
sedermera, innan jag hann mottaga den mig erbjudna befor- 
dran, hvarigenom jag skulle hafva blifvit fästad vid k. Svea 
Hofrätt, en oväntad utsigt till framgång på den vetenskapliga 
banan hade blifvit för mig öppnad." 

Denna utsikt var uppdraget att, jemte OoUin, utgifva sam- 
lingen af Sveriges gamla lagar. Den bekante Richert, sedan 
1814 ledamot af lagkomitén, hade under dess arbeten kommit 
till insigt om vigten af att erhålla en kritisk samlad upplaga af 
dessa för den svenska lagens rätta förstånd så ytterst dyrbara 
urkunder; och det var på hans initiativ som lagkomitén hos 
regeringen gjorde framställning om deras utginrande. Den 
riktning inom litteraturen, som samtidigt ifrigt yrkade på åter- 
gång till det nationella, var gynsam för företaget; och början 
till ett dylikt var gjord i Danmark genom Kolderup-Rosen- 
vinges 1821 utkomna upplaga af ''Ny Sjællandske Lov". Lag- 
komiténs förslag vann Kongl. Maj:ts bifall; och sedan Riohert 
i Mars 1822 gjort sig förvissad, att de båda unga juris dokto- 
rerna från Lund vore villiga att åtaga sig arbetet erhöllo dessa 
på sommaren nämnda, år Kongl. Maj:ts uppdrag till dess ut- 
förande, och anslag af statsmedel anvisades. Båda hade, enligt 
sin gemensamma berättelse "Om förberedelserna till Corpus 
juris antiqui SveoGothorum" ^), under den tid de, "handledde 
af Holmbergsson, studerat lagfarenheten", haft ^'studiet af fä- 
derneslandets äldre lagar till sin käraste sj^selsättning"; och 
Schlyter hade genom sitt i Lund 1819 utgifna disputationsprof, 
som innehöll en utförlig kommentar önrer ett par svårtydda 

^) Schlyters studier omfattade äfven de klassiska språken och hebreiskan, 
i., hvilket sistnämnda språk han ännu på ålderdomen oevarade sina iusigter. 
Afven filosofi studerade han med intresse och räknades i sin ungdom till de få 
Schellingianerna i Lund. Tegnér skämtade i Faxeska hemmet, som äfven var 
Schlyters, öfver att 

"Schlyter håller på det absoluta, 

ty han vill icke skämma ut sig, han." 

(Tegnér, Sami. Skr., jubelfestuppl. VII 161. Jfr. Kahl, Tegnér och hans sam- 
tida, 2 uppl. s. 145). 

^) Tr. i Svea 1823. 



292 Elof Tegnér. 

ställen i Upplandslagen, visat sin kompetens till detta värf. 
Sjelf berättar har i företalet till sista bandet af lageditionen: 
"Då jag i Juni 1820 för juris doktorsgraden höll min s. k. lectio 
præcursoria "Om lagfarenhetens vetenskapliga studium med af- 
seende på vårt fädernesland och närvarande tid", visade jag bl. 
a., huru nödvändigt for grundläggningen af ett sådant stucEum 
det var att våra lagar olefve på ett tillfredsställande sätt ut- 
gifna . . . Jag anade då icke, att jag sielf två år derefter, på 
en tid, då mina tankar voro långt skilda från vetenskapliga 
företag, skulle blifva uppmanad att åtaga mig detta verk; icke 
heller kunde jag göra mig någon föreställning om vidlyftig- 
heten af ett arbete, som först under 50:de året efter den dag, 
då de af mig talades, hunnit sin fullbordan." 

Schlyters bana var härmed utstakad; i hans lefnadshisto- 
ria har anledningen dertill förtjent att något närmare omtalas. 
Med ifver greps verket an: en forskningsresa, för att taga kän- 
nedom om laghandskrifter, befintliga i Sveriges offentliga och 
enskilda bibliotek samt i Köpenhamn, företogs sommaren och 
hösten 1822. Skörden blef rik; och kraftigt understöddes före- 
taget genom ett kongl. bref (23 Mars 1823) med föreskrift att 
alla i offentliga bibliotek varande laghandskrifter skulle till 
Kongl. Biblioteket i Stockholm öfversändas, och genom upp- 
maning till landshöfdingarna i länen att verka för insändandet af 
laghandskrifter i enskild ego. Antalet af i behåll varande lag- 
codices visade sig vara öfverraskande stort: summan af hand- 
skrifter, som uppräknas i företalen till de olika lagarna, upp- 
går till inemot 8U0, hvaribland t. ex. af Uj)landslagen 140, af 
Kristoffers landslag 160 o. s. v. Från början uppgjordes vid 
utgifvandet den plan, som utgifvarna sjelfva i den ofvannämnda 
uppsatsen i korthet sålunda angifvit, att ^Vid utgifningen be- 
gagnas ej några få utvalda, utan alla manuskripter, som finnas 
i behåll, bättre och sämre. Bland alla dessa utväljes det som 
synes äldst eller felfriast, och lagges till grund för texten; olik- 
heterna i de öfriga anmärkas i noter på vanligt sätt. Det är 
sålunda nödvändigt, ej blott innan en lag utgifves, utan ock 
innan ens texten^kan bestämmas, att hafva jemfört alla i behåll 
varande manuskripter af samma lag, så vida det är möjligt att 
om dem erhålla kunskap, för att utröna hvilket af dem bör 
läggas till grund för texten" 

Det var sålunda ingen ringa möda, som väntade utgifvarna, 
och väl kunde de, såsom Schlyter yttrat, anse målet '^oupphinne- 
ligt". Collin hann ej följa företaget mer än genom de båda första 
banden, innan han 1833 efter långvarig sjuklighet afled; och 
bördan hvilade sedan på Schlyter ensam. JEan egde krafter att 
bära den; och hans arlbetstid blef så lång, att det stora verket 
efter 55 års arbete blef fuUbordadt på ett sätt, som inom litte- 
raturen eger få motsvarigheter. För det stora värfvet egde 
han begåfning, som i sitt slag torde bafva varit enastående: en 



Nekrolog över Carl Johan Schlyter. 293 

energi och en flit, som ej ryggade tillbaka för någon svårighet, 
en kritisk blick, en minutiös noggrannhet och en skarpsynthet, 
hvilken de minsta detaljer ej syntes kunna undgå, vid sidan 
af en omfattande allmän bildning och vidsträckt beläsenhet på 
många områden. 

1827 börjades med Vestgötalagen den stora samlingens ut- 
gifvande; derpå följde 1830 Östgötalagen, båda bärande Collins 
och Schlyters namn gemensamt. 1834 utkom Uplandslagen, i 
hvars företal Schlyter egnat en minnesgärd åt sin året fbrut 
bortgångne medarbetare. Södermannalagen följde 1838, Vest- 
mannalagen 1841, samt (i ett band) Helsingelagen, Kristnubal- 
ken af Smålandslagen och Biärköarätten 1844. Ett uppehåll 

?ä åtta år följde nu, innan nästa band. Gotlandslagen utgafs (1852). 
Fppehållet var föranledt dels af andra uppdrag, dels af de vidlyf- 
tiga förarbeten och forskningsresor till utlandet, som kräfdes för 
utgifvande af de till Gotland hörande lagurkunderna, hvilka 
stodo i närmaste sammanhang med utlandets medeltidslagstift- 
ning. Visby stadslag och sjörätt följde efter dessa förarbeten 
redan 1853, Skånelagen 1859, Magnus Erikssons landslag 1862, 
stadslagen 1863, samt slutligen 1869 konung Kristoffers lands- 
lag. Med denn^ sistnämnda var lageditionen fullbordad; men 
åtta år senare utgaf Schlyter sin stora ^Ordbok till samlingen 
af Sveriges gamla lagar^ såsom dess 13:de och sista band. 

De förändringar i utgifvarens yttre ställning, som åren 
medfört, hade sålunda med det nämnda undantaget icke hin- 
drat företagets regelbundna fortsättning. 1835 hade Schlyter 
nämligen lemnat Stockholm för att i Upsala föreläsa laghi- 
storia, dit medförande materialet till sitt stora arbete. Då detta 
uppdrag endast inbragte honom titel af professor, men icke fast 
anställning vid universitetet, och en sådan nu kunde beredas ho- 
nom i Lund, flyttade han, medförande sina lagcodices, 1837 till 
Lund, der han 1838 utnämdes till professor i allmän lagfarenhet, ett 
läroämne, som 1842 vid j'uridiska undervisningens omorganisation 
utbyttes mot laghistoria. Åren 1844 — 48 vistades Scnlyter så- 
som en verksam ledamot af lagberedningen i Stockholm, i hvars 
förslag inflöto åtskilliga reservationer och motiver af hans fli- 
tiga penna. Efter återvändandet till Lund sistnämnda år utöf- 
vade han sitt akademiska lärarekall till 1852, då han erhöll 
tjenstledighet, för att ostörd kunna egna sig åt lagverkets fort- 
sättning. Han qvarstod dock såsom professor ända till 1876, 
då han vid 81 års ålder, 60 år sedan han vid univer^sitetet först 
anstäldes, begärde och erhöll afsked med pension. Hans öfriga 
dagar tillbragtes i stillhet i Lund ^). 



^) Följande biografiska data må här ytterligare tilläggas: Schlyter blef le- 
damot af Vitterhets- Akademien 1837, af Vetenskaps- Akademien 1856, af Musika- 
liska Akademien 1869, samt kallades 1860 efter Hvasser till ledamot af Svenska 
Akademien, men vägrade att mottaga denna kallelse, väsentligen derföre att han 



294 Elof Tegnér. 

Schlyters monumentala verk är tillräckligt kändt ej blott 
af Nordens rättsbistoriker, utan ock af dess språkforskare, för 
att här behöfva utförligt karakteriseras. Den nästan otroliga 
noggrannhet, som blifvit använd vid textens redaktion, de utför- 
liga kritiska handskriftsbeskrifningarna, förorden till hvarje del 
med sina stundom polemiska utflygter mot äldre och yngre arbetare 
på samma fält, och slutligen glossarierna till de särskilda delarna 
med deras sammanfattning, den stora ordboken — allt detta bil- 
dar ett imponerande minnesmärke åt Schlyters litterära person- 
lighet. Beundransvärd är den konse(jvens, som under den långa 
utgifningstiden fasthållits i alla detaljer: det var Schlyters ener- 

fiska vUja, som satte sin stämpel på det hela. Det kan må- 
ända sägas — och har äfven bliivit sagdt — att mödan af 
handskriftsgranskningen skulle kunna hafva minskats, om han 
fördelat den stora mångfalden af handskrifter till hvarje lag i 
vissa grupper och ur dem endast utvalt de mest karakteristiska 
för att fastställa texten och dess hufvudsakliga varianter. Om 
det hela genom en dylik handskrifternas klassifikation skulle 
hafva vunnit i öfverskådlighet, så är det dock ovisst, om nog- 
grannheten ej derpå kunnat komma att blifva lidande; och det 
var ej Schlyters sak att af beqvämlighetshänsyn uppoffra hvad 
som han ansåg vara det väsentligaste. Särskildt ur filologisk 
synpunkt är mångfalden af varianter ej att klaga öfver. 

Bättre än någon annan samtida kände Schlyter ej blott 
den svenska medeltidens lag, utan — såsom särskildt hans 
upplaga af Visby sjörätt visar — äfven andra länders lag- 
urkunder af samma slag; och med den svenska medeltidens 
samhällsförhållanden och politiska historia var han förtrogen 
som få före och efter honom. Hans af handlingar "Om konun- 
gaval, eriksgata, kröning och kongliga rättigheter" och "Om Sveri- 
ges äldsta indelning i landskap" äro historiska skrifter af rang, 
och tjena, liksom de flesta öfriga i Schlyters 'Juridiska Afhand- 
lingar' inrymda uppsatserna, att visa den vidsträckta blick, 
hvarmed han uppfattat sammanhanget i det helas utveckling. 
Hans kritiska sinne höll honom fri från hvarjehanda öfverdrii- 
ter; sjelf protesterar han mot "fetischdyrkan" af ''runor och an- 
dra antiqviteter'' och tillägger: ''Jag är fri från den ännu i 



ej önskade deltaga i Akad:s ordboksarbete, om hvars framgång på dess dåva- 
rande stadium han hyste grundadt tvifvel (se företalet till ordboken, s. XLVII). 
Bland utländska lärda sällskap, af hvilka Schlyter var ledamot, må nämnas K. 
Bayerische Akademie d. Wissenschaften ^1877). Filosofie jubeldoktor 1865, juris 
jubeldoktor 1870. Promotor i juridiska lakulteten vid Lunds universitets jubel- 
fest 1868; till promotionen utgaf han ett program om den juridiska un^rvis- 
ningen vid Lunds universitet. Riddare af Nordstjerneorden 1848, kommendör 
1860, med stora korset 1873; kommendör af Danska Dannebrogsordens l:a grad 
1868, af Sachs. Albr. o., Mecklenb. Wendiska Kronan, Würtero bergiska Fredriks- 
orden 1878. -— Filologiska sällskapet i Lund hyllaae Schlyters förtjenster om 
den nordiska språkforskningen genom att kalla honom till hedersledamot (1885). 



Nekrolog över Carl Johan Schlyter. 295 

vår tid, liksom på 1600-talet, gångbara antiqvariska ögonsjukdom, 
som genom ett slags hallucinationer visar föremålen mycket 
äldre än de verkligen äro/^ *) 

Ej mindre anmärkningsvärdt än den historiska lärdomen 
och kritiken är Schlyters filologiska skarpsinne. Hans eg;na 
studier hade från början ej specielt legat åt detta håll, och de glos- 
sarier^ som åtföljde de särskilda lagarna, måste alltid betraktas så- 
som bihang till dessa. Så mycket mera beundransvärdt är det, 
att Schlyter äfven på detta område blef en banbrytare, nästan 
utan föregångare i Sverige och, till en början, nästan utan litte- 
rära hjelpmedel. Strängt satte han gränserna för sitt filologiska 
arbete; han har upprepade gånger förklarat, att han för sitt än- 
damål ansåg vidlyftiga '^grammatikaliska och etymologiska utflyg- 
ter" såsom onödiga. ^^Hvad värde de annars måtte hafva, här kunde 
de ej tjena till annat än ett fåfängt lärdomsprål, hvilket allt för 
ofba användes att skyla bristen på den insigt i saken, som för 
ett sådant arbete allra mest behöfves." Den historiska språk- 
forskningen har, till väsentlig del genom det material, som 
Schlyter samlat, i hans fädernesland under senare tid nått en 
hastig utveckling, och forskningen kan ej i allt blifva stående 
vid de af honom vunna resultat. Men hvad sofli än kan komma 
att anses såsom föråldradt i Schlyters språkvetenskapliga arbete, 
så skall han dock alltid behålla en plats bland den nordiska 
språkforskningens mästare och hans namn äfven på detta om- 
råde förblifva oförgätligt. 

Den lärda verldens erkännande kom Schlyters lagverk i 
rikt mått till del, men anmärkningar uteblefvo ej alldeles. Mot 
dem framträdde han alltid stridsrustad, och i företalen till sina 
lagupplagor nagelfor han strängt ej blott med sina recensenter, 
utan ock med dem som jämte honom arbetat på samma fält. 
Med den skärpa, som låg i den stridbare mannens lynne, tog 
han allt i upptuktelse, som han ansåg såsom ett vanställande af 
historisk sanning eller såsom opåkallad kritik. Hårda ord fälde 
han då, ofta af ringa anledning, ord, som i vetenskapliga arbeten 
helst bort vara osagda. Särskildt uppseende i denna riStmng väckte 
det vidlyftiga förordet till ordboks-bandet genom den polemi- 
ska ton, som utmärkte vissa af dess delar. Schlyters sista skrift, 
utgifven 1882, utgjorde en hvass protest mot ett enligt hans för- 
menande obevisadt påstående af en yngre forskare om Söder- 
mannalagen ^). 



>) Företalet till Stadslagen, Yttrandet är föranledt af Schlyters polemik mot 
Thorsen ang. runhandskriften till Skånelagen. 

^) Afven i yngre åren vexlade Schlyter skarpa hugg med juridiska skrift- 
ställare. En laghistorisk uppsats i Svea, h. XII, af juris adjunkten Delidén 
framkallade polemiska uppsatser af Schlyter i Stockholmsposten 1829 (n:r 131 — 
133) och i Journalen 1830 (n:r 100—102). Såsom en särskild skrift utgaf han 
1832 samlingen af sina stridsskrifter mot en annan Upsala-jurist, J. C. Lindblad, 



296 Elof Tegnér. 

Det var ej lätt för Schlyter att ingå på en annans åsigt. 
I sin forskning och i sin lefnad gick han sin egen väg. Han 
sparade dervia ingen möda; noggrant pröfvade han, innan han 
sade det ord^ som han ansåg såsom afgörande. I de kontro- 
verser, som uppstodo, vidhöll han orubbligt sin en gång fattade 
ståndpunkt och vek ej för någon auktoritet; i de flesta tall 
förblef också hans egen obestridd. Hans person, skarpt utpräg- 
lad som fa, var genom denna ofördragsamhet mot andras afvi- 
kande meningar ej alltid egnad att väcka sympati; det ständigt 
vakna kritiska sinnet syntes stundom vara ett hinder för att 
gifva andras arbete vederbörligt erkännande. 

Men huru hårdt han i den lärda kontroversen kunde hålla 

f)å sin rätt, gaf han ödmjukt '^Gud allena äran^^ för sitt stora 
ifsarbete. Han var en man med utpräglade religiösa öfverty- 
gelser, en ifrig anhängare sedan ungdomen af Schartaus läro- 
meningar. Vid sidan af utgifvandet af de gamla lagarna gick 
under många år Schly ters sysslande med upplagor af Schartaus 
skrifter; äfven en bibelupplaga, utmärkt for sin stora noggrann- 
het, och ett par inlägg i diskussionen i bibelöfversättningsfrå- 
gan tillhöra den långa listan på af Schlyter utgifna skrifter och 
vittna om hans r^igiösa intresse. Fromt och varmt tackar Schlyter 
i företalet till den af honom sist utgifna lagtexten '^honom, som 
äfven på mig visat sin kraft såsom mägtig i de svaga, som ge- 
nom sm förunderliga styrelse gjort detta arbete till mitt dags- 
verke, som §känkt mig mod och krafter till dess utförande och, 
utöfver hvad. jag någonsin hoppats, uppehållit dem in på sena 
ålderdomen. Är fråga om någon ära för detta verk, så tillhör 
den honom, allena honom.^^ 

Ännu elfva år efter afslutandet af det stora verket lefde 
Schlyter i stilla tillbakadragenhet i Lund. Overksamt förflöt 
ej hans sena lefnads afton; ännu vid 87 års ålder uppträdde 
han, såsom vi sett, med en tryckt skrift i en vetenskaplig fråga. 
För de ämnen, som under hans krafts dagar sysselsatt nonom, 
bibehöll han i det längsta sitt intresse och följde dagens offent- 
liga tilldragelser med uppmärksamhet. Hans enskilda lif, så 
väl som hans offentliga verksamhet, bar prägeln af det strän- 
gaste ordningssinne och regelrätthet; sina personliga egenheter 
gjorda han sig ingen möda att dölja. Men den äfven i sin 
enskilda krets stränge mannen kunde i sitt gästfria hem vara* 
en älskvärd sällskapsman; han, hos hvilken fantasien syntes 
ega så litet utrymme vid sidan af det kritiska förståndet, var 
en ifrig idkar e af musikens konst. Hans välgörenhet var i 
den stad, der han lefde sin mesta tid, vida känd och prisad. 



under titel: "Bilagor till Hr J. C. Lindblads afhandling om dråp och mord, i 
anledning af den angående detta arbete förda strid". Striden ntKämpades till 
största delen i tidningen 'Journalen' 1832. 



r 

Nekrolog över Jon Arnason. 297 

Det yngre slagtet säg föga den gamle; men när tidningen 
om hans bortgång kom, kände man, särskildt vid det syd- 
svenska universitetet, att med honom bortgått den siste af ^^ett 
tidehvarf, som flyr^\ rikare på kraftiga, utpräglade, helgjutna 
personligheter, än de som pläga danas i vår mangfrestande tid. 

Elof Tegnér. 



■^ I ■» 4 



Jön Arnason 

er däinn, og for t)ar einn hinn bezti og pjodlegasti fræSimadur, 
sem Island hefir ått, og mun pvi eiga vel vid ad minnast hans i 
pessu riti. Hann lézt i Reykjavik 4. Sept. J)essa års, og hafdi t)å 
niu um sextugt og åtjån dögum betur. Hann var fæddur ä Hofi 
å Skagaströnd 17. dag ågustmånadar 1819. Fadir hans var Arni 
Illugason prestur a Hofi (d. 1825), en modir hans og sidasta kona 
^ma prests var Steinunn Ölafsdöttir bonda å Spåkonufelli. Fadir 
Arna prests var lUugi prestur å Borg å Myrum (d. 1770) brodir Bjarna 
syslumanns å t)ingeyrum og séra Sigvalda å Hüsafelli, Haldorsson 
prests å Hüsafelli (d. 1736), Amasonar bonda i Skaptafellspingi, 
Haldorssonar prests å Kålfafelli ^i Hornafirdi (d. 1 644), Ketilssonar 
prests sama städar (d. 1634), Olafssonar sålmaskålds og prests ä 
Saudanesi (d. 1608), Gudmundssonar bonda å Svalbaidi. Kona séra 
lUuga å Borg var Sigridur dottir Jons Bergmanns (d. 1719), Steins- 
sonar biskups ä Holum (d. 1739), Jonssonar jprests å Hjaltabakka 
(d. 1674), {)orgeirssonar i Ketu ä Skaga. Steinssonar, t)orgeirssonar 
å Grund I Svarfadardal t>©ss, er var sveinn Jons biskups Arasonar 
og fylgdi honum å Saudafellsfi^mdi 1550. Modir Sigridar Jonsdottur 
konu séra lUuga var {)6runn Olafsdottir; hennar modir var Sesselja 
Grimolfsdottir, en modir Sesselju var porunn dottir Björns sagna- 
ritara Jonssonar ä Skardsa (d. 1655), og var J6n Arnason ^vi sjötti 
madur frå honum. Kona séra Haiders å Hüsafelli var Haldora Illuga- 
dottir prests i Grimsey (d. 1706), Jonssonaf å Hofi i Skagafjard- 
ardölum, Jonssonar, Arnfinnssonar. Kona Arna Haldorssonar var 
Gudrun laundottir Bjarna å Bülandi i Skaptårtungu Skålholtsråds- 
manns og s^slumanns i SkaptårJ)ingi (d. 1699), Eirikssonar lögréttu- 
manns å Bulan di pess, er brådkvaddur vard i lögréttu vid ijxarå 
1661, Sigvaldasonar å Bülandi, Haldorssonar klausturhaldara i 
t>ykkvabæ og syslumanns i Skaptårt)ingi (um 1520 og pareptir), Sküla- 
sonar, Gudmundssonar å Sidu, Sigvaldasonar langalifs, er uppi var 
å Sidu å öndverdri 15. old. Kona séra Haiders å Kålfafelli var 
Gudrun dottir Orms syslumanns i Byjum og Gudrünar Amadottur 
prests i Holti Gislasonar biskups (d. 1587) Jonssonar. Forel- 



298 £. &. 

drar Orms i Eyjum voru Vigftis Jonsson å Kalastödum og Ragn- 
hildur dottir pordar lögmanns Gndmundssonar (d. 1609). Kona 
sera Ketils å Kålfafelli var Anna hålfsystir Odds biskups, dottir 
Einars prests i Heydölum Sigurdssonar, sem mikill ættbålkur 
er frå. Kona sera Olafs å Saudanési var Ölöf dottir Magntisar 
Einarssonar prests i Eyjafirdi og Solveigar Grimsdottur lög- 
manns å MödruvöUum (1519— ,21), Pålssonar, Brandssonar lögmanns 
(1458 — 78), Jonssonar. Jon Arnason utskrifadist lir Bessastada- 
skola 1843 og var {)a nær 24 åra gamall. par eptir var hann vistum 
med hinum alkunna ågætisman^i Dr. theol. Sveinbirni Egilssyni, 
er på bjo å Eyvindarstödum å Alptanesi, og mintist Jon hans æ 
sidan med hinni mestu åst og virdinguj ritadi hann og seinna æfi- 
sögu hans harla vel og merkilega. 1848 vard hann bokavördur 
vid Islands Stiptsbokasafn, sem sidan 1881 kallast Landsbokasafia, 
og stod hann i {)eirri stödu i 39 år fyrir litil laun {)angad til 1887 
ad hann sagdi af sér sökum elliburda og veitti alpingi honum t)å 
eptirlaun med sérstöku tilliti til hans verdleika sem visindamanns. 
Ad visn hefir stjom safas t)essa jafaan verid svo håttad, ad einginn 
hægdarleikr hefir verid fyrir bokavörd ad låta verulega til sin taka, 
J)vi ad adalstjom safasins hefir verid og er enn falin å hendur ne&d 
manna, sem ad minsta kosti hefir ekki alténd sfnt af sér mikla 
rögg, en t)ad eitt ad hun var til virdist muni hafa verid ærid til 
pess, ad bokavördur rédist ekki einn i neinar verulegar framkvæmd- 
ir. Safnid var leingi framan af litt hirt og pær bokaskrår sem ut 
voru gefnar vom sumar hverjar ædiohondulega tir gardi gerdar 
og litlu betri en engar; auk {)ess var husrum ^a,å, sem safnid hafdi 
ohentugt og adgangur ad {)vi pessvegna mjög takmakadur og al- 
menningur vissi annars litid hvad safninu leid, og lengi vel vird- 
ist sem menn hafi ekki hirt mikid um ad safaa ad pvi islenzkum 
bokum og handritum. Hin fyrstu handrit sem safnid hefir feingid 
munu vera sofa biskupanna Hannesar Finnssonar og, Steingrims 
Jonssonar og eru t)au merkileg i alla stadi. Ad Jon Arnason hafi 
fundid til t)ess ad safnid var ekki i {)vi horfi sem t)ad åtti ad vera 
sést Ijost å grein hans ^^Um Stiptsbokasafnid^^, sem prentud var i 
Islendingi 1862 og auk {)ess sérstök sama år; ly sir hun vel t)eim 
åhuga, sem hann hafdi å {)vi ad gera safaid ad islen^ku bokasafai, 
og mun hun hafa opnad augun å mörgum. Jon Arnason åtti og 
pvi låni ad fagna ad sjå bokasafnid upp å sidkastid audkast mjög 
mikid ad merkilegum ritum og ad sidustu komast i gott horf å godum 
stad. A pjodhåtidinni 1874 gafst safninu fjöldi godra titlendra böka 
vidsvegar ad, flestar fyrir milligöngu hins goda Islandsv^inar pro- 
fessors W. Fiskens og kom ut skrå yfir J)ær hid sama år. Arid 1877 
andadist hinn mikli frodleiks og sæmdarmadur Pall student Påls- 
son, er safaad ha^i med hinni mestu elju fjölda fomra boka og 
islenzkra handrita, er svo rann til bokasafnsins. Vid dauda Jons 
Sigurdssonar 1879 fekk safnid alt hans mikla boka- og handritasafa. 
I pjodolfi 14. Mai 1879 ben ti Jon Arnason alpingi å, ad öU t)örf 
væri å ad reisa hus handa öllum söfnunl landsins, og saml)ykti 



Nekrolog över J6n Amason. 299 

pingid pad sam sumars og var ^& reist Al[)ingishusict, sem safhid 
svo var flutt i t)egar pad var albuid 1881, og fer par vel um pad, 
og er vonandi ad pad eigi nu mikla framtid fyrir höndum og dragi 
ad ser smam saman pad, sem ennpa pöktir eptir i landinu af 
fomum handritum og aukizt ad islenzkum 'bokum sem mest må, 
verda. , 

Eitthvad kringum 1870, minnir mig, kom Jon Amason pvi til 
leidar vid biskupinn yfir Islandi, Dr. theol. Pétur Pétursson, ad 
hann for pess å leit med umburdarbréfi, ad allir prestar skrifiidu 
upp og sendu sér nåkvæma sk^rslu um hv,ad væri til i hverri 
sokn af islenzkum bokum eldri en 1781. Arangurinn af pessu 
ågæta fyrirtæki vard nokkur, og munu skyrslurnar nu vera ad låni 
hja professor Willard Fiske i Florens. 

1848 vard Jon Arnason bokavördur ßeykjavikurdeildar hins 
islenzka bokmentafélags og var hann sa fyrsti, er til pess starfs 
hafdi verid kosinn, og hafdi hann pad å hendi til 1854; varaboka- 
vördur var hann 1859 — 1870, en varagjaldkeri 1873—75. {)egar 
Timarit hins isl. bokmentafélags var stofhad i okt. 1 879 var hann einn 
af peim, sem kosinn var i ritstjornarnefiid pess. 

Timakenslu haf3i hann a hendi vid Reykjavikurskola 1850—51 
og 1854 — 55 og kendi sögu, islenzku, grisku, dönsku og danska 
bokmentasögu. 

{)egar Fomgripasafti Islands var stofhad 1863 var honum åsamt 
Sigurdi målara Gudmundssyni (d. 1874) falin umsjon pess og helt 
hann peim starfa til pess Sigurdur fornfrædingur Vigfusson tok 
vid. Sjålfiir hafdi Jon ått mikinn og godan patt i pvl ad safnid 
komst å fot. 

Jon var lengi skrifari hjå Helga biskupi Thordersen, en pegar 
hann do 1867, vard han umsjonarmadur vid latinuskolann i Reyfia- 
vik jafhframt pvi sem hann vard umsjonarmadur skolabokasafnsms 
og var pad pangad til 1879. Stod hann svo vel i peirri stödu, ad 
ekki muni adrir hafa vikid ur henni vinsælli og betur pokkadir af 
lærisveinum skolans; så pad og å, pvi ad allir nåmsmenn peir er 
på vorn frå Islandi vid håskolann i Kaupmannahöfu og undir hans 
umsjon höfdu verid i Reykjavikurskola, sendu honum vidurkenn- 
ingar og pakklætisavarp (t)j6d61fur 15. okt. 18^9 bis. 108). J)ad 
mun mörgum vera minnisstætt, hvert lag Jon Amason hafdi å pvi 
ad umgangast un^ menn og finna hvad feitt var å stykkinu. Hann 
mun ad mörgu leyti hafa haffc god åhrif å pilta Reykjavikurskola 
medan hann var umsjonarmadur og munu samrædur hans vid ymsa 
af peim opt hafa stutt ad pvi ad veita stefhu peirra og åhuga i 
pjodlegan farveg. Auk pess hafdi hann pann göda vana ad låta 
pilta til skiptis å kvöldum um håttatimann eptir voku lesa upp- 
hått fyrir öUum sögur eda önnur pjödleg rit svo sem tidkast i 
sveitum, en pad för af pegar hann let af umsjon; sjålfur gekk hann 
venjulega um gölf i ^^slobrokk^^ sinum og hlyddi å og vakti pä opt 
eptirtekt manna å pvi, sem var einkennilega pjödlegt eda ad ein- 



300 I. ^. 

hverju måtti l)ykja merkilegt. Hann spurcti skolapilta spjörunum 
lir um allar kreddur og kerlingabækur sem hugsast gätu og ådra 
pjodlega frædi ur öllum åttum lands. En honum var lika mesta 
ånægja i {)vi ad segja {)eim sögur og fræda på, og er éliætt ad 
segja ad allir peir, "sem hafa hirt um eptir ad taka, måttu nema 
marga {yodlega frædi af samrædum Jons Amasonar. 

J6n Amason var hinn mesti idjumadur alla æfi. ()egar hann 
var n^ordinn student eda 1845 tok hann äsamt Magnusi Grims- 
syni (d. 1860) ad safna pjodsögum islenzkum, J)ulum og kvædum 
og ödrum {)j6dfrædum, og er svo ågætlega sk^ frå hvemig {)vi 
safni midadi åfram bædi i formåla Dr. Gndbrands Vigfussonar ^^xir 
I. bindi af pjo^sögunum og i inngangi hinnar frodlegu ritgjördar 
cand. philos. Olafs Davidssonar um islenzkar skemtanir (Kh. 
1888), ad hér er oparfi ad fara frekar ut i J)ad. En så alment kunn- 
ugi årangur af t)essu safui em tslenjskar Pjodsögur og ceßntyri 
Leipzig 1862—64, sem hafa gert islenzkum bokfrædum hvervetna 
soma og sem Jon Arnason er ordinn kunnugur fyrir alstadar J)ar 
sem islenzkt mål t)ekkist og islenzkar bokmentir em nokkurs met- 
nar, og hafa {)ær ad minsta kosti verid pyddar (ad miklu leyti) å 
ensku, t^^zku, dönsku og norsku; svo mikid åtrunadargod er t)essi 
bok og alt)ydu å Islandi, ad sliks eru vart dæmi, og mun eldcert 
J)ad manns barn å landinu, sem ordid er vits vitandi, ad J)ad, hafi 
ekki heyrt eda lesid t)j6dsögurnar og hafi heyrt Jons gamla Ama- 
sonar getid. t)ad var mikid ad t)akka hinum ågæta manni Dr. 
Konrad Maurer i München, aldavini Jons Amasonar, ad J)essi b6k 
komst å prent. Honum og Dr. David Mackinlay i Glasgow tileink- 
adi hann og sina seinustu bok Islenzkar gåtur, er kom tit i Khöfn 
1887, sem er merkileg bok, ^6 hun beri l)ess Ijost vitni, ad J)å 
hafa kraptar hins gamla og luna idjumanns verid famir ad bila og 
prekid til ad J)aulkanna t)au söfh, sem purfti, hefir verid ad miklu 
leyti farid. pjodsögur Jons Arnasonar em svo fullar af frodleik 
og svo heppilega frå t)eim gengid og J)ær svo rammpjodlegar, ad 
pær munu altaf verda bædi einhver hin kærasta skemtibok alpydu 
å Islandi og einhver hin nytasta bok fyrir islenzka visindamenn. 
J)ad mun vera vandi ad benda å bok, sem komizt i nokkurn samjöfti- 
ud vid {)j6dsögumar ad godu islenzku måli, og ber tvent til j[)ess; 
annad er J)ad, ad flestg,r sögumar standa J)ar med t)eim ummerkjum og 
ordalagi, sem alj)yda segir t)ær i hverjum hlut lands og hverri 
sveit sem er, en hitt er, ad Jon Amason skrifadi sjålfur allra manna 
bezt islenzku; hann lagadi rithått sinn bædi eptir fommåli og al- 
J)^dlegu måli, en gerdi pad svo vel ad hind var å; mun hann hafa 
numid t)ad af Sveinbimi Egilssyni i fyrstu. I tali var Jon allra 
manna rammislenzkastur og ågætlega ordheppinn og ædimeinlegur 
i ordi, ef J)vi var ad skipta. Hann var pr^dilega ad sér i klassisku 
målunum eins og flestir hinna betri Bessastadamanna. 

Jon Arnason hafdi alla sina æfi safhad bædi fomum bokum 
islenzkum og islenzkum handritum. Prentudu bækumar, sem munu 
hafa verid ædimargar og fågætar, munu nu ad nokkru vera komn- 



r 

Nekrolog över J6n Amason. 301 

ar å tvistring, en liandrit hans, sem munu vera rümlega 300 bindi, 
eru nu eign Landsbökasaftis Islands. Hafdi han fyrir löngu seit mestan 
part peirra Joni Sigurdssyni til eignar, en bådir höfdu jafnan af- 
notarétt, og fylgdu t)au med i kaupinu, ^eg&r pingid keypti safii 
hins sidamefnda. Handritasafn Jons Arnasonar er æfamerkilegt i 
sinni röd. I>ad er hid bezta safn, sem til er, af islenzkum kvædum 
alt frå 16. old og til ntitimans. Safh Jons Sigurdssonar og safh 
hins islenzka bokmentafélags er og mjög fjölskrudugt i l)eirri grein, 
en hvergi nærri eins skipulegt og adgeingilegt. Safn Påls Pålssonar 
er og sérlega audugt af kvædum og ågætlega a^dgeingilegt, en 
frumritin ad! mörgu i l)vi eru einmitt i saftii Jons Arnasonar. i>ad, 
sem Jon Amason medal annars hafdi ekki seit Joni Sigurdssyni 
var feykimikid safn af oprentudum pjodsögum i mörgum bindum i 
åtta blada broti, og er vonandi ad Landsbokasafnid geri gangskör 
ad l)vi ad få J)ad, se pad annars ekki ,buid ad l)vi. 

25. August 1866 kvæntist Jon Arnason, og gekk på ad eiga 
merkiskonuna Katrinu I>orvaldsd6ttur frå Hrapprey; pau åttu einn 
son bama, er f>orvaldur hét, mannvænlegan pilt, en hann andadist 
i Reykjavikurskola 1884; unni Jon honum mikid og harmadi hann 
mjög, og mun ekki å heilum ser hafa tekid upp frå pvi. 

Jon var med hærri medalmönnum og prekinn ad pvi skapi, en 
nokkud sivalur i vexti og mun hafa verid karlmenni ad burdum 
å medan hann stod upp å sitt bezta; hann var toginleitur i andliti 
og nokkud bolugrafinn, moeygur og jarpur å hår og skegg og 
hærdist litt, J)6 aldur færdist yfir hann; å seinni årum förladist 
honum mjög sjön, sem eigi må undarlegt pykja um mann, sem alla 
sina æfi ha^i legid nidri i bokum og handritum; ad sidustu mun 
hann hafa verid J)vi nær blindur. Jon sat alla daga mikid vid 
ritstörf og var pvi ekki furda po hann kenndi preytu einhvern tima. 
f>egar å æfina leid gerdist hægri höndin mjög ostyrk og skjålfandi 
og ad lyktum värd allur likaminn mjög måttprota, svo ad hann 
måtti heita kominn i kör pegar hann andadist. 

Jon Amason hefir ekki ordid ågætur af pvi ad hann tranadi 
ser fram, heldur af pvi, sem hann heiur unnid i kyrpey og svo 
litid bar å, og nafhs hans mun verda leingur getid en margra peirra, 
sem hærra hafa. , 

I>essi eru pau prentud rit, sem Jon Arnason hefir samid og 
ut gefid og eg man eptir: 

1. Ågrip af æfisbgu Dr, Marteins Luthers, Rvik 1852. 

2. Islenøh æfintyri, med Magnüsi Grimssyni. Rvik 1852. 

3. Karlamagnus saga, Khöfa 1853. 

4. Ørvar-Oddsdrdpa eptir Benedikt Gröndal Rvik 1851. Hanagaf 

hann üt med Egli Jonssyni, Benedikt Gröndal og Einari 
I>6rdarsyni. 

5. Njola eptir Björn Crunnlaagsson 2. titg. Rvik 1853; 3. utg. 

Rvik 1884. 

6. Bit Sveinbjarnar Egilssonar I — II Reykjavik 1855—56. 5au 

gaf hann ut med 5orsteini Jonssyni, Einari 56rdarsyri og 



302 I. &. 

Egli Jonssyni. Jon ritadi æfisogu Sveinbjöms framan vid 
kvædin (II), og hefir liklega séd ad mestu um ütgafana. 

7. um StiptsbokasafniS, Evik 1862 (tir Islendingi). 

8. Begistur yfir bokiisafn hins læråa skola. Kvik 1862. 

9. Viabætir vi3 registur yfir bokasafn hins lærSa skola. Rvik 1869. 

10. Islenøkar pjoäÉögur og æfintyri I — II, Leipzig 1862 — 64. 

11. Skrd yfir prentaSar islen^kar bækur og handrit i Stiptsboka- 

safninu, Evik 1874. 

12. Isleniskar gåtur. Kaupmannaliöfn 1887. 

V6. Ymsar blaäagrdnir og åskor anir um alpySlegan froSleik. 

Auk {)ess mun islenzkt t^^l^safh ad nokkru leyti vera büid 
undir prentun. Bnn fremur mun hann liafa ått einhvem J)ått i utgafii 
bladsins ''Vikverja', Reykjavik 12. Juni 1873—11. Sept. 1874. Bnn 
fremur hafdi hann samid fyrstur manna ågrip af sögu Islands og 
gert t>rj^^ atrennur ad, en ekki er J)ad rit prentad. I Dr. K. Mau- 
rers 'isländische Volksagen'' åtti Jon og nokkum patt. 

Skrifad um veturnætur 1888. 

/. ». 



Tyska inflytelser på svenskan. 



(Forts.) 

Då Rydqvist i början af sitt tredje band korteligen om- 
talar huru tyskan kommit att invärka på vårt språk, anmär- 
ker han (sid. VII) att "den enda ordklass, som alltid varit 
otillgänglig for utländskt intrång, är pronomen". En närmare 
granskning visar emellertid att detta påstående tål ganska 
stora inskränkningar. Även på pronominas område äro näm- 
ligen spåren af främmande inflytelser lätt märkbara. 

Vi skola genomgå de särskilda pronominala ordklas- 
serna och vända oss först tillde personliga pronomina. 

Om man ej vill räkna det allmänt, även af personer 
som ej förstå tyska, brukade unter unSj finnes bland dessa 
pronomina svårligen någon tysk ordform upptagen ^). De 
tyska inflytelser, som vållat ändring i våra inhemska ords 
betydelse och bruk, äro däremot många. 

Till dem hör först och främst användningen af vi så- 
som en "pluralis majestaticus" for jag. 1 Söderwalls Ordbok 
finner man gamla exempel på denna uttrycksform, hvilken 
som ett slags höghetsrätt under medeltiden ansågs tillkomma 
ej blott regenter, utan också biskopar. Bruket af det myn- 
diga vi har sina rötter långt tillbaka i tiden; de nå åtmin- 

^) Ordet ghy, som läses en gång i Gersons Ars moriendi B 5, där sam- 
manhanget fordrar J, står aUtför enstaka att kunna bevisa att den neder- 
ländska pluralformen af du värkligen nyttjats i svenskan. Detta så myc- 
ket mindre, som det inhemska J, skrivet y, läses några rader under ghy. 
Man är alltså nödsakad att antaga någon afskrivare- eUer boktryckare- 
distraktion. 

20 



304 Esaias Tegnér. 

stone ned till det bysantinska käjsardömets begynnelse: Kon- 
stantin, Teodosins, Justinianus använda det i sina skrivelser 
(Grimm, Gram. IV. 299). Till oss har det likväl kommit 
genom efterbildning af de tyska hovens kurialstil. 

Samma åskådningssätt, som alstrat denna pluralis ma- 
jestaticus vi^ står också bakom "pluralis reverentiæ" J, då detta 
användes som tilltal till en enda person. I Norden är ett sådant 
I icke ursprungligt. An i dag är du det allmänna tilltals- 
ordet i mera aflägsna bygder af Skandinavien. En dalkarl 
kan säga du till sin konung lika obesvärat som Torgny 
lagman på detta sätt tilltalade Olof Skötkonung, om man får 
döma efter Snorres berättelse: "Nu vilja vi bönder att du, 
konung Olof, gör fred med Olof digre, Norges konung" osv. 
I Norges egentliga fjällbygder är också, enligt Aasen, du det 
allmänt rådande tilltalsordet. Redan tidigt kom emellertid 
seden att till överordnade säga I för du hit till Norden. 
Tess hawen i blygd ä mädhan i liffwin låter den äldre 
Rimkrönikan 2455 Torgils Knutsson säga till konung Bir- 
ger, när denne bortför honom fången. Af den norska Ko- 
nungaspegeln finner man att I redan kring år 1200 var all- 
mänt brukligt såsom hövlighetstilltal : howæskir mænn hof a 
pat funnit firi anndværtu^ oe hæwir pat silvan snuiz til si&- 
wænio mce&r allum ivitrum monnum oc howceskunij peim til 
sæm^ar sæm wi^ er mælt (Brenners uppl. 1881, s. 81). Såsom 
förklaring af seden anför Konungasp., att en mäktig man i sig 
innebär ett flertal, eftersom han står som målsman för många 
underhavande; är han en hövding, så äro dessutom hans ord 
uttrycket ej blott för hans mening utan ock for hans rådgivares. 
Bokens författare uppkastar också frågan, hvarför ej Gud, 
som är den mäktigaste af alla, får I som sitt tilltal. Svaret 
blir att en pluralis här kunde innebära ett mångguderi, som 
ej anstode kristna män. 

Ur mera historisk synpunkt kan saken förklaras så, att 
det naturliga, inhemska uttryckssättet med du bevarats på 



Tyska inflytelser på svenskan. 306 

alla de områden, som stå vare sig över den ceremoniösa höv- 
lighetens nivå eller under den. A ena sidan religionens och 
den mera ideala poesiens, å andra sidan det hvardagliga 
hemlivets och den nära vänskapens sfärer hava därfore lyc- 
kats undandraga sig den ifrågavarande förkonstlingen. Den 
franske poeten har därför rätt, då han om en motsvarande 
skillnad i sitt språk säger: 

Le V0U8 me parait plus galant, 
mais je trouve le toi plus tendre. 

Holländskan är det enda germaniska eller romaniska språk, 
där pluralen (gij) erövrat de hos oss undantagna områdena. 

Till Norden har användandet af I for du kommit från 
Tyskland, där detta uttryckssätt kan följas tillbaka ända till 
800-talet. Tyskland, som själv från de romaniska folken 
hämtat så mycket af hvad som hör till det förfinade um- 
gängesskickets vanor, var under medeltiden de nordiska fol- 
kens läromästare i sådant. Riddarväsendets former och mycket 
därmed besläktat gestaltade sig hos oss på tyskt sätt. 

I början af den äldre Rimkrönikan (v. 362 ff.) skildras 
ett samtal mellan Birger jarl och hans husfru, där de rådslå 
om sin son Valdemars giftermål. Jarlen kallar här, såsom 
Söderwall iakttagit, sin gemål för dUj under det att hon 
nämner honom J. Förhållandet är anmärkningsvärdt, tydet 
synes beteckna en länge kvarstående, icke individuell, om ock 
visst ej genomgående svensk tilltalsnorm, till hvilken förebil- 
den funnits i Tyskland. I Rondeletii komedi Jtidas Bedivivus^ 
uppförd i Tälge 1614, ser man Judas' föräldrar Ruben och 
Cyboræa benämna hvarandra efter samma regel som Birger 
jarl och hans gemål. Grimms WB. II. 1476 anför motsvarande 
tyska exempel från Schw^einichen (f 1616). 

På det hela tyckes likväl valet mellan I och du hos 
oss hava i äldre tider varit tämligen fritt, beroende på situ- 
ationen och den grad af hövlighet som den kunde betinga. 



306 Esaias Tegnér. 

När den nyss omnämnde Ruben af sin hustru ertappas druc- 
ken och känner sig något generad, tilltalar han henne inställ- 
samt med 7. I ÄUa Bedlegrannas Spegel (1647) låta de ef- 
ter hvarandra uppträdande friarna den onådiga damen få 
heta 7, ända till dess de affardats med en korg; då giva de 
alla, hvar efter annan, sin förtrytelse luft i tilltal med du. 
I Brasck's komedi Mars Germanicus Victtis (1649) kalla 
man och hustru hvarandra för 7 så länge ömheten varar, 
men när Erinnys stiftat ofrid mellan dem, säga båda du^ och 
de fortsätta därmed ända till dess hustrun "kraffsat" sin man 
så duktigt, att han måst taga till bönboken. Då börjar han 
åter med 7, under det hon fortsätter med du. I Chronanders 
skådespel Surge (1647) säger professorn till studenten dtf^ 
studenten använder 7. I Prytz' Gustaf I:s Comædia (1621) 
tilltalar biskop Brask på samma sätt studenten med du; ko- 
nungen själv kallar sin kansler för 7, denne svarar med 
samma ord, men ett du i den senares mun förekom författa- 
ren ej mera omöjligt, än att det en gång, när rimmet så for- 
drade, också fick vara med (IV. 4). 

Då m, såsom redan Ihre insett, är uppkommet af 7 
(såg ni af sågen 7, liksom det motsvarande isl. per af plural- 
ändelsen -p + pron. er), hava vi tyska inflytelser att tacka 
också för vårt nu allmännaste tilltalsord. Oaktat allt den 
sista tidens intresse för "m-reformen" synes ordets historia ännu 
icke vara skriven (jfr likväl Rydqvist, Hist. Språkf. ^ s. 40); 
i förbigående må därför ett par uppgifter om dess använd- 
ning här meddelas. Formen ni går tillbaka till 1600-talet. 
Columbus, som i sin svenska Ordeskötsel (1678) i många stycken 
lämpar sitt skrivsätt efter talspråket, nyttjar, såsom Noreen 
riktigt påpekat, flera gånger ni. Dock var formen 7 ännu länge 
den allmänna. I Karl Gyllenborgs komedi Svenska Spr ätthöken 
(1739) är 7 det vanliga tilltalsordet, blott undantagsvis träf- 
fas ni (med sing.). Upplysande är Sahlstedts anmärkning 



Tyska inflytelser på svenskan. 307 

i hans Sv. Grammatika (1769) s. 39: "Af höflighets bruk till- 
talar man icke någon med dUj utan brukar i det ställe 2 pers. pl. 
Ij på samma sätt som fransoserna vous. Men som detta gnäl- 
lande I är obehagligt och låter lika med præposition I (m), 
har man begynt at säga Ni^ hvilket ock så väl af dagligt 
tal som af högres myndighet i skrifvande är befästadt." Dock 
torde även efter denna tid I ha egt en något högtidligare 
klang. Samma år som Sahlstedt nedskrev de citerade orden, 
omnämner Ihre ni blott såsom användt af "vulgus". Och då 
Kellgren år 1771 dedicerar en disputation till sin mor, till- 
talar han henne med 7, endast en gång med m. I denne 
författares dramatiska arbeten, liksom också i Gustaf III:s, 
är däremot ni den rådande formen. 

Det är icke nog med att tyska inflytelser under medel- 
deltiden skaffat oss I och i andra hand Ni som tilltalsord i 
stället för du. Ännu långt viktigare, och detta ej blott i 
språkligt hänseende, är en annan inskränkning på området 
för vårt inhemska du^ som tyskt uttryckssätt åstadkommit 
några århundraden senare. 

L. De Geer har skrivit en förträfflig uppsats Om andra 
personen i svenska språket (1844), ur hvilken några rader 
här må citeras: 

' "Man talar om att kinesiska språket är svårt att lära 
sig, emedan det har 10,000 bokstäfver; hvad är det emot 
svenskan, som har vid pass en million pronomina endast för 
andra personen? Våra grammatiker konjugera väl i sin 
oskuld: Jag är . . . Du är . . . Han är . . . Vi äro . . . 
I aren ... De äro . . . och anse sig därmed ha kommit 
till slut; mén de hafva då blott om andra personen sagt 
hvad som icke brukas. I sjelfva verket heter det nämligen 
der: Herr expeditionssekreteraren är eller Fru öfverstelöjt- 
nantskan är etc. etc. etc." 

Det i dessa ord påpekade överflödet är naturligtvis från 
annan synpunkt en brist. Vi sakna ett användbart, hövligt 



308 Esaias Tegnér. 

tilltalsord, sådant som andra språk ega i sitt De, Sie^ vovSj 
leij you etc. Onekligen lägger denna brist över våra um- 
gängesförhållanden ofta nog ett allt annat än hälsosamt tvång; 
ofta ha också vi svenskar af våra sydligare grannar fått upp- 
bära både klander och skämt för denna språkliga egenhet. 
Men i själva värket hava våra grannar ej rätt att förebrå 
oss något, ty det är just i söder och, från vår synpunkt sett, 
närmast i Tyskland, som denna för oss ursprungligen främ- 
mande sed har sina rötter. 

Tilltalet med I för du^ som i början inneburit en sådan 
artighet, att man kunnat säga ein Bier zum ihrzen^ una hirra 
da dirle voi i betydelsen af "ett utmärkt öF — detta tilltal 
hade efter hand blivit så förslitet, att det ej längre föreföll 
tillräckligen hövligt. Man övergick då från 2 pers. till 3 pers. 
Af blygsamhet liksom undvek man att se den tilltalade rakt 
i ansiktet, han flyttades upp i en högre sfär, där man ej 
kunde tala till honom, endast om honom. Man använde 
härvid ej ursprungligen 3 pers. pronomen, utan något artigt 
substantiv, efter hand mast herre och fru^ men också andra 
mera speciella uttryck. 

Det var i slutet af 1500-talet, som man hos oss började 
undvika det direkta tilltalet. Övergången hade förberedts genom 
de till förnäma personer använda, närmast tyska, men ur- 
sprungligen romaniska vändningarna Eder{s) nådj Eder herre- 
dom ell. 'dome (Sturarnas riksföreståndaretitel ; jfr ital. vossig- 
noria\ Eder{s) herrlighet (efter herr^ därför ännu som översätt- 
ning af eng. your lordship)^ Eders härlighet (t. Euer Liebden) 
o. d. Genomgår man de i Silfverstolpes Hist. Bibliotek H tryckta 
brev, som rådsherrarna under konung Sigismunds tid, på 1590- 
talet, skrevo till hvarandra, så finner man där beständigt om- 
skrivande tilltal. Så t. ex. sid. 303 : Käre broder , jagh hadhe 
nu strax gernne welet förfoge migh till min käre b [roder] ^ 
bådhe för thz jag vthi så long tidh inted haffuer thaled medh 
honörn^ seden bfroderenj cif . . , siukdommer . . . wared . . . 



Tyska inflytelser på svenskan. 309 

hemsöcht; likaså s. 295: sosom broderen i sin senaste 
schrif velse beger ade . . så sender jagh honom her medh . . . 
Endast undantagsvis träffar man ett tigh (s. 335). Över hu- 
vud är broderen det vanligaste tilltalsordet. Ända in i vår 
egen tid har samma ord, dock utan artikel ("bror"), kvar- 
stått såsom hövligt tilltalsord mellan närmare bekanta. 
— Icke ens sin hustru tilltalar Sten Baner 1597 med du 
eller 7; han kallar henne genomgående min hustru med ver- 
bet i 3 pers. (s. 339). Det är tydligt att detta uttryckssätt 
blott tillhörde den mera tvungna, skriftliga framställningen, 
ej det naturliga, rent personliga umgänget. Kurialstilen hade 
Kksom vuxit fast vid skrivpännan, och den kunde ej ens när 
man talade till sina allra närmaste lösgöras därifrån. 

Likaså var det väl ock väsentligen i skrift som ännu 
något senare det 30-åriga krigets fältherrar i allmänhet 
undveko I som tilltalsord och i stället använde titeln. Man 
finner många exempel härpå i den korrespondens dem emellan, 
som är tryckt i Handlingar rörande Skandinaviens Historia^ 
b. 5. "fler GeneralMajorens skrifuelsse . . . haffuer jagh till 
rettes handfånget^ skriver Torstensson till C. G. Wrangel 
1641. Ett annat bref af samma år börjar visserligen: Jagh 
bekom nu medh posten edhert wänlighe skrifwelsse^ men i fort- 
sättningen tilltalas Wrangel med Hr Gener alMaj oren och 3 pers. 

Det är från denna tid som vår nuvarande obekväma, 
även i samtalsspråket genomförda sed att undvika 2 pers- 
härstammar. 

Och denna sed var på 1600-talet icke uteslutande svensk. 

1 ett danskt brev af år 1614 skriver Eske Brock till Kri- 
stian IV:s kansler Friis: . . . huorfor ieg qhanssleren pa 
dett venligst ombeditt haffuer att chanssleren . . . (Danske 
Magazin, 4 Blekke, V. 78; liknande exempel VI. 123, 125, 

2 Række 5. 79 osv.) 

I Tyskland möter man vid samma tid likartade hövlig- 
hetsformer. I ett skådespel af Härtig Julius af Braunschweig 



310 Esaias Tegnér. 

1594 säger värden till junker Vincentius Ladislaus: der 
junker hat ja nach mir gesendet^ was ist sein hegehr (cir. 
i Grimms WB. IL 1476). I WaUensteins tryckta korrespon- 
dens finner man honom beständigt nyttja der Herr som till- 
talsord, t. ex. till fältmanskalk Arnim 1648: Aus des herrn 
schreiben vernehme ich . . . Det är samma herr^ som ännu hos 
oss i bestämd form säges till obekanta personer. I den af Reif- 
ferscheid utgivna intressanta brevsamlingen Quellen zur Ge- 
schichte des geistigen Lebens in Deutschland wahrend des 
17:ten Jahrhunderts (1889) finner man J. B. Schupp skriva 
till magister J. H. Matthiæ 1646: ich hob den herrn ma- 
gister . . recommendirt (sid. 956). Andra ex. sidd. 640, 
953, 613 och i nyss citerade band dS. Handl, rörande Skand, 
Hist. s. 84, 87, 89, 90 osv. 

I denna tids tyska skrifter anträffas också redan urbil- 
derna till våra ceremoniösa Ihs högvördighetj Ers högvälbo- 
renhet o. d. Joh. Rist använder som genomgående tilltalsord 
till M. Hanneken i ett brev från 1651 till och med det af 
oss väl knappast upphunna Eure HochwohlErwürde (Reiffer- 
scheid s. 948). 

Då upprepandet af der Herr eller andra tilltalsord var 
för obekvämt, ersatte man det, såsom redan flera föregående 
exempel visat, fullkomligen naturligt med ett tredje personens 
pronomen. I Tyskland blev på denna väg er, sie snart nog 
ett hövlighetspronomen, som delvis behåller sig än i dag, 
ehuru det sjunkit i rang, sedan man uppfunnit ett ännu 
hövligare pronomen. Konung Fredrik Wilhelm I i Preussen 
tilltalade sin omgivning med nämnda er, sie. Men just under 
slutet af hans regering, på 1730-talet, började det plurala 
Sie komma till väldet. Tredje pers. pronomen hade nu ge- 
nomgått samma sublimation från sing, till plur., som förut 
inträdt i fråga om andra pers. pronomen. 

Danmark har troget följt Tyskland genom alla dessa den 
pronominella hövlighetens utvecklingsskeden. Hos Holberg 



Tyska inflytelser på svenskan. 311 

(början af 1700-talet) finner man de tre första af dessa re- 
presenterade. Det gamla J, det på 1600-talet uppkomna 
Herren {Fruen^ Jomfruen) och det däraf härledda han (hun) 
nyttjas om hvarandra såsom artigt tilltal. De substantiviska 
tilltalsorden äro tydligen ödmjukast och nyttjas gärna, fast ej 
uteslutande, af underhavande till husbondfolket; I förefaller 
som det allmännaste tilltalsordet mellan likställda personer; 
han och hun synas vara något mera undfallande. Bestämda 
gränser finnas dock icke. I Ben honette Ambition kallar t. 
ex. Baronen Jeronimus än han^ än I; Leonore använder till 
Leander växelvis samma båda pronomina. Baronen blir af 
Jeronimus kallad än Baronen^ än Herren. Leonore tilltalar 
sin far i 3 pers. med min Far eller Papa, Baronens be- 
tjent säger Hr Jeronimus. Såsom hälsningsform nyttjas all- 
mänt Hans Tiener^ motsvarande det tyska Sein Biener. 

Något Be som tilltalsord påminner jag mig ej hava sett 
hos Holberg. Men snart efter hans tid synes detta hövlig- 
hetspronomen ha kommit i bruk. Annars skulle väl icke 
J. Baden kunnat uttrycka sig så som han gjort i sina Fore- 
læsninger over det danske Sprog ^ 2 uppl. 1792 (första upp- 
lagan är mig ej tillgänglig): "Pronomen I, hvormed vore 
Forfædre tiltalede Personer, som de vilde giöre Ære af, har 
nu, som man veed, tabt sin Rang og bruges ikkun til rin- 
gere Folk" (s. 207). Det är överflödigt att säga, att det danska 
Be icke är annat än en direkt översättning af tyskarnas Sie. 

Svenskan, som efter 1600-talet varit mindre än danskan 
påvärkad från Tyskland, har ej deltagit i denna senare ut- 
veckling af hövlighetsformeiTia. Däremot ha vi endast allt 
för troget bevarat och förkovrat vårt utländska förvärv från 
peruktidehvarvet. Ur den skriftliga framställningen banade 
sig titulerandet allt mera väg in i talspråket, efterhand un- 
danträngande I {Ni) från dess tidigare rang. I våra dagar 
värkar skriften, egendomligt nog, i alldeles motsatt riktning: 
de flästa använda nu tilltalsordet Ni mera obesvärat i skrift 



312 Esaias Tegnér. 

än i tal. Må vi hoppas att detta tyder på ett framåtskri- 
dande, eller fastmera en återgång till en bättre, bekvämare 
och mera inhemsk ordning på andra personens område. 

Förslaget att även hos oss upptaga det dansk-tyska De 
som tilltalsord har på senaste tid haft en talangfull försva- 
rare (N. Linder, Om tilltalsord i svenska språket^ 1884). 
Detta förslag har dock den rådande stämningen så mycket 
emot sig, att det svårligen kan vänta någon framgång. Pseu- 
donymen N. I. T. [C. U. Sonden] utgav 1865 en liten skrift 
med titeln Ni är det rätta tilltalsordet. Och framtiden torde 
giva honom rätt. 

Då vi klaga över att den främmande seden fått ett så 
stort insteg hos oss, böra vi ej glömma, att det egentligen 
blott är inom den relativt fåtaliga herrskapsklassen, som ti- 
telväsendet inkräktat på området för 2 pers. pronomen. Den 
stora massan af folket tilltalar hvarandra fortfarande med 
du^ 7, m. Även Aaw, hon höres rätt ofta bland allmogen, 
men användes huvudsakligen blott till personer utom dess 
egen klass — naturligt nog, då dessa pronomina egentligen 
stå som vikarier för någon titel. En dylik substituering lig- 
ger så nära till hands, att man alls icke behöver i folkets 
användning af han och hon se en direkt efterbildning af ty- 
skarnas er, sie. 

Med större sannolikhet kan man däremot i de högre 
samhällsklassernas användning af samma pronomina antaga 
ett omedelbart tyskt inflytande. I slutet af förra och början 
af innevarande århundrade tyckes Äan, hon inom dessa klas- 
ser ha rätt allmänt egt rollen af ett slags välvilligt nedlå- 
tenhetspronomen. Ett ni till underordnade ansågs då mera 
ohövligt. Ännu 1836 kunde Svenska Akademiens språklära 
(s. 126) uppgiva, att ^Ean och Eon brukas stundom i um- 
gängestal till en ringare person, hvilket utmärker litet mera 
höflighet än Ni och mindre förtrolighet än Dw." Just en 
dylik roll af ett hövlighetsord användt mot underordnade 



Tyska inflytelser på, svenskan. 313 

hade det tyska er, sie antagit, sedan det på övriga områden 
undanträngts af det förnämligare Sie. 

Någon större användning i vår dramatiska litteratur 
synes Aan, hon som tilltalsord icke ha vunnit. Åtmin- 
stone har jag svårt att hos 1700-talets dramatiker finna exem- 
pel därpå, om jag bortser från översättningar efter danska 
och tyska författare; i sådana skrifter, t. ex. i Lagströms 
övers, af Holberg (på 1730-talet) äro de däremot vanliga. 
Hos Bellman träffas emellertid åtskilliga exempel på Äaw, 
hon; orden nyttjas hos honom t. ex. i hans älsta diktsamling 
från 1772 (utg. 1872), s. 16, 219 ungefär på samma sätt 
som nu. På det sist citerade stället kallar en tjänstflicka 
betjenten, som hon vill afvisa, ömsom ni och han. 

I ett hänseende hava förhållandena på området för 2 
pers. pronomen hos oss nu blivit sämre än någonsin förut. Ännu 
ett stycke in på vårt århundrade kunde man utan vidare 
använda min herre^ min fru med 3 pers. såsom tilltalsord: 
jag anhåller att min herre ville osv. Efter analogien med 
tilltalet herr pastor ^ fru majorska är man numera skyldig 
att till personer, som sakna någon titel, men hvilkas namn 
man känner, säga herr Eriksson j fru Nilsson osv. Namnet 
träder i titelns ställe och måste upprepas för hvarje gång 
andra språk nyttja sitt hövlighetspronomen. Herrn och frun 
ensamt låter simpelt; endast fröken kan som tilltalsord stå 
utan bihang af namn. För denna ytterligare fullkomning 
af vårt titelväsen kunna vi ej skjuta skulden på någon 
främmande nation. 

I Norge nyttjar folket i vissa trakter de som tilltalsord. 
Detta pronomen har, såsom redan Aasen påpekat, intet att göra 
med det danska De: det är en direkt utveckling af forn- 
norskans pér^ 2 pers. pl., hvars dualformer dokker^ dykk 
också i andra bygder göra tjänst som tilltalsord. 

Med afseende på det danska IJe må ytterligare tilläg- 
gas att det, ehuru bildat efter tyskan, dock numera i fråga 



314 Esaias Tegnér. 

om konstruktion något frigjort sig från sitt mönster. I slutet 
af förra århundradet kunde man ännu tilltalsvis säga De maa 
berede sig derpaa^ liksom det i Tyskland heter Sie müssen 
sich darauf bereiten (Lauritzen, Vort Bogmaal for et Hun- 
dredaar siden^ 1887, s. 29). Nu måste man sätta Dem for 
sig^ annars uppfattas De som 3 pers. En annan olikhet är 
att tilltalsordet De i danskan konstrueras med singulart verb, 
när det afser blott en person. 

I sin avian att åstadkomma ett riktigt utsökt hövlig- 
hetsord har språket, såsom de anförda exemplen visat, tillåtit 
sig de dristigaste förskjutningar både i fråga om numerus 
och i fråga om person. Det har efterhand glidit från 2 
pers. sing, till 2 pers. pl., därifrån till 3 pers. sing, och 3 
pers. pl.; även på dualer ha vi sett exempel. Egendomli- 
gare än allt detta är väl ändock, när 1 pers. pl. befinnes 
stå som vikarie för 2 pers. sing. Också på denna underliga 
väg ha vi följt våra tyska läromästare. Grimms WB. II. 
1484 omtalar flera skolhistorier med vi för dw, till h vilka 
även hos oss bekanta motstycken finnas: wir sind ein Esel 
(besvarat med ich meinerseits protestiere) o. d. Ursprungli- 
gen innesluter den talande sig själv i klandret, liksom för 
att mildra dess skärpa, men småningom blir denna sida af 
saken så bortglömd, att vi får konstrueras med singularis; 
man kan säga jag tror att vi år litet dum i st. f. att vi 
äro litet dumma. 

På snarlikt sätt har ordet man kommit att få göra 
tjänst som ett 2 pers. pronomen. Det svenska Hvad har 
man här att göra? eger sin förebild i Was will man hier? 

I sammanhang med frågan om de svenska hövlighets- 
pronomina må här påpekas, att vi efter tyskt mönster 
bildat också ett hövlighetsord för 3 pers. — ett pronomen, 
af hvilket likväl, egendomligt nog, endast en enda oblik ka- 
sus, genitiven, existerar. Ordet är dess^ och det företräder 
både hans eller hennes och sin. I stället för hr greven och 



Tyska inflytelser på, svenskan. 315 

hans omgivning^ hr greven med sin omgivning kan man säga 
och sade för några årtionden sedan vida mera än nu hr gre- 
ven och {med) dess omgivning. Uttryckssättet är eller var 
användbart vare sig man tilltalade personen eller omtalade 
honom. Alldeles på samma sätt kan man i tyskan hövligt 
nyttja dessen i st. f. sein. 

Det må också här framhållas, att liksom våra tilltals- 
former väsentligen äro tyska, så hava själva titelorden till 
mycket stor del ett rent tyskt ursprung. Särskilt gäller 
detta om alla sådana ord af något äldre datum. Herr e^ fru ^ 
fröken^ greve ^ friherre^ åtskilliga på -mästare och mångfaldiga 
andra kunna nämnas som exempel härpå. Och just i sin an- 
vändning som titelord framför namn röja dessa lånord allra på- 
tagligast sin tyska härkomst: herre blir i denna ställning till 
herr^ greve till grev (detta visserligen mindre i våra dagar 
än under föregående århundraden), furste till furst^ borgmä- 
stare till borgmästarj det osammansatta mästare till mäster 
{mäster Erik, mäster Pinne) — den senare formen helt och 
hållet lågtysk. Också våra feminina titlar ha från tyskan fått 
sina ändelser, -ska och -inna {pastor ska^ grevinna). De till 
titulaturväsendet hörande, oregelbundet bildade superlativfor- 
mema högvördigste^ stormäktigste^ nådigste intyga jämväl ty- 
skans inflytande på detta område. 

Ett slags första personens pronomen i utpräglad kurial- 
stil ha vi fått från tyskan: ordet undertecknad. Det nytt- 
jas, som bekant, skämtsamt även i talspråket, där det ej 
kan vara fråga om något undertecknande. Tyskans Unter- 
zeichneter har för övrigt själv haft romaniska förebilder; jfr 
fransmännens le soussigné. 

I affilrsstil eller för eftertrycks skull skriver man ofta 
hos oss t. ex. hundra^ säger 100 kronor. Säkerligen upp- 
fattar hvarje svensk säger här såsom analogt med det vill 
säga. Uttryckssättet är emellertid tyskt, och en blick på 
dess tyska form hundert, sage [ej sagt] hundert visar att 



316 Esaias Tegnér. 

säger i denna förbindelse är lika med jag säger, Pronomi- 
net har efter tyskans föredöme blivit utelämnat. 

Ännu ett annat fall kan nämnas, där svenskan också 
efter tyskt mönster förbigår samma pronomen. Liksom ty- 
skarna säga danke för ich danke^ så säga vi elliptiskt 
tackar för jag tackar. Däremot hava vi ej följt tyskarna 
då de säga bitte för ich bitte; det heter hos oss alltid 
jag ber. 

Användningen af mig såsom "dat. ethieus" i uttryck som 
du är mig en lustig kurrCj torde hos oss härröra från 
tyskan, där man på samma sätt kan använda ej blott första 
utan också andra pers. pronomen: das war mir {dir^ etich) 
ein Geheul. I de nordiska fornspråken tror jag icke att nå- 
got liknande förekommer. Däremot kan man på isländska 
säga med sik: han er sik sterkr^ Skottakonungr var sik fri- 
&asti mxi&r (jfr Lund, Oldnord. Ordföjningslsere s. 506). 

Några nominal- och verbal-bildningar, som efter tyska 
förebilder framvuxit ur våra personliga pronomina, förtjena 
att här särskilt tagas i betraktande. 

Substantiveringen af jag till jaget har sitt mönster i ty- 
skans das Ich. Under vår medeltid sade man icke mitt andra 
jagj utan med ett maskulint uttryckssätt thænne är suasfnn 
annar jak (Birgittas Uppenb. 3. 70). 

Danskan har uttrycken Dusbroder ^ at drikke Dus. Baden 
(anf. skr. 133) använder också ett i ingen mig bekant dansk 
ordbok upptaget verb duse med betydelsen 'kalla för du'. 
Tydligtvis äro alla dessa ord lånade från tyskans duzen^ även 
med formen dutzen^ Du{t)zbruder. Det motsvarande verbet 
heter numera i danskan dute eller duttCj och det kan väl ej 
vara tvivel om att dessa ord, om de ock ej som de föregående 
äro direkt upptagna från tyskan, likväl äro bildade under 
inflytelse af detta språk. Då t här står på samma plats 
som ett högtyskt ^, tänker man lätt på någon lågtysk form 
som deras närmaste utgångspunkt. Jag finner dock ingen 



Tyska infljrtelser p& svenskan. 317 

sådan. Det inskjutna t bör väl förklaras som parallellt med t 
i isl. jåta^ jåtta 'säga ja', fsv. jata^ jatta^ jætta (nysv. ja-k-a)^ 
d. jætte^ tidigare möjligen också jate (Kalkar Ordb. II. 432 
upptager ett jatelse^ som förutsätter denna form). Mera vå- 
gat är att tänka på ett analogislut som d. dutte: t. dutøen 
= d. sætte: t. setzen. 

Också för Sverge hava formerna duta och dutta haft 
någon betydelse. Rietz känner den förra som ett skånskt 
bygdeord, den senare som ett småländskt. Levin Möllers 
Ordbok 1745 upptager dutta såsom översättning af det 
franska tutoyer. Fyra år senare återgiver likväl Lind 
det tyska uttrycket med rfwa, tua. Efter dii{t)zen har tyskan 
bildat såväl ett ihr zen som i nyare tid också ett siezen; Lind 
har en kopia af det förra i sitt svenska nia. En motsvarighet 
till det tyska erzen finnes ock i Sverge: Rietz nämner från 
Småland dialektuttrycket hanna 'kalla för han'. — Man kan 
väl våga antaga att dua och nia^ och alltså i andra hand 
även hanna^ blivit väckta till liv genom tyska föredömen, om 
än visserligen likartade former, kanske i sin ordning ursprung- 
ligen mönster för de tyska, finnas också på romaniskt område; 
jfr medeltidslat. tuisare^ tihisare^ vosare^ vobisare^ fr. tutoyer^ 
voicssoyer^ någon gång vouvoyer. Även nyisländskan har 
(efter dansk förebild?) pua af pu och péra af pér. 

Språkligt viktigare än alla dessa verbala bildningar är 
det svenska substantivet hanne, hane 'djur af manligt kön'. 
Detta ords historia har icke förut blivit riktigt framställd, 
och då den sannolikt i någon mån går tillbaka till Tyskland, 
må den här litet utförligare omtalas. 

A. F. Dalin antager att det ifrågavarande hanne, hane 
är identiskt med det gamla hane 'tupp', som alltså skulle ha 
utvidgat sin användning utanför det naturliga området; för- 
medlingen skulle ha bildats genom sådana ord som tjäder- 
hane, orrhane. Också Svenska Akademiens Ordlista sam- 
manför under en artikel hane 'tupp' och hane 'djur af manligt 



318 Esaias Tegnér. 

kön', hvilket senare ord uppgives "utan etymologisk grund" 
också skrivas hanne. Rydqvist II. 181 lämnar oafgjort om 
hanCj hanne beror på pron., han eller på substant. hane 
'tupp', och anser att i hvarje fall formen hane är riktigare 
än hanne; därjämte meddelas att formen med enkelt n kan 
följas tillbaka till midten af förra århundradet. 

Den senare uppgiften kan svårligen vara riktig. Den 
beror förmodligen på samma misstag som redan Dalin be- 
gått, då han anför Spegels auktoritet for formen hane. Det 
är sant att Spegel upptager blott denna form, men han an- 
giver icke för den betydelsen 'manligt djur', utan blott be- 
tydelsen ^tup^. 

När Spegel 1712 utgav sitt Glossarium Sueo-gothicum^ 
kände han måhända ännu hvarken hane eller hanne i den 
förstnämnda betydelsen. Första gången jag träffat detta ord 
är i Serenii ordbok 1734, där det engelska male över sättes med 
hannej skrivet med två n. Lind nämner det 1749 och skri- 
ver det på samma sätt. Dock var tydligen ännu vid midten 
af 1700-talet detta uttryck föga bekant. I stället för en 
hanne (eller hane) sade man då gärna en han. Lind uppta- 
ger också denna form i sitt svensk-tyska lexikon, och att 
den för honom varit den normala, visar sig däraf att han i 
sin tysk-svenska ordbok översatt Männlein blott med han. 
Ensamt denna form upptages också i Juslenii finska ordbok 
och i Levin Möllers franska, båda af 1745. Ännu Ihre kän- 
ner 1769 blott formen hann 'masculus', som han ställer 
under pron. han och bestämt skiljer från hane 'gallus'. 

Otvivelaktigt har Ihre riktigt uppfattat saken. Redan 
den uppenbara parallellismen mellan en han{n)e och en hona 
visar att det förstnämnda ordet lika väl som det senare bör 
foras till prominalstammen. Ännu sedan formen hona var 
i fullt bruk, kvarstod han som dess maskulina motsvarig- 
het. Ihre upptager hona som femininum till hann^ och även 
Lind hopställer "Aan och hona^. Blott skenbar än den in- 



Tyska inflytelser p& svenskan. 319 

kongruens mellan de båda orden som ligger däri, att ho7ia 
alltid har lång vokal, under det att han{n)e i äldre tider all- 
tid synes ha haft kort. Förhållandet är lätt förklarligt. 
Visserligen uttalar man numera i riksspråket pron. hon med kort 
vokal lika väl som han^ men detta beror på en yngre ut- 
veckling, som helt visst ej varit genomford, då substantivet 
hona uppkom. Ännu i dag finnas icke få svenska bygder, 
där man på gammalt vis säger äöw, icke honn. 

Då han däremot från gammalt uttalats med kort a, är 
utan tvivel hanne med dubbelt n den naturligaste bildningen. 
Det är också denna form som i äldre tider förekommer. Om 
man rådfrågar vår ordbokslitteratur, finner man hanne^ icke 
hane^ hos Sahlstedt 1773, Lindahl och Öhrling 1780, Wide- 
gren 1788, Weste 1807, Granberg 1807, Lindfors 1815, 
Hemrich 1818, Deleen 1836, Almqvist 1842, Welander 1844, 
H. M. Melin 1845, Meurman 1846, Europæus 1853, Ek 
1861, Rietz 1867, Nilsson-Widmark-CoUin 1875, Cavallin 
1875, Helms 1878, Hoppe 1886. Formen hane har jag icke 
träffat i någon ordbok före Wahrmans 1814, Enligt Ryd- 
qvist namnes den af Rask 1818 och af Boivie 1834. Jag 
finner den sedan hos Helenius 1838. Och det förefaller som 
vore det egentligen genom A. F. Dalins och senare genom 
Svenska Akademiens auktoritet, som den kommit till heders 
i litteraturen. 

Om man bortser från personer, hvilkas uttal bestämts 
af skriften, torde man ock kunna påstå, att hanne fortfa- 
rande är ordets bästa och allmännaste uttal. Det tillhör en- 
ligt Rydqvist Sverges huvudstad; det uppgives af Nilen för 
Sverges västligaste bygd (Ordb. öfver allmogemålet i Sör- 
bygden, s. 51); det är enligt Rydqvist rådande inom Sverges 
östligaste område, på ön Gottland; ja, ända bort till Gammal- 
svenskby i södra Ryssland når uttalet med långt w-ljud: 
man säger där enligt Freudenthal och Wendell (Ordb. öfver 
estländsk-svenska dialekterna, s. 78) Äanw, pl. hannar^ hvarvid 

21 



320 Esaias Tegnér. 

jag ej vågar afgöra, om öingularformen t)eror på samma 
stympning som i denna dialekt låtit gubbe bli till gubb o. d., 
eller om hann är den bevarade äldre formen utan e. I 
Sverges sydligaste trakter är, såsom jag af egen erfarenhet 
kan intyga, hanne det rådande uttalet; enligt uppgifter af 
andra personer är samma uttal brukligt i Västergötland och 
Värmland, åtminstone i vissa trakter af dessa provinser. Vid 
Mälarens norra strand har jag däremot hört hane^ och enligt 
uppgift skall detta uttal vara det vanliga i det nordligaste 
Sverge, förmodligen också i Finnland. — Våra zoologer skriva 
i allmänhet hanne. Så redan Linné, så även Nilsson, Sunde- 
wall, Wahlstedt, Widegren och Holmgren m. fl. 

Don föregående redogörelsen torde hava ådagalagt, att 
hane på det hela är den mindre berättigade formen af ordet, 
låt vara att denna beteckning under sista tiden varit företrä- 
desvis gynnad inom litteraturen. 

Uppkomsten af den nya biformen beror säkerligen mast 
på en folketymologisk sammanblandning af hanne med det snar- 
lika subst, hane 'tupp'. Det nya, obekanta ordet kom att 
absorberas af det äldre mera kända, som i vissa samman- 
sättningar kunde växla därmed. I så måtto har Dalin dömt 
rätt. Efter mönstret af tjäderhane^ orrhane^ i hvilka jämfö- 
relsen med tuppen låg nära till hands, bildade man först 
sparvhanej lärkhanc^ där analogien med tuppen redan är täm- 
ligen bortskymd, och sedan även katthane^ rävhane^ igelkotts- 
hane^ huggormshane o. d., där fantasien måste läggas på 
sträckbänk, om man skall finna någon anknytning till or- 
dets ursprungliga betydelse. 

Sammansmältningen af hanne och hane gick så mycket 
lättare, som den egentliga betydelsen hos det gamla hane 
naturligtvis fördunklades i samma mån som ordet undan- 
trängdes af det yngre tupp, ^ 

*) I Grubbs Penu proverbiale s. 519 finnes följande ordspr&^r, på hvilket 
dr Axel Kock gör mig uppmärksam: 



Tyska inflytelser p& svenskan. 321 

Det tyska Halm företer delvis samma utveckling som 
vårt hane. Också i Tyskland har man från Äuerhahriy Trut- 
hahfij Pfauhahn gått till Kanarienhahn^ Sperlingshahn^ Fin- 
henhahn^ o. d.; jfr även eng. cock-sparrow. Det är icke 
otänkbart, att förkärleken för formen hane inom vår yngre 
litteratur till någon mindre del beror på inflytelser från dessa ty- 
ska former. Tyskarna hava emellertid icke låtit sitt Hahn flyga 
högre än vingarna burit — de ha till fåglarnas rike begrän- 
sat ordets användning som genusbeteckning. 

En särskild överensstämmelse mellan vårt språk och ty- 
skan har väl knappt någon andel i den sista tidens partiskhet 
för formen hane. Som femininum till sparvhane^ kanarie- 
hane kunna vi omöjligt säga, såsom parallellismen ju krävde, 
sparvhöna y kanariehöna — det måste heta sparvhona j kana- 
riehona. Alldeles så är ock förhållandet i Tyskland: fe- 
mininum till Hahnj Hähnchen^ är, när ordet användes om 
småfåglar, icke Ruhn^ Hühnchen utan Siechen^ bildat af pron. 
Sie, liksom vårt hona af hon. 

De tyska inflytelserna i fråga om hanne och hona gå 
emellertid sannolikt mycket längre tillbaka. Beteckningen af 
kön genom pronomina eller afledningar af pronomina tillhör 
icke från början de nordiska språken. Fornnorskan och is- 
ländskan sakna alldeles detta uttryckssätt: i stället säger 
man karldyr och kvenndyr eller skiljer könen genom tilläg- 
gande af adjektiven hvatr och Uau^r såsom "det modiga" 
och "det skygga". I våra svenska medeltidsbibelvärk uttryc- 



Dhet Huushåld är ey vthan qwaal, 

Dher Hannen kaklar och Hönan [gaal]. 
Då det både af sammanhanget och af ordspråkets nutida form är tydligt, 
att med hannen här specielt afses tuppen, bör det dubbla n väl sannolikt 
räknas blott som tryckfel. Alldeles omöjligt är dock ej att upptecknarens 
tanke gått från bilden över till det område, som afsågs med denna, och att 
han därför insatt det generellare uttrycket. Hannen bör likväl då afläsas 
hdnn-en^ ej hänne-n^ ty vid den tid då boken utgavs (1678) fanns, såsom vi 
ovan sett, troligen ännu ej formen hanne. 



322 Esaias Tegnér. 

kas begreppen hanne och hona regelbundet med genitiverna 
karlkyns och qvinkyns^ t. ex. i Klemmings uppl. I. 169, 307, 
478. Senare utbyttes dessa uttryck (som hava sin motsva- 
righet även i anglosaxiskans Qarlfugol^ cvénfugol) mot vår nu- 
varande bibels mankön och kvinnkön^ af hvilka det första stod 
något närmare Luthers Männlein, Det substantiverade prono- 
minet förekommer i vår bibel endast en gång, Mal. 1: 14: 
förbannad vare then bedragaren^ then i sinom hjord hafver 
en Han osv. Från vår medeltid känner Söderwall blott ett 
exempel, där han och hon nyttjas motsvarande vårt hanne 
och hona^ nämligen den till 1500-talets början hörande texten i 
Leg. 3. 155: hwar tiv grymmaste leon waro badhe köns hon oc 
han; dessutom ett par exempel ur ungefar lika sena Lake- och 
Orteböcker, där orden användas om växter och tydligen ännu 
till hälften äro pronomina — något som man ser däraf att t. ex. i 
följande sats han ej böjes i pluralis: röd pion åre han^ oc te 
are best for manfolk^ oc te hwiita pyon äre best för qvin- 
folk LB. 7. 250. Det må här anmärkas att danskan ännu 
säger en Han^ en Hun^ utan den nominala afledningsändelse, 
som orden antagit i svenskan. 

Om sålunda substantiveringen af orden han och hon i 
Norden är af jämförelsevis sent datum, och först visar sig se- 
dan tyskan satt djupa märken i vårt språk, så är den däre- 
mot gammal hos våra germaniska grannar och tillhör hos 
dem både den lågtyska och den högtyska språkformen. Exem- 
pel såväl på högt. er, sie som på lågt. he^ se finnas 
samlade i Grimms WB. UL 690; flera af exemplen äro häm- 
tade från Luther. De lågtyska formerna he och se, heken 
och seken omtalas af Berghaus L 670. 

Man torde af de nu omtalade förhållandena kunna med 
ganska stor sannoUkhet sluta att våra ord hanne och hona 
höra till de "översättningslånord", eller såsom jag förut uttryckt 
saken, de "ideella lånord" från tyskan, på hvilka vårt språk 
är så rikt, säkerligen ännu rikare än på rent materiella lån. 



Tyska infljrtelser p& svenskan. 323 

Om tyskans inflytelser på våra possessiva pronomina är 
ej mycket att säga. 

I betydelsen af 'mina, dina anhöriga' säga vi de mina^ 
de dina. Det behöver knappt anmärkas att dessa uttryck 
äro bildade efter tyskans motsvarande die meinen^ die deinen^ 
sedan 1600-talet mer och mer undanträngda af die meinigen j 
die deinigen, Rydqvist anmärker, att man sällan säger de våra^ 
aldrig de edra. Om Aurivillius ej blott konstruerar sin 
uppgift, har dock på 1600-talet även de edra kunnat nyttjas 
(Gram. suecana, 1684, s: 115). Hur gammal den ifrågava- 
rande uttrycksformen är i svenskan kan jag icke säga. Ur 
Axel Oxenstjernas testamente (1650) har jag antecknat mine 
godhe föråldrar och kåre hustru föruthan fler de mine. Sö- 
derwall anför (under ipar) ett exempel från år 1500: the mine 
skole vara edhers. Annars tyckes i äldre tider det nu for oss 
oumbärliga tyska de ofta, kanske oftast, ha saknats. I och 
edra citeras af Söderwall efter Rimkr. 3. 5256; jfr sina Alex. 
8872, 9039. I Gustaf I:s bibel 1 Kr. 9. 38 finner man: the bodde 
twers emoot thcras brödherj Jerusalem med sinom (Luther: un- 
ter den ihren). På samma sätt i Judas Redivivus (1614) IIL 1 
låtit migh åter komma till mina. I danskan säger man 
fortfarande utan artikel mines vel og ve^ du og dine. Vi 
hava alltså här ett fall, där danskan visar sig vara mindre på- 
värkad från Tyskland än vårt språk. Likväl är jag ej all- 
deles viss om att de possessiva pronomina utan de i denna 
substantiviska användning äro fullt inhemska. Gislason anser 
sig åtminstone behöva återgiva det danska du og dine på 
nyisländska med det fullständigare pu og pinir dstmenn. 

Det nyss citerade exemplet ur Gustaf I:s bibel lämnar 
genom sitt theras för sina exempel också på en annan ger- 
manism, som upprepade gånger sökt komma till väldet i vårt 
språk, men detta hittills utan värklig framgång. I vår bibel fin- 
nas många liknande, ävenså i vår psalmbok, t. ex. ps. 60: 2 
De herdar vaktade deras hjord. Rydqvist har i sin afhand- 



324 Esaias Tegnér. 

Kng om Den hist. språkforskningen s. 41 ff. något berört 
detta slags oregelbundenheter och riktigt framhållit, att de 
stå i direkt sammanhang med de främmande inflytelser, för 
hvilka vårt språk varit utsatt. Under medeltiden framkallades 
de af lågtyska påvärkningar, i väsentlig grad förmedlade ge- 
nom danskan; under 1600-talet, då Sverge i icke ringa mån 
genom sina erövringar blivit en tysk stat, var det högtyskan, 
som värkade i samma riktning; slutligen under Gustaf IILs 
tid medförde den franska kulturströmning, som då gick över 
vårt land, liksom över hela det övriga Europa, samma hop- 
blandning af sin och deras. Enligt Söderwall, Hufvudepo- 
kerna af sv. språkets utbildning s. 69 finner man redan un- 
der 1300-talet exempel på denna främmande användning af 
deras for sin. Den har likväl aldrig hos oss blivit mer än 
ett språkfel inom de bildade klasserna, ett språkfel, mot 
hvilket vakna språksinnen alltid livligt reagerat. 

I Danmark sade man förr liksom ännu hos oss: de 
have mistet sine Penge. Tyska inflytelser ha efterhand all- 
deles förträngt detta uttryckssätt: man säger nu alltid deres 
för sine. Då tyskhetssmaken var i sitt flor i Danmark kunde 
man t. o. m. få se Manden tog hans Hat användt i bety- 
delsen af mannen tog sin hatt^ der Mann nahm seinen Hut 
(Lauritzen, anf. skr. 30). Man har här exempel på ett slags 
syntaktisk hyperdanism. Emedan det danska hans stun- 
dom översatte det tyska sein^ gick man i sin iver så långt, 
att man anbringade det också där ingen anledning fanns till 
undvikandet af sin. Det är ungefär som när man i svenskan 
understundom får höra om och ifall^ såsom och som hop- 
blandas: jag undrar ifall du sett det nya huSy såsom jag 
har byggt. Emedan ifall kunde träda i stället för ow, när 
detta hade betydelsen af villkorskonjunktion, och emedan så- 
som i komparativ mening fick insättas i stället för som, tillät 
man sig att. giva ifall också rollen af indirekt frågeord, och 
såsom rollen af relativpronomen. 



Tyska inflytelser på svenskan. 325 

I fråga om de demonstrativa pronomina och den 
bestämda artikeln kunde säkerligen mycket vara att an- 
föra; en närmare granskning af de inflytelser, tyskan haft 
på de nordiska språkens sätt att använda artikeln, skulle dock 
föra oss längre in i syntaktiska undersökningar än tillfället 
medgiver. Blott ett och annat må påpekas. 

Den ovan citerade versen De herdar vaktade deras hjord 
innehåller i sitt första ord en påtaglig germanism. Och egen- 
domligt nog har denna germanism under en viss period af vår 
litteratur fått gälla såsom ett synnerligen nationellt och gam- 
malnordiskt drag. 

Till väsentlig del är det tydligen på litterär väg som 
den tyska artikeln kommit in i vårt språk. Så i den just 
anförda versen, hvars tyska original börjar Die Hirten auf 
dem Felde warn. Likaså i början till en annan gammal 
psalm, som hur älskad den än genom två århundraden varit 
i vår svenska kyrka, dock utgör en värklig provkarta på 
hvad en oövad översättare kunnat tillåta sig, ej blott i frå^a 
om germanismer, utan ock i fråga om metrisk otymplighct: 

Så skön lyser then morgonstiern, 
FuU nådh och sanning aff Herran, 

motsvarande Ph. Nicolais berömda: . 

Wie schön leuchtet der Morgenstern, 
Voll Gnad und Wahrheit von dem Herrn. 

För övrigt anträffas den tyska artikeln särskilt vid plu- 
rala personbeteckningar: de romare^ de fariséer^ där tyskheten 
stöddes genom de romerske^ de skriftlärde] vidare t. ex. De 
tio Guds budy De tre trons artiklar; i Danmark Johannes 
den Døher^ De Herrer o. d. Förr sågs denna germanism vida 
oftare än i våra dagar: det skulle icke nu falla någon in att, 
såsom man på 1500- och 1600-talen gjorde, omtala Polens 
inbyggare såsom de Poler. 

I början af vårt århundrade var den prepositiva tyska 
artikeln mycket på modet inom den "götiska" poesien. Den 
ansågs giva åt framställningen en mera ålderdomlig och 



326 Esaias Tegnér. 

folkKg prägel. I Frithiofs saga finnas ganska många hithö- 
rande exempel, och diktens författare har själv (Efterl. Skrif- 
ter 1. 275) angivit, att han i detta uttryckssätt fann ett nor- 
diskt forntidsdrag: "Det heter nu konungen^ våra förfäder 
sade i dess ställe den konung^ liksom tyskarne ännu der 
König.^ Den tyska artikelns vidsträckta användning i vår 
gamla bibel hade väl största andelen i denna uppfattning; 
härtill kom att våra just vid den tiden framdragna folkvisor 
mycket begagna samma uttryckssätt. Det ansågs därför, na- 
turligt nog, som ett värkligen folkligt drag; man visste ej 
då som nu, att våra folkvisor till mycket stor del äro en 
internationell egendom, och att de ofta närmast äro kopior 
efter tyska och danska förebilder. — Också i Danmark fo- 
reter Oehlenschlägers och hans samtidas poesi samma tendens 
att återinföra i litteraturen denna redan halvt försvunna ger- 
manism. 

Maskerad till en obestämd artikel förekommer den tyska 
bestämda artikeln, såsom jag tror, i uttrycket komma för en 
dag. ^En dag" är tydligen här foga passande, och när man 
erinrar sig att samma begrepp på holländska uttryckes med 
voor den dag kornen (högt. an den Tag kommen\ och att 
den i lågtyskan såväl som i högtyskan kan förkortas till 
'ew, så är väl sakens förklaring given. Vi uttrycka samma 
tanke mera svenskt under formen komma i dagen. 

Flera imperativiskt bildade tyska namn finnas, där den 
på samma sätt tyckes uppträda under formen ^en; Grimms 
WB. II. 976 omnämner några sådana. I hans lista äro 
två för oss af intresse: Stürzenhecher^ förklarat ur stürze 
den Becher^ och Hauenschildj tydt af haue den Schild. Det se- 
nare namnet har i Sverge fått formen Hogenskild och är 
bekant såsom törnamn inom Bjelke-släkten. Det kan likväl 
sättas i fråga om man ej rättare förklarar dessa namnformer 
såsom alstrade af analogien med Wittenberg j Franken- 
stein o. d. 



Tyska inflytelser på, svenskan. 327 

Både i svenskan och danskan användes uttrycket ditt 
och datt såsom ett slags sammansatt substantiv, till formen 
likartat med pick och pack. Det har betydelsen 'hvarje- 
handa' och är, som bekant, hämtat från det lågt. dit un datj 
motsvarande högtyskans dies und das, Rietz omtalar från 
Södermanland uttrycket akta hvarken ditt eller datfj där de 
båda pronomina stå mera självständigt, och där frasen alltså 
mindre aflägsnat sig från sin ursprungliga betydelse. 

Maskulinum till samma fras: den och den nyttjas i be- 
tydelsen af en person som man ej bryr sig om att namn- 
giva, alltså motsvarande det lat. quidam. Också denna pro- 
nominella förbindelse, som hos oss finnes i Gustaf I:s bibel 
och sannolikt tidigare, har kommit till oss från Tyskland. 
Det måste helt visst räknas som ett blott tillfälligt, om ock 
egendomligt sammanträffande, att redan Herodot och Demo- 
stenes kunde angiva samma begrepp med rdi^ xal T(h] jfr 
även fransmännens tel et tel. — Uttrycket den och den bru- 
kas hos oss även som en eufemistisk beteckning af djävulen. 
Tidigast har jag i denna betydelse anmärkt det i En lustigh 
Comedia om Doctor Simon^ där den manhaftige "fastesven- 
nen" säger jagh giffuer Dochter Simon den och denn. Också 
denna användning är tysk: di schall de un de halen 'Hol' 
dich der Teufel' anföres af Berghaus I. 317; högtyska exem- 
pel finnas i Grimms WB. H. 962, där även ett på samma sätt 
användt der und jener omtalas. Särskilt detta senare uttryck 
leder tanken till vårt svenska pronomen hin^ användt på 
samma eufemistiska sätt. Vårt hin är väl dock uppkommet på 
annan väg: genom en skygg aposiopes har man stannat midt 
i frasen hin onde^ hin hårde {liåle\ ungefär som när man 
säger Herre Je för Herre Jesus. Då det eufemistiska hin 
i sin ordning befanns ej vara nog eufemistiskt, fick emeller- 
tid tyskan hjälpa till att ytterligare forsköna "den fule". Ordet 
mildrades genom diminutivändelsen -ken till hinken^ af Rietz 
citerat från många svenska provinser. Det liktydiga håken^ 



328 Esaias Tegnér. 

hocken^ som Rietz ej vet förklara, är väl intet annat än (hin) 
håle^ försedd med samma tyska förminskningsändelse. Den 
finnes också i fanken^ som möjligen är fullfärdigt lånat från 
Tyskland, då ju det enkla fan^ fanden efter Kocks utredning 
måste erkännas som ett tyskt (frisiskt) lån. 

En eufemistisk aposiopes likartad med den i hin förelig- 
ger i ordet dass användt till beteckning af den lokal, som 
med en annan mera positiv eufemism i norra Tyskland någon 
gång namnes som de heste Kamer (Bergbaus I. 743). Dass är 
den tyska artikeln, kvarstående ur den fullständigare frasen das 
Haus. Jag har ej funnit någon uppgift om att man i Tysk- 
land på detta sätt förkortar uttrycket; icke baller upptager 
b varken Grimm's eller Bergbaus' ordbok något exempel 
på ordet Haus^ Huus användt i denna specialiserade be- 
tydelse. Ordets deminutivformer Häuschen^ Häuslein^ Hüüs- 
ken omtalas dock i båda med sådan bemärkelse; även i hol- 
ländskan användes huisje på samma sätt; Grimms WB. anför 
dessutom den bos oss efterbildade frasen auf s Häuschen gehen. 
Man kan sålunda med vissbet sluta, att hus i sin mast pri- 
vata betydelse bör till de "kulturlån", vi mottagit från våra 
sydliga grannar. Också i Danmark nyttjas det substantive- 
rade Das på samma sätt som bos oss ^). 

Ett annat kulturlån med förnämare, till och med en 
smula affekterade later ha de skandinaviska språken på 
det pronominella området erhållit från Tyskland. De ha där 
lärt sig att genom vissa prefix liksom upphöja i adligt eller 
furstligt stånd några i sig själv betydelselösa hänvisande 
småord. En högt uppsatt man borde i riktigt gammaldags 
bovmannastil omnämnas icke med ett han eller denne eller 
densamme: han borde heta högstdensamme eller högsthemalde 



*) För några år sedan åtnjöt ordet där en viss offentlighet, då tidningen 
Dags-avisen af någon ohövisk konkurrent genom ett afsiktligt tryckfel 
ständigt omnämndes såsom Dos-avisen eller DaT^-avisen. 



Tyska inflytelser på, svenskan. 329 

eller högstberörde. Som possessiv-ord motsvarande dessa de- 
monstrativer gäller högstegen: Eders majestäts högstegna hån- 
der^ hennes nåds högstegna snusdosa. Högtsalig är ett annat 
ord af samma klass; det tål naturligtvis ingen teologisk ana- 
lys, utan bör uppfattas som helt enkelt motsvarande frans- 
männens de glorieuse memoire. De tyska urbilderna for detta 
slags uttryck har man i höchstder selbe ^ höchstermeldet^ höchst- 
selig. På skämt har Tieck bildat också ett pronomen höchst-es^ 
med hvilket han vördsamt omtalar das Publicum. — En yt- 
terligare förstärkning kunna dessa ord erhålla genom prefi- 
gerandet af aller-: aUerhöchstderselbe osv. I dessa och ännu 
några andra under kurialstilen hörande uttryck hava vi un- 
dantagsvis behållit det tyska prefixet i rent tysk form, huru 
nära än ombildningen till allra hade legat. Vi säga aller- 
högstdensammCj liksom allernådigst^ allerunderdanigst. 

Från den tyska kurial- eller affärsstilen härrör också 
den elliptiska användningen af dennes såsom betecknande 
'i denna månad' : den sjunde dennes motsvarar det tyska am 
siebenten dieses. På svensk botten skulle aldrig en dylik post- 
positiv genitiv af ett demonstrativ-ord kunnat uppstå. Den 
är syntaktiskt och historiskt likställd med den genitiv, som 
maskerad ingår i våra vanliga datumbestämningar: den sjunde 
januari^ den sjunde augusti o. d., där man i månadsnamnens 
former lätt skönjer de latinska genitiverna. Bakom vårt 
dennes och tyskamas dieses står väl det nylatinska hujus. 

För detta skulle snarast på svenska hetat före detta och 
skrives väl stundom så. Uttryckets oregelbundenhet beror 
på en allt för mekanisk efterbildning af tyskans vor diesem 
{vor dem\ hoU. voordezen. Samma oregelbundenhet (även i 
fråga om akcenten) finnes af samma skäl i ordspråket högmod 
går för fall; jfr det tyska Hochmuth kommt vor dem Falle. 

Af alla språkets formord är väl relativet det som i 
första rummet förtjenar att kallas ett formord: det forefaller 



330 Esaias Tegnér. 

ju alldeles tomt på konkret innehåll. Då språklån i de allra 
flästa fall visa sig motsvara reella kulturlån, borde också 
relativet mindre än andra språkets uttryck vara utsatt for 
främmande inflytelser. Emellertid röja sig sådana i flera 
hänseenden också på detta område af vårt språk. 

Redan Rydqvist har II. 507 anmärkt, att användningen 
af det ursprungliga interrogativet hvilken som relativprono- 
men tillhör en jämförelsevis sen tid. Det är först i 15:de 
århundradet, som detta relativ blir mera brukligt; före denna 
tid anträffas det blott sparsamt. Rydqvist synes icke i detta 
uttryckssätt ha sett något för vårt språk främmande. Från 
interrogativet till relativet finnas också flera naturliga över- 
gångar, och man bör ej förneka att utvecklingen af hvilken 
i denna riktning kunnat hos oss ske parallellt med samma 
utveckling i tyskarnas welcher^ welk. Jag tror också att an- 
vändningen af vårt hvilken som relativ till någon del bör 
anses som inhemsk. Men på samma gång är jag viss, att 
Söderwall har rätt i sin iakttagelse {Hufvudepokerna af 
Svenska språkets uthildniny^ s. 65), att det under äldre tider hu- 
vudsakligen är i översättningar, som detta uttryckssätt an- 
vändes. Söderwall talar på det anförda stället blott om 
översättningar från latinet, men jag tvivlar ej att han gärna 
medgiver, att tyska texter lika lätt, eller fastmer ännu lät- 
tare, kunnat föranleda svenska översättare att använda hvil- 
ken på detta sätt. Knudsen stämplar också {Norsk Biandkorn 
III. s. 62 m. fl. st.) det norska hvilken såsom en for de 
nordiska språken främmande och till sitt ursprung tysk 
"bakviser", som han vill med det snaraste skaffa ut ur 
landet. 

Om man bortser från några få, bestämda undantagsfall, 
är hvilken som relativpronomen ännu i dag nästan främmande 
för vårt talspråk. De nordiska folkens litteratur har i detta 
som i åtskilliga andra hänseenden en mera tysk uppsyn 
än det språk, som värkligen lever på folkens läppar. Och 



Tyska inflytelser pä svenskan. 331 

från den sidan att relativet hvilhen i många fall innebär en onö- 
dig förkonstling har Knudsen fullkomligt rätt i sin protest. 
En god stilist använder ej gärna hvilken^ där ett som är 
möjligt. 

Det är lätt nog att inse, huru det nya relativet kunnat 
lyckas bereda sig en plats i vårt språk. Våra ursprungliga 
relativord voro behäftade med en ofullkomlighet, som från 
början gjorde dem mindre lämpliga for åtskilliga af de funk- 
tioner, ett dylikt ord bör kunna fylla. Både som och 
ær och pær äro snarare att räkna som relativa adverber än 
som värkliga relativa pronomina. De kunna på denna grund ej 
användas 1) när de skola stå i attributiv ställning, t. ex. i 
den ställning, som hvilken intager i satsen han fick 100 kro- 
nor^ hvilken summa han skulle använda efter eget behag; ej 
häller 2) när relativordet skall tänkas stå i något mera speci- 
ellt kasusförhållande, t. ex. han fick 100 kronor^ hvilkas an- 
vändning överläts åt hans eget behag eller han fick 100 
kronor^ for hvilka han icke behövde lämna redovisning. Den 
senast nämnda satsen antager i hvardagligt tal oftast formen 
som han icke behövde lämna redovisning för. Detta är det 
rent inhemska uttryckssättet; men ofta nog, särskilt om re- 
lativsatsen är lång, faller det sig något klumpigt, t. ex. 
100 kronor^ som han skulle lämna sin förmyndare en full- 
ständig och noggrann redovisning för. Då slutligen våra ur- 
sprungliga nordiska relativord äro värkliga relativer, som ej 
äro dugliga att inleda s. k. "oäkta bisatser", i hvilka relativet 
kan upplösas med ett ocä, inträder hvilken regelbundet 3) i 
en sådan förbindelse som han fick 100 kronor^ hvilket (= och 
detta) gjorde honom en stor glädje. 

Genomgår man de talrika exempel på relativsatser in- 
ledda med hvilken^ som anföras i Söder walls ordbok, så fin- 
ner man att de nära nog allesammans kunna hänföras till 
det ena eller det andra af de tre nu omtalade slagen. Till 
klassen 1) hör t. ex. sculu fyurii pr äste tiltakas . . . hwilike 



332 Esaias Tegnér. 

preste daghlicä sculu messu sighiä Sv. Dipl. 536 (1346). 
Till b) hör härätzhöffdengenom j hulkis härädhe forsert f na 
godz liggiä Handl. t. uppl. af Finlands Häfder 4. 73 (1459). 
Till c) hör diäwflen fiol a knä (ha gudz likame kom (her 
hUilkit han nödhoghir giordhe Klosterl. 9. 

Om man till dessa fall lägger ännu ett, till en mera 
framskriden litterär odling hörande: att hvilken användes när 
välljudsskäl (särskilt en äljest inträdande kollision af flera 
som) fordrar sådant, så torde de gränser vara angivna, inom 
hvilka än i dag relativet hvilken i de nordiska språken 
gemenligen håller sig. Baden, anf. skr. s. 131, 209 omtalar 
visserligen en dansk författare i slutet af förra århundradet, 
som aldrig använde som i betydelsen af relativ, detta eme- 
dan som också kunde vara konjunktion och följaktligen vore 
tvetydigt; i stället satte han alltid hvilken. Dylikt är likväl 
att räkna som en abnormitet utan annan betydelse än den 
att visa på huru konstiga afvägar skriftspråket stundom kan 
förirra sig. 

Då ett flexiviskt relativpronomen i ett för övrigt flexi- 
viskt språk underlättar satsfogningen och därigenom medför 
en större stilistisk frihet i uttrycket, ha vi allt skäl att vara 
tacksamma mot våra sydliga grannar för det stöd de lämnat 
och fortfarande lämna oss vid ombildningen af hvilken till ett 
relativord. Även för Tysklands språk är en sådan användning 
af welcher j welk resultatet af en yngre utveckling; alla de germa- 
niska språken ha börjat från samma punkt som vi. I Eng- 
land tyckes användningen af which i någon mån ha bestämts 
af normandiska inflytelser (Mätzner, Eng. Grammatik I. 297). 

Det är naturligt att behovet af ett sådant ord som 
hvilken kraftigast måste göra sig gällande vid översättning 
från språk, som ega böjliga relativpronomina och som i följd 
däraf ofta nyttja en mera komplicerad satsbyggnad. Söder- 
walls nyss omnämnda iakttagelse innehåller därför just hvad 
man i förväg borde vänta. 



Tyska inflytelser på, svenskan. 333 

Understundom användas hos oss den^ detj dem som relativord. 
Sådant sker likväl hos goda skribenter knappast i andra fall än 
när de båda övriga relativerna, som och hvilken^ af en eller 
annan grund böra undvikas; så t. ex. af välljudsskäl i satsen 
jag nämner detta såsom villkor^ dem jag ej vill eftergiva. 
I naturligt talspråk torde detta relativ knappast någonsin 
förekomma. Dess klang är så främmande att t. o. m. Ryd- 
qvist är benägen att räkna det som en germanism. I Danmark 
kan man på samma sätt säga Hemmeligheden^ den han saa 
længe bevarede. Molbech Dansk Ordb.^ 1.330 omtalar detta 
uttryckssätt som "indfort af enkelte i den nyere Tid", utan 
att dock användningen af ordet kan anses vara "hiemlet eller 
almindelig." Det finnes dock i vår bibel (t. ex. Mal. 1. 14, 
2. 14) och även tidigare. 

Under samma förhållanden och med samma inskränk- 
ning som den förekommer understundom den där nyttjat i 
relativ mening. Det har fördelen att kunna stå som 
subjekt, något som ej är möjligt för det relativa den hvar- 
ken i svenskan eller i danskan. Om alltså i nyss anförda 
exempel relativsatsen vändes till passiv, måste man säga 
villkor^ de där icke kunna eftergivas. Den där förefaller alltså 
litet mera hemmastadt i vår grammatik än det relativa den. 
Jag vågar icke häller med visshet påstå att uttrycket är bildat 
efter utländskt mönster, hur nära än jämförelsen med tyska 
uttryck ligger. I fornhögtyskan har man relativet der dar^ 
fortlevande ännu in på vår tid i formen der da^ t. ex. Mark. 
16. 17 enligt Luther: die Zeichen ab^r^ die da folgen werden 
denen,, die da glauhen^ sind die. I lågtyskan har man de 
dar,, vanligare de de eller hopskrivet dede (jfr Lubben, Mit- 
telniederd. Gram. 113). I vår gamla bibel är ett relativt 
användt den där ganska vanligt. Oftast brukas det vis- 
serligen i indefinit betydelse, motsvarande Luthers wer eller 
wer da,, t. ex. then ther öron hafwer til att höra,, han höre; 
men det förekommer även som ett äkta relativ, dock snarast i 



334 Esaias Tegnér. 

ställningar där vi skulle använda hvilken^ t. ex. AG. 18. 7 
och kom uthi ens mans huus som heet Justus^ then ther war 
en guåfruchtig man^ hvilkens huus var hardt vidh synagogon. 

Från vårt medeltidsspråks synpunkt kan detta 1500- 
talets den där lätt förklaras såsom innehållande relativet peer 
och ett föregående demonstrativt pronomen. 

Vår moderna användning af den där som relativ är in- 
skränkt till skriftspråket, och uttrycket kan ej betraktas som 
en hos folket fortlevande descendent af motsvarande medel- 
tidsuttryck. Redan Aurivillius tyckes på sin tid ha funnit 
det föråldrat. Emellertid är det ej osannolikt att det är ge- 
nom inflytande från bibelspråket som den där kommit att få 
sin moderna roll af ett nödfallsrelativ. Svaret på frågan om ut- 
trycket är af nordiskt ursprung eller ej beror under sådana 
förhållanden på huruvida det enkla pær under medeltiden är 
en inhemsk relativbeteckning eller ej. Detta peer finnes ej i forn- 
norskan och isländskan, icke häller i Gottlandslagen; för de älsta 
uppteckningarna af Västgöta- och Ostgötalagama är det också 
främmande. Det enda ställe i äldre Västgötalagen, som an- 
förts till stöd för ordets förekomst där, förklaras på annat, 
bättre sätt af O. Klockhoff, Belativsatsen i den äldre forn- 
svenskan s. 41. Det ligger under sådana förhållanden ej 
fjärran att tänka på främmande inflytelser, i synnerhet som 
det relativa där ingenstädes på det nordiska språkområdet 
har så fast fot som i danskan, där inflytelserna söderifrån 
varit starkast. Dock får man ej förbise att det endast är i 
frisiskan, som ett adverb ther utan föregående demonstrativ 
står som relativpronomen; medellågtyskan har i sådan ställ- 
ning ej formen dar utan alltid de^ motsvarande fornsaxiskans 
the och anglosaxiskans pe. En slutlig utredning af den in- 
trasslade relativfrågan fordrar speciellare undersökningar än 
jag är i tillfälle att nu företaga. Även om den där till 
någon del är inhemskt, kan uttryckets senare historia sam- 
manhänga med tyska inflytelser. 



Tyska inflytelser på, svenskan. 335 

På interrogativets område finnes ett direkt lån från 
tyskan i vårt militärspråks verda. Ordet sluter sig till en 
rätt omfattande grupp af uttryck hörande till krigsväsendet, 
h vilka vi mottagit från Tyskland: halt^ skiltvakt^ gevär ^ ge fyr 
m. fl. Hur gammalt verda är i svenskan kan jag icke ur 
mig for närvarande tillgängliga källor fullt bestämma. I ett 
exercisreglemente for Stockholms stads borgarbeväpning 1789 
finner jag ordet hopskrivet och med enkelt v: verda^ ej wer 
da; man tänkte alltså vid denna tid ej på frasens tyska ur- 
sprung och betydelse. I Levin Möllers franska Ordbok 1745 
ser man qui vive ej återgivet med wer da eller verda utan 
med det långsläpiga af hvad parti aren I? Dock var ordet 
redan tidigare i bruk hos oss, ty Svedberg nämner 1716 
wer da 'ho är ther' bland "fremmande ord och ordalag, som 
hos oss merendels onödigt brukas." — Wer da som skiltvakts- 
fråga motsvaras af italienskans chi va la^ och i denna full- 
ständigare form återkommer frågan hos många andra euro- 
peiska språk: fransmännen hava jämte qui vive även ett qui 
va låj portugiserna säga quem vai Idj engelsmännen who goes 
there^ polackarna kto idzic, ryssarna kto idjot osv. Då ut- 
trycket väl snarast kommit till Polen och Ryssland över 
Tyskland, kan man möjligen våga förmoda att bakom wer 
da står en äldre form wer geht da^ och att alltså vårt 
verda^ liksom många andra miUtärord, ytterst visar tillbaka 
på romanisk krigskonst. 

Aven i rent svensk form torde frågan hvem där? röja 
sig som en efterbildning. Vi kunna icke säga hvem där 
borta? Det är alltså antagligen inflytandet af tyskans wer da^ 
som gjort att vi vid dess försvenskning utelämna verbet är. 

Hurudan^ d. hvordan är ett frågeord, som under 1400-talet 
bildats genom halv översättning af mit. wo-dån Vie gethan' ^). 



^) Tidigast skrives ordet hos oss hurudana (jfr svadanttj nu sådan). Det 
slutande -a har ansetts göra svårighet (Tamm, Tyska änd. s. 11), men tydes 

22 



BB6 Esaias Tegnér. 

Uttrycken hvad för en^ hvad for slag^ hvad för någon 
uppfattas af Rydqvist II. 545 såsom inhemska utvecklingar 
af den fornnordiska konstruktionen med en dativ utan pre- 
position: hvat manne skulle ha ombildats till hvad för en 
man. I medeltidssvenskan utbytes dativen stundom mot acku- 
sativ eller nominativ, men ett för visar sig, att döma efter 
citaten hos Söderwall (Ordb. s. 271) först på 1500-talet. Då 
man nu vid denna tid i Gustaf I:s Nya testamente (1526) 
finner hvadh er thet för taal^ som j haffwen idher emellom 
stå som översättning af Luthers was sind das für Beden etc., 
och likaså på andra ställen, så ledes man till en bättre för- 
klaring: det är efter tyska föredömen, som vi bildat vårt nu- 
varande uttryck. Även i lågtyskan har man samma inter- 



lätt ur den vanliga mit. biformen wodåne. Efter allmän analogi har tyskt -e 
omsatts till sy. -a. Genom samma analogi-omsättning förklaras adj. som 
allena, äkta, aepla (nu ädeT)^ ringa osv. ur d. och t. former med -c. Likaså flera 
anmärkningsvärda talesätt med osvensk form ellei; betydelse. Giva till känna 
förutsätter intet sv. subst, känna el. -e: det är det danska, give til kjendey It. tor 
kenne geven. Taga vara (i fsv. med gen.) är d. tage vare^ It. ware nemen 
(med gen.). Taga till äkta är d. tage t. ægte lt. to echte nemen; falla till 
föga d. falde t. föje It. in de voge vallen; komma till måtta It. to måte kom- 
men] åvägabringa d. tilvejebringe lt. to wege bringen; till (punkt och) pricka 
(Ped. Svart s. 16) d. til Prikke lt. to pricke; tillika, tillhopa, tillrygga, d. -c, 
It. to like, to hope, to rugge; till hova d. Ul Hove lt. to hove; till ta^ka (Ef. 
4. 29) d. til Takke lt. to danke; fsv. till hiælpa lt. to hulpe. Med rätta, för 
rätta, till rätta (d. til rette lt. to rechte) äro redan riktigt förklarade af 
Kock, Sv. Akcent II. 421 ff. Formerna på -a hava naturligtvis anslutits till 
och understödts af de inhemska kasusformerna på -a. — Efter analogi af 
dylika uttryck är ett -a fritt tillagt i komma till korta d. k. tilkort hoU. te 
kort kommen (prep. orätt övers.: borde varit 'alltför', ej 'till'). — Likartad 
analogiförskjutning af d. och t. -c till sv. -a har förvandlat It. subst, (urspr. 
inf.) på -en till sv. -an: t. Dichten u. Trachten d. Digten og Trakten sv. 
diktan o. tr oktan; likaså It. koper till fsv. kopar. Hjärtans (grund, kär, fröjd 
osv.) är det It. hertens ht. Herzens (-gründe -lieb, -freude osv.). Blott sken- 
bart har man här en svensk bestämd form, liksom man blott skenbart har 
en sådan också i nu för tiden It, nu to tiden; för handen It. vorhanden; d. 
undertiden ('stundom') It. undertiden; sv. af nöden d. for nøden, båda om- 
bildningar af t. von ^nötJien', den danska förvridningen har sedan givit an- 
ledning till det d.-sv. förnödenheter. Åtskilliga af de i denna not omtalade 
formerna förklaras orätt af Eydqvist, dels i hans språkvärk, dels i Sv. Akad:s 
Ordlista. 



Tyska inflytelser p& svenskan. 337 

rogativform: wat sint dit vor worde; wat vor ein grot oet- 
moth was it (Schiller u. Lubben V. 613) ^). 

Bland indefinita pronomina må ett par här omnämnas. 

Det obestämda man brukas i svenskan och danskan blott 
som nominativ; ordets övriga kasus lånas från en. Alldeles 
på samma sätt finner man det tyska man^ det höll. men 
supplera sina oblika kasus från ein^ een. Överensstämmelsen 



*) En alldeles tillfällig, men ganska egendomlig överensstämmelse före- 
finnes mellan svenskan och lågtyskan däri att genitiven af det substantiva 
interrogativpronominet, som hos oss heter hvemSj i medellågtyskan förekom- 
mer med formen wems (jämte wens^ höll. wiens). Lubben, Mittelniederd. 
Gram. III förklarar denna form som antingen uppkommen af wem (wen) sin 
eller alstrad genom tillägg af genitivändelsen till den oblika kasusformen. 
Det svenska hvems är otvivelaktigt uppkommet på det senare sättet; för- 
hållandena i vårt språk ha också varit gynsammare för en sådan bildnings 
framträdande än i Tyskland, ty hvem är hos oss ända från medeltiden ej 
blott dativ, utan också ackusativ. — Eydqvist anser genitiven hvems vara så 
ung att den först tillhör Gustaf III:s tid. Bedan hundra år tidigare omta- 
lar dock Aurivillius formen hvems såsom bruklig, om ock nuperum inventum, 
Tiällmann (1696) har ingen anmärkning mot formen, och säkerligen har hvems 
varit i ganska allmänt bruk långt före Gustaf IIIis tid, om ock litteraturen 
och grammatikerna i det längsta gynnat Ået 'éXdocQ hvars ; Sahlstedts gramma- 
tik 1769 går så långt att den endast upptager formen hvars. — Bydqvist's 
missaktning för hvems på grund af dess förutsatta låga anor har så till vida 
varit af praktisk betydelse, som Sv. Akademiens Ordlista och efter denna flera 
nyare svenska språkläror därigenom kommit att inskärpa att "genitiven hvars 
har företräde framför hvems". Från nutidsspråkets synpunkt är detta lika orik- 
tigt, som om man ville påstå att nominativformen ho har företräde för hvem. 
Hvars för hvems är numera en arkaism, hvars användning i vanligt tal 
eller skrift gör uttrycket affekterat. Man fördrager visserligen i hög- 
stämd poesi en fråga sådan som Hvars år den röst som går till hjärtegrun- 
den?^ men man skulle finna det onaturligt, om någon sade t. ex. hvars är 
denna stövel? — Också nominativen hvem är vida äldre är sedan Gustaf Ulis 
tid, då den enligt Eydqvist vann helgd. Aurivillius och Tiällmann nämna 
den utan minsta reservation, den senare har ho blott inom parentes. Sved- 
berg, som så ivrigt höll på gamla former, skrev i en psalm Tu skal här få 
nogsamt lära, hvem är i the trognas tahl. Han rättade detta Ävcm visserligen 
sedermera i sin Schibboleth (1716) s, 143 till ho, men det sätt, på hvilket rät- 
telsen motiveras, visar bäst att hvem redan då var en fullt bruklig nomina- 
tivform. Ja, redan 1593 användes den i IJpsala mötes beslut (Söderwall, Huf- 
vudep. 8. 91). — I sammanhang härmed må anmärkas en i ordböcker och 
språkläror ständigt upprepad felaktighet: påståendet att pron. hvad skulle i 
genitiven heta hvars. Bätta förhållandet är att hvad ingen genitiv eger. 



338 Esaias Tegnér. 

mellan de nordiska språken och de tyska kan ej bero på den 
ursprungliga stamsläktskapen, ty germanernas älsta språk 
kände intet indefinit pronomen man; liksom ännu i dag många 
språk finnas (t. ex. italienskan, portugisiskan, spanskan, ny- 
grekiskan), som sakna ett sådant. En redogörelse för de olik- 
artade uttrycksformer, genom hvilka Norges och Islands 
fomspråk ersatte det saknade martj finnes hos Lund, Oldn. 
Ordféjningslære 525 f. 

Den nutida överensstämmelsen mellan nordiska och 
tyska språk både i fråga om uttrycket för man och i syn- 
nerhet i fråga om ordets böjning är så påfallande, att man 
ogärna vill räkna den som en ren tillfällighet. Det är dock 
ganska svårt att bestämt utreda i hvad mån sydliga infly- 
telser här varit afgörande för det nordiska uttryckssättet. 

Om blott ettdera af de båda orden man och en skall 
anses ha sin indefinita användning utifrån, så faller misstan- 
ken säkerligen i första hand på man. Detta pronomen nyttjas 
icke alls i Norges folkspråk och jämförelsevis föga i Sverges. 
Aven bland bildade svenskar finnas icke få som hällre säga 
en än man^ om ock visserligen i skrift nominativen allmänt 
uttryckes med det senare ordet. Som exempel på ett dylikt 
nominativt en för man kan nämnas den gamla iakttagelsen, 
att när en åker två i en ensitsig schäSy så sitter en trångt. 

o 

Åsikten att pron. man i norskan är en germanism och ått 
det snarast möjligt bör vika för folkspråkets ew, har upprepade 
gånger uttalats af Knudsen i Norsk Biandkorn och annor- 
städes. Geete (Den nynorska språkrörelsen från svensk syn- 
punkt) i Ny Sv. Tidskrift 1881, s. 200 omnämner också, an- 
vändningen af en i pronominell mening som ett drag, genom 
hvilket norskan visar sig mera nordisk än svenskan och 
danskan. 

Också jag finner det sannolikt, att tyska påvärkningar 
hava en viktig andel i vårt bruk af det pronominella man. 
På samma gång tror jag likväl, att redan det inhemska 



Tyska inflytelser på svenskan. 339 

språkbruket varit på god väg att föra ordet man över den 
gräns, som skiljer nomen från pronomen. Särskilt i våra 
gamla lagar påträffas många ställen, där man knappast kan 
afgöra, huruvida ordet hör till den ena eller andra ordklas- 
sen. Afståndet i betydelse är ringa mellan en man skall 
icke svika sin vän och man skall icke svika sin vän; lika 
nära står satsen om en man gör så till satsen om man gör 
så. På en tid då obestämd artikel ej var bruklig, och då 
man hade den generellare betydelsen 'människa', blev skill- 
naden ännu mindre. Den låg egentligen blott i akcenten, 
liksom ju skillnaden mellan Mand och man i danskan. Mann 
och man i tyskan, homme och on i franskan tydligen be- 
stämts genom olika tonstyrka. 

Gränslinjen mellan nomen och pronomen utplånas i syn- 
nerhet lätt, när — såsom i ovan anförda exempel — det 
uttalade omdömet har (förtäckt eller öppet) nekande, villkor- 
lig eller frågande form. Det ligger i sakens natur att sub- 
jektet i sådana satser gärna står i generell mening, och att 
sålunda en man här blir liktydigt med man^ någon. De 
flästa gamla exempel, med hvilka man sökt stödja tillvaron 
af ett inhemskt pronomen maw, höra till någon af de nämnda 
tre kategorierna; särskilt gäller detta om alla exempel som 
citeras hos Rydqvist II. 520. De äro därför ej bevisande. 

I positiva satser står pluralen män närmare en prono- 
minal användning än singularen gör. Konstruktioner som 
män sägOj män veta äro, såsom man finner, naturligare än 
{en) man säger ^ (en) man vet^ om dessa senare satser skola 
uttrycka det franska on ditj on sait. De äro i själfva värket 
under vårt språks äldre skede också vanligare än de sist- 
nämnda singulara vändningarna. Än i dag heter man har 
sagt mig på Island menn hafa sagt mjer, icke ma^ur hefur 
sagt mjer. Singularen man i sådana satser kan i en mängd 
fall endast förklaras som en syntaktisk analögibildning. Ifrån 
satserna aldrig sade (en) man — , sade (en) man någonsin — , 



B40 Esaias Tegnér. 

är steget längre, än vid första påseendet kanske synes, till 
enstämmigt sade man (omöjligt en man). Kanske skulle steget 
hos oss lika litet blivit uttaget som i engelskan och många 
andra språk, om ej tyskan, där utvecklingen försiggått århun- 
draden tidigare, räckt sin hand till stöd. När alltså Hälsinge- 
lagens forord befinnes skriva mæp lagh skal man land hyggia^ så 
är det ej obefogat att tänka på tyska inflytelser. Den äldre, 
mera nationella formen för samma sats hava vi i Upplands- 
lagens land skulu mæp laghum hyggiæs^ hvarmed nära över- 
ensstämmer det forndanska mæth logh skal land hygiæs i 
K. Valdemar urs Jydske Lov. 

Det vore emellertid att gå for långt, om någon ansage 
pron. man såsom rent af ett tyskt lånord. Det utvecklades hos 
oss på en tid, då de tyska inflytelserna ännu uteslutande 
kommo från lågtyska munarter. Och i dessa heter man 
oftare men än man. Tyskans roll kan alltså i detta som i 
så många andra fall endast ha bestått däri, att den inympat 
en i någon mån främmande betydelse på ett inhemskt ord. 

De som uttryck af forvåning nyttjade satserna ser man 
jpå, hör man på uppfattas nu såsom frågor, innehållande pron. 
man. Från. början är likväl man här den tyska partikeln 
man 'bara', 'ändå', och verbet har. stått i imperativ, ^an sade 
ännu för några årtionden sedan se man på; och får man 
tro lexikografernas efter Weste afskrivna uppgifter, bi- 
behåller sig denna form än i dag. I Skånes allmogemål har 
man kvar den tyska partikeln, utbildad med det i många 
fall från lågtyskan stammande adverbiala -s; jfr alls^ nyss^ 
inalles^ Överens osv. 

En användt med betydelsen man har delvis utvecklat sin 
betydelse på samma väg som detta ord. Ehuru icke blott de 
skandinaviska och tyska språken, utan även engelskan nytt- 
jar en på detta sätt, är likväl uttrycket ej forngermaniskt. 
En granskning af nordens medeltidsspråk visar att en som 
indefinitum i dem har t. o. m. svagare fäste än man. Forn- 



Tyska inflytelser p& svenökan. 341 

norskan och isländskan använda icke einn på sådant sätt; 
icke häller känner Schlyter något exempel därpå från våra 
svenska medeltidslagar. Söderwalls Ordbok upptager några 
fall, men intet äldre än följande från Karlskrönikan (midten 
af 1400-talet); 

Än är öätre at en tigher 

än mena onth then han goth sigher (v. 4840—1.) 

Ordet han i den senare satsen visar att en här ännu blott 
till hälften är indefinit pronomen; det motsvarar snarare en 
man än man. 

I Tyskland är en vanligt som indefinitum och ersätter 
i vissa trakter (t. ex. i Mark Brandenburg, Bergh. IL 479) 
alldeles man. I Luthers bibel omväxla man och ein utan 
regel, och vår svenska text synes troget ha följt den tyska. 
Betecknande är t. ex. Es. 17. 5, 6: såsom når en insamlade 
sädh . . . såsom när en inbärgde ax . . , såsom när man 
rister ett oljeträ. Jfr också Es. 3. 6, 9. 3. HV. 8. 7, 1 Sam. 
9. 9, OB. 14. 23 osv. Enom som dat. och man som nom. 
har vår bibel OB. 15. 23: thet är enom glädie att man ho- 
nom skäliga svarar — allt efter Luthers es ist einem eine 
Freude^ wo man ihm richtig antwortet Man bör väl under 
dessa förhållanden anse att en^ likaväl som man^ i väsentlig 
mån fått sin pronominella användning från tyskan. Över- 
ensstämmelsen mellan svenskan och danskan antyder också 
att vägen, som vanligt, delvis gått över Danmark. 

Ordet enhvar behandlas tämligen knapphändigt af Ryd- 
qvist IL 516. Han synes ej vid detta ord ha tänkt på 
främmande inflytelser och har ej häller förklarat, hvarför 
ordet nu hos oss har en helt annan betydelse än det förr 
egde i Norden. Ursprungligen betydde det 'någon', och denna 
betydelse står ännu kvar i norskans enkvar och i nyisländ- 
skans einhver. På svensk botten finner man denna betydelse 
endast i den äldre Västgötalagen, och dess tillvaro där lämnar 
ett godt bevis för Kocks upptäckt (Studier i Fomsv. Ljud- 



342 Esaias Tegnér. 

• 

lära n. 502 ff.), att språket i denna lag är att betrakta så- 
som en särskild svensk munart med utpräglad norsk fargning. 

Vårt moderna svenska enhvar har intet sammanhang med 
detta äldre ord. Det betyder 'hvar och en' och synes i vårt 
språk icke vara äldre än sedan slutet af 1600-talet. Det 
finnes icke i vår bibel och namnes ej häller af Aurivillius 
(1684), som annars ganska utförligt behandlar pronomina. 
Det tidigaste beviset for ordets tillvaro hos oss finner jag i 
Tiällmanns Gram. s. 199, där det säges "efter någras bruk" 
ersätta hvar och en. I Svedbergs Schibboleth (1716) ställes det i 
riktig belysning. Det heter där (s. 170): "Sammalunda bruka 
någre thetta tyska ordasettet: Som en hvar wet. En hwar^ 
ein jeder lyder wel hos Tyskarna och the Danska: men intet 
hos oss, som förr ei hafwe wetat af ett sådant maner at 
tala. Vtan wi säije: som hwar och en wet". — Fämtio år se- 
nare upptages ordet i Ihres och Sahlstedts ordböcker utan 
någon reservation. I våra dagar är det mycket vanligt i 
skrift, men torde ganska sällan höras i fullt otvunget tal. 
Till Svedbergs förklaring af ordets uppkomst hos oss behöver 
jag ej göra något tillägg. Om dess förhistoria i Danmark kan 
jag intet upplysa, men jag antager för givet att det inkommit 
dit såsom en nybildning efter tyskarnas ein jeder ^ eller sna- 
rare efter det förr mera nyttjade ein jeglicher. 

Somliga är ett annat pronominellt ord, som genom ty- 
ska inflytelser synes ha fått spridning i Norden. Det mot- 
svarar det mit. somelike och visar sig hos oss tidigast mot 
midten af fjortonde århundradet. Det inhemska, ännu hos 
folket bevarade uttrycket är somma. Vi anteckna åter här 
ett af de jämförelsevis fåtaliga fall, där danskan bättre än 
svenskan hållit sig fri från det utländska inflytandet. I 
Danmark säger man fortfarande somme. Den neutrala sin- 
gularen somt är ännu användbar också i svensk skrift. 

Samtliga^ d. samtlige är naturligtvis också ett tyskt lån, 
liksom dess stamord, det kopulativa samt. An i dag hava 



Tyska inflytelser p& svenskan. 343 

samtliga och samt hos oss en viss litterär anstrykning. De 
förekomma föga i det lediga talspråket. 

Ordet själv användt i danskan som adverb i bet. 'till 
och med' är en tysk efterbildning: selv Kongen är selbst der 
König. Lånad är också användningen af själv med ett ab- 
strakt substantiv som beteckning för ett adjektiv i förstärkt 
grad: han är godheten själv motsvarar tyskarnas er ist die 
Güte selbst^ fransmännens il est la honte méme. Andra språk 
uttrycka detsamma med andra vändningar, jfr t. ex. lat. nihil 
est eo humanius. I och för sig själVj förekommande sedan 
slutet af förra århundradet (hos Björkegren 1795), är natur- 
ligtvis tyskans an und für sich selbst. Flera andra fraseolo- 
giska användningar af själv innehålla också möjligen tyska 
elementer; tillfallet medgiver ej att nu söka utreda detta. 
Däremot må i en not några sammansättningar med ßjälv 
särskilt påpekas, då de lämna ett godt bevis på att ordför- 
bindelser, som i första ögonblicket kunna förefalla alldeles 
hemgjorda, dock ofta bero på främmande förebilder ^). 

*) Sådana sammansättningar äro självständig t. selbständig ; självbestånd 
t. Selbstbestand; självbehännelse t. Sdbstbekcnntniss ; sjålvbefläckelse t. Selbst- 
befleckung; själfuppehållelsedrift t. Selbsterhaltungstrieb'^ självförgudning t. 
Selbst oergötterung; självmedvetande t. Selbstbewusstsein (danskan har dot för- 
medlande Selvbevidsthed); självkänsla t, Selbstgefühl (å. Selvfölelse); ^' älv förgä- 
tenhet t. Selbstvergessenheit (danskan här med översättning Selvforglemmelse) ; 
självändamål t. Selbstzweck; d. Selvsyge t. Selbstsucht. Det är i dessa faU 
omöjUgt att tänka på parallella bildningar. — Att självmord, -mördare äro 
direkta lån från tyskan, fast ordens beståndsdelar äro svenska, antydes re- 
dan däraf att man ej säger mörda sig själv, utan döda eller dräpa sig själv. 
Aasen upptager också sjolvdraap som norsk form. Orden självmord, -mör- 
dare uppträda i vårt språk sannolikt först efter midten af 1700-talet. 
Därförut sade man ^jälvspillan^ självspilling ; Lind nämner också sjelfdråp^ 
-dråpare, men icke sjelfmord som svensk form. Även fransmännens suicide 
är en sen bildning: intill början af 1700-talet sade man homicide de soi-méme. 
— Självhärskare går genom tyskans Selbstherrscher tillbaka till grekiskans 
avtoxQottoQ. — I självsvåldig synas ett svenskt och ett tyskt uttryck ha 
hopsmält. Betydelsen hos ordet är alldeles densamma som hos mit. sulfwoldich, 
och icke den som motsvarar vår medeltids inhemska sialf svald (fri vilja, 
självbestämningsrätt). Med det lågt. ordet har sammanblandats ett inhemskt 
sj älvs värdig ; det är från detta som 8 kommit in i självsvåldig. Spegel upp- 
tager (1712) sielfsvåldig och sielfsvyrdig tillhopa under bet. 'petulans, pro- 



344 Esaias Tegnér. 

Det latinska pron. quidam uttrycka vi med en viss. 
Ordet har naturligtvis hos oss sin betydelse efter det tyska 
ein gewisser j som själv lånat sin pronominella betydelse från 
det romaniska språkbruket. I franskan nyttjas un certain 
på samma sätt, däraf också eng. a certain] medeltidslatinet 
har certus (se Du Gange), och redan i det klassiska latinet 
förekommer certus stundom nästan med betydelse af quidam^ 
t. ex. Cic. Verr. 2.52. I några trakter af Tyskland har man givit 
den ifrågavarande pronominella betydelsen åt ett synonym till 
gewiss^ nämligen sicher. Sanders WB. anför an einem si- 
cheren Ort i samma eufemistiska användning som motsva- 
rande fras har hos oss. Holländarna säga allmänt j^eker 
för en visSj un certain. — Hur gammalt det pronominella 
en viss är i svenskan kan jag ej noggrant uppgiva. Det 
användes af Serenius 1734, men anföres ej af Jonas Petri 
Gothus 1640 vid översättningen af lat. quidam. I vår bibel 
finns det icke. Ej häller träffas i Tyskland ein gewisser före 
reformationstiden. 



ter v us'; Ihre nämner sj elf s våld och ^ el f svärd som bif ormer. Man tanke sig 
det uttal af rd, som förvandlat vårdnad till vålnad^ och det uttal af själfs- 
våldig, som Columbus, Ordosk. 55 anser riktigt: själsvållig^ så blir afståndet 
ringa. — Vår bibel talar 5 MB. 21. 18 om "en sjelfsvyrding och ohörsam 
son, som faders och moders röst -icke lyder". Luther har här eigenwillig, 
Vulg. contuviax, hebr. ^^"JD. Härmed kan jämföras Syr. 30. 8: ett agdlöst 
barn varder ovyrdigt (Luther muthwillig) som en otam häst. Hos Bietz 
finner man sjalsvörding 'en som gör som han vill, af blott eget tycke'. 
Aasen översätter det norska sjolvvyrdna med 1) Selvagtelse, 2) Selvgodhed, 
Indbilskhed. — De nordiska språkens beroende af tyskan i fråga om sam- 
mansättningarna med själv intygas även genom det förhållandet, att i de faU 
där tyskan har eigen- för selbst-, också svenskan vanligen harenen-: jfr t. ex. 
egennytta t. Eigennutz (men eng. self -interest) ; egensinne t. Eigensinn (eng. 
self-ivill, jfr det i Laur. Petri postilla förekommande på inhemskt sätt bil- 
dade sjelfsvUje); egenmäktig t. eigenmächtig; egenhärlek t. Eigenliebe (möjl. 
bildat efter roman, amour propre etc.j; egennamnt, Eigenname (efter lat. nomen 
proprium) ; cgcnrättfärdig t. eigenrechffertig (eng. self-righteous). I alla dessa fall 
har också danskan formerna med egen-. 

Esaias Tegnér. 

I förra delen av denna uppsats, här ovan s. 166, rad 10 bör -ne rättas till -na' 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 



(Forts.) 
Takmörk. 

Til bestemmelse af dette omstridte ords form og betyd- 
ninger er det nödvendigt at holde ud fra hinanden norsk og 
islandsk sprogbrug. Fritzner opforer (i sin forste udgave) 
blot "takmark n." og "takmerki n.", Vigfusson har desuden 
"takmörk f. = takmark". Oversættelsen er hos begge: grændse, 
grændseskjel. Dog tilfoier Fritzner: "hvad der ligger indenfor 
samme". Keyser^ P. A. Munch og Fr. Brandt ere enige om 
at give ordet betydningen "grændse" med særlig anvendelse paa 
kjöbstadsterritorierne ^). I de norske love er imidlertid hun- 
kjönsformen "takmörk" (pl. -merkir eller -markar) utvivlsomt 
baade ældst og — ret beseet — ogsaa hyppigst. "|)at heitir 
takmerkir", siger Bjark. kap. 173, "er liggr i bæarmanna lög- 
um", — hvorved ikke alene er at bemærke, at plur. "-merkir" 
umulig kan komme af et neutr. sing, "-mark" eller "-merki", men 
ogsaa, at der udtrykkeligt siges, at det er det, som (d. e. den 
strækning, som) ligger inden bylovenes omraade, der heder 
"takmerkir". I overensstemmelse hermed bruger en retterbod 
af 13:de marts 1362 (Norges gamle Love III p. 182) ud- 
trykket "i oUum stodom ok takmarkom i Noregi" d. e. i alle 
stæder og bymarker. Betydningen af udstrækning fremtræ- 
der endnu i kong Olafs retterbod af 19:de aug. 1384 (N. g. 

*) Keyser, Efterladte Skrifter II p. 175; Munchs Beskrivelse over Konge- 
riget Norge i Middelalderen p. 36 ff.; Brandt^ Forelæsninger II p. 176 



346 Ebbe Hertzberg. 

L. rn p. 222), hvor det om kjobstædemes tilbagegang heder: 
"that som at fornu haffuer verit takmarka (for: takmarkar) 
forderffuat ok laugt i öyde", hvormed ogsaa kan sammenstil- 
les retterbod af 8:de marts 1364 (ib. p. 184) "i engom odrom 
stodum en sem at forno hefir kaupstefno verit ok takmarka," 
hvor de to sidste umulige former maa rettes til "kaupstef- 
nor" og "takmarkar". Formen "takmarkar" (fem. plur.) findes 
desuden i en variant til Byl. lu 15: "nu skulu bæarmenn 
l)ar upsat hafa landvöm sinni (= landvamarskipi sinu), sem 
thær æigu med retto takmarckar byarens". Ogsaa her er, 
som det vil sees, bemærkelsen "areal, grund" haandgribelig. 
Endelig bevidnes hunkjönnet af forbindelser som: "sva vida sem 
takmarkir ero", variant : "... takmark er", hvor ordet paa sidste 
sted som sing. maa opfattes som sing. fem. = "takmörk" (Byl. Vu 
26 inoten) — og "innan stadarins takmarkar" (fem. sing. gen. 
eller fem. plur. acc, K g. L. HI p. 196, retterbod nr. 110), 
samt "innan takmörk", der vistnok rigtigst bör betragtes som 
fem. sing. acc. (K g. L. HI p. 135, jfr. 212). Hvad nemlig 
særskilt angaar udtrykket "innan takmarkar" (eller med acc. 
"innan takmörk"), hvilket desuden forekommer i Landsl. VII 
60, maa det forstaaes paa «amme maade som "innan fjärdar", 
"innan herads"d. e. ikke "indenfor fjorden, herredet", men "in- 
denfor fjordens, herredets yderste punkt", altsaa "i fjordland- 
skabet, i herredet, i takmörk", hvorved saaledes atter for sidst- 
nævnte ord erholdes betydningen af "en vis strækning, areal, 
mark" e. desl. Denne bemærkelse er ogsaa netop særlig frem- 
trædende i det nys anforte sted af landsloven (VII 60), hvil- 
ket dog neppe er nyt i denne lov, men upaatvivlelig hentet 
fra den ældre (for os tabte) Eidsivathingslov. Det heder 
nemlig, at "elgir allir skolu frid hafa fyrir l)eim mönnum er 
a skidum renna allt innan takmarkar (variant: takmarka) 
{)ess er jord å; en ef menn skiota ælgi eda veida titan tak- 
marka (varianter: "takmarkar, rakmarkar, rakmarkir", idet af- 
skriverne tildels har villet bringe ordet i forbindelse med 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 347 

reka, at jage, og fölgelig selv have havt föleisen af, at mar- 
kir kom af mörk f.) er sektalaust" etc. I henhold til den 
benyttede hunkjönsform maa det her være det ene rigtige, 
at sammenstille denne bestemmelse med udtrykkene i det 
næst foregaaende kapitel (VII 59): "nu fara menn a dyra 
veidar, pa skall hverr par fara at renna hundum sinum at 
lagum sem hann a mork — — — nu fara menn i mork 
annars manns at renna hundum at dyrum, Pa veidi peir peim 
er mork a — — ." Visselig er dette sidste kapitel hentet fra 
Gul. loven (kap. 95); men de to kapitlers jævnsides opta- 
gelse i landsloven, kaster dog et lys ogsaa over, hvad man 
(efter Eidsivathingsloven) har forstaaet ved "innan takmarkar 
pess er jord å." Tillige er det af særlig interesse at frem- 
hæve, at der i Landsl. VII 60 er tale om en enkeltmands 
rent private "takmörk"; thi dette viser noksom, at ordet oprin- 
delig ikke særskilt har været knyttet til byanlæggene og by- 
markens begrændsning, hvilket desuden yderligere bestyrkes 
ved dets udbredte brug ogsaa paa Island, hvorom nedenfor. 
Men som betegnende privat eie staar ordet öiensynlig i di- 
rekte modsætning til det to kapitler nedenfor (Landsl. VII 
62) benyttede "almenningsmörk" d. e. skov i alminding, et 
udtryk der varieres med "almenningr" og er synonymt med 
dette. Man ledes derfor til den ogsaa i sig selv ene rime- 
lige antagelse, at "takmörk" fra först af simpelt ten betyder 
det skovareal, den udmark, som ved gaardens oprindelige okku- 
pation eller rydning var "tagen" i besiddelse af den enkelte 
bonde som tilliggende hans eiendom, medens ordene "almen- 
ningr" og "almenningsmörk" betegnede det ikke af nogen 
særskildt okkuperede skov- og fjeldterræn. Denne opfatning 
styrkes i væsentlig grad deiTed, at den giver en ligefrem og 
usögt forklaring af ordets förste led "tak", der hidtil, saavidt 
vides, har trodset enhver antagelig gjætning. Anvendt paa de 
senere indtraadte kjöbstadsforhold blev "täkmörk" f. ligeledes 
en passende benævnelse for "bymarken", som den endnu kal- 



348 Ebbe Hertzberg. 

des. Dog er herved at mærke, at ordet i denne anvendelse, 
som ovenfor saaes, oftest bruges i flertallet. Dette turde være 
at forklare paa den maade, at kjöbstadens bymark var op- 
staaet enten ved at slaa sammen udmarksstrækninger, der op- 
rindelig tilhörte flere gaarde, eller ved successiv tilkjöbning 
af et tilstrækkeligt antal saadanne samt ved gave af de 
konger, der interesserede sig for byens anlæg og videre ud- 
vikling. Herved blev saaledes ordforbindelser som "innan 
takmarka bæar vårs" (N. g. L. II p. 286, jfr. Byl. IH 15 
samt N. g. L. III p. 96, 135, 210) og "utan takmarka" (Byl. 
in 2, IV 10, samt K g. L. III p. 119) staaende udtryk. 
Men da gen. plur. "takmarka" i denne sammenhæng kunde op- 
fattes som kommende ikke alene af et sing. fem. "takmörk", 
men ogsaa af et sing. neutr. "takmark" (af "mark" n., et mærke) 
indtraadte ad denne vei i tidens lob en ustöhed, og man be- 
gyndte at forvexle det gamle "takmörk", bymark, med et ny- 
dannet "takmark", grændsemærke. Saaledes forekommer al- 
lerede i en retterbod af 14:de nov. 1316 udtrykket "millim 
nefndra takmarka" i betydningen "mellem de opgivne grænd- 
sepunkter". I membraner af erkebiskop Jons kristenret (kap. 
12 i noten) varierer "innan takmerkia umhverfis kirkiu" d. e. 
indenfor grændsemærkeme af kirkens omgivende grund, med 
"innan takmarka u. k." Dog synes man i denne betydning 
heller og tidligere at have benyttet det andet nysnævnte og 
ligeledes nydannede ord "takm^rki", se Byl. VII 26; Jons 
kristenret kap. 12 i noten og retterbod af ll:te nov. 1302. 
Det sidstanförte sted bruger imidlertid i afskrifterne iflæng 
"innan takmærke" og "innan takmarke", uagtet der ved det 
sidste udtryk er at mærke, at "innan" som præposition vistnok 
kan styre baade genitiv og, omend sjeldnere, akkusativ, men 
ikke dativ (se Pritzner og Vigfusson). Endnu besynderligere 
staar der i en edsformel for byfogden i Tönsberg (N. g. L. IV 
p. 431) "innan biars ok takmarke Tonsbergs", hvor "innan" 
altsaa paa en gang kunde synes at. styre en genitiv og en 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 349 

dativ. Nöiere overveiet turde dog formen "takmarke" her og 
paa det forudnævnte sted være at opfatte som en akkusativ 
af en biform "marki" = "merki"; dels undgaar man derved den 
lidet sandsynlige dativ, dels bestyrkes formodningen ved den 
danske oversættelse af en saakaldet retterbod af 20:de mai 
1306 (N. g. L. IV p. 360—3), hvilken i § 3 har "inden 
takmarked" og "inden takmarkedt", og i § 8 endog "innan 
takmarkat". Alt dette synes nemlig at vise, at man efter 
ved en misforstaaelse at have skabt et neutrum "takmark" 
dog har fblt sig i en vis forlegenhed med denne ordform 
og derfor under paavirkning af det samtidige "takmerki" 
har tyet til en blandingsform "takmarki". Ogsaa i materiel 
henseende er forlegenheden let begribelig. Ordet "mark" n. 
betyder i det gamle sprog "mærke, grændsemærke, grændse- 
punkf; men det kan intetsteds sees brugt i betydning 
af "grændse, grændseKwee". En saadan heder "markrå, mark- 
rein" d. e. mærkefure (se især N. g. L. II p. 289, hvor der 
skarpt skjelnes mellem "mark" og "markrå"). Det var imidlertid 
netop grændselinie, ordet "takmark" nærmest maatte betyde, 
naar udtrykkene "innan, utan takmarka" o. lign. opfattedes som 
tilhorende dette neutrum. Her forelaa folgelig ogsaa i betydnin- 
gen et brud med ældre sprogbrug, der ikke kunde undlade 
at virke forvirrende; thi vistnok kunde flertallet "grændse- 
mærkeme" gjöre tjeneste som betegnelse for en hel begrænds- 
ning; men skulde enkelt tallet bruges paa samme maade, synes 
sprogfölelsen i Norge at have krævet de mere afsvækkede 
former "takmerki" eller "takmarki". 

Paa Island maa ændringen af det oprindelige ords kjön 
være foregaaet tidligere og almindeligere end i Norge. No- 
get femininum "takmörk" er der her neppe spor til, hvorimod 
den islandske litteratur har utvivlsomme steder at opvise, 
hvor et neutr. plur. "takmörk" bruges i betydningen "grændse- 
mærker, række, linie af grændsepunkter" ; se et par af de af 
Vigfusson optagne citater. Til gjengjæld moder os her en an- 



350 Ebbe Hertzberg. 

den besynderlighed. Af Vigfussons övrige anförsler fremgaar 
det nemlig ligesaa utvivlsomt, at enkelttallet "takmark" paa 
Island ikke^ som af ham selv paastaaet, og som vilde have 
svaret til betydningen af flertallet, betegner demarkationslinie, 
grændse, ja ikke engang grændsepunkt, grændsemærke, men 
det indenfor "takmörk" (neutr. plur.), grændsemærkeme, lig- 
gende areal. Man behöver blot at citere Vigfussons egne 
exempler for at erkjende dette: "i hverju héradstakmarki; — 
prestar l)eir sem bunad hafa I fyrr-sögdu takmarki; — milli 
L6ns ok Bjarnar-gnüps, ok lambeldi af sögdu takmarki; — 
peir er bygdum vom I Sügandafirdi ok vestr l)adan I pvl tak- 
marki sem ådr var tjåd ... ok skyldu aldri koma 1 petta 
takmark". Med hensyn til det förstanförte citat, der er hen- 
tet fra Grågås's Konungsbök oversætter ogsaa Finsen i sit 
glossar (voce "herad") ordet med "distrikt", og Fritzner gjör, 
som ovenfor nævnt, en lignende medgivelse. De ordelag, 
Fritzner benytter, synes imidlertid at antyde, at han betrag- 
ter betydningen af strækning, areal indenfor "takmörk" (neutr. 
plur.) som en afledet, og at den oprindelige hovedbemær- 
kelse ogsaa af enkelttallet skulde være "grændse, grændse- 
skjel". Naar man sagde "i takmarki" skulde dette altsaa egent- 
lig betyde: paa strækningen indenfor "takmark". Men mod denne 
opfatning taler, dels at "takmark'' sing., som nys fremhæ- 
vet, ellers aldrig betegner grændse, men altid det begrænd- 
sede distrikt, dels at ordet "mark" n. paa Island som i Norge 
nok kan betyde grændsejpwwÆf, men ikke grændsefeme, og 
at det derfor var det ene naturlige at bruge flertallet^ ikke 
enkelttallet, for at betegne en grændselinie d. e. en række 
grændsepunkter, saaledes som man paa Island ogsaa virkelig 
gjorde. En forklaring af enkelttallet "takmark" som betegnelse 
af det begrændsede areal naar man ad denne vei altsaa ikke 
til; thi om Fritzners antydning af betydningsudviklingen havde 
været den rette, maatte man have sagt "i takmörkum" d. e. 
paa strækningen indenfor "takmörk" (neutr. plur.); men man 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 361 

sagde "i takmarki". Den omvendte formodning bliver derfor 
den ene brugelige. Betydningen "strækning, areal", maa være 
den oprindelige, og denne har i enkelttallet bibeholdt sig, 
uagtet den ældre hunkjönsform "takmörk" ad samme misfor- 
staaelsens vei som i Norge er bleven til intetkjönsformen 
"takmark", og dette ord i pluralis har faaet en til det for- 
andrede kjön svarende nyere bemærkelse. 

Endelig bör det heller ikke lades uomtalt, at det her 
behandlede ord ogsaa moder os paa et enkelt sted i den sven- 
ske Vestgötalag (III 79) og det atter i forbindelsen "innan 
takmarkana". Schlyter opfatter denne form som gen. plur. 
af et neutr. sing. "takmark", grændsemærke, grændse; men han 
stötter sig i saa henseende öiensynligt nærmest kun til de 
norsk-islandske lexicografer, hvis mening han citerer, uagtet 
han samtidig anförer stedet af den norske Bjarköret, hvor or- 
det dog uomtvisteligt er femininum, og han fölgelig kunde være 
bleven opmærksom paa kjönnets tvivlsomhed. I virkeligheden 
foreligger der paa selve det nævnte sted i Vestgötalagen in- 
gensomhelst grund til at give det ene fremfor det andet kjön 
fortrinnet, og naar jeg formoder, at ordet bör opfattes som 
hunkjön, stötter jeg mig netop paa den tilsvarende termino- 
logi i de ældre norske lovtexter. — Forövrigt viser de sven- 
ske love ikke alene, at ordet "mark" fem, just brugtes saavel 
om bymarken ("mark byar, byamark Stockholms, Stockholms 
stads mark, innan stads mark") som om almindingsmark (i 
Vestgötalagen: "aldra Göta mark"), men tillige at man ogsaa i 
Sverige Var tilböielig til at sammenblande "mark" f. og "mærke" 
n. SchlyteTj til hvilken for citaternes vedkommende henvi- 
ses, gjör saaledes selv (voce "mark" f.) opmærksom paa ud- 
trykket "flye stadhen ok stadsens mærke", hvilket i yngre 
haandskrifler "genom missförstånd" indsættes istedetfor det 
utvivlsomt ældre og rigtigere " — ok stadsins mark." Her 
foreligger altsaa ganske den samme forvexling, som jeg for 
Norge og Island mener at have paavist med hensyn til "tak- 

2B 



352 Ebbe Hertzberg. 

mörk". Hvorfor Schlyter derimod (voce "mark" n.) anser sig 
tvungen til i den svenske Bjarköret (19 § 1) at forståa ud- 
trykket "innan stadsin» mark" som betydende "indenfor sta- 
dens grændse", medens han er paa det rene med, at det 
samme udtryk i Stadslagen bör oversættes med "indenfor (d. 
e. i) stadens mark", er mig fuldkommen uklart ; thi den om- 
stændighed, at lovstedet i Bjarköretten taler om stadens om- 
raade paa soen, synes dog ikke at kunne motivere en saadan 
afvigende oversættelse, al den stund ordene "stadsins mark" 
öiensynlig have dannet en staaende administrativ terminus, 
betegnende stadens territorium overhovedet, hvilken saaledes 
meget vel kunde anvendes ogsaa paa dette omraades udstræk- 
ning mod sösiden. 

Sammenfattes den hermed tilendebragte argumentation, 
bliver resultatet, at der foreligger folgende former og fordrei- 
ninger af ordet "takmörk": 1) takmörk /., a) den privat jord- 
eiendom tilhorende skovstrækning og udmark; ex: innan tak- 
markar, utan takmarkar (gen. sing.), Landsl. VII 60 med 
noten; b) den kjöbstad tilhorende skov og udmark, bymark; 
i sing. f. ex: innan takmörk (ace.), N. g. L. Ill p. 135, jfr. 212; 
svå vida sem takmark er (nom. for "takmörk"), Byl. VII 26; in- 
nan stadarens takmarkar (gen.), N. g. L. III p. 196; men 
især i plur. f. ex: takmerkir, Bjark. kap. 173; takmarkir, 
Byl. VII 26 note; takmarkar byarens, Byl. III 15 note jfr. 
N. g. L. III p. 184, 222; i takmarkom, K g. L. III p. 182; 
innan takmarka bæar vårs, utan takmarka (citaterne ovenfor, 
samt Vestgötal. III 79). — 2) takmark n. a) sing, (kun paa 
Island) distrikt, snart betegnende en videre, snart en snævrere 
begrændset egn (citaterne ovenfor); b) plur. i Norge: grænd- 
sepunkter, ex.: millim nefndra takmarka, N. g. L. p. J22; 
saavel i Norge som især paa Island: række af grændsepunk- 
ter, grændselinie, grændse, (citater for Island hos Vigfusson; 
innan takmarka umhverfis kirkiu, J6ns kristenret kap. 12 
note.) — 3) takmerki w., grændse for en kjöbstads bymark 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 353 

(citaterne ovenfor). — 4) takmarki n, d. s.; innan takmarke 
(ace. sing.), N. g. L. HI p. 55, jfr. IV p. 431; inden tak- 
markedt, takmarked, innan takmarkat, N. g. L. IV p. 360 — 3. 

Valinkunnr. 

Allerede Ihre oversatte for Østgotalagens vedkommende, 
hvori ordet fire gange findes brugt, "valinkunnr" med "alieni- 
gena, alienus"; Fritzner gjættede paa "ubeslægtet", og ^e;^ sßZ«; 
gjorde uden at kjende Hjärnes nedenfor anförte afhandling, 
i min "ældste norske proces" (p. 10 — 11) opmærksom paa, at 
Gul. kap. 88 (nu skal madr hafa odalsjörd sina at bua a 
heldr en valinkunnr madr) nödvendigvis forudsætter betyd- 
ningen "ubeslægtet e. lign." Schlyter derimod opstillede be- 
mærkelsen "kjendt som retskaffen, hederlig" og fandt tilslut- 
ning hos Vigfusson ("respectable") og Bydqvist ("udvalgt, vel- 
kjendt, anseet"). Under anförende af ordets brug i de 
norske love forkastedes imidlertid Schlyters mening af H. 
Bjarne (Om den fornsvenska nämnden, Upsala univ. års- 
skrift 1872 p. 61), der hævdede betydningen "ubeslægtet", 
og denne opfattelse maa paa en vis maade E. H. Lind (Om 
rim og verslemningar i de svenska landskapslagame, upsala 
unv. årsskrift 1881 p. 32 — 33) erkjendes etymologisk at have 
faststillet, saameget mere som ogsaa Axel Kock (Tydning af 
gamla svenska ord. Lund 1881, p. 7 — 10) samtidig havde 
hævdet samme grundforstaaelse. Senest har ligeledes Johs. 
Steenstrup (Danelag p. 240 — 3) sluttet sig hertil, idet han 
dog tilföier, at ordets forklaring endnu ikke synes ham fuldt 
tilfredsstillende. Berettigelsen af dette forbehold, som jeg 
tiltræder, og som indeholder undskyldningen for, at jeg 
endnu engang optager ordet til diskussion, hgger deri, at 
Linds specielle motivering af sin oversættelse ikke er saa 
brugbar som hans paavisning af ordets dannelse. Vistnok 
har han saavel som Kock ligeoverfor Schlyter, der endnu i 
bihanget til sin ordbog sögte at vise urigtigheden af Hjär- 



354 Ebbe Hertzberg. 

nes mening, fuld ret i, at stederne i Østgotalagen, hvoraf 
tvende have modsætningen "kunna (d. e. beslægtede) eller 
valinkunna" og de tvende andre endog "mæp tvem af nil)inne 
ok tolf valinkunnum", med nödvendighed kræve, at "valin- 
kunnr" oversættes med "ubeslægtet", saameget mere som en- 
kelte varianter for "valinkunna" ligefrem sige "okunna" d. e. 
ubeslægtede; men naar Lind af ordets to dele, "valin", part 
perf. af "velja", og "kunnr", beslægtet, konstruerer op et begreb 
"valgfrænder" d. e. mænd, der ere blevne frænder ved valg i 
modsætning til de virkelige frænder i kraft af födsel, kom- 
mer han i paatagelig strid med de gamles hele betragtning 
af ætten og ætteforbindelserne. Et begreb som "valgfrænder" 
er selv i vor tid vanskeligt at fastholde og vilde i oldtiden 
have lydt aldeles selvmodsigende og uforstaaeligt. Man er- 
indre blot, hvilke höitidelige ceremonier, der krævedes endog 
kun for at lede en uægte blodsforvandt ind som medlem af 
ætten! Denne dannede i sig selv en saa fast sammensluttet 
enhed, at en udvidelse af betegnelsen "slægtskab" til at bru- 
ges i överfört forstand maatte forbyde sig selv. Jfr. hvad Vig- 
fusson med saa megen ret udtaler under ordet "frændi". Den 
tanke, der har forbundet de to led af ordet "valinkunnr", maa 
derfor have været en anden, og Lind turde selv gjennem det 
sproghge materiale, han fremlægger til ordets dröftelse, have 
anvist hjælpemidlet til at finde den. Som det nærmeste ana- 
logon til sammensætningen "valinkunnr" anförer han "vafin- 
skepta", öxe med snoet eller omvundet skaft. Dette udtryk 
forudsætter, mener han, et adjektiv "vafinskeptr", der er dan- 
net ganske paa samme maade som valinkunnr. Dette ad- 
jektiv opföres da ogsaa uden betænkelighed af Fritzner. Saa 
uimodsigelig rigtigt dette er, saa selvfölgelig turde det imid- 
lertid paa den anden side ogsaa erkjendes at være, at "vafin- 
skeptr" forudsætter forbindelsen "vafit skapt". Det er skaftet, 
som er "vafit", ikke oxen som er skjæftet "vafin". * Participiet 
kræver som saadant det substantiviske begreb at slutte sig 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 355 

til ; adverbialt kan det her umuligt opfattes. " Vafinskeptr" er 
folgelig dannet af hele udtrykket "vafit skapt", ikke umiddel- 
bart af hvert enkelt led for sig. Paa samme maade bestemmer 
"valin" i ''valinkunnr" ikke umiddelbart adjektivet "kunnr", 
men dettes substantivum "kyn", og "valinkunnr" betyder ikke, 
som Lind vil, noget saa umuligt som "beslægtet ved valg", 
men "tilhorende en udvalgt ætt", "værende af en valgt, af 
valg fremgaaen slægt", i modsætning til den, angjældende 
selv tilhörte. Hvad hermed nærmere skulde betegnes, 
bliver allerede nogenlunde klart, naar man jævnforer et 
udtryk som det formodede "valit kyn'', plur. "valin kyn" 
med et saadant som "valid lid", udvalgt mandskab (jfr- 
desuden: konungr valdi mjök menn med sér i hird at afli 
ok hreysti: — f^ir fedgar völdu mjök menn at afli til fylg- 
dar vid sik; — ef eigi er rjodrum högginn skogrinn ok er 
validr; se Vigfusson under "velja"). Men til nöiere forstaaelse 
maa man tillige sætte sig ind i den stilling, hovedmanden i 
en retssag indtog, naar han maatte ty til ed med edshjælpere, 
hvoraf den störste del skulde tages af ubeslægtede ætter. 
Valgte han disse med omtanke og hensyn paa ætternes an- 
seelse og vægt, stillede han ikke alene sin sag i et gunstigt 
lys i den almindelige bygdeopinion, men hvad det juridisk 
særlig kom ham an paa, han skaffede de opnævnte edshjæl- 
pere selv en indbyrdes garanti for, at de i den kreds af gode 
mænd, hvori de for tilfældet befandt sig, kunde danne sig en 
rigtig og i opinionen forsvarlig opfatning af sagen. Tog han 
derimod sine edshjælpere iflæng, af lidet anseede ætter, svigtede 
han derved allerede halvveis sin egen sag saavel i bygdeopini- 
onens som ogsaa i de opnævntes egne öine. Heraf uddannede 
sig da helt naturligt den fra först af vistnok mere faktiske end 
retslige fordring, at edshjælpere, vidner og lignende personer 
skulde være af "valin kyn", af vel valgte, vel anseede ætter, og 
man lededes til i modsætning til "kunnr", beslægtet (med an- 
gjældende) at sige "valinkunnr madr" d. e. en, der tilhorer en 



356 Ebbe Hertzberg. 

saadan (fremmed, men) valgt ætt. Ad demie vei kommer man 
lige utvungen til begge de betydningsnuancer, man har villet 
tillægge ordet, nemlig paa den ene side til 1) ubeslægtet 
(fordi den ved valg udseede ætt var en ubeslægtet), og paa 
den anden side til 2) udvalgt, anseet, hæderlig, upartisk, uvillig. 
Til 1 hörerdet ovenfor citerede sted. Gul. kap. 88, hvormed 
maa sammenholdes dets gjengivelse i Landsl. VII 16, hvor 
en glosse fra senere tid oversætter ordet med "fremmed". Den 
samme betydning er klar i Dipl. Nor v. I nr. 224, hvor der 
tales om en jordeiendom, "er ute la under valenkunnegum mön- 
num, ok keypti Ingibiörg in aptr i ættleggin". Ligesaa Gul. 
kap. 266: "l)ar skulu fra ganga bauggildismenn ok nefgildis- 
menn ok namagar; ef feir ero settir i dom, ta skal rengia 
or med vattum, en hin skal setja i valinkunna menn". En- 
delig höre ogsaa hid stederne i Østgotalagen. Overgangen 
til den 2:den betydningsrække, saavelsom denne selv, bevises 
ved folgende steder: ef hann hefir sett i dom med ser baug- 
gildismen eda nefgildismenn eda namaga eda sokunauta l)ess 
er imoti honum er, ta — setia adra valinkunna menn i stad 
feirra. Gul. kap. 37; — feir skulu til Pess doms hafa valin- 
kunna menn. Gul. kap. 266; — skirskota undir valinkunna 
menn. Gul. kap. 40 og 266; Landsl. VIII 13, jfr. N. g. L. 
III p. 39 noten; — sem valinkunnir menn meta. Gul. kap. 
57, 269, 287; Frost. IV 45; N. g. L. IV p. 136; — ec 
man her koma med valenkunna menn, en Pu haf halfa firi, 
l)eir skulu iord meta. Gul. kap. 266 i. f.; — skipti sidan va- 
linkunnir menn. Gul. kap. 130, jfr. 87; Landsl. V 22; VI 3. 
— I Hirdskraaens kap. 21 beror ordet derimod paa en skriv- 
feil, og maa rettes efter varianterne. 

Väpnatak (wapentagium). 

Forklaringen af dette ord har jeg leveret i min "ældste 
norske proces" p. 148 ff., hvor jeg mener at have godtgjort, 
at derunder forstodes "vedtagelee ved vaabnene", dels ved at 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 357 

slaa sværdene mod skjoldene, dels og især ved at række sværd 
eller öxe i veiret, svarende til den senere haandsoprækning 
(lofatak). Til denne opfatning har saavel Finsen i sit glos- 
sar til Grågås som Maurer (Island p. 267 — 8) i det hele 
sluttet sig, dog saaledes, at de begge betone, at tingen og 
ordet paa Island efterhaanden er bleven knyttet til thingets 
oplosning, og at "våpnatak" saaledes der er gaaet over til at 
betegne selve opbruddet, et tillæg, som kilderne for Islands 
vedkommende utvivlsomt berettiger til *). Af bevissteder ved- 
rorende den oprindeUge skik, som jeg i senere tid er bleven 
opmærksom paa, vil jeg kun fremhæve et, nemhg Samlinger 
til det norske folks og sprogs historie, VI p. 35, hvor en 
thingsbeslutning paa Vestlandet i Norge endnu saa sildigt som i 
1532 sees vedtagen, som det udtrykkeligt heder, "med sam- 
drægtige munde og oprakte værge." Hvad jeg imidlertid ved 
denne leilighed særlig onskede at dvæle ved, er et sted af 
den engelske konge, Edvard Confessors love, der allerede ci- 
teredes af 8v. Grundtvig (1. c. p. 39) og efter ham af 
Djurklou (Svenska fornminnesföreningens tidskrift 1871 — 2 
p. 340), og som senere atter er bleven draget frem af Johs- 
Steenstrup i hans saa mange dunkle punkter oplysende ar- 
beide over "Danelagen" (p. 89). Lovstedet (Leges regis Ed- 
wardi Confessoris cap. 30, hos Thorpe, Ancient laws of Eng- 
land I p. 455), der gjælder de herreder i den engelske 
"Danelag", hvilke særlig betegnedes med ordet "wapentagium" 
(engelsk: wapentake), indeholder bestemmelser om den maade, 
hvorpaa indbyggerne af et "wapentagium" skulde tilkjendegive 
sin formelle anerkjendelse af en i herredet nyindsat hövding. 
Denne anerkjendelse skede ved en art vaabentag, — den nye 
hövding steg af sin hest "et erigebat lanceam suam in al- 
tum, et omnes de lanceis suis tangebant hastam ejus et sic 



^) Forövrigt havde Maurer allerede ved sin polemik Germania XIV mod 
Sv. Grundtvigs skrift "om de gotiske folks vaabeued" paavist, i hvilken 
retning ordets rette forstaaelse laa. 



358 Ebbe Hertzberg. 

confirmabant se sibi — ", hvorfor lovstedet ogsaa til forkla- 
ring af ordet "wapentagium" umiddelbart tilföier: "et de ar- 
mis, quia arma vocant (o: Dani) wappa, et taccare (o: old- 
norsk "taka", olddansk "takæ") quod est confirmare." Denne 
sproglige oplysning vil Steenstrup imidlertid ikke lade gjælde, 
fordi den ikke passer med hans paa Sv. Grundtvigs argu- 
mentation stöttede opfatning af vaabentaget som en art vaa- 
bened istedetfor en almindelig hyldning. Til gjengjæld stem- 
mer forklaringen derimod ganske med min definition af "våp- 
natak", og begge bestyrke saaledes hinandens rigtighed. Over- 
hovedet turde grunden til, at visse engelske, inden Danelagen 
beliggende herreder erholdt navn af "wapentagia", vistnok simp- 
lest kunne ansees at være den, at deres indbyggere nöd det 
særskilte privilegium at "confirmare per wapentagium" den 
kongelige udnævnelse af deres hövdinger. En saadan begun- 
stigelse, hvorpaa man i hine tider satte fortrinUg pris, og 
hvilken ligesom stemplede befolkningen som besiddende höiere 
rang, större frihed og selvherredomme end beboerne af andre 
herreder, vilde stemme særdeles vel med, hvad Steenstrup for 
övrigt har bragt paa det rene medhensyn paa disse wapen- 
tagiumdistrikter, samt ikke mindst ogsaa med hans formodning, 
at de som oftest have faaet sine specialnavne netop efter thing- 
stederne; thi paa disse foregik jo ogsaa i Norden selv hyl- 
dingerne og tildömmelsen af hövdingedömmer. Det ord, der 
egentlig betegnede anerkjendelses- og indsættelsesakten, er saa- 
ledes, mener jeg, efterhaanden gaaet over paa de distrikter, 
der havde hævd paa at foretage en saadan akt. Hvad der 
först formodentlig kaldtes en "præfectura wapentagii" d. e. et 
distrikt, hvori vaabentagsrettigheden gjaldt, hed senere forkor- 
tet et "wapentagium". — Bromtons, af Steenstrup ligeledes 
anförte forklaring paa ordet "wapentagium" — hvilken ingen- 
lunde falder sammen med den ovenfor gjengivne — er der- 
imod öiensynlig en sildigere tids forsög paa at redegjöre for 
et antikveret udtryks længst forglemte etymologi. 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 359 

{)rütr. , 

Vigfusson og Fritzner ere enige om at lade dette ord, 
der blot forekommer i Gul. kap. 82, uforklaret. Det kan 
imidlertid ikke være andet end folkesprogets almindeligt 
kjendte og af I. Aasen opförte "trut", hvis betydning er: ud- 
staaende mund, snude, mule; jfr. udtrykket at "sætte trut" 
d. e. tilspidse munden (for at kysse, vise sig surmulende e. 
desl.). Denne formodning bestyrkes ganske ved sammenhængen 
i det nævnte lovsted, hvis bestemmelse: "fa er hagagardr rett 
felldr, ef l)rutir taka limi" kun kan betyde, at "gjærdet om 
hjemmebagen er rigtigt bygget, naar mundene tage kvistene" 
d. e. naar gjærdet er saa höit, at kvistene paa de deri ind- 
lagte trær, hvilke ikke afkvistedes, naa folk til munden. De 
nær beslægtede ord ere "trutna", at svulme op, og "frutinn", 
opsvulmet; jfr. især "reidi-trütinn", opsvulmet af vrede. 

Skattvarr, skatzvarr. 
Gul. lovens kap. 91 bestemmer, at en frigiven i land- 
namsbod d. e. for krænkelse af den jord, han maatte eie, skal 
tage "skatzvaran eyri (en excerpt, Norges gamle love IV p. 
7, har: skatsvaran eyre) innangardz, en sun(r) hans eyri, 
boande halvan annan eyri, haulldmadr 3 aura" o. s. v. Det 
fremgaar af denne stigende skala, som desuden fortsættes 
med lendermand, jarl og konge, at en saakaldet "skatzvarr 
eyrir" i værde var ringere end en "eyrir" uden tillægsord, og 
efter de tvende andre, nærmeste stigningsforhold maa man 
antage, at forskjellen har været en mindreværdi for en "skatz- 
varr eyrir" af en trediedel eller en halvdel. Samme skala 
gjentages i kap. 198 med hensyn til boden for leiermaals- 
forseelse med en mands kvindelige tyende; dog er her satsen 
for "boande", öiensynKg blot ved en inkurie, udeglemt, hvor- 
hos jarl og konge ikke ere medtagne. Den bod, den fri- 
givne skal modtage, kaldes imidlertid paa dette sted "skatt- 
varar eyri". Endelig forekommer i kap. 251 for et vist slags 



B60 Ebbe Hertzberg. 

tillæg til mandebödeme den faldende række: "eyri" — "eyri 
skattvaran'' — "halvan eyri'', hvoraf altsaa sees, at "eyrir 
skattvarr" stod midt mellem en hel og en halv öre og fölge- 
lig nærmest maa formodes at have udgjort omkring ^/g öre. 
Med hensyn paa formen turde "skatzvaran" i kap. 91 og 
"skattvaran'' i kap. 251 erkjendes at godtgjore, at udgiverne 
af "Norges gamle love", l:ste bind, have ret, naar de i kap. 
198 anse "skattvarar" for skrivfeil for "skattvaran". Derimod 
forenes de to jævnsides benyttede skrivemaader "skattvarr" og 
"skatzvarr, skatsvarr" bedst med hinanden ved at antage s'en 
som det i sammensætninger saa ofte brugte genitivsmærke, 
hvilket imidlertid, som bekjendt, i denne anvendelse hgesaa 
hyppig i de selvsamme ordforbindelser udelades. Mod at 
tænke paa verbet "svara" og udtrykket at "svare skat" (som 
P. A. Munch, Norske Folks Historie II p. 929 i noten, sy- 
nes at gjöre), taler nemlig med bestemthed, at "svara" i be- 
tydningen "udrede" beror paa en sildigere afledet sprogbrug, 
der i de norske love först moder os paa Magnus lagaböters 
tid (svara lagasekt, Jons kristenret kap. 43; svara ^eirri sekt, 
Jonsb. IX 3; svara sliku fyrir sem — , Byl. VI 7), medens 
ordet "skattvarr", "skattsvarr" netop tilhorer det ældste bevarede 
trin af det norske lovsprog og i alle yngre texter er for- 
svundet. 

Til nærmere bestemmelse af udtrykkets betydning har 
man ingen anden vei at gaa, end at sammenstille det med 
Gul. lovens övrige værdibetegnelser for de forskjellige stör- 
relser, en öre kunde have. Af saadanne betegnelser ere de 
vigtigste de, som udtrykke kursforholdet til vadmel. En öre 
siges at være enten "6 alna eyrir" (kap. 57, 170, 306) eller 
"10 alna eyrir" (kap. 239 samt i anvendelse kap. 235), eller 
"12 alna eyrir" (kap. 243). Om den förste heder det i kap. 
170, der fastsætter mandeboderne (til kongen) for en kon- 
gelig (trællebaaren) aarmand: "at l)vi auralage seal gjallda 
hann aptr sem mælt er i Gula 6 alna eyris". I disse ord 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 361 

gives altsaa fortrinsvis sexalenskursen et vist legalt eller ku- 
rant stempel. Omvendt udhæves det særskilt i kap. 239 og 
243, at hvor det gjaldt mandeboder efter en hauld, skulde 
en öre holde 10 eller 12 alen vadmel. Nu vide vi af andre 
kilder, hvoraf jeg her blot skal fremhæve det klare vidnes- 
byrd i Landsl. XI, at "6 alna eyrir" betegnede det regnings- 
forhold, som befulgtes ved erlæggelse af boder til det offent- 
lige, og modsætningen mellem udtalelsen i Gul. kap. 170 og 
bestemmelserne i kap. 239 og 243 forklares derfor let ved 
at antage, at det forstnævnte kapitels "auralag" forst og fremst 
sigter til de i loven fastsatte boder og andre udredsler til 
det offentlige d. e. fornemmelig til kongen, medens de to 
sidstanforte lovsteder ifölge sine udtrykkelige ord indskrænke 
den höiere kurs til at gjælde de private mandeboder, der ud- 
rededes for drabet af anseede folk. Rigtigheden heraf bevi- 
ses ved den tilsvarende adskillelse i Frost, loven mellem 
"eyrir silfrmetinn" (d. e. oprindelig: vurderet efter solvværdi) 
og "eyrir talinn" eller "taldr" (d. e. i tællede, udmyntede, un- 
dergehaltige penninge), hvilken sidste kursfod benyttedes i 
udredslerne til kongen, medens der ved de private boder 
gjaldt: "silfrmetinn skal årborins manns eyrir allr i mann- 
helgi" (Frost. IV 25). Ifölge disse ordMterskede der imid- 
lertid den ulighed mellem det nordlige och det vestlige rets- 
omraade, at man inden dette maatte være hauld for personlig 
at opnaa den bedre kursberegning, inden hint blot almindelig, 
fuldt fribaaren bonde. Derfor betegner ogsaa Frost. III 2 
den höiere kurs som "bondaréttr" i modsætning til "talinn 
réttr" '). Det samme udtrykker Frost. X 35 saaledes: "silfr- 



*) Ogsaa i Sverge gjordes der en tilsvarende forskjel mellem "karlgilder" 
eller "væghin" og "kopgilder" eller "taldor". Se Schlyter i hans "ordbok" 
samt i dennes "bihang", og v. Amira "Altschwedisches Obligationenrecht" p. 
448—9. Naar Schlyter imidlertid er uvis om don egentlige betydning af "karl- 
gilder" og nærmest er tilböiolig til at formode, "at "karl" i denne sammen- 
sætning skal betegne det fortrin, at den veiede mark er fuldkommen, saadan 
som den skal være, medens marken ellers vel kan være kopgild d. e. i almin- 



362 Ebbe Hertzberg. 

metit skal fullretti hvers manns nema l)yrmslamanna'', og X 
45 endnu almindeligere: "silfrmetit er årborinna fé en sak- 
gilt l)yrmslamanna''. Af særlig interesse er i den sidste an- 
forsel ordet "sakgilt", der ligefrem maa betyde: hvad der er- 
lægges i offentlige boder (sakir), idet disse jo her ved selve 
ordet netop modsættes boder til den fribaame privatmand. 
Tilværelsen af en saadan betegnelse i modsætning til "silfr- 
metinn" og synonym med "taldr", viser, hvor fastslaaet i hin 
tids retsbevidsthed den sætning var, at i boder til det offent- 
lige benyttedes den lavere, for modtageren (kongen) min- 
dre fordelagtige kurs. I samme forstand forekommer i en saga 
leilighedsvis ogsaa ordet "sakmetinn" (Fomm. sögur VII p. 300). 
At thyrmselmændene ifolge Frost, loven maatte tage sine pri- 
vate boder efter den lavere kurs, vidner atter om dennes 
identitet med Gul. lovens "6 alna eyrir"; thi for den til 
thyrmselmændenes Klasse i regelen horende aarmand fastsæt- 
ter Gul. kap. 170, som vi saa, netop sexalenskursen. 

Forholdet mellem "silfrmetinn" og "taldr (sakgildr) 
eyrir", hvilket fra först af maa tænkes i jævn synken, fæst- 
nedes tilsidst til 2: 1, — rigtignok ikke derved, at mynten 



delighed gangbar i handel og vandel, men dog i grunden falsk, da den ikke 
in(Jeholder, hvad den efter sit navn burde, men blot to trediedele eller halv- 
delen deraf oller endnu mindre", — saa turde denne gjætning falde til jor- 
den allerede ved sin egen ubehjælpelighed. Den virkelige forklaring frem- 
kommer ved en sammenligning med Frost, lovens udtryk. Ordet "karl" 
bruges i de svenske love meget hyppigt og navnlig netop i bodesatserne (se 
Schlyter's "ordbok" under "karl") som standsbetegnelse for den fribaarne 
bonde overhovedet. Ligesom Frost, loven skjelner mellem "böndaréttr" og 
"talinn réttr", foreligger öiensynlig i TJplandslagen den samme adskillelse 
mellem "karlgild mark" og "mark köpgild el. tald". "Karlgilder" vil altsaa 
sige, hvad der erlagdes i "karlgæld" d. e. i boder for den frie bonde, modsat 
"köpgild", hvad der erlagdos i henhold til aftaler (köp) i daglig handel og 
vandel. — Amira opfatter "karlgild mark" som "die nach Volksrecht gültige", 
hvilket er tvetydigt, da "köpgild mark", "die im Geschäftsverkehr gültige", 
jo ogsaa maatte siges være gyldig "nach Volksrocht". "B6ndaréttr" i Frost. 
III 2 betyder heller neppe "Volksrecht" i objektiv, men i subjektiv forstand: 
böndernes ret d. e. rettighed til at faa de dem tilkommende boder beregnede 
efter den höiere kurs. 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 363 

ikke yderligere forringedes, men tværtimod derved, at udtryk- 
ket "silfrmetinn" tabte sin egentlige betydning og gik over 
til at betegne den beregning, der under ethvert kursforhold 
mellem mynt og rent solv, gav det dobbelte belob af den 
tællede, gangbare * mynt ^ ). Til dette forhold svarer altsaa 
forskjellen mellem Gul. lovens tvende satser, '' 12 alna eyrir" 
og "6 alna eyrir". Men ved siden af den förste har denne 
lov, som nævnt, ogsaa en "10 alna eyrir", som foruden ud- 
trykkelig at omtales i kap. 239 tillige ligger til grund for 
mandebödemes beregning i kap 235. Den kommer i stör- 
relse nærmest den "9 alna eyrir", som paa flere steder opfa- 
res i Eids, lovens kristenret (I 35, 40; II 29), uagtet ogsaa 
denne kjender saavel "12 alna eyrir" (I 47) som "6 alna 
eyrir" (I 43, 45, 46). Vil man nu danne sig en mening om 
den indbyrdes sammenhæng mellem disse ulige belob, tor 
man uden al tvivl finde nöglen i Gul. kap. 3, hvilket i en 
passus, der er indkommen ved lovrevisionen af 1 1 64, fast- 
sætter en bod af "eyri vegenn silfrs eda ^at talt er slegit er 
t)a or eyri". Dette er det eneste sted, hvor Gul. loven be- 
nytter sig af betegnelsen "taldr", som ellers tilhorer Frosta- 
thingsretten, og det viser, at kursforholdet mellem solvværdi 
(i vægt, "eyrir veginn silfrs") og pengeværdi (i mynt) den- 
gang (i 1164) endnu ikke var bleven fordunklet ved mellem- 
komsten af det stabile regningsforhold for "silfrmetinn" og 
"taldr eyrir", men opfattedes som rent flydende d. e. umid- 
delbart afhængigt af den faktisk stadig synkende kurs paa 
de udmyntede penninger. Fastholder man dette standpunkt 
som det hvorpaa endnu Gul. lovens yngre (reviderede) text 
befinder sig, kan det icke forundre, at hauldens ret i 
kap. 243 beregnes efter 12 alens kurs paa ören, men i 



') Se herom F. A. Munch, Norske Folks Historie, II p. 928, og Schive 
og Morgenstierne, Om Forholdet i middelalderen mellem den norske mark 
solv og den stædse forringede myntmark etc., i "Kristiania videnskabsseU 
skabs forhandlinger" 1876, n:o 1 p. 5 note 4. 



364 Ebbe Hertzberg. 

kap. 239 efter 10 alens kurs; thi disse tal tilhore öiensynligt 
to ulige tidspunkter, da der sloges ulige mængder "talte" 
penninger "or eyri", og navnlig turde 1 2-alenskursens ind- 
sættelse som modsætning til de 6 alen skyldes en afskriver, 
der levede paa en tid, da det ovennævnte forhold mellem 
solv og .mynt, 2: 1, allerede var bleven det herskende. Paa 
lignende maade maa 12-alensören være indkommet paa hint 
enkeltstaaende sted i Eids, kristenretten, hvilken ellers kun 
nævner 9 og 6 alens orer. 

Vende vi fra denne redegjörelse tilbage til Gul. lovens 
i de tre ovenanforte lovsteder forekommende udtryk "skatt- 
varr, skattsvarr eyrir" som betegnelse for en art mindre vær- 
difuld öre, der dog ifolge skalaen i kap. 251 vare mere værd 
end en halv öre, saa ligger unægtelig den allerede af P. A. 
Munch (1. c.) udtalte formodning nær, at derved netop for- 
stodes det samme, som loven paa andre steder kalder en "6 
alna eyrir", og som Frost, loven kalder en "eyrir talinn". Vist- 
nok var denne paa det tidspunkt, da en "12 alna eyrir" var 
bleven modsætningen til "6 alna eyrir", nöiagtig = en halv 
öre, og adskillelsen i kap. 251 mellem en "hålfr eyrir" og en 
"skattvarr eyrir" vilde fölgelig ikke længer passe. Men vi 
saa, at paa et tidligere stadium betegnedes den bedre kurs- 
fod ikke ved 12, men ved 10 alens-ören, og anvendes denne 
som den legale modsætning til den daarligere öre (skattvarr, 
taldr, 6 alna eyrir), erholde vi i kap. 251 skalaen: 10 alen 
(== eyrir), 6 alen (= skattvarr eyrir), 5 alen (= hålfr eyrir). 
Imidlertid turde ogsaa dette kun være tilnærmelsesvis rigtigt. 
Tallene 10 — 6 — 5 danne en mere haltende række, end de 
gamle love ellers pleie at betjene sig af. Der er derfor al 
grund til at formode, at bestemmelsen i kap. 251 og dermed 
ogsaa udtrykket "skattvarr eyrir" i virkeligheden staar der 
som et halvt udvisket minde om en endnu ældre tid, da ikke 
10-, men som i Eids, kristenretten 9-alensören var den gjæl- 
dende kurs for en "eyrir veginn silfrs". Gaa vi ud herfra, erholde 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 365 

vi nemlig i kap. 251 rækken: 9 alen (= eyrir), 6 alen 
(= skattvarr eyrir), 4 Vj alen (= hålfr eyrir), og disse for- 
hold: 9:6:4^/2 se utvivlsomt langt rimeligere ud end de 
forstnævnte som satser for tre ulige og forudsætningsvis no- 
genlunde jævnt aftagende bödestörrelser. Den omstændighed, 
at en "eyrir" (se. silfrs) ifolge denne beregning bliver en halv 
gang större, end en "skattvarr eyrir" stemmer desuden for- 
trinligt med skalaen i kap. 91 og 198, hvor bonden tager 
atter netop en halv gang mere end den frigivnes sön. 

Slutstenen i be visfor elsen danner imidlertid ogsaa ved 
det heromhandlede udtryk den sproglige undersögelse. At det 
förste sammensætningsled i "skattvarr, skattsvarr" er "skattr", 
en skat, er der i sig selv ingen fornuftig grund til at be- 
tvivle. At dette ord i betydning af "afgift, udredsel" var 
kjendt og benyttet i Gulathingsomraadet, sees af Gul. kap. 
61, hvor eieren af en træll siges at lösgive denne "skatta- 
laust ok skulda", naar han ikke tog lösepenge af ham. Dog 
brugtes "skattr" allerede paa denne tid især om afgifter til det 
ofifentlige, hvorom vidne forholdsvis gamle anvendelser som i 
"skattjarl", "skattkonungr", "skattland" o. fl. Det tor ikke 
desto mindre antages, at ordet i en ældre sprogperiode regel- 
messigt har været brugt i den almindeligere bemærkelse, som 
nævnte kap. af Gul. loven antyder. Dette bestyrke nemlig 
de beslægtede sprog. I gotisk oversætter Vulfila med "skatts" 
de græske ord åqyvqiov^ drivd^iov og fiva^ og i angelsaksisk 
betyder "sceat" dels mynt, dels (ligesom i tydsk "schätz") kle- 
nodie, kostbar gave. Ogsaa i de svenske landskabslove findes 
et udtryk "kopskatter", hvis betydning af "handelsvarer" 
minder om det norsk-islandske "kaupeyrir" (svensk: köpöre), 
som har samme vide bemærkelse. Det er derfor hoist sand- 
synligt, at man ved "skattr" i det paatageligt meget gamle 
udtryk "skatt- varr" ikke alene har tænkt paa afgifter til det 
offentlige, men paa pligtige udredsler overhovedet, og at 



366 Ebbe Hertzberg. 

"skatt-varr" altsaa betegner den saaledes benævnte kursbereg- 
ning som den, der kom til anvendelse ved udredelse af alle- 
slags skyldige ydelser (med udtrykkelig undtagelse af boder 
til hauldbaarne privatmænd). Herved forklares det da tillige, 
at 6-alensören i Gul. kap. 170 saa ganske i sin almindelig- 
hed kan fremhæves som det "auralag sem mælt er i Gula"; 
thi denne udtalelse kunde vanskeligt være benyttet om andet 
end den i retsomraadet kurante regningsmaade. Man kommer 
dessuden ved denne fortolkning meget nær betydningen af det 
tilsvarende, svenske ord "köpgilder", der, som ovenfor nævnt, 
bruges om den gangbare myntsort i modsætning til den höiere 
beregning efter "karlgild" mark. 

Det andet led i "skattvarr, skattsvarr," hvilket, ifölge 
hvad i begyndelsen yttredes, maa være "varr", ikke "svarr'', 
kjendes ellers kun i den aktive betydning "opmærksom, for- 
sigtig" d. e. beredt, forberedt paa at mode noget; men at den 
passive bemærkelse "holdt i beredskab, beredt for, rede til at 
anvendes", ikke kan have ligget fjernt, sees af det tilsva- 
rende substantiv "vari" m., der ikke alene betyder "forsigtig- 
hed", men ogsaa (ifolge Fritzner) "hvad man har i beredskab 
for dermed at hjælpe sig i paakommende mangel eller for- 
legenhed". Den sidste betydning har desuden givet anledning 
til den række sammensætninger, der af Vigfusson (voce "vari") 
og I. Aasen opföres, og hvis forste led "vara-", vare-", be- 
tegner, at vedkommende gjenstand holdes i reserve, i bered- 
skab for at bruges i forefaldende tilfælder. 

Efter dette maa altsaa "skatt-varr" eller "skatts-varr" be- 
mærke: hvad der "holdes rede for", "anvendes til at udrede", 
"skatt" i videre forstand d. e. skyldige ydelser overhovedet. 
Saavel i betydning som i dannelse bliver ordet folgelig at 
sammenstille med "sakgildr", om end dets forste led egentlig 
meddeler det et mindre snævert omfang, end det sidstnævnte 
udtryk fra först af har eiet. 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. ^ 367 

Til yderligere stötte for den her opstillede formodning 
med hensyn til ordet "varr", turde det være fornödent at se 
sig om for om muligt at finde andre sproglige spor af, at 
det er bleven anvendt i den paaberaabte betydning. Vi stöde 
da strax paa et v(Tbum "veria" (præt. "vardi''), der bruges i 
bemærkelser, som synes hidhorende. Der er tre nuancer i 
dets brug, som her vedkomme os, og som fremgaa af den 
righoldige exemplification hos Fritzner og Vigfusson: 1) i be- 
tydningen "anbringe, omsætte i en let af hændelig, "rede" form: 
"veria aurum slnum. i gimsteina", — "hann verr sumt i 
gripi", — "veria fé sinu I lausaeyri", — "fimtån hundrud 
varid 1 Norrænan eyri"; — ogsaa reflexivt: "hversu versk 
fénu?" d. e. eg. hvorledes sker anbringelsen i henseende til 
godset(s forrentning); — 2) i betydningen "udrede, lægge ud, 
bestride en udgift"; "fengu J)eir fullendi fiar, allir peir er nak- 
kvat höfdu at veria", — "selr iardir sinar ok verr fénu til 
utanferdar", "vardi Ingolf r fé peirra til Islandsferdar"; — 
"hann hafdi varit l)ar til fé miklu", — "veria fé sinu til 
musteris, heilagra döma, — til åvaxtar, biargar sér, åts ok 
ofdrykkiu", — "höfdu vér l)å keypt 50 månadarmatabél ok 
2 i gédum iördum ok var ^å enn tirætt hundrad marka . . . 
ovart (ikke udlagt, ubrugt) af ådrnefndu goz", — "venti ek 
at ek hafa l)vi vel varit", udredet det vel d. e. gjort en god 
handel dermed, — "l)eir menn er vart hafa til Grænlands" 
d. e. som have lagt ud (se. penge) for at drive söfart paa 
Grönland (citatet er hentet fra den islandske Grågås, Ko- 
nungsb. kap. 248, ogsaa aftrykt i Norges gamle love I p. 
438), — "nu leggia menn félag sitt saman ok veria bådir 
or einum si6d". Norske by lov IX 22, i hvis overskrift det 
siges om de samme: "ef menn veria bådir sinu goz"; — 3) i 
betydningen "forhandle, omsætte" overhovedet; især i forbin- 
delsen "veria vamingi" (f. ex. Norges gamle love III p. 132, 
158); "veria varu sinni" (ByLIX 3); — "ætludu at veria fénu, 

24 



368 Ebbe Hertzberg. 

baud så madr at kaupa" (Fornm. sögur V 183). Det er en 
selvfolge, at disse tre betydninger forer over i hinanden, og 
at det derfor undertiden kan være tvivlsomt, hvor det enkelte 
exempel nærmest bör hensættes; men paa den anden side 
synes det sikkert, at den under n:o 3 opförte er den yngste, 
medens de to forste, med talrige citater stöttede, ere de, hvor- 
fra man sproghistorisk har at gaa ud. Det sees da, at det 
os her vedkommende verbum "veria" havde sit afgrændsede 
omraade, idet det ikke udsagdes om de artikler eller de for- 
dele, som man önskede at opnaa eller tilforhandle sig, men 
alene om de artikler, som man for opnaaelsen af hine havde 
at frembyde og afgive til gjengjæld, altsaa om de værdier, ved 
hvis afhændelse og omsætning man tilsigtede enten umiddel- 
bart at tilkjöbe sig noget eller at skaffe sig betalingsmidler 
til at kjöbe. "Veria" danner forsaavidt den direkte modsæt- 
ning til "fala", hvilket verbum omvendt netop bruges om det, man 
begjærer at tilforhandle sig. Naar ordet af og til ogsaa be- 
nyttes udenfor det forretningsmæssige omraade, f. ex. naar 
det i Magnus den godes saga heder: "hann er siålfs sins lif 
ok likam vardi", — i Mariu saga: "l)essu valdi verr hann 
sva at gudi siälfum verdr til dyrdar," — i Bordar saga 
hrædu: "mer lizt Ormr meira eiga i varit fors ok uvizku en 
hamingiu" (d. e. at have "sat ind" paa denne sag mere etc.), 
— i Hirdskrå (kap. 37): "meira er i vart l)ar sem konungs 
Hf er" (d. e. der er "sat mere ind", staar mere paa spil), — 
saa er det klart, at der her blot foreligger billedlige tale, og 
at det benyttede billede selv vidner om, at en saadan almin- 
deligere betydning af ordet ikke var den egentlige og nær- 
mest liggende. Men kunne vi saaledes fastslaa den for- 
retningsmæssige anvendelse af det her omhandlede verbal- 
udtryk som den oprindelige, opstaar der en stærk tvivl om 
berettigelsen af den subsumtion, som lexikograferne (og blandt 
dem saavel Vigfusson som Fritzner) med hensyn til denne 



Tvivlsomme ord i Norges gamle love. 369 

bemærkelse af ordet benytte sig af. De anse nemlig "veria" 
i denne betydning som identisk med "veria, at omvikle, be- 
klæde", gotisk "vasjan". En nöiere overveielse turde imidler- 
tid gjöre det endnu vanskeligere at finde en rimelig tilknyt- 
ning for en betydningsafledelse til dette verbum end til det 
i formen ligelydende "veria, at værge", gotisk "värjan". Mig 
skulde det synes, som om vi her have med et tredie verbum 
"veria" at gjöre, hvis nærmeste etymon netop maatte være hint 
i "skatt-varr" opbevarede adjektiv "varr", og at betydningen 
at "udrede, udgive, lægge ud" med lethed lader sig forbinde 
med den formodede bemærkelse af nævnte ord "som er be- 
redt, som ligger rede". Tænker man sig dette "veria" som 
egentlig bemærkende at gjöre "varr", behöver man i ethvert 
fald blot at ty til en ringe forskydeise i betydningen for at 
komme fra det "at gjöre rede til udredsel" til selve det "at 
udrede". I virkeligheden turde denne forskydeise ogsaa er- 
kjendes at foreligge lige for vore öine i det indbyrdes for- 
hold mellem de ovenanförte betydninger n:o 1 og 2. 

Ogsaa til et andet ökonomisk vigtigt ord er det fri- 
stende at udstrække dröftelsen. Ovenfor under artikelen "feldr" 
gjordes der opmærksom paa, at der i oldnorsk findes spor af 
et fem. "vor" gen. "varar" som sideform til det senere hyppigt 
benyttede "vara", en vare. For at antage begge disse ord 
for afledede af det samme "varr", som det nys behandlede 
"veria", taler i höi grad, at de i det gamle sprog ikke for- 
trinvis bruges om varer i almindelighed (derfor havde man 
dannet ordet "vamingr"), men netop om de handelsartikler, 
der (i fremmede havne) særlig anvendtes som "rede" tiltusk- 
nings- og betalingsmidler, i Norge om peltsværk, paa Island 
om vadmel. Vi have fölgelig i "vara" eller "vor" for os et 
substantivisk begreb, der staar fuldkommen parallelt med det 
verbale i "veria". Betyder "veria" "at gjöre rede til afgi- 
velse og udredsel" saavelsom "at udrede", saa betyder "vara 



370 Ebbe Hertzberg. 

(vor)" Met, som er gjordt rede til udredsel og afhændelse, det 
som skal afgives, udredes, afhændes." Ved begge udtryk tænker 
man ikke paa det, man tilkjöber sig, men paa det, man til 
gjengjæld, i modydelse skiller sig ved. Ligesom de tilhore 
nöiagtigt samme forestillingskreds, ere de uden tvivl ogsaa 
af samme fælles stamme. 

Ebbe Hertzberg. 



-t-KZi—O-^- 



Pomsvenskans behandling av diftongen ia. 



Som bekant motsvaras de isl. Ijudforbindelserna iä och 
ia — den senare i regeln uppkommen genom brytning — 
i fornsvenskan av Ijudforbindelserna ia (iä och iä) och iæ 
{iæ och iæ\ t. ex. isl. iåtta fsv. iatta^ iætta; isl. iaffij fsv. 
iamn^ iæmn. Det är vidare allmänt känt, att dylika ord 
bruka ia oftare i den äldre än i den yngre fsv., hvilket över- 
ensstämmer därmed, att nysv. visar ljudövergången från ia 
till iæ genomford: äldre nysv. jäta lova' (Serenii ordbok), 
nysv. jämn etc. (undantag göra som bekant orden ja^ jag). 
Redan våra älsta urkunder skilja sig emellertid ganska myc- 
ket från hvarandra i bruket av ia och ice. Under det att 
t. ex. äldre Västgötalagen (från slutet av 1200-talet) använ- 
der ia i stor utsträckning (men dock icke uteslutande; ex. 
fiætuTy fiærpæ\ så har ia i Upplandslagen (från år 1300) 
väsentligen mindre användning; och på enahanda sätt är ia 
i textkodex av Ostgötalagen (från mitten av 1300-talet) 
ganska vanligt, under det att den från senare hälften av 
1300-talet stammande Smålandslagen nästan alltid använ- 
der iæ. 

Emellertid har det icke blivit påvisat, att fsv. urkunder, 
som använda både iä och iæ^ därvid tillämpa någon viss 
norm *). Detta är dock fallet åtminstone i åtskilliga ur- 

*) Ett av Brate i Äldre Vestmannalagens ljudlära s. 39 gjort försök att 
spåra en tendens för bruket av ia : iæ i denna urkund är enligt min åsikt 
icke lyckligt; jmf. nedan s. 377. 



372 Axel Kock. 

kunder, och jag skall söka ådagalägga, att två principer där- 
vid gjort sig gällande. Det är nämligen dels a-ljudets kvan- 
titet, dels den omständigheten, huruvida Ijudforbindelsen ia 
står såsom framljud eller icke, som varit bestämmande vid 
behandlingen av Ijudforbindelsen ia. Av detta senare för- 
hållande kan man åter draga en slutsats beträffande olika 
uttal av i såsom framljud och såsom midljud efter kon- 
sonant. 

För frågans undersökning har jag dels genomgått det i 
"Småstycken på forn svenska" s. 81 — 98 utgivna, vid mitten 
av 1300-talet nedskrivna "Fragment af Ostgöta lagen", dels 
har jag granskat glossarerna till vissa av Schlyters lagedi- 
tioner. När växelformer av samma ord förekomma i en 
lag, upptaga dessa glossarer väl icke alltid båda formerna, 
men så till vida är säkerligen det ur dem hämtade materi- 
alet fullt pålitligt, som de utan tvivel alltid riktigt upptaga 
de normala formerna för hvarje ord. 

I det nämnda Fragmentet av ÖGL. har följande lag 
tillämpats: ljudförbindelsen ia övergår till iæ^ när a-lju- 
det är kort (alltså m); men kvarstår oförändrat, när 
a-ljudet är långt (alltså iä). 

Vid bestämmandet av en vokals kvantitet i denna ur- 
kund liksom i ett par nedan avhandlade skrifter bör man 
besinna, att ursprungligen korta vokaler förlängts i vissa 
ställningar i överensstämmelse med de fsv. vokalförlängnin- 
gar, som jag hävt tillfälle påvisa i mina Studier öfver fsv. 
ljudlära II 393 ff. Därtill kommer, att i fråga varande ur- 
kund låter vokalforlängning inträda även i ett annat fall, och 
detta i överensstämmelse med förhållandet i isländskan. 

Iä har blivit ié i följande ord: siæx (3 ggr), icek (3 
ggr), biæra (4 ggr), til iæmnapar (2 ggr), iæmlanga ^ ), a fiætij 



*) När intet tal anföres efter ordet, förekommer det med i fråga varande 
stavning blott en gång. 



Forns venskans behandling av diftongen ia. 373 

a forßcetij fiæpertiug^ fiæpertiugt^ miæta 'mäta', Mær 'här' 
(även shiæl s. 85). Att brytningsdiftong föreligger i det fsv. 
hiar^ Mær 'här', har blivit visat av Brate i Antiqvarisk Tid- 
skrift för Sverige X, 92. 

Blott tre ggr möta undantag från regeln, nämligen en 
gång i hvart och ett av orden siax (s. 92; jämte det normala 
sifEx\ til iamnapa (s. 87; jämte det normala til iæmnapar) 
och miata 'mäta' (s. 90; jämte miæta). Ett förslag att för- 
klara de två sistnämnda undantagen lemnas nedan. 

lä kvarstår i följande ord a) iaha^ pianist — b) giald 
(4 ggr), gialdetj örtogh giald^ öres giald^ morpgiald^ til giahj 
ßarpunger^ ßarfiungx næmd (5 ggr), fiarpungs Mfpingc^ fiar- 
pungx ræfst (2 ggr), fiarpa (2 ggr; 'fjärde'), sotta siang (2 
ggr) — c) sialuer (16 ggr; 'själv'), sialfs (2 ggr; gen. av 
sialuer)j sialuan (ack. av sialuer). Att det av ia 'ja' av- 
ledda iaka i fsv. hade lång penultima, inses av isl. idtta 
samt av det i äldre nys v. använda ^å (av iä; se Kock: Un- 
dersökningar i svensk språkhistoria 50). Penultimas längd i 
pianist bestyrkes delvis av isl. piona^ pionusta. I mina Stu- 
dier II 393 ff. har blivit visat, att d i fsv. förlängdes 
framfor Id (t. ex. halda >> hulda >> nysv, hålla\ rp (t. ex. 
garper > garper ':> nysv. gård\ ng (t. ex. ganga > gänga > 
nysv. gänga). I överensstämmelse härmed har a även i ljud- 
förbindelsen ia förlängts framfor de nämnda konsonantför- 
bindelserna, och det har alltså hetat t. ex. giäld^ fiärpiwger^ 
siäng 'säng'. Då den uppställda regeln visat sig för övrigt 
så gott som konsekvent tillämpas, så är det otvivelaktigt, att 
även ordet sialuer i den dialekt, som representeras av vårt 
fragment, hävt långt a-ljud, liksom detta är fallet med siålfr 
i den något senare isländskan. Härav kunna vi alltså draga 
den slutsatsen, att liksom i isl. en guttural rotvokal för- 
längdes framför Iv^ detta åtminstone dialektiskt varit fallet 
även i fsv., hvad a (och sannolikt väl även hvad de övriga 
gutturala vokalerna) vidkommer. — Intet iæ finnes. 



374 Axel Kock. 

Nedan skall med ett par ord den frågan behandlas, hu- 
ruvida man i fians (s. 88; gen. bestämd form av fæ) har att 
antaga långt a-ljud. 

Svaga spår av den för fragmentet av Ostgötalagen på- 
visade regeln finnas i den till oss komna Kristnu-balken av 
Smålandslagen. Denna använder nämligen i regeln iæ : icek^ 
iæmlange^ hiærgha^ fiærmer^ ætsko spiællj siæx^ siælagæf 
siæng, piæna. la brukas (uteslutande eller fakultativt) en- 
dast, när a var långt: ia 'imrao', gialdc (pres. konj.; 4, 1 ; 5, 3 bis; 
6, 1) jämte giælde (t. ex. 5, 3), fiarfhe (13, 5), fiarthæ (7 pr.) 
jämte fiærthæ (t. ex. 13, 5). 

Ljudfysiologiskt sett är det lätt begripligt, att i förbin- 
delsen ia långt a senare än kort övergick till æ. Utvecklin- 
gen ia > i(B är nämligen en partiell assimilation : det palatala 
i likdanar delvis med sig den gutturala vokalen a, så att 
den övergår till det palatala æ. Men då talorganen en längre 
tid intaga sin ställning for att bilda ett långt ljud, än fallet 
är, när motsvarande korta ljud skall frambringas, så kunna 
de tydligen också genom närstående ljud lättare bringas ur 
sitt ursprungliga läge i senare fallet än i det förra. 

Genom en granskning av Schlyters glossar till Söder- 
mannalagen (manuskriptet skrivet ej långt efter år 1327) 
kommer man för språket i denna lag till följande regel: 
a) i framljud kvarstå både iä och iä; b) efter konso- 
nant övergår iä till iæ^ under det att iä dels kvarstår, 
dels övergår till iæ. 

I överensstämmelse med denna regel finner man a) iak^ 
iamförij iamgilder^ -kristin^ -skylder^ -skiala^ -skila^ -nær^ iam- 
langiy iamn^ iamnarva^ iamnaper^ iarl^ iarn-boghij -katter^ 
'hoggin; ia^ iaqvæpi. — b) biærghaSj fiæll 'bärg', fiærran^ 
fiæt^ fiætra^ hiærne^ miæta^ miætsmæn^ spiella^ stiæla^ piæli; 
även fiælder {flut-^ ur-fiælder). — fiarpi^ fiarpunger^ fiarpungs- 
brOj siangj siangaran^ sial och siæl^ sialagipty sialamessoj mi- 
kials mæssa och (t. ex. B. 12 pr.) mikiels messa^ siælver 



Eomsvenskans behandling av diftongen ia, 375 

och sialver ^), sialsins och siælsins (för sialfssins\ sialsvil- 
iandej hialpa och hiælpa — piænOj piænistj piænistu man^ 
miærpri (och niiærdi). 

Om vokallängden i fiarpij siang^ sialver se ovan s. 373. 
Vokallängden i hialpa bestyrkes av isl. hialpa^ och hänned, 
även som med förlängningen i sialver^ bör kvantitetsförhål- 
landet i Dalmålen sammanställas. Enligt Noreen (Sv. Landsm. 
IV 1, 6) har i dessa mål I "bortfallit före g^ k^ p och v ffjj 
hvarvid föregående vokal förlängts, t. ex. tåg talg, tjåke 
kälke, iåpa hjälpa, kåv kalf." Då utförlig beskrivning över 
målen icke ännu föreligger, kan jag ej avgöra, huruvida nå- 
gon särskild omständighet värkligen skulle visa, att, såsom 
Noreen menar, vokalförlängningen i iåpa 'hjälpa' etc. fram- 
kallats av konsonantforlusten. Om så icke är fallet, bör 
man fastmer på grund av fsv. hiälpa^ sialver (liksom av isl. 
gålgij skålkr etc.) antaga, att vokalförlängningen inträdde 
framför I + vissa konsonanter, redan när Mjudet kvarstod. 
Och att gutturala vokaler åtminstone dialektiskt i fsv. för- 
längts framför Ip liksom framför Ivj framgår i alla händel- 
ser av det anförda hialpa. -4-ljudets längd i andra stavelsen 
av mikials mæssa bestyrkes av isl. Mikidllj Mikidls-messa. 
Isl. sål (även i runor sal) bekräftar väl a-ljudets längd i fsv. 
sial 'anima', ty got. saiwala synes förhålla sig till fsv. siäl 
som urnord. *saiwaR 'sjö' till fgutn., isl. siar] och (ifall 
man bortser från omljudet i sær) got. saiwala till isl. sa/, runor 
sal som urnord. *saiwaR till isl. sær ^). Undantag från ovan 
uppställda regler göra blott iamskiala (så skrivet på de två 
ställen, där ordet möter) och piala syn (1 gång; naen piæli^ 
piæle 'tjäle'). Se s. 378 om förklaringen av ia i dessa ord. 

*) Glossaret har blott sialver, men sialver förekommer flera ggr t. ex. 
Kk. 15,4. 

*) Dock bör det nämnas, att Runömålets sial 'anima' (Vendell: Skrifter 
utg. af Svenska litteratursällskapet VI 173) tyckes tala för kort a i fsv. 
sial, eftersom fsv. ä i målet vanligen motsvaras av w/f åtminstone i ord så- 
dana som guas gås etc. 



376 Axel Kock. 

Upplandslagen har behandlat ljudförbindelsen ia enligt 
väsentligen samma principer som Södermannalagen; dock har 
icB i den förra lagen något större användning än i den se- 
nare. En granskning av Upplandslagens glossar visar näm- 
ligen följande regel: a) i f ramljud kvarstår ^ä, under det att 
iä dels kvarstår, dels övergår till iæ; b) efter konsonant över- 
går lä till iæ^ under det att iä dels kvarstår, dels övergår 
till iæ. Man finner nämligen a) ia 'ja'; iavce^ iarnhvggin^ 
iarl och ycerlj iartekn (normalt) och iærtekn^ iarnlangi (nor- 
malt) och iæmlangij iæmfori (normalt) och iamförij iamncer 
och iæmnær (normalt), men iæk^ icempn^ iærnt^ iæmforæ, iærn- 
likeTj iæmpnæpæ arf^ -hænder. — b) fiærmer^ fiærpi^ fiær- 
punger^ fiæi^ fiætræ^ fiætur^ siælver^ siæng^ siæxtan^ siætti^ 
biærghj hiærghæ^ biærghæSj hiælpj hiælpæ, skælgher^ spiæly 
stiælæj tiældæ 'uppslå tält', — sial (normalt) och siæl^ siælæ- 
giffj -mæssæ^ men piænæ^ piænist 

Då inga växelformer med ia anföras för fiærpij fiær- 
punger^ siæng^ siælver^ hiælpj hiælpæ^ tiældæ^ så talar detta 
för att i denna dialektskiftning vokalförlängning framför r&j 
ng^ IVj Ipj Id icke inträtt före ljudutvecklingen ia > iæ. Skæl- 
gher 'sned' står for skiælgher (isl. skialgr; jmf. Östg.-lagens 
skiaJghind 'ett av de på skrå satta tvärträn i en grind'). Stav- 
ningen skælgher utan i trots uttalet skiælgher beror därpå, att 
då skæmptæ etc., uttalat skiæmptæ etc., kunde stavas utan e, 
man överförde denna stavning till skælgher^ där ?, etymolo- 
giskt sett, var berättigat. Av glossaret synes framgå, att 
textkodex brukar blott iæk (ej iakj ehuru iarl jämte yærl etc.) 

Glossaret till den lilla Bjärköarätten (hskr. nedskriven 
något före mitten av 1300-talet) visar följande regel tilläm- 
pad: i framljud kvarstår ia:iarn^ iamlangi] efter kon- 
sonant övergår så väl iä som ia till iæ: fiærri^ fiær- 
punger^ matbiærgha sik^ hiærkoar ætter ^ siæler 'själ(späck)', 
spiælka^ hiælpa^ siælsins (för siælfssins\ siæng^ siæla gipf. 



Fornsvenskans behandling av diftongen ia, 377 

Efter den nu genom några från 1300-talet stammande 
skrifter vunna insikten om behandlingen av diftongen ia må 
något yttras om ett av Brate i Aldre Vestmanna-lagens ljud- 
lära s. 39 framställt förslag att förklara växlingen ia : iæ i 
nämnda lag, hvilken man efter K. H. Karlssons uppsats i 
Historisk Tidskrift IX 45 ff. synes rätteligen böra kalla Dale- 
lagen (såsom den fordom allmänt benämndes). Brate upply- 
ser, att i denna skrift diftongen ia i regeln övergår till rø, 
men att några undantag finnas, och enligt honom skall ia i 
dem ha bevarats genom satsfonetiken. Han uppställer näm- 
ligen följande regel: ^ia i VML. I qvarstår genom inver- 
kan af ett närstående a, men öfvergår i andra fall till iæ. 
Står detta a i betonad stafvelse, kan det utöfva verkan, äfven 
skildt från ia genom en stafvelse; befinner det sig deremot 
i obetonad stafvelse, kan det blott utöfva inverkan på när- 
maste stafvelse." Emellertid anser han sig böra tillägga: 
"Att någon gång så väl ia som iæ öfverskrider sin gräns är 
icke förvånande." Detta visar alltså, att i själva värket även 
enligt Brates egen mening hans regel ej riktigt håller streck, 
och det vore, så vitt jag förstår, i hög grad förvånande, om 
en sådan regel värkligen tillämpades. Jag skall anföra den 
av Brate citerade kontexten blott från det ställe, som han 
finner särskilt bevisande för sin sats, nämligen ur MB 16, 
där man läser: för æn siæluasæt ær gior; standir æki siæU 
wasæt men standi sialuasæf. Här är dei således den om- 
ständighet, att det akcentuerade a-ljudet i standi skiljes från 
sialuasæt blott genom en stavelse, som enligt Brate skall ha 
konserverat ia i sistnämnda ord, under det att i näst fore- 
gående exempel samma ord fått rø, emedan det omedelbart 
foregående ordet icke har ö, utan ett dylikt ljud anträffas 
först i det framför æhi stående standir. Jag betvivlar, att 
någon är böjd att antaga existensen av en så komplicerad 
satsfonetisk regel, utan att den styrkes med en stor mängd 



378 Axel Kock. 

nästan undantagslösa exempel. Men Brates utredning fyller 
ej denna fordran. 

Däremot kunna de av honom uppräknade undantagen 
lätt förklaras genom de ovan påvisade lagarna för behand- 
lingen av ta. Dale-lagen visar väl icke dessa lagar genom- 
förda men spår av dem; så nämligen att skriften vanligen 
har icBj men där man enligt reglerna väntar m, denna diftong 
även stundom förekommer, fastän växlande med iæ. De av 
Brate anförda orden med ia äro nämligen iamlange^ iam- 
langa offir^ 'pi'^St iamfj iampnapa hændir^ iarn^ iah med ia 
i framljud samt sial^ sialwir 'själv', sialtmsæt 'enskild för- 
likning' (och det anförda iarn?) med iä (ej iii). 

Emellertid synes i vissa urkunder även en annan faktor 
än de anförda hava spelat en viss roll vid bevarandet av 
det ursprungligare ia. Man kan nämligen spåra en ten- 
dens att stundom bevara ia i ställningar, där man väntat 
dess övergång till iæ^ när i den omedelbart efterföljande 
stavelsen av samma ord finnes ett a-ljud. Det är lätt 
begripligt, att i de flästa ord denna tendens icke kan göra 
sig gällande, eftersom flertalet ord hava former dels med, dels 
utan a i den efter ia följande stavelsen (t. ex. stialum jämte 
stiala). Stundom kan den dock spåras. På så sätt förklaras 
nämligen de två enda från Söderm.-lagen antecknade undan- 
tagen med ia: iamskiala 'lika med avseende på bevisning' 
och piala syn 'syn som hålles om vintern' (egentligen medan 
tjälen är i jorden).' Iamskiala (som på de två enda ställen, där 
ordet möter med brytning i penultima har denna stavning) är 
ett indeklinabelt adjektiv, och ice har därför ej kunnat intränga 
från andra former, piala syn (men tre ggr piælij piæle i 
nom.) har bibehållit sitt ^«, emedan uttrycket stelnat såsom 
en juridisk term, hvilkens sammanhang med det enkla piæli 
ej stod omedelbart klart för språkkänslan. Min uppfattning 
av dessa ord bestyrkes därav, att samma urkund har siæl 
jämte sial men blott siala gipt^ siala mæssa (dessa komposita 



Forns venskans behandling av diftongen »a. 379 

möta flera ggr Kk. 11). — Härigenom förklaras kanske även 
de ovan s. 373 ur Fragmentet av OGL. antecknade oregel- 
bundna til iamnapa (obs. att i iamnaper a följer efter ia i 
ordets alla former) och miata. 

Det behöver ej framhållas, att den här påvisade tenden- 
sen är något väsentligen annat än den satsfonetiska regel, 
som Brate trott sig finna i Dale-lagen, och min regel torde 
hava för sig betydligt större apriorisk sannolikhet. 

När i förmådde att i f ramljud framkalla Ijudutvecklin- 
gen ia>icBj under det att denna övergång icke inträdde i 
midljud, så bör man tydligen söka orsaken däri, att i hade i 
någon mån olika uttal i fram- och i midljud. Vid avgö- 
randet av hvilka dessa två uttal varit, är fornsvenskans be- 
handling av det ursprungliga e(;-ljudet upplysande. Som be- 
kant har halvvokalen tv i de fornnordiska språken bevarats 
efter konsonanter {swa^ twa etc), men i framljud övergått 
till frikativa {vara^ vin etc; se Kock: Studier öfver f sv. ljud- 
lära I 1 fF.; Ludvig Larsson: Äldsta delen af Cod. 1812 4:o 
s. XV; Kock: Arkiv N. F. I 87 ff.). Jag antar, att språ- 
kets andra halvvokal i behandlats på enahanda sätt: efter 
konsonant kvarstod den (i fiarpe etc); i framljud övergick 
den till frikativan j (jamn etc). Men att halvvokalen i 
lättare än frikativan j kunde förändra ett följande a till ^, 
är sannolikt ^). Då vi numera i rspr. ha ä-ljud så väl i jämn 
som i fjärde^ beror det antingen därpå, att i de trakter, där 
rspr. utvecklats, övergången av i till j i framljud inträdde, 
först efter det att iamn blivit iæmn^ eller bckså därpå, att 



*) I uppteckningar från Dalmålen skall (enligt Lundeli: Sv. landsm. 
I 64) j vanligen användas i framljud och efter en konsonant (jäta 'äta' hjärå 
'bära' etc. men i däremot efter två konsonanter {snio 'snö', friosa 'frysa' etc). 
Om detta beteckningssätt återgiver uttalet, utgör det delvis en bekräftelse 
på mitt resonnemang, men beteckningens berättigande är väl tvivelaktigt. 
— Eller skulle möjligen den olika behandlingen av ia i iamn etc. och i fiat 
etc. bero därpå, att iamn etc. hade fortis lika fördelad på i och a, under det 
att fiat etc. hade fortis blott på al 



380 Axel Kock. 

sedan en ljudövergång ia > iæ i fiærpe etc. genomförts, man 
genom en senare ljudutveckling ^a^J^ &ck jamn';>jæmn etc. 

Den olika behandlingen av ia i framljud och i midljud 
har en fullständig motsvarighet i behandlingen av ljudförbin- 
delsen i o '), eftersom man i nysv. fått dels jo 'immo', Johan ^ 
hjofij Bjo (de två sista med stumt Ä-) dels sjö^ snjö etc. (se 
Kock: Studier II 483), och io och ia torde av samma or- 
sak hava erhåUit en olikartad utveckling i olika ställning. 

Till svenskan inkonma låneord på ja hava i det nuva- 
rande rspr. dels ja- :jaga^ jakt (= jagande), jakt (ett slags 
fartyg), jacka ^ Jan; dels jä-: jämmer^ jämra etc. (men i dan- 
skan jammer^ jamre etc.), jäkta. Den olika behandlingen av 
ia beror naturligtvis väsentligen på, huru tidigt lånen gjordes. 
Emellertid visa de fsv. iægha^ iækt ('jagande'), iækt (ett slags 
fartyg; ex. i Söder walls ordbok) jämte iagha^ iaktj iakt^ att, 
när dessa ord lånades, övergången ia > iæ ännu icke genom- 
förts i alla bygder. Möjligen kunna dock de nysv. riks- 
språksformerna jaga, jakt, jakt bero på senare tysk ombild- 
ning av de äldre iægha etc. Ordet jägare har ä-ljud redan 
i tyskan (mnt. jeger). Fsv. använder emellertid jämte iæghare 
även ett av iagha bildat iaghare 'jägare', under det att vårt 
nysv. jagare 'det främsta stagseglet' utan tvivel är ett senare 
lån från Holland eller Tyskland (jmf. höll. jager 'jägare'). 
Namnet Jakob har (genom utländskt inflytande) kvar ja-j 
men i Sv. Dipl. V s. 566 förekommer gen. jækohs. 

I mina Studier öfver fsv. ljudlära I 128 har blivit visat, 
att ia i ändelser dialektiskt i fsv. övergick till iæ: vilia^viliæ^ 

^) 1 en ställning har den äldre ljudförbindelsen io redan i den älsta 
fsv. övergått till ö, nämligen omedelbart efter r med föregående konsonant 
(f). Isl. frid (subst.) motsvaras nämligen av fsv. /rö, isl. friör (adj.) 'frukt- 
bar' (såsom redan Rietz s. 164 insett) av första kompositionsleden i fsv. frö- 
limber 'penis' (ännu hos Runius: Dudaim III 72 adj. /rö, som alltjämt möter 
i bygdomålen), under det att den älsta fsv. har snio(r)y sio(r) etc. Så t. ex. i 
Hälsinge-lagen frö, frökorn men sniOj stO] i Söderm. -lagen fröUmber men 
miohunderj snio, sia. Denna utveckling id >> ö är alldeles likställig med ut- 
vecklingen i isl. friåls z> fsv. fræls. 



Forns venskan s behandling av diftongen ia, 381 

sighia > sighiæ etc., ehuru nysv. rspr. i regeln icke känner 
denna utveckling. 

Härmed stämmer det överens, att io i fsv. ändelser beva- 
rats i de flästa trakter: kyrkiohærra etc., men dialektiskt har 
io i denna ställning övergått till iö. Vid slutet af medelti- 
den anträffas nämligen i "Bidrag till Finlands historia" kir- 
kiöbyvj kirkiöherren^ kirkiömesse ffrid (beläggsställen i Sö- 
derwalls ordbok). Förklaringen av bevarandet av io i fsv. 
och nysv. ändelser bör tydligtvis vara densamma som för- 
klaringen av ja i vilja etc, vare sig nu att ja i vilja etc. 
bevarats genom analogi-invärkan (från tala^ dömma etc. Kock: 
Studier I 128), eller i oakcentuerad stavelse i a i rspr. Ijud- 
lagsenligt bibehållits (Noreen i Arkiv I 176). 



I överensstämmelse med vissa fsv. urkunder har fort?- 
gutniskan bevarat m, när «-ljudet i denna diftong från äldre 
tid var långt: iatta 'säga ja', pianista^ sial 'själ', siar 'sjö 
(jmf. isl. siar). Däremot uppträder (jmf. Söderberg: Forn- 
gutnisk ljudlära 29) brytningsdiftongen i regeln under for- 
men ie: iekj siex etc. De få undantagen kunna förklaras i 
överensstämmelse med de faktorer, som i fsv. urkunder spe- 
lat en roll vid bevarandet av ia. Hit hörsißarpi^ ßarpungr 
(hvilka i Schlyters glossar upptagas utan sidoformer med ie\ 
gialda (jämte gielda). När fgutn. har fierri men vanligen i 
komparat. fiarrar (Söderberg: anf. arb. s. 30), så synes beva- 
randet av ia i detta senare ord bero på ultimas a-ljud. Fgutn. 
har även giara 'göra' (ett citat hos Schlyter) jämte giera 
samt giarning 'gärning'. 

Jag skall i en exkurs yttra några ord om en fråga, 
som i någon mån står i sammanhang med ovan avhandlade 
ämne. Såsom huvudresultat av denna undersökning torde 
åter kunna antecknas; 



382 Axel Kock. 

1) I flera f sv. urkunder normeras växlingen iæ : ia (av 
den äldre diftongen ia) enligt bestämda lagar, och följande 
faktorer hava därvid varit bestämmande: a) ia övergår till 
iæ^ under det att iä kvarstår — b) efter konsonant övergår 
ia till iæ^ under det att ia kvarstår i framljud — c) ett efter 
ia i följande stavelse av samma ord stående a-ljud har ten- 
dens att konservera ia. 

2) Det konsonantiskt använda i {%) har i framljud troligen 
övergått till motsvarande frikativa {jamn etc.), men efter konso- 
nant kvarstått såsom i (i; fiarpe etc). 

3) Dialektiskt har a och troligen även andra gutturala 
vokaler förlängts framför Iv och Ip; detta i överensstämmelse 
med förhållandet i isl. Den förmodan ligger därför nära, att 
(överensstämmande med isl.) förlängning av samma vokaler 
dialektiskt inträtt i fsv. även framför Ig^ Ikj Inij ehuru intet 
bestämt bevis därför frambragts. 

3) Dialektiskt har io i ändelser övergått till tö (kirkio- 
hyr > kirkiobyr etc). 



Exkurs. Isl. Ui (ea) = fsv. ia. 

Den isl. ljudförbindelsen ea {iä) motsvaras i fsv. av ea 
{sea^ treagarper etc), ehuru isl. é i andra ställningar repre- 
senteras av fsv. æ {træ etc, se Flodström: Tidskr. f. Filologi 
N. R. IV 64; Kock: Studier öfver fsv. ljudlära I 121 no- 
ten). Man synes däremot föga hava uppmärksammat, att isl. 
iä {ea) i en och annan fsv. urkund kan motsvaras av ia. 
Detta är emellertid fallet. Så t. ex. i det ovan anförda 
Fragmentet av Östg.-lagen, som har] ßanSj gen. sg. best. 
form av fæ^). I Västg.-lagen II möter gen. sg. obest. 

*) StäUet lyder: pæt ær hiær lagha forfat, ær sialuer stuker, ælla siter 
mir siuJcom, cellar ær a forfiæti fians sinSj ooh de sista orden motsvaras i 
textkodex av ælla ær a fiæii fear sins. 



Fornsvenskans behandling av diftongen ia. 383 

form av samma ord med skrivningen /(sr (Rydqvist II 162); 
glossaret till denna lag upptar fiærganger jämte f æarganger. Ver- 
bet sea förekommer i Söderm.-lagen två ggr skrivet sice. Part. 
pres. av asea skrives stundom asiande^ asyande (tre ex. i Söder- 
walls ordbok), och subst. /orsca 'Åyenforsia^forsiia^forsya^förC' 
sia (ex. ib.). Man kan fråga, huruvida dylika former med 
ia (yä) angiva samma uttal som iä {ja) i isl. fiår^ sia etc., 
och om således också en s. k. kvantitetsomflyttning inträtt i 
dessa ord. Den vanliga uppfattningen är som bekant, att 
detta ej är fallet (jmf. t. ex. Flodström: Tidskr. f. Filologi 
N. R. IV 66 noten; Noreen: Sv. landsm. IV 1 s. 5 och 
s. 7). Att man värkligen, även när ett i-ljud föregick a, åt- 
minstone i vissa bygder bibehållit det ursprungliga kvanti- 
tets- och akcentförhållandet (så att det starkare aspirations- 
trycket hvilade på i\ framgår av sådana skrivningar som 
forsiio (obl. kasus av forsea^ for sia; i Fragm. av Konunga- 
styr. 2 ggr; beläggsställen hos Söder wall), och liksom æ i 
normal fsv. motsvaras av é i förbindelsen ea. så visa dvlika 
former, att man dialektiskt gått ett steg längre, så att av ea 
uppstått ia. Härav förklaras delvis det hvardagliga nysv. si (inf.), 
sir jämte se^ ser. Bibelspråkets imper. si är väl däremot sna- 
rast ett lån från tyskan (nht. sieh) eller har åtminstone det tyska 
ordet att tacka för sin allmänna förekomst under denna form. 
Då emellertid våra moderna bygdemål (i Norrland och 
Dalarna) visa, att i vidsträckta trakter av vårt land en kvan- 
titets-omkastning försiggått i sea etc. (i norrländska mål och 
Dalmål siå\ så vore det ej så överraskande, om en dylik skulle 
kunna påvisas från någon fsv. urkund. För kvantitetsom- 
kastning talar formen til asyo (av det normala asea 'syn, 
besiktning') i Mymings häradsrätts (i Östergötland) dom om 
^konungslidhif i Munkeboda ström (tryckt i Vitterhets-akade- 
miens handlingar XXIV, 321; dommen given år 1424). 
Detta lilla dokument använder nämligen för övrigt icke y i 
st. f vokaliskt e, under det att där y flera ggr betecknar j 

25 



384 Axel Kock. 

(eller konsonantiskt e), t. ex. syæl^ gyordhOj hyælpogha. Härav 
följer uttalet asjo (asiö) (uppkommet av oblik kasus aséo) 
eller' åsj å {åsiå\ motsvarande isl. dsiåj i hvilket fall o, så- 
som stundom också annars vid denna tid, representerar å, av 
äldre ä. För kvantitetsomkastning talar möjligen även den 
i VGL. förekommande gen. feaar av fæ (jmf. glossaret) med 
aa (hvarmed snarast ä skulle betecknas) i st. f. det normala 
fsv. fear {fea *). I Mymings häradsrätts dom förekommer 
också se (3 pl. pres.), men dylika former {se^ bOj fly etc), 
som möta redan i den älsta fsv., kunna lätt förklaras ge- 
nom analogiinvärkan. När man Ijudlagsenligt fick ga^ /a, 
sla^ spOj staj pra^ na^ sa^ kla^ och man hade i 3 sg. pr. ser 
etc. liksom sar etc., så bildade man efter 3 pl. sa etc. ett 
se. Det anförda asyo är dock ett för ensamt stående exem- 
pel, för att man, innan även andra exempel frambragts, med 
visshet skulle kunna påstå, att i fråga varande kvantitets- 
omflyttning försiggått i mellersta Sverges bygder. 

') Jag har i annat sammanhang ådagalagt, att förlusten av -r (= -R) i 
fsv. beror dels på dissimilation: bökrenafrj^ rö[rj etc, dels på analogi- 
invärkan, t. ex. nom. pl. dagha[r] efter ack. pl. dagha i motsats till pres. sg. 
ælskar etc. med bevarat -r. (Tidskr. f. Fil. N. R. IX 173 ff.; 170 ff., där även 
s. 178 fsv. miærpre: miærpe, nysv. mjärde; fsv. bröprunger: bröpunge av- 
handlas). 

Lund januari 1889. 

Axel Kock. 



-<■ t m * <>• 



Bidrag till äldre Västgötalagens takstkritik. 



1) Kk. B. 3. 

Överskriften Åf hyrkiu ræt anses väl allmänneligen ock 
med rätta innehålla en i något avseende fördärvad läsart, 
enär det följande stycket ju handlar om dråp i tjyrka. Också 
har mycket riktigt cod. G. på motsvarande ställe rubriken 
vm kirkiu drapj skriven av en yngre hand. Brocman antog, 
att man i cod. A kunde läsa Af kyrkiu ran^ vilket dåck 
— att dömma av Börtzell-Wieselgrens fotolitografiska av- 
tryck — svårligen låter sig jöra. Collin-Schlyter biträdde 
så till vida Brocmans mening, att de ansågo möjligt, det 
skrivaren av God. A följt en handskrift, som värkligen hävt 
läsarten ran. Men jenom detta antagande är ju ingenting 
vunnet, enär ifrågavarande stycke alls icke handlar om 
rån, utan endast ock allenast om dråp. Alla svårigheter 
undanröjas, om man antar, att ræt beror på felläsning av ett 
ursprungligt væt dråp, samma ord som ingår i fsv. ock fda. 
manvæt mandråp, isl. véttvangr dråpplats, varom se min 
framställning i Arkiv III, 25 not. Ifrågavarande ställe är 
i God. A så otydligt, att man kann sätta i fråga, om icke 
denna handskrift värkligen har væt. Dåck förefaller mig 
Schlyters läsning sannolikast. — I enlighet med den här 
framstälda uppfattningen av stället har jag också i den Bört- 
zell-Wieselgrenska upplagan översatt detsamma: "Om dråp 
i kyrka". 



386 Adolf Noreen. 

2) Kk. B. 7, 3. 

Därsammastädes har jag översatt spyrs vp scapi med 
^Upptäckes skadegöraren^^ ock detta är, väl till märkandes, 
en ordagrann översättning, icke, såsom Otman ock Collin- 
Schlyter hålla före, en av sammanhanget krävd retouchering 
av den faktiskt föreliggande stiliseringen. Det här uppträ- 
dande scapi är nämligen icke det vanliga substantivum ab- 
stractum skatfi skada, utan ett substantivum concretum agens, 
idäntiskt med f ht. scado^ fs. sca&o^ ags. scea&a skadejörare, 
fiende, ock med det fornnordiska gudinne- (ursprungligen jät- 
linne-)namnet SkaSe, Detta återfinnes även på andra ställen 
i de fornsvenska lagarna, t. e. Dalalagen ^) B. B. 40 pr. 
pær skapi gik in ginum = (det ställe å järdesgården) som 
skadejöraren jick in jenom; ÖGL. B. B. 15 pr. nu will fæ 
ur (seil, akrum) fara ok uæghia skapa = nu vill kreatur 
bejiva sig ur (åkrarna) ock (på så sätt) undvika skadejöraren 
(d. v. s. den som slår det). 

3) Kk. B. 12 pr. 

Værder marder d. kyrkiugardhi. dræpin. CoUin-Schlyter 
anse marder vara felskrivet för mader {mapær\ ock att så 
är förhållandet, lider naturligtvis intet tvivel. Frågan är 
blått, varpå denna felskrivning beror. Den kann tänkas vara 
framkallad blått ock bart av den omständighet, att -rder 
förekåmmer i det närmast föregående ordet værder. Men 
den kann också möjligen hava en djupare grund. I den 
aller de trakter av Västergötland, vilkas dialäkt(er) repre- 
senteras av y. VGL:s huvudcodex ock av Biærkøaratten (för 
Lödöse) förefanns — liksom i några nysvenska dialäkter — 
en judlag, enligt vilken förbindelsen -rper jenom disimi- 
latsjon förlorade sitt första r ock sålunda överjick till -per. 



') Om det befogade i detta namn (i stället för "Aldre Västmannalagen**) 



se K. H. Karlsson i Historisk tidskrift 1889, s. 45 ff. 



Bidrag till äldre Västgötalagens takstkritik. 387 

Eksämpel härpå äro pres. sg. væper y. VGL., Bi. R. (till- 
sammans 4 gånger), vaper y. VGL. (3 ggr), myper {mypir^ 
mipir) y. VGL., Bi. R. (8 ggr), nom. sg. haper (av bæria) 
y. VGL., kirkvugaper y. VGL. Då därjämte talrika far- 
mer med -rper i dessa urkunder forekåmma, bero dessa sed- 
nare naturligtvis på asosiatsjon med sådana farmer, som icke 
ägde det slutande r;et. Sporadiska fall av samma företeelse 
träffas även på andra håll inom fsv. ock redan på runste- 
nar, t. e. L. 238 (uppland) Ahhapr (2 ggr) för Haghharper^ 
L. 1184 hapr for harper (se Brate-Bugge, Ant. tidskr. f. 
Sverige, X, 237) ^). Jfr ock nysvenska dialäkters (t. e. 
Värmlänskans) åder for årder (fr. ordre\ åderplog av fsv. 
arper neutr. "plog" (även, på grund av här avhandlade disi- 
milatsjon, med bifårmen aper redan i fsv.: Hel. Bemh:s 
skrifter, s. 70, adhrit plogen, se Söderwalls ordbok, s. 46, r. 8); 
vidare nysv. vulgärt /orfra, befodra iör f or dr a^ befordra. Bland 
paraläller ur främmande språk må här blott anföras t. koder 
(mht. korder^ koder j fht. querdar\ vulg. t. fo{r)dern^ /ö(^)- 
dern^ mht. ma{r)der mård. Om nu redan skrivaren av ä. 
VGL. uttalade t. e. presens av varpa såsom vaper ^ men, tro- 
gen sitt original, skrev varper {varder\ så kunde naturligt- 
vis denna omständighet för honom utjöra en frestelse att 
någon enda gång, i strid med originalet, återjiva talets ma- 
per med skriftfårmen marper (marder), 

I sammanhang härmed torde böra erinras om, vad jag 
redan i Nordisk Revy II, 12 i största kårthet antytt, att 
nämligen gruppen -rpr i en något äldre språkperiod, före 

*) I andra ställningar är ett disimilatoriskt försvinnande av r ovisst, 
*. e. bopur för bro pur å en Ölänsk runsten (L. 1316), felskrivning?; brøPun- 
ger^ -e, -a, t. e. ä. ock y. VGL., för det vanliga hrøPrunger^ -inger (har -er 
i bro per fattats som ändelse ock brop- som stam, vartill så fogats den van- 
liga avledningen -ung-?)^ Marghet^ Marit av Margareta (månne Marghrét^ 
Marrét z> Maret, med förenkling av dubbelkonsonant före huvudbetonad vo- 
kal, slutligen Marit?), giffersnaghl jämte gerzfersnagel (väl lån från resp. 
f da. geffermagle ock gerfersnaglé). Dalalagen Jcasnawagir för -war gir, Bigher 
för Birgher, L. 1180 pukir för pyrgher? (aller porgerctr, jfr nedan s. 388). 



388 Adolf Noreen. 

svarabhakti-vokalens uppkåmst mellan p ock r, utvecklades 
på ett helt annat sätt, så att p på grund av ställningen 
mellan tvänne r bårtföll (jfr min aisl. gram. § 224, 2), var- 
äfter det nu i slutjud stående ty på vanligt fsv. sätt når- 
malt enkelskrives. Sådana fall äro bl. a. nor (så alltid; isl. 
noY^Y\ Dalalagen pres. 3 sg. var (jämte vanligare varpir^ 
analågibildning äfter inf. varpa; se Brate, Ä. VmL:s Ijudl. 
s. 81), fgutn. (redan i runor) Halvar (isl. Hallvartfr\ ä. nysv. 
Habor (isl. Hagbardr) ^), i runor purkir (isl. porgertfr\ 
Ikker (isl. Ingigerdr^ se Ant. tidskr. f. Sverige X, 59 f., 
127 f.). Forsaringen uarit för wartfR (vare sig detta är med 
Bugge att fatta såsom presens aller med Hjäme såsom sub- 
stantiv) *). Företeelsens höga ålder intygas av det fornryska, 
redan på 800-talet från Sverge lånade mansnamnet Truvor 
(isl. porvartfr; se Thomsen, Ryska rikets grundläggning, 
s. 127). 

Att statuera en tredje utveckling av gruppen rpr till 
rp i följd av disimilatoriskt avlägsnande av det andra r:et, 
torde icke vara rådligt med stöd av den enda omständighe- 
ten, att fsv. äger m(i)ærpe ock m{i)ærpre vid sidan av var- 
andra i alldeles samma betydelse ^). Enligt Aasen (Norsk 



*) Med asimilatsjon av ghb tiU bh erhölls fsv. fårmen Häbbardh (sitat hos 
Lundgren, Arkiv III, 227), på samma sätt som av Sighhiorn blev Sihhe^ av 
pighile nysv. Tibble, Förenklingen av bb i Hahor har sin motsvarighet i det 
omkring 1500 uppträdande aboi^re för abborre^ nghborre. 

^) Däremot äger Kälfveaten-inskriften icke något hit hänförligt SiikuR 
(= Sigurär), såsom jag i Nord. Revy anf. st. antagit. Enligt privat medde- 
lande från Prof. Bugge har nämligen inskriften här StikuR (månne = Stigher 
med bevarat nominativiskt -i*ä? Jfr runfårmerna sunuR ock karuR å sam- 
tidiga runstenar). 

^) Mycket ovisst är också, huruvida man på grund av det i Naml. o. 
Val. 2 gånger uppträdande bloder för brodher får anta en disimilatorisk över- 
gång från r till 1. Säkert är i alla händelser, att någon dylik icke förelig- 
ger i fsv. malmor^ -ur, -are marmor, pilagrimber (äldre peregrimöer) ^ nysv. 
mortely mulbär, ty dessa lånord ha redan på tysk båtten I, t. o. mht. marwcly 
pelegrim^ mortel, mulber. Fsv. brøplunger jämte brøprutiger har naturligtvis 
sufiksot 'lung- (icke -ung-) liksom syslungcr. 



Bidrag till äldre Västgötalagens takstkritik. 389 

Ordbog, 8. 494) lär nämligen fornnorskan äga fårmen mer&j 
ock så länge ordets etymon är obekant, är det därför försik- 
tigast att antaga, det fsv. m{i)ærpre är en i viss mån annan 
ordbildning än m{i)ærpe^ ehuru därmed liktydigt. Besynner- 
lig är i alla händelser fårmen m{i)ærpre med sitt bevarade 
-rpr-^ i stället för vilket man, enligt vad åvan utvecklats, 
väntar sig -rr-. På samma sätt repe jämte repre. 

4) Sar. Mal. 3, 1. 

Danski ok norin æghu høtær etc. antas av Otman vara 
skrivfel för Danskær ok noræn^ ett tydligtvis alltför djärvt 
antagande. CoUin-Schlyter ock Rydqvist godtjänna norin så- 
som en bifårm till det för övrigt i fomsvenskan brukliga 
norænj noren. Men häremot talar först ock främst den om- 
ständigheten, att i så fall ett adjektiv i bestämd farm (aller 
möjligen nom. pluralis m. i obestämd farm) skulle jenom 
ok vara förbundet med ett annat dylikt i obestämd farm 
(ock singularis), en högst besynnerlig ock på andra håll 
väl icke uppvisad konstruksjon. Vidare blir det svårt, att 
icke säga omöjligt, att förklara, huru norin fått sin e-vokal. 
Av noræn skall nämligen, då andra stavelsen i detta ur- 
sprungligen sammansatta ord mister sin starka biton, uppstå 
noren (såsom y. VGL. har) på samma sätt som t. e. hærra^ 
ællarj hænne o. a. erhålla i obetonad ställning bifårmema Äer, 
ellarj henne o. s. v. Men ett på detta sätt uppkåmmet e 
övergår icke till i *), vilket däremot är den i obetonad sta- 

^) Häremot strider icke, att jämte h€erap(e)j hæræl)(e) förekåmma både 
hær(T)edfi(e) ock hær(r)idh{e)^ se Söderwalls ordbok. Hærap är, såsom senast 
Falk (Arkiv IV, 358) antagit, en sammansättning av Jiier (isl. herr) ock raP. 
Av de germanska stammarna hart- ock ræéta- (got. reda-) erbålles vid hu- 
vudbetoning av sednare sammansättningsleden ett umord. *harirä'äaj varav 
*karrä'ct (utan omjud i första stavelsen, såsom isl. Hara'ldr^ fev. runstenars 
Baru'lfB, Brunu'lfR mot isl. He'rjulfr^ Bry'njulfr), vidare *Äarä'^ med förenk- 
ling av rr före huvudbetonad vokal (jfr fsv. brølø'p jämte brø'llop o, d.) Härav 
det fsv. harap^ som både i ä. VG-L. ock andra fsv. urkunder uppträder. Om 
däremot första sammansättningsleden hade huvudtonen, ock den seånare så 



390 Adolf Noreen. 



velse uppträdande representanten for ett betonat é, t. e. pir 
(nysv. vulgärt di de) jämte per (isl. peir\ igh jämte egh (isl. 
eigi\ Visnim (nu Visnum) av -hem (isl. heimr) o. d. ^). Svå- 
righeterna lösas jenom det enkla antagandet, att handskriftens 



småningom nedsiönk till svagt bitonig aller rent av obetonad, sä uppstod 
utvecklingen *?ia'nræaa > hærrea (jfr got. walidés =^ isl. valäeVj -tr), som 
föreligger i fsv. hærredhj -idh, Jenom kontaminering av haraä ock hærrea upp- 
stå f sv. Tiærapj hæredhj har ep ^ hærradh m. fl. farmer, vid vilka inflytande av 
io-stammen hæræpe ock av simplex hær även jort sig jällande. Farmerna 
på 't: Tueratj hærret, hær(r)ii o. d. utgå från jenit. hæraz, -ez, -tz ock de 
mycket talrika sammansättningar, vari denna ingår; jfr fsv. hovut, -itj huvut, 
(för hovup o, s. V.), døt {døp ack. sg.), blot (blopjy bort (borP), Ärvitj Botvit 
m. m. äfter jenit. hovuz^ døz, bloz m. m. ock sammansättningar såsom Ar- 
vitson o. d. (Annorlunda, men icke övertygande. Kock, Fsv. Ijudl. 445 f.). 

') På samma sätt förklaras t (jämte e) i fsv. hwil(i)kin, thölkin m. fl. 
adj. på -likin. Rydqvists, Tamms ock Kocks förklaring (t. e. Fsv. Ijudl. 35, 
45 f.j, enligt vilken -m, -en uppstått av ackusati vändeisen -aw, kann icke 
vara riktig, bland annat därför, att -tn, -en här uppträder redan i allra 
älsta fsv. (t. e. ä. VQ-L. huilkin^ UL. fapurlikin), således på en tid då obe- 
tonat a aldrig blir e (än mindre t, men väl stundom æ); att detta -e«, -c»i del- 
vis lyder vokalbalangslagama, vilket aldrig är fallet med det (först i yngre 
fsv.) av a uppkåmna e; att aldrig någon nominativ på -likan är funnen i äldre 
fsv., ehuru man har t. e. nom. annan (urspr. ackus.); att -m, -en uppträder 
lika tidigt i nom. sg. fem. ock nom. ack. pl. ntr. som i nom. ack. sg. m., 
vilket vore mycket besynnerligt, ifall det ursprungligen tillhört blått sist- 
nämda kasus; m. m. Däremot är Jessen tvivelsutan på rätt väg, då han 
(Tidskr. for Phil. og Ped. V, 214 not) yttrar: ^hvilken er på éngang hvilikan 
og hvilk en'". Enligt min mening är fsv. hwilikin uteslutande uppkåmmet 
av hwilik-\'en, in (vilken sednare farm ordet även som fristående åfta äger) 
ock således idäntiskt med den tyska konstruksjonen welch ein (Mann), engl. 
which a, liksom tholkin är att jämföra med t. e. solch ein, engl, such a, man- 
gen med eng. many a o. s. v.; jfr nysv. dialäkters en stor en kar I, ett stort e(tt) 
bord o. d. Ursprungliga böjningen var sålunda m. *hwilikrin (ombildat till 
hwilikin, sedan andra farmer framkallat asosiatsjon med de talrika adj. på 
-in), f. hwuikin, n. htoilikit (där it lagts till en t-lös farm; om dylika — som 
i fornjutska part. pret. äro rent av nårmala — se min uppsats Om orddubb- 
letter, s. 32 f.), jenit. *hwiliksins (varav hwilikins liksom fsv. præstins för 
^præstsins, sdkinnar för *sakarinnar, nysv. vulgärt var-ock-ens för vars-ock- 
ens) o. s. v. Farmer med fristående artickel träffas, enligt vad G. Lund (Bi- 
drag till dansk sproghistorie I, 22) upplyser, ännu i den fda. Harpestreng, 
t. e. hwilk et sar o. s. v. Jämte ock i stället för dessa sammansatta fårmer 
förekåmma emellertid i de flästa kasus osammansatta sådana, t. e. jenit. pl. 
hwilikra jämte hwilkinna (bildat äfter adj. på -in), varmed ju böjningen av 
isl. båämr företer en slående likhet, då t. e. jenit. beggja är osammansatt. 



Bidrag till äldre Västgötalagens takstkritik. 391 

norin (strängt taget står där norm med ett streck över w, 
gående nedifrån uppåt ock åt höger) är skrivfel for norni 
(d. v. s. att strecket kåmmit att börja för långt åt vänster). 
Vi erhålla då en farm av alldeles samma natur som dansk? j 
vare sig nu att detta är nom. sg. m. best. f. aller nom. pl. 
m. obest. f. Norén uppträder även annars med sjTikope av 
andra sammansättningsledens vokal, t. e. i Riinkr. II, 1780 
danscha eller norna (se Rydq. VI, 322); jfr ock adj. norni- 
sker av noren-isker ock andra likartade fall, anförda av Kock, 
Unders, i sv. språkh. 55 f. ^ — Farmen norin bör således för- 
svinna ur våra fomsv. ordböcker. 

5) Æ. B. 24 pr. 
pa skal pæn ær bol a gialda arwumn. Det fotolitogra- 
fiska avtrycket visar, att handskriften odisputabelt har ar- 
wKnm^ såsom Collin-Schlyter läst. Till samma resultat har 
K. H. Karlsson kåmmit vid den granskning, som han på 
min anhållan godhetsfullt underkastat själva handskriften. 
Emellertid anser jag det icke lida något tvivel, att ju detta 
arwumn tillkåmmit jenom skrivarens felläsning av ett ur- 
sprungligare arwnum. Detta bör dåck icke, såsom Collin- 
Schlyter ock äfter dem Flodström (Nord. tidskr. for Fil. 
N. R. IV, 62) ock Otman foreslagit, emenderas till arvæ- 
num (dat. sg.), utan w är här som åfta tecken för vu. In- 
sattes detta, erhålles dat. ^l.arvununij såsom den bestämda 

* 

under det att nom. ack. m. håäer^ bdäa o. s. v. äro «=» got. bai Pai, bans 
pans o. s* V. (ä. VGL. Æ. B. 17, 1 även jenit. bæggiæ Perræ). — Av helt 
annan upprinnelse är naturligtvis -in i pronn. ængiftf hwarghin, adv. 
Pøghin, aldrighen m. m., uppkåmna av Ætt^t\ hwarghi o. s. v. 4- sufige- 
rad negatsjon ne. F&rmer med osynkoperat e räkas ännu nägon g&ng, så- 
som t. e. OGL. pøghine (isl. wc . . . pøygi), Greg, hwarghine (Rydq. V, 154), 
som således är idäntiskt med isl. we ... . hvergi med prefigerad negatsjon. 
Jfr det sufigerade ei i något yngre fsv. aldrei (av aldre -f- et) ock det prefi- 
gerade ne i isl. neinn (ne -f- einn). På analågt sätt förklaras nom. sg. f., nom. 
ack. pl. ntr. ængun m. m., som här icke lämpligen kann behandlas. Annor- 
lunda, men otillfredsställande, härom Läffler, Nord. tidskr. for Fil., N. R. V, 
76 (med noten). 

26